Under en dag som denna, söndagen den 28 april 2013, hinner det ju hända en hel del. Dessvärre är det som händer inte alltid positivt, även om det är lätt att glömma att det mesta faktiskt är det.
Det började med något bra redan på morgonen. I Dagens Nyheter läste jag om den senaste SIFO-undersökningen. Folkpartiet går framåt en hel procentenhet, sossarna tillbaka ungefär lika mycket och - framförallt - Sverigedemokraterna tillbaka till ungefär samma procentandel som FP. Bra!
Dagen har annars gått i idrottens tecken. Klockan 11.30 var jag på plats i Eriksdalshallen. AIK:s pojklag födda 1998 hade på ett storstilat sätt gått till final i Mitt-i cupen, men tyvärr förlorades finalmatchen mot Huddinge med 3-1.
Sedan var det match på Friends Arena, fotboll AIK mot Halmstad. AIK gör äntligen ett godkänt mål på vår nya hemmaarena, vilket innebar kvittering. Positivt! Sedan löper matchen på och AIK gör såsmåningom 3-2 via ett drömmål av Kennedy Igboananike. Tyvärr så kvitterar Halmstad på slutet, vilket gör att hela matchen till slut hamnar i moll.
Men jag får ju inte glömma att hela Sveriges ishockeylag, Tre kronor, har vunnit Czech hockey games. Bra gjort!
Några timmar är kvar av söndagen den 28 april 2013. Förhoppningsvis händer det bara positiva saker till midnatt.
söndag 28 april 2013
söndag 21 april 2013
Idrottens "största parti"
I politikens värld så borde det väl ara så att socialdemokrater nu är ganska så irriterade på jagande journalister, som har frågor kring Omar Mustafa. Jag kan lite grann förstå hur sossarna har det. Fast kanske inte på det sätt som ni tror, utan för att jag kan dra en parallell mellan det största partiet inom politiken och den största klubben inom idrotten.
AIK, som jag har haft som favoritklubb sedan barnsben och som jag är medlem i sedan 1980, är idrottens motsvarighet till socialdemokrater. Jag menar nu inte att det finns någon som helst likhet, mer än just att AIK är Sveriges och nordens största klubb med 17 000 medlemmar.
Däremot har alla åsikter om AIK och ibland känns det ärligt talat väldigt jobbigt. Då tänker jag inte på bortdömda mål som i den senaste fotbollsmatchen mot Malmö, utan mer när journalister har åsikter som vi från AIK:s sida har svårt att bemöta. Det senaste tillfället i den grenen är Uppdrag granskning, som hävdade att medlemmar från den s k Firman infiltrerat styrelser och andra typer av maktorgan. Men ger man några namnexempel på dessa personer? Svaret är nej.
När hörde vi något positivt om AIK från journalister? Det var dessvärre våldsamt länge sedan. Istället borde dessa journalister ta till sig det arbete som görs från AIK:s sida om en positiv läktarkultur. Men det säljs det förstås inga lösnummer på och tittarsiffrorna blir ju heller inte lika höga.
Men, nu vill jag avsluta detta blogginlägg på ett positivt sätt. Jag vill tacka alla som var med och deltog vid avslutningen med AIK Innebandy nu i torsdags, den 18 april. Jag tyckte att vi hade en oerhört kul och positiv stämning. Tack än en gång, ni som var med!
AIK, som jag har haft som favoritklubb sedan barnsben och som jag är medlem i sedan 1980, är idrottens motsvarighet till socialdemokrater. Jag menar nu inte att det finns någon som helst likhet, mer än just att AIK är Sveriges och nordens största klubb med 17 000 medlemmar.
Däremot har alla åsikter om AIK och ibland känns det ärligt talat väldigt jobbigt. Då tänker jag inte på bortdömda mål som i den senaste fotbollsmatchen mot Malmö, utan mer när journalister har åsikter som vi från AIK:s sida har svårt att bemöta. Det senaste tillfället i den grenen är Uppdrag granskning, som hävdade att medlemmar från den s k Firman infiltrerat styrelser och andra typer av maktorgan. Men ger man några namnexempel på dessa personer? Svaret är nej.
När hörde vi något positivt om AIK från journalister? Det var dessvärre våldsamt länge sedan. Istället borde dessa journalister ta till sig det arbete som görs från AIK:s sida om en positiv läktarkultur. Men det säljs det förstås inga lösnummer på och tittarsiffrorna blir ju heller inte lika höga.
Men, nu vill jag avsluta detta blogginlägg på ett positivt sätt. Jag vill tacka alla som var med och deltog vid avslutningen med AIK Innebandy nu i torsdags, den 18 april. Jag tyckte att vi hade en oerhört kul och positiv stämning. Tack än en gång, ni som var med!
söndag 14 april 2013
Omar Mustafa (S)
Omar Mustafa har tvingats att avgå från den socialdemokratiska partistyrelsen. Jag delar inte Omar Mustafas ideologi och inte heller åsikter i flera konkreta frågor. Men jag tycker ändå det hela är demokratiskt tveksamt. Det är det för övrigt flera som tycker, även inom den socialdemokratiska rörelsen.
Men det här aktualiserar också frågan om det verkligen är så att man måste hålla med om allt inom ett parti för att få vara medlem. Självfallet är det inte så. Jag vet ingen medlem inom mitt eget parti, Folkpartiet, som håller med om allt och så är det givetvis inom alla andra partier också. Det grundläggande för att vara partimedlem är naturligtvis partiets ideologi, som just är grundläggande värderingar. Jag har mycket svårt att se att man skulle kunna vara medlem i Folkpartiet och samtidigt mot parlamentarismen, för att nu ta ett exempel. Att framföra tankar om diktatur istället för demokrati går nog inte heller och sänkningar av bistånd och en flykting- och migrationspolitik som går ut på att slänga ut alla med utländsk bakgrund från Sverige, skulle nog göra att i varje fall jag rekommenderade den partimedlemmen att fundera över sitt medlemskap.
Men med allt detta sagt så är det naturligtvis till sist upp till respektive parti att hantera sina egna företrädare. Men jag kan inte annat än att konstatera att det inte verkar vara särskilt högt till tak i det socialdemokratiska partiet.
Men det här aktualiserar också frågan om det verkligen är så att man måste hålla med om allt inom ett parti för att få vara medlem. Självfallet är det inte så. Jag vet ingen medlem inom mitt eget parti, Folkpartiet, som håller med om allt och så är det givetvis inom alla andra partier också. Det grundläggande för att vara partimedlem är naturligtvis partiets ideologi, som just är grundläggande värderingar. Jag har mycket svårt att se att man skulle kunna vara medlem i Folkpartiet och samtidigt mot parlamentarismen, för att nu ta ett exempel. Att framföra tankar om diktatur istället för demokrati går nog inte heller och sänkningar av bistånd och en flykting- och migrationspolitik som går ut på att slänga ut alla med utländsk bakgrund från Sverige, skulle nog göra att i varje fall jag rekommenderade den partimedlemmen att fundera över sitt medlemskap.
Men med allt detta sagt så är det naturligtvis till sist upp till respektive parti att hantera sina egna företrädare. Men jag kan inte annat än att konstatera att det inte verkar vara särskilt högt till tak i det socialdemokratiska partiet.
söndag 7 april 2013
Socialdemokraternas kongress och Stockholms stadsteaters repertotar
Den socialdemokratiska partikongressen avslutas idag. Det råder splittring om en hel del frågor inom partiet, men partiledningen med partiledaren Stefan Löfven i spetsen har på ett skickligt sätt manövrerat dessa frågor från offentlighetens ljus till slutna rum och kompromisser som sedan de allra flesta gått med på.
För en del kongressombud verkar enighet ha varit betydligt viktigare än vilka beslut som har fattats. Just detta är väl i och för sig ganska så typiskt för socialdemokraterna. De senaste decennierna har det inte spelat så stor roll vilken politik som har förts, bara man har suttit i regeringsställning.
Just nu så gör man inte det och för min del får partiet gärna vara i opposition länge till, men det som slår mig i detta sammanhang är Sveriges Televisions rapportering från kongressen. Det ska bli intressant att framöver se hur SvT behandlar de övriga partierna. Nu har det varit både direktsändning och uppföljning och analyser och kommentarer så man nästan kunde tro att det var (S) som bestämde allt här i Sverige. Jag fick t o m ibland en känsla av att vissa reportrar trodde att (S) var det enda partiet i Sverige. När den ena kompromissen efter den andra togs fram på kongressen, så lät det från dessa reportrar som att "så här kommer det att bli". Men tack och lov är (S) ett parti som alla andra, förpassat i opposition och som för närvarande inte är i närheten av någon regeringsmakt.
För övrigt så skriver DN:s huvudledare idag mycket bra om kongressen.
Avslutningsvis något helt annat. I likhet med kulturlandstingsrådet Anna Starbrink (FP) så har jag läst ett uttalande av Rickard Wessman (M). Han sitter, liksom Anna, i landstingets kulturnämnd. Wessman gillar inte att stadsteatern här i Stockholm ger musikaler. Wessman tycker ägardirektiven till teatern är för otydliga och att dessa borde styras upp, så att den konstnärliga kvaliteten blir tydligare.
Om det var så att Stockholms stadsteater bara spelade musikaler, så kunde jag möjligtvis ge Wessman ett uns av rätt. Men så är det ju inte. Stadsteatern har en mycket bred repertoar och musikaler är enbart en del av denna. Det senaste som jag själv såg var "Demoner" av Lars Norén. Innan dess har jag sett "Ömheten" av Jonas Gardell och Natascha Kampusch i regi av Hugo Hansén. Vilka föreställningar har Rickard Wessman sett av de tre?
För en del kongressombud verkar enighet ha varit betydligt viktigare än vilka beslut som har fattats. Just detta är väl i och för sig ganska så typiskt för socialdemokraterna. De senaste decennierna har det inte spelat så stor roll vilken politik som har förts, bara man har suttit i regeringsställning.
Just nu så gör man inte det och för min del får partiet gärna vara i opposition länge till, men det som slår mig i detta sammanhang är Sveriges Televisions rapportering från kongressen. Det ska bli intressant att framöver se hur SvT behandlar de övriga partierna. Nu har det varit både direktsändning och uppföljning och analyser och kommentarer så man nästan kunde tro att det var (S) som bestämde allt här i Sverige. Jag fick t o m ibland en känsla av att vissa reportrar trodde att (S) var det enda partiet i Sverige. När den ena kompromissen efter den andra togs fram på kongressen, så lät det från dessa reportrar som att "så här kommer det att bli". Men tack och lov är (S) ett parti som alla andra, förpassat i opposition och som för närvarande inte är i närheten av någon regeringsmakt.
För övrigt så skriver DN:s huvudledare idag mycket bra om kongressen.
Avslutningsvis något helt annat. I likhet med kulturlandstingsrådet Anna Starbrink (FP) så har jag läst ett uttalande av Rickard Wessman (M). Han sitter, liksom Anna, i landstingets kulturnämnd. Wessman gillar inte att stadsteatern här i Stockholm ger musikaler. Wessman tycker ägardirektiven till teatern är för otydliga och att dessa borde styras upp, så att den konstnärliga kvaliteten blir tydligare.
Om det var så att Stockholms stadsteater bara spelade musikaler, så kunde jag möjligtvis ge Wessman ett uns av rätt. Men så är det ju inte. Stadsteatern har en mycket bred repertoar och musikaler är enbart en del av denna. Det senaste som jag själv såg var "Demoner" av Lars Norén. Innan dess har jag sett "Ömheten" av Jonas Gardell och Natascha Kampusch i regi av Hugo Hansén. Vilka föreställningar har Rickard Wessman sett av de tre?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)