Bra beslut om högre ersättning för flyktingar

Igår kom ett mycket glädjande besked från integrationsminister Erik Ullenhag (FP) om det svenska flyktingmottagandet. De kommuner som tar emot flest nyanlända i förhållande till sin folkmängd, kommer att få en högre ersättning av staten.

Detta är ett mycket efterlängtat besked för t ex min gamla hemkommun Södertälje. Totalt ger regeringen ytterligare 1,1 miljarder till flyktingmottagandet. Erik Ullenhag säger att tanken med det nya ersättningssystemet är att det ska bli rättvisare för de kommuner som har ett stort mottagande. Till det kan jag bara säga; Tack Erik Ullenhag!

Vi är många i de berörda kommunerna som kämpat för en rättvisare fördelning av flyktingmottagandet i Sverige. Själv skrev jag redan till folkpartiets landsmöte år 2007 en motion med rubriken "Höjd introduktionsersättning för kommunerna" där jag påpekade på den snedvridna fördelningen av flyktingmottagandet. Motionen avslutades med att jag yrkade att folkpartiet skulle arbeta för att flyktingarnas introduktionsersättning höjs. Nu ser det ut att ca sex år senare bli verklighet. Det är mycket glädjande!

Liberala Ungdomsförbundets kongress och Emmas målade naglar (igen)

Liberala Ungdomsförbundet (LUF) har haft kongress på Öckerö i Göteborgs skärgård mellan den 8-11 augusti. Det var visserligen bra många år sedan jag själv var aktiv i LUF (eller som det hette på den tiden, FPU, Folkpartiets Ungdomsförbund), men jag minns att alla de kongresser som jag var på, var roliga, spännande och fantastiskt lärorika. Kongresserna var en underbar skola och de är det säkerligen idag också för våra unga liberaler!

På den tiden då jag var aktiv i FPU antog vi ståndpunkter som ansågs ligga till vänster om moderpartiet. Även om jag inte gillar att placera in oss liberaler på en vänster-högerskala, så måste man nog ändå vid en närmare analys säga att många av de beslut som fattades på LUF-kongressen ligger till höger på politikerskalan.

Eller vad sägs om att LUF nu anser att alla punktskatter ska avskaffas till förmån för en enhetlig moms (med undantag för miljöskatter), att bostadsbidraget ska avskaffas, att medborgare ska ha rätt att utträda ur staten, samt att sexköpslagen bör avskaffas och ersättas med ett system med licensierade sexsäljare? 

Å andra sidan vill LUF även att föräldraförsäkringen ska vara individuell och att monarkin ska avskaffas. Så LUF är definitivt ingen ultrahöger.

LUF fattade även beslut som inte är lika kontroversiella, sett från moderpartiets synvinkel. Exempelvis vill även LUF förstatliga skolan.

Det ska bli intressant att se hur LUF tänker driva de här frågorna vidare, nu närmast på Folkpartiets landsmöte i november.

Avslutningsvis - för att följa upp min blogg från igår, så blev Emma Green Tregaro tvungen till att i höjdhoppsfinalen måla sina naglar i annan färg än regnbågens. Nu blev de röda - kärlekens färg! Tack Emma för din kamp för mänskliga rättigheter under VM i friidrott!

(Läs även Sivert Aronssons blogg om Emma Green Tregaro)

Emmas målade naglar!

Sällan har väl ett par målade naglar skapat sådan debatt som när Emma Green Tregaro målade sina i regnbågens färger. All heder även åt Moa Hjelmer som gjorde detsamma.

Hoppas nu bara att den ryska publiken uppför sig väl under finalen. För till skillnad från Moa, som tävlat klart, har Emma höjdhoppsfinalen framför sig.

Det finns en hel del att säga om Emmas ställningstagande, men det som är extra intressant är att det verkar som om vi har fått lite grann av en ny trend bland i varje fall svenska idrottsmän och kvinnor. Förut hette det alltid att idrott och politik inte hörde ihop och ingen verkade vare sig våga eller vilja uttala sig om någonting som var minsta känsligt ur politisk synvinkel.

Genom historien har det naturligtvis funnits undantag, men rent generellt har det varit tämligen neutrala uttalanden när våra idrottshjältar fått den typen av känsliga frågor. Men nu har t ex även några av våra mest namnkunniga ishockeyspelare fördömt Rysslands antigaylagar och då känns det definitivt som att något positivt har hänt i sammanhanget.

Det här med att idrott och politik inte hör ihop har ju för övrigt aldrig varit sant. Som jag skrev i ett annat blogginlägg så har idrott för diktatorer världen över alltid använts i propagandasyfte. Så varför ska inte vi i den fria världen använda kombinationen av politik och idrott på samma sätt?    

Så alla de idrottsmän och kvinnor som målar sina naglar i protest eller som på något annat sätt demonstrerar för mänskliga rättigheter, kommer jag fortsättningsvis att heja lite extra på!

 

Andra bloggar: Christina Örnebjer

Oslo, idrottsvärldens naivitet och kasta poliskostnadsutredningen i papperskorgen!

Under den gångna helgen var jag i Oslo på en weekendresa. Jag passade då på att utnyttja deras kollektivtrafik och konstaterade då att Oslo har något som inte Stockholm har, nämligen ett väl utbyggt tunnelbane- och spårvägssystem. Oslo kombinerar ett bra tunnelbanenät med ett väl utbyggt spårvägsnät på ett sätt som jag hoppas att Stockholm kan göra i framtiden. I det avseendet har vi i Stockholm lite att jobba med, men så hade ju inte Oslo dumheten att lägga ned sitt spårvägssystem som Stockholm gjorde på 60-talet.

I en sportkrönika i Dagens Nyheter skriver Johan Esk om den propagandatriumf som idrottsvärlden ger Ryssland och Vladimir Putin. Genom historien finns en rad exempel där man önskat att de som arrangerar spelen skulle ha givit uppdraget till något annat land. Det gäller alltifrån Hitlers vedervärdiga naziregim i Tyskland under OS år 1936 till motsvarigheten för Beijing år 2008. Det som idrottsvärldens pampar inte verkar förstå (eller ännu värre, inte låtsas om att förstå?), är att genom dessa arrangemang så legitimerar de dessa länders politik. Propagandan får fritt spelrum.

Avslutningsvis en annan idrottsfråga. Det är inte så ofta som jag som AIK:are håller med Djurgårdare, men nu har det hänt (och det kanske i sig inte är så konstigt, med tanke på ämnet). I en artikel med rubriken "Regeringen bör kasta bort poliskostnadsutredningen" skriver Djurgårdens fotbolls VD tillsammans med två andra idrottsrepresentanter att den nämnda utredningen är full av fel och att det måste finnas en tydlig koppling mellan åtgärder och kostnader.

Inget kan vara mera riktigt. Jag har skrivit om detta förut här på min blogg och kan bara konstatera att regeringen inte verkar riktigt förstå vad som är rätt och riktigt i den här frågan.    

 

Tokstan med sina speciella tokstollar!

Ibland gör min gamla hemstad Södertälje skäl för sitt smeknamn/öknamn Tokstan! Nu senast har den moderate kommunfullmäktigeledamoten Rolf Bertilson formligen gått i taket för att det hissades en prideflagga i en av flaggstängerna utanför stadshuset. Detta har kunnat läsas t ex i Expressen.

Enligt Södertälje kommuns regler för flaggning så är det tydligen så att prideflaggan (eller som den heter i andra sammanhang - Regnbågsflaggan) inte en sådan flagga som det ska flaggas med i kommunens flaggstänger. Det må ju vara hänt att Rolf Bertilson tycker att regler är till för att hållas. Men från det till att kräva polisanmälan och kalla hela Pridefestivalen för ett "spektakel" är naturligtvis steget väldigt långt.

Nu är det naturligtvis så att det här inte är någon officiell uppfattning i Södertälje. Så tokstan ska väl mer appliceras på Rolf Bertilson som person (och andra som tycker som honom) och mer syfta på vilken tokstolle han är i de här sammanhangen. Däremot borde naturligtvis den moderata partiledningen i Södertälje fundera över om det inte vore lämpligt med ett riktat avgångskrav mot herr Bertilson. Moderaterna får naturligtvis avgöra det själva, men om en folkpartist hade uttalat sig på det här sättet så kan jag lova att jag inte hade varit sen att rikta avgångskrav mot den personen, både här på bloggen och på annat håll!

Ett personligt beslut under semestern och dagens höjdpunkter!

Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har inte gjort det under hela min semester. Jag har inte gjort det för att jag tycker det är skönt att helt koppla av från allt som har med jobb, politik och annat som jag sysslar med till vardags. Istället har jag solat, läst, tittat lite på tv och allmänt kopplat av från det mesta som jag vanligtvis gör.

Men nu när jag har börjat jobba igen så börjar allt så sakteliga återgå till den vardag jag kopplat av ifrån. Men att helt koppla bort från politiken går inte. Den finns ju på något sätt där så fort man läser en dagstidning eller ser på tv.

Därför har jag ägnat mig åt att fundera på framtiden. Ännu så länge har Folkpartiet bara bett att få in nomineringar till riksdagen, men snart är det även dags för motsvarande när det gäller valen till landsting och kommuner.

Under sommaren har jag därför bestämt mig för att kandidera för ytterligare en mandatperiod i landstinget. Det var ju inte precis igår jag satte min fot i landstingshuset för första gången, utan jag har funnits med i landstingssammanhang sedan 1985, först som ersättare, senare som ledamot och den innevarande perioden återigen som ersättare. Nu tar jag sikte på att bli ledamot på nytt!

Anledningen till min kandidatur är flera. Jag känner att det finns så mycket spännande och roligt att ta tag i inom Stockholms läns landsting och så mycket kvar att göra för min del. Inte minst är det spännande att få fortsätta med att se till att vi får fler spårvagnslinjer i Stockholms innerstad. Närmast står en konvertering av stombusslinjerna på den agendan!

Jag vill därför gärna få fortsätta med trafikpolitiken, men även inom de andra politikområdena. Jag vill helt enkelt gärna få chansen att få fortsätta att utveckla, förändra och förbättra landstinget.

Genom åren har mitt politiska fokus förflyttats. I de tidiga ungdomsåren drev jag frågor som till stor del handlade om förbättringar för den generation jag tillhör, men givetvis också, vilket varit viktigt för alla ungliberaler genom alla tider, förbättring för folk i fattiga länder.

Mina föräldrar är dessvärre inte i livet. Min mamma blev nästan 90 år gammal och ca sex år innan hon dog blev hon dement. Det är en väldigt hemsk sjukdom. I och med mammas sjukdom kom äldrefrågor att bli viktiga för mig.

Men snart är nog ändå cirkeln sluten! De viktigaste personerna för mitt politiska engagemang är två små killar på 3 och 5 år. De är mina barnbarn och är alldeles fullständigt underbara! Jag vill att de själva ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar. Men de ska också få leva i ett samhälle som är tryggt, att det finns ett skyddsnät omkring dem, ifall de behöver det, som t ex en bra sjukvård och en kollektivtrafik som fungerar!

Avslutningsvis dagens höjdpunkter! Prideparaden kl 13.00 utgår det här året från Medborgarplatsen och går till festivalområdet på Östermalms IP. Jag har för avsikt att gå med och i så fall blir det för åttonde gången, om jag räknat rätt.

Sedan spelar också AIK fotboll mot Elfsborg kl 16.05 på Friends Arena. Förutom att det här är en toppmatch så är det en alldeles speciell match för Daniel Tjernström. Daniel har spelat sedan 1999 i AIK och det här är hans sista. Så det är återigen dags för många olika sorters känslor på Friends!