Olov Lindquist (FP)

Socialdemokraternas nya partiledare och Nordeas skitstövel

2012-01-29T21:08:00.008+01:00

Så har nu socialdemokraterna valt en ny partiledare, på rekordkort tid och inte på det vanliga sättet via en kongress, utan genom partistyrelsen. Partiers stadgar är ju olika och utan att lägga någon värdering i det hela, så kan jag konstatera att Folkpartiet inte hade kunnat gjort samma sak. I våra stadgar står det att partiledaren ska väljas av vårt landsmöte.

Men oavsett hur Stefan Löfven blivit vald så ska det bli intressant att se vad som händer med det socialdemokratiska partiet. En nyvald partiledare brukar alltid innebära att partiet går framåt. Frågan är hur mycket? Den andra intressanta frågan är naturligtvis vilket avtryck valet av Löfven kommer göra i sakfrågorna. Han har till exempel förespråkat en helt annan linje för kärnkraften än den avvecklingslinje som (S) för närvarande står för. Kommer den att ändras och i vilka andra frågor blir det i så fall en kursändring för partiet?

För övrigt har jag den här veckan ännu en gång retat upp mig på Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos. Jag utnämnde honom till skitstövel i min blogg för några månader sedan. Det omdömet kvarstår! Nu vill han inte ens stå för sina horribla uttalanden som han gjorde vid det tillfället och han säger att det inte var han som fixade till avtalet med Nordeas tillträdande VD. Tala om att fly undan sitt ansvar. Björn Wahlroos är härmed en skitstövel i kvadrat!

Färdtjänst, Arvikas kulturbyggnader och äldrefonder

2012-01-21T16:06:00.007+01:00

Juholt (S)
Den mest uppmärksammaste händelsen nu i helgen är givetvis Håkan Juholts avgång, men den tänkte jag inte kommentera, mer än att säga att den var väntad. I längden blev Juholt ohållbar även för de mest inbitna sossarna.

Färdtjänstens resetilldelning
Istället tänkte jag kommentera lite andra saker. Från årsskiftet är jag inte längre ledamot i sjukvårdsstyrelsen city, utan har istället gått över till landstingets trafiknämnd. Jag har också fått ett uppdrag som ledamot i trafiknämndens färdtjänstutskott, som hanterar resor för funktionshindrade. Färdtjänstfrågor har genom åren varit en prioriterad verksamhet för Folkpartiet. Under förra mandatperioden var folkpartisten (och numera landstingsrådet) Anna Starbrink Färdtjänstnämndens ordförande och då återinfördes det som kallas för rullstolstaxi. Utan att gå in på det mer, så kan jag säga att Folkpartiet har en bra tradition när det gäller införande av reformer inom färdtjänsten, så jag har som ny ledamot mycket att leva upp till i det avseendet.

En av Folkpartiets nuvarande hjärtefrågor är att taket för antalet tilldelade resor på sikt ska försvinna. Vissa grupper har redan en friare resetilldelning och den möjligheten ska i en framtid även gälla alla färdtjänstens resenärer. Detta har vi ännu så länge inte med oss de andra allianspartierna på, men på mitt första möte med Färdtjänstutskottet så antog vi ett särskilt uttalande som gick i den riktningen.

Arvikas kulturbyggnader
Min mamma föddes i Arvika, i Värmland, nära den norska gränsen. Vi har en del släktingar kvar där och under min skoltid var jag ofta i Arvika, främst under sportloven. Arvika är en fin stad, med en modern bebyggelse, men staden har också bevarat många gamla fina hus. Av någon outgrundlig anledning har det kommit upp en diskussion i Arvika om att riva några av dessa gamla hus. De rivningshotade husen är fyra till antalet och finns beskrivnina i en artikel i Arvika Nyheter.

Till min och andras stora glädje har det blivit en massiv kritik från Arvikaborna och bl a har en Facebookgrupp bildats som jag har gått med i. Den heter Vi som vill bevara Arvikas kulturbyggnader. Jag tycker det är minst sagt synd om Arvika gör om samma misstag som många andra kommuner och inte bevarar sin äldre bebyggelse.

Fy för fonder
Avslutningsvis kan jag inte mer än att hålla med Expressen i en av sina ledare, vars rubrik är "Fy för fonder". Den statlige utredaren Bo Könberg har kommit fram med ett förslag om att bilda äldrefonder för den stora 40-talistgenerationen. Bo Könberg är folkpartist och tidigare statsråd och han har framfört liknande tankegångar vid ett av Folkpartiets landsmöten. Jag var en av dem som talade emot detta förslag och det röstades också ned på landsmötet. Dessvärre Bo; det som var fel då är lika fel nu!

Kultureliten och verkligheten

2012-01-15T14:07:00.017+01:00

Mina partikollegor Madeleine Sjöstedt och Rasmus Jonlund skriver på sina respektive bloggar om ökat antal besökande till Stadsteatern. Som ordförande respektive ledamot i kulturnämnden gläder det naturligtvis mina FP-kollegor att det är på detta sätt, men det gläder även mig, eftersom jag och min fru Agneta varit en ganska så frekvent besökare på Stadsteatern sedan vi bosatte oss i Stockholm för drygt 2,5 år sedan. Det är kul att fler än vi uppmärksammar teaterns repertoar!

Vi försöker för övrigt även att gå på andra kulturevangemang. I torsdags var vi på Berwaldhallen och lyssnade på pianomusik av Mozart och nu till veckan ska vi gå på bio och se filmen Simon och ekarna. När jag väljer vilka filmer jag vill se på bio går jag i första hand på vilka som är skådespelare i filmen och naturligtvis vad själva storyn i filmen handlar om. Det händer att jag ibland läser recensioner om filmer, men jag försöker att undvika detta, eftersom de sällan stämmer överens med mina uppfattningar.

För att exemplifiera vad jag menar så kan ni läsa den här artikeln av Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet. Här nästintill totalsågar hon Simon och ekarna och höjer andra mer smala filmer till skyarna. Det är inte utan att man kan tycka att den s k kultureliten ibland befinner sig väldigt, väldigt långt från folket och verkligheten!

Jag gillar och dissar!

2012-01-04T10:34:00.004+01:00

Så här vid årsskiften är det ju populärt att göra listor av olika slag och därför vill jag inte vara sämre. Så här följer min lista över det jag gillar just nu och sådant som jag dissar!

Jag gillar:

1. Min familj
Ju äldre jag blivit desto mer inser jag min familjs betydelse! Om någon nu tror att detta innebär en hyllning till kärnfamiljen så tror dock denne fel. Mina nära och kära finns inte precis i något rakt nedstående led. Jag är gift med Agneta, men vi har inga gemensamma barn. Hon var tidigare gift med Gunnar och i deras förhållande så fick de Mikael, som alltså är min styvson. Han har i sin tur en halvsyster som heter Maria. Gunnar fick Maria när han var tillsammans med Ingrid. Ingrid är också namnet på min halvsyster. Hon bor i Canada och har två barn, Therese och Toby, som har olika pappor. Min styvson Mikael är gift med Kristina. De har två barn, Jacob och Emil, som är de gulligaste barnen i hela världen och jag är naturligtvis fullständigt objektiv i det omdömet!

2. AIK
Vissa föds in i ett lag, men eftersom jag inte hade en så särskilt sportintresserad pappa så blev det inte så för mig. Jag upptäckte det här med idrott först när jag började skolan, men sedan 12-årsåldern har jag haft ett favoritlag som jag följt sedan dess. I år kom AIK:s herrlag i fotboll tvåa i allsvenskan, efter en relativt dålig inledning och damernas dito gick upp i högsta serien. Just nu är det lite värre för innebandyn. Trots en värdsstjärna som Kim Nilsson så har våra herrar ytterst svårt att få till det. Men det blir förhoppningsvis bättre under 2012!

3. Folkpartiet
I år kan man säga att jag firar 30-årsjubileum tillsammans med Folkpartiet, eftersom jag blev medlem 1982, när jag var 24 år gammal. Då hade jag varit medlem i ungdomsförbundet sedan 1979. Precis som inom idrotten har jag fått uppleva både framgång och motgång med Folkpartiet. Utan att göra några recensioner över hur jag tycker det går just nu, så vill jag ändå säga att jag tycker det är kul att partiet sitter med i regeringsställning i riket, i landstinget och i Stockholms stad!

4. Kungahuset
Det oerhörda mediadrev som drabbade kungahuset överkuggade det kungliga bröllop som ägde rum mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel den 19 juni i år. Anledningen till drevet var till stor del en publicering av en viss bok. Vad som är sant eller falskt kommer för evigt att diskuteras, men när ett av bevisen för kungens snedsteg visar sig vara en fejkad bild och denna utan kritisk granskning av medierna ändå publiceras, så bli i alla fall jag tämligen upprörd över detta mediadrev. Nu mer än någonsin märks det att journalistkåren är vänstervriden och att sedan Republikanska föreningen hakar på och kräver införande av republik kommer ju bara som ett brev på posten. Men hur vore det med lite vett och sans? Faktum är att hovets PR-värde utomlands fortfarande är ovärderligt och att monarkin fortfarande har svenska folkets stöd.

5. SEB:s kampanj för oss 50-talister
Det är inte varje dag som vi 50-talister blir uppmärksammade, klämda som vi är av de stora 40- och 60-talistgenerationerna. Men SEB har gjort det! De har gjort en hel kampanj för oss som är födda på 50-talet. Jag vet att det är en reklamkampanj, men jag känner mig ändå hedrad. Ni får väl kalla mig patetisk om ni vill! (Om du inte vet vad jag pratar om föreslår jag att du klickar på länken här nedan).
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/11/08/seb-siktar-pa-55-plussarna/

Jag dissar (i bokstavsordning):

Alla republikanska presidentkandidater i USA
Den sittande presidenten, Barack Obama, kommer väl under den här mandatperioden dessvärre mera bli känd för att prata än att verkställa. Men faktum är att om man granskar samtliga av hans republikanska motståndare så kan man bli mer eller mindre mörkrädd. Utan att gå in på vem som exakt tycker vad, så hoppas jag att vare sig Rick Perry, Mick Romney, Michelle Bachman eller någon annan kandidat på den republikanska sidan vinner över Obama. Inte bara det att de samtliga har en förvriden världsbild, de är alla abortmotståndare och vill väl helst att kvinnorna ska förbli vid spisen. De är alla homofober och verkar se varje skattehöjning som en stöld från de rika. Detta i ett land som, till skillnad från många andra, skulle klara av högre skatter för de rika. För övrigt får gärna hela den s k Tea-partyrörelsen fortsättningsvis enbart ägna sig åt just tedrickning och inte åt politiskt engagemang.

Alla världens diktatorer
Tyvärr finns det alltför många som ryms inom den här kategorin. Det gör ju inte precis det hela bättre, även om jag kan medge att det är gradskillnader mellan de olika diktatorerna. Själva kan vi ju glädjas åt att det i varje fall i Europa enbart finns en idiot kvar, nämligen Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland. Men i övriga världen finns fortfarande alltför många. Några har vi, eller rättare sagt folket i mellanöstern blivit av med. Men dessvärre är världens folkrikaste land, Kina, fortfarande en diktatur. Nåväl, ingen trodde ju på det stora Sovjetunionens fall, så därmed kan ju ingen diktator sitta helt säkert, inte ens i Kina.

General Motors (GM)
På Facebook var det flera som skrev att ”GM har mördat Saab”. Det kanske är att ta i, men faktum är att GM definitivt är de verkliga skitstövlarna i den här affären. I praktiken har GM blockerat alla förslag till överenskommelser som skulle ha lett fram till att Saab räddats. Därför är GM badguys nummer 1. Att sedan Saab ändå kanske hade gått i konkurs är ju en annan sak. Men GM gav inte Saab en fair chans.

Jag förstår att avståndet minskar mellan (S) och (MP)

2011-12-18T17:25:00.005+01:00

I den senaste SIFO-undersökningen som idag presenteras i bl a Svenska Dagbladet sker den största förändringen på oppositionssidan. Socialdemokraterna går tillbaka med ca två procentenheter, medan Miljöpartiet går framåt med ungefär lika mycket. Det här innebär att partierna aldrig någonsin varit så nära varandra i opinionen. Det skiljer nu 13 procentenheter i förhållande till för några år sedan, då skillnaderna låg på ca 30 procentenheter.

Att partier går framåt eller bakåt i opinionen kan ju bero på väldigt många olika saker. Men genom åren har det visat sig att det finns i huvudsak tre sätt som partier vinner i opinionen.

1. Partiet har en populär partiledare
2. Partiet förknippas med en fråga som visar sig vara populär
3. Partiet har en story att berätta, oftast bestående av en vision om vad man vill göra på både kort och lång sikt

För miljöpartiets del så är det väl lite för tidigt att säga att deras nuvarande språkrör är populära, men Maria Wetterstrand var det. Partiet förknippas däremot med en fråga som är populär och "inne", nämligen miljöfrågan. Men allra mest så upplever jag att miljöpartiet har en story att berätta. Storyn om det hållbara samhället. Alla delar inte miljöpartiets vision. Själv tror jag inte att deras samhälle är så särskilt hållbart i längden, men över 12% av svenska folket tycker det just nu.

För socialdemokraterna är det tvärtom. De har en partiledare som är otroligt impopulär. De har ingen fråga som de förknippas med och de har i varje fall just nu ingen story att berätta. Mot bakgrund av det är det lätt att förstå att avståndet minskar mellan dessa båda partier.

Ta beslut om Slussen imorgon!

2011-12-11T19:18:00.005+01:00

Debatten om framtida Slussen är minst sagt het. Framförallt sedan den s k Kulturslussen har kommit med sitt förslag. Jag ska villigt erkänna att jag inte har satt mig in i alla förslag som under åren kommit fram om Slussen. Jag tror heller inte att det alliansförslag som stadsfullmäktige imorgon ska ta ställning till är helt och hållet jättebra. Men jag är övertygad om att någon gång måste man fatta beslut. Att utreda och utreda och aldrig komma fram till beslut är förödande.

Därför håller jag med Harald Norbelie, (tidigare bl a chef för Radio Stockholm), när han i Svenska Dagbladet skriver en debattartikel om att han hoppas att majoritetspolitikerna kan stå emot de som han kallar för Slussenkramarna. Det hoppas jag också! Att han dessutom ger en känga till 40-talisterna är något som för mig bara blir en extra krydda i tillvaron!

Kan socialdemokraternas kris bli en fara för regeringen?

2011-12-04T16:17:00.009+01:00

Som liberal och folkpartist är jag givetvis glad över att mitt parti tillsammans med övriga borgerliga partier sitter i regeringsställning sedan 2006. Det har givit folkpartiet chansen att få igenom en politik som vi kämpat för under många år.

Samtidigt så är det viktigt att påpeka att jag som demokrat även ser vikten av en bra bra opposition. En av demokratins fundament handlar om att politiska partiers idéer mäts mot varandra och att det är folket som sedan väljer vilka partiers politik som ska få bli verklighet via en regeringsställning. Den sittande regeringen blir alltid mycket bättre om den får skärpa sig i argument mot en bra oppostion. Den sittande oppostionen kan ju efter ett val hamna i majoritet och det sporrar den sittande regeringen att göra bra ifrån sig.

Det här har inte Vladmir Putin och hans maktparti Enade Ryssland förstått. Istället för att på lika villkor argumentera gentemot oppositionen, så försöker man i stort sett med alla medel förstöra för oppositionen, bl a genom arresteringar av oppositionspolitiker och försvåranden för oppostionen att bedriva politisk argumentation, t ex via nätet. Om det går det att läsa i den här artikeln i DN. Som sagt, i Ryssland har man inte förstått värdet av en bra opposition. Men risken finns att det i slutänden kommer att slå mot Enade Ryssland, även om det kommer att dröja innan folket tröttnar på partiet.

I en annan DN-artikel för statsvetarprofesson Tommy Möller en liknande diskussion om den svenska politiken. Möller menar mycket riktigt att en vital demokrati förutsätter en stark opposition. Men sedan menar Möller också att socialdemokraternas kris kan bli en fara för demokratin. Jag tror det är att föra resonemanget för långt.

Om det vore så att Socialdemokraterna var det enda oppositionspartiet, så skulle jag nog hålla med Tommy Möller fullt ut. Men så är inte fallet. Vänsterpartiet kan mycket väl välja en mer folklig partiledare i form av Jonas Sjöstedt och Miljöpartiet är ett uppåtgående parti. Detta gör att alliansen triggas till att skärpa sig. Dessutom - och det här är något som kanske inte alla tänker på - finns det en intern konkurrens mellan regeringspartierna, där varje parti vill visa upp sig på allra bästa sätt. Så jag tror inte, i varje fall inte ännu så länge, att den socialdemokratiska krisen innebär en totalt förstelnad regering.

Carema Care + lite om spårvagnar

2011-11-13T15:01:00.009+01:00

Det är svårt att idag undgå att skriva om alla skandaler kring vårdbolaget Carema Care. Nästan varje dag under den gångna veckan har det kommit fram något nytt som gjort att man undrar vad anställda, men framförallt ledningen för bolaget egentligen håller på med. I dagens DN går det t ex att läsa om en äldre som lämnades att dö ensam i ett äldreboende i Falun.

Jag hoppas nu att politikerna i de kommuner där sånt här händer har modet att säga upp avtalen med omedelbar verkan. Visst, företaget kan stämma kommunen för otillåten uppsägning, men jag tror chanserna är goda att vinna en sådan process, framförallt just nu.

Men sedan vill jag framhålla att lösningen på det här problemet inte är en återgång till enbart kommunal äldreomsorg, utan vi politiker måste blir bättre när det gäller våra uppföljningar. Men vi måste också få rätt instrument från statsmakterna för att kunna bedriva den uppföljningen på ett så bra sätt som möjligt. I skolans värld har det införts en Skolinspektion som gör oanmälda inspektioner och som har resurser att kontrollera att både kommunala och privat drivna skolor gör det de ska göra. Vår utbildningsminister, Jan Björklund (FP), har dessutom på ett effektivt sätt lagstiftat om att samtliga skolor måste ha en viss uppnådd kvalité. Något motsvarande saknas inom äldreomsorgen. Det behövs nu mer än någonsin.

Till sist över till något helt annat. Jag har noterat att centerpartiet säger sig vara mer eller mindre är emot spårvagnslösningar i Stockholms innerstad. Det är anmärkningsvärt eftersom centern tidigare år varit det parti som stått i det främsta ledet för spårvagnarnas återinförande. Men vad är det egentligen man förespråkar istället? I de uttalanden som gjorts säger sig centern förespråka tunnelbana framför spårvagnar. Men i de sammanhangen verkar man bara tala om tunnelbana till Nacka och är det enbart det som det handlar om för att centern ska acceptera konverteringen till spårvagnar i innerstan, så ser inte jag det hela som något problem. Det ena utesluter ju faktiskt inte det ena det andra. Landstinget ska självfallet på lång sikt både klara av en tunnelbaneutbyggnad till Nacka och en konvertering av spårvagnar.

Jag har skrivit det förut, men jag skriver det återigen. Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Det finns en s k spårfaktorn, som kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det är betydligt mer än vad som beskrivits i tidningsartiklar den senaste tiden, t ex i Svenska Dagbladet.

Nordea har fått en skitstövel som styrelseordförande

2011-11-06T14:36:00.009+01:00

Jag har tidigare här på min blogg skrivit om bankernas bonussystem. Jag har även skrivit en motion till folkpartiets landsmöte om att bonussystemen skulle förbjudas för banker och andra finansinstitut. Detta för att jag anser att det triggar anställda till att ta alltför höga risker, samtidigt som vi som skatebetalare i slutänden garanterar bankernas existens.

På landsmötet ansågs min motion besvarad, med hänvisning till de nya regler som trädde i kraft 2010. Anställda vid finansiella företag omfattas nu av en ersättningspolicy, som ska främja långsiktighet och inte uppmuntra till överdrivet risktagande. För min del var det ett ok beslut, i varje fall tills vidare.

Men allt detta förutsätter naturligtvis att bankerna håller sig i skinnet och inte tecknar avtal med anställda om bonusar och annat som ligger utanför ramen för vad som kan anses vara moraliskt tillåtet. Som kund i Nordea prövas nu i varje fall mitt tålamod rätt så ordentligt i detta avseende.

Jag har i nuläget svårt att tänka mig någon sämre styrelseordförande för Nordea än Björn Wahlroos. Wahlroos är en känd Sverigehatare och vad han gör i Nordeas styrelse överhuvudtaget kan man ju undra. Wahlroos befinner sig uppenbarligen alltför långt från verkligheten och med uttalandet om att han gärna skulle höja lönen för den nye verkställande direktören ytterligare, så att denne kunde köpa ännu fler lägenhteter i Stockholm, visar Wahlroos avsevärt dåligt omdöme. Jag kan bara hoppas att han avsätts som ordförande senast vid nästa bolagsstsämma.

Jag har redan högt blodtryck och det blir ju inte lägre när jag läser Wahlroos uttalanden. Dessbättre är det många som reagerar, bl a i nättidningen E24, som har flera bra artiklar om det horribla i Nordeas utsvävningar till sin nye VD.

Avslutningsvis kan jag ju bara hålla med en facklig representant som i Svenska Dagbladet säger att Wahlroos är tondöv och okänslig. Det är annars ett bra sätt att säga att Wahlroos är inkompetent på sin post. Nordea har fått en skitstövel som styrelseordförande. Det borde få sina konsekvenser!

Moderaternas föregångare ville inte ha allmän och lika rösträtt

2011-10-29T14:06:00.009+02:00

Sedan moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten sagt att moderaternas föregångare var med och införde rösträtten, har det varit en ganska så stor debatt om detta uttalande. Arkelsten har dock tagit tillbaka sitt uttalande och gjort det man kallar för en pudel. Trots det finns det andra som hävdar att Arkelsten inte hade behövt göra detta, utan som säger att Allmänna Valmansförbundet (som moderaterna hette på den tiden det begav sig) var med och införde rösträtten.

Vad är nu rätt och vad är nu fel i allt detta? Jag anser att man måste skilja på vad Allmänna Valmansförbundet och andra partier ville och vad dessa partier senare i mer eller mindre omfattning tvingades till att genomföra. Man måste också skilja på den lika rösträtten för män och den allmänna och lika rösträtten, för både män och kvinnor.

När det gäller rösträtten för män så var den ett politiskt spel utav sällan skådat slag. Men har man läst den endaste lilla grundkurs i statskunskap, så vet man att den dåvarande högerregeringen var emot förslget, medan socialdemokrater och liberaler var för. Statsministern på den tiden var högerledaren Arvid Lindman. Han gjorde ett tillägg till diskussionen om rösträtten och förde in frågan om de framtida valen skulle ske med majoritetsval eller proportionella val. På den tiden hade Sverige majoritetsval och Lindman såg framför sig att fler och fler i framtiden skulle rösta med socialdemokrater och liberaler och att högern i det läget skulle förpassas i opposition och än värre för hans del, få väldigt få mandat i framtida riksdagar. Socialdemokraterna och liberalerna var däremot för lika rösträtt med majoritetsval. Med mycket manipulerande och, får man väl ändå säga, relativt skickligt agerande, så blev resultatet lika rösträtt med proportionella val.

Men att från det säga att högern var för den lika rösträtten för män är faktiskt inte sant. Alla som påstår något sådant ljuger. Man tvingades att genomföra lika rösträtt för män. På liknande sätt var det med den kvinnliga rösträtten. Den stod aldrig i högerns valprogram på samma sätt som det gjorde för liberaler och socialdemokrater. Men när beslutet genomfördes, under en liberal regering, accepterade högern förslaget. En diskussion hade då förts under en lång tid. Men att säga att högern var för kvinnlig rösträtt är lika fel som att säga att 70-talets moderater var för bojkotten av apartheid i Sydafrika.

Det är nämligen så att i demokratifrågor har sällan moderaterna och högern stått i det främsta ledet. Snarare har företrädarna för detta parti varit moståndare och först i efterhand accepterat förslagen. Det kan vara bra att känna till sin historia. Framförallt är det rent genant när man i efterhand försöker förändra den.

Den senaste SIFO-undersökningen

2011-10-23T16:07:00.006+02:00

Att den nu publicerade SIFO-undersökningen skulle bli en katastrof för socialdemokraterna var väntat. Jag anser också att socialdemokraterna har sig själva att skylla och jag delar i stora delar den analys som Lena Hennel framför i Svenska Dagbladet. Att socialdemokratiska partiarbetare förlåter Juholt är väl en sak, men gör väljarna det?

Mer intressant att diskutera socialdemokraterna är faktiskt att diskutera det parti som verkar dra mest nytta av (S)-krisen, nämligen moderaterna. Jag har via media bevakat deras högsta beslutande organ, stämman, och den framstår mer eller mindre som en gäspning i förhållande till andra partiers motsvarande möten. Jag har två bestånde intryck från stämman.

1. Statsministern Fredrik Reinfeldts tal om att moderaterna företräder det s k allmänintresset och det faktum att moderaterna återigen försöker säga sig vara ett samhällsbärande parti.

2. I vissa lägen och i vissa frågor kommer gammal klassisk högerpolitik in i finrummet igen och då verkar det där allmänintresset i vissa lägen vara långt borta.

För att börja med det sistnämnda så tror jag t ex inte att det i mitt parti skulle bli någon debatt om en mening som ungefär lyder att män och kvinnor ska dela lika på hushållsarbetet. För folkpartiet är det en självklar ståndpunkt. Det kan naturligtvis aldrig bli något annat än en ambition, det kommer ju inte stå någon kontrollant från staten och räkna antalet timmar för hushållsarbetet i varje svensk hem. Men majoriteten av de moderata ombuden såg det som att det här var en inskränkning i de enskildas privatliv och i det läget så sviker man alla de kvinnor som idag får ta majoriteten av hushållsarbetet. Man ska inte tro annat än att politikers signaler är viktiga för alla kvinnor och män i hela Sverige.

När det gäller (M) och allmänintresset så tror jag att det kommer att bli ett problem för (M) på lite längre sikt. De flesta människor företräder nämligen inte enbart ett allmänintresse. Snarare är det tvärtom. Det är bara att gå till sig själv. Är du förälder så är du mån om att dina barn har bra dagis och såsmåningom bra skola. Har du en eller flera äldre föräldrar så vill du att de ska ha en bra ålderdom och en bra omsorg från kommunen när det är dags för det. Om du inte har någon bil, utan måste förlita dig på kollektivtrafiken, så har du ett särskilt intresse av att den fungerar.

Så kan man genom område efter område och det man då kommer att konstatera är att det verkliga engagemanget har man oftast i de frågor där man kan säga sig företräda ett särintresse. Jag anser inte heller att det är något fel i detta. Det man riskerar när man hela tiden säger sig företräda ett allintresse, är att man inte gör några prioriteringar. Allt är i stort sett lika viktigt. I längden kommer det leda till en otydlighet, moderaterna riskerar att bli för otydliga. De vill företräda allt och alla och visioner för framtiden blir inte så viktigt för det viktiga är ju att företräda allmänintresset och det är ju det intresse som finns för stunden. För man kan ju inte veta hur allmänintresset ser ut framöver. Hur länge det kommer dröja tills att väljarna ser allt det här och drar sina egna slutsatser, återstår att se.

Folkpartiets landsmöte - en personlig betraktelse

2011-10-17T21:00:00.004+02:00

Igår kom jag hem från folkpartiets landsmöte. Jag var inte där som ombud utan som vanlig partimedlem. Jag tillhör den (fåtaliga?) skara av personer som tycker såna här typer av möten är roliga. Det är lite svårt att förklara varför jag tycker så, men landsmöten är faktiskt spännande, eftersom det inte är någon som kan veta utgången av ett ärende. I den vanliga normala partilunken med nämnder, styrelser och fullmäktige så är ju utgången nästan alltid given från början.

Viktigast på ett landsmöte, förutom att det är trevligt att träffa alla folkpartister, är givetvis de beslut som fattas. Den som vill kan se alla delar av landsmötet i efterhand på folkpartiets hemsida. Tidningar och andra medier har kommenterat de beslut som fattats på lite olika sätt, mest beroende på vilken politisk färg tidningen har. Men oavsett hur kritisk man är mot besluten, så tycker i varje fall inte jag att man kan kalla folkpartiet för ett toppstyrt parti, med tanke på att det blev nederlag för partistyrelsen på frågor om drogtester på skolungdomar (som landsmötet sa nej till) och på den något för radikala skattereform som föreslogs av partistyrelsen, som senare landsmötet enades om ett något reviderat förslag.

För min egen personliga del så fick jag den här gången ganska så god utdelning. Jag skrev fem motioner till landsmötet och två av dem bifölls av landsmötet. De gällde "Högre arvoden för nämndemän" och "Polisen ska inte kunna ta godtyckliga betalningar av våra idrottsföreningar". Den sistnämnda blev helt plötsligt väldigt aktuell idag, eftersom Stockholmspolisen nu meddelat att man kommer ta betalt av de idrottsklubbar som bedriver verksamheten i aktiebolag.

En annan motion ansågs besvarad. Den handlade om förbud mot bonusar i banker och andra finansbolag. Där hänvisade partistyrelsen till nya riktlinjer från Finansinspektionen. De reglerna har ganska så nyligen trätt i kraft och jag ser det som min uppgift att bevaka om de reglerna räcker.

Två motioner avslogs. Det gällde dels den motion av en överföring av försörjningsstödet (det som tidigare kallades socialbidrag) från kommunerna till staten och motionen "Bilda regeringar även på den kommunala nivån – inför kommunal parlamentarism". När det gällde den sistnämnda frågan var jag uppe i talarstolen och pläderade för frågan.

Frågan om försörjningsstödets överförande till staten är intressant. Jag tror att det är fjärde landsmötet i rad jag skrivit den motionen. Vid inte något av de andra landsmötena har det funnits något som helst stöd för den tanken. Nu fanns det en reservation i utskottet för motionen och ett ombud som pläderade för densamma. I varje fall en liten uppmuntran i den frågan!

Fler kommentarer om mina motioner och hur de har behandlats kommer på min hemsida inom kort.

Håkan Juholt och socialdemokraternas haverier

2011-10-09T17:19:00.008+02:00

På några dagar har det socialdemokratiska partiet fått tre närmast katastrofala misstag på halsen. Om jag hade varit sosse så hade jag nog inte riktigt vetat vart jag skulle ta vägen. Jag ser en bild framför mig från en gammal tv-såpa, (jag tror den hette Lödder), där en av huvudpersonerna höll händerna i kors och knäppte med fingrarna varje gång han av någon anledning ville försvinna från den plats där han befann sig. Jag tror många sossar känner så just nu.

Först så kom Ilmar Reepalus förslag om att utvisa nyblivna svenska medborgare som begår brott. Att dela upp svenska medborgare i ett A- och B-lag är fel väg, även om man kan tycka att det ibland dröjer rätt så lång tid innan den som vill får bli svensk medborgare.

Sedan fortsatte det med socialdemokraternas och vänsterns avhopp från kvällens partiledardebatt. Det kan ju i och för sig finnas godtagbara argument för att inte ställa upp i en debatt, men argumentet att man inte ville sitta bredvid Sverigedemokraterna, är ändå ett lågvattenmärke i argumentation. Det är, som statsvetaren Jenny Madestam mycket riktigt säger, sandlådenivå.

Men det värsta av allt är givetvis Håkan Juholts fusk med bidragen för sitt dubbelboende. Jag skriver "fusk", för jag tror att det är så. Håkan Juholt har själv undervisat sin egen riksdagsgrupp om dessa bidragsregler och även om han nu bedyrar sin oskuld så säger det sunda förnuftet att det inte är skattebetalarna som borde stå för en bostad som hans sambo betalar, eller åtminstone betalar till hälften. Jag har väldigt svårt att tro att Juholt verkligen har trott att han skulle få ersättning för det enligt gällande regler.

Vad än värre är för Juholt så påstår Aftonbladet (av alla tidningar) att Juholt känt till reglerna. De pekar på det faktum att han blivit varnad av en partitjänsteman år 2009. Om det är sant och om det kan bevisas, så är nog Håkan Juholts saga all som socialdemokratisk partiledare.

Kommunal parlamentarism och invigning av Musikaliska!

2011-10-02T15:06:00.009+02:00

Jag har tidigare berättat om några av mina motioner till folkpartiets landsmöte, som hålls nu den 14-16 okotber i Karlstad. Två av mina motioner har tillstyrkts av partistyrelsen, men en som inte fått lika stor uppskattning är den om införande av s k kommunal parlamentarism, d v s bildande av "riktiga regeringar" på kommunal nivå.

I riksdagen finns en tydlig regeringsmakt. Regeringen är utsedd av en majoritet av riksdagspartierna och alla partier sitter inte i regeringen. I kommuner, landsting och regioner är det precis tvärtom. I de ”regeringsorganen”, alltså kommunstyrelser, landstingsstyrelser och regionstyrelser, finns företrädare för både majoritet och opposition och när ärenden sedan når det högsta beslutande organet, fullmäktigeförsamlingen, så sker en inte alla gånger så upplyftande debatt, där utgången dessutom är given från början.

Om det skulle vara så att ”regeringsorganet” endast bestod av majoritetspartierna och oppositionen inte satt med där, skulle det innebära att man istället fick lägga sina förslag direkt i fullmäktigeförsamlingarna. Dessa skulle då bli ett mer levande organ, vilket troligtvis skulle ge en mer spännande debatt. Jag har därför föreslagit att Folkpartiet liberalerna agerar för en ändring av kommunallagen, som innebär att kommun-, landstings-, och regionstyrelserna enbart består av de partier som bildar majoritet och att detta genomförs i första hand som en försöksverksamhet i vissa kommuner. Tyvärr håller inte partistyrelsen med mig om detta.

För övrigt så har Musikaliska AB haft en invigningsfestival i fyra dagar. Musikaliska AB ägs av Stockholms Blåsarsymfoniker och huserar sedan några månader tillbaka i det vackra huset på Nybrokajen 11-13.

Muskaliska invigdes i torsdag av kulturlandstingsrådet Anna Starbrink (FP). I sitt tal betonade Anna att Musikaliska är ett projekt som kommit till underifrån, av musiklivet självt och främst då genom Fredrik Österling, VD för Blåsarsymfonikerna och Musikaliska AB.

I går kväll var jag på en galakoncert som ingick i invigningsfestivalen. Bland de närvarande fanns också kulturborgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt (FP) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M). Imorgon börjar vardagen igen för Blåsarsymfonikerna och Musikaliska. Det är nu det ska bevisas att den här satsningen på musik på Nybrokajen var rätt och att biljettintäkter och andra intäkter flyter in. Jag ska givetvis som vice ordförande i Blåsarsymfonikerna göra vad jag kan, men i det här sammanhanget vill jag ändå gärna önska alla alla inblandade lycka till!

Vårt fokus ligger numera på uppföljning av vården

2011-09-25T13:57:00.003+02:00

Som jag tidigare skrivit om här på min blogg så har sjukvårdsstyrelsen city, där jag sitter med som ledamot, beslutat att säga upp avtalet med Gamla stans vårdcentral. Eftersom vi tidigare i år har beslutat att säga upp avtalet med husläkarmottagningen vid Telefonplan och ytterligare en vårdcentral kan naturligtvis en och annan fråga sig vad det är som händer.

Uppsägningen av avtalet med vårdcentralen i Gamla stan beror på en rad olika omständigheter, bl a fanns en risk för patientsäkerheten och även en klar anledning till misstanke om ekonomiska oegentligheter. Eftersom alla de vårdcentraler som vi sagt upp avtalet med har varit privat drivna så är det lätt (speciellt för de som inte gillar privat drift) att tycka att det väl bara blir så här när vi har privat vård och det nu är bevisat att det endast är privata vårdcentraler som missköter sig.

Men även om man inte hatar privat driven vård så kan man ju ändå fundera på vad det här beror på. Låt mig då först få påminna om att när landstinget hade hand om all drift av vården, så gjordes nästan inga uppföljningar alls av hur den fungerade och innan vi införde Vårdval Stockholm så var fokus riktat mot att skriva avtal, det där med uppföljning var inte lika viktigt.

Nu är det precis tvärtom. Att skriva avtal är en ren formalitet och fokus ligger vid att följa upp vården. Då är det naturligtvis så att man också upptäcker brister på ett helt annat sätt än tidigare, särskilt i områden inom Stockholms stad där det finns väldigt många mottagningar och därmed också en ganska så stor konkurrens. Jag hoppas givetvis att vi inte ska behöva säga upp fler avtal med vare sig privat drivna vårdcetraler eller offentligt drivna. Det är ett misslyckande att så sker, men man måste komma ihåg vad det beror på.

Sverige ska inte vara "alliansfritt" och samma regler ska gälla för alla idrottsföreningar

2011-09-18T17:41:00.006+02:00

En av mina socialdemokratiska facebookvänner skrev ett inlägg för en tid sedan som gjorde mig lite förbryllad. Hon skrev
”Vi är många som är gläds åt att främlingsfientliga Pia Kjærsgaards framgångskurva nu är bruten. Och sympatiskt nog strömmade väljarna till de två partier som tydligast tog avstånd från Dansk Folkeparti. Tur att Enhedslisten och Radikale Venstre är förnuftiga nog att samarbeta med S! Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu.”

Jag skrev ett svar på inlägget, men det är i det här läget inte det intressanta, utan det jag funderade länge och väl på var vad hennes mening: "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu” egentligen betyder?

Om man går in på en hemsida som heter just ”Alliansfritt Sverige”, så finner man en massa propaganda mot den borgerliga regeringen. Det innebär att meningen "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu", enbart ska tolkas som att Sverige är dåligt därför att socialdemokraterna inte är med och styr. Jag för min del konstaterar att detta faktum kan jag definitivt leva med.

Den här veckan har jag också till min stora glädje noterat en debattartikel i Dagens Nyheter om spårvagnar som varmt rekommenderas till läsning!

För övrigt är det ca en månad kvar till folkpartiets landsmöte i Karlstad. Jag har ju några gånger tidigare här på bloggen presenterat några av de motioner jag skrivit till landsmötet. Nu tänkte jag presentera ytterligare en. Den är faktiskt högaktuell just nu, med tanke på att AIK och Djurgården ska mötas i fotboll imorgon och på tisdag möts samma lag i ishockey.

Rikspolisstyrelsen har nämligen givits rätten att ta betalt för sin polisbevakning. Det är upp till den lokala polisen att bedöma om så ska ske. Det är bara det att man ska enbart ta betalt om evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag, inte av ideella föreningar.

Jag menar att det givetvis inte vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna beroende på klubbens driftform. Förutsättningarna för klubbarna måste vara desamma. Man kan ju också fundera på hur långt klubbarnas ansvar för sina åskådare ska gälla. Men oavsett ansvar så måste endera betalningsansvaret gälla samtliga klubbar eller inga alls. Därför har jag motionerat om att Folkpartiet ska verka för en lagstiftning som innebär en likabehandling av polisens bevakning vid idrottsarrangemang, oavsett driftsform. Till min stora glädje har folkpartiets partistyrelse yrkat att landsmötet ska bifalla motionen!

Alternativa förslag till beslut ska även avges på sammanträden och inte enbart i media

2011-09-09T12:00:00.001+02:00

Oppositionen i landstinget har naturligtvis rätt att opponera, komma med andra förslag, föreslå förändringar och överhuvudtaget komma med alternativ till den politik som vi i den borgerliga majoriteten har. Men en politisk oppostion måste också uppträda på juste sätt gentemot den politiska majoriteten. Bland annat hör det god ton att om man inte säger något på ett sammaträde där ett ärende är uppe för behandling, så är det inte ok att sedan gå ut och i efterhand kritisera det beslut som antogs. Detta har nu hänt i sjukvårdsstyrelsen city. Styrelsens ordförande föreslog att beslutet om att säga upp avtalet med Gamla stans vårdcentral skulle skjutas upp till måndag. Detta för att ge vårdcentralen en chans att på ett korrekt sätt kommentera Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kritik. På sammanträdet i tisdags hade socialdemokraterna ingenting att erinra mot det förslaget. Det antogs i politisk enighet, ingen hade något annat förslag till beslut. Endast miljöpartiet avstod från att deltaga i beslutet, men inget annat förslag till beslut. Trots det går sedan socialdemokraterna via oppostionsladstingsrådet Helene Hellmark Knutsson och tillråga på allt även gruppledaren för (S) i sjukvårdsstyrelsen, Petra Larsson, ut och i efterhand kritiserar beslutet och säger att beslutet om att säga upp avtalet borde ha tagits i tisdags. Att på sammanträdet gå med på ett förslag till beslut och sedan kritisera detsamma är inte juste och det är dessutom en smutsig och dålig oppositionspolitik!

Man ska inte alltid lyssna på forskarvärlden

2011-09-01T11:32:00.010+02:00

Några forskare har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där de framför åsikten att det vore bättre att förbättra busstrafiken i Stockholms innerstad än att satsa på nya spårvagnslinjer. De hänvisar bl a till ekonomiska skäl.

Då och då låter det så här från transportforskarvärlden. De hänvisar till strikta undersökningar, ofast till s k samhällsekonomiska kalkyler, som nästan alltid missgynnar spårtrafik i förhållande till sånt som rullar på gummihjul. Om vi politiker alltid skulle ha lyssnat på forskare och gått efter samhällsekonomiska kalkyler så skulle t ex aldrig tvärbanan ha byggts. Den var enligt forskarvärlden inte samhällsekonomiskt lönsam.

När det gäller spårvagnar så är upplevelsen för trafikanterna mycket större med spårvagnar än med buss. Respekten från bilisterna för spårvagnar är också mycket större än för bussarna. Oavsett hur mycket man skriker om att blåbussarna ska prioriteras, så hjälper det föga när respekten för desamma är noll och intet. Bilarna kör obönhörligen i högre grad i kollektivtrafikfälten ändå, medan man passar sig noga för att åka i spårvagnsspåren på samma sätt.

Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Den s k spårfaktorn kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det här missar nästan alltid forskarna i sina kalkyler.

I övrigt vill jag hänvisa till ytterligare en artikel i Dagens Nyheter, där Christer G Wennerholm (M) och Michael Stjernström hänvisar till tidsperspektivet, som forskarna i DN-artikeln inte tar någon hänsyn till, d v s det faktum att Stockholm växer, vi blir fler och fler och det blir trängre och trängre i gatuutrymmet. Spårvagnen kommer i det perspektivet bli ett bra val i förhållande till de bussar som idag trafikerar Stockholms gator.

Man ska inte ta ut något i förskott + lite politik

2011-08-28T15:20:00.014+02:00

Det finns ett uttryck som heter "It aint over until the fat lady sings". Enligt Wikipedia kommer det uttycket från sportvärlden och innebörden är helt enkelt det att man inte ska ta ut någonting i förskott, förrän allt är klart.

Detta uttryck blev väldigt påtagligt i eftermiddag. Enligt den, i stort sett, samstämmiga journalistkåren så kunde Usain Bolt bara jogga hem segern på 100 m vid VM i Daegu i Sydkorea. Men nu var det ju det här med att inte ta ut någonting i förskott. Vad hände? Usain Bolt tjuvstartade, blev utesluten och loppet vanns istället av Bolts landsman Yohan Blake. Antiklimax i hela stadion naturligtvis. Men - It aint over....

Den 1 september höjer SL sina biljettpriser. Ett månadskort blir 100 kr dyrare och kommer nu att kosta 790 kr. Det är naturligtvis ganska så mycket pengar. Om man tycker det är billigt eller dyrt beror helt och hållet på vad man jämför med. Prisjämförelser med andra län är till viss del svåra att göra, mest därför att det oftast inte finns ett enhetligt kort för hela länet, men mina egna beräkningar ger vid handen att i jämförelse med grannlänet Uppsala och det stora Västa Götalands län, visar båda upp högre priser än vårt SL-kort.

Sedan kan man ju bevisa det mesta med statistik och det försöker också Svenska Dagbladet att göra när de säger att taxan har höjts med 104 % på 20 år. Fast jag tycker nog den jämförelsen är lite orättvis. Taxan har inte höjts sedan 2007 och fortfarande finansieras SL med hälften skatter och hälften avgifter, vilket jag tycker är en rimlig fördelning.

Från politikens värld i övrigt gör jag två noteringar.
1. Att misshandla politiker är fel, oavsett politiskt parti. Jag tycker det är så tråkigt varje gång sådant sker. Debatter om politik ska ske med ord, inte med våld.

2. De båda mijöpartisterna Mikaela Valtersson och Maria Wetterstrands avhopp från det politiska livet. Att Valtersson dessutom säger att MP borde överväga en regeringskonstellation med moderaterna öppnar för framtida intressanta diskussioner på Helgeandsholmen, förutsatt förstås, att fler miljöpartister tycker som hon.

LUF, monarkin och priden

2011-08-14T15:22:00.009+02:00

Jag tillhör en av de många folkpartister som lärt mig mycket av grunderna inom politiken genom ett engagemang i vårt ungdomsförbund. Jag deltog på min första kongress i bohuslänska Ljungskile år 1981 och åkte sedan på ett antal kongresser ytterligare, innan mitt engagemang inom ungdomsförbundet mer och mer övergick till ett engagemang inom partiet.

Det var på många sätt härligt att vara med i ungdomsförbundet och förbundet har många gånger drivit på moderpartiet i en bra riktning. Ungdomsförbundet har helt enkelt varit föregångare till partiet. Ett sådant exempel från de år jag var aktiv i FPU (som det hette på den tiden, numera Liberala Ungdomsförbundet, LUF) var förespråkandet av ett medlemskap i EU. Ungdomsförbundet drev frågan hårt inom partiet, på den tiden det begav sig.

Men ibland hamnar ungdomsförbundet fel. Det gjorde man självfallet även under min aktiva tid, men dessvärre har nu LUF trampat ganska så mycket i klaveret när man fattat beslut om en legalisering av cannabis.

Sverige har under de senaste årtiondena haft en betydligt lägre frekvens av narkotikamissbruk än andra europeiska länder tack vare den restriktiva narkotikapolitiken. Men faktum är att en legaliseringspolitik har testasts vid ett tidigare tillfälle. Från våren 1965 till våren 1967 genomfördes med Medicinalstyrelsens godkännande ett begränsat försök huvudsakligen i Stockholm, vilket innebar att läkare kunde få förskriva narkotika till etablerade missbrukare för att dessa inte skulle behöva stjäla ihop pengarna till sitt missbruk. Dåvarande FPU var pådrivare av dett försök, men eftersom det ledde till en snabb ökning av narkotikamissbruket i Stockholm, så stoppades försöksverksamheten efter några uppmärksammade dödsfall. Ni kan läsa mer om detta på Rolf Brommes blogg.
Det fanns en tidigare folkpartiledare som uppmanade ungdomsförbundets dåvarande företrädare att gå hem och läsa sin historia. Det finns all anledning att nu ge den uppmaningen på nytt!

Jag och andra som är för monarkin, kan i varje fall glädja oss åt att LUF numera tagit bort den förhatliga meningen "Monarkin är en motbjudande kvarleva från den tid Sverige var en diktatur", från handlingsprogrammet. Att den meningen skulle tas bort kämpade jag en hel del för, utan att lyckas. Det är bara att gratulera LUF till att meningen tagits bort dryga 20 år efter det att jag lämnat min aktiva period inom förbundet!

För ungefär en vecka sedan var det prideparad här i Stockholm och för sjunde året i rad gick jag i paraden tillsammans med bl a många andra folkpartister. Det är alltid lika roligt att gå med i paraden. Däremot tror jag att ledningen för Priden måste tänka till lite grann hur man vill att arrangemanget för priden ska vara kommande år. I år fanns arrangemanget mitt inne i stan, i Kungsträdgården, och utan inträde. Av flera skäl har detta varit omstritt och problemen sammanfattas väl i en artikel av folkpartisten Mats Nordström.

Sverigedemokraternas ansvar

2011-08-07T13:58:00.008+02:00

I fredags hade jag min sista sommarsemesterdag och således är det dags att börja jobbet igen imorgon, måndag. Därför tänkte jag nu försöka återuppta bloggandet. En och annan av er kanske ser att jag ändrat lite grann på designen på min sida. Det är kul att då och då göra vissa justeringar av sidan, om inte annat för att mitt bloggande ska bli lite roligare för mig att skriva och för er andra att läsa.

Den enskilt största händelsen under min semester har givetvis varit dödsskjutningarna i Norge. Om det har det troligtivs skrivits åtskilliga spaltmil och jag ska här inte skriva något om själva händelsen, mer än att givetvs även jag beklagar det som skett. Angrepp på demokratin och demokratiska stater ska fördömas, oavsett i vilket "namn" det än sker.

Däremot finns, om inte annat ur statsvetenskaplig synvinkel, en intressant debatt i kölvattnet av terrorattentatet, nämligen de jämförelser som görs mellan attentatsmannen och de främlingsfientliga partierna i norden, t ex Fremskrittspartiet i Norge och Sverigedemokraterna här i Sverige.

Företrädare för Sverigedemokraterna, bl a partiledaren Jimmi Åkesson, har värjt sig mot den debatten. I bland annat Dagens Nyheter säger Åkesson att partiet inte finner någon anledning till att dämpa sin invandringsretorik.

Jag anklagar inte vare sig partiledaren Jimmi Åkesson eller någon annan sverigedemokrat för att vara ansvariga för terrorattentatet. Men i och med uttalandet om att partiet inte tänker ändra sin invandrarretorik får partiet enligt mitt förmenande utstå rättmätik kritik. Den retorik som partiet använder sg av bygger på ett "vi och de-tänkande" och deras syn på islam härstammar från en konspirationsteori som kallas för Eurabia. Denna konspirationsteori uppkom efter 11 september-attackerna och har stora likheter med antisemitiska teorier under 1900-talet. Enda skillnaden är att det inte längre är judarna som sägs vara problemet, utan islam och muslimerna.

De muslimer som har invandrat till Sverige kommer från många olika länder och kulturer. Vissa är religiösa, andra är det inte. Vissa tar sin religion på största allvar, andra deltar inte i fredagsbönen. Vissa religiösa muslimer är inte alls invandrare utan har konverterat. Alla dessa indivder och grupperingar buntar Sverigedemokraterna ihop till ett stort hot mot Sverige som nation.

Sedan terrorattentatet har Arbeiderpartiet i Norge gått starkt framåt, medan det främlingsfientliga Fremskrittspartiet gått tillbaka. Tillbakagången var tre procenenheter (från ca 23 till 20). Det motsvarar ett ca 15-procentigt väljartapp. Med tanke på den pågående debatten ska det därför bli intressant att se om det blir ett motsvarande tapp för Sverigedemokraterna.

Studiebidrag, Miljöpartiet och Vårdval stockholm

2011-07-03T14:36:00.009+02:00

Som borgerlig politiker har jag flera gemensamma åsikter med Svensk Näringsliv. Men ibland blir det uppenbarligen tankefel även i den organisationen. Jag tänker givetvis på den senaste tidens debatt om sänkt studiebidrag för humaniorastudenter i förhållande till ingenjörsstudenter.

Sannolikt så är det så att vi i Sverige behöver fler ingenjörer i framtiden. Men det ska givetvis inte fixas fram genom en viktning av studiemedlen. Jag tror studenterna är kloka nog att välja sådana utbildningar som de faktiskt tror ska leda till jobb. För det kan väl ändå inte vara så att om det finns ett antal studenter som faktiskt är oerhört lämpade för att t e x bli bibliotikarier och som bara längtar efter att få utbilda sig till det, ska behöva drabbas av att få lägre studiemedel, när de till råga på allt dessutom får en lägre lön än den som studerar till att bli ingenjör.

Den här typen av urval ska naturligtvs inte ske via studiemedelsystemet, utan på annat sätt, genom att högskolorna själva bestämmer antalet platser och på det sättet begränsar eller utökar utexaminationen för respektive yrkeskategori.

Bara för att jag nu inte ska ansluta mig till många andra blogginlägg som bara skäller på Svenskt Näringsliv, så vill jag passa på att ge chefen för organisationen, Urban Bäckström, rätt när han i en intervju i DN säger att regeringen borde inleda samtal med Miljöpartiet för att få genom sina förslag till riksdagen.

Jag är medveten om att det finns svårigheter i en sådan strategi, men jag tror den är nödvändig. En sån här överenskommelse finns redan idag om integrationspolitiken. Denna har på ett effektivt sätt hindrat Sverigedemokraterna från inflytande i de frågorna och det har på många sätt varit en välgärning. Det borde finnas fler områden där regeringen och miljöpartiet borde kunna kompromissa fram liknande lösningar.

Avslutningsvis vill jag hänvisa till Birgitta Rydbergs blogg. Birgitta tar upp Vårdval Stockholm, där en utvärdering än en gång visar att vården i Stockholms län blivit mer jämlik. Detta går att läsa i Karolinska insitutets senaste uppföljningsrapport. Ännu en gång visas hur läkarbesöken ökar mest i områden med lägst medelinkomst och att även resurser till mottagningar i områden med högre inkomster kommer människor i socioekonomiskt utsatta områden till del, eftersom de mottagningarna nu har fler patienter från kommuner med lägre medelinkomst. Socialdemokraterna och den övriga oppositionen i landstinget har skällt på vårdval Stockholm i snart en och en halv mandatperiod nu. Jag har sagt det förut och säger det igen - Vårdval Stockholm är en lyckad reform!

Lagstiftning mot bonussystem är uppenbarligen nödvändigt!

2011-06-26T17:59:00.004+02:00

I förra veckans blogg berättade jag om den motion som jag har skrivit till folkpartiets landsmöte om att folkpartiet borde vara för ett system som innebär att banker och andra finansinstitut inte ska få ha bonussystem. Detta därför att det triggar de anställda till att ta alltför höga risker, samtidigt som vi som skatebetalare garanterar bankernas existens och i förlängningen de anställdas jobb.

Det här problemet har även uppmäksammats på ministerhåll. Både finansmarknadsminister Peter Norman (M) och finansminister Anders Borg (M) anser detta är ett problem, även om det är tveksamt om de vll gå lika långt som undertecknad.

Det hela blir dock inte bättre av att banker nu förnekar att bonussystem skulle vara ett problem. Bankerna har fortfarande bonusavtal och dessutom vägrar de att erkänna att de tar risker. Det framgick i en artikel i Svenska Dagbladet den 22 juni. Min fråga är, hur länge ska de få hålla på? Jag är medveten om att lagstiftning mot bonussystem i banker och andra finansinstituet är ett drastiskt steg, men det är uppenbarligen nödvändigt.

Bort med alla bonussystem från banker och andra finansinstitut

2011-06-19T18:15:00.007+02:00

Fri lönesättning är en av grunderna i marknadsekonomin. Som liberal värnar jag mycket om denna rättighet, även om jag kan tycka att det i vissa sammanhang är tveksamt om personen ifråga är värd så mycket pengar som han eller hon får. Men bortsett från det så är det ju ändå i grunden så att någon har gjort bedömningen att den tjänst som avses ska betalas med x antal kronor.

Men i vissa sammanhang måste olika typer av konstruktioner för lönebildningen ifrågasättas. Jag tänker då på bonussystem. Kapitalet till våra banker kommer i huvudsak genom inlåning från företag och privatpersoner. Privatpersonernas insättningar garanteras av en bankgaranti, som innebär att om banken kommer på obestånd så kommer ändå staten att garantera de insatta pengarna. Det tycker jag är helt ok.

Det är också ok att bankernas anställda har en fri lönesättning och att de anställda får betalt i den omfattning som de eller deras fackliga organisationer lyckas förhandla sig till. Det som däremot inte är ok är att bankerna har rätt att förhandla fram bonussystem som triggar enskilda anställda att ta alltför stora risker på ett sådant sätt att det kan innebära att staten riskerar att få gå in och rädda banken från konkurs. Som jag skrev nyss så ska givetvis anställda inom banker och andra finansinstitut ha en rimlig lön, men att koppla detta till bonussystem, samtidigt som vi skattebetalare garanterar bankernas existens är i längden inte försvarbart.

Jag tycker allmänt att man ska passa sig för den här typen av regleringar, men om lagstiftning är det enda sättet att få bort den här sådana här absurda system, så måste en sådan genomföras. Hur går alltid att diskutera. Vi kan omöjligt ha ett system som innebär att vi som bankkunder får betala de anställdas generösa bonusar, samtidigt som vi som skattebetalare garanterar deras arbetsgivares existens - och därmed i förlängningen deras jobb. Därför har jag skrivit en motion till folkpartiets landsmöte den 14-16 oktober där jag vill att folkpartiet ska ställa sig positiva till en lagstiftning mot bonussystem i banker och den övriga finanssektorn. Jag har också fått två medundertecknare till den motionen, nämligen Solveig Hellquist, Sörberg och Gunnar Pihl, Svartsjö.

Högre nämndemannaarvoden och Malin Siwe har fel igen!

2011-06-12T13:58:00.006+02:00

Då och då, i varje fall en gång varje mandatperiod, kommer signaler från Domstolsverket att de vill ha en yngre nämndemannakår. Argumenten från deras sida är bra, de vill helt enkelt att nämndemännen på ett bättre sätt ska spegla befolkningen. Det är givetvis ett vällovligt syfte.

Problemet är bara att när väl det är sagt så måste också staten och Domstolsverket ge förutsättningar för att en sådan föryngring ska komma till stånd. En avgörande sådan åtgärd är att höja arvodena för nämndemännen.

I nuläget är arvodena, minst sagt, löjligt låga. Som det nu är så är det rena ”förlustaffären” att vara nämndeman. När jag själv var det, vilket var i början på 2000-talet, så fick jag ett arvode från Södertälje tingsrätt på 500 kr. Det täckte inte min förlorade arbetsförtjänst. Jag kunde då begära att få denna, men i så fall så fick jag inget arvode, vilket innebar att jag i praktiken inte fick något mervärde när jag tjänstgjorde som nämndeman. Jag kunde likväl ha varit på mitt ordinarie arbete.

Givetvis ska inte arvodena vara skyhöga, men om man vill se en föryngring av nämndemammakåren så måste arvodena höjas. Jag har därför skrivit en motion till folkpartiets landsmöte på det här temat och yrkat på att Folkpartiet liberalerna på olika sätt ska agera så att nämndemännens arvoden höjs i domstolarna. Till min stora glädje har jag i Bengt Pettersson från Motala fått en medundertecknare till motionen.

Avslutningsvis noterar jag än en gång att Expressens Malin Siwe och jag återigen tycker olika. För en tid sedan skrev hon en ledare med rubriken "Banta ledamöterna", där hon argumenterade för att landets fullmäktigeförsamlingar måste minska antalet ledamöter.

Demokrati är tydligen inte så lätt att förstå för Malin Siwe. Fullmäktigeförsamlingarnas uppbyggnad handlar nämligen inte om att det ska finnas en rationell beslutsordning. Det är inte därför de finns. Om de fanns enbart av den anledningen, så skulle det räcka med att ha en person från varje parti som debatterade i fullmäktige och som sedan fattade beslut.

Men anledningen till att fullmäktige finns och att dessa har ganska så många ledamöter, är för att de ska spegla befolkningen. Låt mig ta mitt eget parti Folkpartiet som exempel och den fullmäktigeförsamling jag kan bäst, nämligen landstinget. Om Malin Siwe fick som hon ville så skulle bara vår gruppledare Birgitta Rydberg och möjligtvis någon mer finnas med i fullmäktige. Birgitta bor i min valkrets, på Norrmalm, så det vore väl möjligtvis bra för mig. Men då skulle inga liberala röster höras i fullmäktige från något annat område. Inte från någon annan innerstadsstadsdel, inte från de folkrika kommunerna i sydväst, t ex Södertälje och Botkyrka och ingen från de norra kommunerna. Lika snedfördelat skulle det vara hos de andra partierna. Kort sagt, de fullmäktigeförsamlingar som Malin Siwe vll ha skulle inte spegla befolkningen på ett bra sätt. Så vill inte jag ha det.

Södertälje sjukhus, företagssponsring och ett grattis!

2011-05-22T11:05:00.007+02:00

Genom hela min aktiva tid som politiker i landstinget har jag jobbat för Södertälje sjukhus bästa. Inte minst vid de tillfällen sjukhuset varit hotat av nedläggning, (vilket senast var fallet under Södertäljebon Ingela Nylund Watz (S) landstingsledning), har jag argumenterat för Södertälje sjukhus bevarande.

Det är därför glädjande att landstinget nu fattat beslut om en om- och tillbyggnad av sjukhuset. Upprustningen kommer att kosta ca 1,2 miljarder och det känns bra att detta blir av.

Sjukhusets lokaler är både eftersatta och otillräckliga lokalerna. Nu satsar Folkpartiet och Alliansen i landstinget ca 1,2 miljarder på att rusta upp och bygga nya sjukvårdsavdelningar. Det här ger sjukhuset bra möjligheter att även i fortsättningen få vara ett akutsjukhus och att vi i framtiden ska slippa höra krav på nedläggningar.

Över till något annat. För några veckor sedan skrev Expressen en ledare med namnet "Christer-sponsrad spårvagnspredikant". Temat för ledaren var den problematik som kan uppstå när företagsintressen och samhällsintressen går alltför mycket hand i hand, beroende på att företagsintressena sponsrar viss typ av verksamhet. I det aktuella fallet var det organisationen "Spårvagnsstäderna", som ledarskribenten tog upp.

Förutom att skribenten raljerar i största allmänhet över vad spårvagnar är bra för, så anser jag att problematiken i sig är värd att diskutera. Om företag betalar för enbart för att politiker ska framföra en viss åsikt är det naturligtvis inte helt lyckat, framförallt inte om politikern egentligen inte tycker så. Men jag tror inte att det är så i det här aktuella fallet. Jag tror nämligen att det finns ett genuint spårvagnsintresse i grunden från trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm och de andra politikerna i "Spårvagnsstäderna" om att spårvagnar är bra och att det är därför som de är med i den här organisationen. Jag tror också att de flesta tänker som jag, nämligen att man aldrig skulle ta emot någonting från ett företag vars grundvärderingar man inte delar.

Det sistnämnda innebär att jag själv aldrig skulle kunna ta emot en enda krona från t ex tobaksindustrin. Med det här vill jag säga att de flesta politiker nog faktiskt tänker sig för innan de får betalt för att deltaga på vissa aktiviteter.

Avslutningsvis vill jag ge ett senkommet grattis till Eric Saade för tredjeplatsen i Melodifestivalen. För egen del känns det kul eftersom Eric för mig hela tiden varit nr 1, både i Sverige och i tävlingen med de andra länderna!

Ibland blir man förvånad!

2011-05-08T19:52:00.006+02:00

Ibland är det uppenbart att rena självklarheter inte är självklarheter för alla. Nu i veckan uttalade utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund att han vill förbjuda elever att ha med sig mobilen när de skriver prov. Att elever tillåts sitta med mobilen påslagen under proven och då också kan surfa på nätet och ta fram svaren på frågorna ansåg Björklund, med all rätt, vara helt oacceptabelt.

För mig är det här en självklarhet. När jag gick i skolan fanns inga mobiltelefoner, men om vi hade en lektion i huvudräkning, så var det självfallet så att vi inte fick använda våra miniräknare. Det säger ju liksom sig självt.

Men det självklara och det uppenbara är inte det för alla. Även om det redan idag står på Skolverkets hemsida att skolor inte ska tillåta mobiltelefoner under de nationella proven, så är det många som gör det ändå.

En av skolorna som tillåter eleverna att ha med sig mobilerna är Praktiska gymnasiet i Stockholm. I en intervju säger rektor Bo-Åke Andersson följade:

– Det finns alltid risker med allt, man kan aldrig förhindra allt. Men enligt reglerna ska mobilerna varken synas eller höras och det finns en vuxen i rummet, säger han.

Och på följdfrågan om varför man inte tar bort telefonerna svarar han:

– Jag tycker det är en rättighet i dagens samhälle att man ska få ha en mobiltelefon, säger Bo-Åke Andersson.

Ibland tror man inte att man läser rätt. Sedan när blev det en rättighet med mobiltelefon? Sedan när blev det tillåtet att fuska på prov? Visst, en mobiltelefon kan användas till annat än att surfa på nätet också, men om den nu kan avändas till det och om det innebär fusk, ska då skolan se det som en rättighet att ha den med sig under proven?

Jag bara konstaterar att Jan Björklund har en hård kamp med vissa skolor även framöver.

För övrigt ser jag fram emot den spårvägsutredning som SL håller på med och som Svenska Dagbladet kunde rapportera om för någon vecka sedan.

Avslutningsvis så välkomnar jag att även Kristdemokraterna ska deltaga med ett tält på Stockholm pride. Visserligen har alla andra riksdagspartier (förutom Sverigedemokraterna) varit närvarande hur många år som helst. Men det är bra att även kristdemokraterna nu kommer att ställa upp.

Den här åsikten delas dock inte av alla kristdemokrater. En av deras mer stockkonservativa ledamöter, Annelie Enochson, tycker att det visar på dåligt omdöme att kristdemokraterna i Stockholm ställer upp på pride. Annelie Enochson ser naturligtvis inte det som de flesta andra ser, att Stockholm pride är en manifestering för jämlikhet. Det är givetvis inte kristdemokraterna i Stockholm som har dåligt omdöme. Det är Annelie Enochson som har det.

Sannfinländarna, Håkan Juholt och en hälsning till Kim Nilsson

2011-04-17T20:14:00.007+02:00

Idag är det val till den finländska riksdagen. När ungefär hälften av rösterna är räknade så finns det en prognos som visar på att de s k Sannfinländarna går mot en stor valvinst. De ser ut att öka sin procentandel från ca 4 till 18 procent.

Sannfinländarna är ett typiskt populistparti. De kan helt klart liknas vid Ny Demokriati (och till stor del även med Sverigedemokraterna)som kom in i riksdagen här i Sverige vid 1991 års val. De är benhårda motståndare till EU, vill i stort sett inte ha någon invandring till Finland och vill ha bort den obligatoriska svenskundervisningen i skolorna. Det är sorgligt att ett sånt parti blir stort i Finland.

Över till inrikespolitiken. Jag ska villigt erkänna att det finns fler partier än socialdemokraterna som har problem med opinionen. T ex skulle jag gärna vilja att mitt eget folkparti fick några procenenheter mer, men i dagens Svenska Dagbladet säger statsvetaren Tommy Möller att Håkan Juholt nu har ca ett år på sig att vända de idag relativt låga opinionssiffrorna.

Någon Juholteffekt har nämligen hittils inte synts till. Socialdemokraterna har skaffat sig en ny paritledare och i stort sett en helt ny partiledning, men något kraftfullt lyft i opinionen har det inte blivit.

Jag tror Tommy Möller har rätt i det här avseendet. Juholt kommer inte få obegränsad tid på sig. Ett år eller inte, otåligheten kommer att finnas inom partiet om inte lyftet kommer och ur ett statsvetarperspektiv är detta mycket intressant.

Avslutningsvis vill jag gärna sända en hälsning till AIK:s innebandystjärna Kim Nilsson, som blev misshandlad vid ett besök i Kalmar. Kim verkar, efter omständigheterna, må relativt ok och det verkar också vara så att polisen har fått tag på de som misshandlat honom. Man behöver inte, som jag själv, sitta med i AIK Innebandys styrelse eller ens vara AIK:are för att bli upprörd över när sådant här händer. Jag blir både arg och ledsen samtidigt, men bortsett från mina känslor så önskar jag att du ska krya på dig snabbt, Kim!

Integritet och spårvagnshat

2011-04-10T21:11:00.006+02:00

Socialstyrelsen är en myndighet som jag ibland kan bli irriterad på. Jag var ju ganska liten när de körde sin berömda kampanj om att svenskarna skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen, men sedan dess har Socialstyrelsen fått en stämpel på sig att vara en typisk "pekpinne-myndighet".

Nu har samma myndighet fått för sig att SMS-påminnelser från vården om t ex en tandläkartid är integritetskränkande och som sådan så ska dessa förbjudas. En stilla undran är bara, vem är det som kränks? Det kan ju knappast vara den som säger att det är ok att vården får skicka den typen av påminnelser?

Jag själv får sådana påminnelser och tycker de är jättebra. Jag och troligtvis också så gott som alla andra som har en liknande tjänst, har naturligtvis varit mycket noggrann när vi givit vårt mobiltelefonnummer så att vårt sms kommer till oss och inte hamnar hos någon annan. Återigen, vem är det som blir kränkt?

Mina fp-kollegor Birgitta Rydberg och Rasmus Jonlund skriver om samma ämne.

Jag har tidigare utnämnt socialdemokraterna och vissa av deras representanter till spårvagnshatare. Även Stockholms handelskammare tillhör den kategorin. Nu kan nog en och annan journalist på Svenska Dabladet få det epitetet också.

Svenska Dagbladet skriver att slutnotan för den första etappen av Spårväg City blir betydligt dyrare än budget. Jovisst, men det är ju bara det att vissa av dessa kostnader inte kan hänföras till själva etappen, utan måste ses som investeringar för hela spårvägen som sådan, t ex en ny depåhall. Märkligt nog skriver journalisten på Svenska Dagbladet betydligt mer om de "skenande kostnaderna" för spårväg city, än det faktum att tunnelbygget i den stora Tranebergstunneln på Tvärbanans Solnagren blivt billigare än planerat.

Jag tror att vi även i framtiden måste bygga både tunnerlbana och spårvagn. Men det vore en välgärning för den fortsatta debatten om ännu fler insåg att även spårvagnen behövs, t ex som en kapacitetshöjning på stomlinjerna i innerstan.

Läs även mina allianskollegor Karl Henriksson (KD) och Christer G Wennerholm (M) i samma ämne.

Kommer Juholt verkligen dra (S) åt vänster?

2011-03-27T19:06:00.004+02:00

Som väl många av er vet om så har socialdemokraterna den här helgen valt Håkan Juholt som ny partiledare. (S)-kongressen har varit välbevakad av journalister. Bl a har Dagens Nyheter haft en "minut-för-minut" bevakning. Jag vill inte med det här blogginlägget anklaga journalister för "overkill" i sin bevakning, men ibland så känns det som om vissa i den yrkeskategorin fortfarande tror att (S) är det allenarådande partiet i Sverige.

Därför var befriande att höra Rapports Mats Knutsson igår säga att Juholts tal var ett tal för den egna rörelsen. Juholt sa det alla sossar ville höra och det är väl heller inte så förvånade. Nu ska leden slutas och enighet utåt manifesteras. Men för oss som inte är sossar fanns det knappt någon som helst vägledning i talet som angav den politiska inriktningen. Vilken politik som Juholt tänker föra återstår att se.

Men av egen erfarenhet vill jag dock peka på en sak. Det behöver inte alltid bli som man förväntar sig. Under min tid som medlem i folkpartiet har jag, om jag räknat rätt, varit med om fem partiledarval och åtminstone vid ett av dessa, nämligen när Bengt Westerberg valdes, så hamnade politiken åt ett helt annat håll än vad jag förutspådde. Därför är det inte helt säkert att bara därför att väldigt många nu tror att (S) kommer betona mer klassisk socialdemokratisk vänsterpolitik, så behöver det inte bli så. Det kan ju istället vara lättare för en sådan partiledare att istället göra tvärtom. Därför ska det t ex bli intressant att se hur Juholt ställer sig till den avvecklingsplan av kärnkraften som (S) har på sin agenda tillsammans med de andra rödgröna partierna. Eftersom Juholt kommer från kärnkraftorten Oskarshamn, så kommer det nog inte bli alltför lätt att gå i bräschen för avveckling av mängder av jobb på hemmaplan. Här förutspår jag en kursändring vid nästa partikongress.

Tre omtalade män

2011-03-13T14:10:00.009+01:00

Idag tänkte jag skriva om tre män. Två av dem är väl närmast fortfarande att betrakta som äldre pojkar, fast eftersom de är 20 år båda två, så är de ju unga män. De unga männen har båda gjort något stort, fast på helt olika sätt.

Anton Hysen kom i veckan ut ur den berömda garderoben och talade om att han var homosexuell. För min del är det här med sexuell läggning ingenting jag direkt går och tänker på. Jag har vänner som både är homosexuella och heterosexuella, men det som är stort i det här sammanhanget är att det är en manlig fotbollsspelare som kommer ut och som dessutom tillhör en välkänd fotbollsfamilj. Det är stort och det är bara att hoppas på att det leder till fler positiva saker, som t ex att många homofobiska idrottsledare tar sig samman och kommer på att de lever på 2000-talet och inte för 200 år sedan.

Den andra unga mannen som jag vill skriva om är Eric Saade. Eric vann igår den svenska uttagningen till Eurovsionsschlagerfinalen och för en gångs skull så tycker jag att rätt låt vann. Till skillnad från förra året, då jag hade en 5-6 låter före vinnaren Anna Bergendal i mitt protokoll, så hade jag nu Eric först. Grattis Eric och lycka till!

Den tredje mannen är snart 50 år, så han är en man i alla bemärkelser. Det handlar då om Håkan Juholt, som är föreslagen som ny socialdemokratisk partiordförande. Jag var säkert inte ensam om att höja på ögonbrynen över förslaget och flera allianspolitiker kanske tycker att Juholt är en lättviktare i de här sammanhangen, om inte annat eftersom han saknar regeringserfarenhet. Jag vill då varna för sådana tankar. En socialdemokratisk partiledare får alltid uppmärksamhet och har en förmåga att växa in i sin roll. Det finns otaliga exempel på det genom åren. Nu återstår det väl att se vilken politik som kommer att föras med Juholt som ledare. Att han blir vald är jag däremot till 100% säker på. Sossar sluter alltid upp bakom sin ledare i såna här sammanhang och risken för någon form av kupp på partikongressen är så gott som helt utesluten.

Till en börja så kommer väl Juholt att, i varje fall om man ska tro Expressen, ägna sig åt något som väl kan liknas vid att "rensa ut" de han inte gillar att ha i sin närhet. Så till en början blir det väl mycket interna stridigheter. Men sedan får vi väl se. Juholt beskrivs som vänster inom sitt parti och om han även kommer att driva den typen av politik, där inslag som höjda skatter är en del av politiken, så undrar jag vad svenska folket kommer att tycka. Det var ju en sån politik som svenska folket röstat mot de senaste två valen.

Ilija Batljan, nämndemannaarvoden och partisammanslagningar

2011-03-06T14:56:00.007+01:00

För ca två veckor sedan avgick Ilija Batljan (S) från sin post som oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting. Om någon vadhållningsfirma hade presenterat ett bra odds på att Batljan skulle avgå under innevarande mandatperiod, så hade jag nog kunnat tänka mig att sätta en rätt så rejäl slant på att så skulle bli fallet.

Ilija Batljan trivs nämligen inte i opposition. Han är tämligen van att bestämma. Som kommunalråd i Nynäshamn var det han som styrde och ställde och tog åt sig äran över positiva förslag, även om det inte alltid var han som var den som fixade till det hela. Det här fick jag själv erfara när Baltjan tog åt sig äran av att Sorunda vårdcentral öppnades under förra mandatperioden, fast det var jag som ordförande och resten av styrelsen för sjukvårdsstyrelsen söder, som såg till att den öppnades. Tvärtom var det hans socialdemokrater i landstinget som lade ner den förra vårdcentralen som fanns i Sorunda.

Nu ska (S) välja en ny gruppledare i landstinget. Om det blir det lika svårt att hitta, som det är för samma parti att hitta en ny partiledare, så lär det hela ta tid.

I veckan som gick var det också ett inslag på radion om den höga medelåldern för våra nämndemän. Trots uppmaningar från Domstolsverket om fler yngre personer, så minskar inte medelåldern. Tyvärr är det dessvärre inget konstigt med det. Domstolsverket och många andra kan skrika sig hesa över att de önskar en lägre medelålder, men det kommer inte att uppnås så länge den ekonomiska ersättningen är så katastofalt dålig som den är idag. Jag menar inte på något sätt att en nämndeman ska ha ett femsiffriga belopp för att deltaga en dag som nämndeman i t ex tingsrätten. Problemet är bara att med dagens ersättningsnivåer så känns det nästan som att man skänker bort sin tid gratis till samhället när man åtar sig uppdraget.

Jag satt i tingsrätten under några år i början av 2000-talet. Då var arvodet för en heldag 500 kr. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst kunde jag få, men då fick jag inget arvode. Med andra ord så var det så att i bästa fall så att jag kunde få ut i ersättnng för det jag förlorade på att vara ledig från jobbet, vilket innebar att man kan säga att jag gjorde ett gratisjobb för samhället då jag satt som nämndeman. Med den typen av ersättningar kommer vi aldrig nå upp till Domstolsverkets mål.

Avslutningsvis upprepar jag mitt motstånd mot en sammanslagning mellan Folkpartiet och Centern. I en blogg av Rasmus Jonlund (FP) tar Rasmus upp en av de frågor som för mig blir problematiska vid en eventuell sammanslagning. I övrigt hänvisar jag till tidigare blogginlägg på den här sidan!

Kris inom (S)

2011-02-20T10:13:00.012+01:00

Inget parti passar bättre in på ordet "kris" just nu än socialdemokraterna. Jag ska ge tre exempel.

1. Socialdemokraternas egen kriskommission levererade för en tid sedan sin slutrapport och det är väl bra att man fullföljer sitt uppdrag, men särskilt mycket nytänkande fanns inte i rapporten. Den bestod mest av råd som att Sverige måste höja skatterna och en önskan om att man med politiska beslut måste styra mer. Den fokuserade också väldigt mycket på fördelning av befintliga resurser och på återställare inom skolans område.

Min fråga till den socialdemokratiska kriskommissionen är om man inte har lärt sig någonting? Det var ju den här typen av politiska förslag som förkastades av väljarna i valet 2010!

2. Det är uppenbarligen kris även inom den socialdemokratiska partiledarfrågan. Göran Persson har liknat det vi nu ser som lite av tv-programmet Idol, och jag kan hålla med. Nu i veckan trodde jag att vi kunde se att någon av alla kandidater, i det här fallet Mikael Damberg, klev fram och sa att han vill leda partiet, men sen i en senare intervju så mesade han till sig och sa att han bara menade att han ville ha en ledande position inom partiet, något som han redan har. Suck!

Som icke socialdemokrat så bryr jag ju mig inte så jättemycket, men jag tycker ändå att hela den här processen med att få fram en ny partiledare för socialdemokraterna är ytterst märklig.

3. Den tredje krisstämpeln som det går att sätta på (S) är på ett lite annat sätt. Socialdemokraterna i landstinget har nämligen föreslagit att vi ska tillsätta en kriskommisson inom vården, som dessutom ska vara ledd av oss inom Folkpartiet. Det är bara det att någon sådan kommission inte behövs och varför det är så uttrycker Birgitta Rydberg (FP) väldigt bra på sin blogg.

Som sagt - "Det är kris nu, sa Bill. Kris var ordet, sa Bull."

Det finns bra och dåliga journalister

2011-02-13T13:47:00.005+01:00

Som politiker är det lätt att ha en något Schizofren inställning till journalister. När de är alltför ihärdiga med sina frågor, när man inte kan svara eller när man tycker att de skriver fel saker, är de jobbiga. Samtidigt är det bra att de förmedlar budskap och många gånger förmedlar de faktiskt budskap som man själv tycker är väsentligt för andra att få reda på.

Högst på min lista över journalister finns nog utrikeskorrespondenterna. De förmedlar ständigt budskap från när och fjärran och ibland gör de det t o m med livet som insats. Nu senast är Bert Sundström från Rapport ett exempel på det sistnämnda, sedan han knivhöggs när han jobbade nere i Egypten.

Däremot har jag svårare för journalister som är slappa i sin faktainsamling eller som bara påstår saker, är åsiktsmaskiner och som alltsom oftast har fel grundinställning till det de skriver om. Ett exepel på det är en artikel från Metro nu i veckan, där journalisten ifråga påstod att begreppet "NK-express" användes "i folkmun" när man talade om spårväg city. Jag skrev ett mail tillbaka till journalisten ifråga, där jag talar om för honom att det inte alls är så att folk i allmänhet kallar spårvagnen för NK-express, men att det istället används som skällsord av den politiska oppositionen. Jag har inte fått något svar på mitt mail. Jag kan ana varför.

För övrigt så har jag nu skrivit en del på min hemsida om varför vi behöver spårvagnar i Stockholm.

Ett annat exempel är Malin Siwes ledare i Expressen om oss landstingspolitiker, som "politikens division 2". Om den ledaren skulle jag kunna skriva mycket och som landstingspolitiker gör jag mitt bästa för att inte ta åt mig alltför mycket personligt av det hon skriver, men helt objektiv kan jag naturligtvis inte vara. Det är riktigt att sjukhusen kostar mycket pengar. Men när Siwe skriver att hon vill överföra de stora sjukhusen till staten, så att landstingen kan läggas ned, hamnar hon helt fel. Varför skulle det bli en bättre pli på klinikchefer och deras kostnader bara för att de får staten som arbetsgivare? Då hamnar de ju bara ännu längre från sina politiker än vad de är nu.

Om det finns regionala frågor som bör hanteras politiskt (och det finns det), så är det naturligtvis så att dessa frågor ska handhas av regionala politiker. Svårare än så är det inte. Trafikverksamheten kunde tas över av kommuner i samverkan, säger Siwe. Dumheter, säger jag. Tala om det skulle bli ett allmänt kattrakande bland alla kommunalpolitiker om var trafiken skulle utvecklas mest. Det är ytterligare ett argument för att landstingen/regionerna behövs. Men det förstår nog inte Malin Siwe.

Liten uppföljning av tidigare bloggar och lite grann om andra partier än mitt eget

2011-02-06T18:24:00.011+01:00

Det finns väl inget land som under de senaste veckorna så totalt dominerat nyhetsdebatten som Egypten. Vad som exakt kommer att hända i landet är fortfarande väldigt osäkert. Jag är däremot ganska så säker på att Hosni Mubarak inte kommer att bli kvar så länge till som president. Hur länge återstår att se. Sedan är det väl bara att hoppas att demokratiska krafter tar över.

Till min stora glädje har Stockholms idrottsnämnd gjort helt om när det gäller föreningsbidragen. Det var det enda rätta. Jag skrev tidigare att det här var ett dumt beslut. Det står jag för. Men jag vill ändå se det hela positivt och ger gärna en eloge till det ansvariga idrottsborgarrådet Regiana Kevius (M), som tagit tillbaka besparingen på 10 miljoner kronor på föreningsbidragen. Det är bra att hon och den övriga borgerliga majoriteten lyssnat på idrottsröreslen i det här sammanhanget.

Sedan håller det stora oppositionspartiet socialdemokraterna och dess valberedning att ragga ny partiledare. Jag har ju inte precis (av kända skäl) någon insyn i den processen, men nog förefaller det som en väldigt omfattande och i mitt tycke också omständlig process. Valberedningen har nu ställt upp något som kan liknas vid en kravprofil för en ny partiledare. Det är inte ofta jag genom åren har hållit med Göran Persson, men i dagens Expressen så jämför han socialdemokraternas partiledarletande med tv-programmet "Idol". Jag tycker faktiskt att det är en bra liknelse och jag har funderat ett tag på varför jag tycker det. Kan det vara så att sossarna i nuvarande läge saknar någon som kan liknas vid en pappa eller en "kungamakare". Man ska nämligen inte underskatta den typen av personer. En sådan är en äldre person (väldigt ofta en man), som inte själv har någon ambition av att erhålla det aktuella uppdraget, men som är som klippt och skuren för att se till att en sådan kandidat förs fram och som sedan så gott som alla tycker är bra. En sak vet jag - valberedningens ordförande Berit Andnor är inte den typen av person!

Avslutningsvis så noterar jag också att en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter har gjort bort sig. Att förtroendevalda på olika sätt gör bort sig händer inom alla partier. Jag ska inte på något sätt sätta mig på någon hög häst och säga att sånt händer aldrig oss i Folkpartiet, för det gör det. Men jag har en viss föraning om att det här inte är första gången som en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna gör bort sig. Tvärtom - jag är tämligen övertygad om att det kommer hända igen!

När diktaturer faller

2011-01-30T14:44:00.006+01:00

Som liberal och demokrat glädjs jag naturligtvis åt över alla diktaturer som faller, detta oavsett vilken sorts diktatur som det handlat om. Min glädje har därför varit lika stor när Francoregimen föll i Spanien, som när många av de kommuniststyrda öststatsländerna föll som käglor i början på 90-talet.

Bekymret för mig och alla andra demokrater är bara att vi aldrig riktigt vet vad som kommer efter den styrande diktatorn. Det är inte helt säkert att en diktatur åtföljs av en fullt ut demokratisk regim. I fallet med Spanien blev det så, även om Franco egentligen ville annat. I öststatsländerna kan man ju i vissa sammanhang fråga sig hur demokratiska en del av länderna blev. I en del fall gick det bra, i andra gick det sämre.

Idag kan alla tidningar rapportera om vad som händer i Egypten, bl a Expressen. Både här och tidigare i Tunisien vill nog den allmänne medborgaren ha ett demokratiskt system. De vill inte längre leva under diktatoriska förhållanden. Det är bra, men kommer det att bli så? Man kan som demokrat bli aningen, för att inte säga mycket oroad, när regeringsföreträdare i Iran tycker att det som nu sker i Egypten är bra. Iran ser naturligtvis en chans till att forma ett grannland till att bli som de själva, d v s styrt av islamiska lagar och mycket långt ifrån vad vi här i västvärlden skulle kalla för demokrati.

Så, vi ska glädjas med folket i länderna som nu gör uppror mot sina sittande diktatorer, men vi kan bara hoppas att folket i samma länder inte kommer ur askan i elden, in i en om möjligt ännu värre regim än den de blev av med.

Idrottsnämnden måste ändra sitt beslut om föreningsbidragen

2011-01-23T17:09:00.014+01:00

Svenska Dagbladet har i flera artiklar berättat om Stockholm stads idrottsnämnds beslut att skära ner föreningsbidragen med 10 (av totalt 40) miljoner kronor. Det är ett minst sagt dumt beslut. Dessvärre har företrädare för mitt eget parti varit med och fattat beslutet och det gör inte precis saken bättre. Men jag tolkar det hela som att vare sig de eller några andra i den politiska majoriteten riktigt förstått vad man beslutat.

Detta framgår också av de argument som framförs av det ansvariga idrottsborgarrådet Regiana Kevius (M), som anser att idrottsklubbarna inte bara ska luta sig tillbaka och vänta på kommunala bidrag, utan istället borde ragga sponsorer. Det uttalandet avslöjar dessvärre att Kevius inte förstått något om verkligeheten.

Verkligheten är dessvärre en annan. Jag är aktiv inom AIK Innebandy. I föreningsbidragssammanhang tillhör vi Solna och inte Stockholm, så vi drabbas inte av den här besparingen, men situationen vi lever under är liknade som för alla andra idrottsklubbar. När det gäller sponsring så får vi sponsring till vårt herrlag, som tack och lov är ganska duktiga och som t o m har ett antal världsstjärnor i laget. Jag kan dock inte påstå att det regnar manna från företagen till vårt herrrlag heller, men de har en relativt bra tillvaro i sponsorsammanhang.

Om herrlaget inte har extremt svårt att skaffa sponsorer, så är det precis tvärtom när det gäller våra ungdomslag. När Kevius säger att de ska ut och ragga sponsorer för att täcka förlusterna för föreningsbidragen, så kan jag nästan säga att det är som att slå våra idrottsledare i ansiktet. De lutar sig definitivt inte tillbaka. Istället sliter de som djur, på ideell basis, utan att tjäna en enda krona, men att få in så värst mycket sponsorpengar är tämligen omöjligt. Vi måste vara realistiska. Alla idrottsklubbar är beroende av de kommunala bidragen.

Det här beslutet får en rad konsekvenser. I förlängningen kan idrottsklubbarna inte ta emot alla ungdomar som vill idrotta. De får istället göra annat. Inte för att det finns några direkta kopplingar, men om inte ungdomarna tränar nere i idrottshallarna och på idrottsplanerna, så kommer de ju vara någon annanstans. Det tycker jag hela idrottsnämnden ska komma ihåg den dagen vi hör om en ökad kriminalitet bland våra ungdomar. Därför bör idrottsnämnden ändra sitt beslut!

Slå inte samman Folkpartiet och Centern

2011-01-15T13:48:00.009+01:00

Liberalismen är en ideologi med en fin historia. Ordet liberal började användas i sin nuvarande politiska betydelse omkring år 1820, men som ideologi har liberalismen sin rot långt tidigare. Med andra ord är det många som bekänner sig till liberalismen och är liberaler. Vi har en fin historia att bevara, ta vara på och även vårda inför framtiden. I Sverige är det Folkpartiet som sedan generationer tillbaka värnat om liberalismens idéer. Folkpartiet bildades 1934 och har sina rötter i Frisinnade landsföreningen och Sveriges liberala parti, samt diverse olika historiska liberala föregångare och framför allt rösträttsrörelsen.

Men idag vill många andra än folkpartister kalla sig för liberaler, om inte annat för att liberalismen är en populär populär ideologi. Oavsett detta hävdar jag att Folkpartiet är det svenska liberala orginalet, medan alla andra partier, som till viss eller till en större del anser sig vara liberala, är mer eller mindre bleka kopior av detta orginal.

Speciellt viktigt att tänka på detta med Folkpartiet som liberalismens orginal, är det i den nu aktuella debatten om en eventuell sammanslagning mellan Folkpartiet och Centerpartiet. Centern har ingen som helst liberal idétradition att falla tillbaka på. Även om flera centerpartister idag bekänner sig till liberalismen, så är centern sprunget ur bonderörelsen, med en stark landsbygdsförankring, utan någon större ideologisk bakgrund, mer än den som de själva betecknar som ekohumanism. Jag har ärligt talat lite svårt att se att den "vanliga centerpartisten" (och då talar jag inte om de som finns längs Stureplan) känner så mycket gemensamt med den "vanliga folkpartisten". Det skiljer sig helt enkelt för mycket mellan de båda "urtyperna" av centerpartister och folkpartister.

Det är också här alla larmklockor borde ringa hos de som förespråkar en sammanslagning. De som gör det, för ofta fram argument som att en sammanslagningen skulle ge ett mervärde, att ett parti med större liberal kraft skulle ge ett ökat medlemsantal och en ökad röstandel. Jag menar att det skulle bli precis tvärtom. Mot bakgrund av det jag skrev tidigare om de båda "urtyperna", så riskerar dessa att i ett sammanslaget parti inte känna igen sig, vilket gör att de endera flyr till något annat parti (troligtvis då (M) eller (KD) ), alternativt inte röstar alls.

Det här beskrivs också på ett väldigt bra sätt av Expressens ledarskribent Anna Dahlberg som argumenterar mot en sammanslagning. Bl a skriver hon att "Mångfalden är en styrka för borgerligheten, inte en svaghet. De som med jämna mellanrum ropar efter sammanslagningar - oavsett om det handlar om att slå ihop C och FP eller att bilda en valallians under den gemensamma beteckningen alliansen - blundar för de skillnader som finns inom borgerligheten och dess väljarled."

Jag kan inte mer än att hålla med. I matematikens lagar är alltid 1+1 = 2 och i det här fallet så hoppas väl förespråkarna för en sammanslagning att 1+1 skulle bli 3, men dessvärre riskerar 1+1 i det här fallet att bli 1, eller kanske 1,5 och vad har vi då fått. Ja inte ett större liberalt parti, om man inte med det menar ett större moderat parti. Det vill inte jag medverka till.

Läs även andra som tycker i denna fråga; Martin Hall, Christer Sörliden, Andreas Froby, Adam Cwejman, Gabrielle Peteri

Eftervalsanalys - ett litet inlägg i debatten

2011-01-05T14:12:00.003+01:00

I och med den nya mandatperioden så har jag förändrat min hemsida. Ni får gärna kolla in den på folkpartiet.se/olov

Under en av flikarna på hemsidan har jag gjort en eftervalsanalys. Fast det låter nog mer ambitiöst än vad det är. Snarare är det lite reflektioner över Folkpartiets valresultat. Här är några korta utdrag av det jag skriver på hemsidan.

"Gjorde Folkpartiet ett dåligt val 2010?

Jag tror att svaret på frågan i rubriken till stor del handlar om vilket perspektiv man har och hur länge man varit med i partiet. Själv har jag varit med i över 30 år och vet att FP gör både bra och dåliga val. Det går både upp och ned.

En annan trend som jag märkt är att de som blivit aktiva i Folkpartiet under senare år, har kortare tålamod med partiet än vad jag själv har. Jag tänker inte här nämna någon vid namn, men det finns en del mer eller mindre anmärkningsvärda avhopp. Allt som oftast så skyller dessa personer på att Folkparitet blivit mindre liberalt. Jag tycker de har fel, men oavsett vilket, varför stannar dessa personer inte kvar inom partiet och kämpar för sina idéer och tankar om liberalismen? Varför hoppa av?

Årets valresultat anser jag måste sättas in i ett historiskt perspektiv och då är 2010 ett rätt så godkänt val för vår del. Vi har alltid gått tillbaka i ett val då vi innehaft regeringsmakten och 7,1 % anser jag inte är dåligt. I många val har vi hamnat under den nivån."

Som sagt, ni kan läsa mer på min hemsda. En debatt som annars hör ihop med hur det gick i valet, är vad som ska hända framöver. Det ena är oftast en konsekvens av det andra. Ännu en gång så har nu förslaget om att slå ihop Folkpartiet med Centerpartiet kommit upp till ytan. Jag tycker det är fel väg att gå och vill i det här sammanhaget hänvisa till ett alldeles utmärkt inlägg från min partikollega Christer Sörliden. Han argumenterar på ett alldeles utmärkt sätt för att vi fortfarande ska vara två partier.

Oppositionen i landstinget talar inte om sina egna förslag

2010-12-14T16:29:00.012+01:00

I tisdags och onsdags under den här veckan debatterade och antog landstingsfullmäktige sin budget för 2011. Både under trafikdebatten och sjukvårdsdebattenbuden var det påfallande hur mycket oppositionen skällde på det som vi gör i alliansen, utan att för den skull presentera några egna alternativ. I varje fall var så fallet under den allmänpolitiska debatten.

I trafikdebatten sa socialdemokraterna att man var emot satsningar på spårväg city och båttrafik. Man sa att man ville göra mer "viktiga satsningar". Frågan är dock vad det är? Kanske den onödiga t-banegrenen till Karolinska, som istället kan genomföras med spåväg, eller?

I övrigt så fortsätter vi i landstingsmajoriteten att att i första hand koncentrera oss på kärnverksamheterna sjukvård och kollektivtrafik. Den nya budgeten omfattar drygt 72 miljarder kronor, varav cirka 51 miljarder används inom hälso- och sjukvården. Landstingsskatten blir oförändrad, 12,10, men vissa av taxorna inom hälso- och sjukvården höjs. Taxorna inom SL-trafiken blir dock oförändrade.

Landstinget står inför flera stora utmaningar under de närmaste åren. Befolkningen i länet ökar med ungefär 30 000 personer per år. Allt fler blir allt äldre. Det ställer krav på investeringar, både inom vården och kollektivtrafiken, och en väl fungerande organisation. Det nya sjukhuset Nya Karolinska Solna står för en viktig del av landstingets arbete med att utveckla vården och knyta den närmare forskningen.

Avslutningsvis lite om kulturen, som har en liten del av den totala budgeten. Landstinget producerar inte kulturell verksamhet i egen regi, utan tecknar avtal med externa verksamheter som driver den externt. Kontaktytorna mellan kultur- och näringslivet ska stärkas. Landstingets kultursatsningar vänder sig i första hand till barn- och unga, samt vården. Dessutom finansierar landstinget verksamheten vid Stockholms konserthus, samt ett antal länsuppdrag, till exempel Film Stockholm, Stockholms länsmuseum och Länsmusiken. Den sistnämnda är jag för övrigt själv en stark värnare av, som den ledamot jag råkar vara i deras styrelse!

Socialdemokraternas budget är orealistisk!

2010-12-05T11:06:00.007+01:00

December är ju en månad då det händer mycket. Det mest påtagliga är självfallet all julsress inför den 24:e december, men det händer också annat. I Stockholms läns landsting beslutas det om budget för 2011. Det är ganska så långdragna tillställningar som dessvärre kan kännas aningen sega.

Folkpartiet, tillsammans med den övriga alliansen, uppvisar en stark budget med ett överskott på drygt 700 Mkr. Landstingsskatten förblir oförändrad och satsningar görs på både sjukvård och kollektivtrafik. Under 2011 kommer också ett nytt ersättningssystem för husläkarmottagningarna, vilket jag ser fram emot och med säkerhet kommer att kommentera här på bloggen vid andra tillfällen.

Även oppositionen har lagt sina förslag. Både miljöpartiet och vänsterpartiet vill höja skatten, medan socialdemokraterna nu frångår det de sa i valrörelsen och föreslår nu oförändrad skatt. Det är i och för sig bra, men deras balans- och resultaträkning är däremot en bluff med siffror av sällan skådat slag. Något som resulterar i att deras budget inte skulle gå att genomföra.

Eller i och för sig, det skulle nog gå. Problemet är bara vad som i så fall händer. (S) föreslår nämligen ganska så drastiska besparingar på den s k administrationen. Naturligtvis går det att effektivisera administration. Det gör det alltid. Men för att kunna göra de kraftiga besparingar som (S) vill göra, så handlar det om extremt många personer som faktiskt måste sägas upp.

Att kraftigt skära ned administrationen, eller som det också populärt brukar heta, rationalisera i byråkratin, kan förefalla vara bra. Det är ju bara det att de där byråkraterna faktiskt också gör något. De rullar inte tummarna dagarna i ända. Jag själv råkar vara en av dem, om än inte inom landstinget. Men jag och många av mina kollegor är de som förser politiker med underlagsmaterial för beslut. Det konstiga är att det oftast är den typen av politiker som skriker högst om att skära i byråkratin som samtidigt kräver betydande utredningar och underlag för sina beslut och som med motioner och interpellationer gör att "vi byråkrater" faktiskt får mer jobb.

Så det hela går faktiskt inte ihop. Om man menar allvar med att skära kraftigt i byråkratin, så kommer det ske på bekostnad av underlag för politiska beslut. Det är vi byråkrater som är mellanledet mellan de som direkt jobbar i verksamheten och den politiska nivån. Om det sker drastiska besparingar på administrationen, så kommer det obönhörligen att drabba den politiska nivån. Jag tror faktiskt Ililja Batljan och hans socialdemokrater är mer kloka än så, och ser mer budgetposten "nedskärningar i byråkratin", som ett spel för galleriet!

Läs även bloggar av Birgitta Rydberg och Anna Starbrink.

Det är inte ok att de dementa lämnas utan tillsyn!

2010-11-18T14:03:00.008+01:00

Min mor blev nästan 90 år gammal. De sista ca sex åren av sitt liv var hon sjuk i en demens av Alzheimertyp. Det är naturligtvis svårt att veta vad min mamma kände över sin tillvaro. Men jag tror nog alla förstår att sjukdomen är svår. Den bryter ner personen som drabbas, undan för undan börjar minnet att svikta och får man en grav typ av demens så vet man knappt var man är och är helt beroende av sin omgivning.

Därför berör det mig väldigt illa när jag läser i tidningarna (t ex i Expressen) att dementa lämnas ensamma på natten. I en granskning av Socialstyrelsen har det visat sig att på sex av tio boenden så låser personalen dörrarna på natten och går hem. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Däremot hoppas jag inte att Socialstyrelsen menar att det är fel att de dementa låses in överhuvudtaget. Som anhörig var jag ganska nöjd med att min mor var det. Innan hon kom in på det särskilda boendet i Sigtuna kommun, där hon bodde under de sex åren, så vet jag att det var flera gånger som hon "kom bort" när hon bodde hemma. Det var inte kul, utan tvärtom ganska så skrämmande. Det är inte bra om dementa rymmer och hamnar "ute på stan".

Däremot är det som sagt helt oacceptabelt att dörrar låses och personalen går hem för natten. Inte för att dörrarna låses, utan för att de dementa lämnas ensamma. Vad händer på boendet under natten? Det är ju inte precis säkert att de dementa sover hela natten. De kan göra allt från att gå upp och hämta något i kylskåpet och lämna kylskåpsdörren öppen till att tända levande ljus och gå och lägga sig igen. Som f d anhörig till en person med demens, så lider jag med alla anhöriga som ska få uppleva detta.

Insändare i "Vi i Vasastan"

2010-11-13T11:10:00.006+01:00

Jag vill gärna delge er alla en insändare som jag fick in i lokaltidningen "Vi i Vasastan". För närvarande är det ju många inom socialdemokraterna som inte verkar tycka om varandra och det pågår minst sagt ett maktspel. Det är väl inte särskilt tänkbart, även om det vore roligt, att det därefter kom någon sosse som sa att spårvagnar skulle vara bra i Stockholms innerstad. Men det låter väl vänta på sig och det blir nog inte Jan Valeskog (S) som säger det först. Läs här nedan så förstår ni vad jag menar.

Därför är spårväg City är en succé
Den socialdemokratiske spårvagnshataren nr 1, Jan Valeskog, har ännu en gång uttalat sin spårvagnsfientlighet i nummer 41 i "Vi i Vasastan". Detta efter det att linje 47 nu har upphört. Noterbart är att i samma tidning finns en insändare om att det blivit bättre nu när 47:an försvunnit, men Valeskog går på i sina gamla vanliga hjulspår, det sistnämnda i dubbel bemärkelse!

Bakgrunden till kritiken är att den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, drivit igenom ett beslut i landstingsfullmäktige som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen, som nu alltså har genomförts, avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvägslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Det är alltså detta som Valeskog anser är en stor skandal. När Valeskog dessutom använder sig av uppgiften att problemen vid Sergels torg kommer att hålla i sig i tio år, använder sig Valeskog av felaktiga uppgifter, som inte är sanna och som underkänts av SL.

Det är möjligt att det kan bli lite smårörigt under byggtiden, men det är ju ändå så att man måste se på helheten i en sådan här investering. Det som vi nu genomfört är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så ser socialdemokraterna och Jan Valeskog bara problem. Det är inte bara beklagligt, utan oerhört sorgligt.

Olov Lindquist (FP)
landstingspolitiker

Gratulationer och kommentarer kring en viss bok

2010-11-03T16:06:00.014+01:00

Först av allt vill jag säga grattis till våra två folkpartistiska landstingsråd, som strax kommer väljas av landstingsfullmäktige, Birgitta Rydberg och Anna Starbrink! Den sistnämnda fyller ju dessutom år just denna dag, så för Annas del blir det ett dubbelgrattis!

Sedan kanske en och annan har noterat att det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. En av anledningarna till det är att jag fått ett nytt jobb eller jag kanske ska säga "nygammalt", eftersom min arbetsgivare är densamma sedan drygt 20 år tillbaka. Således är jag sedan den 1 november tillbaka som anställd på Botkyrka kommuns samhällsbyggnadsförvaltning. Det gör att jag troligtvis kommer ha mindre tid att skriva här på bloggen och jag kommer också att fortsättningsvis avstå från att kommentera politiken i Botkyrka.

Det stora samtalsämnet just nu är väl annars en viss bok, om vår kung. Jag har inte läst boken och kommer med största sannolikhet inte heller att läsa den. Det jag har förstått är att boken bygger på skvaller och lösa rykten, samt intervjuer med personer som inte namnges i boken.

Jag tycker det är helt i sin ordning att kungen och hovet granskas. Däremot anser jag inte att det vare sig kungen eller någon annan av den kungliga familjen behöver kommentera sådant som skrivs om dem i tidningar, böcker och andra medier och i det här sammanhanget kan jag inte annat än att hålla med Expressens Johan T Lindwall när han skriver och frågar sig hur hovet kunde låta detta hända?

Med det menar jag kungen faktiskt inte har någon skyldighet att arrangera presskonferenser eller besvara mediers frågor, men om kungen nu gör det, så måste hovet ha förberett kungen bättre än vad som nu har varit fallet. Ansvaret för denna enorma fadäs måste givetvis hovets informationschef, Nina Eldh, ta på sig.

Fast hela den här historien blir inte bättre av att det uppenbarligen också är en riktigt dålig bok. I varje fall om man ska tro historikern Dick Harrison, som i en artikel i Svenska Dagbladet sågar boken längs fotknölarna. Harrison avslutar sin artikel med att skriva följande: "Slutsats:”Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken” är ett beklämmande stycke kvällstidningsprosa som lär oss ytterst lite om vår statschef. Detta är, med andra ord, en riktigt dålig biografi." Jag tycker det säger allt!

Positivt och negativt i Södertälje

2010-10-25T15:51:00.006+02:00

Det är kul att, numera på avstånd, följa det som händer i Södertälje. Eftersom jag bodde i stan i nästan 20 år, så är jag fortfarande intresserad över det som händer där och tycker det är roligt när det kommer positiva nyheter och suckar över de negativa.

När jag idag läser Länstidningens nätupplaga, så finner jag bl a två mycket positva saker och en negativ. De positiva hämtar jag från sporten och näringslivet. Den negativa från politiken.

Fotbollslaget Syrianska har nämligen gått upp i allsvenskan. För några år sedan var ett annat södertäljelag, Assyriska, uppe i högsta serien i ett år. Vi får nu se om Syrianskas sejour i allsvenskan blir längre. Laget, som bildades för 33 år sedan, har härmed skrivit en bit historia. Man hade en tuff resa och låg ganska så länge i mitten av serien, innan man sakta men säkert kravlade sig upp och faktiskt blev vinnare av superettan i slutänden. Det är bara att säga; GRATTIS SYRIANSKA!

Det andra roliga som jag hämtar från Södertälje är att företaget Scania går bra! Vinsten för bolaget blev bättre än väntat, hela 3 352 miljoner kronor för tredje kvartalet. Enligt TT hade analytiker räknat med att Scanias vinst skulle landa på 2 898 miljoner kronor. Det är inte bara för Södertälje som det är kul att det går bra för Scania, utan för hela Sverige.

Avslutningsvis det negativa. Jag har tidigare kommenterat Pensionärspartiet i Södertäljes märkliga turer, som bl a ledde fram till att man uteslöt en av partiets grundare och frontpersoner, Berit Lagerwall. Det ledde naturligtvis till att partiet tappade sina två mandat och åkte ur Södertäljes fullmäktige, men vad värre är så har partiet uppenbarligen misskötts till den milda grad att konkursen är nära. Pensionärspartiets revisor Mihkel Nõmm rekommenderar partiets styrelse att försätta partiet i konkurs och den som har den mycket otacksamma uppgiften att försöka reda ut den ekonomiska härvan är 88 år unga Aina Abrahamsson. Jag tror hon hade önskat sig en lättare uppgift på ålderns höst. Jag känner inte Aina Abrahamsson, men jag säger ändå; Stackars Aina!

Förakta inte andra människor!

2010-10-21T16:21:00.011+02:00

En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.

Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.

Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.

På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"

Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"

Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.

Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.

Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.

Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".

Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?

Rationalisera jordbrukspolitiken och ta bort resorna till Strasbourg

2010-10-20T13:46:00.010+02:00

Folkpartiet är Sveriges mest EU-vänliga parti. Det är vi stolta över. Vår vision för Europa är en kontinent som ger alla människor nya möjligheter och friheten att förverkliga sina drömmar. För oss liberaler är de främsta målen med samarbetet inom den europeiska unionen fred, frihet och demokrati.

Men att vi folkpartiser gillar EU innebär inte att vi älskar allting som har med EU att göra. På DN-debatt skriver idag EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) att hon är oerhört besviken över att EU-kommissionen inte vill verka för neddragningar inom jordbrukspolitiken. Hon påpekar mycket riktigt att behovet av att hushålla med EU:s pengar är större än någonsin.

Vidare skriver EU-ministern att alltför många medlemsländer har stora underskott samtidigt som de redan tidigare har stora statsskulder. Samarbetet inom EU är viktigt för att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och för att alla medlemsländer långsiktigt ska återgå till sunda offentliga finanser.

Att EU kan och bör effektiviseras är ett måste. I framtiden är det en omöjlighet att halva EU:s budget går till jordbrukspolitiken. Speciellt inte som många EU-länder idag går med kraftiga underskott.

Något som Birgitta Ohlsson inte tar upp i sin artikel, men som också är ett måste för framtiden, är att EU-parlamentets sammanträden bör hållas på en enda plats och att denna bör vara Bryssel. Det kringflackande liv som parlamentarikarna idag sysslar med, då de med jämna mellanrum åker med sitt pick och pack till Strasbourg, måste upphöra.

I båda de här frågorna innehar Frankrike en nyckelroll. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men en lösning som inkluderar ett fett erbjudande till Frankrike på samma tema som ur filmen Gudfadern, d v s "I will make him an offer he cant refuse", skulle vara på sin plats, även om jag i övrigt inte vill göra några jämförelser mellan Frankrike och Gudfadern!

Om ni som jag inte tycker om EU-parlamentets kringflackande liv mellan Bryssel och Strasbourg, kan ni kolla in oneseat.eu och där skriva på att ni är emot denna flyttcirkus!

Sverigedemokraterna ska bemötas och Sverige ska inte lämna Afghanistan i sticket

2010-10-18T14:18:00.009+02:00

Det tillhör inte precis vanligheterna att jag håller med min socialdemokratiske landstingskollega Peter Andersson, men nu har det hänt. På sin blogg skriver Peter Andersson idag ett inlägg under rubriken "Vilket ansvar tar man på sig om man legitimerar Sverigedemokraterna".

På sin blogg kritiserar han de som nu säger att "Ok att Sd är främlingsfientliga, men nu är de invalda - därför ska de ses som ett vanligt parti". Liksom Andersson anser jag att partiets verkliga syften måste kommas ihåg, man kan inte bortse från deras huvudagenda, nämligen att med en främlingsfientlighet och en människosyn som bygger på ett "vi-och-de-tänkande", driva ut flyktingar ur landet och i pricip inte tillåta några att komma hit.

Jag tycker också att Dagens Nyheter har rätt när de skriver att det är rätt att ta debatten med Sverigedemokraterna, men inte att acceptera deras världsbild. Debatten får inte tas utifrån deras villkor.

För övrigt vill jag gärna hålla med min partikollega Victor Zetterman, när han argumenterar för att Sverige måste vara kvar i Afghanistan med svenska trupper. Dessvärre har nu den femte svenska soldaten stupat och det är minst sagt sorgerligt. Även jag vill beklaga och rikta mina tankar till hans familj, men konstaterar samtidigt att detta inte får legitimera ett snabbt tillbakadragande av svensk trupp, vilket jag f ö kommenterat tidigare här på bloggen.

Ett hemtagande skulle ju enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Det ska inte få hända!

Läs gärna Christoffer Fagerbergs och Helena Von Schantz blogg i samma ämne.

Riksdagsledamöter ska tjänstgöra som riksdagsledamöter

2010-10-15T10:51:00.006+02:00

Vi har väl alla följt Thomas Bodströms (S) turer angående hans ansökan om tjänstledighet från riksdagen. Bl a i Expressen kan vi nu läsa om att Bodström bestämt sig för att sluta i riksdagen. Det tycker jag är bra!

Jag lägger i detta sammanhang inga politiska värderingar i om Bodström är en bra företrädare för sitt parti eller om det är en fördel för oss i Alliansen att slippa honom som riksdagsledamot, utan för min del handlar det här om en helt annan sak, nämligen att om man av svenska folket fått den oerhörda förmånen att bli riksdagsledamot, så ska man också sköta det uppdraget till 100%.

Det kan naturligtvis göras på olika sätt. En del riksdagsledamöter skriver mängder av motioner och interpellationer och är aktiva i talarstolen, medan andra mer jobbar i det tysta, är med på möten i sin valkrets, pratar med folk i sin hembygd o s v. Jag lägger inga som helst värderingar i detta, så länge man sköter sitt uppdrag.

Däremot har jag väldigt svårt att förstå att man gör andra saker än att sköta sitt riksdagsarbete. Framförallt om detta innebär att man får ett arvode både från riksdagen och från det man gör vid sidan av detta arbete. Thomas Bodström är en sådan person, men det finns även andra, som t ex tar sig an klienter i sin yrkesroll som advokat. Detta anser jag inte är acceptabelt.

I det här sammanhanget håller jag med Expressens Ann-Charlotte Marteus, ett riksdagsuppdrag är inte som ett vanligt uppdrag. Det är något mycket finare!

Ilija Batljan, Anton Abele och Dulee Johnson

2010-10-14T14:43:00.004+02:00

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan går idag till angrepp mot Mona Sahlin. I Expressen kritiserar han det socialdemokratiska partiet för "avsaknad av politik". I flera avseenden ger jag Batljan rätt, bl a när han säger att socialdemokraterna förlorade på det rödgröna samarbetet. Det skvallrar ju inte minst valresultatet om, där ju miljöpartiet blev det stora rödgröna vinnarpartiet.

Däremot så vet jag inte om just Ilija Batljan är rätt person när det gäller förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade valet. Han stod nämligen själv för ett av de största självmålen i valrörelsen med sitt s k "butlerförslag", något som jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg. I en undersökning som Expressen gjorde, så var det ca 70% som tyckte att det var ett dåligt förslag.

Vidare har jag noterat att 18 år unge Anton Abele (M) nu tar plats i riksdagen. Anton blev känd när han efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2007 startade ett mycket uppmärksammat upprop mot gatuvåld. Det var ett mycket bra initiativ och satte än en gång fokus på det våld som dessvärre helt oprovocerat då och då dyker upp på Stockholms gator.

Det är naturligtvis upp till moderaterna att placera vilka kandidater man vill på sin riksdagslista och jag har inget emot att yngre personer kommer in i riksdagen. I riksdagen ska det finnas plats för både yngre och äldre, men jag blir lite betänksam när en person i stort sett kommer direkt från gymnasiet in i riksdagen och i partisammanhang enbart blivit känd för en enda sak, om än med en enormt stor uppmärksamhet.

Även om jag här ovan låter lite kritisk, så önskar jag Anton Abele (och f ö även alla andra riksdagsledamöter) lycka till med sina uppdrag!

En som jag däremot inte vill önska lycka till, utan som jag nu vill slippa för gott, är AIK:s fotbollsspelare Dulee Johnson. Johnson sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och för vilken gång i ordningen som det är "strul" med denne spelare vet jag inte. AIK har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, stängt av honom från spel. Som AIK:are känner jag sorg över att vi överhuvudtaget har tagit honom till klubben, men låt nu det här bli det som gör att vi säger tack och adjö till Dulee Johnson för alltid! Hans lagkamrater har tröttnat och det har jag också gjort - för länge sedan.

Kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen!

2010-10-10T20:52:00.011+02:00

I både dagens och gårdagens Expressen kan man till min stora glädje läsa om att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kör över skolverket när det gäller kristendomens särställning i religionsundervisningen. Det här har på sina håll skapat upprörda känslor, även bland folkpartistiska kollegor, t ex Liberal Mångfalds ordförande Mikael Trolin. Trolin är helt fel ute, men jag återkommer strax till det.

Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.

Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.

Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.

Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.

Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.

Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.

Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Det är fel att sparka Karin Hübinette från Agenda

2010-10-07T13:47:00.006+02:00

Sveriges Televisions journalist Karin Hübinette har sparkats ifrån sitt programledarskap för Agenda. Anledningen är att hennes syster Hillevi Engström har utsetts till ny arbetsmarknadsminister. Argumentet för sparkandet är att det annars skulle uppstå jävssituationer.

Jag undrar nu vilka jävssituationer som det egentligen handlar om? Släktskapsjävet är naturligtvis självklart. Jag förstår givetvis att det är helt olämpligt att Karin Hübinette som journalist intervjuar sin syster som minister. Men det hade ju lätt kunnat undvikas genom att helt enkelt låta någon annan journalist tillfälligt leda Agenda, om nu minister Engström skulle deltaga i programmet.

Nej, i det här fallet handlar det uppenbarligen om något annat jäv och det enda jag då kan komma på är det som kallas för delikatessjäv. Enligt lagen handlar delikatessjäv om att en person är jävig ”om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Denna regel är avsedd att fånga upp övriga tänkbara risker för opartiskhet. Det kan gälla för den som särskilt hårt engagerat sig i en fråga eller som är nära vän med någon sakägare.

Att stänga av journalister p g a delikatessjäv är hårt och skulle nog i förlängningen drabba otroligt många fler än Karin Hübinette. Noterbart är också att detta jäv inte anfördes som argument vid Thomas Bodströms utnämning som minister. Då fick minsann hans syster Cecilia Bodström behålla jobbet på Sveriges Radio. Ett annat exempel är Natanael Derwinger som fick vara programledare för en partiledardebatt om skolan, även fast hans f d flickvän, Maria Wetterstrand (MP) var en av debattörerna.

Jag noterar också att det råder delade meningar i Aftonbladet i denna fråga. Heder i det här fallet åt Lena Melin som tycker att Sveriges Television gör fel när de sparkar Hübinette. Vänsterspöket och den s k kulturchefen Åsa Linderborg tycker naturligtvis tvärtom. Linderborg hade säkert sett annorlunda på det hela om det hade varit någon på vänstersidan som hamnat i samma situation. För det är väl skillnad på vänsteropartiskhet och högerjäv, eller hur Åsa Linderborg?

Den nya regeringen och Sverigedemokraternas uttåg

2010-10-05T16:39:00.010+02:00

Sveriges nya regering är nu presenterad. Säkerligen var det hårda förhandlingar mellan Allianspartierna om fördelningen av statsrådsposterna, men jag tycker ändå det var bra att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna fick behålla antalet statsrådsposter intakt.

Folkpartiet behåller således fyra statsråd och ansvarsområdena är ungefär desamma som tidigare, även om departementsindelningen ändras, bl a avvecklas Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jan Björklund kvarstår givetvis som utbildningsminister, men blir nu också, som en följd av valresultatet, vice statsminister.

Nyamko Sabuni kvarstår som jämställdhetsminister. Hon blir också biträdande utbildningsminister och statsråd i utbildningsdepartementet. Hon får ansvaret för komvux, yrkesvux, svenskundervisning för invandrare och yrkeshögskolan.

Birgitta Ohlsson kvarstår som EU-minister, men kommer även, om jag förstått det hela rätt att ha hand om konsumentfrågorna.

Till min stora glädje blir Erik Ullenhag integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister. Det är bra att integrationspolitiken därmed blir fokuserad än mer på arbetslinjen än vad som tidigare var fallet. Att Erik dessutom är en av mina personliga favoriter som FP-politiker, gör inte saken sämre.

Så långt folkpartiets ministrar. I övrigt består regeringen av 24 statsråd, varav sju är nya. En av de nya är Catharina Elmsäter-Svärd (M) som blir ny infrastrukturminister. När jag fick reda på detta hade jag just avslutat ett sammanträde i landstingshuset med sjukvårdsstyrelsen söder. Mottagandet bland de närvarande slog nästan ned som en bomb. De flesta av oss var tämligen övertygade om att Catharina skulle fortsätta som finanslandstingsråd, men så blir det nu inte, vilket naturligtvis med en gång startade en diskussion om vem som nu skulle få den posten.

Fördelning av landstingsrådsposter är inte klara, men det är väl ändå ingen vågad gissning att det blir någon moderat som blir finanslandstingsråd och jag med flera hade nog Catharina som skyhög favorit. Vem som nu kommer istället är upp till Moderaterna att avgöra. Det finns nog kandidater inom deras nuvarande landstingsgrupp, men Moderaterna har en viss benägenhet att lösa den här typen av poster genom att ta någon utifrån, d v s någon som inte tillhör deras landstingsgrupp. Om det blir så i det här fallet också får väl tiden utvisa.

För övrigt har Sverigedemokraterna idag skämt ut sig genom att demonstrativt lämna Storkyrkan när biskop Eva Brunne inledde sin predikan med att tala om det inte är värdigt en troende människa att göra skillnad på människor bara för att de kommer från olika länder. Det räckte tydligen för Sverigedemokraternas ledamöter. Vi som inte röstade på det partiet kan nu enbart konstatera att Sverigedemokraternas tal om att det bara är invandrarpolitiken man är emot enbart är skitsnack. Det här var det första beviset på att man är emot grundläggande värderingar om alla människors lika värde och det kommer nog Sverigedemokraternas ledamöter få höra under riksdagsdebatterna under den kommande mandatperioden. Kommer man att tåga ut då med?

Ni kan även läsa min kollega Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Tillbaka på bloggen!

2010-09-27T15:30:00.006+02:00

Efter en veckas uppehåll, så här efter valet, är jag tillbaka här på bloggen. Jag har idag skrivit mitt sista nyhetsbrev, Olovs ord. I fortsättningen kommer jag enbart ge mina kommentarer kring politiken här på min blogg.

I mitt sista nyhetsbrev riktade jag ett tack till mina läsare + att jag gjorde en mycket kort valanalys. Den framgår också här nedan. Vi hörs!

När jag under förra mandatperioden var med i Södertälje valnämnd så fick jag bl a lära mig hur noga det var att hantera valsedlar på ett korrekt, bl a genom att lägga alla röster i särskilda omslagskuvert. Det som nu hänt, med upphittade valsedlar på toaletter och valsedlar som hanterats på annat felaktigt sätt är oförsvarbart och mycket uppseendeväckande. Jag förutsätter att detta beror på slarv, men det är i så fall inte något försvar av det inträffade, utan enbart en förklaring.

Men förutom detta helstrul så kan jag, liksom många andra, glädjas åt att Alliansregeringen sitter kvar. Det är en oerhörd triumf på många sätt. Det är ju faktiskt första gången som Folkpartiet inte gått kraftigt tillbaka när vi samtidigt har varit med i regeringsställning, vilket är ett gott betyg till oss alla.

Jag är också nöjd med att Alliansen har fått fortsatt förtroende i både Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Att någon koalition har blivit omvald i de församlingarna har inte hänt på väldigt länge och i båda organen har vi i stort sett hållit ställningarna (i Stockholm gick vi t o m framåt lite grann).

I min gamla kommun, Södertälje, gick det däremot sämre. Där har de rödgröna partierna fått egen majoritet och Folkpartiet gick tillbaka med ett mandat. Det blev också, vad jag förstår, en utebliven personvalskampanjeffekt, vilket för mig var lite förvånande. Vad det beror på får väl mina vänner i Södertälje fundera på i en eftervalsanalys, men eftersom jag vet att det är många av er folkpartister i Södertälje som läser det här brevet, så vill jag önska er alla lycka till framöver!

Imorgon är det val!

2010-09-18T18:28:00.007+02:00

Imorgon är det dags! Dags att rösta och se till att Sverige även fortsättningsvis styrs av en Alliansregering i majoritet. Gå inte på de rödgrönas försök till att svartmåla Alliansen angående sjukförsäkringen. Se gärna ett filmklipp med Erik Ullenhag (FP). De som är sjuka kommer även i framtiden att få sjukpenning. I första hand vill jag att du röstar på Folkpartiet i morgondagens val, i andra hand något av de andra Allianspartierna. Rösta framförallt inte på Sverigedemokraterna, utan se till att Sverige får en stabil regering!

Jag vill givetvis att du ska rösta på Folkpartiet i alla tre valen. I landstingsvalet har jag också ett särskilt intresse av att du kryssar för mig. Jag står på valsedeln för valkrets 3 i Stockholms stad. Du kan kryssa för mig även om du inte bor i min valkrets, bara du bor i Stockholms län. Vill du läsa mer om mig så kan du göra det på min hemsida.

Läs även andra bloggar i samma ämne från Bloggar: Per Altenberg, Annika Beijbom, Carina Boberg, Jessica Ericsson, Mark Klamberg, Erik Svansbo, Rasmus Jonlund och Hans Åberg.

Rösta på Folkpartiet och kryssa för Olov Lindquist i landstingsvalet!

Nu är det inte långt kvar

2010-09-17T18:45:00.006+02:00

Nu är det inte långt kvar. Valdagen är på söndag. Det är dags snart att bestämma sig. För er som ännu inte gjort det vill jag här och nu ge några ytterligare argument.

Skolan
• Vi vill införa betyg från årskurs sex. Elever som halkar efter i skolan ska få stöd och hjälp i tid.
• Återupprätta yrkesutbildningarnas kvalitet och status. Därför reformerar vi gymnasieskolan.
• Ge lärosäten som håller hög kvalitet mer pengar och fortsätta satsa på forskningen.

Jobben
• Fortsätta att sänka skatten på arbete. Alla ska få behålla minst hälften av en löneförhöjning.
• Underlätta för nya företag att bildas och växa.
• Införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla som arbetar.

Äldreomsorg och övrig omsorg
• Införa en ut och gå-garanti och en välja mat-garanti i äldreomsorgen.
• Införa en parboendegaranti för äldre par.
• Försvara LSS som rättighetslag. Vi vill förtydliga lagen så att den uttryckligen omfattar arbete, familj och ett jämlikt liv.

För övrigt så har jag de senaste dagarna tänkt en del på den franske författaren och filosofen, Voltaire, som vid något tillfälle ska ha sagt "Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem". Detta är urliberalt och något som vi Folkpartister har med oss i vår ideologi. Det är något som tyvärr tydligen inte alla tycker. Jag delar inte Sverigedemokraternas åsikter, tvärtom, men jag tycker det är fel att de inte får framföra sina åsikter. Idag rapporterar Dagens Nyheter att två riksdagskandidater för Vänsterpartiet har stört ett möte med Sverigedemokraterna. Det är en skam för Vänsterpartiet. Å andra sidan är ju inte demokrati vänsterns bästa gren. De är ungefär lika goda kålsupare som Sverigedemokraterna i det sammanhanget.

Socialdemokratiska "undersökningar" och Invigning av Sorunda vårdcentral

2010-09-16T16:13:00.012+02:00

Desperation är just nu bara förnamnet på det som socialdemokraterna håller på med. Jag undrar vad som kommer härnäst? Jag har tidigare skrivit om tveksamma tillvägagångssätt och direkt valfusk i vissa kommuner, t ex Huddinge. Expressen publicerar idag en "undersökning" som redovisar en minskning av skillnaden mellan blocken till bara ca 2% till förmån för Alliansen. I en kommentar till undersökningen säger Novus:

"Novus har en uppfattning om läget i väljaropinionen och det är den väljarbarometer som TV4 Nyheterna publicerar. Idag har tidningen Expressen en artikel som refererar till en Novusundersökning. Som läsare kan man uppfatta att det handlar om en väljarbarometer. Detta är felaktigt. Novus uppfattning är att siffrorna i artikeln inte avspeglar den aktuella väljaropinionen."

Läs gärna Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Jag noterar också att den mest arroganta av alla socialdemokrater som jag vet om (det finns många att välja mellan) är tillbaka i rampljuset, nämligen förre statsministern Göran Persson. Bara det är ett tecken på att desperationen i stort sett är hundraprocentig Göran Persson tar plats, är som sagt arrogansens stormästare, men är också förknippad med valnederlaget i förra valet. Ibland undrar jag hur sossarna tänker?

Själv har jag ägnat eftermiddagen åt att inviga Sorunda vårdcentral. Centerpartisten Raymond Svensson skriver om invigningen på sin blogg. Där kan du också se en bild på mig när jag skär av invigningsbandet med en skalpell(!)

Det är med oerhörd glädje som jag konstaterar att Sorunda nu fått sin vårdcentral tillbaka. Under förra mandatperioden stängde den rödgröna majoriteten den vårdcentral som då fanns. Nu har vi, med hjälp av uppsatta regler för filialmottagningar, sett till att den kommit tillbaka. Att minnas i det här sammanhanget är att det var först när vi i Alliansen införde Vårdval Stockholm som läget ljusnade för Sorundaborna och f ö även för resten av Nynäshamn, som var underförsörjt när det gäller vårdcentraler. Det är stor glädje i Sorunda idag och det är inte de rödgrönas förtjänst.

Journalister och neutralitet

2010-09-15T19:11:00.004+02:00

Jag har förståelse att många av oss har ganska klara åsikter om var vi står inom politiken. Det har jag ju själv och – givetvis – alla andra aktiva inom Folkpartiet och övriga partier. Sådana klara åsikter finns givetvis också hos en del andra, t ex journalister. För det mesta är det inte något problem. Om jag blir intervjuad av en journalist från t ex Aftonbladets ledarredaktion, så kan jag redan från början anta att han har socialdemokratiska värderingar.

Men det är när journalister ska försöka att vara neutrala och inte riktigt klarar av sin neutralitet som irritation kan uppstå. Ett sådant, numera berömt exempel finns från gårdagen, när TV4-utfrågaren Jenny Östergren fick Folkpartiledaren Jan Björklund att till slut ryta till över alla Östergrens insinuationer om främlingsfientlighet. Att vi folkpartister står för ett öppet Sverige, generös flyktingpolitik, arbetskraftsinvandring, vitalt kulturliv etc, borde t o m Jenny Östergren veta. Jag betackar mig för den typen av journalistik.

Ett annat exempel är ett program som sänds ikväll och som Folkpartiets partiledning har fått möjlighet att se i förväg. I programmet beskrivs flera av de problem som finns inom friskolesektorn och inom den kommunala skolan. Jan Björklund har också på senare tid varit minst sagt bekymrad över att bolag som driver ett stort antal skolor sålts till riskkapitalbolag. Men tyvärr så redovisar programmet inte att regeringen har åtgärdat eller håller på att åtgärda de problem som räknas upp.

I ett nyhetsbrev från Jan Björklund talar han om vilka regelskärpningar som är beslutade eller på gång. Det borde journalisterna i Uppdrag granskning också ha gjort.

Två som bloggar i ungefär samma ämne är Rasmus Jonlund och Anna Lundberg.

Därför ska du rösta på folkpartiet - och kryssa mig!

2010-09-14T18:12:00.007+02:00

Med mindre än en vecka kvar och med ett rekordstort antal förtidsröstande, så kan man kanske tycka att de allra flesta har bestämt sig för vilket parti de ska rösta på. Men ännu finns det fler att övertyga. Därför vill jag här ge några skäl till varför du ska rösta på Folkpartiet och helt oblygt tala om varför jag tycker att du ska kryssa mig i valet till landstingsfullmäktige, vilket du kan göra om du bor i Stockholms län, (alltså inte enbart på Norrmalm).

Jag tycker du ska rösta på Folkpartiet den 19:e september

För skolans skull: Folkpartiet behövs för en skola med fokus på kunskap, arbetsro och kunniga lärare. Vi vill införa tidigare betyg och satsa på att ge stöd så tidigt som möjligt till de elever som behöver det.
För jobbens skull: Med Folkpartiet i regeringen blir det fler lärlingsjobb för unga och fler förbättringar för småföretagen. Det ger fler människor en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom behöver vi behålla kärnkraften så vi minskar utsläppen och får tillgång till billig och miljövänlig energi. Det behöver basindustrin för att skapa fler jobb. Om inte kärnkraften behålls riskerara 100 000-tals jobb att försvinna.
För de äldres skull: Äldre som har levt ett helt liv tillsammans ska inte behöva skiljas när den ene behöver flytta till ett äldreboende. Kommunerna måste erbjuda boende och omsorg som är anpassade för par. Vi vill därför införa en s k parboendegaranti.

Jag tycker du ska kryssa för mig till landstingsvalet den 19:e september för att:

- få ha kvar din rätt till att välja husläkare
Det behövs ännu fler husläkare, både för att få ökad valfrihet och förbättrad kvalité. Fler äldre och barnfamiljer ska kunna få hembesök från husläkarmottagningen när det behövs. Alla Stockholmare ska också ha rätt till lika god vård – oavsett vem du är och var du bor.
- för att få mer spårtrafik
Om Stockholm ska växa behöver vi mer spårtrafik. Förhoppningsvis ska vi få en förbättring av pendeltågstrafiken den dag citybanan blir klar. Då får också vi boende på Norrmalm en fin pendeltågsstation vid Odenplan. Vi ska också bygga klart Spårväg City från Värtan till Kungsholmen, och omvandla samtliga stombusslinjer till spårvagn. Bygg också ut tvärbanan norr om Stockholm och trafikera Karolinska med spårvagn, så att man kan bygga samman den linjen med tvärbanan i Solna. På sikt ska även spårväg syd byggas, mellan Flemingsberg och Älvsjö.

- för att kulturen ska få växa och utvecklas
Regional kultur hör hemma i en regional församling som landstinget. Landstinget bedriver och stödjer kulturverksamhet genom ekonomiskt stöd till kulturinstitutioner och organisationer, folkbildning, föreningsliv samt barn- och ungdomsteater. På detta sätt skapas förutsättningar för ett mångsidigt kulturliv i länet. Andra viktiga delar av landstingets kulturverksamhet är Kultur i vården och konstnärlig utsmyckning av landstingets lokaler. I det här sammanhanget vill jag också säga att jag är stolt över att få vara landstingets ledamot i Stockholms blåsarsymfoniker.

Läs också bloggar från Hans Åberg och Rasmus Jonlund, om varför du ska rösta på FP

Varning för Sverigedemokraterna - Rösta på ett alliansparti

2010-09-13T13:29:00.007+02:00

Med mindre än en vecka till valet så är det snart dags att bestämma sig. För mig är valet självklart, men det har nog ni som tidigare läst min blogg redan förstått. Jag kommer givetvis rösta på Folkpartiet och det finns många skäl till det och det finns i alla fall klara skäl till att rösta på ett alliansparti. I Expressen gör Anna Dahlberg en lista på tio skäl för att rösta på alliansen. Här nedan skriver jag ned hennes tio skäl, men läs gärna mer om dessa i Expressen.

1. GE ALLIANSEN CHANS ATT BEVISA SIG
2. SÄG NEJ TILL SKADLIG SYMBOLPOLITIK
3. RÄDDA ARBETSLINJEN
4. HÅLL OHLY (V) UTANFÖR ARBETSLINJEN
5. VÄLJ KOMPETENS FÖRE SLARV
6. INTERNATIONELL SOLIDARITET - JA TACK!
7. BRYT S-DOMINANSEN
8. BEHÅLL KÄRNKRAFTEN
9. RÄDDA RUT
10. BEHÅLL BJÖRKLUND SOM MAGISTER

Annars är väljartrenden just nu, i de sammanvägda opinionsmätningarna, att de två stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, liksom för övrigt även Miljöpartiet, backar (Ekot, SVT). Övriga partier går fram. Den senaste mätningen från United Minds i Aftonbladet visar inte bara en uppgång för Folkpartiet, utan att vi vinner väljare från (S), vilket är extra postivit.

Men ännu en gång så vill jag varna alla som har tänkt att rösta på Sverigedemokraterna. Med dem i riksdagen riskerar vi ett kaos utan like. Många av oss minns säkert mandatperioden 1991-1994, då Ny Demokrati ordnade ett sådant kaos vid flera tillfällen. Det var också bl a därför som Sverige hamnade i en ekonomisk kris med en styrränta från Riksbanken på 500%.

Men Sverigedemokraterna är värre än Ny Demokrati i flera avseenden. Det är inte bara så att deras invandringspolitik är förfärande och att de ger muslimerna skulden för i stort sett allting. Sverigedemokraterna har dessutom åsikter om vad som är rätt och fel utifrån värderingsfrågor. T ex har partiet åskter om vilken kultur som är bra och dålig och de vill i praktiken bestämma vad som ska visas i kulturella sammanhang. Dessutom härstammar deras åsikter från nazistpartier. Snälla svenska folk, välj inte in dem i riksdagen den 19:e september!

Med fördel kan du läsa bloggar i ungefär samma ämne med Anna, Rasmus, Seved, Peter, Liberati, Rasmus, Tommy och Marcus.

En vecka kvar!

2010-09-12T17:41:00.008+02:00

Nu börjar det bli väldigt spännande, på många olika sätt. Sveriges Televisions väljarindex, som är en sammanvägning mellan sex opinionsinstitut, visar för första gången egen majoritet för Allianspartierna. Men ännu återstår en vecka innan valdagen, så även om de rödgröna måste vinna flera hundratusentals röster, så är inget klart.

Senare i veckan kommer bl a en partiledardebatt i Sveriges Television, som anses vara mycket avgörande för valets utgång, men även kvällens debatt mellan Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S) är av mycket stor betydelse. Trovärdighet har jag talat en hel del om på sistone här på min blogg och till stor del så handlar det om detta ord även nu. För Alliansens statsministerkandidat gäller det att bevisa för svenska folket att hans parti, mitt parti samt centerpartiet och kristdemokraterna klarar av att regera landet i fyra år till.

Sedan kan jag inte komma förbi att opinionen för Sverigedemokraterna inger viss oro. Det är väl bara att hoppas att fler sossar tänker som Björn Isberg!

Läs gärna liknanade blogginlägg från Rasmus Jonlund och Per Altenberg.

Vi i alliansen måste fortsätta att kämpa - drygt en vecka kvar!

2010-09-10T14:57:00.009+02:00

Nu börjar t o m socialdemokrater tycka att det är dags att rösta fram en fortsatt alliansregering. På Newsmill skriver idag en tidigare medlem av det socialdemokratiska partiet att han föredrar en majoritetsregering med allianspartierna istället för att Sverigedemokraterna hamnar i en vågmästarställning.

Med ett statistiskt säkerställt försprång, senast i dagens Synovatemätning, är det den nuvarande regeringen som har bäst förutsättningar av de två regeringsalternativen att få en egen majoritet i riksdagen. Både Alliansens och de rödgrönas företrädare har också varit väldigt tydliga med att inte vilja ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande. Ingen tänker söka något stöd från detta populistiska, ekonomiskt oansvariga parti som är starkt invandrarfientligt. Så långt är allt bra.

Lite mer problematiskt blir det när det gäller de rödgrönas resonerande ifall Sverigedemokraterna ändå skulle bli vågmästare. Deras lösning verkar då vara att ett borgerligt parti då ska gå ihop med de rödgröna för att skapa en majoritet. En sådan lösning är dock bara en rödgrön önskedröm. Folkpartiet, Centern och/eller Kristdemokraterna skulle aldrig sätta sig i samma regering som kommunister, även om dessa kallar sig för f d kommunister.

Det var någon gammal partiledare som en gång sa att vi ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten. Med andra ord, vi ska inte ta ut något i förskott. I dagens Aftonbladet skriver Lena Melin bl a att det verkar som om partiledarna tror att valet redan är avgjort. Jag tror inte det är så. Men om någon skulle få för sig det, så vill jag avråda från ett sådant fortsatt tänkande. Jag uppmanar alla Folkpartister och f ö hela alliansens valarbetare att fortsätta göra sitt yttersta för en valseger den 19:e september. En dryg veckas återstående hårt arbete är det som står på programmet!
Så här drygt en vecka före valet, så vill jag annars ta tillfället i akt och göra lite extra reklam för mig själv. Jag kandiderar till landstingsfullmäktige för Folkpartiet på Stockholms stads valsedel för 3:e kretsen och står på plats 4 på den listan. Du får gärna kryssa mig och för att göra det så behöver du inte bo här i Stockholm, utan det räcker med att du bor i Stockholms län. Bara du får tag i valsedeln med mitt namn på.

Mina hjärtefrågor och de jag vill driva under nästa mandatperiod är:

1.Det är bra att du får välja din egen husläkare, men ännu fler behövs, både för att få ökad valfrihet och förbättrad kvalité
2.Äldre och barnfamiljer ska kunna få fler hembesök från husläkarmottagningen när det behövs
3. Alla Stockholmare har rätt till lika god vård – oavsett vem du är och var du bor
4. Om Stockholm ska växa behöver vi mer spårtrafik. Bygg klart Spårväg City från Värtan till Kungsholmen, och omvandla samtliga stombusslinjer till spårvagn.
5. Kulturen är viktig i ett Stockholms län som växer och utvecklas. Folkpartiet satsar på kulturen.
Om du vill läsa mer om min kandidatur kan du göra det på min hemsida!

Du får också gärna läsa min partikollega Rasmus Jonlunds blogg under rubriken "Säkraste rösten är på Alliansen"

Socialdemokraterna vill vinna valet till vilket pris som helst!

2010-09-09T10:13:00.008+02:00

Jag har tidigare här på min blogg skrivit att desperationen är stor hos (S). Nu finns fler och mer uppenbara exempel på det. Det mest slående är det valfusk som förekommit i Huddinge och som flera tidningar, bl a Expressen nu rapporterar om. Enligt de uppgifterna ska personalen vid tre olika bibliotek i kommunen slagit larm till kommunens valhandläggare. I en promemoria konstaterar tjäntemännen bl a följande:

Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt."Han konstaterar också att "valarbetare från socialdemokratiska partiets valstuga utanför biblioteket vid upprepade tillfällen kom in i biblioteket för att hjälpa väljare att få ut sitt röstkort och sedan hjälpa till inne i röstningslokalen och peka ut valskärmen och lämna med valsedlar från socialdemokraterna."

Ovanstående är givetvis fullständigt oacceptabelt och borde vara ovärdigt ett s k demokratiskt parti.

Ett annat tecken på socialdemokraternas desperation är något som man skulle kunna kalla för "Dinosauriernas återkomst" eller något liknande. Jag tänker då på att gamla avdankade socialdemokratiska ministrar som t ex Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm och Bengt Göransson, skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter på temat "Vi tar strid för vår partiordförande". Att en sådan artikel ens behöver skrivas är bara det ett tecken på desperation. Att sedan en av undertecknarna, Göran Persson, i och med detta framstår som en stor hycklare är en annan sak, eftersom han för inte så länge sedan kritiserade Mona Sahlin högt och ljudligt i en annan tidning.

Men desperationen finns också i form av ljug om alliansens politik. I tisdags så hade vi vårt sista landstingsfullmäktige innan valet. Alliansen blev då anklagad för att slösa med skattebetalarnas pengar. Med tanke på att vi under hela den här mandatperioden uppvisat överskott varje år på ca 1 miljard kronor, så framstår påståendet som rätt så horribelt. När sedan gruppledaren Ilija Batljan (S) säger att det går att skära ned hälften av landstingets administativa personal, så är detta inte trovärdigt. Inför den här mandatperioden gjorde alliansen avsevärda nedskärningar bland landstingets anställda. Jag utesluter givetvis inte att det går att effektivisera ytterligare, men inte så drastiskt som Batljan påstår.

Sedan var jag igår kväll på en spårvägsdebatt mellan Stella Fare (FP) och Jan Valeskog (S). Senast Valeskog uttalade sig så krävde han Christer G Wennersholms (M) avgång som trafiklandstingsråd. Stella Fare fick inget avgångskrav på sig, men väl en massa påståenden och siffror i luften som ett bevis på att spårvagn city var det värsta som allliansen kommit på. Likt hans partikamrat Lars Dahlberg (S) i en tidigare debatt, försökte Valeskog framstå som spåvagnsvänlig när han sa att alliansen borde ha startat med att konvertera busslinje 4 till spårvagn. Helt plötsligt har den konverteringen blivit högsta mode hos (S). Konstigt nog har man aldrig någonsin nämnt det förrän i slutet av den här valrörelsen. Tala om desperation och brister i trovärdighet!

Vänsterpartiet är inte något parti att rösta på - framförallt inte som ung!

2010-09-06T10:21:00.011+02:00

Efter gårdagens tv-utfrågning av Lars Ohly (V), så tror jag att en överlägsen majoritet av svenska folket inser att vänsterpartiet inte är något parti att rösta på. Allra helst så skulle jag vilja se att partiet förpassades ut ur riksdagen, men så många gånger som kommunistpartiet har klarat sig via "kamrat 4%" tidigare, så är väl det inget att hoppas på den här gången heller.

Appropå kommunister så är det ju få i Vänsterpartiet som idag kallar sig för kommunister, inte ens partiledaren, även om det inte var så länge sedan han gjorde det. Däremot har partiet inte gjort avbön och gjort upp med sitt förflutna. Det var inte alls länge sedan partiet åkte på hyllningsresor till Sovjetunionen och DDR. Jag kan inte annat än att hålla med DN:s Peter Wolodarski, när han beskriver den skrämmande historielöshet som finns bland många av våra ungdomar, som ju är en stor grupp som säger sig stödja vänsterpartiet. De var definivit inte födda vid Berlinmurens uppbyggnad och dessvärre inte heller vid samma murs fall och Sovjetunionens upplösning. Här har dessvärre både föräldrar och skolan misslyckats i sin utbildning. Med de lösningar som Vänsterpartiet föreslår kommer det dröja ännu längre för våra unga att få ett jobb och en bostad.

I tv-programmet med Ohly fick vi bl a reda på följande:
1. Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan mamman och pappan.
2. Den nya förmögenhetsskatten måste troligen omfatta också villor.
3. Vinster i välfärden ska bekämpas.

Jag har inget emot att föräldrarna ska dela lika på föräldraförsäkringen, men det ska vara frivilligt. En total delning mellan föräldrarna, på det sätt som Vänsterpartiet vill, innebär också att mamman inte kan vara hemma med barnet under den tid hon kan amma. Det ville Ohly lösa med den numera beömda bröstpumpen.

Men det är bra att Ohly medger att förmögenhetsskatten även ska omfatta villor. Således innebär det att en inte oansenllig mängd av svenska folket kommer att tvingas betala förmögenhetsskatt i Vänsterpartiets Sverige.

Vinster inom skola, vård och omsorg ska inte få finnas, förklarade Ohly. Det innebär givetvis att det heller inte kommer finnas några privata alternativ kvar. Det är ju också själva syftet med Ohlys förslag, men det som då händer är att Vänsterpartiet säger nej till driftiga personers lösningar, i alla fall till de som vill göra det inom en privat driven verksamhet, t ex genom ett eget företag. Ohly förstår inte att privata företag måste generera vinst och att vinst inte är något fult. Vinster KAN användas för aktieutdelning, men alltsom oftast sparas majoriteten av vinsten för framtida investeringar. Men vem kan begära att företagsekonomi ska vara den bästa grenen för en gammal kommunist?

Läs och gärna bloggar i samma ämne från Runo Johansson och Carina Boberg.

Opinionsläget och Dagens snackis

2010-09-03T14:11:00.011+02:00

Idag kom en ny opinionsundersökning från Synovate, som publiceras i bl a DN. Den ger både vin och vatten åt oss Folkpartister. Gapet mellan regeringsalliansen och de rödgröna minskar och är nu nere i 1,8%, men samtidigt noterar Folkpartiet det högsta stödet för i år med 8,4%. Jag hoppas därför på en fortsatt uppåtgående trend under de resterande dryga två veckorna till valdagen.

Men den stora snackisen idag är annars den strokedrabbade läkare som fick möjlighet att ställa svåra frågor till statsminister Fredrik Reinfeldt om sjukförsäkringen under gårdagskvällens TV-utfrågning. Vad som inte framgick var att läkaren är valarbetare åt socialdemokraterna och tidigare under dagen hade ställt upp på en pressträff tillsammans med Mona Sahlin och Ylva Johansson.

Men sedan är det något mer som är konstigt i den här historien. Läkaren kan knappast ha erbjudits arbete på Samhall av Försäkringskassan. Försäkringskassan kan nämligen inte göra detta. Den som är aktuell för arbete på Samhall blir anvisad från Arbetsförmedlingen efter en ordentlig prövning. Det är alltså Arbetsförmedlingen och ingen annan som avgör vem som får jobb på Samhall.

Det är också beklagligt att Sveriges Television nedvärderar det arbete som utförs av 20 000 människor i Samhall, allt från enklare städ eller förpackningsjobb till avancerad montering av permobiler eller fiberoptik. Till råga på allt så har tydligen även Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg uttryckt sig lika föraktfullt om arbeten i Samhall i tidningen Sydöstran häromdagen. Det är än mer beklagligt!

Läs även liknande inlägg i bloggar från Seved Monke, Rasmus Jonlund, Mathias Sundin. och Hans Åberg.

Socialdemokraternas motstånd mot spårvägar blir mer och mer patetiskt!

2010-09-02T13:45:00.010+02:00

Det socialdemokratiska motståndet mot spårvagnar blir mer och mer patetiskt. I min blogg för ca en vecka sedan berättade jag om den socialdemokraten Lars Dahlberg, som sträckte upp sin "Ja-skylt" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvägsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Att Dahlberg gjorde det har nog med att göra att det i salen satt väldigt många spårvagnsentusiaster. Han och hans parti har ju annars istället propagerat för stora tunnelbaneutbyggnader istället för utbyggnad av spårväg. Så att man kan ju undra vilket årtionde som socialdemokraterna vill bygga ut spårvägen?

Till den patetiska skaran av socialdemokrater kan vi nu också lägga Jan Valeskog. Han har tidigare uttryckt sitt spårvagnsmotstånd, (för att inte säga spårvagnsfientlighet) i tidningen "Vi i Vasastan". Något jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg.

Nu uttalar samme Valeskog att han tycker att trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M), ska avgå eftersom han, som Valeskog säger; ”lurar Stockholmarna". Bakgrunden är den risk för försening som kan uppstå när spårvägen ska förlängas mot Centralen, Kungsholmen och Hornsberg. Det är riktigt att Sergels torg kan bli ett problem, men att utifrån det säga landstingsrådet Wennerholm har lurat någon och bör avgå är inte seriöst, snarare extremt patetiskt och på gränsen till absurt.

Det finns så många fördelar att nu fortsätta med spårvägsutbyggnader, både i Stockholms innerstad, som ett komplement till trängseln i t-banan, men även ute i länet, både norr och söder om Stockholm. Folkpartiet och de övriga allianspartierna kommer att gå i bräschen för en sådan utbyggnad. Frågan är hur långt efter socialdemokraterna kommer vara? Räcker det med några decennier innan (S) erkänner att vi gjorde rätt?

Mindre än tre veckor till valdagen!

2010-08-31T13:48:00.009+02:00

Idag har jag givit ut mitt nyhetsbrev, "Olovs ord". Om du vill läsa hela detta, kan du klicka här. Ett utdrag av det jag skriver följer annars här nedan.

Det är nu mindre än tre veckor kvar till valdagen, den 19 september. Jag har på olika sätt varit engagerad i valrörelser sedan 1976 och den rätta känslan och spänningen inför det som komma skall har nu definitivt infunnit sig.
Idag (tisdag 31 aug) kom också två opinionsundersökningar som gav mycket positiva siffror, en från SKOP och en annan från United Minds. Båda ger en klar ledning för alliansen och båda ger FP siffror över valresultatet 2006. Men det är i ett sådant här läge som det är farligt att tro att någonting är klart. Opinionssiffror går upp och ned och kommer nog också att göra så ända fram till valdagen. Ingenting är klart förrän valet är färdigräknat, men f n ser det bra ut, speciellt också som att de rödgröna strider internt, framförallt inom socialdemokratin.

Ibland får man frågan; Hur går det i valet? Just nu ser det minst sagt bra ut – i alla tre valen. Men någon seger tänker jag inte ta ut i förskott. Men det skulle onekligen vara kul om alliansen blev omvald i Stockholms stad och i landstinget. Det blir i så fall första gången på extremt länge. Det är ju mer vanligt att den sittande oppositionen är de som vinner val i Stockholm och i landstinget, oavsett vem som för tillfället är i opposition.

Det som vi alla gör för Folkpartiet spelar roll i valrörelsen, men det vår partiledare gör spelar kanske en avgörande roll. Jag tycker själv att Jan Björklund är en utmärkt partiledare och den utfrågning som genomfördes i Sveriges Television med Jan i söndags tycker jag var mycket bra. Jag var också snabb med att skriva en kommentar om utfrågningen på min blogg, vilket faktiskt uppmärksammades av självaste Sveriges Television!

Läs gärna andra bloggar i samma ämne från Runo Johansson Mathias Sundin Seved Monke Ajneståhl och Rasmus Jonlund.

Jan Björklund klarade sig alldeles utmärkt i tv-utfrågningen!

2010-08-29T22:01:00.007+02:00

Det har nu gått ca en timme sedan utfrågningen av Jan Björklund (FP) avslutades i Sveriges Television. Enligt en undersökning i Expressen är det 60% som ger honom högsta betyg. Jag håller med!

Jan Björklund är snabb i tanken, ibland så snabb så att han inte fullföljer de meningar han påbörjat. Men för de som hänger med i hans resonemang (och det tror jag de allra flesta gör), så framstår Folkpartiets partiledare som rak, ärlig och en person som det går att lita på.

Jag är givetvis subjektiv i den bedömningen, men jag tror ändå att flera, som inte är medlemmar i FP kan hålla med. Utfrågningen visade också att Folkpartiet inte heller är det enfrågeparti som vi ibland utmålas som. Visst, skolfrågor är viktiga och där har ju också Folkpartiet ett stort förtroende i väljarkåren, men utfrågningen gav en bild av ett parti med en stabil politik på en rad områden förutom skolan, t ex i utrikes- och säkerhetspolitik, energipolitik, och inte minst grundläggande liberala hjärtefrågor som demokrati och mänskliga rättigheter.

Jan Björklund har genomtänkta resonemang och det känns skönt att ha honom som partiledare för FP.

Andra som bloggar i samma ämne är : Annika Beijbom och Rasmus Jonlund.

Alliansen är att lita på - även när det gäller kollektivtrafik!

2010-08-27T09:45:00.007+02:00

Igår var jag på ett möte som arrangerades av Kollektivtrafikant Stockholm, en förening som jag för övrigt är medlem i. Mötet var en valdebatt och utfrågning och handlade om allehanda trafikämnen, breda som stora. Deltagare var samtliga partier i landstingsfullmäktige. Från Folkpartiet deltog Stella Fare, som bl a sitter i SL:s styrelse.

Förutom att de ämnen som togs upp var något spretiga, vilket de alltid är i sådana här sammanhang då publiken frågar om alltifrån gigantiska ämnen till s k cykelställsfrågor, så noterar jag att samspelet och samhörigheten verkade större mellan allianspartierna än mellan oppositionen. Detta märktes inte minst när frågan om Förbifart Stockholm togs upp. Som bekant vill ju (S), (V) och (MP) gömma den frågan i en folkomröstning, men här framgick skillnaderna klart, eftersom Socialdemokraterna vill bygga leden.

Men annars var det främst tre saker som jag särskilt noterade och som jag ser som lite anmärkningsvärda.
1. Samtliga partier sträckte upp sina "Ja-skyltar" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvagnsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Det kan ju ses som lovvärt. Det är bara det att frågan om när denna utbyggnad ska ske, är nog tämligen oklart, i varje fall för de rödgröna. Att alliansen nog kommer se till att beslut fattas under nästa mandatperiod, kan vi nog vara säkra på, men med de rödgröna är det precis tvärtom. (S) har propagerat stort för en tunnelbaneutbyggnad, (V) för att man istället ska bygga trådbussar(!) medan (MP) nog skulle vilja bygga det mesta ganska så snabbt, (hur detta parti sedan har pengar till allt kan man ju däremot rent allmänt fundera på).

2. Samtliga borgerliga partier erkände att SL:s taxor nog måste höjas under mandatperioden. Jag tror att det är oundvikligt av flera skäl. Sedan kan man alltid diskutera hur stor höjningen ska vara. Men oppositionen påstod istället att de ville sänka taxorna. Månadskortet skulle sänkas från nuvarande 690 kr till 650 kr. Sedan erkände (S) att man ändå kanske måste höja(!) under mandatperioden. Man kan ju då fråga sig vad det är för vits med att då sänka taxan för att sedan höja? Till råga på allt så sa sig vänsterpartiets representant (som vanligt får man väl säga) vilja värna om "de svaga i samhället" och tyckte att kortpriset redan idag är på tok för högt. Ändå vill hon inte sänka mer än 40 kr. Man kan ju fråga sig om kampen för de svaga handlar om att sänka månadskortet med 40 kr i månaden?

3. Oppositionen vill sänka taxan, höja skatten och utöka kollektivtrafiken avsevärt mycket mer än de borgerliga. Det är i alla fall det de säger. Den ekvationen kommer inte att gå ihop. För om de samtidgt ska utveckla sjukvården inom landstinget med de stora investeringar som finss där, så kommer de inte få pengarna att räcka till. Detta kommer troligtvis i så fall att leda till att SL-kortet kommer att höjas, kanske mer än 690 kr, eller att landstingsskatten kommer höjas dramatiskt. Det behövs ordning och reda även i landstingets finanser. Från alliansens sida så har vi gått med ekonomiskt överskott varenda år under den här mandatperioden. Pengar som kommer behövas för framtiden. Med de rödgröna så riskeras en hel del av dessa överskott att raseras.

Bra valmanifest från alliansen

2010-08-26T17:33:00.004+02:00

Idag har alliansen presenterat sitt valmanifest. Flera medier har i sina kommentarer sagt att det är Moderaterna som är vinnare när det gäller frågor i manifestet, något som jag inte tycker är helt sant. Snarare är det väl så att alla partier har fått med sig något som de kan peka på som värdefullt för deras del.

För Folkpartiets del så har några av våra viktigaste prioriteringar även blivit Alliansens. Vi satsar stort på skola och utbildning. Det blir fler platser inom vuxenutbildningen och ett gediget lärlingssystem med lärlingsanställningar. Det är fortsatt svårt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Detta måste ordnas på ett bättre sätt och lärlingsjobben kan vara en väg ut ur arbetslösheten.

Folkpartiet vill också prioritera de äldre och i manifestet finns en hel del när det t ex gäller skattesänkningar för pensionärer och resurser till äldreomsorgen. Avslutningsvis är det kul att peka på jämställdhetsbonusen, som nu ska förbättras och bli den morot som det var tänkt från början, så att vi därmed också kan få ett verkligt förbättrat jämställt föräldraskap.

Läs gärna bloggar i samma ämne från Per Altenberg, Runo Johansson och Rasmus Jonlund.

Skolans kommunalisering ska utvärderas!

2010-08-24T11:14:00.005+02:00

I Rapport häromdagen fanns det ett inslag om att en majoritet tror att skolan skulle bli bättre om staten skulle ta över skolan istället för kommunerna, något som länge drivits av lärarnas fackliga organisationer.

Det enda parti som hittils drivit den frågan är Folkpartiet. Det innebär att det inte blir en alltför lätt uppgift att i framtiden få igenom ett sådant förslag, men vi gör vad vi kan. Eller rättare sagt, den som gör mest är nog vår utbildningsminister och partiledare Jan Björklund. I sitt senaste nyhetsbrev berättar han också om en framgång på detta område. Allianspartierna har nämligen kommit överens om att kommunaliseringen av skolan ska utvärderas. Nyheten kommer att finnas med i alliansens valmanifest. Detta är ett stort steg framåt. En utvärdering kan ju vara ett första steg mot ett beslut om en förändring!

Läs även gärna mer i ämnet på bloggar av Rasmus Jonlund och Christoffer Fagerberg.

Vårdval Stockholm är en succé - oavsett vad Batljan än säger

2010-08-23T10:16:00.005+02:00

Jag har skrivit ganska många gånger om Vårdval Stockholm här på min blogg. Nu känner jag behov av att göra det ytterligare en gång. Anledningen är en artikel av det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan, som idag publiceras i Svenska Dagbladet.

I artikeln hänvisar Batljan till den rapport som gjorts av Karolinska institutets Folkhälsoakademi, men dessvärre verkar Batljan läsa den rapporten som en viss avskyvärd potentat läser bibeln. Om man däremot läser rapporten mer noggrant framgår bl a att
- Invånarna i länet utnyttjar vården mer, framförallt har antalet läkarbesök ökat
- Kostnaden per invånare har sjunkit, men inte på bekostnad av den patientupplevda kvaliteten
- De tunga tidskrävande patienterna har ökat sina vårdkontakter mer än andra, vilket enligt experterna kan tolkas som att mottagningarna inte försöker undvika vårdkrävande patienter mer än andra
- Farhågorna om att nya mottagningar bara skulle etableras i länets rikare delar har inte förverkligats (trots att den sk socioekonomiska ersättningen togs bort)

Vidare påstår Batljan att företrädare för alliansmajoriteten skulle ha erkänt att Vårdval Stockholm misslyckats. Detta är inte heller sant, vilket bl a framgår om man t ex läser min partikollega och gruppledare Birgitta Rydbergs blogg. I den skriver Birgitta bl a att ”Vi backar inte – Vårdvalet har varit framgångsrikt. Vi tänker aldrig återgå till det tidigare orättvisa systemet med ett trubbigt socioekonomiskt index och pengapåsar som fördelades lite slumpartat, utan att vi visste att invånarna verkligen fick vård för pengarna.”

Det är precis det som det handlar om. För första gången så söker personer i socialt svagare områden vård i lika hög utsträckning som personer i mer välbärgade områden och till skillnad gentemot förra mandatperioden, då Batljans partikamrater styrde, så får nu alla den vård som de önskar och de är dessutom rätt så nöjda med densamma.

Det som det nu handlar om är inte att backa, utan att utveckla vårdvalet. Därför planerar alliansmajoriteten i landstinget för en förändring av Vårdval Stockholms ersättning mot en mer individuell ersättning. Större vårdtyngd ska ge mer pengar. Ca 30 % av ersättningen ska på så sätt kunna knytas till den enskilde individen.

Varken medelklassen eller befolkningen som bor i socialt svagare områden har förlorat på Vårdval Stockholm. Istället är vi alla vinnare. Men inget system är så bra så att det inte kan göras bättre. Under nästa mandatperiod förbättrar vi Vårdval Stockholm ytterligare!

Läs gärna också bloggar av Christoffer Fagerberg och Hans Åberg i samma ämne.

Underbar SIFO-undersökning!

2010-08-22T17:54:00.014+02:00

Den här grafen till vänster visar den senaste SIFO-undersökningen. Det är en rolig läsning, på flera olika sätt. Dels har Folkpartiet ökat 1% sedan den senaste mätningen och vi ligger nu över vårt valresultat från 2006. Sedan har alliansen ett övertag på ca sju procentenheter och dessutom kommer Sverigedemokraterna inte in i riksdagen. Även om både moderaternas och socialdemokraternas respektive partisekreterare säger att det kommer bli ett jämt och öppet val, så är siffrorna mycket glädjande.

Det är ca en månad till valet. Alliansen är i ledningen. I statsvetarkretsar sägs det att en som är i ledningen en månad före valet också brukar vinna detsamma. Men, eftersom jag tidigare kritiserat en viss statsvetare för att vara alltför självsäker, så ska jag inte vara det själv. Men glad det är jag!

Läs även andra bloggar i samma ämne: Mathias Sundin, Anna Lundberg, Runo Johansson, Per Altenberg, Lars Lundqvist, Yoav Bartal, DN:s Peter Wolodarski, och Rasmus Jonlund.

Stockholmarna vill inte ha någon butler i t-banan

2010-08-20T15:42:00.005+02:00

För några dagar sedan skrev jag om det socialdemokratiska förslaget om s k butlertjänster i tunnelbanan. Det var många med mig som, av olika anledningar, var negativa till förslaget. Nu har det också visat sig att även Stockholmarna i gemen tycker att förslaget är dåligt. Expressen kan idag berätta att en undersökning som de har gjort via Demoskop visar att mer 70% tycker att det är ett dåligt förslag.

Men trot eller ej, socialdemokraterna ger sig inte för det. De menar på fullt allvar att förslaget är bra och jag har sett försvar för idén från allt ifrån lokala socialdemokrater i Södertälje till Ilija Batljan själv.

Det är inte underligt att det går dåligt i opinionen för socialdemokraterna.

LO är helsjuka!

2010-08-19T13:04:00.010+02:00

Den senaste tiden har jag noterat en del "negativ campaining". Det finns flera exempel, men det hela startades i samband med LO:s reklamkampanj med de borgerliga partiledarna upp och ned. För att använda LO:s egna ord så anser jag deras kampanj minst sagt är "helsjuk" och "dunderdum".

LO slår ifrån sig och säger att detta inte är en negativ kampanj. Ok, då gör väl jag detsamma då!

Annars tycker jag det är mycket som är fel hos organisationen LO. De lägger ned ca 70 miljoner av sina medlemmars pengar på en kampanj för socialdemokraterna, fast mindre än 50 % av medlemmar röstar på socialdemokraterna. Var fjärde LO-medlem röstar på Alliansen. Det är helsjukt, LO!

Fler som bloggar om LO:s helsjuka aktiviteter är Amanda Brihed , Annika Beijbom Liberati , Helena von Schantz, Runo Johannson, Adam Cwejman och Andreas Froby.

Folkpartiet går framåt i opinionen!

2010-08-18T15:53:00.012+02:00

I den senaste väljarbarometern från Novus är det fortsatt jämnt mellan blocken. Men stödet för alliansen ökar och den största ökningen står follkpartiet för!

På politikerbloggen.se görs en analys av opinionsläget. Bl a skriver man att Folkpartiet har fått en bra start på valrörelsen och ökar med 2,1 procentenheter till 6,9 procent. Det är den enda statistiskt säkerställda förändringen jämfört med junimätningen. Det är ett gott betyg åt Folkpartiets och framförallt Jan Björklunds engagemang när gäller skolfrågor. Undersökningar i flera tidningar visar nämligen att svenska folket gillar Folkpartiets skolpolitik.

På bloggen skrivs också att det just nu råder en ny historisk situation, nämligen att Socialdemokraterna och Moderaterna ligger så jämnt i väljarstöd några veckor före valdagen. Min egen analys av den kampen är att det är otroligt att (S) ligger så risigt till som partiet gör och att (M) därmed kan ta upp kampen om att bli största parti.

Läs gärna bloggar i samma ämne från Mathias Sundin, Rasmus Jonlund

Vi måste (också) satsa på eliten!

2010-08-17T13:57:00.005+02:00

Utbildningsminister och folkpartiledaren Jan Björklund har idag presenterat regeringens förslag till "Spetsutbildningar för högpresterande elever". Regeringen vill införa en försöksverksamhet med spetsutbildningar på högstadiet inom de teoretiska ämnena, precis som i gymnasieskolan. Skolorna ska få använda tester och prov för att välja vilka elever som ska få gå på utbildningarna och dessa ska vara riksrekryterande.

I en kommentar säger utbildningsministerna att "Det är elevernas förmåga som ska avgöra vilka som ska antas och ingen ska lockas till en utbildning som de inte klarar av. Om antagning sker enbart på grundval av föräldraintresse så kommer det sannolikt att leda till social snedrekrytering".

Jag anser att en sån här satsning är rätt och riktig. Om vi accepterar elitklasser i idrott och musik, borde vi också acceptera det i andra ämnen. Det här reagerar naturligtvis vänstermänniskor på med ryggmärgen. Om jag skulle leta skulle jag säkert hitta flera exempel, men den jag hittat är Jonas Morian, som i Aftonbladet tycker att detta är en felsatsning och att man istället ska satsa på utsatta skolor.

Nu är det ju bara så att det ena inte utesluter det andra. Vi måste självfallet satsa resurser på de svaga eleverna och under mandatperioden har flera sådana förslag kommit från den sittande regeringen och från det FP-märkta utbildningsdepartementet. Men även de som har en särskild talang eller ett väldigt speciellt intresse behöver stimulans. Alla elever måste få rätt att nå så långt som möjligt, men det innebär också att alla måste behandlas som individer, med olika förutsättningar och inte, som i socialisternas värld, som en genomsnittsmänniska som inte finns.

I folkpartiets och i regeringens värld ska vi både ha en elit och en hjälp åt de svagaste, i den socialistiska världen ska alla vara lika bra, vilket dessvärre riskerar att innebära lika dåliga.

Desperation hos (S)?

2010-08-16T12:20:00.008+02:00

I Svenska Dagbladet presenterades igår en ny SIFO-undersökning över partisympatierna. I den har alliansen en liten ledning med ungefär fyra procentenheter. Som folkpartist är naturligtvis både detta, och det faktum att FP har en liten uppgång, mycket glädjande.

Några stora skillnader uppvisar dock inte mätningen, jämfört med den som publicerades i juni. Det innebär bl a att socialdemokraterna ligger kvar på rekordlåg nivå i förhållande till deras förra valresultat, (som då beskrevs av de själva som katastrofalt). Även om (S) nu återigen är största parti, 31,3% i förhållande till moderaternas 30,5%, så är resultatet anmärkningsvärt lågt, sett ur ett historiskt perspektiv. Därför anar jag nu att desperationen börjar komma mer och mer på partihögkvarteret på Sveavägen.

Jag tycker också att det finns klara exempel på att så är fallet. I det tal som Mona Sahlin höll i Tantolunden igår, föreslogs att pensionärerna skulle betala lika stor andel i skatt som oss löntagare. En liten elak tolkning av detta skulle kunna vara att (S) vill höja skatten för vanliga löntagare, så de blir lika höga som för pensionärerna, men så tolkar jag nu inte det hela, utan (S) föreslår reella sänkningar för pensionärerna till samma nivå som för löntagarna.

Om detta kan sägas två saker. Än en gång kan man konstatera att de skattesäkningar som socialdemokraterna såg som vedervärdiga och som ett hot mot välfärden när de genomfördes av den borgerliga alliansen, nu accepteras av (S). Men eftersom partiet fortsätter att säga att skattesänkningar är skadliga, framförallt efter det att (M) presenterat ett skatttesänkningsförslag dagen innan, så får (S) svårt med trovärdigheten. Om moderaternas förslag till skattesänkningar är skadliga sett ur ett samhällsperspektiv. Är inte socialdemokraternas förslag till skattesänkningar lika skadliga?

Om man med ovanstående tycker att Mona Sahlin har problem med sin trovärdighet på riksnivå, kan man ju än mer undra vad som händer på den lokala nivån. I förra veckan så presenterade (S) ett förslag till en busslinje som ska gå längs den tilltänkta spårdragningen för spårväg Syd. Det lät ju bra, men det är bara det att en sådan busslinje redan nu, i slutet av augusti, kommer komma till stånd på initiativ av alliansen i SL.

På dagens DN-debatt lanserar nu socialdemokraterna i landstinget och i Stockholms stad ett förslag som går ut på att SL och tunnelbanan ska bli knutpunkt för en rad tidsbesparande tjänster för oss stressade storstadsbor. Det handlar om allt från matinköp, tvätta kläder och allmänna s k butlertjänster.

Nog för att jag har förstått att (S) älskar tunnelbanan. Det har inte minst framgått med all önskvärd tydlighet i debatten om spårvagnar i Stockholms innerstad, där (S) på ren reflex säger nej och mer eller mindre hyllar tunnelbanan som om det vore världshistoriens bästa uppfinning. Nu är det ju bara så att etableringar i tunnelbanan inte är något nytt. Redan idag finns t ex kemtvättar på många tunnelbanestationer. Men ändå måste man ju i sammanhanget fråga sig vad det är för fel på RUT-avdraget? Allt det som (S) föreslår går ju att ordna med RUT. Nu råkar det ju vara så att RUT oftast är en kvinna. Är det möjligtvis så illa så att (S) tror att en butler alltid kommer vara en man och skulle det i så fall vara mer acceptabelt?

Läs även andra bloggar i ämnet: Annika Beijbom, Mark Klamberg, Lars Lundqvist, Hans Åberg. och Rasmus Jonlund.

Värna våra friheter, men ha omdöme!

2010-08-13T16:14:00.005+02:00

I Sverige har vi stor yttrande- och tryckfrihet. De ska vi vara rädda om. Men med dessa friheter följer också ett stort ansvar. Även när dessa båda grundlagar inte begränsar friheterna, så måste vi ändå tänka oss för vad vi säger, skriver eller gestaltar på annat sätt.

För att beskriva med ett kontroversiellt exempel på vad jag menar, så anser jag att det kan vara oklokt att reta muslimer med teckningar på profeten Mohammed, även om inte någon lag förbjuder detta. Det kan det vara ansvarsfullt att inte publicera sådant material.

Idag kan vi i vissa tidningar, t ex i Dagens Nyheter, läsa om att Wikilieaks avser att publicera ytterligare 15 000 sidor av de hemligstämplade dokumenten från USA:s militär om kriget i Afghanistan. Även om detta handlar om en helt annan typ publicering än teckningarna på Mohammed, så är även denna publicering en omdömesfråga, bl a därför att en sådan tydligen innebär att vissa namn på Afghaner då blir kända av, i ett för dem mycket känsligt sammanhang.

Yttrande- och tryckfriheten finns fastställda i Sveriges grundlagar. Dessa ska vi som sagt vara rädda om, men vi måste också i de sammanhangen använda vårt omdöme. Tyvärr tycker jag inte alltid att detta är fallet.

Ungdomsdomstolar är ett bra förslag!

2010-08-12T13:03:00.007+02:00

Svenska Dagbladet skriver idag om ett förslag från Folkpartiet att skapa ungdomsdomstolar. FP vill även se fler fältarbetare och fler stödcentrum för unga brottsoffer. FP vill också införa straffet grovt sexköp och tycker att sexualbrottsdömda ska få obligatorisk eftervård. Samtidigt säger Folkpartiet nej till ett allmänt DNA-register och vill se ett starkare myndighetsskydd för integritet.

Jag anser att snabbare åtgärder när det gäller ungdomar är a och o inom kriminalvården. Samhället måste reagera snabbt när ungdomar begår brott och precis som Johan Pehrson (FP) säger till Svenska Dagbladet, så är några veckor en hel evighet för en ung människa som har begått brott. Det är därför också bra att det ställs krav på att socialtjänsten ska kalla den ungdom som begår brott inom 48 timmar.

Att ungdomar begår brott är tragiskt, men inte mindre allvarligt för det. En snabb och tydlig reaktion gör troligen att återfallen blir färre. Det får inte ta "år och dar" innan något händer.

S:t Görans och Södertälje sjukhus

2010-08-11T15:32:00.007+02:00

Idag skriver Birgitta Rydberg (FP) på sin blogg om S:t Görans sjukhus och konstaterar mycket riktigt att ett växande Stockholm behöver fler vårdplatser och att en stor del av dem kan skapas på just S:t Görans sjukhus.

S:t Görans sjukhus, som är ett av de två akutsjukhusen som finns i Stockholms innerstad, är det minsta av våra stora akutsjukhus. På sjukhuset bedrivs idag vård hög kvalitet och det blir inte sämre av att det drivs av en privat vårdgivare, Capio. Redan idag planeras en utbyggnad av sjukhusets akutmottagning och från folkpartiets sida skulle vi med glädje gärna se en ny förlossningsklinik.

Som boende på Norrmalm har jag nära till både S:t Göran och det andra stora sjukhuset i innerstaden, Södersjukhuset. De här planerna är därför glädjande för mig och alla vi andra som bor i Stockholms stad. Tidigare bodde jag i Södertälje, där det också finns ett akutsjukhus, som jag av många olika anledningar varit engagerad i genom åren. Inte minst under förra mandatperioden då den dåvarande röd-gröna landstingsledningen var hotande nära att lägga ned akuten på sjukhuset.

Under innevarande mandatperiod har däremot Södertälje inte varit hotat, (även om oppositionen påstått annat). Istället har sjukhuset byggts ut, bl a med en avdelning för palliativ vård. Framtiden för Södertälje sjukhus skulle naturligtvis vara ännu bättre om befolkningsunderlaget kunde bli större. Då skulle vi även kunna bygga ut Södertälje till att bli en mer komplett förlossningsklinik, med en neonatalavdelning, alltså med vård av för tidigt födda barn. Någon sådan finns inte idag på Södertälje. Tyvärr är jag medveten om att för att det ska bli möjligt så måste antalet förlossningar på Södertälje öka och för att det ska bli möjligt så måste som sagt Södertäljes upptagningsområde bli större. Eller för att tala klartext; Sörmlands läns landsting måste lägga ned ett av sina BB:n och det är nog dessvärre för mycket att hoppas på . Eller vad säger ni politiker i Sörmlands läns landsting?

Lars Ohly skjuter på allt!

2010-08-10T16:20:00.007+02:00

Folkpartiets riksdagskandidat Amanda Brihed skriver idag på sin blogg att man borde sätta Lars Ohly i skolan. Jag skulle vilja konkretisera det hela genom att säga att Ohly borde sättas på skolbänken. Han har mycket att lära. Frågan är bara om han har förmågan eller viljan att lära sig.

I hans och vänsterparties värld ska nu friskolornas vinster förbjudas. Det är ju bara det att verksamheter, oavsett om de drivs privat eller offentligt, måste gå med vinst för att kunna överleva. Annars går det inte att utveckla verksamheten, det går inte att investera. I Ohlys värld innebär friskolornas vinst något som med automatik går till aktieägare som stoppar allting i egen ficka. Så är ju inte fallet. Vi ska givetvis inte förbjuda friskolor från att gå med vinst, däremot ska vi sätta upp relevanta kvalitetskrav, om detta nu inte redan görs i tillräcklig omfattning.

Det som Ohly och vänsterpartiet heller inte förstår är ju att om elever och föräldrar blir missnöjda med sin friskola, så kommer ju inte den att leva vidare någon längre tid. De föräldrarna flyttar säkert över sina barn till någon annan skola, vilket gör att i slutänden så kan inte den friskolan leva vidare.

Men just nu verkar Ohly slå på allt som rör sig. Innan jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) ens hinner uttala sig så kräver Ohly hans avgång om Erlandsson inte gör något åt det uppkomna problemet med för små burar för våra minkar. Det vill till att vara på hugget!

Läs gärna andra bloggar på ungefär samma tema; Per Pettersson , Seved Monke Ajneståhl och Christoffer Fagerberg

Folkpartiet är bäst på skolpolitik!

2010-08-09T13:10:00.003+02:00

Efter sommarens semester är det nu dags att åter börja skriva här i bloggen. Nu stundar en spännande valrörelse och min ambition är att försöka skriva minst ett inlägg per dag fram till valdagen!

Idag skriver Svenska Dagbladet om att Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier (FSI) gjort en studie över vilka frågor som väljarna tycker är de viktigaste. Skolan, sjukvården och vården av gamla, är de frågor som väljarna rangordnar som de viktigaste valfrågorna.

Till min stora glädje utvisar det att Folkpartiet ligger rätt i vår politiska profilering. Vår skolprofil är kristallklar, vilket bland annat partiledare Jan Björklund bevisade i sitt tal i Marstrand i helgen. Typiskt nog blev det mest publicitet på utspelet att föräldrar till s k bråkiga elelver ska, vad jag förstår, mer eller mindre med tvång vara med sina barn i klassrummet. Jag är inte säker på att det är ett bra förslag. Det som är bra med förslaget är att föräldraansvaret på detta sätt blir än tydligare, men problemet är bara att de "bråkiga eleverna" är kanske bråkiga av många olika skäl. Ett kan faktiskt vara att de av en eller flera orsaker inte har sån bra relation till en eller båda sina föräldrar och då hjälper nog inte det här förslaget.

Mer positiv är jag till förslaget om ett utökat statligt stöd till skolhälsovården. Alltför många elever mår idag väldigt dåligt i skolan och då inte bara av dåliga hemförhållanden, som jag talade om här ovan, utan också av andra skäl. Skolhälsovården har i alltför lång tid drabbats av besparingar. Det finns all anledning att återupprätta denna.

Läs också gärna vad min partikollega Anna Lundberg skriver om i samma ämne.

Nu är det bekräftat - Vårdval Stockholm är en succé

2010-07-01T13:45:00.009+02:00

Jag har vid ett flertal tillfällen beskrivit Vårdval Stockholm som en succé, bl a i ett inlägg här på min blogg för några månader sedan. Nu är denna succé också bekräftad i en rapport från Karolinska Institutets folkhälsoakademi. Bl a sägs följande i rapporten:
”Vad som kanske är mest förvånande är inte resultaten under de två åren med Vårdvalsreformen, utan den ojämna fördelningen av besök till förmån för rika områden under perioden före Vårdval Stockholm.”

I hela länet har vi fått nästan 40 nya husläkarmottagningar och ca 120 fler läkare i primärvården. De flesta mottagningarna ligger utanför innerstaden, många i våra s k utsatta områden eller där vårdutbudet har varit litet. Jag har bl a tidigare pekat på Nynäshamn, som innan vårdvalet hade en enda vårdcentral och som nu har tre, med en fjärde, den i Sorunda, på gång.

Det här är faktiskt ett klart trendbrott. De flesta nya läkarbesöken görs i våra utsatta områden, bland vårdtunga patienter som t ex har diabetes eller har haft en stroke. Myten om snabba besök med snuvor borde därmed slutligen kunna avlivas. Inte bara jämlikheten i vård har förbättrats. För folkpartiets del har det varit minst lika viktigt att kontinuiteten förbättrats. Fler har kunna valt sin egen doktor och även enkelt och snabbt kunna få en tid hos denna doktor eller distriktssköterskan. Att kunna gå till samma läkare och distriktssköterska är viktigt inte minst för hälsan på lång sikt.

Jag ser nu fram emot en utveckling av vårdvalet med en ännu skarpare hälsoprofil och ett ersättningssystem som är mer individuellt och där resurserna fördelas utifrån var och ens vårdbehov.

Fler som bloggat i detta ämne är Birgitta Rydberg, Rasmus Jonlund och Martin Ängeby.

Mitt nyhetsbrev och vi behöver värna om kulturen!

2010-06-28T13:48:00.009+02:00

Jag har idag givit ut ett nytt nyhetsbrev, Olovs ord nr 6/2010. Det handlar bl a om att ett av mina personliga vallöften har blivit uppfyllt! Läs det gärna!

Utöver detta vill jag också kommentera den rapport om kultur som folkpartiets landstingsgrupp givit ut idag. Kulturen är, oavsett vad vissa andra partier i landstinget säger, en av landstingets kärnverksamheter. Utöver sjukvård och kollektivtrafik, är kulturen en central verksamhet inom landstinget som vi från folkpartiets sida alltid velat värna om. Under den gångna mandatperioden har vi bl a ökat anslaget till konserthuset och verksamheten i huset har verkligen blivit en musikscen i världsklass. Andra verksamheter som vi kan vara stolta över är kultur i vården, som bidrar till att göra sjukas tillvaro roligare och få ett snabbarare tillfrisknare och Palatset, som är en satsning på barn- och ungdomskultur.

Ett särskilt område som jag själv värnar om är att säkra den unika musikscenen Nybrokajen 11. Där finns idag bl a Länsmusiken och Stockholms blåsarsymfoniker, där jag för övrigt är med i styrelsen.

Folkpartiet har tillsammans med den övriga alliansen tagit ett ökat ansvar för kulturen under den här mandatiperioden och ökat anslagen med 47 miljoner kronor – mot 1 miljon under de föregående fyra rödgröna åren. Det kan vi vara stolta över!

Läs även gärna mer om kulturen i Birgitta Rydbergs blogg.

Danderyds sjukhus kommer fungera på samma sätt som S:t Görans sjukhus

2010-06-23T14:52:00.009+02:00

Igår skrev jag bl a om förslaget att lägga ut Danderyds sjukhus på privat drift. Detta har, som jag misstänkte från början, fått oppositionen i landstsinget att gå i taket. Bland andra har Ilija Batljan (S) uttryckt sitt missnöje i en intervju i Svenska Dagbladet. Batljan anser att vi folkpartister ägnar oss åt en ekonomisk lekstuga.

När det gäller drift av sjukvård i privat regi, så finns det olika åsikter inom oppositionen, bland annat är Vänsterpartiet i praktiken helt emot, medan socialdemokraterna av någon underlig anledning accepterar detta när det gäller husläkarmottagningar, men säger blankt nej när det gäller sjukhus.

Med argument som att vi nu ska "rea ut våra sjukhus" och att vi "slösar bort hundratals miljoner", försöker nu den socialdemokratiske oppositionsledaren vinna poäng på att förslaget om att lägga ut Danderyds sjukhus på privat drift är det sämsta förslag som han någonsin hört.

Det man naturligtvis måste fråga sig i sammanhanget och som faktiskt är helt avgörande, är om entreprenadläggningen av S:t Görans sjukhus på privata händer var något som var dåligt och om detta gjordes under sådana former som Batljan beskriver och som därmed innebär att S:t Görans sjukhus fungerar dåligt idag. Om svaret på de frågorna är nej, så undrar jag vad Batljan kritiserar, eftersom upplägget för en försäljning av Danderyd är detsamma som det var för S:t Göran. Dessutom borde ju Batljan, i konsekvensens namn, föreslå att S:t Görans sjukhus borde återgå till landstingsdrift. Men det föreslår han inte, helt enkelt därför att han, liksom alla vi andra vet att S:t Görans sjukhus fungerar alldeles utmärkt i sin nuvarande form.

I detta ämne kan ni med fördel också läsa bloggar skrivna av Birgitta Rydberg, Martin Hall, Anna Starbrink, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Christoffer Fagerberg och Hans Åberg

Skärgårdskampanj och Danderyds sjukhus

2010-06-22T14:07:00.007+02:00

Igår startade folkpartiet en skärgådskampanj. Liksom det finns en gammal slogan som lyder "Hela Sverige ska leva", vill vi folkpartister säga; "Hela länet ska leva". Det är självfallet viktigt att alla i hela länet ska få ta del av vår välfärd. Vi betalar ju alla skatt, t o m exakt samma landstingsskatt och därför är det naturligtvis extra viktigt att det t ex bra husläkarmottagningar och kollektivtrafik även i glest befolkade områden, som t ex i vår skärgård.

Vi som har den stora förmånen att bo mitt inne i länets huvudstad kan lätt glömma bort att alla inte har all service runt hörnet eller ens på nära håll. Därför har folkpartiets kampanj ett värde i sig.

Fler som har skrivit om vår skärgårdskampanj är Rasmus Jonlund, Seved Monke Ajneståhl, Andreas Froby, Mark Klamberg och Fredrik Sneibjerg.

Ytterligare ett aktuellt ämne är det som landstingsrådet Birgitta Rydberg skriver om på sin blogg idag. På bloggen ger hon en kort presentation av FP-rapporten "Mångfald för vård i världsklass". Rapporten består av en rad punkter, bl a följande:
- Vårdval ska vara regeln för vården, med bevarad etableringsfrihet och inte politisk detaljstyrning.
- Fler privata småföretag ska få förutsättningar att skapas genom bl.a. försäljning av landstingsdrivna mottagningar med intresserade personalgrupper.
- Utmaningsrätten ska gälla för aktörer som tror sig kunna visa hur de kan bedriva vård bättre än en landstingsdriven verksamhet.
- S:t Görans sjukhus ska byggas ut för ny större akutmottagning, förlossningsklinik och 100-150 vårdplatser i en första etapp.

Här ingår också den för vissa partiföreträdare så förhatliga punkten om att "Danderyds sjukhus ska säljas och ett vårdavtal upphandlas med en fristående aktör". Om det ska det sägas att när vi säger "sälja" så ska det egentligen i det här sammanhanget tolkas som att "lägga ut på entreprenad". Vad vi föreslår är helt enkelt att någon entreprenör ska få ett ungefär likadant avtal för Danderyd, som idag finns mellan landstinget och ägarna vid S:t Görans sjukhus. De är idag entreprenörer, de driver sjukhuset i privat regi, men är inte ägare av själva sjukhusbyggnaderna. De nuvarande ägarna kan också förlora driften när avtalet går ut under nästa mandatperiod.

För all vård i privat regi, där landstinget har avtal, gäller att vården ska vara tillgänglig för alla. Så är det i dag, på S:t Göran och på alla fristående vårdcentraler och andra vårdmottagningar. Ingen kan ”gå före i kön” till den landstingsfinansierade vården och någon ”rea” eller ”utförsäljning”, som en del alltid vill ha det till, är helt enkelt aktuellt i det här sammanhanget. Vi ska ta ut det rätta priset för skattebetalarnas tillgångar.
Förutom Birgitta Rydberg bloggar även mina partikamrater Anna Starbrink, Per Altenberg och Rasmus Jonlund i denna fråga, liksom mina allianskollegor Karl Henriksson, och Joachim Holmqwist.

Därför har jag idag - bl a - röstat för ett sprututbytesprogram

2010-06-21T14:48:00.008+02:00

Landstingsfullmäktige har idag röstat för landstingsstyrelsens förslag i ärendet om en samlad strategi för att begränsa smittspridning för intravenösa missbrukare. Den största delen i det samlade förslaget är okontroverisellt. Samtliga sju landstingspartier står bakom den delen. Det kontroversiella är det som handlar om att inrätta en försöksverksamhet med sprututbytesverksamhet.

Jag har i tidigare sammanhang varit minst sagt tveksam till sprutubytesverksamhet. Jag hade också röstat nej den här gången om landstingsstyrelsen ensidigt hade föreslagit ett program för sprututbyten. Så är dock inte fallet. Till det hela hör att landstinget ska förstärka och utveckla tidig upptäckt och förebyggande insatser, främst vad gäller ungdomar och unga vuxna. I förslaget ingår t ex också att implementera socialstyrelsens nationella riktlinjer och att etablera en hög nivå för testning, rådgivning, vaccination och kontaktspårning.

Det som främst gör att jag nu röstat för landstingsstyrelsens förslag är att, som jag här ovan antytt, att sprututyte inte är det enda som ingår i det samlade programmet och att detta sprututbytesprogram är kopplat till en utvärdering som därmed ger en automatisk koll om vi kan se efffekter och evidens. Något som i de här sammanhangen inte varit någon självklarhet.
Jag är inte övertygad om att landstingsfullmäktige har fattat ett rätt beslut, jag är fortfarande tveksam, men jag tycker ändå vi ska ge detta samlade förslag en chans. Jag ser fram emot den kommande utvärderingen.

Andra som skrivit om detta idag är bl a min partikamrat Annika Beijbom.

LUF har rätt när det gäller vård till papperslösa!

2010-06-16T16:09:00.007+02:00

Liberala Ungdomsförbundet bedriver just nu en mycket angelägen kampanj om papperslösas rätt till vård. Bl a har Storstockholmsdistriktets vice ordförande Emma Söderberg Majanen skrivit en insändare om detta i dagens Svenska Dagbladet.

Att alla ska ha rätt till vård borde vara en självklarhet. Vårdpersonal ska givetvis inte känna sig tvingade att avvisa papperslösa flyktingar, eller ange dem för polis eller migrationsmyndigheter. Och vi ska inte kräva gömda flyktingar på betalt för vårdens kostnader. Detta har Folkpartiet arbetat för och vi anser också att gömda flyktingbarn ska ha rätt till utbildning.

Läs gärna hela insändartexten här ovan. Den kan också läsas på bloggen hos Amanda Brihed Om du vill läsa fler som skrivit om samma ämne, hänvisar jag till Rasmus Jonlund, Christoffer Fagerberg, Birgitta Rydberg, Eric Wahlberg och Unga Folkpartiet.

Fler förlossningsplatser och en framtida(?) neonatalavdelning

2010-06-15T12:54:00.005+02:00

Min partikamrat och gruppledare Birgitta Rydberg (FP) har skrivit på sin blogg om vårt förslag till en ny förlossningsklinik på S:t Göran. Det vore, precis som hon skriver, en mycket bra placering för ett växande Stockholms län, där det föds allt fler barn för varje år som går. Det skulle också göra S:t Göran till ett mer komplett akutsjukhus.

Personligen skulle jag också gärna vilja se att Södertälje sjukhus fick bygga ut sin förlossning, eller rättare sagt, jag skulle vilja att Södertäljes förlossning skulle bli en mer komplett förlossningsklinik med en egen neonatalavdelning, alltså för vård av för tidigt födda barn. Tyvärr är jag medveten om att för att det ska bli möjligt så måste antalet förlossningar på Södertälje öka och för att det ska bli möjligt så måste Södertäljes upptagningsområde bli större. Eller för att tala klartext; Sörmlands läns landsting måste lägga ned ett av sina BB:n.

Det kanske dock är för mycket att hoppas på? Eller vad säger politikerna i Sörmlands läns landsting?

Folkpartiet vill ha en renässans för spårvagnen i Stockholms innerstad!

2010-06-14T15:35:00.011+02:00

Det är med oerhörd glädje som jag konstaterar att vi är på väg mot en renässans för spårvagnen. Jag var bara nio år när den togs bort från Stockholms gator, men nu är den på väg tillbaka på allvar. Redan när jag började arbeta politiskt för bra så många år sedan, så argumenterade jag för att spårvagnen skulle återinföras på Stockholms gator.

Jag är nu glad att mitt parti, folkpartiet, så att säga, har hunnit ifatt mig. I en rapport från folkpartiets landstingsgrupp står det att vi så snart som möjligt vill se att Spårväg City fullbordas hela vägen mellan de nya stadsdelarna Lindhagen på Kungsholmen och Värtan, med koppling till Lidingöbanan. Vi vill också på sikt konvertera samtliga blåbusslinjer i innerstaden till spårvagn, med start av linje 4, en av Europas mest belastade busslinjer.

Några andra punkter i rapporten är:
- En första fullskalig båtbusslinje inom kollektivtrafiksystemet i en ”stomlinje” från Hammarby sjöstad/Liljeholmen till Hornsberg/Lindhagen, Alvik/Minneberg, Solna och Bällsta.
- Cykeln som en naturlig del till/från kollektivtrafiken med fulla möjligheter att ta med sin cykel i all ny kollektivtrafik och ständigt ökade möjligheter i befintlig kollektivtrafik.
- Infartsparkeringar för cyklar, fritt fram för hopfällbara cyklar i all kollektivtrafik och cykelförbindelser som integrerad del i kollektivtrafikens reseplanerare på webben.
- Full tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning från start med den nya kollektivtrafiken.
- Samverkan med näringslivet och andra aktörer – fordonstillverkare, byggföretag, fastighetsägare – för att bygga och finansiera den nya kollektivtrafiken.

Helt enkelt ett underbart program för nästkommande mandatperiod! Läs gärna hela rapporten på vår hemsida.

Andra partikamrater som bloggat i samma ämne: Birgitta Rydberg, Maria Wallhager, Eric Wahlberg, Rasmus Jonlund, Amie Kronblad,

Tveksamma bidrag och framgångsrika recept på motion

2010-06-07T14:07:00.005+02:00

Radioprogrammet Kaliber har gjort ett reportage om de religösa ungdomsförbunden. Dessa har fått 48 miljoner från Ungdomsstyrelsen, trots att flera av dem öppet uttalar sig kritiskt mot homo-, bi- och transsexuella.

Grundkravet för att en organisation ska få bidrag från statliga Ungdomsstyrelsen är att verksamheten är fri från diskriminering. Men minst en tredjedel av de sexton organisationerna som programmet har granskat står för åsikter som kritikerna menar inte lever upp till bidragskraven om att värna om alla människors lika värde och vara fria från diskriminering.

I en kommentar säger Fredrik Wikström på ungdomsstyrelsen följande:
"Vi varken bör eller ska gå alltför långt i vår granskning, därför att det finns föreningsfrihet i Sverige. Människor har en grundlagsstadgad rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov och där finns det en gräns för hur långt staten kan gå i sin reguljära granskning."

Med det uttalandet missar ungdomsstyrelsen själva poängen med kritiken. Det är ingen som ifrågasätter föreningsfriheten eller de här organisationernas rätt att organisera sig. Däremot är det för den skull inte självklart att de ska få statliga bidrag, speciellt inte om de uttalar åsikter som går emot svensk lag. Det är faktiskt förbjudet enligt lag att diskriminera homo-, bi- och transpersoner.

Min kristna tro säger istället tvärtom som de här organisationerna, tolerans ska gälla och diskriminering ska inte förekomma. Jag hoppas, liksom f ö även Riksförbundet för sexuellt likaberättigande gör, att ungdomsstyrelsen bör se över hur de här bidragen delas ut.

Vill dock avsluta dagens bloggande med något positivt. På sin blogg skriver idag min gruppledare och landstingsrådet Birgitta Rydberg om att fysisk aktivitet på recept har blivit en framgång. Det är mycket glädjande, eftersom all minskning av läkemedelsbehandling är positivt!

Mitt senaste nyhetsbrev - bl a om Nya Karolinska

2010-06-02T13:05:00.004+02:00

Mitt senaste nyhetsbrev, Olovs ord, innehåller kommentarer om opinionsläget, Nya Karolinska, Södertälje sjukhus, folkpartiet i Stockholms stads handlingsprogram, Maria Wetterstrand och Melodifestivalen.

Om ni klickar på länken här ovan så kan ni läsa hela nyhetsbrevet. Här nedan publiceras enbart det jag skrev om Nya Karolinska.

NYA KAROLINSKA SJUKHUSET (NKS) – IGEN!
På det extra sammanträde som landstingsfullmäktige hade den 4 maj beslutade fullmäktige att via en s k OPS-lösning låta Skanska bygga Nya Karolinska sjukhuset. Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan (S) har kritiserat alliansen och sagt att vi skattebetalare åkt på en blåsning och att vi skulle få betala ett mycket stort överpris till Skanska. Detta är inte sant, men det är ändå mycket glädjande att samtliga partier i landstinget nu kommit överens om ett förändrat upplägg som innebär att landstinget åtar sig en lite större risk, mot att notan för sjukhuset nu kommer bli mellan 7-9 miljarder kronor billigare. Det är ett värde i sig att alla partier är överens om detta förslag och jag ser det som en vinst att alla nu också har accepterat OPS-lösningen.

Socialdemokraternas t-baneutbyggnader är inte realistiska

2010-05-27T12:52:00.005+02:00

I dagens DN presenterar socialdemokraterna ett förslag till utbyggnad av tunnelbanan. Partiet föreslår bl a tunnelbana till Nacka och Värmdö, tvärförbindelse mellan Rinkeby och Hallonbergen samt - givetvis - t-bana till Nya Karolinska och Norra Stationsområdet.

I en kommentar säger oppositionsrådet Carin Jämtin att "Det finns en massa alternativ till tunnelbanan men den är fortfarande överlägset mest effektivt. Ett tunnelbanetåg tar 1 200 personer och en röd buss 40. Tunnelbanan är både snabbare och effektivare och därmed också mer miljövänlig".

Hon glömde en sak, den är dyr också. De förslag som presenteras ska enligt de beräkningar som (S) själva gör kosta minst 80 miljarder. Det är naturligtvis svårt att sätta de pengarna i relation till annat, men bara som en jämförelse så kan man säga att det skulle gå att få nästan tre stycken Förbifart Stockholm för de pengarna. Nu är det ingen argumentation för att de här pengarna ska användas till vägar, utan som sagt, enbart som en jämförelse.

Jag är inte den som säger att tunnelbanan är färdigutbyggd. Jag kan mycket väl tänka mig att den på vissa håll ska byggas ut. Ett sådant bra förslag är förlängningen mellan Hjulsta och Barkarby, eftersom man då får en sammanbindning mellan tunnelbanan och pendeltåget på ett bra sätt. Men den här typen av t-baneutbyggnad som (S) nu föreslår är förvånansvärt sanslös. Jag vet inte på hur många års sikt som förslagen är tänkt att genomföras på, men en hel del av linjedragningarna är dragna kanske inte i rena ödemarken, men i varje fall längs sträckor där det i nuvarande läge inte bor särskilt många människor. Jag noterar särskilt att stationen Kymlinge ska öppnas. Där finns en färdig station redan nu, det är bara det att det inte bor något folk i Kymlinge, utan för att stationen ska öppnas så måste Kymlinge bebyggas. Byggnation längs Järvafältet alltså. Undrar vad (S) allianspartner Miljöpartiet tycker om det?

De här alla t-baneutbyggnadsförslagen som (S) nu föreslår ska ställas mot folkpartiets och den borgerliga alliansens mer realistiska förslag. Med de här förslagen distanserar sig (S) än mer från föreslagna spårvagnsdragningar, framförallt i innerstaden. Än en gång - undrar just vad Miljöpartiet tycker om det?

Fp.s framgång i Landskrona är dubbelt bra!

2010-05-24T13:44:00.004+02:00

En artikel i Göteborgsposten, (dock publicerad via TT), gör mig dubbelt glad! Artikeln publicerar en opinionsundersökning som dels visar att Sverigedemokraterna backar rejält i sitt starkaste fäste, Landskrona, dels att de tre styrande partierna, M, FP och MP, får egen majoritet i kommunen. Det mest glädjande är att folkpartiet, som i kommunalvalet i Landskrona fick 22 % nu ökar till hela 30,1 %!

Det här är ju bara en opinionsundersökning, men är ändå ett gott betyg för kommunstyrelsens ordförande, det folkpartistiska kommunalrådet i Landskrona, Torkild Strandberg. Jag kan inte annat än att säga "Grattis Torkel!"

Skanska har vunnit Nya Karolinska i konkurrens

2010-05-22T14:41:00.008+02:00

Igår skrev jag här på min blogg att jag anser att det är bra att Nya Karolinska sjukhuset byggs med en OPS-lösning och att Ilija Batljan (S) är fel ute när han kallar upplägget för en blåsning av skattebetalarna.

Jag har nu blivit uppmanad att förklara hur landstinget kunde acceptera en enda anbudsgivare, d v s Skanska. I det sammanhanget vill jag hänvisa till en intervju i Svenska Dagbladet med finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M). I intervjun säger Catharina bl a att landstinget hela tiden haft insyn i Skanskas anbud och kostnader och att anbudet under processen granskades genom att jämföra kostnader och lösningar med ett framtaget fiktivt sjukhus.

Men allt detta förutsätter givetvis det som Elmsäter-Svärd säger i den senare delen av intervjun, nämligen att Skanska aldrig känt till att de har varit den enda anbudgivaren. De visste inte om det förrän beslutet fattades. Därmed så anser jag kriteriet om konkurrens uppnås, eftersom Skanska i det läget inte visste att de bara tävlade med sig själva och att det enda som kunde göra att de inte fick anbudet, var att processen avbröts. Mot allt detta som bakgrund känner jag mig helt trygg i beslutet.

En OPS-lösning är bra för Nya Karolinska sjukhuset

2010-05-21T15:30:00.006+02:00

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan (S) har fått för sig att upphandlingen av Nya Karolinska sjukhuset innebär en blåsning för oss skattebetalare och att vi därmed kommer få betala ett överpris till entreprenören Skanska. Allt detta enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Enligt min åsikt är detta helt felaktigt!

Landstinget är bra på sjukvård, kollektivtrafik, kultur och regionplanering, men däremot inte bra på att byggnationer. Eftersom vi vet vad vi vill ha, men inte hur det ska byggas, så har vi valt en s k OPS-lösning, som innebär ett samarbete mellan det offentliga, d v s i det här fallet landstinget och det privata, för att vi ska kunna genomföra detta gigantiska och komplexa projekt.

Alla partier har varit för att bygga ett nytt sjukhus, däremot har oppositionen hellre velat bygga i en traditionell samverkansentreprenad. Detta skulle ha inneburit lägre räntekostnader, eftersom landstinget lånar till lägre ränta än privata bolag. Men samtidigt så innebär en sådan lösning att landstinget då skulle stå för all risk, t ex för extra kostnader i samband med förseningar, fördyringar eller felbyggnation, vilket inte är helt ovanligt i den här typen av större projekt.

Vi behöver inte gå längre än till projekt som Norra länken och Citybanan för att konstatera att de projekten både blivit försenade och fördyrade. Därför har det varit viktigt för oss i alliansen att försäkra oss om att detta inte händer det nya sjukhuset. Problemet är bara att den typen av försäkringar inte är gratis. Det är därför sorgligt att oppositioneen nu använder argument som att vi skattebetalare har blivit blåsta, när vi egentligen har försäkrat oss mot förseningar och fördyrade kostnader. Alternativet hade varit att låta skattebetalarna stå för risken och hoppas att kalkylerna håller. En sådan strategi har alltför många gånger visat sig vara fel väg.

Det är bara att konstatera att det nu inte enbart är Förbifart Stockholm som i oppositionens värld skall försenas och eventuellt helt stoppas, utan att det nu också riskerar att bli samma sak med Nya Karolinska, om olyckan är framme och oppositionen vinner landstingsvalet. Det är bara att hoppas att så inte blir fallet den 19 september!

Lars Ohly försöker göra Sverige fattigare

2010-05-18T20:09:00.007+02:00

I ett inslag i Rapport idag intervjuas vänsterledaren Lars Ohly om "vinster i välfärden". Ohly vill nu försöka koppla statsbidragen till hur många alternativa utförare kommuner och landsting har i sina välfärdsverksamheter.

Förslaget är naturligtvis logiskt utifrån ett vänsterperspektiv, staten och samhället i övrigt ska helst sköta så mycket som möjligt och framförallt det som har med människor och göra. Problemet är bara att sådana samhällen brukar alltid sluta i fattigdom och misär. Det är bara att titta bakåt i tiden på de östeuropeiska staterna och i nutid på t ex Nordkorea.

Det som Ohly inte förstår är att ägarna till de privata bolagen har en inneboende drivkraft till att företagen ska gå så bra som möjigt. Naturligtvis ska inte det ske på bekostnad av att lagar och regler sätts ur spel, utan helt enkelt genom skickligt företagande.

I landstinget har vi lång erfarenhet av privata företag, både inom vården och trafiken. När kollektivtrafiken i början av 1990-talet började läggas ut på entreprenad så sparade landstinget ca 1,5 miljard kronor, jämfört med om SL skulle ha kört verksamheten vidare i monopol. Så mycket har inte tjänats inom vården, men även här har vi fått positiv konkurrens om idéer som även utvecklar den landstingsdrivna vården.

Naturligtvis sker misstag, men vi blir allt bättre på att utforma upphandlingar eller vårdvalsmodeller, med tydliga krav och uppföljningar för att säkerställa att allt går rätt till. Detta betyder också att skattepengarna räcker längre. Det är enbart vänsterpartiet med deras kommunistiska ideologi som kan vara mot en sådan utveckling.

Läs gärna mer om detta ämne på min gruppledare Birgitta Rydbergs blogg.

Är det enbart privata vårdgivare som fuskar?

2010-05-13T18:32:00.008+02:00

Den senaste veckan har åtskilliga media haft artiklar och inslag om att olika typer av vårdbolag fuskar med tidrapportering och diagnossättning för att på så sätt öka sin ersättning. Det är alltid oacceptabelt med vårdgivare eller vårdpersonal som fuskar, tar för mycket betalt av landstinget eller utför felaktiga behandlingar. Sådant fuskande och felande ska uppmärksammas, åtgärdas och även bestraffas på lämpligt sätt.

Samtidigt är det viktigt att betona att den absoluta merparten av alla som jobbar och verkar i vården hela tiden jobbar hårt med patienternas bästa för ögonen och med stor ansvarskänsla för de skattemedel man använder.

När nu Socialdemokraterna vill sätta åt fuskande vårdgivare med olika åtgärder som de presenterade tidigare i veckan så bör man veta att vi från majoriteten redan i höstas beslutat oss för att lägga mer kraft på uppföljningar och utvärderingar för varje år. Sedan i höstas finns också en särskild medicinsk revision som ska utföra 40-50 granskningar per år. Risken att upptäckas ska vara stor, ingen ska veta i förväg vem som granskas och när detta i så fall kommera att ske.

Socialdemokraternas nye gruppledare Ilja Batljan har gått ut hårt så här i början av sin landstingskarriär. I de här sammanhangen vill han införa dryga straff för den vårdenhet som missbrukar sin ställning eller förfar bedrägligt. Det är bra, men lika viktigt är att bygga upp kompetens och strukturer för kvalitetsutveckling inom landstinget.

Avslutningsvis två saker. För det första så ska man nog ha klart för sig att även om det nu uppdagats att det är privata vårdgivare som nu har fuskat, så kan man inte utesluta att även en och annan landstingsdriven vårdenhet också gör det. I andra sammanhang har ju det visat sig tidigare. För det andra så har vissa i oppositionen fått för sig att det är själva Vårdvalet som gjort att fler fuskar. Det är att göra det alltför enkelt för sig. Att hitta ett ersättningssystem som det är omöjligt att fuska med är nog omöjligt, oavsett om vi kallar det för Vårdval eller inte.

Glädje inom politik - besvikelse inom idrott

2010-05-08T16:16:00.005+02:00

Den senaste partisympatiundersökningen från Demoskop, som bl a publicerades i Expressen, var oväntad, om än väldigt glädjande. Jo, jag vet, man ska inte dra alltför långtdragna slutsatser på en enstaka undersökning, men ändå. Min tro är att ju längre fram i valrörelsen vi kommer och ju mer (S), (V) och (MP) måste konkretisera sin politik, desto fler kommer upptäcka att deras politik minst sagt är usel för svenska folket.

Alliansen får i undersökningen 49,2% mot de rödgrönas 47,4%. En dramatisk förändring av opinionsläget med ett jätteras för de rödgröna på i stort sett 5% på bara en månad. Sedan kan man alltid fundera på inbördes relationer mellan de borgerliga partierna, men oavsett detta är jag extra glad över folkpartiets siffror på 9% i mätningen.

Om jag för min personliga del kan glädjas över en opinionsframgång inom politiken, så är det dessvärre betydligt värre inom idrotten. Jag tycker allmänt att journalister överdriver när de skriver sina krigsrubriker som "kris" och liknande, när AIK:s fotbollslag har förlorat en match. Fast nu har laget dessvärre förlorat ganska många matcher. Om inte annat så talar tabellsituationen sitt tydliga språk. Vi ligger sist och senaste matchen förlorades med 0-4. Nu tycker nog även jag att man kan tala om en "kris". Det jag nu trots allt hoppas på är att laget får en nytändning efter sommaruppehållet. Vem eller vilka som fixar detta spelar inte så stor roll. Det kan vara en ny spelare. Det kan vara en av dem som redan finns i laget. Det kan vara en ny lagledning, (vilket inte innebär att jag kräver tränare Wesströms avgång) eller det kan vara något annat som gör att laget tar sig samman och börjar vinna matcher i varje fall i sådan grad så att det allsvenska kontraktet säkras. Allt annat vore inte bara krisartat, utan en katastrof.