torsdag 18 november 2010

Det är inte ok att de dementa lämnas utan tillsyn!

Min mor blev nästan 90 år gammal. De sista ca sex åren av sitt liv var hon sjuk i en demens av Alzheimertyp. Det är naturligtvis svårt att veta vad min mamma kände över sin tillvaro. Men jag tror nog alla förstår att sjukdomen är svår. Den bryter ner personen som drabbas, undan för undan börjar minnet att svikta och får man en grav typ av demens så vet man knappt var man är och är helt beroende av sin omgivning.

Därför berör det mig väldigt illa när jag läser i tidningarna (t ex i Expressen) att dementa lämnas ensamma på natten. I en granskning av Socialstyrelsen har det visat sig att på sex av tio boenden så låser personalen dörrarna på natten och går hem. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Däremot hoppas jag inte att Socialstyrelsen menar att det är fel att de dementa låses in överhuvudtaget. Som anhörig var jag ganska nöjd med att min mor var det. Innan hon kom in på det särskilda boendet i Sigtuna kommun, där hon bodde under de sex åren, så vet jag att det var flera gånger som hon "kom bort" när hon bodde hemma. Det var inte kul, utan tvärtom ganska så skrämmande. Det är inte bra om dementa rymmer och hamnar "ute på stan".

Däremot är det som sagt helt oacceptabelt att dörrar låses och personalen går hem för natten. Inte för att dörrarna låses, utan för att de dementa lämnas ensamma. Vad händer på boendet under natten? Det är ju inte precis säkert att de dementa sover hela natten. De kan göra allt från att gå upp och hämta något i kylskåpet och lämna kylskåpsdörren öppen till att tända levande ljus och gå och lägga sig igen. Som f d anhörig till en person med demens, så lider jag med alla anhöriga som ska få uppleva detta.

lördag 13 november 2010

Insändare i "Vi i Vasastan"

Jag vill gärna delge er alla en insändare som jag fick in i lokaltidningen "Vi i Vasastan". För närvarande är det ju många inom socialdemokraterna som inte verkar tycka om varandra och det pågår minst sagt ett maktspel. Det är väl inte särskilt tänkbart, även om det vore roligt, att det därefter kom någon sosse som sa att spårvagnar skulle vara bra i Stockholms innerstad. Men det låter väl vänta på sig och det blir nog inte Jan Valeskog (S) som säger det först. Läs här nedan så förstår ni vad jag menar.



Därför är spårväg City är en succé
Den socialdemokratiske spårvagnshataren nr 1, Jan Valeskog, har ännu en gång uttalat sin spårvagnsfientlighet i nummer 41 i "Vi i Vasastan". Detta efter det att linje 47 nu har upphört. Noterbart är att i samma tidning finns en insändare om att det blivit bättre nu när 47:an försvunnit, men Valeskog går på i sina gamla vanliga hjulspår, det sistnämnda i dubbel bemärkelse!

Bakgrunden till kritiken är att den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, drivit igenom ett beslut i landstingsfullmäktige som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen, som nu alltså har genomförts, avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvägslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Det är alltså detta som Valeskog anser är en stor skandal. När Valeskog dessutom använder sig av uppgiften att problemen vid Sergels torg kommer att hålla i sig i tio år, använder sig Valeskog av felaktiga uppgifter, som inte är sanna och som underkänts av SL.

Det är möjligt att det kan bli lite smårörigt under byggtiden, men det är ju ändå så att man måste se på helheten i en sådan här investering. Det som vi nu genomfört är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så ser socialdemokraterna och Jan Valeskog bara problem. Det är inte bara beklagligt, utan oerhört sorgligt.

Olov Lindquist (FP)
landstingspolitiker

onsdag 3 november 2010

Gratulationer och kommentarer kring en viss bok

Först av allt vill jag säga grattis till våra två folkpartistiska landstingsråd, som strax kommer väljas av landstingsfullmäktige, Birgitta Rydberg och Anna Starbrink! Den sistnämnda fyller ju dessutom år just denna dag, så för Annas del blir det ett dubbelgrattis!

Sedan kanske en och annan har noterat att det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. En av anledningarna till det är att jag fått ett nytt jobb eller jag kanske ska säga "nygammalt", eftersom min arbetsgivare är densamma sedan drygt 20 år tillbaka. Således är jag sedan den 1 november tillbaka som anställd på Botkyrka kommuns samhällsbyggnadsförvaltning. Det gör att jag troligtvis kommer ha mindre tid att skriva här på bloggen och jag kommer också att fortsättningsvis avstå från att kommentera politiken i Botkyrka.

Det stora samtalsämnet just nu är väl annars en viss bok, om vår kung. Jag har inte läst boken och kommer med största sannolikhet inte heller att läsa den. Det jag har förstått är att boken bygger på skvaller och lösa rykten, samt intervjuer med personer som inte namnges i boken.

Jag tycker det är helt i sin ordning att kungen och hovet granskas. Däremot anser jag inte att det vare sig kungen eller någon annan av den kungliga familjen behöver kommentera sådant som skrivs om dem i tidningar, böcker och andra medier och i det här sammanhanget kan jag inte annat än att hålla med Expressens Johan T Lindwall när han skriver och frågar sig hur hovet kunde låta detta hända?

Med det menar jag kungen faktiskt inte har någon skyldighet att arrangera presskonferenser eller besvara mediers frågor, men om kungen nu gör det, så måste hovet ha förberett kungen bättre än vad som nu har varit fallet. Ansvaret för denna enorma fadäs måste givetvis hovets informationschef, Nina Eldh, ta på sig.

Fast hela den här historien blir inte bättre av att det uppenbarligen också är en riktigt dålig bok. I varje fall om man ska tro historikern Dick Harrison, som i en artikel i Svenska Dagbladet sågar boken längs fotknölarna. Harrison avslutar sin artikel med att skriva följande: "Slutsats:”Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken” är ett beklämmande stycke kvällstidningsprosa som lär oss ytterst lite om vår statschef. Detta är, med andra ord, en riktigt dålig biografi." Jag tycker det säger allt!