Trafikpaketet och provvalet snart slut

Under den gångna veckan har folkpartiets landstingsgrupp tagit ställning för ett nytt trafikpaket för framtidens Stockholm. Ett sådant trafikpaket måste givetvis innehålla förslag till nya tunnelbanor. Jag accepterar, men beklagar samtidigt den lösning med tunnelbana till Nya Karolinska som finns med i förslaget. Jag hade själv föredragit en spårvagnslösning, men eftersom ett så här stort paket innebär kompromisser, så är förslaget ok i sin helhet.

Utöver de flesta av tunnelbaneförslagen är konverteringen av busslinje 4 till spårväg det absolut viktigaste. På sikt måste alla stombusslinjer bli spårvägslinjer och det är bra om denna konvertering inleds fortast möjligt.

Det finns mycket att säga om detta trafikpaket, och här nedan länkar jag till fler som har skrivit i frågan. Men det kanske allra viktigaste nu är att även staten måste betala sin andel av trafikinvesteringarna. I det sammanhanget är det viktigt att poängtera att trängselskatten inte ska räknas som en statlig finansiering. Den betalas av invånarna i Stockholms län och dessa ska givetvis räknas som regionens bidrag till det framtida trafikpaketet.

Läs även blogginlägg från Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Anders Ekegren, Folkpartiet i Sundbyberg, Jessica Ericsson, Rasmus Jonlund.

Avslutningsvis så är idag sista dagen för Folkpartiets provval till landsting och kommuner. Jag vill därför uppmana dig som folkpartist och som ännu inte röstat att göra det. Jag har under de gångna veckorna propagerat för mig själv och gör det så gärna igen. Läs mer om vad jag vill göra på min hemsida, om jag blir vald.

Oslo, idrottsvärldens naivitet och kasta poliskostnadsutredningen i papperskorgen!

Under den gångna helgen var jag i Oslo på en weekendresa. Jag passade då på att utnyttja deras kollektivtrafik och konstaterade då att Oslo har något som inte Stockholm har, nämligen ett väl utbyggt tunnelbane- och spårvägssystem. Oslo kombinerar ett bra tunnelbanenät med ett väl utbyggt spårvägsnät på ett sätt som jag hoppas att Stockholm kan göra i framtiden. I det avseendet har vi i Stockholm lite att jobba med, men så hade ju inte Oslo dumheten att lägga ned sitt spårvägssystem som Stockholm gjorde på 60-talet.

I en sportkrönika i Dagens Nyheter skriver Johan Esk om den propagandatriumf som idrottsvärlden ger Ryssland och Vladimir Putin. Genom historien finns en rad exempel där man önskat att de som arrangerar spelen skulle ha givit uppdraget till något annat land. Det gäller alltifrån Hitlers vedervärdiga naziregim i Tyskland under OS år 1936 till motsvarigheten för Beijing år 2008. Det som idrottsvärldens pampar inte verkar förstå (eller ännu värre, inte låtsas om att förstå?), är att genom dessa arrangemang så legitimerar de dessa länders politik. Propagandan får fritt spelrum.

Avslutningsvis en annan idrottsfråga. Det är inte så ofta som jag som AIK:are håller med Djurgårdare, men nu har det hänt (och det kanske i sig inte är så konstigt, med tanke på ämnet). I en artikel med rubriken "Regeringen bör kasta bort poliskostnadsutredningen" skriver Djurgårdens fotbolls VD tillsammans med två andra idrottsrepresentanter att den nämnda utredningen är full av fel och att det måste finnas en tydlig koppling mellan åtgärder och kostnader.

Inget kan vara mera riktigt. Jag har skrivit om detta förut här på min blogg och kan bara konstatera att regeringen inte verkar riktigt förstå vad som är rätt och riktigt i den här frågan.    

 

Tunnelbaneutbyggnader, Läkaruppropet och statsvetarprofessorer

Under veckan som gått har regeringens trafikförhandlare skrivit i Dagens Nyheter om tunnelbanans utbyggnad. Det är bra, inte minst för att man därmed också markerar hur viktig trafikutbyggnaden i Stockholmsregionen är för hela Sverige. Problemet är bara att tunnelbaneutbyggnader tar väldigt lång tid. Mycket av det trafikkaos som finns, måste lösas tidigare!

Dessutom så skulle jag (och för övrigt även Folkpartiets landstingsgrupp) hellre se en utbyggnad av tunnelbanan till Täby än en utbyggnad till Hagastaden. Jag har väldigt svårt att förstå varför vi ska dra t-banan till Hagastaden, när det är betydligt fler fördelar att dra en spårväg dit, en spårväg som sedan på ett naturligt sätt kan sammanlänkas med tvärbanan vid Solna centrum och vidare mot Solna station.

Från kollektivtrafik över till sjukvård. Det s.k."Läkaruppropet” kräver att vård ska ges till alla utifrån patienternas behov. Det är egentligen ganska så självklart, men dessvärre även ganska så svårgenomförbart.

 

När jag kom in som ersättare i landstinget i mitten 80-talet var all sjukvård anslagsfinansierad. Det innebar att det var politikerna i landstingsfullmäktige som beslutade i detalj om hur mycket som skulle gå till varje verksamhet. Tanken var då att det skulle gå till verksamheter där behoven var som störst. Så - det låter väl bra? Så viss ska vi väl då också går tillbaka till det gamla anslagssystemet?

 

Svaret på de frågorna är nej. Det var nämligen oftast så att det var de verksamheter som skrek mest och sa att de hade långa köer eller på annat sätt uppmärksammades, som vid nästa budgettillfälle fick mer pengar. Problemet vara bara att detta inte var någon garanti för att pengarna hamnade där behoven var som störst. Det kunde helt enkelt vara någon helt annan verksamhet som hade större behov än de som fick ökade medel.

 

Grundproblemet med allt det här är egentligen att det inte finns något perfekt system. Man kan säga mycket om det system vi har idag, "Vårdval Stockholm". Det går att diskutera en hel del om det systemet och det går att förändra ersättningarna i systemet, men systemet i sig, som utgår från enskilda patienteras val, är faktiskt ett bra system!

Avslutningsvis så hörde jag återigen en statsvetarprofessor säga att det nuvarande läget i opinionen bland de politiska partierna är så gott som kört för Alliansen. Den här gången var det professor Mikael Gilljam som uttryckte sig på det här sättet. Att de aldrig lär sig! Förra gången det uttalades var av Sören Holmberg. Jag säger istället som Gunde Svan brukar säga som lekledare på "Fångarna på fortet". Ingenting är omöjligt!

Läs även bloggar från Birgitta Rydberg, Anna Starbrink och Hans Åberg i dessa ämnen.

 

 

Göteborg!

Jag och min fru har varit på en fyra dagars lång semester i Göteborg! Det är väl kanske inte så många som tycker det är särskilt märkvärdigt. Men det är det för mig!

Jag är vad man skulle kunna kalla för ett sommarbarn av Göteborg. Min mamma och jag var alltid på besök hos min morbror och moster i Göteborg under mina uppväxtsomrar, så jag har en speciell kärlek till rikets andra stad. Det är givetvis härifrån jag fått mitt spårvagnsintresse och det kanske är just spårvagnarna som gör Göteborg så pass mysig som jag tycker att stan är.

Eftersom besöket var en födelsedagspresent till min fru, så bodde vi fint på Gothia Towers och bl a så åt vi en underbar middag på en fiskrestaurang, Fiskekrogen, (eller om man så vill, på Göteborgska, Feskekrogen) som jag starkt kan rekommendera.

För övrigt så var vi ganska så turistaktiga, bl a så åkte vi Paddan. Den har jag inte åkt sedan jag var liten. Tack alla underbara göteborgare för en härlig semester i er stad!

Polisnotor och spårväg syd ska byggas med spårväg!

Jag har tidigare här på bloggen vid ett flertal tillfällen skrivit om vad jag tycker om ersättningar till polisen i samband med fotbollsmatcher och andra arrangemang. Jag har även motionerat om detta på folkpartiets landsmöte.

För en tid sedan så skrev regeringens särskilde utredare på området, Björn Eriksson att ”Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Jag trodde därför att det mesta var frid och fröjd i och med det. Men aldrig får man vara tillräckligt glad. Polismästaren i Stockholm, Mats Löfving, har på eget bevåg fortsatt vendettan mot idrotten. Han ska minsann se till att klubbarna får betala. Att Björn Erikssons utredning säger tvärtom låtsas Löfving inte om. Jag tycker för min del att Löfving bör avgå eller alternativt avsättas och jag förutsätter att polisstyrelsen i stockholms län inte bara kommer att se på när det här bara fortgår.

Nu över till något helt annat som det heter. I veckan som gick hade vi trafiknämnd. Jag sitter som ersättare i trafiknämnden och förundrades över mina kollegor i de andra allianspartierna. Vi var alla överens om att etapp 1 av spårväg syd ska byggas mellan mellan Flemingsberg och Skärholmen, men av någon outgrundlig anledning vill moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna att denna första etapp ska kunna föregås av en s k BRT-lösning, (som enkelt uttryckt är bussar som går på en särskild banvall).

Vem tror att ett byggande som innebär en lösning för flera miljarder kommer efterföljas av en spårväg? Risken att man bygger fast sig i en busslösning är stor. Till mina allianskamrater säger jag därför; gör om och gör rätt från början!

Om detta har även flera av min FP-kollegor skrivit om, så läs därför gärna vad Birgitta Rydberg, Malin Danielsson och Madeleine Sjöstedt skriver.

 

(S) går bakåt i SIFO och spårvagnar är en självklarhet!

I dagens SIFO-undersökning backar socialdemokraterna med 4,5 % till 34,3%. Det är första gången med den nye partiledaren Stefan Löfven som en så här kraftig tillbakagång inträffar. Löfven har ända sedan han blev partiledare hållit en låg profil, till skillnad från sin företrädare Håkan Juholt som högg på det mesta som rörde sig i politiken.

Om den här tillbakagången får Löfven att bli mer offensiv är väl svårt att veta. Men helt klart är att taktiken känns igen från tiden då Mona Sahlin påbörjade sin partiledartid. Den gick ut på att säga så lite som möjligt och undvika svar i kontroversiella frågor. Jag vill inte dra alltför många liknelser mellan Sahlin och Löfven, men helt klart är ju närmare vi kommer valet 2014, desto mer säkert är det att Löfven och socialdemokraterna måste visa färg och ställningstaganden, även i de frågor som känns obekväma.

Spårväg city, etappen mellan Hamngatan och Djurgården, har nu funnits i dryft två år. Spårvägens resenärer tillhör SL:s allra nöjdaste, punktligheten för spårvagnen är bland det bästa i hela SL-trafiken och ökningen av antalet resenärer är påtaglig. Antalet har överträffat gamla busslinje 47 med hästlängder. Under juli hade spårvagnen i genomsnitt ca 25 300 resenärer per dag, vilket är betydligt fler än SL:s beräkningar.

Mina slutsatser av detta är givna. Ni kan läsa om dem på min hemsida, men kort sett går de ut på att införa spårvagnstrafik på SL:s stombusslinjer så fort som möjligt och även bygga spårväg till Karolinska och inget annat. När ska alla skeptiker, inklusive socialdemokraterna, förstå detta?

T-bana till Nacka är bra, men nu måste innerstadsproblematiken lösas!

Under den här veckan kom beskedet att det blir tunnelbana till Nacka. Beskedet är logiskt, eftersom fler och fler väljer att bosätta sig i vårt län och kommunerna Nacka och Värmdö är två av de kommuner som växer snabbast, sett i förhållande till sin folkmängd.

Med tunnelbanebygget förbereds ett trafiksystem i ett län där det i en framtid kommer bo 3 miljoner invånare. För att hitta en motsvarande tunnelbaneutbyggnad, så måste vi gå tillbaka till 1970-talet. Länet står inför ett behov av att att knyta ihop ett växande län med nya spårlösningar, bland annat tunnelbana.

Jag är för den här tunnelbaneutbyggnaden och har varit det länge. När väl det är sagt ska man veta att att den medför två nackdelar. För det första tar den lång tid att bygga. Det är nästan så att jag kommer att hinna gå i pension innan den är färdig, (den beräknas vara klar år 2020). För det andra slukar utbyggnaden en stor del av de framtida investeringsresurserna. Beroende på vilken lösning som väljs så kostar utbyggnaden någonstans mellan 11-16 miljarder kronor.

Därför blir det framöver än mer viktigare hur vi prioriterar bland de framtida trafikinvesteringarna. Tunnelbana till Nacka är en bra prioritering, men i fortsättningen kan vi, av flera skäl, inte stirra oss blinda på tunnelbanelösningar.

Kommande investeringar måste istället lösa problemet med ytträngseln i innerstaden och det kan inte göras med tunnelbana. För att stadsmiljön ska bli attraktiv ur trafiksynpunkt, så måste trafiken minska och den trafik som finns måste komma fram på ett bättre sätt. En del i detta kan göras genom en minskning av privatbilismen. Detta åstadkoms genom införade av olika former av restrktioner. Men kollektivtrafiken i sig måste också bli mer attraktiv.

Jag har sagt det förr och kommer säga det fler gånger. De blå bussarna måste konverteras till spårvagnslinjer. Det stomlinjenät som nu är ute på remiss måste innebära en spårvagnsutbyggnad och då gärna med start av den mest belastade linjen, nuvarande blåbusslinje 4. Den borde redan nu har varit konverterad. Så - ju förr desto bättre!

Läs gärna också följande bloggar i samma ämne
Lotta Edholm (FP
Birgitta Rydberg
Anna Starbrink
Christoffer Fagerberg
Ander Ekegren
Jesper Svensson

Sverige ska inte vara "alliansfritt" och samma regler ska gälla för alla idrottsföreningar

En av mina socialdemokratiska facebookvänner skrev ett inlägg för en tid sedan som gjorde mig lite förbryllad. Hon skrev
”Vi är många som är gläds åt att främlingsfientliga Pia Kjærsgaards framgångskurva nu är bruten. Och sympatiskt nog strömmade väljarna till de två partier som tydligast tog avstånd från Dansk Folkeparti. Tur att Enhedslisten och Radikale Venstre är förnuftiga nog att samarbeta med S! Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu.”

Jag skrev ett svar på inlägget, men det är i det här läget inte det intressanta, utan det jag funderade länge och väl på var vad hennes mening: "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu” egentligen betyder?

Om man går in på en hemsida som heter just ”Alliansfritt Sverige”, så finner man en massa propaganda mot den borgerliga regeringen. Det innebär att meningen "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu", enbart ska tolkas som att Sverige är dåligt därför att socialdemokraterna inte är med och styr. Jag för min del konstaterar att detta faktum kan jag definitivt leva med.

Den här veckan har jag också till min stora glädje noterat en debattartikel i Dagens Nyheter om spårvagnar som varmt rekommenderas till läsning!

För övrigt är det ca en månad kvar till folkpartiets landsmöte i Karlstad. Jag har ju några gånger tidigare här på bloggen presenterat några av de motioner jag skrivit till landsmötet. Nu tänkte jag presentera ytterligare en. Den är faktiskt högaktuell just nu, med tanke på att AIK och Djurgården ska mötas i fotboll imorgon och på tisdag möts samma lag i ishockey.

Rikspolisstyrelsen har nämligen givits rätten att ta betalt för sin polisbevakning. Det är upp till den lokala polisen att bedöma om så ska ske. Det är bara det att man ska enbart ta betalt om evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag, inte av ideella föreningar.

Jag menar att det givetvis inte vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna beroende på klubbens driftform. Förutsättningarna för klubbarna måste vara desamma. Man kan ju också fundera på hur långt klubbarnas ansvar för sina åskådare ska gälla. Men oavsett ansvar så måste endera betalningsansvaret gälla samtliga klubbar eller inga alls. Därför har jag motionerat om att Folkpartiet ska verka för en lagstiftning som innebär en likabehandling av polisens bevakning vid idrottsarrangemang, oavsett driftsform. Till min stora glädje har folkpartiets partistyrelse yrkat att landsmötet ska bifalla motionen!

Man ska inte alltid lyssna på forskarvärlden

Några forskare har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där de framför åsikten att det vore bättre att förbättra busstrafiken i Stockholms innerstad än att satsa på nya spårvagnslinjer. De hänvisar bl a till ekonomiska skäl.

Då och då låter det så här från transportforskarvärlden. De hänvisar till strikta undersökningar, ofast till s k samhällsekonomiska kalkyler, som nästan alltid missgynnar spårtrafik i förhållande till sånt som rullar på gummihjul. Om vi politiker alltid skulle ha lyssnat på forskare och gått efter samhällsekonomiska kalkyler så skulle t ex aldrig tvärbanan ha byggts. Den var enligt forskarvärlden inte samhällsekonomiskt lönsam.

När det gäller spårvagnar så är upplevelsen för trafikanterna mycket större med spårvagnar än med buss. Respekten från bilisterna för spårvagnar är också mycket större än för bussarna. Oavsett hur mycket man skriker om att blåbussarna ska prioriteras, så hjälper det föga när respekten för desamma är noll och intet. Bilarna kör obönhörligen i högre grad i kollektivtrafikfälten ändå, medan man passar sig noga för att åka i spårvagnsspåren på samma sätt.

Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Den s k spårfaktorn kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det här missar nästan alltid forskarna i sina kalkyler.

I övrigt vill jag hänvisa till ytterligare en artikel i Dagens Nyheter, där Christer G Wennerholm (M) och Michael Stjernström hänvisar till tidsperspektivet, som forskarna i DN-artikeln inte tar någon hänsyn till, d v s det faktum att Stockholm växer, vi blir fler och fler och det blir trängre och trängre i gatuutrymmet. Spårvagnen kommer i det perspektivet bli ett bra val i förhållande till de bussar som idag trafikerar Stockholms gator.

Södertälje sjukhus, företagssponsring och ett grattis!

Genom hela min aktiva tid som politiker i landstinget har jag jobbat för Södertälje sjukhus bästa. Inte minst vid de tillfällen sjukhuset varit hotat av nedläggning, (vilket senast var fallet under Södertäljebon Ingela Nylund Watz (S) landstingsledning), har jag argumenterat för Södertälje sjukhus bevarande.

Det är därför glädjande att landstinget nu fattat beslut om en om- och tillbyggnad av sjukhuset. Upprustningen kommer att kosta ca 1,2 miljarder och det känns bra att detta blir av.

Sjukhusets lokaler är både eftersatta och otillräckliga lokalerna. Nu satsar Folkpartiet och Alliansen i landstinget ca 1,2 miljarder på att rusta upp och bygga nya sjukvårdsavdelningar. Det här ger sjukhuset bra möjligheter att även i fortsättningen få vara ett akutsjukhus och att vi i framtiden ska slippa höra krav på nedläggningar.

Över till något annat. För några veckor sedan skrev Expressen en ledare med namnet "Christer-sponsrad spårvagnspredikant". Temat för ledaren var den problematik som kan uppstå när företagsintressen och samhällsintressen går alltför mycket hand i hand, beroende på att företagsintressena sponsrar viss typ av verksamhet. I det aktuella fallet var det organisationen "Spårvagnsstäderna", som ledarskribenten tog upp.

Förutom att skribenten raljerar i största allmänhet över vad spårvagnar är bra för, så anser jag att problematiken i sig är värd att diskutera. Om företag betalar för enbart för att politiker ska framföra en viss åsikt är det naturligtvis inte helt lyckat, framförallt inte om politikern egentligen inte tycker så. Men jag tror inte att det är så i det här aktuella fallet. Jag tror nämligen att det finns ett genuint spårvagnsintresse i grunden från trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm och de andra politikerna i "Spårvagnsstäderna" om att spårvagnar är bra och att det är därför som de är med i den här organisationen. Jag tror också att de flesta tänker som jag, nämligen att man aldrig skulle ta emot någonting från ett företag vars grundvärderingar man inte delar.

Det sistnämnda innebär att jag själv aldrig skulle kunna ta emot en enda krona från t ex tobaksindustrin. Med det här vill jag säga att de flesta politiker nog faktiskt tänker sig för innan de får betalt för att deltaga på vissa aktiviteter.

Avslutningsvis vill jag ge ett senkommet grattis till Eric Saade för tredjeplatsen i Melodifestivalen. För egen del känns det kul eftersom Eric för mig hela tiden varit nr 1, både i Sverige och i tävlingen med de andra länderna!

Ibland blir man förvånad!

Ibland är det uppenbart att rena självklarheter inte är självklarheter för alla. Nu i veckan uttalade utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund att han vill förbjuda elever att ha med sig mobilen när de skriver prov. Att elever tillåts sitta med mobilen påslagen under proven och då också kan surfa på nätet och ta fram svaren på frågorna ansåg Björklund, med all rätt, vara helt oacceptabelt.

För mig är det här en självklarhet. När jag gick i skolan fanns inga mobiltelefoner, men om vi hade en lektion i huvudräkning, så var det självfallet så att vi inte fick använda våra miniräknare. Det säger ju liksom sig självt.

Men det självklara och det uppenbara är inte det för alla. Även om det redan idag står på Skolverkets hemsida att skolor inte ska tillåta mobiltelefoner under de nationella proven, så är det många som gör det ändå.

En av skolorna som tillåter eleverna att ha med sig mobilerna är Praktiska gymnasiet i Stockholm. I en intervju säger rektor Bo-Åke Andersson följade:

– Det finns alltid risker med allt, man kan aldrig förhindra allt. Men enligt reglerna ska mobilerna varken synas eller höras och det finns en vuxen i rummet, säger han.

Och på följdfrågan om varför man inte tar bort telefonerna svarar han:

– Jag tycker det är en rättighet i dagens samhälle att man ska få ha en mobiltelefon, säger Bo-Åke Andersson.

Ibland tror man inte att man läser rätt. Sedan när blev det en rättighet med mobiltelefon? Sedan när blev det tillåtet att fuska på prov? Visst, en mobiltelefon kan användas till annat än att surfa på nätet också, men om den nu kan avändas till det och om det innebär fusk, ska då skolan se det som en rättighet att ha den med sig under proven?

Jag bara konstaterar att Jan Björklund har en hård kamp med vissa skolor även framöver.

För övrigt ser jag fram emot den spårvägsutredning som SL håller på med och som Svenska Dagbladet kunde rapportera om för någon vecka sedan.

Avslutningsvis så välkomnar jag att även Kristdemokraterna ska deltaga med ett tält på Stockholm pride. Visserligen har alla andra riksdagspartier (förutom Sverigedemokraterna) varit närvarande hur många år som helst. Men det är bra att även kristdemokraterna nu kommer att ställa upp.

Den här åsikten delas dock inte av alla kristdemokrater. En av deras mer stockkonservativa ledamöter, Annelie Enochson, tycker att det visar på dåligt omdöme att kristdemokraterna i Stockholm ställer upp på pride. Annelie Enochson ser naturligtvis inte det som de flesta andra ser, att Stockholm pride är en manifestering för jämlikhet. Det är givetvis inte kristdemokraterna i Stockholm som har dåligt omdöme. Det är Annelie Enochson som har det.

Integritet och spårvagnshat

Socialstyrelsen är en myndighet som jag ibland kan bli irriterad på. Jag var ju ganska liten när de körde sin berömda kampanj om att svenskarna skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen, men sedan dess har Socialstyrelsen fått en stämpel på sig att vara en typisk "pekpinne-myndighet".

Nu har samma myndighet fått för sig att SMS-påminnelser från vården om t ex en tandläkartid är integritetskränkande och som sådan så ska dessa förbjudas. En stilla undran är bara, vem är det som kränks? Det kan ju knappast vara den som säger att det är ok att vården får skicka den typen av påminnelser?

Jag själv får sådana påminnelser och tycker de är jättebra. Jag och troligtvis också så gott som alla andra som har en liknande tjänst, har naturligtvis varit mycket noggrann när vi givit vårt mobiltelefonnummer så att vårt sms kommer till oss och inte hamnar hos någon annan. Återigen, vem är det som blir kränkt?

Mina fp-kollegor Birgitta Rydberg och Rasmus Jonlund skriver om samma ämne.

Jag har tidigare utnämnt socialdemokraterna och vissa av deras representanter till spårvagnshatare. Även Stockholms handelskammare tillhör den kategorin. Nu kan nog en och annan journalist på Svenska Dabladet få det epitetet också.

Svenska Dagbladet skriver att slutnotan för den första etappen av Spårväg City blir betydligt dyrare än budget. Jovisst, men det är ju bara det att vissa av dessa kostnader inte kan hänföras till själva etappen, utan måste ses som investeringar för hela spårvägen som sådan, t ex en ny depåhall. Märkligt nog skriver journalisten på Svenska Dagbladet betydligt mer om de "skenande kostnaderna" för spårväg city, än det faktum att tunnelbygget i den stora Tranebergstunneln på Tvärbanans Solnagren blivt billigare än planerat.

Jag tror att vi även i framtiden måste bygga både tunnerlbana och spårvagn. Men det vore en välgärning för den fortsatta debatten om ännu fler insåg att även spårvagnen behövs, t ex som en kapacitetshöjning på stomlinjerna i innerstan.

Läs även mina allianskollegor Karl Henriksson (KD) och Christer G Wennerholm (M) i samma ämne.

Det finns bra och dåliga journalister

Som politiker är det lätt att ha en något Schizofren inställning till journalister. När de är alltför ihärdiga med sina frågor, när man inte kan svara eller när man tycker att de skriver fel saker, är de jobbiga. Samtidigt är det bra att de förmedlar budskap och många gånger förmedlar de faktiskt budskap som man själv tycker är väsentligt för andra att få reda på.

Högst på min lista över journalister finns nog utrikeskorrespondenterna. De förmedlar ständigt budskap från när och fjärran och ibland gör de det t o m med livet som insats. Nu senast är Bert Sundström från Rapport ett exempel på det sistnämnda, sedan han knivhöggs när han jobbade nere i Egypten.

Däremot har jag svårare för journalister som är slappa i sin faktainsamling eller som bara påstår saker, är åsiktsmaskiner och som alltsom oftast har fel grundinställning till det de skriver om. Ett exepel på det är en artikel från Metro nu i veckan, där journalisten ifråga påstod att begreppet "NK-express" användes "i folkmun" när man talade om spårväg city. Jag skrev ett mail tillbaka till journalisten ifråga, där jag talar om för honom att det inte alls är så att folk i allmänhet kallar spårvagnen för NK-express, men att det istället används som skällsord av den politiska oppositionen. Jag har inte fått något svar på mitt mail. Jag kan ana varför.

För övrigt så har jag nu skrivit en del på min hemsida om varför vi behöver spårvagnar i Stockholm.

Ett annat exempel är Malin Siwes ledare i Expressen om oss landstingspolitiker, som "politikens division 2". Om den ledaren skulle jag kunna skriva mycket och som landstingspolitiker gör jag mitt bästa för att inte ta åt mig alltför mycket personligt av det hon skriver, men helt objektiv kan jag naturligtvis inte vara. Det är riktigt att sjukhusen kostar mycket pengar. Men när Siwe skriver att hon vill överföra de stora sjukhusen till staten, så att landstingen kan läggas ned, hamnar hon helt fel. Varför skulle det bli en bättre pli på klinikchefer och deras kostnader bara för att de får staten som arbetsgivare? Då hamnar de ju bara ännu längre från sina politiker än vad de är nu.

Om det finns regionala frågor som bör hanteras politiskt (och det finns det), så är det naturligtvis så att dessa frågor ska handhas av regionala politiker. Svårare än så är det inte. Trafikverksamheten kunde tas över av kommuner i samverkan, säger Siwe. Dumheter, säger jag. Tala om det skulle bli ett allmänt kattrakande bland alla kommunalpolitiker om var trafiken skulle utvecklas mest. Det är ytterligare ett argument för att landstingen/regionerna behövs. Men det förstår nog inte Malin Siwe.

Insändare i "Vi i Vasastan"

Jag vill gärna delge er alla en insändare som jag fick in i lokaltidningen "Vi i Vasastan". För närvarande är det ju många inom socialdemokraterna som inte verkar tycka om varandra och det pågår minst sagt ett maktspel. Det är väl inte särskilt tänkbart, även om det vore roligt, att det därefter kom någon sosse som sa att spårvagnar skulle vara bra i Stockholms innerstad. Men det låter väl vänta på sig och det blir nog inte Jan Valeskog (S) som säger det först. Läs här nedan så förstår ni vad jag menar.



Därför är spårväg City är en succé
Den socialdemokratiske spårvagnshataren nr 1, Jan Valeskog, har ännu en gång uttalat sin spårvagnsfientlighet i nummer 41 i "Vi i Vasastan". Detta efter det att linje 47 nu har upphört. Noterbart är att i samma tidning finns en insändare om att det blivit bättre nu när 47:an försvunnit, men Valeskog går på i sina gamla vanliga hjulspår, det sistnämnda i dubbel bemärkelse!

Bakgrunden till kritiken är att den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, drivit igenom ett beslut i landstingsfullmäktige som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen, som nu alltså har genomförts, avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvägslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Det är alltså detta som Valeskog anser är en stor skandal. När Valeskog dessutom använder sig av uppgiften att problemen vid Sergels torg kommer att hålla i sig i tio år, använder sig Valeskog av felaktiga uppgifter, som inte är sanna och som underkänts av SL.

Det är möjligt att det kan bli lite smårörigt under byggtiden, men det är ju ändå så att man måste se på helheten i en sådan här investering. Det som vi nu genomfört är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så ser socialdemokraterna och Jan Valeskog bara problem. Det är inte bara beklagligt, utan oerhört sorgligt.

Olov Lindquist (FP)
landstingspolitiker

Därför ska du rösta på folkpartiet - och kryssa mig!

Med mindre än en vecka kvar och med ett rekordstort antal förtidsröstande, så kan man kanske tycka att de allra flesta har bestämt sig för vilket parti de ska rösta på. Men ännu finns det fler att övertyga. Därför vill jag här ge några skäl till varför du ska rösta på Folkpartiet och helt oblygt tala om varför jag tycker att du ska kryssa mig i valet till landstingsfullmäktige, vilket du kan göra om du bor i Stockholms län, (alltså inte enbart på Norrmalm).

Jag tycker du ska rösta på Folkpartiet den 19:e september

För skolans skull: Folkpartiet behövs för en skola med fokus på kunskap, arbetsro och kunniga lärare. Vi vill införa tidigare betyg och satsa på att ge stöd så tidigt som möjligt till de elever som behöver det.
För jobbens skull: Med Folkpartiet i regeringen blir det fler lärlingsjobb för unga och fler förbättringar för småföretagen. Det ger fler människor en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom behöver vi behålla kärnkraften så vi minskar utsläppen och får tillgång till billig och miljövänlig energi. Det behöver basindustrin för att skapa fler jobb. Om inte kärnkraften behålls riskerara 100 000-tals jobb att försvinna.
För de äldres skull: Äldre som har levt ett helt liv tillsammans ska inte behöva skiljas när den ene behöver flytta till ett äldreboende. Kommunerna måste erbjuda boende och omsorg som är anpassade för par. Vi vill därför införa en s k parboendegaranti.

Jag tycker du ska kryssa för mig till landstingsvalet den 19:e september för att:

- få ha kvar din rätt till att välja husläkare
Det behövs ännu fler husläkare, både för att få ökad valfrihet och förbättrad kvalité. Fler äldre och barnfamiljer ska kunna få hembesök från husläkarmottagningen när det behövs. Alla Stockholmare ska också ha rätt till lika god vård – oavsett vem du är och var du bor.
- för att få mer spårtrafik
Om Stockholm ska växa behöver vi mer spårtrafik. Förhoppningsvis ska vi få en förbättring av pendeltågstrafiken den dag citybanan blir klar. Då får också vi boende på Norrmalm en fin pendeltågsstation vid Odenplan. Vi ska också bygga klart Spårväg City från Värtan till Kungsholmen, och omvandla samtliga stombusslinjer till spårvagn. Bygg också ut tvärbanan norr om Stockholm och trafikera Karolinska med spårvagn, så att man kan bygga samman den linjen med tvärbanan i Solna. På sikt ska även spårväg syd byggas, mellan Flemingsberg och Älvsjö.

- för att kulturen ska få växa och utvecklas
Regional kultur hör hemma i en regional församling som landstinget. Landstinget bedriver och stödjer kulturverksamhet genom ekonomiskt stöd till kulturinstitutioner och organisationer, folkbildning, föreningsliv samt barn- och ungdomsteater. På detta sätt skapas förutsättningar för ett mångsidigt kulturliv i länet. Andra viktiga delar av landstingets kulturverksamhet är Kultur i vården och konstnärlig utsmyckning av landstingets lokaler. I det här sammanhanget vill jag också säga att jag är stolt över att få vara landstingets ledamot i Stockholms blåsarsymfoniker.

Läs också bloggar från Hans Åberg och Rasmus Jonlund, om varför du ska rösta på FP

Socialdemokraterna vill vinna valet till vilket pris som helst!

Jag har tidigare här på min blogg skrivit att desperationen är stor hos (S). Nu finns fler och mer uppenbara exempel på det. Det mest slående är det valfusk som förekommit i Huddinge och som flera tidningar, bl a Expressen nu rapporterar om. Enligt de uppgifterna ska personalen vid tre olika bibliotek i kommunen slagit larm till kommunens valhandläggare. I en promemoria konstaterar tjäntemännen bl a följande:

Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt."Han konstaterar också att "valarbetare från socialdemokratiska partiets valstuga utanför biblioteket vid upprepade tillfällen kom in i biblioteket för att hjälpa väljare att få ut sitt röstkort och sedan hjälpa till inne i röstningslokalen och peka ut valskärmen och lämna med valsedlar från socialdemokraterna."

Ovanstående är givetvis fullständigt oacceptabelt och borde vara ovärdigt ett s k demokratiskt parti.

Ett annat tecken på socialdemokraternas desperation är något som man skulle kunna kalla för "Dinosauriernas återkomst" eller något liknande. Jag tänker då på att gamla avdankade socialdemokratiska ministrar som t ex Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm och Bengt Göransson, skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter på temat "Vi tar strid för vår partiordförande". Att en sådan artikel ens behöver skrivas är bara det ett tecken på desperation. Att sedan en av undertecknarna, Göran Persson, i och med detta framstår som en stor hycklare är en annan sak, eftersom han för inte så länge sedan kritiserade Mona Sahlin högt och ljudligt i en annan tidning.

Men desperationen finns också i form av ljug om alliansens politik. I tisdags så hade vi vårt sista landstingsfullmäktige innan valet. Alliansen blev då anklagad för att slösa med skattebetalarnas pengar. Med tanke på att vi under hela den här mandatperioden uppvisat överskott varje år på ca 1 miljard kronor, så framstår påståendet som rätt så horribelt. När sedan gruppledaren Ilija Batljan (S) säger att det går att skära ned hälften av landstingets administativa personal, så är detta inte trovärdigt. Inför den här mandatperioden gjorde alliansen avsevärda nedskärningar bland landstingets anställda. Jag utesluter givetvis inte att det går att effektivisera ytterligare, men inte så drastiskt som Batljan påstår.

Sedan var jag igår kväll på en spårvägsdebatt mellan Stella Fare (FP) och Jan Valeskog (S). Senast Valeskog uttalade sig så krävde han Christer G Wennersholms (M) avgång som trafiklandstingsråd. Stella Fare fick inget avgångskrav på sig, men väl en massa påståenden och siffror i luften som ett bevis på att spårvagn city var det värsta som allliansen kommit på. Likt hans partikamrat Lars Dahlberg (S) i en tidigare debatt, försökte Valeskog framstå som spåvagnsvänlig när han sa att alliansen borde ha startat med att konvertera busslinje 4 till spårvagn. Helt plötsligt har den konverteringen blivit högsta mode hos (S). Konstigt nog har man aldrig någonsin nämnt det förrän i slutet av den här valrörelsen. Tala om desperation och brister i trovärdighet!

Socialdemokraternas motstånd mot spårvägar blir mer och mer patetiskt!

Det socialdemokratiska motståndet mot spårvagnar blir mer och mer patetiskt. I min blogg för ca en vecka sedan berättade jag om den socialdemokraten Lars Dahlberg, som sträckte upp sin "Ja-skylt" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvägsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Att Dahlberg gjorde det har nog med att göra att det i salen satt väldigt många spårvagnsentusiaster. Han och hans parti har ju annars istället propagerat för stora tunnelbaneutbyggnader istället för utbyggnad av spårväg. Så att man kan ju undra vilket årtionde som socialdemokraterna vill bygga ut spårvägen?

Till den patetiska skaran av socialdemokrater kan vi nu också lägga Jan Valeskog. Han har tidigare uttryckt sitt spårvagnsmotstånd, (för att inte säga spårvagnsfientlighet) i tidningen "Vi i Vasastan". Något jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg.

Nu uttalar samme Valeskog att han tycker att trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M), ska avgå eftersom han, som Valeskog säger; ”lurar Stockholmarna". Bakgrunden är den risk för försening som kan uppstå när spårvägen ska förlängas mot Centralen, Kungsholmen och Hornsberg. Det är riktigt att Sergels torg kan bli ett problem, men att utifrån det säga landstingsrådet Wennerholm har lurat någon och bör avgå är inte seriöst, snarare extremt patetiskt och på gränsen till absurt.

Det finns så många fördelar att nu fortsätta med spårvägsutbyggnader, både i Stockholms innerstad, som ett komplement till trängseln i t-banan, men även ute i länet, både norr och söder om Stockholm. Folkpartiet och de övriga allianspartierna kommer att gå i bräschen för en sådan utbyggnad. Frågan är hur långt efter socialdemokraterna kommer vara? Räcker det med några decennier innan (S) erkänner att vi gjorde rätt?

Folkpartiet vill ha en renässans för spårvagnen i Stockholms innerstad!

Det är med oerhörd glädje som jag konstaterar att vi är på väg mot en renässans för spårvagnen. Jag var bara nio år när den togs bort från Stockholms gator, men nu är den på väg tillbaka på allvar. Redan när jag började arbeta politiskt för bra så många år sedan, så argumenterade jag för att spårvagnen skulle återinföras på Stockholms gator.

Jag är nu glad att mitt parti, folkpartiet, så att säga, har hunnit ifatt mig. I en rapport från folkpartiets landstingsgrupp står det att vi så snart som möjligt vill se att Spårväg City fullbordas hela vägen mellan de nya stadsdelarna Lindhagen på Kungsholmen och Värtan, med koppling till Lidingöbanan. Vi vill också på sikt konvertera samtliga blåbusslinjer i innerstaden till spårvagn, med start av linje 4, en av Europas mest belastade busslinjer.

Några andra punkter i rapporten är:
- En första fullskalig båtbusslinje inom kollektivtrafiksystemet i en ”stomlinje” från Hammarby sjöstad/Liljeholmen till Hornsberg/Lindhagen, Alvik/Minneberg, Solna och Bällsta.
- Cykeln som en naturlig del till/från kollektivtrafiken med fulla möjligheter att ta med sin cykel i all ny kollektivtrafik och ständigt ökade möjligheter i befintlig kollektivtrafik.
- Infartsparkeringar för cyklar, fritt fram för hopfällbara cyklar i all kollektivtrafik och cykelförbindelser som integrerad del i kollektivtrafikens reseplanerare på webben.
- Full tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning från start med den nya kollektivtrafiken.
- Samverkan med näringslivet och andra aktörer – fordonstillverkare, byggföretag, fastighetsägare – för att bygga och finansiera den nya kollektivtrafiken.

Helt enkelt ett underbart program för nästkommande mandatperiod! Läs gärna hela rapporten på vår hemsida.

Andra partikamrater som bloggat i samma ämne: Birgitta Rydberg, Maria Wallhager, Eric Wahlberg, Rasmus Jonlund, Amie Kronblad,

Gå i ide, Lennart Jangälv!

Björnar går ju i idé under vintern, men uppenbarligen vaknar gamla uvar till liv, speciellt när det är som kallast, verkar det som.

I Svenska Dagbladet skriver nämligen SL:s förre VD, Lennart Jangälv en artikel med rubriken "Bygg ut Stockholms tunnelbana". Artikeln grundas naturligtvis, (som många andra artiklar om trafiken just nu), på det pågående trafikkaoset, som ju i sin tur är en följd av den kalla och snöiga vintern.

Det ska med en gång sägas att jag givetvis inte på något sätt försvarar den nuvarande situationen. Som ledamot av Stockholms läns landsting, så får jag naturligtvis ta mitt ansvar för att inte ha sett till att ge SL tillräckligt med resurser för att klara av situationen, om det nu är resursbrist som det handlar om. Men det som gör mig inte så lite irriterad, är att de som inte sitter i ansvarig ställning, t ex socialdemokrater och övrig opposition, försöker få det att framstå som om det hade varit annorlunda om de hade suttit vid makten. Faktum är ju att synderna när det gäller underhåll inte enbart uppkommit under den innevarande mandatperiod, utan under flera årtionden, med skiftande majoriteter vid makten.

Därför blir jag nu inte så lite förvånad när Lennart Janglöv låter som om han tillhörde det socialdemokratiska partiet. Jag har ingen aning om vad Jangälv röstar på, men även han låter som om alla synder när det gäller underhåll har skett under den här mandatperioden. Än en gång - så är inte fallet!

Till råga på allt så framför han socialdemokratiska förslag. Bygg ut t-banan och allt kommer att bli bra, menar Jangälv. Han raljerar dessutom om spårvägsutbyggnaden från Norrmalmstorg på precis samma sätt som sossarna gör. Att spårvägen i förlängningen ska gå betydligt längre än till Hamngatan är något som både han, sossar och f ö även Stockholms Handelskammare "glömt" i sammanhanget.

Jag tycker Lennart Jangälv ska gå tillbaka till sitt ide och somna om. Med den här typen av artiklar så framstår han enbart som kollektivtrafikens dödgrävare!

Spårvagnar innebär en förbättring och skapar inte kaos!

Tidigare har Svenska Dagbladet skrivit en artikel på temat att spårvagnar skapar kaos. Den spårväg det då gällde var den första etappen av cityspårvägen, den som i slutänden är tänkt att gå mellan Ropsten och Kungsholmen.

Nu har även min lokaltidning, Vi i Vasastan, skrivit en artikel på samma tema, fast nu handlar det om spårvagnen till Karolinska. Det är naturligtvis socialdemokraterna som hela tiden har haft en skeptisk hållning till nya linjer för spårvagnar, men som nu övergått till att vara rent spårvagnsfientligt, som uttrycker sitt missnöje även den här gången. I artikeln uttalar Jan Valeskog, vice ordförande i Stockholms trafiknämnd bl a följande:

"Framkomligheten blir alltså som den var före trängselavgiften. Spårvagnen kommer att stanna och stoppa upp all trafik bakom. Det här är katastrof för alla som bor i Vasastan. För mig är det obegripligt att välja spårvagn av nostalgiskäl när det är så mycket effektivare med tunnelbana. En spårvagn innebär att tusentals resenärer måste ta sig ovan jord vid Odenplan för att sedan ta en relativt långsam spårvagn till Karolinska. Det kommer ta cirka två gånger 15 minuter längre tid varje dag"

Som kommentar till allt detta så hävdar jag att Valeskog i stort sett har fel på nästan varje punkt. Till stor del kan man ju säga att även de befintliga bussarna "stoppar upp trafik" och när sedan Valeskog säger att det här är en katastrof för oss som bor i Vasastan, så antyder han att vi på något sätt skulle vara tvungna att sitta i bilköer. Sedan när var det lättaste sättet för oss som bor i Stockholms innerstad att ta bilen till de olika ställen som vi ska till? Om vi inte ska väldigt långt ut i länet (eller ännu längre) eller behöver bilen i arbetet, så är det bästa sättet för oss att resa kollektivt och nu får vi såsmåningom lättillgänglig spårvagnstrafik ovan jord iställer för under. Så varför klaga Valeskog?

Avslutningsvis, Valeskogs prat om att man måste ta sig upp ovan jord vid Odenplan, innebär att han utgår från de resenärer som kommer med tunnelbanan och som då inte kan åka vidare till Karolinska med densamma. Det han inte talar om är att med en sådan lösning, som innebär en förgrening av den befintliga gröna linjen, skulle leda till att 160 000 resenärer skulle drabbas genom att de så att säga "blir av med de tågen" och inte kan åka vidare med dessa tåg västerut mot Bromma.

Fördelen med att bygga spårvagn är som jag ser det överlägsen tunnelbanealternativet, som både kostar mer och är mycket mer oflexibelt. Med tanke på att spårvägen skulle få fler hållplatser längs sträckningen mot Karolinska och sedan kunna fortsätta ända till Solna centrum, för att där byggas ihop med nya tvärbanan från Alvik.