måndag 28 september 2009

Vi folkpartister kan glädjas över FDP:s framgång

Vårt liberala systerparti i Tyskland, FDP, gjorde ett kanonval i söndagens val till Tysklands förbundsdag. Partiet fick hela 14,6 % vilket är en ökning med över 5 % och det är bara att gratulera våra partivänner i Tyskland!

Även om jag inte precis är någon expert på tysk politik, så vet jag att FDP anses vara mer högerliberalt än folkpartiet här i Sverige. Det må vara hänt, men det borde ändå finnas något att lära av ett sånt här bra resultat för ett liberalt parti. Samtidigt är det en intressant utveckling i Tyskland, där de två stora och tidigare så dominerande partierna nu bli betydligt mindre. Således kan vi folkpartister inte enbart glädjas över ett bra valresultat för FDP, utan också att Socialdemokraterna gjort ett katastrofval. SDP får nu ungefär 23 %.

Jag är väl medveten om att det tyska valet inte går att översätta till det svenska. Dels satt inte de tyska liberalerna vid regeringsmakten och dels sitter de svenska socialdemokraterna i opposition. Men man kan ju alltid drömma lite grann. Fem procent mer för oss folkpartister och socialdemokraterna ner till i runda slängar 25 %, det vore något det!

fredag 25 september 2009

Maria Wallhager (FP) kandiderar inte i valet 2010

sin blogg medddelar idag Maria Wallhager (FP), landstingsråd och ordförande för folkpartiet i Stockholms län, att hon inte kandiderar till valet 2010. För många kommer säkert hennes beslut oväntat. Det gjorde det för mig också, även om Maria meddelade mig sitt beslut för några veckor sedan.

Jag tycker det är tråkigt och kommer med största sannolikhet att sakna Maria i den politiska debatten, även om hon naturligtvis kan komma att ta sig en mer friare roll efter valet 2010, om hon så skulle vilja. Men Maria om någon, hon är ju utbildad sjuksköterska, vet med sig att med tanke på hennes hälsa, så är det bäst att nu göra en paus från den hetaste politiska omgivningen.

Till Maria personligen (om än även så här officiellt) vill jag säga att jag kommer att sakna dig inom politiken, men kommer förhoppningsvis ha kvar dig som en god vän. Som det sistnämnda har du varit ovärderlig och personligen hjälpt mig i jobbiga situationer. Jag hoppas få den hjälpen och stödet även i fortsättningen. Tack Maria!

torsdag 24 september 2009

Även Södertälje sjukhus kan göra fel

Jag har alltid försvarat Södertälje sjukhus rätt att existera. Det har jag gjort med glädje och jag har alltid stått på sjukhusets sida mot alla hot som förekommit. Så sent som under förra mandatperioden hotade ju den dåvarande majoriteteten, med Södertäljebon Ingela Nylund Watz (S) i spetsen, att lägga ned sjukhusets akutklinik och banta sjukhuset till i stort sett en större variant av en vårdcentral. Jag har aldrig försvarat sådana tankar och kommer med största sannolikhet aldrig att göra det, även om jag nu flyttat från Södertälje till Stockholm.

Men även Södertälje sjukhus kan göra fel och att någonting nu gått väldigt fel är inte så svårt att konstatera när man i dagens Länstidning kan läsa om att Peter Magnusson får sparken från sitt jobb på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Peter Magnusson har tidigare larmat om den rasism som han upplevt har funnits på hans arbetsplats. Något som f ö blev mycket omvittnat, inte bara i Södertälje och i Länstidningen, utan även på annat håll i både länet och i övriga landet.

Av naturliga skäl har jag inte någon fullständig information i alla turer kring vare sig det som tidigare hänt och det som nu har hänt, men jag anser ändå att det är väldigt märkligt att sjukhuset på det här sättet verkar "skjuta budbäraren". Det påminner nämligen dessvärre väldigt mycket om de gamla tidernas budbärare som kom med bud till kungar och andra och som gick grymma öden till mötes bara därför att de kom med dålig information. Peter Magnusson verkar i det här fallet ha drabbats av samma öde. Det är i så fall ett trist slut på något som borde ha hanterats mycket bättre.

tisdag 22 september 2009

Influensa, Anka och homofobi

Idag har landstingsstyrelsen haft sammanträde och i ett av ärendena framgår att planeringen för att förebygga den s k svininfluensan pågår för fullt. De som är experter på området säger att vi kan tacka vårt relativt varma väder för att influensan ännu så länge inte brytit ut på bred front. Om det är så, så är det väl bara att hoppas att vi får behålla "värmen" ett tag till.

För landstingets del så handlar nu alltså en hel del om förebyggande arbete. En del i detta är att få så många som möjligt att kunna ge den här vaccinationen. Det är därför bra om t ex även kommunernas skolor och äldreboenden kan hjälpa till. Detta kan nu ordnas via vårt ordinarie vårdvalssystem och då genom särskilda auktorisationer. Noterbart är att socialdemokraterna och vänsterpartiet vill att detta istället ska ske genom särskilda överenskommelser med kommunerna. Man kan fråga sig varför, när vi ändå kan fixa det hela via vårt ordinarie vårdvalssystem. Men det är klart, gillar man inte vårdvalet, så gillar man väl heller inte att det utnyttjas för en sån här god gärning.

I ett tidigare blogginlägg så skrev jag att den numera kända Anna Anka inte var så mycket att vare sig bli upprörd över eller bry sig om, så egentligen borde jag väl inte ge fler kommentarer om henne. Men jag kan inte låta bli att i varje fall bara i förbifarten notera att hon i Expressen talar om att hon äter mediciner varje dag efter en olycka och att hon då fick ligga på sjukhus. Inget konstigt med det, i och för sig. Då bodde hon i Sverige och var bara 12 år gammal. Men eftersom fru Anka de senaste veckorna kritiserat allt som har att göra med Sverige och oss svenskar, så gör jag ändå noteringen att Sverige trots allt varit bra även för henne eller i varje fall en gång.

Avslutningsvis noterar jag till min glädje att Svenska fotbollförbundets ordförande, Lars-Åke Lagrell, på fotbollssiten fotbolldirekt.se kritiserar den italienske fotbollstränaren Marcello Lippi för dennes uttalanden om att homosexuella inte bör få spela fotboll. Enligt Lippi så skulle det bli skandal i ett fotbollstokigt land som Italien om det skulle visa sig att någon av spelarna var bög. Lippi sa också att han aldrig under sin 40-åriga karriär mött någon (öppet) homosexuell professionell fotbollsspelare. Detta kommenteras av Lars-Åke Lagrell på följande sätt:

- Hade han bott i Sverige, hade han inte uttalat sig så. Jag kan nästan inte ta det på allvar, även om det är allvarligt och menar att det är den italienska kulturen som påverkar honom.I Italien har våld mot homosexuella den senaste tiden uppmärksammats efter flera grova överfall.

Till Lippi och andra homofober kan jag ge en liten räkeövning. Ungefär 10% av befolkningen i genomsnitt anses idag vara homo- eller bisexuella. I ett fotbollslag finns ungefär 22-25 spelare. Även om det i ett fotbollslag skulle vara färre bögar och bisexuella så skulle det ändå i ett lag finnas ungefär 1-2 personer som är öppet eller (för det allra mesta) dolt homo- eller bisexuella. Den siffran gäller nog även i Italien. Något för Lippi och andra homofober att betänka!

måndag 21 september 2009

Stockholm har inte världens dyraste kollektivtrafik

Från det stora till det lilla. Idag sände jag in min första insändare till "Vi i Vastastan". Håll till godo:

I ”Vi i Vasastan” den 12 september skriver signaturen ”Peter” att Stockholm och SL har världens dyraste kollektivtrafik. Detta efter att han läst om det i tidningen ”Privata affärer”.

Problemet är bara att den internationella studie som tidningen har hämtat detta ifrån missgynnar SL på så sätt att det som undersökningen mäter är enkelresor från plats A till plats B. Det är bara det att enkelresor råkar vara det dyraste sättet man kan åka på med SL, eftersom SL gynnar de trafikanter som åker ofta och som köper månadskort. Bara som exempel, om jag som bor på Norrmalm skulle åka med enkelbiljett varje dag till mitt jobb på Kungsholmen fram och tillbaka, så skulle det kosta mig ca 1500-1600 kr per månad, medan ett 30-dagarskort samma sträcka kostar 690 kr/månad.

Jag anser att vi kan glömma den där undersökningen. SL har bra och faktiskt också billiga priser, om man jämför med resten av Sverige.

Statsbudgeten är bra - ur flera perspektiv

Idag skriver naturligtvis flera tidningar om statens budgetpropositionen, bl a Dagens Nyheter och Expressen. Det är en budget som jag tycker att vi alla trots allt ska vara nöjda med, sett mot bakgrund av den finanskris som förhoppningsvis nått sin kulmen och som nu börjar ebba ut.

Att arbetslösheten stiger och att de borgerliga utlovade sänkt arbetslöshet är naturligvis ett aber, men det är inte lätt att sänka arbetslösheten när landet upplever en av sina värsta ekonomiska kriser någonsin. Det hade ingen annan regering heller klarat av.

Som landstingsledamot är jag mest nöjd med att kommunder och landsting får extra medel för nästa år. För Stockholmslandstinget betyder det över 600 Mkr mer än annars. Vi kommer förhoppningsvis därmed slippa de mest smärtsamma besparingarna, även om det kommer vara fortsatt kärvt.

Som privatperson kan jag glädjas över fortsatta skattesänkningar på min inkomst. Jag medger att det kanske inte är det som jag personligen skulle prioritera högst, om jag skulle lägga fram ett förslag till statsbudget, men så illa som socialdemokraterna och den övriga oppositionen tycker att detta är, är det givetvis inte.

Thomas Östros (S) hävdar enligt Expressen att de borgerliga partierna lånar till dessa skattesänkningar. Varför just denna utgiftspost är ett lån kan man ju fråga sig. Varför säger inte Östros att vi lånar pengarna när vi ger kommuner och landsting mer pengar? Eller när vi ger pensionärerna sänkt skatt eller till någon annan budgetpost? Varför är det just ett lån när vi ger tillbaka pengar till löntagarna?

Svaret på frågan är givetvis att detta handlar om politisk retorik. Sossarna vill få det att framstå som att vi egentligen inte har råd med den här skattesäkningen. Men i tider av kris är det bra att ge folk mer utrymme för konsumtion, för stimulans av ekonomin, om man så vill. Men den här delen av den ekonomiska politiken har sossarna aldrig förstått. De har bara förstått den del som handlar om högre skatter, mer bidrag och utökade statsutgifter. Det har de alltid varit världsbäst på!

söndag 20 september 2009

Ska man bli upprörd på Anna Anka?

Det finns många sätt att bli känd på. Ett sätt och troligtvis det vanligaste är väl att bli upptäckt, kanske "över en natt" eller erkänd på lite längre sikt för att t ex ha gjort en rad bra skådespelarinsatser eller andra typer av kulturella insatser.

Men så finns det de som blir erkända p g a dumheter. Endera någonting som personen ifråga gör eller säger. Ett exempel på det förstnämnda är Anna Odell, som jag tidigare berört här i min blogg och som skapat otaliga spaltmeter med sitt s k konstverk.

På senare tid har Anna Anka blivit en megakändis på drygt en vecka för sina stockkonservativa uttalanden om mans- och kvinnorollen och om relationer i största allmänhet. När jag läser intervjuer med henne (nu senast i Dagens Nyheter), så tycker jag att jag förflyttas till något som är mitt emellan en fantasivärld och en värld som äldre personer har beskrivit för mig hur Sverige var för länge sedan. För min mormor och farmor var det en självklarhet att det var de som var hemma och tog hand om barnen och om alla hushållssysslor, men sedan dess har ju samhället utvecklats.

Ett grundläggande feltänk som Anna Anka gör är att de flesta familjer idag inte har råd med att en av parterna (oavsett om det är mamma eller pappa) är hemma. Båda måste jobba för försörjningen. För Anna Anka har det här aldrig varit något problem, eftersom hon p g a sitt utseende fått det mesta serverat på silverfat och nu kan leva ett lyxliv tillsammans med sin Paul. När hon nu säger att det är löjligt att män ska vara pappalediga så tror hon av någon anledning att män inte vill vara hemma med sina barn. Jag utesluter inte att det finns kvinnor som kan tvinga på sina män en föräldraledighet, men de tillhör nog undantagen. De flesta är som min son, de tar ut en eller flera månader och är med glädje hemma med sina barn. De grundlägger på det sättet en bra kontakt med sin son eller sin dotter, som både han och barnet har nytta av för framtiden.

Avslutningsvis och det som jag vill säga med hela det här inlägget, är att ni som nu under de senaste veckorna upprörts över Anna Anka, gör inte det! Hon lever i en värld som ni troligtvis inte kommer att besöka och hon förstår inte hur det stora flertalet lever här i Sverige. Som liberal så har jag förståelse och tolerans för hennes åsikter, men jag delar dem inte. Tvärtom - jag tycker hon har fel på varje punkt!

torsdag 17 september 2009

Välkommen till min redigerade blogg!

Ibland måste man förnya sig! Därför har jag idag ändrat lite grann på min blogg. Framförallt så syns det på layouten, men även den information som finns i högerspalten är förändrad eller rättare sagt rubrikerna finns i annan ordning. Hoppas att du gillar det!

tisdag 15 september 2009

Thomas Bodström en hycklare?

I dagens Expressen förklarar Thomas Bodström att han själv tänker ta sig i örat ifall han missköter sitt riksdagsarbete. Detta mot bakgrund av flera av hans uppdrag utanför riksdagen, både som advokat, men kanske det som på sistone varit i fokus, sitt engagemang i Pysslingen.

Mona Sahlin hotade att ta Thomas Bodström i örat efter kritiken mot hans styrelseuppdrag i förskolekoncernen Pysslingen. Nu svarar Bodström på S-ledarens uppläxning. - Mona ska ta mig i örat om jag missköter riksdagsarbetet - det tycker jag är helt i sin ordning. Då tänker jag ta mig själv i örat, det lovar jag, säger Bodström till Expressen.

För min del får gärna Bodström ha uppdrag utanför riksdagen. Jag tillhör inte Bodströms väljare och det är i första hand de som ska bedöma om Bodström gör någonting bra i riksdagen. Naturligtvis kan jag, liksom många andra, ha funderingar över hur bra en ledamot sköter sitt riksdagsjobb om han eller hon har alltför mycket andra åtaganden, men det är en annan sak.

Men det som gör mig lite upprörd är att Bodström är med i ett parti som alltmer högljutt börjar kritisera privata alternativ. Pysslingen är ett sådant och det blir minst sagt lite märkligt, för att inte säga att det närmast är att beteckna som ett hyckleri om Bodström ena dagen är på ett möte med Pysslingen, för att nästa dag i riksdagen tala mot privata alternativ. Men det är väl å andra sidan betecknande för hela den socialdemokratiska politiken. Hyckleri alltså!

måndag 14 september 2009

Varför tar inte de unga svininfluensan på allvar?

Ingen kan i dagsläget veta hur allvarlig den s k svininfluensan blir. Jag har ingen medicinsk utbildning, men har ändå som landstingsledamot fått rätt så mycket information om det som i värsta fall kan inträffa. Även om jag hoppas att inte "värsta scenariot" inträffar (mer än 50% av befolkningen kommer få sjukdomen), så är jag ändå förvånad över hur våra ungdomar verkar resonera när det gäller svininfluensan.

Förutom de vanliga riskgrupperna vid influensa som t ex kronisk sjuka, så har den medicinska expertisen den här gången sagt att de unga kommer att drabbas mer än de äldre. Därför är det inte utan att jag höjer på ögonbrynen när Dagens Nyheter idag har ett reportage med rubriken "Unga nobbar vaccination".

I reportaget framgår att ju äldre stockholmaren blir, desto viktigare anser man att det är att vaccinera sig. Bland personer över 60 år svarar 66 procent att de kommer att vaccinera sig. Från ungefär 30 års ålder växer intresset för vaccinet stadigt. Men bland unga vuxna mellan 18 och 29 år svarar hela 50 procent att de inte kommer att vaccinera sig, medan bara 32 procent tänker göra det. En av de unga som intervjuas säger:
– Jag tar hellre en influensa och arbetar ut den själv, än sprutar i mig skit jag inte vet vad det är. Så känner jag inför alla vaccin. Jag brukar ändå inte bli så sjuk, säger hon.

Jag säger bara "suck". Men det är väl bara att konstatera att det är som Annika Linde på Smittskyddsinstitutet säger att de unga går sina egna vägnar och känner sig odödliga och detta nu trots att de unga är de som riskerar att bli mest sjuka. Därför är nu min uppmaning till alla som läser det här, men speciellt till er yngre; Gå och vaccinera er!

söndag 13 september 2009

Dagens Nyheter kan idag berätta om stora protester mot den amerikanske presidenten Barack Obamas politik. Det är ganska så många som protesterar, i varje fall med svenska mått mätt. Om ett demonstationståg här i Sverige skulle samla hela 75 000 personer så skulle nog vilken politiker som helst lyssna på vad demonstranterna hade att säga.

Men nu är det här USA med över 300 miljoner invånare, jämfört med våra 9 miljoner och då blir dimensionerna helt annorlunda. Inte för att jag med det menar att president Obama inte ska lyssna på demonstranterna, men det som de säger måste ställas i relation till och avvägas mot vad han lovat sina väljare, de som sett till att han utsetts till president.

Bakom den nu aktuella demonstrationen står en lös organisation som kallar sig för "Freedom Works", en rörelse med krav på lägre skatter och mindre regeringsinblandning. Med högt tonläge och plakat i klass med ”Hitler höll också fina tal”, ”Vi kom obeväpnade – den här gången. . .” och ”Försvinn från mitt Vita hus, kommunister, socialister, radikala brottslingar och illegala invandrare” så försöker man bl a tala emot den förslag till lag om en sjukförsäkring för alla som Barack Obama vill införa.

Den stora uppslutningen bakom Freedom Works har fått de konservativa att ana morgonluft och nytt folkligt stöd. Men motståndarsidan säger sig inte vara imponerad och tur är väl det. Nu har USA, för första gången på över åtta år, äntligen fått en president som inte enbart tänker på de rika. I USA finns, till skillnad från Sverige, utrymme för skattehöjningar. Sådana måste naturligtvis göras med omdöme, men argumentet som ibland kan höras i Sverige att "kapitalet flyttar utomlands" om vissa förslag genomförs kommer inte kunna användas här. För vart skall USA:s rika flytta?

lördag 12 september 2009

Skilda världar för mina gudbarn och mitt fadderbarn

Idag ska jag besöka mina två gudbarn. Ett av dem fyllde 6 år igår och idag är det barnkalas för henne hemma i Tullinge. Båda mina gudbarn har det bra, de har bra föräldrar, en av mina bästa vänner sedan lång tid tillbaka är pappa till dem och jag som gudfar kan känna att de är i trygga händer när de är tillsammans med sina föräldrar.

Det här kan ju låta som en självklarhet och en och annan kanske frågar sig varför jag skriver på det här sättet på min blogg. Men dessvärre har inte alla barn det så här bra som mina två gudbarn. Inte ens i välfärdslandet Sverige är det så. Många barn växer upp med föräldrar som av olika anledningar vill, eller inte kan ta det föräldraansvar som är nödvändigt för en bra uppväxt.

I vissa andra länder är det ännu värre. Där bidrar fattigdomen till att barnen hamnar på gatan och får försörja sig själva på bästa sätt eller så drabbas de av ännu värre öden. Därför är det bra med olika typer av organisationer som uppmärksammar och hjälper dessa barn. En sådan organisation är Barnfonden, som arbetar för att barn som lever under fattiga förhållanden i Afrika, Asien och Latinamerika ska få gå i skolan och få tillgång till hälso- och sjukvård. De ger familjer möjlighet att försörja sig själva och de är med och skapar en långsiktig utveckling i det omgivande samhället.

Barnfonden försöker uppnå sin vision på många sätt. En bärande del i detta är det personliga fadderskapet där fadderbarnet är i fokus. Men barnfonden arbetar också för att hela det lokala samhället ska utvecklas. För att fadderbarnet - och alla andra barn i byn - ska må bra och ha en framtid, så måste samhället runt omkring också förändras.

Jag har ett eget fadderbarn som heter Gabriel och bor i Brasilien. Han är tolv år och går i skolan där han också är ganska så duktig. Barnfonden behöver fler fadddrar. Fundera över om inte Du kan bli en av dem. Klicka gärna på länken här ovan och läs mer.

torsdag 10 september 2009

Märkliga konflikter hos Pensionärspartiet i Södertälje

I min gamla hemstad Södertälje händer en del konstiga saker. Jag tänker nu inte i första hand på de bränder som inträffat och som dessvärre är vida kända över hela Sverige, utan nu har det inträffat en del märkligheter hos ett av de minsta partierna i Södertälje, Pensionärspartiet.

I Länstidningen finns en artikel med rubriken "PP petar Lagervall". Läser man vidare så finner man att styrelsen för PP, d v s Pensionärspartiet, har beslutat att sparka sin nuvarande gruppledare Berit Lagerwall från årsskiftet och istället på den posten sätta in Sten Lundin.

För den oinvigde kan det förefalla som ett sånt här förfarande är normalt, d v s har en styrelse inte förtroende för den som, så att säga, ska verkställa politiken, i det här fallet gruppledaren, så kan naturligtvis styrelsen välja att byta ut den personen.
Men det är det sätt som detta gått till på som föranleder mig att fundera över vad som egentligen händer hos Pensionärspartiet. För det första visar det sig att när Länstidningen ringer upp den nuvarande gruppledaren Berit Lagerwall, så har hon inte en aning om att styrelsen har fattat detta beslut. Att ingen i styrelsen eller någon annan i partiet har berättat detta för Lagerwall är högst anmärkningsvärt.

För det andra så väljer styrelsen Sten Lundin som ny gruppledare från årsskiftet. Jag har inget emot Lundin, men jag konstaterar samtidigt att han är ledamot i den styrelse som nu utsett honom till ny gruppledare.

För det tredje kan man ha vissa betänkligheter över den demokratiska processen. Hos PP är det uppenbarligen helt normalt att en styrelse kan avsätta den högste ansvarige politikern i organisationen. I mitt eget parti, folkpartiet, hade detta inte varit möjligt. Vi hade varit tvungna att kalla till ett extra medlemsmöte för att ett sådant beslut skulle kunna fattas. Att en krets av styrelseledamöter tar ett sånt beslut tyder på brister i demokratin.

Utöver detta kan man fundera över vart Pensionärspartiet är på väg. Jag känner Berit Lagerwall som en mycket engagerad och kunnig politiker, som för det första fått in Penisionärspartiet i Södertäljes kommunfullmäktige och som under dess existens sedan 1998 fördubblat antal mandat från ett till två. Det kanske inte låter så anmärkningsvärt, men det är ändå just en fördubbling av röstetalen som det handlar om.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Berit Lagerwall definitivt har varit en bra politiker för sitt parti. Jag undrar om någon annan som i nuläget är med i partiet klarar av den rollen bättre.

tisdag 8 september 2009

Ett litet steg mot en modern spårvagnstrafik i Stockholms innerstad

Vid dagens landstingsfullmäktige så antog den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, ett förslag som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av den nuvarande spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan.

Det ska medges att det inte är inte någon lång etapp, enbart ca 250 meter. Men det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvagnslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg. Längre fram väntar en förlängning över Östermalm mot Värtan.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så röstade socialdemokraterna och vänsterpartiet avslag vid dagens fullmäktigedebatt. Jag tolkar det som att de inte delar visionen om modern spårvagnstrafik tillbaka till innerstan, vilket är oerhört märkligt, för att åtminstone vänsterpartiet har i många år tjatat och tjatat om återinförande av modern spårvagnstrafik. Nu när de hade chansen, så röstade de nej! Sorgligt!

måndag 7 september 2009

Starkt stöd för alliansen i Stockholm!

Idag presenterades en opinionsundersökning som Synovate gjort och som presenterades i Dagens Nyheter. Den visar på egen majoritet i Stockholms kommunfullmäktige för moderaterna och folkpartiet och de borgerliga partierna tillsammans har en betryggande ledning på 56,9% mot (S), (V) och (MP) som får 40,2%.

Detta är givetvis på många sätt oerhört glädjande. Stockholmarna inser att de med en borgerlig regim får behålla en relativt låg skatt, men att man ändå får betydande satsningar på skola och omsorg.

Som landstingsledamot för folkpartiet ger ju det här mig funderingar över vad detta innebär för landstingvalet. Ett är säkert, om en liknande opinionsundersökning gjordes för landstingsvalet, så skulle vi inte få exakt likalydande resultat. Socialdemokraterna är starkare ute i länet än i Stockholms stad, speciellt i några av de södra kommunerna. Men undersökningen ger ändå en relativt god indikation på att en ny borgerlig valseger i landstinget ligger klart inom räckhåll. Det är i så fall lika glädjande som den här opinionsundersökningen!

torsdag 3 september 2009

Logiskt att friidrotten får vara kvar på Stadion

Igår kom beskedet att Djurgården fotboll ger upp sina försök att göra om gamla olympiastadion till en fotbollsaréna. Det gör att vi som gillar friidrott kan få chansen att få se även den idrotten i Stockholm även i fortsättningen.

Som AIK:are är jag givetvis ingen stor vän av Djurgården. Jag behöver väl egentligen inte säga mer än så. Men deras planer på att göra om Stadion till att enbart bli en arena för fotboll har jag ogillat inte bara av det skälet, utan allra mest p g a att friidrotten då blir utan hemvist i Stockholm. Nu flyttar Djurgården med sin fotboll till Östermalms IP och det var väl minst sagt för väl.

I det här sammanhanget skall man också ära de som äras bör. Förutom att nu Djurgården har kommit till insikt, så vill jag även tacka kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) för att ha lotsat den här frågan framåt, på ett för friidrotten väldigt positivt sätt.

Om du vill läsa fler kommentarer i detta ämne ber jag att få hänvisa till en DN-artikel.

onsdag 2 september 2009

SAAB kan räddas - utan statliga pengar

I Dagens Nyheters nätupplaga idag står det att läsa att den nye ägaren till SAAB, Koenigsegg Group, inte behöver några pengar från staten. Detta är enligt min mening alldeles utmärkt och visar dessutom att regeringens nej till att "rädda företaget" har varit rätt.

Enligt uppgift ska Koenigsegg Group presentera en färdig finansiering under nästkommande vecka. De 3 miljarder kronor som tidigare saknades ska komma från Saabs nuvarande ägare General Motors (GM) samt från ”nya investerare”.

För det första önskar jag givetvis att SAAB ska räddas som företag, inte minst för de anställdas skull. Men för det andra så visar det här på att det socialdemokratiska kravet att regeringen måste gå in med mer pengar för att rädda SAAB har varit ett feltänk redan från början. Om (S) hade suttit vid makten så vet jag inte hur mycket av skattebetalarnas pengar som hade satsats i SAAB. Men en sak vet jag; den amerikanske ägaren General Motors hade varit nöjda. De hade sluppit sitt ansvar på både det ena och det andra sättet. Men ibland är det bra om vi låter marknadsekonomin råda.