söndag 24 februari 2013

Är det alltid självklart att publicera allting?

Jag är helt klart för den konstnärliga friheten och mot censur. Att få publicera vad man vill (inom de lagar vi har idag) är något jag som liberal är för och denna rättighet bör i princip inte inskränkas.

Samtidigt anser jag att denna rättighet också innebär att man bör ställa krav på ett gott omdöme hos konstnärer och publicister. Bara för att man får publicera, så kanske det inte innebär att man alltid ska göra detta. Om publicering sker så innebär det också att man måste vara beredd på att få ta emot kritik och att föra en diskussion om publiceringen. Kritiken kan då komma från två håll, dels från de som inte vill att det konstnärliga verket (oavsett vad det är) ens ska få göras, dels från de som inte tycker att det ska publiceras. Jag tillhör alltså den senare grupperingen, som tycker att det inte alltid är självklart att publicering ska ske, bara för att lagen medger det.

Nu har, till min stora förvåning, Elisabeth Ohlson Wallin känt sig kränkt över den diskussion som har varit vid publiceringen av hennes "pizza- och hakkorsbild", som bl a föreställer Drottning Silvia som försöker sopa bort ett hakkors under mattan. För mig blir detta något märkligt. Ohlson Wallin borde i mina ögon inte känna sig kränkt, utan snarare fundera över om det var rätt att se till att bilden publicerades.

Dessutom finns en obehaglig koppling mellan bilden (eller rättare sagt fotomontaget) på Kungen och Drottningen och nazismen, eftersom texten vid Ohlson Wallins bild lyder "Om detta må ni berätta". Det var samma text som användes vid en tidigare informationsskrift om nazismens illdåd. Den kopplingen gillar jag definitivt inte!

Ohlson Wallin har nu bett Drottningen om ursäkt. D v s hon har bett Drottning Silvia som privatperson om ursäkt. Som om det var någon skillnad mellan Drottningen som privatperson och Drottningen i sitt ämbete. Det är det sällan och inte den här gången heller. Privatpersonen och Drottningen är alltsom oftast en och samma person.  

söndag 17 februari 2013

Intressant SIFO - ur statsvetenskaplig synvinkel

Den senaste SIFO-undersökningen är inte bra, sett ur Alliansens synvinkel. Två av partierna, centern och kristdemokraterna hamnar under fyraprocentspärren och oppositionen har ett övertag i opinionen. Sett med mina strikt folkpartistiska glasögon så är det inte heller någon munter läsning. Även om FP ligger still sedan den senaste mätningen, så ligger vi under vårt valresultat.  

Däremot är undersökningen intressant ur statsvetenskaplig synvinkel. Fortfarande finns ingen klar majoritet vare sig för alliansen eller för (S), (V) och (MP). Sverigedemokraterna innehar fortfarande en vågmästarposition. Men om undersökningen skulle vara lika med valresultatet så skulle Miljöpartiet få en intressant roll. Även om många placerar MP tillsammans med (S) och (V), så ser jag det inte som självklart. Det gör för övrigt inte heller statsvetaren Jenny Madestam.

Mest problematisk är dock undersökningen för Alliansen. Om både (C) och (KD) är på gränsen att åka ur riksdagen när vi närmar oss valet nästa år, så är det frågan om båda partierna kan klara sig kvar i riksdagen med hjälp av moderata stödröster. I Stockholm var det ju dessutom så att en del folkpartister röstade på centern och det är väl inte lika självklart att så blir fallet den här gången, nu när Folkpartiet inte längre har så många procent "över" för taktikröstning.

Men, mycket kan ju hända. Det återstår ju fortfarande ca 1,5 år till valet, i september 2014!

söndag 10 februari 2013

Landstingsfrågor i fokus

Under den gångna veckan har situationen på våra akutsjukhus, främst Karolinska, diskuterats. Situationen har blivit allvarlig av flera olika anledningar, men bl a genom att vi just nu är inne i en period med olika typer av influensatoppar och dessutom vinterkräksjuka.

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) har i detta läge sagt att sjukhusen måste uppfylla sina vårdavtal. Mellan 80 och 100 vårdplatser har saknats sedan i somras. Uppräkningen av årets vårdbudget på 1,45 procent ska täcka behovet enligt henne.

Till stor del kan jag hålla med Filippa Reinfeldt om att sjukhusen ska uppfylla det som står i avtalen. Men jag tror dessvärre att vi befinner oss i en extrem extraordinär situation som gör sjukhusen måste få någon form av extra tillskott. Jag är rädd för att domen mot oss i Alliansen blir hård, om vi inte nu gör något åt den här situationen.

Landstingsrådet Anna Starbrink (FP) har under veckan uttalat sig om en åtgärd på lite längre sikt. De senaste åren har kompetensen höjts inom landstinget sjukvård och det på ett avsevärt sätt. Ca 400 fler sjuksköterskor och nästan lika många läkare har anställts. Samtidigt har antalet undersköterskor minskat med cirka 100. Det är bra att våra patienter kan känna sig trygga i att få vård av välutbildad personal. Men det har gått för långt om personer i legitimationsyrkena, läkare och sjuksköterskor, ägnar sig åt arbetsuppgifter som egentligen borde skötas av någon annan.

Därför bör andra yrkesgrupper avlasta sjuksköterskorna från vissa arbetsuppgifter. Duktiga undersköterskor har utbildning för och rätt kompetens för omvårdnad och annat patientarbete. De legitimerade läkarna och sjuksköterskorna ska ägna tiden och kraften åt sina ansvarsområden. Allt enligt Anna Starbrink.

Till Folkpartiets stora glädje får nu också psykiatrin sin rättmätiga plats på Nya Karolinska. Det har uppmärksammats av Birgitta Rydberg (FP). Folkpartiet har tidigare betonat vikten av att psykiatrin får plats på det nya sjukhuset. Läs gärna mer om detta på Birgittas blogg: http://birgittarydberg.wordpress.com/2013/02/05/klart-for-psykiatri-pa-nya-karolinska/

Själv ska jag nu till veckan vara med på en konferens med landstingets trafiknämnd (f d SL-styrelsen). På konferensen ska vi bl a behandla 2013 års Stockholmsförhandling, pendling i inre och yttre vatten, diverse investeringsfrågor och stomnätsstrategin. Jag lär nog återkomma i ett annat blogginlägg om delar av detta.