söndag 27 mars 2011

Kommer Juholt verkligen dra (S) åt vänster?

Som väl många av er vet om så har socialdemokraterna den här helgen valt Håkan Juholt som ny partiledare. (S)-kongressen har varit välbevakad av journalister. Bl a har Dagens Nyheter haft en "minut-för-minut" bevakning. Jag vill inte med det här blogginlägget anklaga journalister för "overkill" i sin bevakning, men ibland så känns det som om vissa i den yrkeskategorin fortfarande tror att (S) är det allenarådande partiet i Sverige.

Därför var befriande att höra Rapports Mats Knutsson igår säga att Juholts tal var ett tal för den egna rörelsen. Juholt sa det alla sossar ville höra och det är väl heller inte så förvånade. Nu ska leden slutas och enighet utåt manifesteras. Men för oss som inte är sossar fanns det knappt någon som helst vägledning i talet som angav den politiska inriktningen. Vilken politik som Juholt tänker föra återstår att se.

Men av egen erfarenhet vill jag dock peka på en sak. Det behöver inte alltid bli som man förväntar sig. Under min tid som medlem i folkpartiet har jag, om jag räknat rätt, varit med om fem partiledarval och åtminstone vid ett av dessa, nämligen när Bengt Westerberg valdes, så hamnade politiken åt ett helt annat håll än vad jag förutspådde. Därför är det inte helt säkert att bara därför att väldigt många nu tror att (S) kommer betona mer klassisk socialdemokratisk vänsterpolitik, så behöver det inte bli så. Det kan ju istället vara lättare för en sådan partiledare att istället göra tvärtom. Därför ska det t ex bli intressant att se hur Juholt ställer sig till den avvecklingsplan av kärnkraften som (S) har på sin agenda tillsammans med de andra rödgröna partierna. Eftersom Juholt kommer från kärnkraftorten Oskarshamn, så kommer det nog inte bli alltför lätt att gå i bräschen för avveckling av mängder av jobb på hemmaplan. Här förutspår jag en kursändring vid nästa partikongress.

söndag 13 mars 2011

Tre omtalade män

Idag tänkte jag skriva om tre män. Två av dem är väl närmast fortfarande att betrakta som äldre pojkar, fast eftersom de är 20 år båda två, så är de ju unga män. De unga männen har båda gjort något stort, fast på helt olika sätt.

Anton Hysen kom i veckan ut ur den berömda garderoben och talade om att han var homosexuell. För min del är det här med sexuell läggning ingenting jag direkt går och tänker på. Jag har vänner som både är homosexuella och heterosexuella, men det som är stort i det här sammanhanget är att det är en manlig fotbollsspelare som kommer ut och som dessutom tillhör en välkänd fotbollsfamilj. Det är stort och det är bara att hoppas på att det leder till fler positiva saker, som t ex att många homofobiska idrottsledare tar sig samman och kommer på att de lever på 2000-talet och inte för 200 år sedan.

Den andra unga mannen som jag vill skriva om är Eric Saade. Eric vann igår den svenska uttagningen till Eurovsionsschlagerfinalen och för en gångs skull så tycker jag att rätt låt vann. Till skillnad från förra året, då jag hade en 5-6 låter före vinnaren Anna Bergendal i mitt protokoll, så hade jag nu Eric först. Grattis Eric och lycka till!

Den tredje mannen är snart 50 år, så han är en man i alla bemärkelser. Det handlar då om Håkan Juholt, som är föreslagen som ny socialdemokratisk partiordförande. Jag var säkert inte ensam om att höja på ögonbrynen över förslaget och flera allianspolitiker kanske tycker att Juholt är en lättviktare i de här sammanhangen, om inte annat eftersom han saknar regeringserfarenhet. Jag vill då varna för sådana tankar. En socialdemokratisk partiledare får alltid uppmärksamhet och har en förmåga att växa in i sin roll. Det finns otaliga exempel på det genom åren. Nu återstår det väl att se vilken politik som kommer att föras med Juholt som ledare. Att han blir vald är jag däremot till 100% säker på. Sossar sluter alltid upp bakom sin ledare i såna här sammanhang och risken för någon form av kupp på partikongressen är så gott som helt utesluten.

Till en börja så kommer väl Juholt att, i varje fall om man ska tro Expressen, ägna sig åt något som väl kan liknas vid att "rensa ut" de han inte gillar att ha i sin närhet. Så till en början blir det väl mycket interna stridigheter. Men sedan får vi väl se. Juholt beskrivs som vänster inom sitt parti och om han även kommer att driva den typen av politik, där inslag som höjda skatter är en del av politiken, så undrar jag vad svenska folket kommer att tycka. Det var ju en sån politik som svenska folket röstat mot de senaste två valen.

söndag 6 mars 2011

Ilija Batljan, nämndemannaarvoden och partisammanslagningar

För ca två veckor sedan avgick Ilija Batljan (S) från sin post som oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting. Om någon vadhållningsfirma hade presenterat ett bra odds på att Batljan skulle avgå under innevarande mandatperiod, så hade jag nog kunnat tänka mig att sätta en rätt så rejäl slant på att så skulle bli fallet.

Ilija Batljan trivs nämligen inte i opposition. Han är tämligen van att bestämma. Som kommunalråd i Nynäshamn var det han som styrde och ställde och tog åt sig äran över positiva förslag, även om det inte alltid var han som var den som fixade till det hela. Det här fick jag själv erfara när Baltjan tog åt sig äran av att Sorunda vårdcentral öppnades under förra mandatperioden, fast det var jag som ordförande och resten av styrelsen för sjukvårdsstyrelsen söder, som såg till att den öppnades. Tvärtom var det hans socialdemokrater i landstinget som lade ner den förra vårdcentralen som fanns i Sorunda.

Nu ska (S) välja en ny gruppledare i landstinget. Om det blir det lika svårt att hitta, som det är för samma parti att hitta en ny partiledare, så lär det hela ta tid.

I veckan som gick var det också ett inslag på radion om den höga medelåldern för våra nämndemän. Trots uppmaningar från Domstolsverket om fler yngre personer, så minskar inte medelåldern. Tyvärr är det dessvärre inget konstigt med det. Domstolsverket och många andra kan skrika sig hesa över att de önskar en lägre medelålder, men det kommer inte att uppnås så länge den ekonomiska ersättningen är så katastofalt dålig som den är idag. Jag menar inte på något sätt att en nämndeman ska ha ett femsiffriga belopp för att deltaga en dag som nämndeman i t ex tingsrätten. Problemet är bara att med dagens ersättningsnivåer så känns det nästan som att man skänker bort sin tid gratis till samhället när man åtar sig uppdraget.

Jag satt i tingsrätten under några år i början av 2000-talet. Då var arvodet för en heldag 500 kr. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst kunde jag få, men då fick jag inget arvode. Med andra ord så var det så att i bästa fall så att jag kunde få ut i ersättnng för det jag förlorade på att vara ledig från jobbet, vilket innebar att man kan säga att jag gjorde ett gratisjobb för samhället då jag satt som nämndeman. Med den typen av ersättningar kommer vi aldrig nå upp till Domstolsverkets mål.

Avslutningsvis upprepar jag mitt motstånd mot en sammanslagning mellan Folkpartiet och Centern. I en blogg av Rasmus Jonlund (FP) tar Rasmus upp en av de frågor som för mig blir problematiska vid en eventuell sammanslagning. I övrigt hänvisar jag till tidigare blogginlägg på den här sidan!