fredag 30 april 2010

Mitt senaste nyhetsbrev - bl a om Sorunda vårdcentral

På nästa styrelsemöte med sjukvårdsstyrelsen söder den 10 maj kommer styrelsen att behandla ett ärende om ett tilläggsavtal för en filialmottagning i Sorunda i Nynäshamns kommun. Tilläggsavtalet föreslås att tecknas med Nynäs Vård AB om att bedriva en filialmottagning för husläkarverksamhet med basal hemsjukvård samt barnavårdcentralsverksamhet (BVC) i gemensamma lokaler i Sorunda.

Det har tidigare funnits filialverksamheter i Sorunda men dessa avvecklades 2004 och primärvården koncentrerades då till Ösmo och Nynäshamn. Det rådde då brist på fast anställda läkare i Nynäshamns kommun. Man kan naturligtvis spekulera om varför det var så, men jag hävdar att den största anledningen var att den dåvarande socialistiska majoriteten inte ville inse att den då landstingsdrivna vårdcentralen inte fungerade. Nu efter införandet av Vårdval Stockholm är situationen stabil och det finns hela tre auktoriserade husläkarmottagningar i Nynäshamns kommun och sju listningsbara specialister i allmänmedicin. Nynäshamn är bara en kommun som gynnats av införandet av Vårdval Stockholm, men det är ett av de bästa exemplen.


Vill du läsa hela mitt nyhetsbrev, så kan du göra det på min hemsida.

tisdag 27 april 2010

Maud Olofsson har rätt om miljöpartiets politik

I en artikel i Expressen idag går näringsminister Maud Olofsson (C) till hårt angrepp mot miljöpartiets politik. Det gör hon rätt i, tycker jag. Jag tycker miljöpartiet mer och mer börjar likna en ulv i fårakläder, där språkröret Maria Wetterstrand utgör det bästa exemplet på att fagert tal inte hjälper vid en närmare granskning.

I artikeln pekar Maud Olofsson på att Miljöpartiets politik kommer att kräva stora uppoffringar för människor i deras vardag. Centerpartiet har bl a räknat ut att det skulle handla om om över 2000 kr mer per år för ett vanligt hushåll, mest beroende på att miljöpartiet gör det dyrare att åka bil.

För mig, som bor mitt inne i Stockholm är det inget större problem. Jag åker inte så mycket bil och har (nästan) hur mycket kollektivtrafik som helst i min närhet, alltfrån flera busslinjer, samtliga tunnelbanelinjer, samtliga pendeltågslinjer, Arlandabanan och SJ:s alla fjärrtåg. Allt detta inom en radie med som mest en kvarts gångavstånd. Problemet är bara att de som bor i glesbygd har det inte lika förbeställt. För några år sedan var jag och min fru och besökte Kiruna kommun. Bor man mitt inne i Kiruna och har sitt jobb på kommunen eller i gruvan, så kan man nog gå till sin arbetsplats. Men de allra flesta i Kiruna och i liknande kommuner, är beroende av bilen. Så här slår miljöpartiets pålagor på bilismen hårt.

Det är mycket som är fel i miljöpartiets politik. De säger sig vilja värna om glesbygden. Inte ens det är sant.

På tal om Kiruna, så kan jag avslutningsvis inte låta bli att visa en bild på deras vackra kyrka!













onsdag 21 april 2010

Maria Wetterstrand (MP) kandiderar INTE till kommunfullmäktige

Miljöpartiet går kraftigt framåt i en opinionsundersökning som SIFO gjort bland invånare i Stockholms stad. Om detta har bl a Dagens Nyheter berättat. Enligt den mätningen skulle Miljöpartiet få nästan 18% av rösterna i Stockholm stad och bara vara några få procent efter Socialdemokraterna. Man ska inte underskatta medborgarna, men jag bara undrar om de som nu anger att de ska rösta på miljöpartiet, verkligen vet vad de säger att de ska rösta på?

Det är nämligen inte Maria Wetterstrand som ställer upp i kommunfullmäktigevalet i Stockholms stad, utan den tilltänkta ledaren heter Yvonne Ruwaida. Jag kan förstå att Maria Wetterstrand är populär. Hon har en bra framtoning, är kunnig och pratar på ett sätt som alla förstår. Att hon däremot framhåller en politik som jag inte delar är en annan sak.

Men nu är det som sagt inte Maria W som ställer upp i kommunfullmäktigevalet och med tanke på den nyss nämnda undersökningen, så vägrar jag att tro att det är närmare 18% som egentligen vill ha miljöpartiets politik tillsammans med de kandidater som miljöpartiet har på sin kommunfullmäktigelista. Förutom Wetterstrands popularitet så tror jag att det här handlar om missnöjda socialdemokrater som av någon anledning inte längre känner samhörighet med socialdemokraterna i Stockholms stad.

Men detta faktum, att inte Maria Wetterstrand kandiderar vare sig till Stockholms stad eller till Stockholms läns landsting måste uppenbarligen bli en uppgift för oss andra att tala om. Om inte annat så handlar det om ren och skär konsumentupplysning!

torsdag 15 april 2010

Har Vatikanstaten, celibat, homosexualitet och pedofili något samband?

Många har på senare tid diskuterat det som uppdagats inom katolska kyrkan när det gäller pedofili. Som troende kristen (dock ej inom den katolska kyrkan), blir jag minst sagt ledsen när det visar sig att sådant här sker inom kyrkan.
Jag vet inte om det var för att lindra de senaste händelserna som en högt uppsatt kardinal inom Vatikanen gick ut och sa att det inte fanns något samband mellan pedofili och ceblibat, utan istället mellan pedofili och homosexualitet. Om det kan man läsa i t ex Dagens Nyheter. Men eftersom den katoska kyrkans hat mot homosexualitet och därmed också mot homosexeulla är välkänt, så undrar jag om man då ska tolka kardinalens uttalande som att de präster som nu gjort övergrepp på barn också är homosexuella? För så måste det ju vara om kardinalens teori är riktig.

Naturligtvis finns inte något sådant samband och jag tror inte heller att det finns något direkt samband mellan celibat och pedofili heller. Frågan är nog mer komplicerad än så. Varför vissa vuxna dras till barn på ett så snedvridet sätt, så att de har sexuellt umgänge med barn, har nog dessvärre många olika och komplicerade psykologiska förklaringar. Därför tror jag inte att det finns några generella samband. Men det är klart, jag tror inte heller att katolska prästers celibat underlättar i sammanhanget.

fredag 9 april 2010

Socialdemokraterna är inte trovärdiga när det gäller nytt sjukhus i Södertälje

I Länstidningen har tre socialdemokrater, Ingela Nylund Watz , oppositionslandstingsråd, Ilija Batljan, tilltänkt nytt oppositionslandstingsråd och Inger Ros, 2:e vice ordförande i sjukvårdsstyrelsen söder, skrivit en debattartikel om deras tidigare förslag om nytt sjukhus i Södertälje.

I artikeln kräver författarna svar från den moderata landstingsledningen hur de ställer sig i frågan. Moderaterna får naturligtvis tala för sig själva, men jag vill med anledning av den socialdemokratiska artikeln ge några kommentarer.

Jag anser att socialdemokraterna inte är trovärdiga i den här frågan. Det är dessutom på gränsen till hyckleri när en av artikelförfattarna, Ingela Nylund Watz, så sent som under den förra mandatperioden stod i det främsta ledet för att lägga ned hela sjukhuset, nu säger sig vilja bygga ett nytt sjukhus. Det här kan inte ses som något annat än ett försök att flirta in sig hos södertäljeborna i en fråga där den socialdemokratiska trovärdigheten är noll.

Till råga på allt så vill de dessutom bygga en särskild neonatalavdelning tillsammans med det BB som finns idag. När jag under förra mandatperioden, (då bl a socialdemokraterna satt vid makten), i frågor och interpellationer framförde den åsikten, så var det aldrig tal om att bygga någon sådan avdelning. Det har också visat sig att det föds för få barn på Södertälje sjukhus för att det en investering i en neonatalavdelning ska kunna bära sig.

Frågan om framtida ombyggnad, utbyggnad och/eller tillbyggnad av Södertälje sjukhus finns med i den ordinarie planeringen. Sjukhusledningen har på ett normalt sätt väckt den frågan och utredningar pågår. Det är beklämmande att sossarna nu försöker leka första försvarare av Södertälje sjukhus, när man under förra mandatperioden stod i det främsta ledet för att lägga ned detsamma!

torsdag 8 april 2010

Risk för skattechock (i framtiden)!?

Idag har bl a Dagens Nyheter skrivit om att en beredningsgrupp inom Sveriges kommuner och landsting (SKL) räknat fram att skatten skulle behöva höjas med 13 kronor på 25 år för att rädda välfärden.
Bakgrunden är att kostnaderna inom kommuner och landsting beräknas att stiga kraftigt de närmaste 25 åren. Fram till år 2035 skulle därför kommunalskatten behöva höjas med 13 skattekronor per hundralapp, förutsatt att man inte hittar någon annan finansiering.

Dettta är natuligtvis helt absurt. Jag är inte den typen av politiker som förespåkar radikalt sänkta skatter. Jag har inte särskilt svårt att acceptera t o m höjda skatter, men det finns ju en gräns för allting. Med en höjning med 13 kronor skulle i stort sett samtliga skattesatser hamna på över 40 kronor. Tillsammans med den statliga skatten så skulle folkpartiets slogan om "hälften kvar" bli ett minne blott och de allra flesta av oss skulle tycka att vi hade alltför lite kvar i plånboken när skatten var dragen.

Går det här då att undvika? Självfallet är svaret på den frågan. Det hela handlar naturligtvis om vad vi ska använda våra gemensamma resurser till. Här finns naturligtvis stora skillnader mellan olika kommuner. Medan en del kommuner försöker att hålla nere skatteuttaget, känns det nästan som om det är tvärtom när det gäller andra kommuner och utan att nu namnge någon, så kan man naturligtvis fundera på vissa kommunala satsningar inom främst fritidsverksamhet för vuxna och andra saker som inte kan anses vara av yttersta nödvändighet. I en annan kommun som jag läste om är man på väg att satsa pengar i en nöjespark. Man kan ju fundera över den kollektiva nyttan av det.

Vad som måste göras framöver är helt enkelt en hårdare prioritering av resurserna. Ska t ex alla ingrepp inom sjukvården som idag finansieras genom skattsedeln även göra detta i framtiden? Måste vi inte acceptera större egenavgifter inom vissa områden? Finns det ingen gräns för vissa politikers kreativitet när det gäller att utöka den kommunala verksamheten?

Mitt svar på de frågorna är att vi måste börja göra prioriteringar i sjukvården och att det finns tveksamheter till betalning via skattsedeln för vissa ingrepp, att vi måste acceptera större egenavgifter och att det måste finnas en gräns för den kommunala verksamheten. Men jag är ju folkpartist, jag tror inte frågan är lika självklar för en socialdemokrat eller, än värre, för en vänsterpartist!

tisdag 6 april 2010

Mitt senaste nyhetsbrev - bl a om landstingsrevisorerna

Jag har idag översänt mitt senaste nyhetsbrev till mina prenumeranter och även publicerat detsamma på min hemsida.

Här nedan följer ett utdrag ur nyhesbrevet. Om du vill läsa hela, så kan du klicka på länken här ovan.

REVISIONSBERÄTTELSER OCH ÅRSREDOVISNING
På det kommande landstingsfullmäktigemötet den 13 april så kommer fullmäktige att behandla revisionsberättelser och årsredovisning. Revisorerna har som vanligt en hel del synpunkter på hur landstingsmajoriteten har skött sitt mandat under det gångna året och de ska naturligtvis också kritiskt granska oss utifrån beslutade kriterier. Så långt är allt väl. Men det som jag tycker är en oroväckande tendens när det gäller vår revision i landstinget, är den mängd rapporter som revisionen formligen spottar ur sig under verksamhetsåret. Jag vet inte hur många de är till antalet, men det är en oerhört stor mängd. Mottagare av dessa rapporter är i första hand givetvis de verksamheter som berörs, men i slutänden är det revisionens uppdragsgivare, d v s landstingsfullmäktige, som är de slutgiltiga mottagarna. Det är ju landstingsfullmäktige som i slutänden avgör ansvarsfrågan för var och en i nämnder och styrelser. För mig – och troligtvis för fler än mig – så blir då mängden av revisionsrapporter ett problem. Till slut så kan man säga att skogen inte syns för alla träd. Eller uttryckt på ett mera rakt sätt; jag vet inte vad i alla rapporter som revisionen presenterar som är viktigast. För allt kan omöjligen vara lika viktigt? Eller? Det andra problemet med alla revisionsrapporter är att jag tycker att en del av dem har blivit klart politiserade. Jag har respekt för revisorernas kritik, men när revisorerna börjar låta som ekon av oppositionen är det något som är fel. Bara för att ta ett exempel av alla, så tycker jag att revisionen ska hålla sig borta från att använda samma typ av argument som oppositionen när det t ex gäller kritiken mot spårväg city. När det gäller själva årsredovisningen så är den mycket glädjande. Trots den svåra ekonomiska situationen som präglat både Sverige och Stockholmsregionen, så redovisar landstinget ett överskott för 2009 på ca 1,1 miljard kr. Detta överstiger budget med drygt 300 miljoner kr. Vi har därmed en fortsatt god ordning på våra finanser och sägas ska också att resultatet inte beror på att vi inte gjort det vi ska när det gäller vår verksamhet.