tisdag 14 december 2010

Oppositionen i landstinget talar inte om sina egna förslag

I tisdags och onsdags under den här veckan debatterade och antog landstingsfullmäktige sin budget för 2011. Både under trafikdebatten och sjukvårdsdebattenbuden var det påfallande hur mycket oppositionen skällde på det som vi gör i alliansen, utan att för den skull presentera några egna alternativ. I varje fall var så fallet under den allmänpolitiska debatten.


I trafikdebatten sa socialdemokraterna att man var emot satsningar på spårväg city och båttrafik. Man sa att man ville göra mer "viktiga satsningar". Frågan är dock vad det är? Kanske den onödiga t-banegrenen till Karolinska, som istället kan genomföras med spåväg, eller?

I övrigt så fortsätter vi i landstingsmajoriteten att att i första hand koncentrera oss på kärnverksamheterna sjukvård och kollektivtrafik. Den nya budgeten omfattar drygt 72 miljarder kronor, varav cirka 51 miljarder används inom hälso- och sjukvården. Landstingsskatten blir oförändrad, 12,10, men vissa av taxorna inom hälso- och sjukvården höjs. Taxorna inom SL-trafiken blir dock oförändrade.

Landstinget står inför flera stora utmaningar under de närmaste åren. Befolkningen i länet ökar med ungefär 30 000 personer per år. Allt fler blir allt äldre. Det ställer krav på investeringar, både inom vården och kollektivtrafiken, och en väl fungerande organisation. Det nya sjukhuset Nya Karolinska Solna står för en viktig del av landstingets arbete med att utveckla vården och knyta den närmare forskningen.

Avslutningsvis lite om kulturen, som har en liten del av den totala budgeten. Landstinget producerar inte kulturell verksamhet i egen regi, utan tecknar avtal med externa verksamheter som driver den externt. Kontaktytorna mellan kultur- och näringslivet ska stärkas. Landstingets kultursatsningar vänder sig i första hand till barn- och unga, samt vården. Dessutom finansierar landstinget verksamheten vid Stockholms konserthus, samt ett antal länsuppdrag, till exempel Film Stockholm, Stockholms länsmuseum och Länsmusiken. Den sistnämnda är jag för övrigt själv en stark värnare av, som den ledamot jag råkar vara i deras styrelse!

söndag 5 december 2010

Socialdemokraternas budget är orealistisk!

December är ju en månad då det händer mycket. Det mest påtagliga är självfallet all julsress inför den 24:e december, men det händer också annat. I Stockholms läns landsting beslutas det om budget för 2011. Det är ganska så långdragna tillställningar som dessvärre kan kännas aningen sega.

Folkpartiet, tillsammans med den övriga alliansen, uppvisar en stark budget med ett överskott på drygt 700 Mkr. Landstingsskatten förblir oförändrad och satsningar görs på både sjukvård och kollektivtrafik. Under 2011 kommer också ett nytt ersättningssystem för husläkarmottagningarna, vilket jag ser fram emot och med säkerhet kommer att kommentera här på bloggen vid andra tillfällen.

Även oppositionen har lagt sina förslag. Både miljöpartiet och vänsterpartiet vill höja skatten, medan socialdemokraterna nu frångår det de sa i valrörelsen och föreslår nu oförändrad skatt. Det är i och för sig bra, men deras balans- och resultaträkning är däremot en bluff med siffror av sällan skådat slag. Något som resulterar i att deras budget inte skulle gå att genomföra.

Eller i och för sig, det skulle nog gå. Problemet är bara vad som i så fall händer. (S) föreslår nämligen ganska så drastiska besparingar på den s k administrationen. Naturligtvis går det att effektivisera administration. Det gör det alltid. Men för att kunna göra de kraftiga besparingar som (S) vill göra, så handlar det om extremt många personer som faktiskt måste sägas upp.

Att kraftigt skära ned administrationen, eller som det också populärt brukar heta, rationalisera i byråkratin, kan förefalla vara bra. Det är ju bara det att de där byråkraterna faktiskt också gör något. De rullar inte tummarna dagarna i ända. Jag själv råkar vara en av dem, om än inte inom landstinget. Men jag och många av mina kollegor är de som förser politiker med underlagsmaterial för beslut. Det konstiga är att det oftast är den typen av politiker som skriker högst om att skära i byråkratin som samtidigt kräver betydande utredningar och underlag för sina beslut och som med motioner och interpellationer gör att "vi byråkrater" faktiskt får mer jobb.

Så det hela går faktiskt inte ihop. Om man menar allvar med att skära kraftigt i byråkratin, så kommer det ske på bekostnad av underlag för politiska beslut. Det är vi byråkrater som är mellanledet mellan de som direkt jobbar i verksamheten och den politiska nivån. Om det sker drastiska besparingar på administrationen, så kommer det obönhörligen att drabba den politiska nivån. Jag tror faktiskt Ililja Batljan och hans socialdemokrater är mer kloka än så, och ser mer budgetposten "nedskärningar i byråkratin", som ett spel för galleriet!



Läs även bloggar av Birgitta Rydberg och Anna Starbrink.

torsdag 18 november 2010

Det är inte ok att de dementa lämnas utan tillsyn!

Min mor blev nästan 90 år gammal. De sista ca sex åren av sitt liv var hon sjuk i en demens av Alzheimertyp. Det är naturligtvis svårt att veta vad min mamma kände över sin tillvaro. Men jag tror nog alla förstår att sjukdomen är svår. Den bryter ner personen som drabbas, undan för undan börjar minnet att svikta och får man en grav typ av demens så vet man knappt var man är och är helt beroende av sin omgivning.

Därför berör det mig väldigt illa när jag läser i tidningarna (t ex i Expressen) att dementa lämnas ensamma på natten. I en granskning av Socialstyrelsen har det visat sig att på sex av tio boenden så låser personalen dörrarna på natten och går hem. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Däremot hoppas jag inte att Socialstyrelsen menar att det är fel att de dementa låses in överhuvudtaget. Som anhörig var jag ganska nöjd med att min mor var det. Innan hon kom in på det särskilda boendet i Sigtuna kommun, där hon bodde under de sex åren, så vet jag att det var flera gånger som hon "kom bort" när hon bodde hemma. Det var inte kul, utan tvärtom ganska så skrämmande. Det är inte bra om dementa rymmer och hamnar "ute på stan".

Däremot är det som sagt helt oacceptabelt att dörrar låses och personalen går hem för natten. Inte för att dörrarna låses, utan för att de dementa lämnas ensamma. Vad händer på boendet under natten? Det är ju inte precis säkert att de dementa sover hela natten. De kan göra allt från att gå upp och hämta något i kylskåpet och lämna kylskåpsdörren öppen till att tända levande ljus och gå och lägga sig igen. Som f d anhörig till en person med demens, så lider jag med alla anhöriga som ska få uppleva detta.

lördag 13 november 2010

Insändare i "Vi i Vasastan"

Jag vill gärna delge er alla en insändare som jag fick in i lokaltidningen "Vi i Vasastan". För närvarande är det ju många inom socialdemokraterna som inte verkar tycka om varandra och det pågår minst sagt ett maktspel. Det är väl inte särskilt tänkbart, även om det vore roligt, att det därefter kom någon sosse som sa att spårvagnar skulle vara bra i Stockholms innerstad. Men det låter väl vänta på sig och det blir nog inte Jan Valeskog (S) som säger det först. Läs här nedan så förstår ni vad jag menar.



Därför är spårväg City är en succé
Den socialdemokratiske spårvagnshataren nr 1, Jan Valeskog, har ännu en gång uttalat sin spårvagnsfientlighet i nummer 41 i "Vi i Vasastan". Detta efter det att linje 47 nu har upphört. Noterbart är att i samma tidning finns en insändare om att det blivit bättre nu när 47:an försvunnit, men Valeskog går på i sina gamla vanliga hjulspår, det sistnämnda i dubbel bemärkelse!

Bakgrunden till kritiken är att den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, drivit igenom ett beslut i landstingsfullmäktige som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen, som nu alltså har genomförts, avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvägslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Det är alltså detta som Valeskog anser är en stor skandal. När Valeskog dessutom använder sig av uppgiften att problemen vid Sergels torg kommer att hålla i sig i tio år, använder sig Valeskog av felaktiga uppgifter, som inte är sanna och som underkänts av SL.

Det är möjligt att det kan bli lite smårörigt under byggtiden, men det är ju ändå så att man måste se på helheten i en sådan här investering. Det som vi nu genomfört är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så ser socialdemokraterna och Jan Valeskog bara problem. Det är inte bara beklagligt, utan oerhört sorgligt.

Olov Lindquist (FP)
landstingspolitiker

onsdag 3 november 2010

Gratulationer och kommentarer kring en viss bok

Först av allt vill jag säga grattis till våra två folkpartistiska landstingsråd, som strax kommer väljas av landstingsfullmäktige, Birgitta Rydberg och Anna Starbrink! Den sistnämnda fyller ju dessutom år just denna dag, så för Annas del blir det ett dubbelgrattis!

Sedan kanske en och annan har noterat att det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. En av anledningarna till det är att jag fått ett nytt jobb eller jag kanske ska säga "nygammalt", eftersom min arbetsgivare är densamma sedan drygt 20 år tillbaka. Således är jag sedan den 1 november tillbaka som anställd på Botkyrka kommuns samhällsbyggnadsförvaltning. Det gör att jag troligtvis kommer ha mindre tid att skriva här på bloggen och jag kommer också att fortsättningsvis avstå från att kommentera politiken i Botkyrka.

Det stora samtalsämnet just nu är väl annars en viss bok, om vår kung. Jag har inte läst boken och kommer med största sannolikhet inte heller att läsa den. Det jag har förstått är att boken bygger på skvaller och lösa rykten, samt intervjuer med personer som inte namnges i boken.

Jag tycker det är helt i sin ordning att kungen och hovet granskas. Däremot anser jag inte att det vare sig kungen eller någon annan av den kungliga familjen behöver kommentera sådant som skrivs om dem i tidningar, böcker och andra medier och i det här sammanhanget kan jag inte annat än att hålla med Expressens Johan T Lindwall när han skriver och frågar sig hur hovet kunde låta detta hända?

Med det menar jag kungen faktiskt inte har någon skyldighet att arrangera presskonferenser eller besvara mediers frågor, men om kungen nu gör det, så måste hovet ha förberett kungen bättre än vad som nu har varit fallet. Ansvaret för denna enorma fadäs måste givetvis hovets informationschef, Nina Eldh, ta på sig.

Fast hela den här historien blir inte bättre av att det uppenbarligen också är en riktigt dålig bok. I varje fall om man ska tro historikern Dick Harrison, som i en artikel i Svenska Dagbladet sågar boken längs fotknölarna. Harrison avslutar sin artikel med att skriva följande: "Slutsats:”Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken” är ett beklämmande stycke kvällstidningsprosa som lär oss ytterst lite om vår statschef. Detta är, med andra ord, en riktigt dålig biografi." Jag tycker det säger allt!

måndag 25 oktober 2010

Positivt och negativt i Södertälje

Det är kul att, numera på avstånd, följa det som händer i Södertälje. Eftersom jag bodde i stan i nästan 20 år, så är jag fortfarande intresserad över det som händer där och tycker det är roligt när det kommer positiva nyheter och suckar över de negativa.

När jag idag läser Länstidningens nätupplaga, så finner jag bl a två mycket positva saker och en negativ. De positiva hämtar jag från sporten och näringslivet. Den negativa från politiken.

Fotbollslaget Syrianska har nämligen gått upp i allsvenskan. För några år sedan var ett annat södertäljelag, Assyriska, uppe i högsta serien i ett år. Vi får nu se om Syrianskas sejour i allsvenskan blir längre. Laget, som bildades för 33 år sedan, har härmed skrivit en bit historia. Man hade en tuff resa och låg ganska så länge i mitten av serien, innan man sakta men säkert kravlade sig upp och faktiskt blev vinnare av superettan i slutänden. Det är bara att säga; GRATTIS SYRIANSKA!

Det andra roliga som jag hämtar från Södertälje är att företaget Scania går bra! Vinsten för bolaget blev bättre än väntat, hela 3 352 miljoner kronor för tredje kvartalet. Enligt TT hade analytiker räknat med att Scanias vinst skulle landa på 2 898 miljoner kronor. Det är inte bara för Södertälje som det är kul att det går bra för Scania, utan för hela Sverige.

Avslutningsvis det negativa. Jag har tidigare kommenterat Pensionärspartiet i Södertäljes märkliga turer, som bl a ledde fram till att man uteslöt en av partiets grundare och frontpersoner, Berit Lagerwall. Det ledde naturligtvis till att partiet tappade sina två mandat och åkte ur Södertäljes fullmäktige, men vad värre är så har partiet uppenbarligen misskötts till den milda grad att konkursen är nära. Pensionärspartiets revisor Mihkel Nõmm rekommenderar partiets styrelse att försätta partiet i konkurs och den som har den mycket otacksamma uppgiften att försöka reda ut den ekonomiska härvan är 88 år unga Aina Abrahamsson. Jag tror hon hade önskat sig en lättare uppgift på ålderns höst. Jag känner inte Aina Abrahamsson, men jag säger ändå; Stackars Aina!

torsdag 21 oktober 2010

Förakta inte andra människor!

En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.

Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.

Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.

På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"
Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"


Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.

Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.

Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.

Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".

Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?

onsdag 20 oktober 2010

Rationalisera jordbrukspolitiken och ta bort resorna till Strasbourg

Folkpartiet är Sveriges mest EU-vänliga parti. Det är vi stolta över. Vår vision för Europa är en kontinent som ger alla människor nya möjligheter och friheten att förverkliga sina drömmar. För oss liberaler är de främsta målen med samarbetet inom den europeiska unionen fred, frihet och demokrati.

Men att vi folkpartiser gillar EU innebär inte att vi älskar allting som har med EU att göra. På DN-debatt skriver idag EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) att hon är oerhört besviken över att EU-kommissionen inte vill verka för neddragningar inom jordbrukspolitiken. Hon påpekar mycket riktigt att behovet av att hushålla med EU:s pengar är större än någonsin.

Vidare skriver EU-ministern att alltför många medlemsländer har stora underskott samtidigt som de redan tidigare har stora statsskulder. Samarbetet inom EU är viktigt för att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och för att alla medlemsländer långsiktigt ska återgå till sunda offentliga finanser.

Att EU kan och bör effektiviseras är ett måste. I framtiden är det en omöjlighet att halva EU:s budget går till jordbrukspolitiken. Speciellt inte som många EU-länder idag går med kraftiga underskott.

Något som Birgitta Ohlsson inte tar upp i sin artikel, men som också är ett måste för framtiden, är att EU-parlamentets sammanträden bör hållas på en enda plats och att denna bör vara Bryssel. Det kringflackande liv som parlamentarikarna idag sysslar med, då de med jämna mellanrum åker med sitt pick och pack till Strasbourg, måste upphöra.

I båda de här frågorna innehar Frankrike en nyckelroll. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men en lösning som inkluderar ett fett erbjudande till Frankrike på samma tema som ur filmen Gudfadern, d v s "I will make him an offer he cant refuse", skulle vara på sin plats, även om jag i övrigt inte vill göra några jämförelser mellan Frankrike och Gudfadern!

Om ni som jag inte tycker om EU-parlamentets kringflackande liv mellan Bryssel och Strasbourg, kan ni kolla in oneseat.eu och där skriva på att ni är emot denna flyttcirkus!

måndag 18 oktober 2010

Sverigedemokraterna ska bemötas och Sverige ska inte lämna Afghanistan i sticket

Det tillhör inte precis vanligheterna att jag håller med min socialdemokratiske landstingskollega Peter Andersson, men nu har det hänt. På sin blogg skriver Peter Andersson idag ett inlägg under rubriken "Vilket ansvar tar man på sig om man legitimerar Sverigedemokraterna".

På sin blogg kritiserar han de som nu säger att "Ok att Sd är främlingsfientliga, men nu är de invalda - därför ska de ses som ett vanligt parti". Liksom Andersson anser jag att partiets verkliga syften måste kommas ihåg, man kan inte bortse från deras huvudagenda, nämligen att med en främlingsfientlighet och en människosyn som bygger på ett "vi-och-de-tänkande", driva ut flyktingar ur landet och i pricip inte tillåta några att komma hit.

Jag tycker också att Dagens Nyheter har rätt när de skriver att det är rätt att ta debatten med Sverigedemokraterna, men inte att acceptera deras världsbild. Debatten får inte tas utifrån deras villkor.

För övrigt vill jag gärna hålla med min partikollega Victor Zetterman, när han argumenterar för att Sverige måste vara kvar i Afghanistan med svenska trupper. Dessvärre har nu den femte svenska soldaten stupat och det är minst sagt sorgerligt. Även jag vill beklaga och rikta mina tankar till hans familj, men konstaterar samtidigt att detta inte får legitimera ett snabbt tillbakadragande av svensk trupp, vilket jag f ö kommenterat tidigare här på bloggen.

Ett hemtagande skulle ju enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Det ska inte få hända!

Läs gärna Christoffer Fagerbergs och Helena Von Schantz blogg i samma ämne.

fredag 15 oktober 2010

Riksdagsledamöter ska tjänstgöra som riksdagsledamöter

Vi har väl alla följt Thomas Bodströms (S) turer angående hans ansökan om tjänstledighet från riksdagen. Bl a i Expressen kan vi nu läsa om att Bodström bestämt sig för att sluta i riksdagen. Det tycker jag är bra!

Jag lägger i detta sammanhang inga politiska värderingar i om Bodström är en bra företrädare för sitt parti eller om det är en fördel för oss i Alliansen att slippa honom som riksdagsledamot, utan för min del handlar det här om en helt annan sak, nämligen att om man av svenska folket fått den oerhörda förmånen att bli riksdagsledamot, så ska man också sköta det uppdraget till 100%.

Det kan naturligtvis göras på olika sätt. En del riksdagsledamöter skriver mängder av motioner och interpellationer och är aktiva i talarstolen, medan andra mer jobbar i det tysta, är med på möten i sin valkrets, pratar med folk i sin hembygd o s v. Jag lägger inga som helst värderingar i detta, så länge man sköter sitt uppdrag.

Däremot har jag väldigt svårt att förstå att man gör andra saker än att sköta sitt riksdagsarbete. Framförallt om detta innebär att man får ett arvode både från riksdagen och från det man gör vid sidan av detta arbete. Thomas Bodström är en sådan person, men det finns även andra, som t ex tar sig an klienter i sin yrkesroll som advokat. Detta anser jag inte är acceptabelt.

I det här sammanhanget håller jag med Expressens Ann-Charlotte Marteus, ett riksdagsuppdrag är inte som ett vanligt uppdrag. Det är något mycket finare!

torsdag 14 oktober 2010

Ilija Batljan, Anton Abele och Dulee Johnson

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan går idag till angrepp mot Mona Sahlin. I Expressen kritiserar han det socialdemokratiska partiet för "avsaknad av politik". I flera avseenden ger jag Batljan rätt, bl a när han säger att socialdemokraterna förlorade på det rödgröna samarbetet. Det skvallrar ju inte minst valresultatet om, där ju miljöpartiet blev det stora rödgröna vinnarpartiet.

Däremot så vet jag inte om just Ilija Batljan är rätt person när det gäller förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade valet. Han stod nämligen själv för ett av de största självmålen i valrörelsen med sitt s k "butlerförslag", något som jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg. I en undersökning som Expressen gjorde, så var det ca 70% som tyckte att det var ett dåligt förslag.

Vidare har jag noterat att 18 år unge Anton Abele (M) nu tar plats i riksdagen. Anton blev känd när han efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2007 startade ett mycket uppmärksammat upprop mot gatuvåld. Det var ett mycket bra initiativ och satte än en gång fokus på det våld som dessvärre helt oprovocerat då och då dyker upp på Stockholms gator.

Det är naturligtvis upp till moderaterna att placera vilka kandidater man vill på sin riksdagslista och jag har inget emot att yngre personer kommer in i riksdagen. I riksdagen ska det finnas plats för både yngre och äldre, men jag blir lite betänksam när en person i stort sett kommer direkt från gymnasiet in i riksdagen och i partisammanhang enbart blivit känd för en enda sak, om än med en enormt stor uppmärksamhet.

Även om jag här ovan låter lite kritisk, så önskar jag Anton Abele (och f ö även alla andra riksdagsledamöter) lycka till med sina uppdrag!

En som jag däremot inte vill önska lycka till, utan som jag nu vill slippa för gott, är AIK:s fotbollsspelare Dulee Johnson. Johnson sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och för vilken gång i ordningen som det är "strul" med denne spelare vet jag inte. AIK har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, stängt av honom från spel. Som AIK:are känner jag sorg över att vi överhuvudtaget har tagit honom till klubben, men låt nu det här bli det som gör att vi säger tack och adjö till Dulee Johnson för alltid! Hans lagkamrater har tröttnat och det har jag också gjort - för länge sedan.

söndag 10 oktober 2010

Kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen!

I både dagens och gårdagens Expressen kan man till min stora glädje läsa om att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kör över skolverket när det gäller kristendomens särställning i religionsundervisningen. Det här har på sina håll skapat upprörda känslor, även bland folkpartistiska kollegor, t ex Liberal Mångfalds ordförande Mikael Trolin. Trolin är helt fel ute, men jag återkommer strax till det.

Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.

Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.

Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.

Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.

Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.

Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.

Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

torsdag 7 oktober 2010

Det är fel att sparka Karin Hübinette från Agenda

Sveriges Televisions journalist Karin Hübinette har sparkats ifrån sitt programledarskap för Agenda. Anledningen är att hennes syster Hillevi Engström har utsetts till ny arbetsmarknadsminister. Argumentet för sparkandet är att det annars skulle uppstå jävssituationer.

Jag undrar nu vilka jävssituationer som det egentligen handlar om? Släktskapsjävet är naturligtvis självklart. Jag förstår givetvis att det är helt olämpligt att Karin Hübinette som journalist intervjuar sin syster som minister. Men det hade ju lätt kunnat undvikas genom att helt enkelt låta någon annan journalist tillfälligt leda Agenda, om nu minister Engström skulle deltaga i programmet.

Nej, i det här fallet handlar det uppenbarligen om något annat jäv och det enda jag då kan komma på är det som kallas för delikatessjäv. Enligt lagen handlar delikatessjäv om att en person är jävig ”om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Denna regel är avsedd att fånga upp övriga tänkbara risker för opartiskhet. Det kan gälla för den som särskilt hårt engagerat sig i en fråga eller som är nära vän med någon sakägare.

Att stänga av journalister p g a delikatessjäv är hårt och skulle nog i förlängningen drabba otroligt många fler än Karin Hübinette. Noterbart är också att detta jäv inte anfördes som argument vid Thomas Bodströms utnämning som minister. Då fick minsann hans syster Cecilia Bodström behålla jobbet på Sveriges Radio. Ett annat exempel är Natanael Derwinger som fick vara programledare för en partiledardebatt om skolan, även fast hans f d flickvän, Maria Wetterstrand (MP) var en av debattörerna.

Jag noterar också att det råder delade meningar i Aftonbladet i denna fråga. Heder i det här fallet åt Lena Melin som tycker att Sveriges Television gör fel när de sparkar Hübinette. Vänsterspöket och den s k kulturchefen Åsa Linderborg tycker naturligtvis tvärtom. Linderborg hade säkert sett annorlunda på det hela om det hade varit någon på vänstersidan som hamnat i samma situation. För det är väl skillnad på vänsteropartiskhet och högerjäv, eller hur Åsa Linderborg?

tisdag 5 oktober 2010

Den nya regeringen och Sverigedemokraternas uttåg

Sveriges nya regering är nu presenterad. Säkerligen var det hårda förhandlingar mellan Allianspartierna om fördelningen av statsrådsposterna, men jag tycker ändå det var bra att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna fick behålla antalet statsrådsposter intakt.

Folkpartiet behåller således fyra statsråd och ansvarsområdena är ungefär desamma som tidigare, även om departementsindelningen ändras, bl a avvecklas Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jan Björklund kvarstår givetvis som utbildningsminister, men blir nu också, som en följd av valresultatet, vice statsminister.

Nyamko Sabuni kvarstår som jämställdhetsminister. Hon blir också biträdande utbildningsminister och statsråd i utbildningsdepartementet. Hon får ansvaret för komvux, yrkesvux, svenskundervisning för invandrare och yrkeshögskolan.

Birgitta Ohlsson kvarstår som EU-minister, men kommer även, om jag förstått det hela rätt att ha hand om konsumentfrågorna.

Till min stora glädje blir Erik Ullenhag integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister. Det är bra att integrationspolitiken därmed blir fokuserad än mer på arbetslinjen än vad som tidigare var fallet. Att Erik dessutom är en av mina personliga favoriter som FP-politiker, gör inte saken sämre.

Så långt folkpartiets ministrar. I övrigt består regeringen av 24 statsråd, varav sju är nya. En av de nya är Catharina Elmsäter-Svärd (M) som blir ny infrastrukturminister. När jag fick reda på detta hade jag just avslutat ett sammanträde i landstingshuset med sjukvårdsstyrelsen söder. Mottagandet bland de närvarande slog nästan ned som en bomb. De flesta av oss var tämligen övertygade om att Catharina skulle fortsätta som finanslandstingsråd, men så blir det nu inte, vilket naturligtvis med en gång startade en diskussion om vem som nu skulle få den posten.

Fördelning av landstingsrådsposter är inte klara, men det är väl ändå ingen vågad gissning att det blir någon moderat som blir finanslandstingsråd och jag med flera hade nog Catharina som skyhög favorit. Vem som nu kommer istället är upp till Moderaterna att avgöra. Det finns nog kandidater inom deras nuvarande landstingsgrupp, men Moderaterna har en viss benägenhet att lösa den här typen av poster genom att ta någon utifrån, d v s någon som inte tillhör deras landstingsgrupp. Om det blir så i det här fallet också får väl tiden utvisa.

För övrigt har Sverigedemokraterna idag skämt ut sig genom att demonstrativt lämna Storkyrkan när biskop Eva Brunne inledde sin predikan med att tala om det inte är värdigt en troende människa att göra skillnad på människor bara för att de kommer från olika länder. Det räckte tydligen för Sverigedemokraternas ledamöter. Vi som inte röstade på det partiet kan nu enbart konstatera att Sverigedemokraternas tal om att det bara är invandrarpolitiken man är emot enbart är skitsnack. Det här var det första beviset på att man är emot grundläggande värderingar om alla människors lika värde och det kommer nog Sverigedemokraternas ledamöter få höra under riksdagsdebatterna under den kommande mandatperioden. Kommer man att tåga ut då med?

Ni kan även läsa min kollega Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

måndag 27 september 2010

Tillbaka på bloggen!

Efter en veckas uppehåll, så här efter valet, är jag tillbaka här på bloggen. Jag har idag skrivit mitt sista nyhetsbrev, Olovs ord. I fortsättningen kommer jag enbart ge mina kommentarer kring politiken här på min blogg.

I mitt sista nyhetsbrev riktade jag ett tack till mina läsare + att jag gjorde en mycket kort valanalys. Den framgår också här nedan. Vi hörs!

När jag under förra mandatperioden var med i Södertälje valnämnd så fick jag bl a lära mig hur noga det var att hantera valsedlar på ett korrekt, bl a genom att lägga alla röster i särskilda omslagskuvert. Det som nu hänt, med upphittade valsedlar på toaletter och valsedlar som hanterats på annat felaktigt sätt är oförsvarbart och mycket uppseendeväckande. Jag förutsätter att detta beror på slarv, men det är i så fall inte något försvar av det inträffade, utan enbart en förklaring.

Men förutom detta helstrul så kan jag, liksom många andra, glädjas åt att Alliansregeringen sitter kvar. Det är en oerhörd triumf på många sätt. Det är ju faktiskt första gången som Folkpartiet inte gått kraftigt tillbaka när vi samtidigt har varit med i regeringsställning, vilket är ett gott betyg till oss alla.

Jag är också nöjd med att Alliansen har fått fortsatt förtroende i både Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Att någon koalition har blivit omvald i de församlingarna har inte hänt på väldigt länge och i båda organen har vi i stort sett hållit ställningarna (i Stockholm gick vi t o m framåt lite grann).

I min gamla kommun, Södertälje, gick det däremot sämre. Där har de rödgröna partierna fått egen majoritet och Folkpartiet gick tillbaka med ett mandat. Det blev också, vad jag förstår, en utebliven personvalskampanjeffekt, vilket för mig var lite förvånande. Vad det beror på får väl mina vänner i Södertälje fundera på i en eftervalsanalys, men eftersom jag vet att det är många av er folkpartister i Södertälje som läser det här brevet, så vill jag önska er alla lycka till framöver!

lördag 18 september 2010

Imorgon är det val!

Imorgon är det dags! Dags att rösta och se till att Sverige även fortsättningsvis styrs av en Alliansregering i majoritet. Gå inte på de rödgrönas försök till att svartmåla Alliansen angående sjukförsäkringen. Se gärna ett filmklipp med Erik Ullenhag (FP). De som är sjuka kommer även i framtiden att få sjukpenning. I första hand vill jag att du röstar på Folkpartiet i morgondagens val, i andra hand något av de andra Allianspartierna. Rösta framförallt inte på Sverigedemokraterna, utan se till att Sverige får en stabil regering!

Jag vill givetvis att du ska rösta på Folkpartiet i alla tre valen. I landstingsvalet har jag också ett särskilt intresse av att du kryssar för mig. Jag står på valsedeln för valkrets 3 i Stockholms stad. Du kan kryssa för mig även om du inte bor i min valkrets, bara du bor i Stockholms län. Vill du läsa mer om mig så kan du göra det på min hemsida.

Läs även andra bloggar i samma ämne från Bloggar: Per Altenberg, Annika Beijbom, Carina Boberg, Jessica Ericsson, Mark Klamberg, Erik Svansbo, Rasmus Jonlund och Hans Åberg.

Rösta på Folkpartiet och kryssa för Olov Lindquist i landstingsvalet!

fredag 17 september 2010

Nu är det inte långt kvar

Nu är det inte långt kvar. Valdagen är på söndag. Det är dags snart att bestämma sig. För er som ännu inte gjort det vill jag här och nu ge några ytterligare argument.

Skolan
• Vi vill införa betyg från årskurs sex. Elever som halkar efter i skolan ska få stöd och hjälp i tid.
• Återupprätta yrkesutbildningarnas kvalitet och status. Därför reformerar vi gymnasieskolan.
• Ge lärosäten som håller hög kvalitet mer pengar och fortsätta satsa på forskningen.

Jobben
• Fortsätta att sänka skatten på arbete. Alla ska få behålla minst hälften av en löneförhöjning.
• Underlätta för nya företag att bildas och växa.
• Införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla som arbetar.

Äldreomsorg och övrig omsorg
• Införa en ut och gå-garanti och en välja mat-garanti i äldreomsorgen.
• Införa en parboendegaranti för äldre par.
• Försvara LSS som rättighetslag. Vi vill förtydliga lagen så att den uttryckligen omfattar arbete, familj och ett jämlikt liv.

För övrigt så har jag de senaste dagarna tänkt en del på den franske författaren och filosofen, Voltaire, som vid något tillfälle ska ha sagt "Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem". Detta är urliberalt och något som vi Folkpartister har med oss i vår ideologi. Det är något som tyvärr tydligen inte alla tycker. Jag delar inte Sverigedemokraternas åsikter, tvärtom, men jag tycker det är fel att de inte får framföra sina åsikter. Idag rapporterar Dagens Nyheter att två riksdagskandidater för Vänsterpartiet har stört ett möte med Sverigedemokraterna. Det är en skam för Vänsterpartiet. Å andra sidan är ju inte demokrati vänsterns bästa gren. De är ungefär lika goda kålsupare som Sverigedemokraterna i det sammanhanget.

torsdag 16 september 2010

Socialdemokratiska "undersökningar" och Invigning av Sorunda vårdcentral

Desperation är just nu bara förnamnet på det som socialdemokraterna håller på med. Jag undrar vad som kommer härnäst? Jag har tidigare skrivit om tveksamma tillvägagångssätt och direkt valfusk i vissa kommuner, t ex Huddinge. Expressen publicerar idag en "undersökning" som redovisar en minskning av skillnaden mellan blocken till bara ca 2% till förmån för Alliansen. I en kommentar till undersökningen säger Novus:

"Novus har en uppfattning om läget i väljaropinionen och det är den väljarbarometer som TV4 Nyheterna publicerar. Idag har tidningen Expressen en artikel som refererar till en Novusundersökning. Som läsare kan man uppfatta att det handlar om en väljarbarometer. Detta är felaktigt. Novus uppfattning är att siffrorna i artikeln inte avspeglar den aktuella väljaropinionen."

Läs gärna Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Jag noterar också att den mest arroganta av alla socialdemokrater som jag vet om (det finns många att välja mellan) är tillbaka i rampljuset, nämligen förre statsministern Göran Persson. Bara det är ett tecken på att desperationen i stort sett är hundraprocentig Göran Persson tar plats, är som sagt arrogansens stormästare, men är också förknippad med valnederlaget i förra valet. Ibland undrar jag hur sossarna tänker?

Själv har jag ägnat eftermiddagen åt att inviga Sorunda vårdcentral. Centerpartisten Raymond Svensson skriver om invigningen på sin blogg. Där kan du också se en bild på mig när jag skär av invigningsbandet med en skalpell(!)

Det är med oerhörd glädje som jag konstaterar att Sorunda nu fått sin vårdcentral tillbaka. Under förra mandatperioden stängde den rödgröna majoriteten den vårdcentral som då fanns. Nu har vi, med hjälp av uppsatta regler för filialmottagningar, sett till att den kommit tillbaka. Att minnas i det här sammanhanget är att det var först när vi i Alliansen införde Vårdval Stockholm som läget ljusnade för Sorundaborna och f ö även för resten av Nynäshamn, som var underförsörjt när det gäller vårdcentraler. Det är stor glädje i Sorunda idag och det är inte de rödgrönas förtjänst.

onsdag 15 september 2010

Journalister och neutralitet

Jag har förståelse att många av oss har ganska klara åsikter om var vi står inom politiken. Det har jag ju själv och – givetvis – alla andra aktiva inom Folkpartiet och övriga partier. Sådana klara åsikter finns givetvis också hos en del andra, t ex journalister. För det mesta är det inte något problem. Om jag blir intervjuad av en journalist från t ex Aftonbladets ledarredaktion, så kan jag redan från början anta att han har socialdemokratiska värderingar.

Men det är när journalister ska försöka att vara neutrala och inte riktigt klarar av sin neutralitet som irritation kan uppstå. Ett sådant, numera berömt exempel finns från gårdagen, när TV4-utfrågaren Jenny Östergren fick Folkpartiledaren Jan Björklund att till slut ryta till över alla Östergrens insinuationer om främlingsfientlighet. Att vi folkpartister står för ett öppet Sverige, generös flyktingpolitik, arbetskraftsinvandring, vitalt kulturliv etc, borde t o m Jenny Östergren veta. Jag betackar mig för den typen av journalistik.

Ett annat exempel är ett program som sänds ikväll och som Folkpartiets partiledning har fått möjlighet att se i förväg. I programmet beskrivs flera av de problem som finns inom friskolesektorn och inom den kommunala skolan. Jan Björklund har också på senare tid varit minst sagt bekymrad över att bolag som driver ett stort antal skolor sålts till riskkapitalbolag. Men tyvärr så redovisar programmet inte att regeringen har åtgärdat eller håller på att åtgärda de problem som räknas upp.

I ett nyhetsbrev från Jan Björklund talar han om vilka regelskärpningar som är beslutade eller på gång. Det borde journalisterna i Uppdrag granskning också ha gjort.

Två som bloggar i ungefär samma ämne är Rasmus Jonlund och Anna Lundberg.

tisdag 14 september 2010

Därför ska du rösta på folkpartiet - och kryssa mig!

Med mindre än en vecka kvar och med ett rekordstort antal förtidsröstande, så kan man kanske tycka att de allra flesta har bestämt sig för vilket parti de ska rösta på. Men ännu finns det fler att övertyga. Därför vill jag här ge några skäl till varför du ska rösta på Folkpartiet och helt oblygt tala om varför jag tycker att du ska kryssa mig i valet till landstingsfullmäktige, vilket du kan göra om du bor i Stockholms län, (alltså inte enbart på Norrmalm).

Jag tycker du ska rösta på Folkpartiet den 19:e september

För skolans skull: Folkpartiet behövs för en skola med fokus på kunskap, arbetsro och kunniga lärare. Vi vill införa tidigare betyg och satsa på att ge stöd så tidigt som möjligt till de elever som behöver det.
För jobbens skull: Med Folkpartiet i regeringen blir det fler lärlingsjobb för unga och fler förbättringar för småföretagen. Det ger fler människor en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom behöver vi behålla kärnkraften så vi minskar utsläppen och får tillgång till billig och miljövänlig energi. Det behöver basindustrin för att skapa fler jobb. Om inte kärnkraften behålls riskerara 100 000-tals jobb att försvinna.
För de äldres skull: Äldre som har levt ett helt liv tillsammans ska inte behöva skiljas när den ene behöver flytta till ett äldreboende. Kommunerna måste erbjuda boende och omsorg som är anpassade för par. Vi vill därför införa en s k parboendegaranti.

Jag tycker du ska kryssa för mig till landstingsvalet den 19:e september för att:

- få ha kvar din rätt till att välja husläkare
Det behövs ännu fler husläkare, både för att få ökad valfrihet och förbättrad kvalité. Fler äldre och barnfamiljer ska kunna få hembesök från husläkarmottagningen när det behövs. Alla Stockholmare ska också ha rätt till lika god vård – oavsett vem du är och var du bor.
- för att få mer spårtrafik
Om Stockholm ska växa behöver vi mer spårtrafik. Förhoppningsvis ska vi få en förbättring av pendeltågstrafiken den dag citybanan blir klar. Då får också vi boende på Norrmalm en fin pendeltågsstation vid Odenplan. Vi ska också bygga klart Spårväg City från Värtan till Kungsholmen, och omvandla samtliga stombusslinjer till spårvagn. Bygg också ut tvärbanan norr om Stockholm och trafikera Karolinska med spårvagn, så att man kan bygga samman den linjen med tvärbanan i Solna. På sikt ska även spårväg syd byggas, mellan Flemingsberg och Älvsjö.

- för att kulturen ska få växa och utvecklas
Regional kultur hör hemma i en regional församling som landstinget. Landstinget bedriver och stödjer kulturverksamhet genom ekonomiskt stöd till kulturinstitutioner och organisationer, folkbildning, föreningsliv samt barn- och ungdomsteater. På detta sätt skapas förutsättningar för ett mångsidigt kulturliv i länet. Andra viktiga delar av landstingets kulturverksamhet är Kultur i vården och konstnärlig utsmyckning av landstingets lokaler. I det här sammanhanget vill jag också säga att jag är stolt över att få vara landstingets ledamot i Stockholms blåsarsymfoniker.

Läs också bloggar från Hans Åberg och Rasmus Jonlund, om varför du ska rösta på FP

måndag 13 september 2010

Varning för Sverigedemokraterna - Rösta på ett alliansparti

Med mindre än en vecka till valet så är det snart dags att bestämma sig. För mig är valet självklart, men det har nog ni som tidigare läst min blogg redan förstått. Jag kommer givetvis rösta på Folkpartiet och det finns många skäl till det och det finns i alla fall klara skäl till att rösta på ett alliansparti. I Expressen gör Anna Dahlberg en lista på tio skäl för att rösta på alliansen. Här nedan skriver jag ned hennes tio skäl, men läs gärna mer om dessa i Expressen.

1. GE ALLIANSEN CHANS ATT BEVISA SIG
2. SÄG NEJ TILL SKADLIG SYMBOLPOLITIK
3. RÄDDA ARBETSLINJEN
4. HÅLL OHLY (V) UTANFÖR ARBETSLINJEN
5. VÄLJ KOMPETENS FÖRE SLARV
6. INTERNATIONELL SOLIDARITET - JA TACK!
7. BRYT S-DOMINANSEN
8. BEHÅLL KÄRNKRAFTEN
9. RÄDDA RUT
10. BEHÅLL BJÖRKLUND SOM MAGISTER


Annars är väljartrenden just nu, i de sammanvägda opinionsmätningarna, att de två stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, liksom för övrigt även Miljöpartiet, backar (Ekot, SVT). Övriga partier går fram. Den senaste mätningen från United Minds i Aftonbladet visar inte bara en uppgång för Folkpartiet, utan att vi vinner väljare från (S), vilket är extra postivit.

Men ännu en gång så vill jag varna alla som har tänkt att rösta på Sverigedemokraterna. Med dem i riksdagen riskerar vi ett kaos utan like. Många av oss minns säkert mandatperioden 1991-1994, då Ny Demokrati ordnade ett sådant kaos vid flera tillfällen. Det var också bl a därför som Sverige hamnade i en ekonomisk kris med en styrränta från Riksbanken på 500%.

Men Sverigedemokraterna är värre än Ny Demokrati i flera avseenden. Det är inte bara så att deras invandringspolitik är förfärande och att de ger muslimerna skulden för i stort sett allting. Sverigedemokraterna har dessutom åsikter om vad som är rätt och fel utifrån värderingsfrågor. T ex har partiet åskter om vilken kultur som är bra och dålig och de vill i praktiken bestämma vad som ska visas i kulturella sammanhang. Dessutom härstammar deras åsikter från nazistpartier. Snälla svenska folk, välj inte in dem i riksdagen den 19:e september!

Med fördel kan du läsa bloggar i ungefär samma ämne med Anna, Rasmus, Seved, Peter, Liberati, Rasmus, Tommy och Marcus.

söndag 12 september 2010

En vecka kvar!

Nu börjar det bli väldigt spännande, på många olika sätt. Sveriges Televisions väljarindex, som är en sammanvägning mellan sex opinionsinstitut, visar för första gången egen majoritet för Allianspartierna. Men ännu återstår en vecka innan valdagen, så även om de rödgröna måste vinna flera hundratusentals röster, så är inget klart.

Senare i veckan kommer bl a en partiledardebatt i Sveriges Television, som anses vara mycket avgörande för valets utgång, men även kvällens debatt mellan Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S) är av mycket stor betydelse. Trovärdighet har jag talat en hel del om på sistone här på min blogg och till stor del så handlar det om detta ord även nu. För Alliansens statsministerkandidat gäller det att bevisa för svenska folket att hans parti, mitt parti samt centerpartiet och kristdemokraterna klarar av att regera landet i fyra år till.

Sedan kan jag inte komma förbi att opinionen för Sverigedemokraterna inger viss oro. Det är väl bara att hoppas att fler sossar tänker som Björn Isberg!

Läs gärna liknanade blogginlägg från Rasmus Jonlund och Per Altenberg.

fredag 10 september 2010

Vi i alliansen måste fortsätta att kämpa - drygt en vecka kvar!

Nu börjar t o m socialdemokrater tycka att det är dags att rösta fram en fortsatt alliansregering. På Newsmill skriver idag en tidigare medlem av det socialdemokratiska partiet att han föredrar en majoritetsregering med allianspartierna istället för att Sverigedemokraterna hamnar i en vågmästarställning.

Med ett statistiskt säkerställt försprång, senast i dagens Synovatemätning, är det den nuvarande regeringen som har bäst förutsättningar av de två regeringsalternativen att få en egen majoritet i riksdagen. Både Alliansens och de rödgrönas företrädare har också varit väldigt tydliga med att inte vilja ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande. Ingen tänker söka något stöd från detta populistiska, ekonomiskt oansvariga parti som är starkt invandrarfientligt. Så långt är allt bra.

Lite mer problematiskt blir det när det gäller de rödgrönas resonerande ifall Sverigedemokraterna ändå skulle bli vågmästare. Deras lösning verkar då vara att ett borgerligt parti då ska gå ihop med de rödgröna för att skapa en majoritet. En sådan lösning är dock bara en rödgrön önskedröm. Folkpartiet, Centern och/eller Kristdemokraterna skulle aldrig sätta sig i samma regering som kommunister, även om dessa kallar sig för f d kommunister.

Det var någon gammal partiledare som en gång sa att vi ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten. Med andra ord, vi ska inte ta ut något i förskott. I dagens Aftonbladet skriver Lena Melin bl a att det verkar som om partiledarna tror att valet redan är avgjort. Jag tror inte det är så. Men om någon skulle få för sig det, så vill jag avråda från ett sådant fortsatt tänkande. Jag uppmanar alla Folkpartister och f ö hela alliansens valarbetare att fortsätta göra sitt yttersta för en valseger den 19:e september. En dryg veckas återstående hårt arbete är det som står på programmet!
Så här drygt en vecka före valet, så vill jag annars ta tillfället i akt och göra lite extra reklam för mig själv. Jag kandiderar till landstingsfullmäktige för Folkpartiet på Stockholms stads valsedel för 3:e kretsen och står på plats 4 på den listan. Du får gärna kryssa mig och för att göra det så behöver du inte bo här i Stockholm, utan det räcker med att du bor i Stockholms län. Bara du får tag i valsedeln med mitt namn på.


Mina hjärtefrågor och de jag vill driva under nästa mandatperiod är:

1.Det är bra att du får välja din egen husläkare, men ännu fler behövs, både för att få ökad valfrihet och förbättrad kvalité
2.Äldre och barnfamiljer ska kunna få fler hembesök från husläkarmottagningen när det behövs
3. Alla Stockholmare har rätt till lika god vård – oavsett vem du är och var du bor
4. Om Stockholm ska växa behöver vi mer spårtrafik. Bygg klart Spårväg City från Värtan till Kungsholmen, och omvandla samtliga stombusslinjer till spårvagn.
5. Kulturen är viktig i ett Stockholms län som växer och utvecklas. Folkpartiet satsar på kulturen.
Om du vill läsa mer om min kandidatur kan du göra det på min hemsida!

Du får också gärna läsa min partikollega Rasmus Jonlunds blogg under rubriken "Säkraste rösten är på Alliansen"

torsdag 9 september 2010

Socialdemokraterna vill vinna valet till vilket pris som helst!

Jag har tidigare här på min blogg skrivit att desperationen är stor hos (S). Nu finns fler och mer uppenbara exempel på det. Det mest slående är det valfusk som förekommit i Huddinge och som flera tidningar, bl a Expressen nu rapporterar om. Enligt de uppgifterna ska personalen vid tre olika bibliotek i kommunen slagit larm till kommunens valhandläggare. I en promemoria konstaterar tjäntemännen bl a följande:

Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt."Han konstaterar också att "valarbetare från socialdemokratiska partiets valstuga utanför biblioteket vid upprepade tillfällen kom in i biblioteket för att hjälpa väljare att få ut sitt röstkort och sedan hjälpa till inne i röstningslokalen och peka ut valskärmen och lämna med valsedlar från socialdemokraterna."

Ovanstående är givetvis fullständigt oacceptabelt och borde vara ovärdigt ett s k demokratiskt parti.

Ett annat tecken på socialdemokraternas desperation är något som man skulle kunna kalla för "Dinosauriernas återkomst" eller något liknande. Jag tänker då på att gamla avdankade socialdemokratiska ministrar som t ex Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm och Bengt Göransson, skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter på temat "Vi tar strid för vår partiordförande". Att en sådan artikel ens behöver skrivas är bara det ett tecken på desperation. Att sedan en av undertecknarna, Göran Persson, i och med detta framstår som en stor hycklare är en annan sak, eftersom han för inte så länge sedan kritiserade Mona Sahlin högt och ljudligt i en annan tidning.

Men desperationen finns också i form av ljug om alliansens politik. I tisdags så hade vi vårt sista landstingsfullmäktige innan valet. Alliansen blev då anklagad för att slösa med skattebetalarnas pengar. Med tanke på att vi under hela den här mandatperioden uppvisat överskott varje år på ca 1 miljard kronor, så framstår påståendet som rätt så horribelt. När sedan gruppledaren Ilija Batljan (S) säger att det går att skära ned hälften av landstingets administativa personal, så är detta inte trovärdigt. Inför den här mandatperioden gjorde alliansen avsevärda nedskärningar bland landstingets anställda. Jag utesluter givetvis inte att det går att effektivisera ytterligare, men inte så drastiskt som Batljan påstår.

Sedan var jag igår kväll på en spårvägsdebatt mellan Stella Fare (FP) och Jan Valeskog (S). Senast Valeskog uttalade sig så krävde han Christer G Wennersholms (M) avgång som trafiklandstingsråd. Stella Fare fick inget avgångskrav på sig, men väl en massa påståenden och siffror i luften som ett bevis på att spårvagn city var det värsta som allliansen kommit på. Likt hans partikamrat Lars Dahlberg (S) i en tidigare debatt, försökte Valeskog framstå som spåvagnsvänlig när han sa att alliansen borde ha startat med att konvertera busslinje 4 till spårvagn. Helt plötsligt har den konverteringen blivit högsta mode hos (S). Konstigt nog har man aldrig någonsin nämnt det förrän i slutet av den här valrörelsen. Tala om desperation och brister i trovärdighet!

måndag 6 september 2010

Vänsterpartiet är inte något parti att rösta på - framförallt inte som ung!

Efter gårdagens tv-utfrågning av Lars Ohly (V), så tror jag att en överlägsen majoritet av svenska folket inser att vänsterpartiet inte är något parti att rösta på. Allra helst så skulle jag vilja se att partiet förpassades ut ur riksdagen, men så många gånger som kommunistpartiet har klarat sig via "kamrat 4%" tidigare, så är väl det inget att hoppas på den här gången heller.

Appropå kommunister så är det ju få i Vänsterpartiet som idag kallar sig för kommunister, inte ens partiledaren, även om det inte var så länge sedan han gjorde det. Däremot har partiet inte gjort avbön och gjort upp med sitt förflutna. Det var inte alls länge sedan partiet åkte på hyllningsresor till Sovjetunionen och DDR. Jag kan inte annat än att hålla med DN:s Peter Wolodarski, när han beskriver den skrämmande historielöshet som finns bland många av våra ungdomar, som ju är en stor grupp som säger sig stödja vänsterpartiet. De var definivit inte födda vid Berlinmurens uppbyggnad och dessvärre inte heller vid samma murs fall och Sovjetunionens upplösning. Här har dessvärre både föräldrar och skolan misslyckats i sin utbildning. Med de lösningar som Vänsterpartiet föreslår kommer det dröja ännu längre för våra unga att få ett jobb och en bostad.

I tv-programmet med Ohly fick vi bl a reda på följande:
1. Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan mamman och pappan.
2. Den nya förmögenhetsskatten måste troligen omfatta också villor.
3. Vinster i välfärden ska bekämpas.

Jag har inget emot att föräldrarna ska dela lika på föräldraförsäkringen, men det ska vara frivilligt. En total delning mellan föräldrarna, på det sätt som Vänsterpartiet vill, innebär också att mamman inte kan vara hemma med barnet under den tid hon kan amma. Det ville Ohly lösa med den numera beömda bröstpumpen.

Men det är bra att Ohly medger att förmögenhetsskatten även ska omfatta villor. Således innebär det att en inte oansenllig mängd av svenska folket kommer att tvingas betala förmögenhetsskatt i Vänsterpartiets Sverige.

Vinster inom skola, vård och omsorg ska inte få finnas, förklarade Ohly. Det innebär givetvis att det heller inte kommer finnas några privata alternativ kvar. Det är ju också själva syftet med Ohlys förslag, men det som då händer är att Vänsterpartiet säger nej till driftiga personers lösningar, i alla fall till de som vill göra det inom en privat driven verksamhet, t ex genom ett eget företag. Ohly förstår inte att privata företag måste generera vinst och att vinst inte är något fult. Vinster KAN användas för aktieutdelning, men alltsom oftast sparas majoriteten av vinsten för framtida investeringar. Men vem kan begära att företagsekonomi ska vara den bästa grenen för en gammal kommunist?

Läs och gärna bloggar i samma ämne från Runo Johansson och Carina Boberg.


fredag 3 september 2010

Opinionsläget och Dagens snackis

Idag kom en ny opinionsundersökning från Synovate, som publiceras i bl a DN. Den ger både vin och vatten åt oss Folkpartister. Gapet mellan regeringsalliansen och de rödgröna minskar och är nu nere i 1,8%, men samtidigt noterar Folkpartiet det högsta stödet för i år med 8,4%. Jag hoppas därför på en fortsatt uppåtgående trend under de resterande dryga två veckorna till valdagen.

Men den stora snackisen idag är annars den strokedrabbade läkare som fick möjlighet att ställa svåra frågor till statsminister Fredrik Reinfeldt om sjukförsäkringen under gårdagskvällens TV-utfrågning. Vad som inte framgick var att läkaren är valarbetare åt socialdemokraterna och tidigare under dagen hade ställt upp på en pressträff tillsammans med Mona Sahlin och Ylva Johansson.

Men sedan är det något mer som är konstigt i den här historien. Läkaren kan knappast ha erbjudits arbete på Samhall av Försäkringskassan. Försäkringskassan kan nämligen inte göra detta. Den som är aktuell för arbete på Samhall blir anvisad från Arbetsförmedlingen efter en ordentlig prövning. Det är alltså Arbetsförmedlingen och ingen annan som avgör vem som får jobb på Samhall.

Det är också beklagligt att Sveriges Television nedvärderar det arbete som utförs av 20 000 människor i Samhall, allt från enklare städ eller förpackningsjobb till avancerad montering av permobiler eller fiberoptik. Till råga på allt så har tydligen även Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg uttryckt sig lika föraktfullt om arbeten i Samhall i tidningen Sydöstran häromdagen. Det är än mer beklagligt!

Läs även liknande inlägg i bloggar från Seved Monke, Rasmus Jonlund, Mathias Sundin. och Hans Åberg.

torsdag 2 september 2010

Socialdemokraternas motstånd mot spårvägar blir mer och mer patetiskt!

Det socialdemokratiska motståndet mot spårvagnar blir mer och mer patetiskt. I min blogg för ca en vecka sedan berättade jag om den socialdemokraten Lars Dahlberg, som sträckte upp sin "Ja-skylt" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvägsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Att Dahlberg gjorde det har nog med att göra att det i salen satt väldigt många spårvagnsentusiaster. Han och hans parti har ju annars istället propagerat för stora tunnelbaneutbyggnader istället för utbyggnad av spårväg. Så att man kan ju undra vilket årtionde som socialdemokraterna vill bygga ut spårvägen?

Till den patetiska skaran av socialdemokrater kan vi nu också lägga Jan Valeskog. Han har tidigare uttryckt sitt spårvagnsmotstånd, (för att inte säga spårvagnsfientlighet) i tidningen "Vi i Vasastan". Något jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg.

Nu uttalar samme Valeskog att han tycker att trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M), ska avgå eftersom han, som Valeskog säger; ”lurar Stockholmarna". Bakgrunden är den risk för försening som kan uppstå när spårvägen ska förlängas mot Centralen, Kungsholmen och Hornsberg. Det är riktigt att Sergels torg kan bli ett problem, men att utifrån det säga landstingsrådet Wennerholm har lurat någon och bör avgå är inte seriöst, snarare extremt patetiskt och på gränsen till absurt.

Det finns så många fördelar att nu fortsätta med spårvägsutbyggnader, både i Stockholms innerstad, som ett komplement till trängseln i t-banan, men även ute i länet, både norr och söder om Stockholm. Folkpartiet och de övriga allianspartierna kommer att gå i bräschen för en sådan utbyggnad. Frågan är hur långt efter socialdemokraterna kommer vara? Räcker det med några decennier innan (S) erkänner att vi gjorde rätt?

tisdag 31 augusti 2010

Mindre än tre veckor till valdagen!

Idag har jag givit ut mitt nyhetsbrev, "Olovs ord". Om du vill läsa hela detta, kan du klicka här. Ett utdrag av det jag skriver följer annars här nedan.

Det är nu mindre än tre veckor kvar till valdagen, den 19 september. Jag har på olika sätt varit engagerad i valrörelser sedan 1976 och den rätta känslan och spänningen inför det som komma skall har nu definitivt infunnit sig.
Idag (tisdag 31 aug) kom också två opinionsundersökningar som gav mycket positiva siffror, en från SKOP och en annan från United Minds. Båda ger en klar ledning för alliansen och båda ger FP siffror över valresultatet 2006. Men det är i ett sådant här läge som det är farligt att tro att någonting är klart. Opinionssiffror går upp och ned och kommer nog också att göra så ända fram till valdagen. Ingenting är klart förrän valet är färdigräknat, men f n ser det bra ut, speciellt också som att de rödgröna strider internt, framförallt inom socialdemokratin.

Ibland får man frågan; Hur går det i valet? Just nu ser det minst sagt bra ut – i alla tre valen. Men någon seger tänker jag inte ta ut i förskott. Men det skulle onekligen vara kul om alliansen blev omvald i Stockholms stad och i landstinget. Det blir i så fall första gången på extremt länge. Det är ju mer vanligt att den sittande oppositionen är de som vinner val i Stockholm och i landstinget, oavsett vem som för tillfället är i opposition.

Det som vi alla gör för Folkpartiet spelar roll i valrörelsen, men det vår partiledare gör spelar kanske en avgörande roll. Jag tycker själv att Jan Björklund är en utmärkt partiledare och den utfrågning som genomfördes i Sveriges Television med Jan i söndags tycker jag var mycket bra. Jag var också snabb med att skriva en kommentar om utfrågningen på min blogg, vilket faktiskt uppmärksammades av självaste Sveriges Television!

Läs gärna andra bloggar i samma ämne från Runo Johansson Mathias Sundin Seved Monke Ajneståhl och Rasmus Jonlund.

söndag 29 augusti 2010

Jan Björklund klarade sig alldeles utmärkt i tv-utfrågningen!

Det har nu gått ca en timme sedan utfrågningen av Jan Björklund (FP) avslutades i Sveriges Television. Enligt en undersökning i Expressen är det 60% som ger honom högsta betyg. Jag håller med!

Jan Björklund är snabb i tanken, ibland så snabb så att han inte fullföljer de meningar han påbörjat. Men för de som hänger med i hans resonemang (och det tror jag de allra flesta gör), så framstår Folkpartiets partiledare som rak, ärlig och en person som det går att lita på.

Jag är givetvis subjektiv i den bedömningen, men jag tror ändå att flera, som inte är medlemmar i FP kan hålla med. Utfrågningen visade också att Folkpartiet inte heller är det enfrågeparti som vi ibland utmålas som. Visst, skolfrågor är viktiga och där har ju också Folkpartiet ett stort förtroende i väljarkåren, men utfrågningen gav en bild av ett parti med en stabil politik på en rad områden förutom skolan, t ex i utrikes- och säkerhetspolitik, energipolitik, och inte minst grundläggande liberala hjärtefrågor som demokrati och mänskliga rättigheter.

Jan Björklund har genomtänkta resonemang och det känns skönt att ha honom som partiledare för FP.



Andra som bloggar i samma ämne är : Annika Beijbom och Rasmus Jonlund.

fredag 27 augusti 2010

Alliansen är att lita på - även när det gäller kollektivtrafik!

Igår var jag på ett möte som arrangerades av Kollektivtrafikant Stockholm, en förening som jag för övrigt är medlem i. Mötet var en valdebatt och utfrågning och handlade om allehanda trafikämnen, breda som stora. Deltagare var samtliga partier i landstingsfullmäktige. Från Folkpartiet deltog Stella Fare, som bl a sitter i SL:s styrelse.


Förutom att de ämnen som togs upp var något spretiga, vilket de alltid är i sådana här sammanhang då publiken frågar om alltifrån gigantiska ämnen till s k cykelställsfrågor, så noterar jag att samspelet och samhörigheten verkade större mellan allianspartierna än mellan oppositionen. Detta märktes inte minst när frågan om Förbifart Stockholm togs upp. Som bekant vill ju (S), (V) och (MP) gömma den frågan i en folkomröstning, men här framgick skillnaderna klart, eftersom Socialdemokraterna vill bygga leden.

Men annars var det främst tre saker som jag särskilt noterade och som jag ser som lite anmärkningsvärda.
1. Samtliga partier sträckte upp sina "Ja-skyltar" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvagnsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Det kan ju ses som lovvärt. Det är bara det att frågan om när denna utbyggnad ska ske, är nog tämligen oklart, i varje fall för de rödgröna. Att alliansen nog kommer se till att beslut fattas under nästa mandatperiod, kan vi nog vara säkra på, men med de rödgröna är det precis tvärtom. (S) har propagerat stort för en tunnelbaneutbyggnad, (V) för att man istället ska bygga trådbussar(!) medan (MP) nog skulle vilja bygga det mesta ganska så snabbt, (hur detta parti sedan har pengar till allt kan man ju däremot rent allmänt fundera på).

2. Samtliga borgerliga partier erkände att SL:s taxor nog måste höjas under mandatperioden. Jag tror att det är oundvikligt av flera skäl. Sedan kan man alltid diskutera hur stor höjningen ska vara. Men oppositionen påstod istället att de ville sänka taxorna. Månadskortet skulle sänkas från nuvarande 690 kr till 650 kr. Sedan erkände (S) att man ändå kanske måste höja(!) under mandatperioden. Man kan ju då fråga sig vad det är för vits med att då sänka taxan för att sedan höja? Till råga på allt så sa sig vänsterpartiets representant (som vanligt får man väl säga) vilja värna om "de svaga i samhället" och tyckte att kortpriset redan idag är på tok för högt. Ändå vill hon inte sänka mer än 40 kr. Man kan ju fråga sig om kampen för de svaga handlar om att sänka månadskortet med 40 kr i månaden?

3. Oppositionen vill sänka taxan, höja skatten och utöka kollektivtrafiken avsevärt mycket mer än de borgerliga. Det är i alla fall det de säger. Den ekvationen kommer inte att gå ihop. För om de samtidgt ska utveckla sjukvården inom landstinget med de stora investeringar som finss där, så kommer de inte få pengarna att räcka till. Detta kommer troligtvis i så fall att leda till att SL-kortet kommer att höjas, kanske mer än 690 kr, eller att landstingsskatten kommer höjas dramatiskt. Det behövs ordning och reda även i landstingets finanser. Från alliansens sida så har vi gått med ekonomiskt överskott varenda år under den här mandatperioden. Pengar som kommer behövas för framtiden. Med de rödgröna så riskeras en hel del av dessa överskott att raseras.

torsdag 26 augusti 2010

Bra valmanifest från alliansen

Idag har alliansen presenterat sitt valmanifest. Flera medier har i sina kommentarer sagt att det är Moderaterna som är vinnare när det gäller frågor i manifestet, något som jag inte tycker är helt sant. Snarare är det väl så att alla partier har fått med sig något som de kan peka på som värdefullt för deras del.

För Folkpartiets del så har några av våra viktigaste prioriteringar även blivit Alliansens. Vi satsar stort på skola och utbildning. Det blir fler platser inom vuxenutbildningen och ett gediget lärlingssystem med lärlingsanställningar. Det är fortsatt svårt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Detta måste ordnas på ett bättre sätt och lärlingsjobben kan vara en väg ut ur arbetslösheten.

Folkpartiet vill också prioritera de äldre och i manifestet finns en hel del när det t ex gäller skattesänkningar för pensionärer och resurser till äldreomsorgen. Avslutningsvis är det kul att peka på jämställdhetsbonusen, som nu ska förbättras och bli den morot som det var tänkt från början, så att vi därmed också kan få ett verkligt förbättrat jämställt föräldraskap.





Läs gärna bloggar i samma ämne från Per Altenberg, Runo Johansson och Rasmus Jonlund.

tisdag 24 augusti 2010

Skolans kommunalisering ska utvärderas!

I Rapport häromdagen fanns det ett inslag om att en majoritet tror att skolan skulle bli bättre om staten skulle ta över skolan istället för kommunerna, något som länge drivits av lärarnas fackliga organisationer.

Det enda parti som hittils drivit den frågan är Folkpartiet. Det innebär att det inte blir en alltför lätt uppgift att i framtiden få igenom ett sådant förslag, men vi gör vad vi kan. Eller rättare sagt, den som gör mest är nog vår utbildningsminister och partiledare Jan Björklund. I sitt senaste nyhetsbrev berättar han också om en framgång på detta område. Allianspartierna har nämligen kommit överens om att kommunaliseringen av skolan ska utvärderas. Nyheten kommer att finnas med i alliansens valmanifest. Detta är ett stort steg framåt. En utvärdering kan ju vara ett första steg mot ett beslut om en förändring!

Läs även gärna mer i ämnet på bloggar av Rasmus Jonlund och Christoffer Fagerberg.

måndag 23 augusti 2010

Vårdval Stockholm är en succé - oavsett vad Batljan än säger

Jag har skrivit ganska många gånger om Vårdval Stockholm här på min blogg. Nu känner jag behov av att göra det ytterligare en gång. Anledningen är en artikel av det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan, som idag publiceras i Svenska Dagbladet.

I artikeln hänvisar Batljan till den rapport som gjorts av Karolinska institutets Folkhälsoakademi, men dessvärre verkar Batljan läsa den rapporten som en viss avskyvärd potentat läser bibeln. Om man däremot läser rapporten mer noggrant framgår bl a att
- Invånarna i länet utnyttjar vården mer, framförallt har antalet läkarbesök ökat
- Kostnaden per invånare har sjunkit, men inte på bekostnad av den patientupplevda kvaliteten
- De tunga tidskrävande patienterna har ökat sina vårdkontakter mer än andra, vilket enligt experterna kan tolkas som att mottagningarna inte försöker undvika vårdkrävande patienter mer än andra
- Farhågorna om att nya mottagningar bara skulle etableras i länets rikare delar har inte förverkligats (trots att den sk socioekonomiska ersättningen togs bort)

Vidare påstår Batljan att företrädare för alliansmajoriteten skulle ha erkänt att Vårdval Stockholm misslyckats. Detta är inte heller sant, vilket bl a framgår om man t ex läser min partikollega och gruppledare Birgitta Rydbergs blogg. I den skriver Birgitta bl a att ”Vi backar inte – Vårdvalet har varit framgångsrikt. Vi tänker aldrig återgå till det tidigare orättvisa systemet med ett trubbigt socioekonomiskt index och pengapåsar som fördelades lite slumpartat, utan att vi visste att invånarna verkligen fick vård för pengarna.”

Det är precis det som det handlar om. För första gången så söker personer i socialt svagare områden vård i lika hög utsträckning som personer i mer välbärgade områden och till skillnad gentemot förra mandatperioden, då Batljans partikamrater styrde, så får nu alla den vård som de önskar och de är dessutom rätt så nöjda med densamma.

Det som det nu handlar om är inte att backa, utan att utveckla vårdvalet. Därför planerar alliansmajoriteten i landstinget för en förändring av Vårdval Stockholms ersättning mot en mer individuell ersättning. Större vårdtyngd ska ge mer pengar. Ca 30 % av ersättningen ska på så sätt kunna knytas till den enskilde individen.

Varken medelklassen eller befolkningen som bor i socialt svagare områden har förlorat på Vårdval Stockholm. Istället är vi alla vinnare. Men inget system är så bra så att det inte kan göras bättre. Under nästa mandatperiod förbättrar vi Vårdval Stockholm ytterligare!

Läs gärna också bloggar av Christoffer Fagerberg och Hans Åberg i samma ämne.

söndag 22 augusti 2010

Underbar SIFO-undersökning!





Den här grafen till vänster visar den senaste SIFO-undersökningen. Det är en rolig läsning, på flera olika sätt. Dels har Folkpartiet ökat 1% sedan den senaste mätningen och vi ligger nu över vårt valresultat från 2006. Sedan har alliansen ett övertag på ca sju procentenheter och dessutom kommer Sverigedemokraterna inte in i riksdagen. Även om både moderaternas och socialdemokraternas respektive partisekreterare säger att det kommer bli ett jämt och öppet val, så är siffrorna mycket glädjande.


Det är ca en månad till valet. Alliansen är i ledningen. I statsvetarkretsar sägs det att en som är i ledningen en månad före valet också brukar vinna detsamma. Men, eftersom jag tidigare kritiserat en viss statsvetare för att vara alltför självsäker, så ska jag inte vara det själv. Men glad det är jag!


Läs även andra bloggar i samma ämne: Mathias Sundin, Anna Lundberg, Runo Johansson, Per Altenberg, Lars Lundqvist, Yoav Bartal, DN:s Peter Wolodarski, och Rasmus Jonlund.

fredag 20 augusti 2010

Stockholmarna vill inte ha någon butler i t-banan

För några dagar sedan skrev jag om det socialdemokratiska förslaget om s k butlertjänster i tunnelbanan. Det var många med mig som, av olika anledningar, var negativa till förslaget. Nu har det också visat sig att även Stockholmarna i gemen tycker att förslaget är dåligt. Expressen kan idag berätta att en undersökning som de har gjort via Demoskop visar att mer 70% tycker att det är ett dåligt förslag.

Men trot eller ej, socialdemokraterna ger sig inte för det. De menar på fullt allvar att förslaget är bra och jag har sett försvar för idén från allt ifrån lokala socialdemokrater i Södertälje till Ilija Batljan själv.

Det är inte underligt att det går dåligt i opinionen för socialdemokraterna.

torsdag 19 augusti 2010

LO är helsjuka!


Den senaste tiden har jag noterat en del "negativ campaining". Det finns flera exempel, men det hela startades i samband med LO:s reklamkampanj med de borgerliga partiledarna upp och ned. För att använda LO:s egna ord så anser jag deras kampanj minst sagt är "helsjuk" och "dunderdum".

LO slår ifrån sig och säger att detta inte är en negativ kampanj. Ok, då gör väl jag detsamma då!

Annars tycker jag det är mycket som är fel hos organisationen LO. De lägger ned ca 70 miljoner av sina medlemmars pengar på en kampanj för socialdemokraterna, fast mindre än 50 % av medlemmar röstar på socialdemokraterna. Var fjärde LO-medlem röstar på Alliansen. Det är helsjukt, LO!

Fler som bloggar om LO:s helsjuka aktiviteter är Amanda Brihed , Annika Beijbom Liberati , Helena von Schantz, Runo Johannson, Adam Cwejman och Andreas Froby.

onsdag 18 augusti 2010

Folkpartiet går framåt i opinionen!

I den senaste väljarbarometern från Novus är det fortsatt jämnt mellan blocken. Men stödet för alliansen ökar och den största ökningen står follkpartiet för!

politikerbloggen.se görs en analys av opinionsläget. Bl a skriver man att Folkpartiet har fått en bra start på valrörelsen och ökar med 2,1 procentenheter till 6,9 procent. Det är den enda statistiskt säkerställda förändringen jämfört med junimätningen. Det är ett gott betyg åt Folkpartiets och framförallt Jan Björklunds engagemang när gäller skolfrågor. Undersökningar i flera tidningar visar nämligen att svenska folket gillar Folkpartiets skolpolitik.

På bloggen skrivs också att det just nu råder en ny historisk situation, nämligen att Socialdemokraterna och Moderaterna ligger så jämnt i väljarstöd några veckor före valdagen. Min egen analys av den kampen är att det är otroligt att (S) ligger så risigt till som partiet gör och att (M) därmed kan ta upp kampen om att bli största parti.

Läs gärna bloggar i samma ämne från Mathias Sundin, Rasmus Jonlund

tisdag 17 augusti 2010

Vi måste (också) satsa på eliten!

Utbildningsminister och folkpartiledaren Jan Björklund har idag presenterat regeringens förslag till "Spetsutbildningar för högpresterande elever". Regeringen vill införa en försöksverksamhet med spetsutbildningar på högstadiet inom de teoretiska ämnena, precis som i gymnasieskolan. Skolorna ska få använda tester och prov för att välja vilka elever som ska få gå på utbildningarna och dessa ska vara riksrekryterande.

I en kommentar säger utbildningsministerna att "Det är elevernas förmåga som ska avgöra vilka som ska antas och ingen ska lockas till en utbildning som de inte klarar av. Om antagning sker enbart på grundval av föräldraintresse så kommer det sannolikt att leda till social snedrekrytering".

Jag anser att en sån här satsning är rätt och riktig. Om vi accepterar elitklasser i idrott och musik, borde vi också acceptera det i andra ämnen. Det här reagerar naturligtvis vänstermänniskor på med ryggmärgen. Om jag skulle leta skulle jag säkert hitta flera exempel, men den jag hittat är Jonas Morian, som i Aftonbladet tycker att detta är en felsatsning och att man istället ska satsa på utsatta skolor.

Nu är det ju bara så att det ena inte utesluter det andra. Vi måste självfallet satsa resurser på de svaga eleverna och under mandatperioden har flera sådana förslag kommit från den sittande regeringen och från det FP-märkta utbildningsdepartementet. Men även de som har en särskild talang eller ett väldigt speciellt intresse behöver stimulans. Alla elever måste få rätt att nå så långt som möjligt, men det innebär också att alla måste behandlas som individer, med olika förutsättningar och inte, som i socialisternas värld, som en genomsnittsmänniska som inte finns.

I folkpartiets och i regeringens värld ska vi både ha en elit och en hjälp åt de svagaste, i den socialistiska världen ska alla vara lika bra, vilket dessvärre riskerar att innebära lika dåliga.

måndag 16 augusti 2010

Desperation hos (S)?

I Svenska Dagbladet presenterades igår en ny SIFO-undersökning över partisympatierna. I den har alliansen en liten ledning med ungefär fyra procentenheter. Som folkpartist är naturligtvis både detta, och det faktum att FP har en liten uppgång, mycket glädjande.

Några stora skillnader uppvisar dock inte mätningen, jämfört med den som publicerades i juni. Det innebär bl a att socialdemokraterna ligger kvar på rekordlåg nivå i förhållande till deras förra valresultat, (som då beskrevs av de själva som katastrofalt). Även om (S) nu återigen är största parti, 31,3% i förhållande till moderaternas 30,5%, så är resultatet anmärkningsvärt lågt, sett ur ett historiskt perspektiv. Därför anar jag nu att desperationen börjar komma mer och mer på partihögkvarteret på Sveavägen.

Jag tycker också att det finns klara exempel på att så är fallet. I det tal som Mona Sahlin höll i Tantolunden igår, föreslogs att pensionärerna skulle betala lika stor andel i skatt som oss löntagare. En liten elak tolkning av detta skulle kunna vara att (S) vill höja skatten för vanliga löntagare, så de blir lika höga som för pensionärerna, men så tolkar jag nu inte det hela, utan (S) föreslår reella sänkningar för pensionärerna till samma nivå som för löntagarna.

Om detta kan sägas två saker. Än en gång kan man konstatera att de skattesäkningar som socialdemokraterna såg som vedervärdiga och som ett hot mot välfärden när de genomfördes av den borgerliga alliansen, nu accepteras av (S). Men eftersom partiet fortsätter att säga att skattesänkningar är skadliga, framförallt efter det att (M) presenterat ett skatttesänkningsförslag dagen innan, så får (S) svårt med trovärdigheten. Om moderaternas förslag till skattesänkningar är skadliga sett ur ett samhällsperspektiv. Är inte socialdemokraternas förslag till skattesänkningar lika skadliga?

Om man med ovanstående tycker att Mona Sahlin har problem med sin trovärdighet på riksnivå, kan man ju än mer undra vad som händer på den lokala nivån. I förra veckan så presenterade (S) ett förslag till en busslinje som ska gå längs den tilltänkta spårdragningen för spårväg Syd. Det lät ju bra, men det är bara det att en sådan busslinje redan nu, i slutet av augusti, kommer komma till stånd på initiativ av alliansen i SL.

På dagens DN-debatt lanserar nu socialdemokraterna i landstinget och i Stockholms stad ett förslag som går ut på att SL och tunnelbanan ska bli knutpunkt för en rad tidsbesparande tjänster för oss stressade storstadsbor. Det handlar om allt från matinköp, tvätta kläder och allmänna s k butlertjänster.

Nog för att jag har förstått att (S) älskar tunnelbanan. Det har inte minst framgått med all önskvärd tydlighet i debatten om spårvagnar i Stockholms innerstad, där (S) på ren reflex säger nej och mer eller mindre hyllar tunnelbanan som om det vore världshistoriens bästa uppfinning. Nu är det ju bara så att etableringar i tunnelbanan inte är något nytt. Redan idag finns t ex kemtvättar på många tunnelbanestationer. Men ändå måste man ju i sammanhanget fråga sig vad det är för fel på RUT-avdraget? Allt det som (S) föreslår går ju att ordna med RUT. Nu råkar det ju vara så att RUT oftast är en kvinna. Är det möjligtvis så illa så att (S) tror att en butler alltid kommer vara en man och skulle det i så fall vara mer acceptabelt?

Läs även andra bloggar i ämnet: Annika Beijbom, Mark Klamberg, Lars Lundqvist, Hans Åberg. och Rasmus Jonlund.

fredag 13 augusti 2010

Värna våra friheter, men ha omdöme!

I Sverige har vi stor yttrande- och tryckfrihet. De ska vi vara rädda om. Men med dessa friheter följer också ett stort ansvar. Även när dessa båda grundlagar inte begränsar friheterna, så måste vi ändå tänka oss för vad vi säger, skriver eller gestaltar på annat sätt.

För att beskriva med ett kontroversiellt exempel på vad jag menar, så anser jag att det kan vara oklokt att reta muslimer med teckningar på profeten Mohammed, även om inte någon lag förbjuder detta. Det kan det vara ansvarsfullt att inte publicera sådant material.

Idag kan vi i vissa tidningar, t ex i Dagens Nyheter, läsa om att Wikilieaks avser att publicera ytterligare 15 000 sidor av de hemligstämplade dokumenten från USA:s militär om kriget i Afghanistan. Även om detta handlar om en helt annan typ publicering än teckningarna på Mohammed, så är även denna publicering en omdömesfråga, bl a därför att en sådan tydligen innebär att vissa namn på Afghaner då blir kända av, i ett för dem mycket känsligt sammanhang.

Yttrande- och tryckfriheten finns fastställda i Sveriges grundlagar. Dessa ska vi som sagt vara rädda om, men vi måste också i de sammanhangen använda vårt omdöme. Tyvärr tycker jag inte alltid att detta är fallet.

torsdag 12 augusti 2010

Ungdomsdomstolar är ett bra förslag!

Svenska Dagbladet skriver idag om ett förslag från Folkpartiet att skapa ungdomsdomstolar. FP vill även se fler fältarbetare och fler stödcentrum för unga brottsoffer. FP vill också införa straffet grovt sexköp och tycker att sexualbrottsdömda ska få obligatorisk eftervård. Samtidigt säger Folkpartiet nej till ett allmänt DNA-register och vill se ett starkare myndighetsskydd för integritet.

Jag anser att snabbare åtgärder när det gäller ungdomar är a och o inom kriminalvården. Samhället måste reagera snabbt när ungdomar begår brott och precis som Johan Pehrson (FP) säger till Svenska Dagbladet, så är några veckor en hel evighet för en ung människa som har begått brott. Det är därför också bra att det ställs krav på att socialtjänsten ska kalla den ungdom som begår brott inom 48 timmar.

Att ungdomar begår brott är tragiskt, men inte mindre allvarligt för det. En snabb och tydlig reaktion gör troligen att återfallen blir färre. Det får inte ta "år och dar" innan något händer.

onsdag 11 augusti 2010

S:t Görans och Södertälje sjukhus

Idag skriver Birgitta Rydberg (FP) på sin blogg om S:t Görans sjukhus och konstaterar mycket riktigt att ett växande Stockholm behöver fler vårdplatser och att en stor del av dem kan skapas på just S:t Görans sjukhus.

S:t Görans sjukhus, som är ett av de två akutsjukhusen som finns i Stockholms innerstad, är det minsta av våra stora akutsjukhus. På sjukhuset bedrivs idag vård hög kvalitet och det blir inte sämre av att det drivs av en privat vårdgivare, Capio. Redan idag planeras en utbyggnad av sjukhusets akutmottagning och från folkpartiets sida skulle vi med glädje gärna se en ny förlossningsklinik.

Som boende på Norrmalm har jag nära till både S:t Göran och det andra stora sjukhuset i innerstaden, Södersjukhuset. De här planerna är därför glädjande för mig och alla vi andra som bor i Stockholms stad. Tidigare bodde jag i Södertälje, där det också finns ett akutsjukhus, som jag av många olika anledningar varit engagerad i genom åren. Inte minst under förra mandatperioden då den dåvarande röd-gröna landstingsledningen var hotande nära att lägga ned akuten på sjukhuset.

Under innevarande mandatperiod har däremot Södertälje inte varit hotat, (även om oppositionen påstått annat). Istället har sjukhuset byggts ut, bl a med en avdelning för palliativ vård. Framtiden för Södertälje sjukhus skulle naturligtvis vara ännu bättre om befolkningsunderlaget kunde bli större. Då skulle vi även kunna bygga ut Södertälje till att bli en mer komplett förlossningsklinik, med en neonatalavdelning, alltså med vård av för tidigt födda barn. Någon sådan finns inte idag på Södertälje. Tyvärr är jag medveten om att för att det ska bli möjligt så måste antalet förlossningar på Södertälje öka och för att det ska bli möjligt så måste som sagt Södertäljes upptagningsområde bli större. Eller för att tala klartext; Sörmlands läns landsting måste lägga ned ett av sina BB:n och det är nog dessvärre för mycket att hoppas på . Eller vad säger ni politiker i Sörmlands läns landsting?