söndag 15 april 2012

Björn Eriksson föreslår det enda rätta!

En av de motioner som jag lämnade in till folkpartiets landsmöte förra året handlade om att polisen inte ska kunna ta godtyckligt betalt av våra idrottsföreningar. Via en dom i kammarrätten så har polisen fått rätt att ta betalt för sin polisbevakning om det bevakande evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag. Detta har naturligtvis varit fullkomligt absurt, eftersom det givetvis inte bör vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningväg.

Till min stora glädje så tycker även regerings utredare på området, Björn Eriksson detta. I Dagens Nyheter skriver han bl a att "Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Så mycket bättre än så kan väl inte det hela sägas. Nu hoppas jag bara att regeringen kommer fram till samma förslag.

Även kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är positiv till Björn Erikssons förslag. Läs gärna om det i hennes blogg!

söndag 1 april 2012

Det är inte lätt att vara med i idrottsrörelsen

Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.

Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.

Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.

Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.

Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.

När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.