söndag 31 augusti 2014

Man vet vad man har och man borde också rösta så att man vet vad man kan få

Nu är det två veckor kvar till valdagen. Jag är väl medveten om att opinionsundersökningarna inte precis utvisar någon Alliansseger, snarare tvärtom. Men jag tror ändå att vi på valdagen kommer att få uppleva ett jämt val.

Diverse statsvetare har i vanlig ordning sagt att det hela är kört för Alliansen. Jag tror inte att så är fallet. Någon gång under de två veckorna som är kvar kommer väldigt många att fundera över det faktum att man vet vad man har, men inte vad man kan komma att få.
Jag anser inte att allt som Alliansregeringen gjort är bra. Det finns en del dåliga beslut också. Men bortsett från det så kvarstår det faktum att det är hundratusentals fler människor som idag har ett jobb att gå till, Sveriges ekonomi tillhör en av Europas absolut starkaste och statsskulden är rekordlåg. Vi har även fått fler vårdcentraler, kortare vårdköer, höjda lärarlöner och en skola som fokuserar på kunskap och inte på flum.

Vad Alliansen vill göra om vi vinner valet kan du läsa om här
Snart kommer också Allianspartierna Folkpartiet, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna att presentera sitt valmanifest där det står klart och tydligt vad som kommer hända under de närmaste fyra åren. Vad som däremot händer om socialdemokraterna,  miljöpartiet och vänsterpartiet hamnar i majoritet är fullständigt oklart. De har inga gemensamma planer för framtiden.
Så någon gång borde väldigt många under de två närmaste veckorna konstatera att man vet vad man har och att det därmed borde vara bäst att rösta på ett av de partierna, så att man också vet vad man kommer att få. Gör det du också, och rösta då helst på Folkpartiet.

söndag 17 augusti 2014

Att stoppa onda krafter, bra med mer idrott och (S) tror sig ha hittat sin frälsare!

Jag var på Folkpartiets valupptakt idag. Det är alltid trevligt att träffa likasinnade och eftersom jag antar att många som var där också hade varit ute och affischerat, så kändes det som en god avslutning på dagen.

På valupptakten höll Jan Björklund tal. Jag har känt Jan sedan ungdomsförbundstiden och han har alltid varit en bra talare och som partiledare har han blivit ännu bättre. Det tal han höll idag var inget undantag. Jan inledde med att tala om det fruktasvärda som händer i Irak och i Syrien, där terrororganisationen IS fördriver alla kristna ut ur de områden där de härjar. IS är ökänd för sin brutalitet och hänsynslöshet, plundringar, tortyr och kidnappningar. De vill införa strikt islamisk rätt och teokratiskt styre enligt salafistiska principer.
Detta måste givetvis stoppas och då kan man inte inta en pacifistisk hållning. Som med alla andra grupper eller enskilda individer som begår terror så förstår dessa bara ett enda språk, nämligen våld. Ibland är det extra jobbigt, för till vissa av dessa illdådsmänniskor har det krävts oerhörda resurser. Det krävdes ju ett helt världskrig för att stoppa nazismen och Adolf Hitler. Men allt går igen. IS och alla andra organisationer som kämpar för odemokratiska värden måste stoppas – med våld och sedan kan man miljöpartiet, feministiskt initiativ och andra liknande organisationer tala hur mycket som helst om att Sverige ska nedrusta försvaret och att det borde skapas mer fred på jorden.

Tidigare under veckan presenterade Jan Björklund ett regeringsförslag om att utöka antalet idrottstimmar i grundskolan med 20%, från 500 till 600 timmar. Det innebär att ämnet idrott och hälsa kommer att vara större än det någonsin har varit sedan grundskolan infördes på 1960-talet. Detta är mycket viktigt för alla barn och ungdomar, men forskning visar att det är mest viktigt i socioekonomiskt svaga områden.

Mer fysisk aktivitet stimulerar även studierna i de teoretiska ämnena. En undersökning gjord vid Malmö högskola utvisar att de elever som har mycket Idrott på schemat har ett bättre kunskapsresultat än de elever som inte har det.

Här kan du läsa mer om regeringsförslaget.

Avslutningsvis noteras att Margot Wallström (S) gör comeback inom partipolitiken. Dessutom spekuleras det om andra comebacker på den socialdemokratiska sidan. Jag vet inte hur det är med uppgifterna om Göran Persson eller huruvida Håkan Julholt får någon kulturministerpost i en vänsterregering, men Margot Wallström lär nog få en ministerpost om olyckan skulle vara framme.

Men jag har respekt för Margot Wallström. Jag tycker hon var en av de bättre i den regering hon tidigare satt i, men det känns lite grann som om sossarna nu ser henne som en som ska frälsa socialdemokraterna från att göra ännu ett katastrofval. Det brukar aldrig vara bra när en organisation, av vilket slag det än är, litar för mycket på att en person ska göra jobbet. I svenska fotbollslandslaget kollar alla på vad Zlatan ska göra. Inget ont om Zlatan, han är hur bra som helst. Men för att Sverige ska vinna matcher i fotboll så måste alla i laget vara på topp. Det känns inte som så är fallet när det gäller det socialdemokratiska partiet.

söndag 3 augusti 2014

Att delta i prideparaden är en självklarhet!

Igår gick jag än en gång med i prideparaden. Det var den nionde gången som jag gjorde det och det känns mer och mer rätt att göra det för varje år som går. Eftersom det är ca en och en halv månad fram till valdagen, så var det givetvis extra många ministrar och partiledare som gick med i tåget, men det förtar inte på något sätt paradens främsta budskap om jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Att det är en och en halv månad fram till valet innebär också att det kändes som om upptakten på valrörelsen har inletts på allvar, även om vi från Folkpartiets sida har vår officiella valupptakt den 17 augusti.
Bland Folkpartister är ett deltagande i prideparaden inget kontroversiellt. Då är det värre med den idrottsklubb jag stödjer. I AIK diskuteras det flitigt på Facebook om AIK:s deltagande i paraden. De som är emot detta säger att AIK inte ska ta politisk ställning genom att delta i paraden. Detta är för mig en väldigt märklig åsikt. AIK tar redan idag ställning i en rad samhällsfrågor. Som AIK-supporter sedan tolvårsåldern och numera även engagerad inom klubben, (som vice ordförande i AIK Innebandy), så är jag väl förtrogen med det som kallas för AIK-stilen. Den innebär att klubben ser alla människors lika värde och att klubben därmed är mot mobbning våld och rasism.

AIK jobbar hårt för att integrera invandrarungdomar i verksamheten och inom alla våra idrotter finns numera kvinnor med. Det var inte på något sätt självklart från början. Allt detta är ställningstaganden som AIK som en del av samhället med självklarhet ska ta ställning för och i det perspektivet är det lika självklart att stödja den jämlikhet som bygger på att man ska kunna få älska vem som helst.
De som är mot detta och mot att AIK deltar i prideparaden borde fråga sig själva varför man är emot. Jag skulle tro att deras egentliga argument är något annat än det de säger. Jag tror att de helt enkelt inte vill att deras klubb ska förknippas med HBTQ-aktiviteter. Deras argumentation att AIK inte ska ta politisk ställning är med största sannolikhet ett klart pseudoargument i sammanhanget.