söndag 18 december 2011

Jag förstår att avståndet minskar mellan (S) och (MP)

I den senaste SIFO-undersökningen som idag presenteras i bl a Svenska Dagbladet sker den största förändringen på oppositionssidan. Socialdemokraterna går tillbaka med ca två procentenheter, medan Miljöpartiet går framåt med ungefär lika mycket. Det här innebär att partierna aldrig någonsin varit så nära varandra i opinionen. Det skiljer nu 13 procentenheter i förhållande till för några år sedan, då skillnaderna låg på ca 30 procentenheter.

Att partier går framåt eller bakåt i opinionen kan ju bero på väldigt många olika saker. Men genom åren har det visat sig att det finns i huvudsak tre sätt som partier vinner i opinionen.

1. Partiet har en populär partiledare
2. Partiet förknippas med en fråga som visar sig vara populär
3. Partiet har en story att berätta, oftast bestående av en vision om vad man vill göra på både kort och lång sikt

För miljöpartiets del så är det väl lite för tidigt att säga att deras nuvarande språkrör är populära, men Maria Wetterstrand var det. Partiet förknippas däremot med en fråga som är populär och "inne", nämligen miljöfrågan. Men allra mest så upplever jag att miljöpartiet har en story att berätta. Storyn om det hållbara samhället. Alla delar inte miljöpartiets vision. Själv tror jag inte att deras samhälle är så särskilt hållbart i längden, men över 12% av svenska folket tycker det just nu.

För socialdemokraterna är det tvärtom. De har en partiledare som är otroligt impopulär. De har ingen fråga som de förknippas med och de har i varje fall just nu ingen story att berätta. Mot bakgrund av det är det lätt att förstå att avståndet minskar mellan dessa båda partier.

söndag 11 december 2011

Ta beslut om Slussen imorgon!

Debatten om framtida Slussen är minst sagt het. Framförallt sedan den s k Kulturslussen har kommit med sitt förslag. Jag ska villigt erkänna att jag inte har satt mig in i alla förslag som under åren kommit fram om Slussen. Jag tror heller inte att det alliansförslag som stadsfullmäktige imorgon ska ta ställning till är helt och hållet jättebra. Men jag är övertygad om att någon gång måste man fatta beslut. Att utreda och utreda och aldrig komma fram till beslut är förödande.

Därför håller jag med Harald Norbelie, (tidigare bl a chef för Radio Stockholm), när han i Svenska Dagbladet skriver en debattartikel om att han hoppas att majoritetspolitikerna kan stå emot de som han kallar för Slussenkramarna. Det hoppas jag också! Att han dessutom ger en känga till 40-talisterna är något som för mig bara blir en extra krydda i tillvaron!

söndag 4 december 2011

Kan socialdemokraternas kris bli en fara för regeringen?

Som liberal och folkpartist är jag givetvis glad över att mitt parti tillsammans med övriga borgerliga partier sitter i regeringsställning sedan 2006. Det har givit folkpartiet chansen att få igenom en politik som vi kämpat för under många år.

Samtidigt så är det viktigt att påpeka att jag som demokrat även ser vikten av en bra bra opposition. En av demokratins fundament handlar om att politiska partiers idéer mäts mot varandra och att det är folket som sedan väljer vilka partiers politik som ska få bli verklighet via en regeringsställning. Den sittande regeringen blir alltid mycket bättre om den får skärpa sig i argument mot en bra oppostion. Den sittande oppostionen kan ju efter ett val hamna i majoritet och det sporrar den sittande regeringen att göra bra ifrån sig.

Det här har inte Vladmir Putin och hans maktparti Enade Ryssland förstått. Istället för att på lika villkor argumentera gentemot oppositionen, så försöker man i stort sett med alla medel förstöra för oppositionen, bl a genom arresteringar av oppositionspolitiker och försvåranden för oppostionen att bedriva politisk argumentation, t ex via nätet. Om det går det att läsa i den här artikeln i DN. Som sagt, i Ryssland har man inte förstått värdet av en bra opposition. Men risken finns att det i slutänden kommer att slå mot Enade Ryssland, även om det kommer att dröja innan folket tröttnar på partiet.

I en annan DN-artikel för statsvetarprofesson Tommy Möller en liknande diskussion om den svenska politiken. Möller menar mycket riktigt att en vital demokrati förutsätter en stark opposition. Men sedan menar Möller också att socialdemokraternas kris kan bli en fara för demokratin. Jag tror det är att föra resonemanget för långt.

Om det vore så att Socialdemokraterna var det enda oppositionspartiet, så skulle jag nog hålla med Tommy Möller fullt ut. Men så är inte fallet. Vänsterpartiet kan mycket väl välja en mer folklig partiledare i form av Jonas Sjöstedt och Miljöpartiet är ett uppåtgående parti. Detta gör att alliansen triggas till att skärpa sig. Dessutom - och det här är något som kanske inte alla tänker på - finns det en intern konkurrens mellan regeringspartierna, där varje parti vill visa upp sig på allra bästa sätt. Så jag tror inte, i varje fall inte ännu så länge, att den socialdemokratiska krisen innebär en totalt förstelnad regering.