söndag 25 september 2011

Vårt fokus ligger numera på uppföljning av vården

Som jag tidigare skrivit om här på min blogg så har sjukvårdsstyrelsen city, där jag sitter med som ledamot, beslutat att säga upp avtalet med Gamla stans vårdcentral. Eftersom vi tidigare i år har beslutat att säga upp avtalet med husläkarmottagningen vid Telefonplan och ytterligare en vårdcentral kan naturligtvis en och annan fråga sig vad det är som händer.

Uppsägningen av avtalet med vårdcentralen i Gamla stan beror på en rad olika omständigheter, bl a fanns en risk för patientsäkerheten och även en klar anledning till misstanke om ekonomiska oegentligheter. Eftersom alla de vårdcentraler som vi sagt upp avtalet med har varit privat drivna så är det lätt (speciellt för de som inte gillar privat drift) att tycka att det väl bara blir så här när vi har privat vård och det nu är bevisat att det endast är privata vårdcentraler som missköter sig.

Men även om man inte hatar privat driven vård så kan man ju ändå fundera på vad det här beror på. Låt mig då först få påminna om att när landstinget hade hand om all drift av vården, så gjordes nästan inga uppföljningar alls av hur den fungerade och innan vi införde Vårdval Stockholm så var fokus riktat mot att skriva avtal, det där med uppföljning var inte lika viktigt.

Nu är det precis tvärtom. Att skriva avtal är en ren formalitet och fokus ligger vid att följa upp vården. Då är det naturligtvis så att man också upptäcker brister på ett helt annat sätt än tidigare, särskilt i områden inom Stockholms stad där det finns väldigt många mottagningar och därmed också en ganska så stor konkurrens. Jag hoppas givetvis att vi inte ska behöva säga upp fler avtal med vare sig privat drivna vårdcetraler eller offentligt drivna. Det är ett misslyckande att så sker, men man måste komma ihåg vad det beror på.

söndag 18 september 2011

Sverige ska inte vara "alliansfritt" och samma regler ska gälla för alla idrottsföreningar

En av mina socialdemokratiska facebookvänner skrev ett inlägg för en tid sedan som gjorde mig lite förbryllad. Hon skrev
”Vi är många som är gläds åt att främlingsfientliga Pia Kjærsgaards framgångskurva nu är bruten. Och sympatiskt nog strömmade väljarna till de två partier som tydligast tog avstånd från Dansk Folkeparti. Tur att Enhedslisten och Radikale Venstre är förnuftiga nog att samarbeta med S! Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu.”

Jag skrev ett svar på inlägget, men det är i det här läget inte det intressanta, utan det jag funderade länge och väl på var vad hennes mening: "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu” egentligen betyder?

Om man går in på en hemsida som heter just ”Alliansfritt Sverige”, så finner man en massa propaganda mot den borgerliga regeringen. Det innebär att meningen "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu", enbart ska tolkas som att Sverige är dåligt därför att socialdemokraterna inte är med och styr. Jag för min del konstaterar att detta faktum kan jag definitivt leva med.

Den här veckan har jag också till min stora glädje noterat en debattartikel i Dagens Nyheter om spårvagnar som varmt rekommenderas till läsning!

För övrigt är det ca en månad kvar till folkpartiets landsmöte i Karlstad. Jag har ju några gånger tidigare här på bloggen presenterat några av de motioner jag skrivit till landsmötet. Nu tänkte jag presentera ytterligare en. Den är faktiskt högaktuell just nu, med tanke på att AIK och Djurgården ska mötas i fotboll imorgon och på tisdag möts samma lag i ishockey.

Rikspolisstyrelsen har nämligen givits rätten att ta betalt för sin polisbevakning. Det är upp till den lokala polisen att bedöma om så ska ske. Det är bara det att man ska enbart ta betalt om evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag, inte av ideella föreningar.

Jag menar att det givetvis inte vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna beroende på klubbens driftform. Förutsättningarna för klubbarna måste vara desamma. Man kan ju också fundera på hur långt klubbarnas ansvar för sina åskådare ska gälla. Men oavsett ansvar så måste endera betalningsansvaret gälla samtliga klubbar eller inga alls. Därför har jag motionerat om att Folkpartiet ska verka för en lagstiftning som innebär en likabehandling av polisens bevakning vid idrottsarrangemang, oavsett driftsform. Till min stora glädje har folkpartiets partistyrelse yrkat att landsmötet ska bifalla motionen!

fredag 9 september 2011

Alternativa förslag till beslut ska även avges på sammanträden och inte enbart i media

Oppositionen i landstinget har naturligtvis rätt att opponera, komma med andra förslag, föreslå förändringar och överhuvudtaget komma med alternativ till den politik som vi i den borgerliga majoriteten har. Men en politisk oppostion måste också uppträda på juste sätt gentemot den politiska majoriteten. Bland annat hör det god ton att om man inte säger något på ett sammaträde där ett ärende är uppe för behandling, så är det inte ok att sedan gå ut och i efterhand kritisera det beslut som antogs. Detta har nu hänt i sjukvårdsstyrelsen city. Styrelsens ordförande föreslog att beslutet om att säga upp avtalet med Gamla stans vårdcentral skulle skjutas upp till måndag. Detta för att ge vårdcentralen en chans att på ett korrekt sätt kommentera Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kritik. På sammanträdet i tisdags hade socialdemokraterna ingenting att erinra mot det förslaget. Det antogs i politisk enighet, ingen hade något annat förslag till beslut. Endast miljöpartiet avstod från att deltaga i beslutet, men inget annat förslag till beslut. Trots det går sedan socialdemokraterna via oppostionsladstingsrådet Helene Hellmark Knutsson och tillråga på allt även gruppledaren för (S) i sjukvårdsstyrelsen, Petra Larsson, ut och i efterhand kritiserar beslutet och säger att beslutet om att säga upp avtalet borde ha tagits i tisdags. Att på sammanträdet gå med på ett förslag till beslut och sedan kritisera detsamma är inte juste och det är dessutom en smutsig och dålig oppositionspolitik!

torsdag 1 september 2011

Man ska inte alltid lyssna på forskarvärlden

Några forskare har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där de framför åsikten att det vore bättre att förbättra busstrafiken i Stockholms innerstad än att satsa på nya spårvagnslinjer. De hänvisar bl a till ekonomiska skäl.

Då och då låter det så här från transportforskarvärlden. De hänvisar till strikta undersökningar, ofast till s k samhällsekonomiska kalkyler, som nästan alltid missgynnar spårtrafik i förhållande till sånt som rullar på gummihjul. Om vi politiker alltid skulle ha lyssnat på forskare och gått efter samhällsekonomiska kalkyler så skulle t ex aldrig tvärbanan ha byggts. Den var enligt forskarvärlden inte samhällsekonomiskt lönsam.

När det gäller spårvagnar så är upplevelsen för trafikanterna mycket större med spårvagnar än med buss. Respekten från bilisterna för spårvagnar är också mycket större än för bussarna. Oavsett hur mycket man skriker om att blåbussarna ska prioriteras, så hjälper det föga när respekten för desamma är noll och intet. Bilarna kör obönhörligen i högre grad i kollektivtrafikfälten ändå, medan man passar sig noga för att åka i spårvagnsspåren på samma sätt.

Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Den s k spårfaktorn kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det här missar nästan alltid forskarna i sina kalkyler.

I övrigt vill jag hänvisa till ytterligare en artikel i Dagens Nyheter, där Christer G Wennerholm (M) och Michael Stjernström hänvisar till tidsperspektivet, som forskarna i DN-artikeln inte tar någon hänsyn till, d v s det faktum att Stockholm växer, vi blir fler och fler och det blir trängre och trängre i gatuutrymmet. Spårvagnen kommer i det perspektivet bli ett bra val i förhållande till de bussar som idag trafikerar Stockholms gator.