Att delta i prideparaden är en självklarhet!

Igår gick jag än en gång med i prideparaden. Det var den nionde gången som jag gjorde det och det känns mer och mer rätt att göra det för varje år som går. Eftersom det är ca en och en halv månad fram till valdagen, så var det givetvis extra många ministrar och partiledare som gick med i tåget, men det förtar inte på något sätt paradens främsta budskap om jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Att det är en och en halv månad fram till valet innebär också att det kändes som om upptakten på valrörelsen har inletts på allvar, även om vi från Folkpartiets sida har vår officiella valupptakt den 17 augusti.

Bland Folkpartister är ett deltagande i prideparaden inget kontroversiellt. Då är det värre med den idrottsklubb jag stödjer. I AIK diskuteras det flitigt på Facebook om AIK:s deltagande i paraden. De som är emot detta säger att AIK inte ska ta politisk ställning genom att delta i paraden. Detta är för mig en väldigt märklig åsikt. AIK tar redan idag ställning i en rad samhällsfrågor. Som AIK-supporter sedan tolvårsåldern och numera även engagerad inom klubben, (som vice ordförande i AIK Innebandy), så är jag väl förtrogen med det som kallas för AIK-stilen. Den innebär att klubben ser alla människors lika värde och att klubben därmed är mot mobbning våld och rasism.

AIK jobbar hårt för att integrera invandrarungdomar i verksamheten och inom alla våra idrotter finns numera kvinnor med. Det var inte på något sätt självklart från början. Allt detta är ställningstaganden som AIK som en del av samhället med självklarhet ska ta ställning för och i det perspektivet är det lika självklart att stödja den jämlikhet som bygger på att man ska kunna få älska vem som helst.

De som är mot detta och mot att AIK deltar i prideparaden borde fråga sig själva varför man är emot. Jag skulle tro att deras egentliga argument är något annat än det de säger. Jag tror att de helt enkelt inte vill att deras klubb ska förknippas med HBTQ-aktiviteter. Deras argumentation att AIK inte ska ta politisk ställning är med största sannolikhet ett klart pseudoargument i sammanhanget.      

Idrott - en del av mitt liv!

Eftersom det just nu är lite stiltje i mitt politiska liv, så tänkte jag berätta om mitt andra stora intresse, idrotten!

Jag betraktar mig själv som allmänt idrottsintresserad. Vissa idrotter intresserar jag mig väldigt lite för, medan jag har stort intresse för främst tre sporter; fotboll, handboll och innebandy. Fotboll har de flesta spelat någon gång, jag själv gjorde det mest under tonårstiden och eftersom jag då bodde i Rosersberg, så spelade jag följaktligen i Rosersbergs IK. Sedan dess har jag varit intresserad av fotboll och min favoritklubb blev AIK i rätt så unga år.

Handboll började jag spela i de äldre tonåren. Jag lärde känna en kille som drog med mig på några träningar med det lag han spelade i, Essinge IK. Jag kan inte säga att jag var bra i handboll, därtill var jag inte tillräckligt lång och muskulös, men det var rätt så roligt och jag har följt handbollen sedan dess, dock utan att egentligen ha ett riktigt favoritlag.

Innebandy spelade jag väldigt mycket när jag gick i gymnasiet. Då var den ingen riktig idrott, utan spelades enbart på lek. Jag har aldrig spelat innebandy i något riktigt lag, men eftersom jag haft en koppling till AIK tog jag kontakt med en av ledarna för AIK Innebandy och frågade om jag kunde hjälpa till. Sedan dess har jag varit klubben och innebandyn trogen. Jag har innehavt olika poster i klubbens styrelse; ansvarig för damverksamheten, sekreterare och ordförande för både föreningen och det bolag som bedriver herrverksamheten.

Jag sitter fortfarande i AIK Innebandys styrelse och kan just nu njuta över att vårt herrlag leder Svenska Superligan. Det är riktigt, riktigt kul!

Kommentarer kring ungdomars frustration, om skärgårdstrafiken samt om den s k 51%-regeln

Jag brukar ju vanligtvis skriva här på bloggen ca en gång i veckan. Det är naturligtvis därför väldigt svårt att undgå att kommentera de rena upplopp och kravaller som varit denna vecka, främst i Husby och på andra ställen i västra och i södra Stockholm.

Jag kan ha förståelse för att de personer som har misslyckats i skolan, de som inte har något jobb, eller de som på annat sätt ser att de inte har en plats i samhället, känner frustration. Att de här upploppen och kravallerna inte sker i t ex Danderyd eller Lidingö beror självfallet på att de ungdomar som bor där har det så mycket bättre ställt än på de ställen där oroligheterna har uppstått. Men att från denna frustration gå till attack mot polisen eller brandkåren eller utveckla kravaller på annat sätt, får aldrig försvaras. Att det från den frustration övergår till rent kriminell verksamhet är inte försvarbart.

Jag tycker i övrigt att Peter Wolodarski i Dagens Nyheter sammanfattar mycket av de åsikter som jag själv har.

Från de södra och västra förorterna till Stockholm är det ju inte så långt till skärgården. På Trafiknämndens senaste sammanträde lade vi i FP-gruppen fram en skrivelse om båttrafiken i skärgården.  

Under vinter- och vårmånaderna har det framkommit en omfattande kritik kring väntade förändringar i Waxholmsbolagets trafikutbud. Dessa förändringar har beslutats utan bred politisk förankring. För en del bryggor är det en mycket kraftig minskning av trafiken. Genom ändrad linjedragning av vissa båtlinjer och förändringar av vilka båtar som läggs ut på linjerna innebär en del av dessa att resenärerna måste åka buss ut från Stockholm i stället för att utgå från Strömkajen.

De största förändringarna sker i det mellersta trafikområdet. Detta har i upphandlingen blivit mycket större än dagens trafikområde. Samtidigt finns här en viktig besöksnäring. Stora volymer besökare kommer i förfrågningsunderlaget sakna garantier för att dagens tillgänglighet består.

Vi anser därför att det är viktigt att vi i Trafiknämnden får garantier för att trafiken i mellanskärgården bibehålls i minst nuvarande omfattning innan nämnden tar ställning i tilldelningsbeslut. Det är också viktigt att det redovisas hur och i vilken omfattning de små entreprenörerna kommer att anlitas som underleverantörer. Om man slår ut de små entreprenörerna riskerar man i i en kommande upphandling hamna i en monopolsituation. 

Kritiken från skärgårdsbefolkningen har varit stor. Vi vill nu att Trafikförvaltningen skall återkomma med en redovisning som innebär att det finns garantier för att inte trafiken i skärgården försämras på det sätt som vi befarar.

Avslutningsvis så är jag som ordförande i AIK Innebandyförening och tillika ordförande i vårt bolag, AIK Innebandy AB, glad åt att Riksidrottsförbundet på sitt möte röstade för att bibehålla den s k 51%-regeln. Vad den innebär kan ni läsa i bifogad artikel. 

 

 

En dag som denna - positivt och negativt

Under en dag som denna, söndagen den 28 april 2013, hinner det ju hända en hel del. Dessvärre är det som händer inte alltid positivt, även om det är lätt att glömma att det mesta faktiskt är det.

Det började med något bra redan på morgonen. I Dagens Nyheter läste jag om den senaste SIFO-undersökningen. Folkpartiet går framåt en hel procentenhet, sossarna tillbaka ungefär lika mycket och - framförallt - Sverigedemokraterna tillbaka till ungefär samma procentandel som FP. Bra!

Dagen har annars gått i idrottens tecken. Klockan 11.30 var jag på plats i Eriksdalshallen. AIK:s pojklag födda 1998 hade på ett storstilat sätt gått till final i Mitt-i cupen, men tyvärr förlorades finalmatchen mot Huddinge med 3-1.

Sedan var det match på Friends Arena, fotboll AIK mot Halmstad. AIK gör äntligen ett godkänt mål på vår nya hemmaarena, vilket innebar kvittering. Positivt! Sedan löper matchen på och AIK gör såsmåningom 3-2 via ett drömmål av Kennedy Igboananike. Tyvärr så kvitterar Halmstad på slutet, vilket gör att hela matchen till slut hamnar i moll.

Men jag får ju inte glömma att hela Sveriges ishockeylag, Tre kronor, har vunnit Czech hockey games. Bra gjort!

Några timmar är kvar av söndagen den 28 april 2013. Förhoppningsvis händer det bara positiva saker till midnatt.

Idrott och nästa helg

Det har varit svårt att nu i helgen inte ägna sig åt idrott. Ja, alltså, att titta på idrott. Visserligen simmade jag i sakta mak på Forsgrenska badet (se bild här nedan) i fredags morse, men det var nu inte riktigt det jag menade, utan de tävlingar i Fri idrott och på skidor som har hållits nu i helgen.



Det är glädjande med svenska medaljer, vilket det blev i båda dessa idrotter. Men gladast är jag faktiskt åt att AIK:s herrinnebandylag (se lagbild här nedan) slog topplaget Storveta på bortaplan i Uppsala. I nuläget kan det liknas vid att Sverige skulle slå en av toppnationerna i fotboll. Så stort är det! Bara så ni vet!



Imorgon återgår vi till vardag. Men nästa helg blir det två stora händelser för mig, för övrigt av vitt skilda slag. Dels har Folkpartiet sitt årliga liberala riksmöte, den här gången i Västerås. Dels så går den svenska finalen i Melodifestivalen. När det gäller det sistnämnda, så är det numera ganska så låga odds på att det blir en kille som kommer representera Sverige i eurovisionsschlagerfinalen i Malmö senare i vår. Jag tror och hoppas att det blir en tämligen ung kille som kommer vinna den svenska uttagningen. Ulrik Munther, David Lindgren, Anton Ewald eller "japanske" Yohio får mina tips. Vi får se nästa helg om jag får rätt. Vem min speciella favorit är av de här fyra? Nja....ni kan ju få gissa!

Jag gillar och dissar!

Liksom förra året så har jag gjort en lista över sådant som jag gillar och sådant sådant som jag dissar. Håll till godo!

Jag gillar:

1. Min familj (förra årets placering: 1)
Det är naturligtvis inte så konstigt att jag gillar min familj och det finns ju därmed en klar anledning till att de har en klar förstaplats på min egen "gilla-lista". Men i min familj (som inte precis är någon genomsnittlig kärnfamilj) så inbegriper jag inte bara mina allra närmaste, utan även mina gudbarn Fanny och Celinne och mitt fadderbarn Gabriel, som bor i Brasilien. Jag älskar er allihopa!

2. Kungahuset (4)
Sedan Prinsessan Estelle föddes har PR-värdet för den svenska monarkin ökat ännu mer. Det är väl bara republikaner som vägrar att inse detta. Att vi i år får vara med om ännu ett kungligt bröllop är ett extra plus för PR-värdet. Hur vore det med ett år med lite normal kritisk granskning av kungahuset, för omväxlingens skull och inte det extrema mediadrev som varit de senaste åren?

3. AIK (2) 
Under året har jag valts som ordförande i AIK Innebandy. Det är en oerhört stor ära, men samtidigt ett stort ansvar. Nu om inte förr inser jag vilka stora summor det handlar om, även i en lite mindre sport som innebandy. Som åskådare ser jag fram emot fotbollen på den nya Friends Arena. Det är bara att hoppas på ett bra AIK-år!

4. Folkpartiet (3)
Jag har nu varit med i detta älskade parti i 30 år. Det är en lång tid och det är lätt att glömma motgångarna och tänka på framgångarna. 2013 är lite grann av ett mellanår. Nästa år är det ju något som kan liknas vid ett supervalår, med val till både EU-parlamentet och till riksdag/landsting/kommun.

5. Zlatan Ibrahimovic (-)
Jag vet att Zlatan är kontroversiell. Den typ av spelare som Zlatan representerar är kontroversiella. Men jag har hellre en kontroversiell Zlatan med i svenska fotbollslandslaget än enbart en massa mesiga och tillintetsägande spelare som inte säger någonting. Under året visade Zlatan sin storhet vid flera tillfällen, men det tillfälle som jag kommer ihåg bäst är matchen mot Tyskland i Berlin. Sverige låg under i halvlek med 4-0, men vände i andra till 4-4. Naturligtvis gjorde inte Zlatan detta själv, det var laget som fixade oavgjort. Men det var helt klart Zlatan som var pådrivare. Inte minst ser man det i slutet mot matchen då han springer fram till en olycklig Tobias Sana, som just missat öppet mål. Några minuter senare fick både Tobias och Zlatan och alla andra lyckliga svenskar se kvitteringsmålet komma. Magiskt Zlatan! Magiskt Sverige!


Jag dissar (i bokstavsordning):

Alla svenska kommunistälskare 
Jag har så oerhört svårt för personer som trots att någon dragit ned brallorna på dem, ändå vägrar att erkänna att de är nakna. Berlinmuren föll 1989 och Sovjetunionen upplöstes några år senare. Det finns inga exempel någonstans i världen på att det kommunistiska systemet på lång sikt har medfört något bra invånarna i de länder där kommunismen har praktiserats. Ändå finns det svenskar som fortsätter att förneka och försvara kommuniststyren. Jan Myrdal är en av dem. Myrdal förnekar folkmorden av diktatorn Pol Pot i Kambodja och den gamla övervintrade Hola-Bandoolamedlemmen Mikael Wiehe fortsätter oförtrutet att försvara kommunistregimen på Kuba. Jag blir så trött..... 

Alla världens diktatorer
I den här kategorin finns ju inte enbart kommunister. Då hade den ju inte varit så stor. Men det gör ju inte precis det hela bättre. Forfarande har vi minst en idiot kvar i Europa, nämligen Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland. I övriga världen finns dessvärre fler och en av dem som jag verkligen skulle vilja se störtad tämligen omgående är Syriens idiot Bashar Al-assad. Att vi sedan har det stora landet i öster är ju en annan sak.

Polisnotorna till klubbarna som drivs via ett aktiebolag
Polisen fortsätter att skicka de orättvisa räkningarna för bevakning till de klubbar som bedriver sin verksamhet via aktiebolag. Hur länge ska detta pågå? När får vi till en rättvisa mellan klubbarna?

Våra traditioner och ett stort grattis!

Jag har väldigt svårt att förstå att många här i Sverige uppenbarligen vill ge avkall på traditioner för att, som de oftast säger, ”inte väcka anstöt i vissa grupper”. Jag anser att bl a Skolinspektionen hamnat helt fel i den här diskussionen.

Jag tycker att skolavslutningar i kyrkan är en fin tradition. Liksom min partiledare Jan Björklund anser jag att det är en självklarhet att man ska kunna ha avslutningarna i kyrkan och lika självklart är det att man ska kunna sjunga psalmer. Att berätta om och läsa ur julevangeliet kan ju heller inte vara något farligt. Julen är faktiskt en religiös högtid och vi omger oss av mängder av kristna symboler under julen.  

Sedan är det en annan sak att när skolan går till kyrkan så måste alla känna sig välkomna. Man får givetvis inte kräva att eleverna ska delta i en trosbekännelse eller en kollektiv bön. Men om man tror att vissa invandrargrupper som har en annan trosuppfattning än den kristna skulle ha svårigheter med att gå till kyrkan, så tror man fel. Tvärtom är många av våra invandrarae nyfikna på våra traditioner och tycker oftast att vi är dåliga på att vårda dessa. Vi behöver inte gå långt för att höra en sådan förvåning. I Norge undrar de vad vi sysslar med på vår nationaldag den 6 juni. Så visst kan vi fortsätta fira skolans avlutningar i kyrkan.  

En annan tradition vi har i Sverige är att vi firar Lucia. I en skola i Laxå har man fått för sig att ett barn inte ska få vara pepparkaksgubbe i luciatåget. Det kan uppenbarligen skada andra barn. Men tomtar och pepparkaksgubbar, tillsammans med lucia, tärnor och stjärngossar, hör ett luciatåg till. Men det har uppenbarligen inte alla, i varje fall inte alla i Laxå förstått. Barnen får inte heller sjunga ”Vi komma, vi komma från Pepparkakeland och det kommer inte bjudas på några pepparkakor i samband med luciatåget.


Argumentet för allt detta är också att det skulle vara "någon som skulle ta illa upp". Vem kan ta illa upp av ett barn som är utklätt som pepparkaksgubbe?

Avslutningsvis vill jag säga ett jättestort GRATTIS till svenska herrlandslaget i innebandy, som idag blev världsmästare efter att ha vunnit en storseger mot regerande världsmästarna Finland med 11-5!

Som ordförande i AIK Innebandy vill jag ge ett särskilt grattis till de landslagsspelare som representerar AIK, d v s Karl-Johan Nilsson, Kim Nilsson och Patrik Åman.   

 

En AIK inspirerad blogg!

Dagens blogg är helt AIK-inspirerad. Imorgon händer nämligen minst två saker som AIK är involverade i, bland mycket annat.

Det första är det s k Gnagisloppet, som är en löptävling för barn mellan 6-12 år. Läs mer här!

Det andra som AIK är involverade i (på flera olika sätt) är Solnadagen. En höjdpunkt blir givetvis fotbollslaget som nyss gjorde en bragd i Moskva, men även andra idrotter kommer vara närvarande, t ex innebandyn, där jag själv är involverad.

Välkomna till en rolig dag! 

Det är inte lätt att vara med i idrottsrörelsen

Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.

Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.

Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.

Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.

Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.

När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.

De ryska makthavarna skjuter sig själva i svansen!

Flera tidningar kan ikväll på sina hemsidor rapportera om valfusk i presidentvalet i Ryssland, bl a Svenska Dagbladet. Frågan är naturligtvis inte om fusk har förekommit eller inte, utan snarare hur stor omfattning fusket är.

Det är alltid allvarligt när det fuskas i val, men det är extra allvarligt när fusket görs i s k demokratiska val. I vissa odemokratiska stater är ju ändå utgången given, men i t ex Ryssland så försöker de nuvarade makthavararna få oss att tro att allt går rätt till när det i själva verket är ett omfattande fusk.

Men de här fuskande politikerna får alltid till slut sin dom. Den brukar hård. Folket brukar tröttna och en majoritet kommer att kräva rättvisa val och de sittande makthavarna sopas från banan. Så hände i t ex Ukraina via den s k oranga revolutionen. Att sedan samma makthavare nu har kommit tillbaka är en annan sak. Vi får väl nu se hur det går för Ryssland på lång sikt. För min del tror jag att Vladmir Putins saga snart är all.

Avslutningsvis vill jag från sportens värld gratulera Zlatan Ibrahimovic till en storartad insats i Milantröjan, med ett äkta hattrick i målprotokollet, Jörgen Brink till tredje raka vinsten i Vasaloppet och inte minst en vinst för mitt kära herrlag i AIK Innebandy som gjorde bra ifrån sig högt uppe i norr, när laget slog Umeå med 5-4.

Sannfinländarna, Håkan Juholt och en hälsning till Kim Nilsson

Idag är det val till den finländska riksdagen. När ungefär hälften av rösterna är räknade så finns det en prognos som visar på att de s k Sannfinländarna går mot en stor valvinst. De ser ut att öka sin procentandel från ca 4 till 18 procent.

Sannfinländarna är ett typiskt populistparti. De kan helt klart liknas vid Ny Demokriati (och till stor del även med Sverigedemokraterna)som kom in i riksdagen här i Sverige vid 1991 års val. De är benhårda motståndare till EU, vill i stort sett inte ha någon invandring till Finland och vill ha bort den obligatoriska svenskundervisningen i skolorna. Det är sorgligt att ett sånt parti blir stort i Finland.

Över till inrikespolitiken. Jag ska villigt erkänna att det finns fler partier än socialdemokraterna som har problem med opinionen. T ex skulle jag gärna vilja att mitt eget folkparti fick några procenenheter mer, men i dagens Svenska Dagbladet säger statsvetaren Tommy Möller att Håkan Juholt nu har ca ett år på sig att vända de idag relativt låga opinionssiffrorna.

Någon Juholteffekt har nämligen hittils inte synts till. Socialdemokraterna har skaffat sig en ny paritledare och i stort sett en helt ny partiledning, men något kraftfullt lyft i opinionen har det inte blivit.

Jag tror Tommy Möller har rätt i det här avseendet. Juholt kommer inte få obegränsad tid på sig. Ett år eller inte, otåligheten kommer att finnas inom partiet om inte lyftet kommer och ur ett statsvetarperspektiv är detta mycket intressant.

Avslutningsvis vill jag gärna sända en hälsning till AIK:s innebandystjärna Kim Nilsson, som blev misshandlad vid ett besök i Kalmar. Kim verkar, efter omständigheterna, må relativt ok och det verkar också vara så att polisen har fått tag på de som misshandlat honom. Man behöver inte, som jag själv, sitta med i AIK Innebandys styrelse eller ens vara AIK:are för att bli upprörd över när sådant här händer. Jag blir både arg och ledsen samtidigt, men bortsett från mina känslor så önskar jag att du ska krya på dig snabbt, Kim!

Idrottsnämnden måste ändra sitt beslut om föreningsbidragen

Svenska Dagbladet har i flera artiklar berättat om Stockholm stads idrottsnämnds beslut att skära ner föreningsbidragen med 10 (av totalt 40) miljoner kronor. Det är ett minst sagt dumt beslut. Dessvärre har företrädare för mitt eget parti varit med och fattat beslutet och det gör inte precis saken bättre. Men jag tolkar det hela som att vare sig de eller några andra i den politiska majoriteten riktigt förstått vad man beslutat.

Detta framgår också av de argument som framförs av det ansvariga idrottsborgarrådet Regiana Kevius (M), som anser att idrottsklubbarna inte bara ska luta sig tillbaka och vänta på kommunala bidrag, utan istället borde ragga sponsorer. Det uttalandet avslöjar dessvärre att Kevius inte förstått något om verkligeheten.

Verkligheten är dessvärre en annan. Jag är aktiv inom AIK Innebandy. I föreningsbidragssammanhang tillhör vi Solna och inte Stockholm, så vi drabbas inte av den här besparingen, men situationen vi lever under är liknade som för alla andra idrottsklubbar. När det gäller sponsring så får vi sponsring till vårt herrlag, som tack och lov är ganska duktiga och som t o m har ett antal världsstjärnor i laget. Jag kan dock inte påstå att det regnar manna från företagen till vårt herrrlag heller, men de har en relativt bra tillvaro i sponsorsammanhang.

Om herrlaget inte har extremt svårt att skaffa sponsorer, så är det precis tvärtom när det gäller våra ungdomslag. När Kevius säger att de ska ut och ragga sponsorer för att täcka förlusterna för föreningsbidragen, så kan jag nästan säga att det är som att slå våra idrottsledare i ansiktet. De lutar sig definitivt inte tillbaka. Istället sliter de som djur, på ideell basis, utan att tjäna en enda krona, men att få in så värst mycket sponsorpengar är tämligen omöjligt. Vi måste vara realistiska. Alla idrottsklubbar är beroende av de kommunala bidragen.

Det här beslutet får en rad konsekvenser. I förlängningen kan idrottsklubbarna inte ta emot alla ungdomar som vill idrotta. De får istället göra annat. Inte för att det finns några direkta kopplingar, men om inte ungdomarna tränar nere i idrottshallarna och på idrottsplanerna, så kommer de ju vara någon annanstans. Det tycker jag hela idrottsnämnden ska komma ihåg den dagen vi hör om en ökad kriminalitet bland våra ungdomar. Därför bör idrottsnämnden ändra sitt beslut!

Höga löner, bonusar och andra ersättningar

I dagens Expressen kan tidningen berätta att lönen för AIK Fotbolls nyförvärv Sebastian Eguren blir 80 000 kr per månad. I artikeln står det bl a att kontaktet mellan parterna är en relativt billig affär för AIK. Hur det än är med det, så kan jag nog tycka att en lön på 80 000 kr/månad, är en relativt bra lön för Eguren.

Det här med löner, bonusar och andra ersättningar är annars inte alltid så lätt. Men en förhandling är ju alltid en förhandling, så det går det ju inte att skälla ut någon av parterna i en sådan. Om man tycker att en spelare, en VD, eller en vanlig löntagare har för bra betalt, så är det ju inte dennes fel. Det finns ju en motpart, en arbetsgivare, som kanske har varit aningen för givmild, men det är ju inte arbetstagarpartens fel att lönen eller ersättningen blir hög.

När det gäller idrottsmän ska man komma ihåg att ersättningarna för en spelare kan vara som natt och dag beroende på vilken sport vi talar om. Jag själv, som vid vissa tillfällen haft kontraktsansvar när det gäller innebandyn, skulle aldrig kunna skriva under ett kontrakt som innebar en månadslön på 80 000 kr. Men fotbollen har ju en högre omsättning än vad t ex innebandyn har. För att inte tala om de summor som finns inom ishockeyn i NHL eller andra sporter där borta i USA.

Fast det finns situationer som komplicerar och det är när det finns en tredje part inblandad. Om det dessutom är så att det är den tredje parten som i slutänden får stå för kostnaderna, men som inte är med i huvudförhandlingen, så innebär det ett särskilt ansvar för arbetsgivarparten. Den här situationen finns när det gäller bonusar inom finansvärlden. Jag har bloggat om det förut, men vill än en gång påpeka att arbetsgivarsidan i t ex våra affärsbanker måste vara mycket restriktiva när det gäller bonusar. För i slutänden är det vi skattebetalare som annars kan få rädda våra banker. Fråga islänningarna!

Min lista!

Det återstår ju ännu några dagar av 2009, men så här inför slutet av ett år så brukar ett populärt inslag i allehanda nyhetsmagasin vara att lista saker som varit bra och dåligt under det gångna året. Jag ska därför inte vara sämre, så här nedan kan den som vill läsa om saker jag gillat under året och saker jag definitivt är mindre glad åt!

Med denna lista ber jag att få önska en fortsatt god jul och ett gott nytt år!

JAG GILLAR! (i bokstavsordning och därför utan inbördes rangordning)

AIK - mitt favoritlag!

Det är (i varje fall för det mesta) alltid roligt att vara AIK:are och i år var det extra skoj, med både SM-guld och cup-guld för fotbollslaget. De s k "experterna" tvivlade, men vi som tillhör fansen lyssnade inte. Till detta kan läggas att jag som stolt sekreterare i AIK Innebandy kunde notera herrarnas oerhörda framfart i inledningen av elitserien med bl a tio raka matcher utan förlust och en nuvarande målskillnad på 106-47! Sanslöst bra!

Alliansen

Att vi i alliansen (folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna) inte har fler väljare bakom oss i de opinionsundersökningar som gjorts den senaste tiden är bara att beklaga. Men jag har ändå under de tre senaste åren njutit av att slippa se socialdemokraterna vid makten i de för mig tre viktigaste offentliga organisationerna; riksdagen, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Jag hoppas innerligt att det blir så även efter valet nästa år, om inte annat för att väldigt många fler då kommer upptäcka att maktfullkomlighetens parti inte är något att rösta på. När dessutom alternativt till alliansen, förutom maktfullkomlighetens parti, är en avdankad kommunist(?) och en grön röra med alltför orealistiska miljökrav, så tror jag även på fortsatt majoriet i riksdagen, landstinget och Stockholms stad.

Mitt barnbarn - Jacob

Jacob är faktiskt den viktigaste personen för mitt fortsatta politiska engagemang. Han är mitt barnbarn och naturligtvis världens sötaste! Jag hoppas att Jacob själv ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar, att han ska få leva i ett samhälle som är tryggt och att det finns ett skyddsnät omkring honom, ifall han behöver det.

Svensk film!

Många säger att svensk film inte är något bra. Jag tycker de har fel, i alla fall om man jämför med alternativen. Jag är bara så trött på alla actionrullar från det stora landet i väster och framförallt är jag glad över att få höra mitt eget modersmål när jag sätter mig ned i biosalongen och filmen rullar igång. Under det gångna året har jag sett alla filmerna som ingår i den s k Milleniumtrilogin, men också andra svenska filmer. Inte helbra alla gånger kanske, inte så man tycker att det är högtidsstunder hela tiden i biosalongen, men tillräckligt bra för mig!

Zlatan Ibrahimovic

Det enda felet med Zlatan är att han inte är AIK:are. I övrigt så är han Sveriges och i mitt tycke världens bästa fotbollsspelare! Zlatan har spelat in sig som världsspelare i alla lag han har spelat i, senast nu i Barcelona, där han t ex avgjorde matchen mot självaste Real Madrid. Med rätt omgivning kan Zlatan uträtta stordåd. Det har vi sett då och då även i svenska landslaget. Det enda jag är rädd för är att Zlatan är för "ovsvensk". Att säga att man är bäst och faktiskt också har rätt, är så långt från vår svenska jante-lag som det någonsin kan bli. Men det är också därför som jag gillar och hyllar Zlatan väldigt mycket!

JAG DISSAR! (alltså företeelser jag ogillar, även i det här fallet utan rangordning)

Anna Anka

Kan hon inte bara försvinna på samma sätt som hon kom, d v s väldigt snabbt? Vi behöver inte hennes störtkonservatism. Den och hennes åsikter är enbart pinsamma. Anna Anka lever i en fantasivärld som de allra, allra flesta av oss inte kommer att besöka och hon förstår inte heller hur flertalet av oss lever här i Sverige. Ta bort henne - nu med en gång, tack!

General Motors (GM)

Vad ville egentligen GM med SAAB från första början? Vilka förväntningar hade GM? Varför gick det som det gick? Ja, frågorna om General Motors ägande av SAAB är fler än dess svar. När världens näststörsta biltillverkare blir ägare till ett av Sveriges viktigaste företag (oavsett nu vad man än tycker om SAAB som bil) så hade åtminstone jag förväntningar och jag hade väntat mig i varje fall lite mer av offensiva satsningar från GM. Men jag konstaterar, framförallt på senare tid, att man varit en oerhört passiv ägare och för mig känns de s k förhandlingarna som förts på senare tid, enbart som ett spel för galleriet. För min del får gärna hela GM gå i konkurs!

Klimatmötet

Om Klimatmötet i Köpenhamn var det ju inte så länge sedan jag skrev om här på min blogg, så jag ska inte återupprepa det jag skrev då. Men jag kan ändå inte låta bli att lägga en stor skuld på USA och Kina, men faktum är att jag också, så här i efterhand konstaterar att sådana här möten där alla länder ska bli överens, nog har spelat ut sin roll. För hur ska de oljeproducerande länderna kunna komma överens om något som är nödvändigt, nämligen produktionsminskningar av fossila bränslen, när det är just det som de lever av och som de får som inkomster till deras respektive länder. Det är dags att tänka nytt i klimatdebatten. En överenskommelse mellan färre länder är en bra början!