söndag 20 februari 2011

Kris inom (S)

Inget parti passar bättre in på ordet "kris" just nu än socialdemokraterna. Jag ska ge tre exempel.

1. Socialdemokraternas egen kriskommission levererade för en tid sedan sin slutrapport och det är väl bra att man fullföljer sitt uppdrag, men särskilt mycket nytänkande fanns inte i rapporten. Den bestod mest av råd som att Sverige måste höja skatterna och en önskan om att man med politiska beslut måste styra mer. Den fokuserade också väldigt mycket på fördelning av befintliga resurser och på återställare inom skolans område.

Min fråga till den socialdemokratiska kriskommissionen är om man inte har lärt sig någonting? Det var ju den här typen av politiska förslag som förkastades av väljarna i valet 2010!

2. Det är uppenbarligen kris även inom den socialdemokratiska partiledarfrågan. Göran Persson har liknat det vi nu ser som lite av tv-programmet Idol, och jag kan hålla med. Nu i veckan trodde jag att vi kunde se att någon av alla kandidater, i det här fallet Mikael Damberg, klev fram och sa att han vill leda partiet, men sen i en senare intervju så mesade han till sig och sa att han bara menade att han ville ha en ledande position inom partiet, något som han redan har. Suck!

Som icke socialdemokrat så bryr jag ju mig inte så jättemycket, men jag tycker ändå att hela den här processen med att få fram en ny partiledare för socialdemokraterna är ytterst märklig.

3. Den tredje krisstämpeln som det går att sätta på (S) är på ett lite annat sätt. Socialdemokraterna i landstinget har nämligen föreslagit att vi ska tillsätta en kriskommisson inom vården, som dessutom ska vara ledd av oss inom Folkpartiet. Det är bara det att någon sådan kommission inte behövs och varför det är så uttrycker Birgitta Rydberg (FP) väldigt bra på sin blogg.

Som sagt - "Det är kris nu, sa Bill. Kris var ordet, sa Bull."

söndag 13 februari 2011

Det finns bra och dåliga journalister

Som politiker är det lätt att ha en något Schizofren inställning till journalister. När de är alltför ihärdiga med sina frågor, när man inte kan svara eller när man tycker att de skriver fel saker, är de jobbiga. Samtidigt är det bra att de förmedlar budskap och många gånger förmedlar de faktiskt budskap som man själv tycker är väsentligt för andra att få reda på.

Högst på min lista över journalister finns nog utrikeskorrespondenterna. De förmedlar ständigt budskap från när och fjärran och ibland gör de det t o m med livet som insats. Nu senast är Bert Sundström från Rapport ett exempel på det sistnämnda, sedan han knivhöggs när han jobbade nere i Egypten.

Däremot har jag svårare för journalister som är slappa i sin faktainsamling eller som bara påstår saker, är åsiktsmaskiner och som alltsom oftast har fel grundinställning till det de skriver om. Ett exepel på det är en artikel från Metro nu i veckan, där journalisten ifråga påstod att begreppet "NK-express" användes "i folkmun" när man talade om spårväg city. Jag skrev ett mail tillbaka till journalisten ifråga, där jag talar om för honom att det inte alls är så att folk i allmänhet kallar spårvagnen för NK-express, men att det istället används som skällsord av den politiska oppositionen. Jag har inte fått något svar på mitt mail. Jag kan ana varför.

För övrigt så har jag nu skrivit en del på min hemsida om varför vi behöver spårvagnar i Stockholm.

Ett annat exempel är Malin Siwes ledare i Expressen om oss landstingspolitiker, som "politikens division 2". Om den ledaren skulle jag kunna skriva mycket och som landstingspolitiker gör jag mitt bästa för att inte ta åt mig alltför mycket personligt av det hon skriver, men helt objektiv kan jag naturligtvis inte vara. Det är riktigt att sjukhusen kostar mycket pengar. Men när Siwe skriver att hon vill överföra de stora sjukhusen till staten, så att landstingen kan läggas ned, hamnar hon helt fel. Varför skulle det bli en bättre pli på klinikchefer och deras kostnader bara för att de får staten som arbetsgivare? Då hamnar de ju bara ännu längre från sina politiker än vad de är nu.

Om det finns regionala frågor som bör hanteras politiskt (och det finns det), så är det naturligtvis så att dessa frågor ska handhas av regionala politiker. Svårare än så är det inte. Trafikverksamheten kunde tas över av kommuner i samverkan, säger Siwe. Dumheter, säger jag. Tala om det skulle bli ett allmänt kattrakande bland alla kommunalpolitiker om var trafiken skulle utvecklas mest. Det är ytterligare ett argument för att landstingen/regionerna behövs. Men det förstår nog inte Malin Siwe.

söndag 6 februari 2011

Liten uppföljning av tidigare bloggar och lite grann om andra partier än mitt eget

Det finns väl inget land som under de senaste veckorna så totalt dominerat nyhetsdebatten som Egypten. Vad som exakt kommer att hända i landet är fortfarande väldigt osäkert. Jag är däremot ganska så säker på att Hosni Mubarak inte kommer att bli kvar så länge till som president. Hur länge återstår att se. Sedan är det väl bara att hoppas att demokratiska krafter tar över.

Till min stora glädje har Stockholms idrottsnämnd gjort helt om när det gäller föreningsbidragen. Det var det enda rätta. Jag skrev tidigare att det här var ett dumt beslut. Det står jag för. Men jag vill ändå se det hela positivt och ger gärna en eloge till det ansvariga idrottsborgarrådet Regiana Kevius (M), som tagit tillbaka besparingen på 10 miljoner kronor på föreningsbidragen. Det är bra att hon och den övriga borgerliga majoriteten lyssnat på idrottsröreslen i det här sammanhanget.

Sedan håller det stora oppositionspartiet socialdemokraterna och dess valberedning att ragga ny partiledare. Jag har ju inte precis (av kända skäl) någon insyn i den processen, men nog förefaller det som en väldigt omfattande och i mitt tycke också omständlig process. Valberedningen har nu ställt upp något som kan liknas vid en kravprofil för en ny partiledare. Det är inte ofta jag genom åren har hållit med Göran Persson, men i dagens Expressen så jämför han socialdemokraternas partiledarletande med tv-programmet "Idol". Jag tycker faktiskt att det är en bra liknelse och jag har funderat ett tag på varför jag tycker det. Kan det vara så att sossarna i nuvarande läge saknar någon som kan liknas vid en pappa eller en "kungamakare". Man ska nämligen inte underskatta den typen av personer. En sådan är en äldre person (väldigt ofta en man), som inte själv har någon ambition av att erhålla det aktuella uppdraget, men som är som klippt och skuren för att se till att en sådan kandidat förs fram och som sedan så gott som alla tycker är bra. En sak vet jag - valberedningens ordförande Berit Andnor är inte den typen av person!

Avslutningsvis så noterar jag också att en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter har gjort bort sig. Att förtroendevalda på olika sätt gör bort sig händer inom alla partier. Jag ska inte på något sätt sätta mig på någon hög häst och säga att sånt händer aldrig oss i Folkpartiet, för det gör det. Men jag har en viss föraning om att det här inte är första gången som en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna gör bort sig. Tvärtom - jag är tämligen övertygad om att det kommer hända igen!