fredag 25 december 2009

Min lista!

Det återstår ju ännu några dagar av 2009, men så här inför slutet av ett år så brukar ett populärt inslag i allehanda nyhetsmagasin vara att lista saker som varit bra och dåligt under det gångna året. Jag ska därför inte vara sämre, så här nedan kan den som vill läsa om saker jag gillat under året och saker jag definitivt är mindre glad åt!

Med denna lista ber jag att få önska en fortsatt god jul och ett gott nytt år!

JAG GILLAR! (i bokstavsordning och därför utan inbördes rangordning)

AIK - mitt favoritlag!
Det är (i varje fall för det mesta) alltid roligt att vara AIK:are och i år var det extra skoj, med både SM-guld och cup-guld för fotbollslaget. De s k "experterna" tvivlade, men vi som tillhör fansen lyssnade inte. Till detta kan läggas att jag som stolt sekreterare i AIK Innebandy kunde notera herrarnas oerhörda framfart i inledningen av elitserien med bl a tio raka matcher utan förlust och en nuvarande målskillnad på 106-47! Sanslöst bra!

Alliansen
Att vi i alliansen (folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna) inte har fler väljare bakom oss i de opinionsundersökningar som gjorts den senaste tiden är bara att beklaga. Men jag har ändå under de tre senaste åren njutit av att slippa se socialdemokraterna vid makten i de för mig tre viktigaste offentliga organisationerna; riksdagen, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Jag hoppas innerligt att det blir så även efter valet nästa år, om inte annat för att väldigt många fler då kommer upptäcka att maktfullkomlighetens parti inte är något att rösta på. När dessutom alternativt till alliansen, förutom maktfullkomlighetens parti, är en avdankad kommunist(?) och en grön röra med alltför orealistiska miljökrav, så tror jag även på fortsatt majoriet i riksdagen, landstinget och Stockholms stad.

Mitt barnbarn - Jacob



Jacob är faktiskt den viktigaste personen för mitt fortsatta politiska engagemang. Han är mitt barnbarn och naturligtvis världens sötaste! Jag hoppas att Jacob själv ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar, att han ska få leva i ett samhälle som är tryggt och att det finns ett skyddsnät omkring honom, ifall han behöver det.

Svensk film!
Många säger att svensk film inte är något bra. Jag tycker de har fel, i alla fall om man jämför med alternativen. Jag är bara så trött på alla actionrullar från det stora landet i väster och framförallt är jag glad över att få höra mitt eget modersmål när jag sätter mig ned i biosalongen och filmen rullar igång. Under det gångna året har jag sett alla filmerna som ingår i den s k Milleniumtrilogin, men också andra svenska filmer. Inte helbra alla gånger kanske, inte så man tycker att det är högtidsstunder hela tiden i biosalongen, men tillräckligt bra för mig!

Det enda felet med Zlatan är att han inte är AIK:are. I övrigt så är han Sveriges och i mitt tycke världens bästa fotbollsspelare! Zlatan har spelat in sig som världsspelare i alla lag han har spelat i, senast nu i Barcelona, där han t ex avgjorde matchen mot självaste Real Madrid. Med rätt omgivning kan Zlatan uträtta stordåd. Det har vi sett då och då även i svenska landslaget. Det enda jag är rädd för är att Zlatan är för "ovsvensk". Att säga att man är bäst och faktiskt också har rätt, är så långt från vår svenska jante-lag som det någonsin kan bli. Men det är också därför som jag gillar och hyllar Zlatan väldigt mycket!


JAG DISSAR! (alltså företeelser jag ogillar, även i det här fallet utan rangordning)

Kan hon inte bara försvinna på samma sätt som hon kom, d v s väldigt snabbt? Vi behöver inte hennes störtkonservatism. Den och hennes åsikter är enbart pinsamma. Anna Anka lever i en fantasivärld som de allra, allra flesta av oss inte kommer att besöka och hon förstår inte heller hur flertalet av oss lever här i Sverige. Ta bort henne - nu med en gång, tack!

Vad ville egentligen GM med SAAB från första början? Vilka förväntningar hade GM? Varför gick det som det gick? Ja, frågorna om General Motors ägande av SAAB är fler än dess svar. När världens näststörsta biltillverkare blir ägare till ett av Sveriges viktigaste företag (oavsett nu vad man än tycker om SAAB som bil) så hade åtminstone jag förväntningar och jag hade väntat mig i varje fall lite mer av offensiva satsningar från GM. Men jag konstaterar, framförallt på senare tid, att man varit en oerhört passiv ägare och för mig känns de s k förhandlingarna som förts på senare tid, enbart som ett spel för galleriet. För min del får gärna hela GM gå i konkurs!

Klimatmötet
Om Klimatmötet i Köpenhamn var det ju inte så länge sedan jag skrev om här på min blogg, så jag ska inte återupprepa det jag skrev då. Men jag kan ändå inte låta bli att lägga en stor skuld på USA och Kina, men faktum är att jag också, så här i efterhand konstaterar att sådana här möten där alla länder ska bli överens, nog har spelat ut sin roll. För hur ska de oljeproducerande länderna kunna komma överens om något som är nödvändigt, nämligen produktionsminskningar av fossila bränslen, när det är just det som de lever av och som de får som inkomster till deras respektive länder. Det är dags att tänka nytt i klimatdebatten. En överenskommelse mellan färre länder är en bra början!
















fredag 18 december 2009

Klimatmötet mot ett haveri?

De allra flesta media bevakar väl just nu klimatmötet i Köpenhamn, bl a Svenska Dagbladet med rubriken "Klimatmöte på randen till fiasko". Dessvärre är det bara att hålla med. Det är sorgligt om inte världes ledare klarar av få fram ett avtal om utsläppsminskningar.

Som jag ser det så måste alla länder ta ett ansvar för klimatet. Men det går inte att komma runt att det finns åtminstone två länder som borde känna ett större ansvar än andra. De två jag tänker på är USA och Kina. USA sagts sig gå med på är en sänkning av utsläppen med 17 procent från 2005 till 2020. Men det innebär bara drygt 3 procents minskning om man räknar på samma sätt som de andra länderna, som har 1990 som basår. Som jämförelse har EU lagt ett bud på 20 procents utsläppsminskningar mellan 1990 och 2020.

Med tanke på att man i USA fortfarande har ett groteskt lågt bensinpris och en fordonspark som inte precis tillhör de benisinsnålaste, så borde president Barack Obama känna ett mycket stort ansvar. Jag skulle bli mycket besviken om han inte levererade ett bättre bud än det som USA för närvarande står för (och jag antar att jag i så fall delar denna besvikelse med många).

När det gäller Kina så hänvisar kommunistregimen till att man är ett u-land och att andra länder borde ta ett större ansvar. Jaså? Kina ett u-land? Visserligen är stora delar av Kina som land fortfarande att betrakta som ett u-land, men när landet totalt sett uppvisar en BNP-tillväxt i tvåsiffriga tal, så anser jag med bestämdhet att Kina har mycket att visa världen i klimatarbetet.

Avslutningsvis en möjligtvis cynisk kommentar, men ändå. Om vi skulle få drastiska klimatförändringarna på kortare tid än vad som nu utvisas, så tror jag att världens alla ledare skulle ta sig samman och få fram ett avtal, för annars kanske de själva skulle få uppleva klimatelände. Men om de nu skjuter det hela framför sig, så tvingas deras kanske ännu så länge ofödda släktingar framåt i tiden, bli den generation som måste komma överens. Med den vetskapen så borde de titta sina barn, barnbarn och i förekommande fall barnbarnsbarn en gång till i ögonen innan de säger att "vi kom inte överens i Köpenhamn".

tisdag 15 december 2009

Ordningen i Penisionärspartiet i Södertälje är återställd!

Jag har tidigare här på min blogg kommenterat det som hänt angående Pensionärspartiet (PP) i Södertälje. Länstidningen har tidigare rapporterat om de märkliga turer där styrelsen för PP beslutat att sparka sin nuvarande gruppledare Berit Lagerwall och istället på den posten sätta in Sten Lundin. Detta skulle ha skett från årsskiftet.

Nu återkommer Länstidningen med ytterligare information. I sin ledare skriver tidningen idag att saken nu fått en helt annan vänding. Den nuvarande gruppledaren Berit Lagerwall har nämligen på ett medlemsmöte fått fullt förtroende för att få fortsätta som gruppledare och medlemmarna kör därmed över sin egen styrelse, där f ö Sten Lundin sitter med.

I den kommentar jag gav kring detta förra gången så ifrågasatte jag just att det var styrelsen som fattade beslutet om att avsatta Lagerwall och inte medlemmarna. Nu har Pensionärspartiet gjort det som är praxis i alla partier, nämligen att efterfråga just medlemmarnas åsikt och de har nu givit Lagerwall fortsatt förtroende. Berit Lagerwall är därmed att gratulera!

Som medlem i ett annat politiskt parti så kanske jag inte bör ha någon åsikt om de inblandade personerna, men jag kan ändå inte hålla mig från att säga att om jag hade varit medlem i Pensionärspartiet i Södertälje, så hade jag nog i alla fall försökt att se till att den nuvarande styrelsen byts ut. De verkar ju vara minst sagt inkompetent för sin uppgift. Vem vet, det kanske är en och annan medlem i PP som funderar på den saken just nu?

söndag 13 december 2009

Spårvagnar innebär en förbättring och skapar inte kaos!

Tidigare har Svenska Dagbladet skrivit en artikel på temat att spårvagnar skapar kaos. Den spårväg det då gällde var den första etappen av cityspårvägen, den som i slutänden är tänkt att gå mellan Ropsten och Kungsholmen.

Nu har även min lokaltidning, Vi i Vasastan, skrivit en artikel på samma tema, fast nu handlar det om spårvagnen till Karolinska. Det är naturligtvis socialdemokraterna som hela tiden har haft en skeptisk hållning till nya linjer för spårvagnar, men som nu övergått till att vara rent spårvagnsfientligt, som uttrycker sitt missnöje även den här gången. I artikeln uttalar Jan Valeskog, vice ordförande i Stockholms trafiknämnd bl a följande:

"Framkomligheten blir alltså som den var före trängselavgiften. Spårvagnen kommer att stanna och stoppa upp all trafik bakom. Det här är katastrof för alla som bor i Vasastan. För mig är det obegripligt att välja spårvagn av nostalgiskäl när det är så mycket effektivare med tunnelbana. En spårvagn innebär att tusentals resenärer måste ta sig ovan jord vid Odenplan för att sedan ta en relativt långsam spårvagn till Karolinska. Det kommer ta cirka två gånger 15 minuter längre tid varje dag"

Som kommentar till allt detta så hävdar jag att Valeskog i stort sett har fel på nästan varje punkt. Till stor del kan man ju säga att även de befintliga bussarna "stoppar upp trafik" och när sedan Valeskog säger att det här är en katastrof för oss som bor i Vasastan, så antyder han att vi på något sätt skulle vara tvungna att sitta i bilköer. Sedan när var det lättaste sättet för oss som bor i Stockholms innerstad att ta bilen till de olika ställen som vi ska till? Om vi inte ska väldigt långt ut i länet (eller ännu längre) eller behöver bilen i arbetet, så är det bästa sättet för oss att resa kollektivt och nu får vi såsmåningom lättillgänglig spårvagnstrafik ovan jord iställer för under. Så varför klaga Valeskog?

Avslutningsvis, Valeskogs prat om att man måste ta sig upp ovan jord vid Odenplan, innebär att han utgår från de resenärer som kommer med tunnelbanan och som då inte kan åka vidare till Karolinska med densamma. Det han inte talar om är att med en sådan lösning, som innebär en förgrening av den befintliga gröna linjen, skulle leda till att 160 000 resenärer skulle drabbas genom att de så att säga "blir av med de tågen" och inte kan åka vidare med dessa tåg västerut mot Bromma.

Fördelen med att bygga spårvagn är som jag ser det överlägsen tunnelbanealternativet, som både kostar mer och är mycket mer oflexibelt. Med tanke på att spårvägen skulle få fler hållplatser längs sträckningen mot Karolinska och sedan kunna fortsätta ända till Solna centrum, för att där byggas ihop med nya tvärbanan från Alvik.

torsdag 10 december 2009

När ska professor Sören Holmberg (S) sluta att försöka vara en självuppfyllande profet?

I dagens Expressen så uttalar sig professor Sören Holmberg om den senaste SCB-undersökningen, som utvisar en ledning för de rödgröna partierna.

Sören Holmberg säger bl a att "Det block som leder i den här SCB-mätningen har i 10 av 11 fall tidigare också lett efter valet". Att notera är att det var samma Sören Holmberg som uttalade för ca två år sedan att "Loppet är kört för alliansen". Detta mot bakgrund av att de rödgröna då ledde med ännu större marginal. En marginal som alliansen succesivt sett till att minska, säkerligen till Sören Holmbergs förtret i flera avseenden, om inte annat av det skälet att professor Holmberg är en (S)-märkt professor.

Det är noterbart att Sören Holmberg alltid uttalar sig positivt när (S) har ledningen, aldrig när de borgerliga når samma framgång. Jag tycker att Holmberg ska sluta att leka profet och försöka att få sina uttalanden att bli självuppfyllande proftetsior. Om inte annat så kan han ju någon gång komma med ett positivt budskap om alliansen, men det är väl antagligen för mycket begärt.

måndag 7 december 2009

Konstig reaktion från SJ

Svenska Dagbladet har ikväll redovisat en undersökning om kundnöjdheten hos flera transportföretag. I undersökningen får SJ i år sitt lägsta betyg på många år och uppgången sedan 2002 är helt utraderad. Resenärerna till SJ ger underbetyg både kring punktlighet och servicefunktioner innan och efter resan. Varannan SJ-kund har haft anledning att klaga på SJ. Av dessa så har endast hälften faktiskt gjort det.

De som gjort undersökningen är Svensk Kvalitetsindex, som har ett system för att mäta och analysera hur de faktiska kunderna och andra användare bedömer varor och tjänster i Sverige. Regelbundna mätningar av kundnöjdhet och kvalitetsutveckling i näringsliv och offentlig sektor har genomförts sedan 1989. Nu redovisas de första slutsatserna för det 21:e årets mätningar och analyser. Totalt görs i år mer än 300 000 intervjuer inom ramen för SKI. Persontransportstudien omfattar drygt 3 100 intervjuer med privatkunder. Intervjuerna genomfördes under perioden 27 oktober – 24 november.

Med andra ord är det inte vilket företag som helst som gjort intervjuerna. Därför är reaktionen från SJ märklig. Istället för att säga "Vi ska bli bättre" eller något motsvarande, så säger SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn att undersökningen är missvisande. Även om man kan fundera över om en undersökning med 250 personer verkligen kan ge en rättvisande bild, så har ju SJ tidigare blivit kritiserat bl a för sin prismodell. Jag tycker att undersökningen borde stämma till eftertanke, även hos ett gigantiskt stort transportföretag som SJ.

söndag 6 december 2009

Mitt senaste nyhetsbrev!

För en stund sen så sände jag iväg mitt senaste nyhetsbrev. Hela brevet kan du läsa på min hemsida. Här följer ett utdrag ur brevet.

BUDGETFULLMÄKTIGE I LANDSTINGET
I slutet av förra månaden hölls årets budgetdebatt i landstinget. Budgeten har en omsättning på ca 70 miljarder, varav den största delen som vanligt går till sjukvården. Resultatet planeras att bli blygsamma 179 Mkr, men med tanke på den ekonomiska krisen så får ju ändå detta sägas vara godkänt. Skattesatsen är oförändrad och SL-kortet höjs inte (i enlighet med tidigare löfte). Däremot höjs vissa avgifter när det gäller besök i vården.

I själva debatten kunde alliansen peka på de goda resultat, både ekonomiskt och verksamhetsmässigt, som uppnåtts under de tre gångna åren. Oppositionens tonläge var som vanligt högt och med tanke på att det var Ingela Nylund Watz (S) sista budgetdebatt, (hon ska bli riksdagsledamot har hon tänkt), så blev det hela extra hett. Det tråkiga i sammanhanget var att hon t o m skällde på alliansen i gruppledarnas slutrunda. Den är annars enbart tänkt för att tacka varandra för en bra debatt och avsluta med några okontroversiella slutord på vägen. Så tråkigt!!!

Själv tog jag upp det faktum att Vårdval Stockholm har varit positivt för hela länet. Tillgängligheten har ökat mest i områden med s k ”svaga grupper”. Detta hindrar oss dock inte från att förändra ersättningssystemet för Vårdvalet. I alliansens budget står det att ”Inriktningen är att införa en ny ersättningsmodell från och med 2011, som i ännu högre grad styr mot den enskilda patientens vårdbehov”.

Jag pekade också på att några vårdcentraler i utsatta områden har erhållit extra pengar för folkhälsosatsningar.

lördag 5 december 2009

Bra att regeringen ändrar en ohållbar situation!

Mycket svårt sjuka ska inte prövas mot arbetsmarknaden som helhet. Ett nytt lagtillägg ska ge dessa personer ett nytt skydd från och med 1 januari. Det sa representanter för regeringsalliansen vid en presskonferens klockan 17 på fredagen. Om det kunde bl a DN rapportera om igår.

Att sedan alliansens representanter nu säger att Försäkringskassans praxis inte har följt den som lagstiftarna tänkt sig är egentligen en bifråga. Huvudsaken är nu att man gör ett tillägg till lagen som gör att denna blir tydligare. Svårt sjuka ska naturligtvis inte tvingas till att söka ett heltidsarbete efter 180 dagars sjukskrivning. Det är absurt och inhumant och det är bra att alliansen ser till att lagstiftningen ändras.

Att det hela kritieras av oppositionen är naturligt, men vare sig socialdemokraterna eller deras stödpartier bör sätta sig på alltför höga hästar. För att hyfsa siffrorna när det gällde antalet arbetslösa så såg de till att antalet förtidspensioneringar under förra mandatperioden ökade radikalt. Det är definitivt inget att skryta med. (S), (V) och (MP) borde hålla tand för tunga i den här debatten.

söndag 29 november 2009

Främlingsrädslan är tydligen hög i Schweiz

Idag har Schweiz i en folkomröstning sagt nej till fler byggen av minareter. Om det kan t ex Svenska Dagbladet rapportera om nu på kvällen.

Jag kan kort konstatera att det är alldeles uppenbart att i ett land där det finns få flyktingar och invandrare, där oron för främlingar borde vara som minst, där är det paradoxalt nog precis tvärtom. Men syndromet känns ju igen. Vi behöver inte gå alltför långt för att även se det i Sverige. Behöver jag säga mer än Vellinge?

I det här fallet håller jag med den schweiziske utrikesministern Micheline Calmy-Rey. Resultatet ska ses som ett uttryck för oro och ängslan. Problemet är ju bara att resultatet av folkomröstningen inte blir mindre beklaglig för det.

fredag 27 november 2009

Avvisa Mona Sahlin med en gång!

I Dagens Nyheter finns det idag en artikel där Mona Sahlin för ett resonemang om vad som händer om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och blir vågmästare. Hon vill i det läget att landet ska ha en majoritetsregering och vill då gärna att en sådan regering ska vara blocköverskridande. I regeringen skulle då hennes sossar ingå (och med henne som statsminister, antar jag) tillsammans med oss folkpartister och centern.

Man kan fundera både en och två gånger på varför Sahlin gör det här utspelet. Är det för att hon inte trivs i det sällskap hon är i, (d v s tillsammans med (V) och (MP)? Är det för att hon vill försöka splittra allianspartierna? Är det för att i största allmänhet bara störa moderaterna och Fredrik Reinfeldt eller är det för att hon känner en allvarligt menad oro för vad som kan hända om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen?

Jag har inget svar på dessa frågor, även om jag kan spekulera, men troligtvis är det en kombination av flera anledningar. Oavsett vilket, så uppmanar jag min partiledare Jan Björklund att avvisa den här typen av inviter från Sahlin och då främst av två skäl, dels därför att jag inte tycker att folkpartiet ska regera tillsammans med sossarna, dels därför att alla sådana här spekulationer om vad som händer om det blir det ena eller det andra utslaget av riksdagsvalet, tar bort fokus på det som är det mest väsentliga, nämligen att se till att alliansregeringen blir omvald. Det är inte Sahlin intresserad av, men det borde vi alliansanhängare vara.

Dessutom är det så att alla sådana här spekulationer som går ut på att hålla Sverigedemokraterna utanför makten, troligtvis stärker deras position ytterligare. Det tycker jag i varje fall inte vi folkpartister ska bidra till.

tisdag 24 november 2009

Pendeltåg till Arlanda

I Dagens Nyheter går det idag att läsa om att SL tillsammans med Upplands Lokaltrafik planerar en pendeltågslinje mellan Älvsjö och Arlanda. Den diskussionen är precis inte ny, utan diskuterades redan när jag satt i SL:s styrelse i början av 90-talet, men avklingade till viss del när den dåvarande borgerliga regeringen fattade beslut om trafikering av Arlandabanan som idag går mellan Stockholms central direkt till Arlanda.

Nu verkar ett förslag om en pendeltågstrafikering vara på gång igen. De planer som nu finns har kopplats samman med flygplatsens behov av att klara utsläppsvillkoren i miljötillståndet. Tanken är nämligen att alla som kommer till Arlanda i en bil som inte är en miljöbil ska betala en avgift, enligt förslaget en hundralapp, när de kör in på flygplatsområdet. Intäkterna från avgifterna ska användas till att förbättra kollektivtrafiken. En del skulle då kunna användas för att finansiera en pendeltågslinje.

Sedan 2006 går Upptåget från Gävle via Uppsala till Arlanda och fortsätter till Upplands Väsby, där resenärerna kan byta till pendeltåg. SL och UL har nu skrivit avtal med Luftfartsverket om en ny pendeltågslinje, som ska ersättta denna. Den ska gå från Älvsjö via Stockholm C och Arlanda till Uppsala och stanna på alla stationer. Den kommer inte att konkurrera i snabbhet med Arlanda Express, men gör att betydligt fler resenärer kan ta sig till Arlanda från norra Storstockholm, Kista och Älvsjömässan utan jobbiga byten. Trafiken planeras att starta sensommaren 2012.

Som jag sa så satt jag i SL:s styrelse i början av 90-talet. En av de frågor jag då drev var just att få till en pendeltågslinje, så jag tycker naturligtvis att de här planerna är bra. Den enda betänklighet jag har är varför slutstationen i andra änden ska vara Älvsjö. När tåget väl har åkt över getingmidjan så är det väl ändå lika bra att åka in i kommunerna söder om Stockholm, åtminstone till Tumba i Botkyrka kommun eller varför inte ända till Södertälje?

måndag 23 november 2009

Folkpartiets landsmöte

Folkpartiets landsmöte avslutades igår efter fyra dagars debatterande. Av olika skäl kunde jag dessvärre inte närvara på landsmötet, utan jag följde det hela så att säga på avstånd.

Massmedia har beskrivit mötet som att folkpartiet gått till höger. Av någon anledning älskar (åtminstone vissa) media att beskriva folkpartiet endera som att vi är kluvna, eller på det sätt vi förhåller oss till andra partier, d v s i det här fallet att vi gått till höger. Till höger om vad kan man fråga sig? Till höger om moderaterna? Ok, ärligt talat så vet jag inte om det är så, eftersom (M) har flera åsikter som gör att de nu är något svårplacerade på den politiska kartan.

Det som jag anser har hänt på landsmötet är att vi har velat betona liberala värden som jag nog tycker borde finnas med på alla borgerliga partiers agendor. Men oavsett detta, att vi är för avskaffande av värnskatten och för utbyggnad av kärnkraft har ju dessutom varit partiets ståndpunkter sedan ganska lång tid tillbaka.

Längst när det gäller den här typen av konstiga slutsatser verkar Svenska Dagbladet ha gått. Under rubriken "Bäddat för konflikt inom alliansen", beskrivs att de uttalanden som gjorts från folkpartiet och landsmötet, att alliansen skulle bli mer borgerlig, skulle strida mot Moderaternas strategi för att vinna nästa val.

Det är uppenbarligen Jan Björklunds tal om att det är dags för alliansen att slå in på en ny väg där "förnyelse är viktigare än förvaltning" som föranleder tidningen att uttrycka sig som man gör. Men att folkpartiet nu betonar att förändringar måste komma till stånd är väl ändå inte något som kan gå emot den moderata strategin. Det kan ju ändå inte vara så att (M) vill gå till val på att vi ska förvalta det vi har och inte förändra någonting. Politik går ju ut på att förändra och förbättra. Det måste väl ändå även vara moderaternas vilja.

torsdag 19 november 2009

(S) går bakåt i opinionen

Idag publiceras flera opinionsundersökningar om partisymatierna. Samtiga har samma tendenser.
1. Marginalen mellan blocken minskar
2. Socialdemokraterna går bakåt
3. Sverigedemokraterna går framåt

För oss liberaler är naturligtvis de två första punkterna positiva. Det är noterbart att (S) inte höjt sina sympatier efter deras kongress. De som säger att när Mona Sahlin och (S) uttalar sig i olika frågor, så går partiet bakåt verkar få rätt än en gång. I början av mandatperioden när (S) satt still i båten och enbart kritiserade de borgerliga partierna gick de framåt och som mest så var det en skillnad på över 15% mellan de båda blocken. Det var då som statsvetaren Sören Holmberg framförde sin numera klassiska åsikt att "det här tar aldrig de borgerliga igen". Det gick uppenbarligen, men hur långt det räcker är en annan sak.

När det gäller punkt 3 ovan, så är den oroväckande. Om det har jag skrivit tidigare på min blogg. Jag håller fast vid det, även om det verkar vara just (S) som drabbas mest av Sverigedemokraternas framfart.

Sett ur ett statsvetarperspektiv så verkar det bli ett intressant år fram till valet i september nästa år.

onsdag 18 november 2009

Det är kul när man får som man vill - Grattis Cecilia!

I ett av mina tidigare blogginlägg så skrev jag att ville ha Cecilia Malmström (FP) som EU-kommissionär. Det är därför enormt glädjande att detta nu blir verklighet. För min del var detta val det mest logiska, men jag har förstått att det funnits andra kandidater (läs moderater) som har stått före Cecilia i kön.

Jag har dock helat tiden tyckt att det aldrig funnits något bättre förstanamn till posten som EU-kommissionär än Cecilia Malmström. Innan Cecilia blev minister så var hon ledamot av Europaparlamentet mellan 1999-2006. Hon är bl a uppvuxen i Frankrike och har jobbat både i Stuttgart och i Barcelona. Som Europaparlamentariker var Cecilia särskilt engagerad i utformningen av EU:s utrikespolitik. Hon var bl a ledamot i utrikesutskottet och ersättare i inre marknadsutskottet.

Expressen rubrik i sin ledare är idag "Lysande val". Jag kan inte annat än att hålla med. Sverige kan inte få en bättre EU-kommissionär!

måndag 16 november 2009

Gårdagens SIFO är oroväckande

Den SIFO-undersökning som publicerades i Svenska Dagbladet i helgen inger oro. Visserligen kan jag som folkpartist glädjas åt en liten uppgång för det parti jag tillhör, men att Sverigedemokraterna nu når hela 5,8% är extremt oroväckande.

Sverigedemokraterna vägrar att erkänna att deras parti är rasistiskt. Kritiken, eller kanske man ska rent av ska säga hatet, mot invandringspolitiken är fortfarande det som är den ledande frågan för partiet. Detta visade sig inte minst vid partiets senaste partikonferens.

Även om Sverigedemokraterna försöker förpacka sin invandrarfientliga politik i ett behagligt paket, så återkommer gamla slogans ideligen från partiets företrädare. Ordet ”massinvandring” används flitigt. Från talarstolen på mötet kunde det ockkså höras meningar som ”Det föds för få barn för att upprätthålla vårt folk”.

Men på mötet så ska det sägas att partiledningen talade ganska så mycket klartext om deras åsikter om Sverige, svenskar, nationalism och invandring, även om Jimmie Åkesson låter som en god socialdemokrat när han uttalar stöd för den svenska modellen.

Men allt detta gör att det finns stor anledning till oro. Fast en ljusglimt i tillvaron är att till skillnad från tidigare år så verkar som om de etablerade partierna nu försöker ta debatten med Sverigedemokraterna. Det är nog enbart genom kritisk granskning som fler får upp ögonen för vilket parti Sverigedemokraterna egentligen är. Partiet är invandrarfientligt, inte det de säger att de är, invandrarkritiskt.

onsdag 11 november 2009

Miljöpartiet gör det sämre för trafikanterna

Jag har ikväll sänt in en insändare till "Vi i Vasastan". Delar av insändaren framgår här nedan.

VARFÖR VILL MILJÖPARTIET GÖRA DET SÄMRE FÖR TRAFIKANTERNA?
Yvonne Blombäck har rätt att vi har höjt SL-kortet under mandatperioden. Det höjdes 2006 med 90 kr, från 600 till 690. Sedan dess har det inte höjts. Men vad Yvonne Blombäck däremot inte talar om är att miljöpartiet under förra mandatperioden höjde kortet med 100 kr, från 500 till 600. Alltså; er höjning är större än vår, det kan ju vara bra för alla att veta!

Avslutningsvis så argumenterar Blombäck för den enhetliga enkelbiljetten och som vi borgerliga mycket riktigt avskaffat under mandatperioden. Förutom att en omläggning till en enda avgift för samtliga enkelbiljetter kostar flera hundra miljoner kr för landstinget, så frågar jag mig varför miljöpartiet vill gynna de personer som åker sällan med SL? Varför är det just de, som åker någon enstaka gång, som ska få ett enkelt enhetligt system och kunna åka hur långt som helst i länet för samma avgift? Detta ger heller ingen mer trafik för pengarna.

tisdag 10 november 2009

Ny spårväg i city är en bra investering

Svenska Dagbladet skriver idag en artikel med rubriken "Ny spårväg kan orsaka kaos". Anledningen är byggandet av första etappen av den nya spårvägen i city, som i slutänden ska gå mellan Kungsholmen till Ropsten.

Det är möjligt att det blir lite smårörigt under byggtiden, men det är ju ändå så att man måste se på helheten i en sån här investering. Det som det gäller är nu den första etappen och avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvagnslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Detta fortsätter nu att kritiseras av socialdemokraterna. Jag vet inte om de försöker bli bilisternas främste företrädare, men i artikeln uttalar sig sossarnas vice ordförande i stadens trafiknämnd och framför nu bl a att det kommer att bli fler olyckor med den s k "blandtrafiken" med spårvagnar, bilar m m. Han framför också att spårvägsprojektet kostar för mycket i förhållande till samhällsnyttan.

Jag konstaterar att socialdemokraterna fortsätter med sin lögnpropaganda om denna spårväg. Exempelvis är kostnaden för delsträckan Nybroplan och Sergels torg, av etapp ett, inte ens en fjärdedel av vad (S) påstår. Körfält och cykelbanor försvinner inte på Hamngatan, utan spårvagnarna kommer att köra i de kollektivkörfält som redan finns. En spårvagn tar lika många resenärer som 3–4 bussar, därför kan busstrafiken reduceras och övrig trafik får lättare att ta sig fram.

Men till sist så handlar ju det här om att prioritera. På 60-talet skulle bilen fram, spårvagnarna lades ned i innerstan. Har vi inte lärt oss någonting på 40 år? Jo, i varje fall vissa av oss. Om kollektivtrafiken ska prioriteras så är det viktigt att den även prioriteras inne i Stockholms allra innersta delar. Nu är det dags för spårvagn och övrigt kollektivtrafik - bilismen har haft sin förtur länge nog.

fredag 6 november 2009

Varför kandiderar jag till landstingsfullmäktige i nästa års val? (del 3)

I det tredje och det avslutande inlägget, berättar jag här om varför jag kandiderar till landstingsfullmäktige i nästa val. Min berättelse kommer givetvis också att kunna hittas på min hemsida.

Vilka frågor kommer jag driva under nästa mandatperiod?
Jag är oerhört glad åt att Huddinge sjukhus under nästa år öppnar en närakut för barn, så att inte alla ska behöva åka in till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Att Jacob, hans jämngamla och andra barn, ska få en bra vård när de behöver det är självklart för mig. Kan vi utveckla Vårdval Stockholm för att säkerställa detta, så är det bra. Det gäller också att säkerställa arbetet så att alla barn får en bra vård, oavsett var de än bor i länet.

Bland de första frågor som jag tog till mig och började driva, var att alla skulle ha en egen husläkare. Husläkarsystemet lanserades av folkpartiet i mitten av 70-talet, men blev förverkligat först på 90-talet. Under perioder då vi har varit i opposition har socialdemokraterna och deras stödpartier gjort det mesta fel och mer eller mindre förstört husläkarsystemet. En av grundtankarna i vårt system har varit att varje läkare ska ha som max 1500 patienter. För det har krävts en kraftig utbyggnad av systemet, något som vi nu håller på att uppfylla i och med Vårdval Stockholm.

Jag har alltid fascinerats av spårvagnar. Jag har svårt att peka på vad i dessa vagnar som fascinerar mig, men det har nog med min uppväxt i Göteborg att göra. Där tillbringade jag mina sommarlov tillsammans med min mamma och det gjorde jag fram till vuxen ålder. När Stockholm tog bort sina spårvagnar 1967, så var jag bara nio år och inte så talför. Men nu har landstinget, till min stora glädje, påbörjat återtåget och renässansen för spårvagnen. Jag skulle gärna vilja fullfölja detta ännu mer under nästa mandatperiod med att se till att Djurgårdslinjen färdigställs och att stombusslinje 4 konverteras till spårvagn.

Kultur har blivit mer och mer viktig för mig. Som boende på Norrmalm och Stockholm så råkar jag ju dessutom bo på en av de mest kulturtätaste platserna i landet. Jag trivs med att gå både på bio och teater och har ett fast abonnemang på Berwaldhallen. Att landstinget ska syssla med kultur är en självklarhet för mig. Regional kultur hör hemma i en regional församling som landstinget. Landstinget bedriver och stödjer kulturverksamhet genom ekonomiskt stöd till kulturinstitutioner och organisationer, folkbildning, föreningsliv samt barn- och ungdomsteater. På detta sätt skapas förutsättningar för ett mångsidigt kulturliv i länet. Andra viktiga delar av landstingets kulturverksamhet är Kultur i vården och konstnärlig utsmyckning av landstingets lokaler.

Sammanfattningvis – mina hjärtefrågor, som jag lovar att driva är:

- Säkra en bra barnsjukvård och utveckla husläkarsystemet genom Vårdval Stockholm

- Bygg ut kollektivtrafiken – spårvagnar i Stockholms innerstad

- Värna den regionala kulturen

Rösta på mig i provvalet till landstinget!
Nu i november kan alla som är medlemmar i folkpartiet i Stockholms stad rösta på mig i provvalet. Sedan bestämmer FP Stockholms representantskap hur listorna ska se ut. Jag skulle bli jätteglad om jag fick din en röst av Dig!

Du får gärna hjälpa mig!
Jag behöver all hjälp jag kan få! Om du vill hjälpa mig med idéer, kampanjaktiviteter, m m så tar jag tacksamt emot detta. Ju fler rådgivare desto bättre. Skicka gärna ett mail till mig och tala om det i så fall till olov.lindquist@politik.sll.se

torsdag 5 november 2009

Varför kandiderar jag till landstingsfullmäktige i nästa års val? (del 2)

I totalt tre inlägg, varav det andra idag, kommer jag berätta om varför jag kandiderar till landstingsfullmäktige i nästa val. Min berättelse kommer givetvis också att kunna hittas på min hemsida

Vad vill jag med mitt engagemang?
Här vill jag sticka ut hakan lite grann. Jag skulle inte tacka nej ifall någon frågade om jag ville bli landstingsråd. Jag har varit med så pass länge i landstinget nu och samlat på mig en ganska så stor erfarenhet inom så många områden, så jag anser att jag skulle klara av det uppdraget. När jag kom in i landstinget första gången, fick jag uppdraget som ersättare i Regionplanenämnden. Där lärde jag mig processen för att ta fram en regionplan, hur samhällsfunktioner är uppbyggda och jag insåg ganska snabbt att det fanns en skillnad mellan kommunerna norr om Stockholm och söder om Stockholm. En kunskap som jag tagit med mig under alla år i landstinget. Mitt största engagemang har jag nog inom trafikpolitiken. Faktiskt redan som tonåring så ville jag gärna styra och ställa med trafik (fast då på ett helt annat plan) och under en av mina tidigare mandatperioder fick jag också chansen till det, som ersättare i SL-styrelsen och som ordförande i det som då hette SL:s södra regionstyrelse. Under innevarande mandatperiod har jag dock i stort sett enbart sysslat med sjukvårdsfrågor. Jag har haft en viktig position som ordförande i sjukvårdsstyrelsen söder och där lotsat fram mycket av den politik som folkpartiet gick till val på i form av fler husläkare och allas rätt till att välja.

Fast mina landstingsrådsambitioner gäller enbart om folkpartiet erbjuds två rådsposter efter nästa val. Om vi bara får en landstingsrådspost och denna med naturlighet också kombineras med gruppledarskapet, är jag inte en kandidat till en sådan post. I så fall så vill jag precis som nu leda en nämnd eller styrelse. Jag kan tänka mig att fortsätta inom sjukvård eller övergå till trafik/regionplanering. Ett nytt spännande område som jag upptäckt är kulturen. Kulturnämnden har valt in mig som landstingets representant i Blåsarsymfonikernas styrelse, ett oerhört intressant, men framförallt stimulerande uppdrag.

onsdag 4 november 2009

Varför kandiderar jag till landstinget i nästa års val? (Del 1)

I tre blogginlägg, det första idag, kommer jag berätta om varför jag kandiderar till landstingsfullmäktige i nästa val. Min berättelse kommer givetvis också att kunna hittas på min hemsida.


Jag kandiderar till landstingsfullmäktige i valet 2010!!
Jag har blivit nominerad som kandidat till landstingsfullmäktigevalet nästa år och tackat ja till den nomineringen. Därför ställer jag nu upp i folkpartiets provval till landstinget. Eftersom jag redan nu är ledamot i landstingsfullmäktige, så innebär det att jag ställer upp för omval. Vilka frågor som jag främst kommer vilja driva kan ni läsa om längre fram i presentationen.


Varför ska du rösta på en vit, medelålders svensk man som mig?
Ursäkta självironin i frågan. Men svaret på den är för att jag vill fortsätta att förändra och förbättra landstinget. Jag har varit med länge i politiken. Jag började redan i slutet på 70-talet inom det som då hette Folkpartiets Ungdomsförbund, (numera Liberala Ungdomsförbundet). När jag tänker tillbaka på den tiden, så märker jag att fokus för mitt politiska engagemang har förflyttats. Då, när jag gick med i ungdomsförbundet, så handlade mycket om att förbättra för mig själv och min generation, men givetvis också, vilket varit viktigt för alla ungliberaler genom alla tider, nämligen förbättra för folk i fattiga länder.

Ordet fattig har dock en dimension även för mig. Här går det naturligtvis inte att dra några paralleller i övrigt till den fattigare delen av världen, men med svenska mått mätt så vet jag att min mamma och pappa fick vända på slantarna och det var definitivt inte självklart att jag fick allt jag pekade på. Det här var för mig personligen en drivkraft i att förbättra för de som likt mig kom från lite sämre förhållanden och som definitivt inte var född med silversked i munnen.

Men med åren gjorde jag en klassresa. Jag är en av de få i min släkt som skaffat mig en akademisk utbildning. Det var inte självklart för mig heller. Jag började att plugga på Stockholms Universitet vid 27 års ålder, men var då så supermotiverad att lära mig saker och ting, så jag klarade alla tentor utom en vid första försöket. Under de här åren var naturligtvis högskolefrågor viktiga. Det har de fortsatt att vara. Vikten av att Sverige är välutbildat och att samhället måste se till att alla får chansen till en högre utbildning sitter djupt rotad i mig.

Mina föräldrar är dessvärre inte i livet. Min mamma blev nästan 90 år gammal och ca sex år innan hon dog blev hon dement. Det är en väldigt hemsk sjukdom, eftersom den som drabbas inte märker av den, i varje fall inte till en början och vi som är anhöriga, får väldigt svaga signaler om att något inte står rätt till. I mitt fall så märkte jag det när mamma ständigt började leta ovanligt mycket efter olika saker. Jag hade alltid upplevt mamma som ordningsam, även om hon kunde glömma saker, men det här var annorlunda. Att något verkligen var fel gick sedan fullständigt upp för mig när det helt plötsligt låg dammråttor på golvet. Det hade aldrig förekommit tidigare i vårt hem. Det hade alltid varit välstädat.

I och med mammas sjukdom kom äldrefrågor att bli viktiga för mig. Det ska sägas att mamma fick en bra behandling och blev väl omhändertagen i det boende i Sigtuna kommun som hon kom till. Men att se till att alla fick det lika bra som mamma och att det avsätts tillräckligt med resurser för demensutredningar har sedan dess varit viktigt för mig.

Fast snart är nog ändå cirkeln sluten! Den viktigaste personen för mitt politiska engagemang är en liten kille! Han heter Jacob och fyller två år i februari nästa år. Han är mitt barnbarn och en alldeles fullständigt underbar! När jag tittar på Jacob så är det nog inte utan som jag funderar över vilken värld han kommer att växa upp till. Det är nog lite naturligt att vara lite orolig, men jag försöker vara optimistisk. I längden så har vi ju alla fått det bättre än tidigare generationer och när Jacob blir lika gammal som jag är nu, alltså någon gång sådär år 2070, har både Sverige och världen förändrats. På vilket sätt kan man nog bara fantisera om och jag ska avstå från sådana fantasier.

Jag vill att Jacob själv ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar. Men han ska också få leva i ett samhälle som är tryggt, att det finns ett skyddsnät omkring honom, ifall han behöver det.

fredag 23 oktober 2009

Det är skillnad mellan politik och fotboll

Ibland ligger jag efter i min tidskriftsläsning. Ja, inte bara ibland, utan väldigt ofta. Därför händer det att jag först långt senare hittar något som jag vill kommentera. Så är det den här gången.

I tidskriften NU från september i år (nr 36) har folkpartisten Annika Beijbom skrivit en artikel om att den f d folkpartisten, numera kristdemokraten, Roland Utbult förtjänar en rejäl avtackning. Det hela går tillbaka till en debatt som förts i NU mellan olika representanter huruvida Utbult ska avtackas. Beijbom anser att så ska ske. Några andra folkpartister anser det inte.

Jag vill här inte ta ställning i den själva sakfrågan, utan vill kommentera ett argument som Annika Beijbom för fram. I sin artikel gör hon nämligen en jämförelse med när vår (enligt mitt tycke) den just nu klart lysande svenske fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic gick över från den italienska klubben Inter till spanska Barcelona. Zlatan blev då ordentligt hyllad och avtackad av Inter, som önskade honom lycka till, bl a på sin egen hemsida.

Förutom att det är skillnad mellan personerna Utbult och Ibrahimovic, både beträffande det de har uträttat och deras respektive personligheter, så haltar jämförelsen betydligt på ett mycket avgörande sätt, nämligen på det sätt alla involverade ser på ett medlemskap i ett parti och ett medlemskap i en idrottsförening.

När det gäller idrottare, speciellt på elitnivå, så är det accepterat att ett klubbyte kan ske. Det kan naturligtvis skapa stora diskussioner när en spelar byter klubb efter att ha varit i en och samma klubb ganska så länge, men det är ändå något som de allra flesta tycker är ok, eftersom det som det handlar om är att idrottaren byter arbetsgivare. De flesta är ju fullt ut arvoderade, betalda, av den klubb de spelar i, så det ligger ju i systemet att det är ok att därmed också byta klubb.

Men när det gäller partibyten så är det ju radikalt annorlunda. Ett parti går man med i för att man ansluter sig till en ideologi. Jag skulle vilja gå så långt så att jag säger att denna, i varje fall om man är med i ett parti väldigt länge, blir en del av ens personlighet. Partibyten är alls inte lika accepterade som klubbyten inom idrotten och bör så heller inte vara, tycker jag. Så mycket känsla bör man ha för sitt parti, så man inte bara hux flux byter från det ena till det andra. Lojaliteten bör i det fallet vara mycket stor.

onsdag 21 oktober 2009

Jag säger bara Soran Ismail

Vissa saker måste kommenteras, även om det är precis det som man inte ska göra. Nu kanske ni undrar vad jag pratar om, men jag såg alldeles nyss ett klipp från YouTube med komikern Soran Ismail. Inlägget talar för sig själv och har i högsta grad ett allvarligt budskap, även om Soran ger en del roliga kommentarer.

Det som hans inlägg handlar om är Sverigedemokraterna. Min enda kommentar i detta sammanhang är att äntligen har brallorna trillat ned på det parti som mer än något annat för en invandrarfientlig, ja rent av rasistisk politik. Soran bara slår i de sista spikarna i likkistan. Fast dessvärre, och det antyder också Soran, så är det väl några som vill följa med på likfärden. Må det inte vara fler än max 3,9% av Sveriges befolkning.

måndag 19 oktober 2009

Handelskammaren och sossarna har en ohelig allians!

I lördagens Dagens Nyheter (på DN.se igår) kunde vi läsa en artikel skriven av representanter från Stockholms handelskammare och Socialdemokraterna, som gick ut på att de tyckte att vi i landstingsmajoriteten skulle skrota de nu aktuella planerna på en förlängning av Cityspårvägen från Djurgården.

Bakgrunden till kritiken är att vi i den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, drivit igenom ett beslut som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av den nuvarande spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är inte någon lång etapp, enbart ca 250 meter. Men det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvagnslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Det här gillar inte Socialdemokraterna som nu gått ihop med Stockholms handelskammare i en sorts ohelig allians och uttryckt bl a att en förlängning är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Om det vore så att den här utbyggnaden på 250 meter, var det enda som vi avsåg att göra när det gällde spårvagnsutbyggnader, så skulle nog ingen av oss göra just detta. Anledningen till att det blir dyrt, om man ser det per meter, är att den här sträckan är teknisk komplicerad och att det kostar förhållandevis mycket om man bygger en så här kort sträcka. Spårvägar gynnas av om man bygger längre.

Sedan undrar jag i vilken värld som artikelförfattarna lever i när de talar om att spårvagnstrafiken tar utrymme för biltrafiken på Strandvägen. Det är ju bara det att spårvagnarna går i samma körfält som busstrafiken. Med artikelförfattarnas logik så är det således fel att även bussarna har ett eget körfält. Jag undrar vad kollektivtrafikanterna tycker om det?

För att skrämma oss riktigt ordentligt så skriver de att om hela spårvägen kommer kosta lika mycket som de första 250 meterna så kommer hela sträckan från Värtan till Hornsberg att kosta 10 miljarder. Det är ju bara det att med hänvisning till det jag skrev ovan, så kommer så inte bli fallet. Den nu aktuella sträckan är dyr.

Avslutningsvis så konstaterar jag att artikelförfattarna vill bygga ut tunnelbanan till Karolinska. Med lätthet kan jag då också konstatera att de inte verkar ha läst SL:s senaste utredning, som visserligen säger att både tunnelbanealternativet och ett spårvagnsalternativ nu ska utredas vidare. Men det är helt klart att spårvägsalternativet har större fördelar än t-banan, om inte annat för att spårvagnen med en tänkbar sträcka mellan Odenplan till Solna centrum, via Karolinska, med detta knyter ihop två olika t-banegrenar, en framtida tvärbanelinje och en den framtida pendeltågssträckningen. Tala om helbingo! Det är annat det än en förlängning av tunnelbanan till Karolinska, som tar kapacitet av gröna linjen. Jag undrar hur många av de som bor i Västerort som vet om det?

lördag 17 oktober 2009

Adam Cwejman har rätt och influensan allt närmre!

I senaste numret av tidskriften NU intervjuas nye LUF-ordföranden Adam Cwejman. I intervjun så upprepar han en hel del av det han sa i en intervju i Dagens Nyheter för en tid sedan.

Att Adam tycker att folkpartiet ska försöka vinna de ungas hjärtan är naturligtvis självklart för en LUF-ordförande. Fast nu har han ju dessutom helt rätt! Det har jag skrivit om förut här på bloggen, men det tåls att upprepas. Vi äldre måste lyssna på de yngre. Det gällde när jag själv var ung liberal och det gäller även nu. Folkpartiets ungdomsförbund (oavsett om det har förkortats FPU eller LUF) har alltid haft som sin största uppgift att driva på det oftast mer trögstartade moderpartiet. Så har det varit i många frågor. Vi måste få en större andel yngre, vi måste göra politiken mer lättillgänglig och till viss del också mer anpassad, för att locka fler unga väljare.

I NU-artikeln så har Adam några tips till oss äldre folkpartister, bl a att det är de yngre som bör informera om partiet ute i skolorna och att vara på nätet där yngre ofta är. Det första har jag alltid tyckt, oavsett vilken ålder jag själv varit i. När det gäller det andra så får Adam nog tipsa oss äldre. Jag vet några siter, men det finns nog fler. Hjälp oss Adam!

Jag har tidigare kommenterat svininfluensan i Skellefteå. Nu konstaterar jag att den kryper närmare och närmare. Länstidningen kan nu rapportera om att det första fallet i Södertälje har upptäckts. Jag kan låta lite tjatig, men jag säger bara; gå och vaccinera er, när ni får möjlighet till det!

onsdag 14 oktober 2009

Har statsministern och oppositionsledaren bråkat?

Ibland förundras jag över hur journalister rapporterar om olika saker och framförallt hur detta beskrivs. I Expressen finns idag ett reportage med rubriken "Storbråk mellan Reinfeldt och Sahlin". Eftersom jag inte lyssnat på debatten så vet jag ju inte exakt vad som har sagts och hur det har uttryckts, men den som läser rubriken kan ju få för sig att statsministern och oppositionsledaren kommit i handgemäng med varandra.

Så är naturligtvis inte fallet. Däremot har det säkert varit en het diskussion med inte bara ett, utan också säkert flera s k tjuvnyp. Att tonen blir hårdare kommer vi nog (dessvärre) få vänja oss vid ju närmare valet vi kommer, den tredje söndagen i september nästa år. Det är också enligt mitt förmenande naturligt att så blir fallet, eftersom mycket står på spel.

Problemet uppstår, tycker jag, om det alltid är en rå ton i alla debatter. Så har inte varit fallet, vad jag vet, i riksdagen. Däremot har det dessvärre funnits en tendens till det under väldigt många mandatperioder i Stockholms läns landsting, vilket jag beklagar.

Diskussionens vågor lär gå fortsatt höga, även i riksdagen. Men storbråk? Nja, det vet jag väl inte om jag vill kalla det för.

tisdag 13 oktober 2009

Många av Alliansens arbetsgrupper är intressanta

Expressen skriver idag om de tio arbetsgrupper som de fyra allianspartierna, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemorkaterna, tillsatt. Flera av de är mycket intressanta. Direktiven till arbetsgrupperna går att läsa på alliansens hemsida och som landstingspolitiker så är det väl arbetsgruppen för Hälso- och sjukvård som väl är den mest intressanta.

Arbetsgruppen ska utveckla och lämna förslag till en väl sammanhållen och trovärdig sjukvårdspolitik som stärker bemötande, kvalitet, tillgänglighet och i svensk hälso- och sjukvård. Politiken ska bygga vidare på det som inletts under innevarande mandatperiod, d v s enligt min tolkning, den politik som förts främst där alliansen har majoriteten i landstinget, t ex i Stockholm. Mest spännande är uppdraget om att ge förslag till en presentation av en övertygande om hur vi uppnår den välfärd som väljarna förväntar sig. Det är ingen lättt uppgift, men om arbetsgruppen lyckas så är mycket vunnet.

En annan grupps resultat som jag med spänning ser fram emot, är arbetsgruppen för jämställdhet. Detta eftersom det i direktiven till gruppen bl a finns med att de ska komma med förslag om insatser som gäller mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, samt våld i samkönade relationer. Mycket av detta våld sker ju i skymundan där inte så många andra ser vad som pågår, d v s vanligtvis i hemmet. Det här är ju också svåra frågor, där det inte är helt ovanligt att ord står mot ord om vad som hänt.

Avslutningsvis vill jag gärna lyfta fram arbetsgruppen för kultur- och idrottspolitik. Gruppen ska bl a avhandla områden såsom möjligheten för fler att ta del av kultur, bättre villkor för professionella kulturskapare, kulturskapares ersättning för sitt arbete, en kulturpolitik som främjar bildning, vården av det gemensamma kulturarvet och kulturfastigheterna, ny filmpolitik samt idrott och motion för alla. Inte minst de två sistnämnda ämnena om ny filmpolitik och idrott och motion för alla, är spännande. Det sistnämnda är faktiskt också lite grann av en ödesfråga i så måtto att vi som befolkning blir fetare och fetare och dessvärre så ökar fetman väldigt mycket hos våra barn. Med fler som rör på sig istället för stillansittande vid tv:n eller datorn är definitivt att rekommenera.

Eftersom även de rödgröna nu startat arbetsgrupper så är det ju framöver lätt för väljarna att jämföra vad som kommer ut från respektive håll. Jag både tror och hoppas att alliansens arbetsgrupper är de som kommer hitta de mest intressanta förslagen, medan de rödgröna kommer ha mycket svårt att enas på många områden.

söndag 11 oktober 2009

Sluta att använda ordet "politiken" på fel sätt!

Av någon anledning så har det blivit mer och mer vanligt att, framför allt tjänstemän, men även andra politiker, har börjat tala om oss politiker som "politiken". Men politik och politiken är något som vi politiker försöker att föra ut på gator och torg, i media och på andra ställen, t ex på en blogg(!). Det är inte ett ord som ska användas som en benämning på oss politiker.

Det värsta är att många, framförallt tjänstemän, dessutom använder "politiken" som ett skällsord. "Det har politiken bestämt", är något jag hör var och varannan dag och då låter det precis som att de där dumma polikerna har bestämt något som de inte förstår säg på.

Så snälla tjänstemän (och andra politiker), objektisifiera oss inte, utan låt oss vara subjekt! Vi är politiker och politik är det vi pratar om i olika sammanhang, det är inte en benämning på oss! Punkt slut!

lördag 10 oktober 2009

Vårdval Stockholm är bra!

Länstidningen i Södertälje skriver idag en artikel om Caremas vårdcentraler i stadsdelarna Geneta och Lina Hage. De två vårdcentralerna ska nu gå över från gamla avtal till det nya vårdvalet, Vårdval Stockholm. I artikeln beskrivs att de två vårdcentralerna nu beräknas få ungefär tre miljoner kronor mindre i bidrag om året och att detta tvingar Carema att strama åt sin ekonomi.

Jag kan naturligtvis inte utesluta att Caremas beräkningar är riktiga. Men av artikeln framgår inte hur deras ekonomi har sett ut tidigare, mer än att den sägs vara ansträngd. Innan Vårdval Stockholm infördes, så fanns ett gammalt system som innebar att sjukvårdsförvaltningen förhandlade med varje vårdcentral om ersättningen. Denna kunde därmed se väldigt olika ut och berodde också, till ganska stor del, på hur duktiga förhandlare de olika vårdcentralerna var.

När nu Vårdval Stockholm infördes, så infördes också ett enhetligt system, som bl a har medfört följande:

1. Besöken ökade med 9,8% under årets två första månader jämfört med samma månader förra året. Ökningen var stark i områden med s.k. utsatta områden och i områden där tillgängligheten tidigare varit mindre god. I Botkyrka var ökningen 32%, i Rinkeby-Kista 28% och i Järfälla 24%.

2. Ca 30 mottagningar har startat sedan 1 januari 2008.


3. 1.760.000 aktivt väljande patienter av en befolkning på 1.960.000 (31 mars 2008 enl SCB) motsvarar 89,8%.

4. Beräkningen är gjord utifrån 585 kr/person som är den fasta ersättningen för personer 6-64 år. För barn under 6 år utgår 696 kr/år, för personer över 65 1.515 kr/år och för personer över 75 år 2.083 kr/år.


5. Det psykosociala stödet utgår med full ersättning upp till ett tak på 1 besök per 10 patienter som aktivt valt en viss mottagning. En mottagning som valts av 10.000 patienter kan alltså ta emot 1.000 psykosociala besök hos kurator eller psykolog till full ersättning. Därefter kan ytterligare besök tas emot till reducerad ersättning från landstinget.

Vårdval Stockholm infördes med flera syften: ökad tillgänglighet och kontinuitet i den nära vården, stärkt inflytande för patienterna, större möjligheter för professionerna att utforma vården, ökad mångfald med fler vårdgivare som finner det attraktivt att bedriva nära vård i alla delar av länet. De resultat som kommit hittills har visat på en kraftig ökning av antalet besök och därmed tillgängligheten under de första månaderna.

Vårdval Stockholm är bra, men kan givetvis bli ännu bättre. Vårdvalet ska utvärderas noggrant och beredskap finns alltid för eventuella justeringar. Regelböckerna som styr ersättningar osv uppdateras årligen, men ännu viktigare är att diskutera hur vårdvalet kan utvecklas inför och efter 2010.

Som ett led i detta kan jag tala om jag och mina kollegor i sjukvårdsstyrelsen söder varit på studiebesök i Skåne, där vi kunde studera deras variant av Vårdval. Deras ersättningssystem är mycket intressant och bygger på ett mer individuellt system, som mer tar hänsyn till patienternas tidigare diagnoser och deras sociala omgivning. Något som jag tycker det finna all anledning att följa med stort intresse.

torsdag 8 oktober 2009

Återigen - Gå och vaccinera er mot svininfluensan!

För ungefär en månad sedan (den 14 september) skrev jag här på min blogg att jag tyckte alla, men kanske framförallt yngre personer ska gå och vaccinera sig mot svininfluensan. Detta eftersom den medicinska expertisen sagt att de unga kommer att drabbas mer än de äldre. Mot bakgrund av ett reportage i Dagens Nyheter med rubriken "Unga nobbar vaccination", så fanns det enligt min åsikt verkligen skäl för de unga att ta vaccinet.

Jag stärks nu i min åsikt när jag läser i Svenska Dagbladet att 160 skolbarn i Skellefteå insjuknat i denna influensa. Flera tros ha smittats i samband en innebandytävling i Sundsvall i helgen och ett besök på Norrlandsoperan i Umeå i torsdags.

– Jag har aldrig hört talats om att så många insjuktnat på så kort tid på ett ställe, vilket talar för att utbrottet är det största i Sverige hittills, säger Urban Kumlin, överläkare på viruslaboratoriet i Umeå, till SvD.se.

I samma Svenska Dagblad skriver också Johan Carlson från Smittskyddsinstitutet, Anders Tegnell från Socialstyrelsen och läkarna Anders Lindblom och Åke Örtqvist en artikel med rubriken "Vaccinet kommer att rädda liv". Detta skriver de som svar på en annan artikel i samma tidning där de artikelförfattarna anser att det skulle finnas dolda skäl till vaccinationen mot den nya influensan, att influensan inte är allvarlig och att vaccination av så många som möjligt i befolkningen är onödig.

Jag konstaterar nu att svininfluensan är bevisad som oerhört smittsam och jag håller med Carlson m fl att de som säger att svininfluensan "inte är så farlig", går emot en enhällig expertkår med internationella myndigheter som Världshälsoorganisationen WHO och EU:s smittskyddsmyndighet ECDC.

Därför uppmanar jag alla än en gång, men särskilt er yngre, att gå och vaccinera er. Det är faktiskt för allas bästa. Ni som inte går riskerar inte bara själva att insjukna, ni riskerar att smitta många andra!

onsdag 7 oktober 2009

Skräcksenario efter valet 2010?

I dagens Expressen finns en artikel som handlar om det arbete som sker bakom kulisserna när det gäller maktfördelningen i socialdemokraternas innersta krets. Artikeln i sig tar upp att Thomas Bodström inte verkar få plats i deras innersta maktelit, men det är inte min huvudpoäng med det här blogginlägget, utan jag vill istället peka på att jag hoppas att den nuvarande alliansregeringen får förnyat förtroende efter valet nästa år.

Det är väl i och för sig naturligt att jag som folkpartist tycker så, skam vore det väl annars. Men om jag kände att oppositionen i varje fall var i närheten av att ha ett någorlunda starkt lag, så vore jag mer lugn än vad jag är nu. Bara statsministerkandidaten Mona Sahlin kan ju skrämma en hel del. Sahlin har misslyckats på varje tidigare ministerpost hon har blivit satt vid. När hon t ex var arbetsmarknadsminister så ökade arbetslösheten rekordartat, när hon var näringsminister tillsammans med Björn Rosengren så fick hon och Rosengren i stort sett noll uträttat, och det finns fler exempel.

Sägas skall väl att det finns en del bra socialdemokrater, men (S) ska ju nu regera med (V) och (MP) och det är här min totala skrämselhicka kommer. Bara tanken på att kommunisten Lars Ohly överhuvudtaget ska få en ministerpost ger mig kalla kårar längs ryggraden. Ohly som finansminister kanske? Skattechock är väl bara ett lindrigt ord när det gäller allt elände som Ohly skulle hitta på som finansminister.

Och vilka ministerposter skulle man sätta miljöpartisterna på? Ja, en av dem lär väl, om olyckan nu är framme, bli just miljöminister. Eftersom så gott som ingen miljöpartist är så mycket för det här med ekonomisk tillväxt så lär det ju heller inte finnas så mycket pengar i kassakistan att rädda miljön för, utan allt "räddande" kommer ske (även det) med höjda skatter.

Snälla svenska folk, låt inte detta ske! Rösta med något av de borgerliga partierna även i valet 2010 och då, sett ur mina ögon, helst på folkpartiet!

lördag 3 oktober 2009

Jag vill ha Cecilia Malmström (FP) som ny EU-kommissionär

Thomas Bodström lär i en radiointervju ha sagt att han kan tänka sig att nuvarande biståndsminister Gunilla Carlsson (M) efterträder Margot Wallström som EU-kommissionär. Detta framgår också i en artikel i Expressen. Varför Bodström vill ha Carlsson som kommissionär framgår inte av artikeln, mer än att han anser att Gunilla Carlsson är en duktig minister.

Jag har ingenting emot Gunilla Carlsson, men tycker att ett mer logiskt val är nuvarande EU-minister Cecilia Malmström (FP). Innan Cecilia blev minister så var hon ledamot av Europaparlamentet mellan 1999-2006 och nu alltså EU-minister. Hon är bl a uppvuxen i Frankrike och har jobbat både i Stuttgart och i Barcelona. Hon kan tala flytande engelska, franska och spanska och kan även tyska och italienska.

Som Europaparlamentariker var Cecilia särskilt engagerad i utformningen av EU:s utrikespolitik. Hon var bl a ledamot i utrikesutskottet och ersättare i inre marknadsutskottet. En av hennes största framgångar hade hon med den s k "Oneseatkampanjen", som samlade in över 1 miljon underskrifter för att få ett slut på europaparlamentets s k flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg.

Det finns säkert flera kompetenta kandidater till posten som EU-kommissionär för Sverige. Men i mitt tycke är Cecilia den bästa!

torsdag 1 oktober 2009

Ska kultur alltid vara ekonomiskt lönsam?

Jag har idag skrivit mitt månatliga nyhetsbrev. Detta finns i sin helhet publicerat på min hemsida, men kan också prenumereras på om man kontaktar mig på min mail. Här nedan publicerar jag ett utdrag ur mitt nyhetsbrev och som handlar om kultur m m.

Ett av mina roligaste uppdrag har jag som ledamot i styrelsen för Stockholms läns Blåsarsymfoniker. Jag sitter där som representant för landstinget, eftersom landstinget är en stor bidragsgivare till Blåsarsymfonikerna. Deras verksamhet skulle aldrig klara sig ekonomiskt om inte vi i landstinget och andra offentliga organisationer skulle bidra med ekonomiskt stöd. Detta gäller för många liknande organisationer i samma sits. För mig är det en självklarhet att dessa måste få stöd. Om vi inte gör det så skulle en stor del av den nuvarande kulturen få läggas ned. Kvar skulle då endast bli den mycket smala kultur som klarar sig på rent kommersiell grund, vilket faktiskt inte är så många. Den här typen av bidrag ger vi också idag till fritidsgårdar och även till andra typer av föreningar, t ex idrottsföreningar. Dessa gör idag ett jättejobb med våra ungdomar, oftast helt ideellt. Detta ser jag bl a inom AIK Innebandy där jag själv är verksam.

Dessvärre har inte alla förstått att den här typen av bidrag måste finnas. De kritiseras ofta av nyliberaler, (som enligt min mening inte borde få kalla sig för liberaler, eftersom de oftast glömmer bort liberalismens sociala dimension) och ett exempel på det är f d MUF-ordföranden, numera Timbroanställde Thomas Idergard, som i DN kritiserar de bidrag jag beskrivit här ovan.
Den enda poäng som Idergard har med sin artikel är att kommuner inte ska göra allt. Exempelvis har min tidigare folkpartiförening i Södertälje med rätta kritiserat den omfattande bolagsverksamhet som Södertälje kommun har. Den är och förblir fel. Däremot måste man vara ytterst noggrann med att göra rätt besparingar i en kommun. Om alla kommuner skulle följa Idergards exempel så skulle det innebära en katastrof för förenings- och kulturlivet.

måndag 28 september 2009

Vi folkpartister kan glädjas över FDP:s framgång

Vårt liberala systerparti i Tyskland, FDP, gjorde ett kanonval i söndagens val till Tysklands förbundsdag. Partiet fick hela 14,6 % vilket är en ökning med över 5 % och det är bara att gratulera våra partivänner i Tyskland!

Även om jag inte precis är någon expert på tysk politik, så vet jag att FDP anses vara mer högerliberalt än folkpartiet här i Sverige. Det må vara hänt, men det borde ändå finnas något att lära av ett sånt här bra resultat för ett liberalt parti. Samtidigt är det en intressant utveckling i Tyskland, där de två stora och tidigare så dominerande partierna nu bli betydligt mindre. Således kan vi folkpartister inte enbart glädjas över ett bra valresultat för FDP, utan också att Socialdemokraterna gjort ett katastrofval. SDP får nu ungefär 23 %.

Jag är väl medveten om att det tyska valet inte går att översätta till det svenska. Dels satt inte de tyska liberalerna vid regeringsmakten och dels sitter de svenska socialdemokraterna i opposition. Men man kan ju alltid drömma lite grann. Fem procent mer för oss folkpartister och socialdemokraterna ner till i runda slängar 25 %, det vore något det!

fredag 25 september 2009

Maria Wallhager (FP) kandiderar inte i valet 2010

sin blogg medddelar idag Maria Wallhager (FP), landstingsråd och ordförande för folkpartiet i Stockholms län, att hon inte kandiderar till valet 2010. För många kommer säkert hennes beslut oväntat. Det gjorde det för mig också, även om Maria meddelade mig sitt beslut för några veckor sedan.

Jag tycker det är tråkigt och kommer med största sannolikhet att sakna Maria i den politiska debatten, även om hon naturligtvis kan komma att ta sig en mer friare roll efter valet 2010, om hon så skulle vilja. Men Maria om någon, hon är ju utbildad sjuksköterska, vet med sig att med tanke på hennes hälsa, så är det bäst att nu göra en paus från den hetaste politiska omgivningen.

Till Maria personligen (om än även så här officiellt) vill jag säga att jag kommer att sakna dig inom politiken, men kommer förhoppningsvis ha kvar dig som en god vän. Som det sistnämnda har du varit ovärderlig och personligen hjälpt mig i jobbiga situationer. Jag hoppas få den hjälpen och stödet även i fortsättningen. Tack Maria!

torsdag 24 september 2009

Även Södertälje sjukhus kan göra fel

Jag har alltid försvarat Södertälje sjukhus rätt att existera. Det har jag gjort med glädje och jag har alltid stått på sjukhusets sida mot alla hot som förekommit. Så sent som under förra mandatperioden hotade ju den dåvarande majoriteteten, med Södertäljebon Ingela Nylund Watz (S) i spetsen, att lägga ned sjukhusets akutklinik och banta sjukhuset till i stort sett en större variant av en vårdcentral. Jag har aldrig försvarat sådana tankar och kommer med största sannolikhet aldrig att göra det, även om jag nu flyttat från Södertälje till Stockholm.

Men även Södertälje sjukhus kan göra fel och att någonting nu gått väldigt fel är inte så svårt att konstatera när man i dagens Länstidning kan läsa om att Peter Magnusson får sparken från sitt jobb på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Peter Magnusson har tidigare larmat om den rasism som han upplevt har funnits på hans arbetsplats. Något som f ö blev mycket omvittnat, inte bara i Södertälje och i Länstidningen, utan även på annat håll i både länet och i övriga landet.

Av naturliga skäl har jag inte någon fullständig information i alla turer kring vare sig det som tidigare hänt och det som nu har hänt, men jag anser ändå att det är väldigt märkligt att sjukhuset på det här sättet verkar "skjuta budbäraren". Det påminner nämligen dessvärre väldigt mycket om de gamla tidernas budbärare som kom med bud till kungar och andra och som gick grymma öden till mötes bara därför att de kom med dålig information. Peter Magnusson verkar i det här fallet ha drabbats av samma öde. Det är i så fall ett trist slut på något som borde ha hanterats mycket bättre.

tisdag 22 september 2009

Influensa, Anka och homofobi

Idag har landstingsstyrelsen haft sammanträde och i ett av ärendena framgår att planeringen för att förebygga den s k svininfluensan pågår för fullt. De som är experter på området säger att vi kan tacka vårt relativt varma väder för att influensan ännu så länge inte brytit ut på bred front. Om det är så, så är det väl bara att hoppas att vi får behålla "värmen" ett tag till.

För landstingets del så handlar nu alltså en hel del om förebyggande arbete. En del i detta är att få så många som möjligt att kunna ge den här vaccinationen. Det är därför bra om t ex även kommunernas skolor och äldreboenden kan hjälpa till. Detta kan nu ordnas via vårt ordinarie vårdvalssystem och då genom särskilda auktorisationer. Noterbart är att socialdemokraterna och vänsterpartiet vill att detta istället ska ske genom särskilda överenskommelser med kommunerna. Man kan fråga sig varför, när vi ändå kan fixa det hela via vårt ordinarie vårdvalssystem. Men det är klart, gillar man inte vårdvalet, så gillar man väl heller inte att det utnyttjas för en sån här god gärning.

I ett tidigare blogginlägg så skrev jag att den numera kända Anna Anka inte var så mycket att vare sig bli upprörd över eller bry sig om, så egentligen borde jag väl inte ge fler kommentarer om henne. Men jag kan inte låta bli att i varje fall bara i förbifarten notera att hon i Expressen talar om att hon äter mediciner varje dag efter en olycka och att hon då fick ligga på sjukhus. Inget konstigt med det, i och för sig. Då bodde hon i Sverige och var bara 12 år gammal. Men eftersom fru Anka de senaste veckorna kritiserat allt som har att göra med Sverige och oss svenskar, så gör jag ändå noteringen att Sverige trots allt varit bra även för henne eller i varje fall en gång.

Avslutningsvis noterar jag till min glädje att Svenska fotbollförbundets ordförande, Lars-Åke Lagrell, på fotbollssiten fotbolldirekt.se kritiserar den italienske fotbollstränaren Marcello Lippi för dennes uttalanden om att homosexuella inte bör få spela fotboll. Enligt Lippi så skulle det bli skandal i ett fotbollstokigt land som Italien om det skulle visa sig att någon av spelarna var bög. Lippi sa också att han aldrig under sin 40-åriga karriär mött någon (öppet) homosexuell professionell fotbollsspelare. Detta kommenteras av Lars-Åke Lagrell på följande sätt:

- Hade han bott i Sverige, hade han inte uttalat sig så. Jag kan nästan inte ta det på allvar, även om det är allvarligt och menar att det är den italienska kulturen som påverkar honom.I Italien har våld mot homosexuella den senaste tiden uppmärksammats efter flera grova överfall.

Till Lippi och andra homofober kan jag ge en liten räkeövning. Ungefär 10% av befolkningen i genomsnitt anses idag vara homo- eller bisexuella. I ett fotbollslag finns ungefär 22-25 spelare. Även om det i ett fotbollslag skulle vara färre bögar och bisexuella så skulle det ändå i ett lag finnas ungefär 1-2 personer som är öppet eller (för det allra mesta) dolt homo- eller bisexuella. Den siffran gäller nog även i Italien. Något för Lippi och andra homofober att betänka!

måndag 21 september 2009

Stockholm har inte världens dyraste kollektivtrafik

Från det stora till det lilla. Idag sände jag in min första insändare till "Vi i Vastastan". Håll till godo:

I ”Vi i Vasastan” den 12 september skriver signaturen ”Peter” att Stockholm och SL har världens dyraste kollektivtrafik. Detta efter att han läst om det i tidningen ”Privata affärer”.

Problemet är bara att den internationella studie som tidningen har hämtat detta ifrån missgynnar SL på så sätt att det som undersökningen mäter är enkelresor från plats A till plats B. Det är bara det att enkelresor råkar vara det dyraste sättet man kan åka på med SL, eftersom SL gynnar de trafikanter som åker ofta och som köper månadskort. Bara som exempel, om jag som bor på Norrmalm skulle åka med enkelbiljett varje dag till mitt jobb på Kungsholmen fram och tillbaka, så skulle det kosta mig ca 1500-1600 kr per månad, medan ett 30-dagarskort samma sträcka kostar 690 kr/månad.

Jag anser att vi kan glömma den där undersökningen. SL har bra och faktiskt också billiga priser, om man jämför med resten av Sverige.

Statsbudgeten är bra - ur flera perspektiv

Idag skriver naturligtvis flera tidningar om statens budgetpropositionen, bl a Dagens Nyheter och Expressen. Det är en budget som jag tycker att vi alla trots allt ska vara nöjda med, sett mot bakgrund av den finanskris som förhoppningsvis nått sin kulmen och som nu börjar ebba ut.

Att arbetslösheten stiger och att de borgerliga utlovade sänkt arbetslöshet är naturligvis ett aber, men det är inte lätt att sänka arbetslösheten när landet upplever en av sina värsta ekonomiska kriser någonsin. Det hade ingen annan regering heller klarat av.

Som landstingsledamot är jag mest nöjd med att kommunder och landsting får extra medel för nästa år. För Stockholmslandstinget betyder det över 600 Mkr mer än annars. Vi kommer förhoppningsvis därmed slippa de mest smärtsamma besparingarna, även om det kommer vara fortsatt kärvt.

Som privatperson kan jag glädjas över fortsatta skattesänkningar på min inkomst. Jag medger att det kanske inte är det som jag personligen skulle prioritera högst, om jag skulle lägga fram ett förslag till statsbudget, men så illa som socialdemokraterna och den övriga oppositionen tycker att detta är, är det givetvis inte.

Thomas Östros (S) hävdar enligt Expressen att de borgerliga partierna lånar till dessa skattesänkningar. Varför just denna utgiftspost är ett lån kan man ju fråga sig. Varför säger inte Östros att vi lånar pengarna när vi ger kommuner och landsting mer pengar? Eller när vi ger pensionärerna sänkt skatt eller till någon annan budgetpost? Varför är det just ett lån när vi ger tillbaka pengar till löntagarna?

Svaret på frågan är givetvis att detta handlar om politisk retorik. Sossarna vill få det att framstå som att vi egentligen inte har råd med den här skattesäkningen. Men i tider av kris är det bra att ge folk mer utrymme för konsumtion, för stimulans av ekonomin, om man så vill. Men den här delen av den ekonomiska politiken har sossarna aldrig förstått. De har bara förstått den del som handlar om högre skatter, mer bidrag och utökade statsutgifter. Det har de alltid varit världsbäst på!

söndag 20 september 2009

Ska man bli upprörd på Anna Anka?

Det finns många sätt att bli känd på. Ett sätt och troligtvis det vanligaste är väl att bli upptäckt, kanske "över en natt" eller erkänd på lite längre sikt för att t ex ha gjort en rad bra skådespelarinsatser eller andra typer av kulturella insatser.

Men så finns det de som blir erkända p g a dumheter. Endera någonting som personen ifråga gör eller säger. Ett exempel på det förstnämnda är Anna Odell, som jag tidigare berört här i min blogg och som skapat otaliga spaltmeter med sitt s k konstverk.

På senare tid har Anna Anka blivit en megakändis på drygt en vecka för sina stockkonservativa uttalanden om mans- och kvinnorollen och om relationer i största allmänhet. När jag läser intervjuer med henne (nu senast i Dagens Nyheter), så tycker jag att jag förflyttas till något som är mitt emellan en fantasivärld och en värld som äldre personer har beskrivit för mig hur Sverige var för länge sedan. För min mormor och farmor var det en självklarhet att det var de som var hemma och tog hand om barnen och om alla hushållssysslor, men sedan dess har ju samhället utvecklats.

Ett grundläggande feltänk som Anna Anka gör är att de flesta familjer idag inte har råd med att en av parterna (oavsett om det är mamma eller pappa) är hemma. Båda måste jobba för försörjningen. För Anna Anka har det här aldrig varit något problem, eftersom hon p g a sitt utseende fått det mesta serverat på silverfat och nu kan leva ett lyxliv tillsammans med sin Paul. När hon nu säger att det är löjligt att män ska vara pappalediga så tror hon av någon anledning att män inte vill vara hemma med sina barn. Jag utesluter inte att det finns kvinnor som kan tvinga på sina män en föräldraledighet, men de tillhör nog undantagen. De flesta är som min son, de tar ut en eller flera månader och är med glädje hemma med sina barn. De grundlägger på det sättet en bra kontakt med sin son eller sin dotter, som både han och barnet har nytta av för framtiden.

Avslutningsvis och det som jag vill säga med hela det här inlägget, är att ni som nu under de senaste veckorna upprörts över Anna Anka, gör inte det! Hon lever i en värld som ni troligtvis inte kommer att besöka och hon förstår inte hur det stora flertalet lever här i Sverige. Som liberal så har jag förståelse och tolerans för hennes åsikter, men jag delar dem inte. Tvärtom - jag tycker hon har fel på varje punkt!

torsdag 17 september 2009

Välkommen till min redigerade blogg!

Ibland måste man förnya sig! Därför har jag idag ändrat lite grann på min blogg. Framförallt så syns det på layouten, men även den information som finns i högerspalten är förändrad eller rättare sagt rubrikerna finns i annan ordning. Hoppas att du gillar det!

tisdag 15 september 2009

Thomas Bodström en hycklare?

I dagens Expressen förklarar Thomas Bodström att han själv tänker ta sig i örat ifall han missköter sitt riksdagsarbete. Detta mot bakgrund av flera av hans uppdrag utanför riksdagen, både som advokat, men kanske det som på sistone varit i fokus, sitt engagemang i Pysslingen.

Mona Sahlin hotade att ta Thomas Bodström i örat efter kritiken mot hans styrelseuppdrag i förskolekoncernen Pysslingen. Nu svarar Bodström på S-ledarens uppläxning. - Mona ska ta mig i örat om jag missköter riksdagsarbetet - det tycker jag är helt i sin ordning. Då tänker jag ta mig själv i örat, det lovar jag, säger Bodström till Expressen.

För min del får gärna Bodström ha uppdrag utanför riksdagen. Jag tillhör inte Bodströms väljare och det är i första hand de som ska bedöma om Bodström gör någonting bra i riksdagen. Naturligtvis kan jag, liksom många andra, ha funderingar över hur bra en ledamot sköter sitt riksdagsjobb om han eller hon har alltför mycket andra åtaganden, men det är en annan sak.

Men det som gör mig lite upprörd är att Bodström är med i ett parti som alltmer högljutt börjar kritisera privata alternativ. Pysslingen är ett sådant och det blir minst sagt lite märkligt, för att inte säga att det närmast är att beteckna som ett hyckleri om Bodström ena dagen är på ett möte med Pysslingen, för att nästa dag i riksdagen tala mot privata alternativ. Men det är väl å andra sidan betecknande för hela den socialdemokratiska politiken. Hyckleri alltså!

måndag 14 september 2009

Varför tar inte de unga svininfluensan på allvar?

Ingen kan i dagsläget veta hur allvarlig den s k svininfluensan blir. Jag har ingen medicinsk utbildning, men har ändå som landstingsledamot fått rätt så mycket information om det som i värsta fall kan inträffa. Även om jag hoppas att inte "värsta scenariot" inträffar (mer än 50% av befolkningen kommer få sjukdomen), så är jag ändå förvånad över hur våra ungdomar verkar resonera när det gäller svininfluensan.

Förutom de vanliga riskgrupperna vid influensa som t ex kronisk sjuka, så har den medicinska expertisen den här gången sagt att de unga kommer att drabbas mer än de äldre. Därför är det inte utan att jag höjer på ögonbrynen när Dagens Nyheter idag har ett reportage med rubriken "Unga nobbar vaccination".

I reportaget framgår att ju äldre stockholmaren blir, desto viktigare anser man att det är att vaccinera sig. Bland personer över 60 år svarar 66 procent att de kommer att vaccinera sig. Från ungefär 30 års ålder växer intresset för vaccinet stadigt. Men bland unga vuxna mellan 18 och 29 år svarar hela 50 procent att de inte kommer att vaccinera sig, medan bara 32 procent tänker göra det. En av de unga som intervjuas säger:
– Jag tar hellre en influensa och arbetar ut den själv, än sprutar i mig skit jag inte vet vad det är. Så känner jag inför alla vaccin. Jag brukar ändå inte bli så sjuk, säger hon.

Jag säger bara "suck". Men det är väl bara att konstatera att det är som Annika Linde på Smittskyddsinstitutet säger att de unga går sina egna vägnar och känner sig odödliga och detta nu trots att de unga är de som riskerar att bli mest sjuka. Därför är nu min uppmaning till alla som läser det här, men speciellt till er yngre; Gå och vaccinera er!

söndag 13 september 2009

Dagens Nyheter kan idag berätta om stora protester mot den amerikanske presidenten Barack Obamas politik. Det är ganska så många som protesterar, i varje fall med svenska mått mätt. Om ett demonstationståg här i Sverige skulle samla hela 75 000 personer så skulle nog vilken politiker som helst lyssna på vad demonstranterna hade att säga.

Men nu är det här USA med över 300 miljoner invånare, jämfört med våra 9 miljoner och då blir dimensionerna helt annorlunda. Inte för att jag med det menar att president Obama inte ska lyssna på demonstranterna, men det som de säger måste ställas i relation till och avvägas mot vad han lovat sina väljare, de som sett till att han utsetts till president.

Bakom den nu aktuella demonstrationen står en lös organisation som kallar sig för "Freedom Works", en rörelse med krav på lägre skatter och mindre regeringsinblandning. Med högt tonläge och plakat i klass med ”Hitler höll också fina tal”, ”Vi kom obeväpnade – den här gången. . .” och ”Försvinn från mitt Vita hus, kommunister, socialister, radikala brottslingar och illegala invandrare” så försöker man bl a tala emot den förslag till lag om en sjukförsäkring för alla som Barack Obama vill införa.

Den stora uppslutningen bakom Freedom Works har fått de konservativa att ana morgonluft och nytt folkligt stöd. Men motståndarsidan säger sig inte vara imponerad och tur är väl det. Nu har USA, för första gången på över åtta år, äntligen fått en president som inte enbart tänker på de rika. I USA finns, till skillnad från Sverige, utrymme för skattehöjningar. Sådana måste naturligtvis göras med omdöme, men argumentet som ibland kan höras i Sverige att "kapitalet flyttar utomlands" om vissa förslag genomförs kommer inte kunna användas här. För vart skall USA:s rika flytta?

lördag 12 september 2009

Skilda världar för mina gudbarn och mitt fadderbarn

Idag ska jag besöka mina två gudbarn. Ett av dem fyllde 6 år igår och idag är det barnkalas för henne hemma i Tullinge. Båda mina gudbarn har det bra, de har bra föräldrar, en av mina bästa vänner sedan lång tid tillbaka är pappa till dem och jag som gudfar kan känna att de är i trygga händer när de är tillsammans med sina föräldrar.

Det här kan ju låta som en självklarhet och en och annan kanske frågar sig varför jag skriver på det här sättet på min blogg. Men dessvärre har inte alla barn det så här bra som mina två gudbarn. Inte ens i välfärdslandet Sverige är det så. Många barn växer upp med föräldrar som av olika anledningar vill, eller inte kan ta det föräldraansvar som är nödvändigt för en bra uppväxt.

I vissa andra länder är det ännu värre. Där bidrar fattigdomen till att barnen hamnar på gatan och får försörja sig själva på bästa sätt eller så drabbas de av ännu värre öden. Därför är det bra med olika typer av organisationer som uppmärksammar och hjälper dessa barn. En sådan organisation är Barnfonden, som arbetar för att barn som lever under fattiga förhållanden i Afrika, Asien och Latinamerika ska få gå i skolan och få tillgång till hälso- och sjukvård. De ger familjer möjlighet att försörja sig själva och de är med och skapar en långsiktig utveckling i det omgivande samhället.

Barnfonden försöker uppnå sin vision på många sätt. En bärande del i detta är det personliga fadderskapet där fadderbarnet är i fokus. Men barnfonden arbetar också för att hela det lokala samhället ska utvecklas. För att fadderbarnet - och alla andra barn i byn - ska må bra och ha en framtid, så måste samhället runt omkring också förändras.

Jag har ett eget fadderbarn som heter Gabriel och bor i Brasilien. Han är tolv år och går i skolan där han också är ganska så duktig. Barnfonden behöver fler fadddrar. Fundera över om inte Du kan bli en av dem. Klicka gärna på länken här ovan och läs mer.

torsdag 10 september 2009

Märkliga konflikter hos Pensionärspartiet i Södertälje

I min gamla hemstad Södertälje händer en del konstiga saker. Jag tänker nu inte i första hand på de bränder som inträffat och som dessvärre är vida kända över hela Sverige, utan nu har det inträffat en del märkligheter hos ett av de minsta partierna i Södertälje, Pensionärspartiet.

I Länstidningen finns en artikel med rubriken "PP petar Lagervall". Läser man vidare så finner man att styrelsen för PP, d v s Pensionärspartiet, har beslutat att sparka sin nuvarande gruppledare Berit Lagerwall från årsskiftet och istället på den posten sätta in Sten Lundin.

För den oinvigde kan det förefalla som ett sånt här förfarande är normalt, d v s har en styrelse inte förtroende för den som, så att säga, ska verkställa politiken, i det här fallet gruppledaren, så kan naturligtvis styrelsen välja att byta ut den personen.
Men det är det sätt som detta gått till på som föranleder mig att fundera över vad som egentligen händer hos Pensionärspartiet. För det första visar det sig att när Länstidningen ringer upp den nuvarande gruppledaren Berit Lagerwall, så har hon inte en aning om att styrelsen har fattat detta beslut. Att ingen i styrelsen eller någon annan i partiet har berättat detta för Lagerwall är högst anmärkningsvärt.

För det andra så väljer styrelsen Sten Lundin som ny gruppledare från årsskiftet. Jag har inget emot Lundin, men jag konstaterar samtidigt att han är ledamot i den styrelse som nu utsett honom till ny gruppledare.

För det tredje kan man ha vissa betänkligheter över den demokratiska processen. Hos PP är det uppenbarligen helt normalt att en styrelse kan avsätta den högste ansvarige politikern i organisationen. I mitt eget parti, folkpartiet, hade detta inte varit möjligt. Vi hade varit tvungna att kalla till ett extra medlemsmöte för att ett sådant beslut skulle kunna fattas. Att en krets av styrelseledamöter tar ett sånt beslut tyder på brister i demokratin.

Utöver detta kan man fundera över vart Pensionärspartiet är på väg. Jag känner Berit Lagerwall som en mycket engagerad och kunnig politiker, som för det första fått in Penisionärspartiet i Södertäljes kommunfullmäktige och som under dess existens sedan 1998 fördubblat antal mandat från ett till två. Det kanske inte låter så anmärkningsvärt, men det är ändå just en fördubbling av röstetalen som det handlar om.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Berit Lagerwall definitivt har varit en bra politiker för sitt parti. Jag undrar om någon annan som i nuläget är med i partiet klarar av den rollen bättre.

tisdag 8 september 2009

Ett litet steg mot en modern spårvagnstrafik i Stockholms innerstad

Vid dagens landstingsfullmäktige så antog den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, ett förslag som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av den nuvarande spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan.

Det ska medges att det inte är inte någon lång etapp, enbart ca 250 meter. Men det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvagnslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg. Längre fram väntar en förlängning över Östermalm mot Värtan.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så röstade socialdemokraterna och vänsterpartiet avslag vid dagens fullmäktigedebatt. Jag tolkar det som att de inte delar visionen om modern spårvagnstrafik tillbaka till innerstan, vilket är oerhört märkligt, för att åtminstone vänsterpartiet har i många år tjatat och tjatat om återinförande av modern spårvagnstrafik. Nu när de hade chansen, så röstade de nej! Sorgligt!

måndag 7 september 2009

Starkt stöd för alliansen i Stockholm!

Idag presenterades en opinionsundersökning som Synovate gjort och som presenterades i Dagens Nyheter. Den visar på egen majoritet i Stockholms kommunfullmäktige för moderaterna och folkpartiet och de borgerliga partierna tillsammans har en betryggande ledning på 56,9% mot (S), (V) och (MP) som får 40,2%.

Detta är givetvis på många sätt oerhört glädjande. Stockholmarna inser att de med en borgerlig regim får behålla en relativt låg skatt, men att man ändå får betydande satsningar på skola och omsorg.

Som landstingsledamot för folkpartiet ger ju det här mig funderingar över vad detta innebär för landstingvalet. Ett är säkert, om en liknande opinionsundersökning gjordes för landstingsvalet, så skulle vi inte få exakt likalydande resultat. Socialdemokraterna är starkare ute i länet än i Stockholms stad, speciellt i några av de södra kommunerna. Men undersökningen ger ändå en relativt god indikation på att en ny borgerlig valseger i landstinget ligger klart inom räckhåll. Det är i så fall lika glädjande som den här opinionsundersökningen!

torsdag 3 september 2009

Logiskt att friidrotten får vara kvar på Stadion

Igår kom beskedet att Djurgården fotboll ger upp sina försök att göra om gamla olympiastadion till en fotbollsaréna. Det gör att vi som gillar friidrott kan få chansen att få se även den idrotten i Stockholm även i fortsättningen.

Som AIK:are är jag givetvis ingen stor vän av Djurgården. Jag behöver väl egentligen inte säga mer än så. Men deras planer på att göra om Stadion till att enbart bli en arena för fotboll har jag ogillat inte bara av det skälet, utan allra mest p g a att friidrotten då blir utan hemvist i Stockholm. Nu flyttar Djurgården med sin fotboll till Östermalms IP och det var väl minst sagt för väl.

I det här sammanhanget skall man också ära de som äras bör. Förutom att nu Djurgården har kommit till insikt, så vill jag även tacka kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) för att ha lotsat den här frågan framåt, på ett för friidrotten väldigt positivt sätt.

Om du vill läsa fler kommentarer i detta ämne ber jag att få hänvisa till en DN-artikel.

onsdag 2 september 2009

SAAB kan räddas - utan statliga pengar

I Dagens Nyheters nätupplaga idag står det att läsa att den nye ägaren till SAAB, Koenigsegg Group, inte behöver några pengar från staten. Detta är enligt min mening alldeles utmärkt och visar dessutom att regeringens nej till att "rädda företaget" har varit rätt.

Enligt uppgift ska Koenigsegg Group presentera en färdig finansiering under nästkommande vecka. De 3 miljarder kronor som tidigare saknades ska komma från Saabs nuvarande ägare General Motors (GM) samt från ”nya investerare”.

För det första önskar jag givetvis att SAAB ska räddas som företag, inte minst för de anställdas skull. Men för det andra så visar det här på att det socialdemokratiska kravet att regeringen måste gå in med mer pengar för att rädda SAAB har varit ett feltänk redan från början. Om (S) hade suttit vid makten så vet jag inte hur mycket av skattebetalarnas pengar som hade satsats i SAAB. Men en sak vet jag; den amerikanske ägaren General Motors hade varit nöjda. De hade sluppit sitt ansvar på både det ena och det andra sättet. Men ibland är det bra om vi låter marknadsekonomin råda.

måndag 31 augusti 2009

Domen mot Anna Odell

Domen mot Anna Odell kom idag. Odell döms för sitt fejkade självmordsförsök. Det är bra, även om jag tycker att böterna är patetiskt låga. Domen visar också på att obegripligheten att göra sig själv till ett "konstverk" är dömt att misslyckas. Jag förstår att Odell har försökt att visa att pyskiatrin har brister. Men i så fall så måste det visas på annat sätt, genom diskussion och dialog och inte genom att fejka en pyskisk sjukdom.

Naturligtvis kan man ha betänkligheter mot domen. Det har jag respekt för. Men jag ser ändå inte de farhågor som Björn Wiman, kulturchef på Expressen, ser. I sin blogg skriver Wiman bl a att

"Domen får i och med detta en vidare syftning, som i längden hotar all form av undersökande journalistik och annan granskning av samhället. De två DN-journalister som i våras fejkade förkylning på ett antal läkarmottagningar skulle alltså också kunnat dömas för oredligt förfarande; några tops och plasthandskar förbrukade de säkert."

Jag anser att det är en oerhörd skillnad mellan ett fejkat s k konstverk av en konstfackselev och en seriöst granskande journalistik som t o m kan vara undersökande eller Wallraffande, om man så vill. Men det är uppenbart att Björn Wiman känner att journalistiken är hotad. Det anser jag inte att den är med den här domen.

Mitt senaste nyhesbrev

Ungefär en gång i månaden ger jag ut ett nyhetsbrev till en rad premumeranter. Jag publicerar också hela nyhetsbrevet på min hemsida.

Här nedan följer ett utdrag ur mitt senaste brev:

Adam Cwejman är nyvald förbundsordförande i Liberala Ungdomsförbundet (LUF). I en intervju i Dagens Nyheter säger Adam bl a ”att det är upp till oss (d v s LUF) att säkra alliansens trovärdighet i integritetsfrågor genom att få Folkpartiet att inse vad som krävs för att vinna den nya internetgenerationens hjärta”.

Jag själv och flera andra äldre kan ibland skaka på huvudet när det gäller några av våra ungas åsikter i olika frågor, men min erfarenhet säger att det ungdomsförbundet tycker måste tas på största allvar. Folkpartiets ungdomsförbund (oavsett om det har förkortats FPU eller LUF) har alltid haft som sin största uppgift att driva på det oftast mer trögstartade moderpartiet. Så har det varit i många frågor, framförallt de internationella. Men i grunden finns något mer allvarligt som vi inom de flesta partier måste ta på allvar. Samtliga partier (förutom miljöpartiet och piratpartiet) har en större andel väljare hos de äldre. På sikt måste vi få en större andel av de yngre. Det innebär att vi måste göra politiken mer lättillgänglig och till viss del också mer anpassad, för att locka fler unga väljare.

Om ni vill läsa hela intervjun i DN med Adam Cwejman, så finns den här nedan.
http://www.dn.se/nyheter/politik/ung-liberal-vill-se-fp-vinna-internetgenerationens-hjarta-1.926848