Oppositionen i landstinget talar inte om sina egna förslag

I tisdags och onsdags under den här veckan debatterade och antog landstingsfullmäktige sin budget för 2011. Både under trafikdebatten och sjukvårdsdebattenbuden var det påfallande hur mycket oppositionen skällde på det som vi gör i alliansen, utan att för den skull presentera några egna alternativ. I varje fall var så fallet under den allmänpolitiska debatten.


I trafikdebatten sa socialdemokraterna att man var emot satsningar på spårväg city och båttrafik. Man sa att man ville göra mer "viktiga satsningar". Frågan är dock vad det är? Kanske den onödiga t-banegrenen till Karolinska, som istället kan genomföras med spåväg, eller?

I övrigt så fortsätter vi i landstingsmajoriteten att att i första hand koncentrera oss på kärnverksamheterna sjukvård och kollektivtrafik. Den nya budgeten omfattar drygt 72 miljarder kronor, varav cirka 51 miljarder används inom hälso- och sjukvården. Landstingsskatten blir oförändrad, 12,10, men vissa av taxorna inom hälso- och sjukvården höjs. Taxorna inom SL-trafiken blir dock oförändrade.

Landstinget står inför flera stora utmaningar under de närmaste åren. Befolkningen i länet ökar med ungefär 30 000 personer per år. Allt fler blir allt äldre. Det ställer krav på investeringar, både inom vården och kollektivtrafiken, och en väl fungerande organisation. Det nya sjukhuset Nya Karolinska Solna står för en viktig del av landstingets arbete med att utveckla vården och knyta den närmare forskningen.

Avslutningsvis lite om kulturen, som har en liten del av den totala budgeten. Landstinget producerar inte kulturell verksamhet i egen regi, utan tecknar avtal med externa verksamheter som driver den externt. Kontaktytorna mellan kultur- och näringslivet ska stärkas. Landstingets kultursatsningar vänder sig i första hand till barn- och unga, samt vården. Dessutom finansierar landstinget verksamheten vid Stockholms konserthus, samt ett antal länsuppdrag, till exempel Film Stockholm, Stockholms länsmuseum och Länsmusiken. Den sistnämnda är jag för övrigt själv en stark värnare av, som den ledamot jag råkar vara i deras styrelse!

Socialdemokraternas budget är orealistisk!

December är ju en månad då det händer mycket. Det mest påtagliga är självfallet all julsress inför den 24:e december, men det händer också annat. I Stockholms läns landsting beslutas det om budget för 2011. Det är ganska så långdragna tillställningar som dessvärre kan kännas aningen sega.

Folkpartiet, tillsammans med den övriga alliansen, uppvisar en stark budget med ett överskott på drygt 700 Mkr. Landstingsskatten förblir oförändrad och satsningar görs på både sjukvård och kollektivtrafik. Under 2011 kommer också ett nytt ersättningssystem för husläkarmottagningarna, vilket jag ser fram emot och med säkerhet kommer att kommentera här på bloggen vid andra tillfällen.

Även oppositionen har lagt sina förslag. Både miljöpartiet och vänsterpartiet vill höja skatten, medan socialdemokraterna nu frångår det de sa i valrörelsen och föreslår nu oförändrad skatt. Det är i och för sig bra, men deras balans- och resultaträkning är däremot en bluff med siffror av sällan skådat slag. Något som resulterar i att deras budget inte skulle gå att genomföra.

Eller i och för sig, det skulle nog gå. Problemet är bara vad som i så fall händer. (S) föreslår nämligen ganska så drastiska besparingar på den s k administrationen. Naturligtvis går det att effektivisera administration. Det gör det alltid. Men för att kunna göra de kraftiga besparingar som (S) vill göra, så handlar det om extremt många personer som faktiskt måste sägas upp.

Att kraftigt skära ned administrationen, eller som det också populärt brukar heta, rationalisera i byråkratin, kan förefalla vara bra. Det är ju bara det att de där byråkraterna faktiskt också gör något. De rullar inte tummarna dagarna i ända. Jag själv råkar vara en av dem, om än inte inom landstinget. Men jag och många av mina kollegor är de som förser politiker med underlagsmaterial för beslut. Det konstiga är att det oftast är den typen av politiker som skriker högst om att skära i byråkratin som samtidigt kräver betydande utredningar och underlag för sina beslut och som med motioner och interpellationer gör att "vi byråkrater" faktiskt får mer jobb.

Så det hela går faktiskt inte ihop. Om man menar allvar med att skära kraftigt i byråkratin, så kommer det ske på bekostnad av underlag för politiska beslut. Det är vi byråkrater som är mellanledet mellan de som direkt jobbar i verksamheten och den politiska nivån. Om det sker drastiska besparingar på administrationen, så kommer det obönhörligen att drabba den politiska nivån. Jag tror faktiskt Ililja Batljan och hans socialdemokrater är mer kloka än så, och ser mer budgetposten "nedskärningar i byråkratin", som ett spel för galleriet!



Läs även bloggar av Birgitta Rydberg och Anna Starbrink.

Det är inte ok att de dementa lämnas utan tillsyn!

Min mor blev nästan 90 år gammal. De sista ca sex åren av sitt liv var hon sjuk i en demens av Alzheimertyp. Det är naturligtvis svårt att veta vad min mamma kände över sin tillvaro. Men jag tror nog alla förstår att sjukdomen är svår. Den bryter ner personen som drabbas, undan för undan börjar minnet att svikta och får man en grav typ av demens så vet man knappt var man är och är helt beroende av sin omgivning.

Därför berör det mig väldigt illa när jag läser i tidningarna (t ex i Expressen) att dementa lämnas ensamma på natten. I en granskning av Socialstyrelsen har det visat sig att på sex av tio boenden så låser personalen dörrarna på natten och går hem. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Däremot hoppas jag inte att Socialstyrelsen menar att det är fel att de dementa låses in överhuvudtaget. Som anhörig var jag ganska nöjd med att min mor var det. Innan hon kom in på det särskilda boendet i Sigtuna kommun, där hon bodde under de sex åren, så vet jag att det var flera gånger som hon "kom bort" när hon bodde hemma. Det var inte kul, utan tvärtom ganska så skrämmande. Det är inte bra om dementa rymmer och hamnar "ute på stan".

Däremot är det som sagt helt oacceptabelt att dörrar låses och personalen går hem för natten. Inte för att dörrarna låses, utan för att de dementa lämnas ensamma. Vad händer på boendet under natten? Det är ju inte precis säkert att de dementa sover hela natten. De kan göra allt från att gå upp och hämta något i kylskåpet och lämna kylskåpsdörren öppen till att tända levande ljus och gå och lägga sig igen. Som f d anhörig till en person med demens, så lider jag med alla anhöriga som ska få uppleva detta.

Insändare i "Vi i Vasastan"

Jag vill gärna delge er alla en insändare som jag fick in i lokaltidningen "Vi i Vasastan". För närvarande är det ju många inom socialdemokraterna som inte verkar tycka om varandra och det pågår minst sagt ett maktspel. Det är väl inte särskilt tänkbart, även om det vore roligt, att det därefter kom någon sosse som sa att spårvagnar skulle vara bra i Stockholms innerstad. Men det låter väl vänta på sig och det blir nog inte Jan Valeskog (S) som säger det först. Läs här nedan så förstår ni vad jag menar.



Därför är spårväg City är en succé
Den socialdemokratiske spårvagnshataren nr 1, Jan Valeskog, har ännu en gång uttalat sin spårvagnsfientlighet i nummer 41 i "Vi i Vasastan". Detta efter det att linje 47 nu har upphört. Noterbart är att i samma tidning finns en insändare om att det blivit bättre nu när 47:an försvunnit, men Valeskog går på i sina gamla vanliga hjulspår, det sistnämnda i dubbel bemärkelse!

Bakgrunden till kritiken är att den borgerliga majoriteten, med stöd av miljöpartiet, drivit igenom ett beslut i landstingsfullmäktige som innebär en första etapputbyggnad av en förlängning av spårvagnlinjen mellan Norrmalmstorg till Djurgården. Den första etappen, som nu alltså har genomförts, avser en förlängning mellan Norrmalmstorg till Hamngatan. Det är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik. På sikt kan vi få flera linjer och ett nät av spårvägslinjer, även om det ligger ganska så långt fram i tiden. Men inom bara ett par år så kommer vi kunna ha en ny spårväg mellan Kungsholmen till Centralen och sedan återstår bara att knyta ihop spåren via Sergels torg.

Det är alltså detta som Valeskog anser är en stor skandal. När Valeskog dessutom använder sig av uppgiften att problemen vid Sergels torg kommer att hålla i sig i tio år, använder sig Valeskog av felaktiga uppgifter, som inte är sanna och som underkänts av SL.

Det är möjligt att det kan bli lite smårörigt under byggtiden, men det är ju ändå så att man måste se på helheten i en sådan här investering. Det som vi nu genomfört är ett första steg på vägen mot en modern spårvagnstrafik.

Spårvagnar är inte bara uppskattade som färdmedel, de är också kapacitetsstarka och ger en stor del av nyttan till en bråkdel av kostnaden för ny tunnelbana, inte minst i innerstaden. Det här borde vara en självklarhet för alla, men så är inte fallet. Istället för att se den här etappen som en del i en vision - spårvagnen tillbaka i Stockholms innerstad - så ser socialdemokraterna och Jan Valeskog bara problem. Det är inte bara beklagligt, utan oerhört sorgligt.

Olov Lindquist (FP)
landstingspolitiker

Gratulationer och kommentarer kring en viss bok

Först av allt vill jag säga grattis till våra två folkpartistiska landstingsråd, som strax kommer väljas av landstingsfullmäktige, Birgitta Rydberg och Anna Starbrink! Den sistnämnda fyller ju dessutom år just denna dag, så för Annas del blir det ett dubbelgrattis!

Sedan kanske en och annan har noterat att det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. En av anledningarna till det är att jag fått ett nytt jobb eller jag kanske ska säga "nygammalt", eftersom min arbetsgivare är densamma sedan drygt 20 år tillbaka. Således är jag sedan den 1 november tillbaka som anställd på Botkyrka kommuns samhällsbyggnadsförvaltning. Det gör att jag troligtvis kommer ha mindre tid att skriva här på bloggen och jag kommer också att fortsättningsvis avstå från att kommentera politiken i Botkyrka.

Det stora samtalsämnet just nu är väl annars en viss bok, om vår kung. Jag har inte läst boken och kommer med största sannolikhet inte heller att läsa den. Det jag har förstått är att boken bygger på skvaller och lösa rykten, samt intervjuer med personer som inte namnges i boken.

Jag tycker det är helt i sin ordning att kungen och hovet granskas. Däremot anser jag inte att det vare sig kungen eller någon annan av den kungliga familjen behöver kommentera sådant som skrivs om dem i tidningar, böcker och andra medier och i det här sammanhanget kan jag inte annat än att hålla med Expressens Johan T Lindwall när han skriver och frågar sig hur hovet kunde låta detta hända?

Med det menar jag kungen faktiskt inte har någon skyldighet att arrangera presskonferenser eller besvara mediers frågor, men om kungen nu gör det, så måste hovet ha förberett kungen bättre än vad som nu har varit fallet. Ansvaret för denna enorma fadäs måste givetvis hovets informationschef, Nina Eldh, ta på sig.

Fast hela den här historien blir inte bättre av att det uppenbarligen också är en riktigt dålig bok. I varje fall om man ska tro historikern Dick Harrison, som i en artikel i Svenska Dagbladet sågar boken längs fotknölarna. Harrison avslutar sin artikel med att skriva följande: "Slutsats:”Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken” är ett beklämmande stycke kvällstidningsprosa som lär oss ytterst lite om vår statschef. Detta är, med andra ord, en riktigt dålig biografi." Jag tycker det säger allt!

Positivt och negativt i Södertälje

Det är kul att, numera på avstånd, följa det som händer i Södertälje. Eftersom jag bodde i stan i nästan 20 år, så är jag fortfarande intresserad över det som händer där och tycker det är roligt när det kommer positiva nyheter och suckar över de negativa.

När jag idag läser Länstidningens nätupplaga, så finner jag bl a två mycket positva saker och en negativ. De positiva hämtar jag från sporten och näringslivet. Den negativa från politiken.

Fotbollslaget Syrianska har nämligen gått upp i allsvenskan. För några år sedan var ett annat södertäljelag, Assyriska, uppe i högsta serien i ett år. Vi får nu se om Syrianskas sejour i allsvenskan blir längre. Laget, som bildades för 33 år sedan, har härmed skrivit en bit historia. Man hade en tuff resa och låg ganska så länge i mitten av serien, innan man sakta men säkert kravlade sig upp och faktiskt blev vinnare av superettan i slutänden. Det är bara att säga; GRATTIS SYRIANSKA!

Det andra roliga som jag hämtar från Södertälje är att företaget Scania går bra! Vinsten för bolaget blev bättre än väntat, hela 3 352 miljoner kronor för tredje kvartalet. Enligt TT hade analytiker räknat med att Scanias vinst skulle landa på 2 898 miljoner kronor. Det är inte bara för Södertälje som det är kul att det går bra för Scania, utan för hela Sverige.

Avslutningsvis det negativa. Jag har tidigare kommenterat Pensionärspartiet i Södertäljes märkliga turer, som bl a ledde fram till att man uteslöt en av partiets grundare och frontpersoner, Berit Lagerwall. Det ledde naturligtvis till att partiet tappade sina två mandat och åkte ur Södertäljes fullmäktige, men vad värre är så har partiet uppenbarligen misskötts till den milda grad att konkursen är nära. Pensionärspartiets revisor Mihkel Nõmm rekommenderar partiets styrelse att försätta partiet i konkurs och den som har den mycket otacksamma uppgiften att försöka reda ut den ekonomiska härvan är 88 år unga Aina Abrahamsson. Jag tror hon hade önskat sig en lättare uppgift på ålderns höst. Jag känner inte Aina Abrahamsson, men jag säger ändå; Stackars Aina!

Förakta inte andra människor!

En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.

Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.

Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.

På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"

Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"

Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.

Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.

Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.

Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".

Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?