Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.
Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.
Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.
Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.
Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.
När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.
Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar