En livslång lärdom - För att trivas i tillvaron så gäller det att hitta ställen där du är uppskattad!

I mitt förra blogginlägg beskrev jag mina tankar kring min kandidatur till landstinget. I åtta valrörelser har jag kandierat till landstingsfullmäktige och jag hade inför årets val många funderingar innan jag bestämde mig för att kandidera ännu en gång. Nu är landstingslistorna fastställda och jag placerades i enlighet med förslaget från nomineringskommittén, vilket med allra största sannolikhet leder till att jag inte kommer att väljas in vare sig som ledamot eller ersättare under nästa mandatperiod.

Jag kommer att sakna arbetet i landstinget och det interna arbetet inom Folkpartiets landstingsgrupp, men jag kan lova att jag kommer att fortsätta att agera för Folkpartipolitik, men att detta då kommer att ske på andra sätt. Jag kan också mycket tvärsäkert lova att jag kommer agera för mina hjärtefrågor på flera olika sätt. Hur och i vilka forum kommer jag att återkomma till.

Nu har jag tur att det finns ett område där det har gått bättre för mig personligen än vad det gjorde i i landstingsvalet, nämligen i valet till Svenska kyrkan. Det var ju några månader sedan som det ägde rum och jag har bara berättat ytterst lite om min kandidatur i det valet. Jag fick den stora äran att av min nomineringsgrupp FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan) få chansen att ställa upp i hela tre val; till kyrkomötet, till Stockholms stiftsfullmäktige och till kyrkofullmäktige i Adolf Fredriks församling.

Eftersom FiSK tidigare inte varit representerat i Adolf Fredriks församling så räknade jag inte med att vi skulle komma in där, men det gjorde vi! Vi kom in med ett mandat och det visade sig senare vara ett väldigt betydelsefullt mandat. Det mandatet ledde nämligen till att jag, efter förhandlingar med de andra nomineringsgrupperna, blev vald till vice ordförande i kyrkofullmäktige. Tänk vad det ibland går att åstadkomma med bara ett enda litet mandat! 

På stiftsfullmäktigelistan så stod jag på fjärde plats på listan. I det valet så minskade vi från åtta till fyra mandat, vilket var ledsamt, men det gjorde ju ändå att sista mandatet gick till mig och det var ju roligt.

Det känns också roligt att komma tillbaka till kyrkopolitiken. Jag har engagerat mig förut, men det var under 80-talet, då jag bodde i Botkyrka kommun, så det känns väldigt länge sedan. Men nu kan ni förvänta er rapporter från Svenska kyrkan här på min blogg!