söndag 10 oktober 2010

Kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen!

I både dagens och gårdagens Expressen kan man till min stora glädje läsa om att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kör över skolverket när det gäller kristendomens särställning i religionsundervisningen. Det här har på sina håll skapat upprörda känslor, även bland folkpartistiska kollegor, t ex Liberal Mångfalds ordförande Mikael Trolin. Trolin är helt fel ute, men jag återkommer strax till det.

Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.

Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.

Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.

Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.

Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.

Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.

Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar