Liberalismen är en ideologi med en fin historia. Ordet liberal började användas i sin nuvarande politiska betydelse omkring år 1820, men som ideologi har liberalismen sin rot långt tidigare. Med andra ord är det många som bekänner sig till liberalismen och är liberaler. Vi har en fin historia att bevara, ta vara på och även vårda inför framtiden. I Sverige är det Folkpartiet som sedan generationer tillbaka värnat om liberalismens idéer. Folkpartiet bildades 1934 och har sina rötter i Frisinnade landsföreningen och Sveriges liberala parti, samt diverse olika historiska liberala föregångare och framför allt rösträttsrörelsen.
Men idag vill många andra än folkpartister kalla sig för liberaler, om inte annat för att liberalismen är en populär populär ideologi. Oavsett detta hävdar jag att Folkpartiet är det svenska liberala orginalet, medan alla andra partier, som till viss eller till en större del anser sig vara liberala, är mer eller mindre bleka kopior av detta orginal.
Speciellt viktigt att tänka på detta med Folkpartiet som liberalismens orginal, är det i den nu aktuella debatten om en eventuell sammanslagning mellan Folkpartiet och Centerpartiet. Centern har ingen som helst liberal idétradition att falla tillbaka på. Även om flera centerpartister idag bekänner sig till liberalismen, så är centern sprunget ur bonderörelsen, med en stark landsbygdsförankring, utan någon större ideologisk bakgrund, mer än den som de själva betecknar som ekohumanism. Jag har ärligt talat lite svårt att se att den "vanliga centerpartisten" (och då talar jag inte om de som finns längs Stureplan) känner så mycket gemensamt med den "vanliga folkpartisten". Det skiljer sig helt enkelt för mycket mellan de båda "urtyperna" av centerpartister och folkpartister.
Det är också här alla larmklockor borde ringa hos de som förespråkar en sammanslagning. De som gör det, för ofta fram argument som att en sammanslagningen skulle ge ett mervärde, att ett parti med större liberal kraft skulle ge ett ökat medlemsantal och en ökad röstandel. Jag menar att det skulle bli precis tvärtom. Mot bakgrund av det jag skrev tidigare om de båda "urtyperna", så riskerar dessa att i ett sammanslaget parti inte känna igen sig, vilket gör att de endera flyr till något annat parti (troligtvis då (M) eller (KD) ), alternativt inte röstar alls.
Det här beskrivs också på ett väldigt bra sätt av Expressens ledarskribent Anna Dahlberg som argumenterar mot en sammanslagning. Bl a skriver hon att "Mångfalden är en styrka för borgerligheten, inte en svaghet. De som med jämna mellanrum ropar efter sammanslagningar - oavsett om det handlar om att slå ihop C och FP eller att bilda en valallians under den gemensamma beteckningen alliansen - blundar för de skillnader som finns inom borgerligheten och dess väljarled."
Jag kan inte mer än att hålla med. I matematikens lagar är alltid 1+1 = 2 och i det här fallet så hoppas väl förespråkarna för en sammanslagning att 1+1 skulle bli 3, men dessvärre riskerar 1+1 i det här fallet att bli 1, eller kanske 1,5 och vad har vi då fått. Ja inte ett större liberalt parti, om man inte med det menar ett större moderat parti. Det vill inte jag medverka till.
Läs även andra som tycker i denna fråga; Martin Hall, Christer Sörliden, Andreas Froby, Adam Cwejman, Gabrielle Peteri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar