Det är svårt att idag undgå att skriva om alla skandaler kring vårdbolaget Carema Care. Nästan varje dag under den gångna veckan har det kommit fram något nytt som gjort att man undrar vad anställda, men framförallt ledningen för bolaget egentligen håller på med. I dagens DN går det t ex att läsa om en äldre som lämnades att dö ensam i ett äldreboende i Falun.
Jag hoppas nu att politikerna i de kommuner där sånt här händer har modet att säga upp avtalen med omedelbar verkan. Visst, företaget kan stämma kommunen för otillåten uppsägning, men jag tror chanserna är goda att vinna en sådan process, framförallt just nu.
Men sedan vill jag framhålla att lösningen på det här problemet inte är en återgång till enbart kommunal äldreomsorg, utan vi politiker måste blir bättre när det gäller våra uppföljningar. Men vi måste också få rätt instrument från statsmakterna för att kunna bedriva den uppföljningen på ett så bra sätt som möjligt. I skolans värld har det införts en Skolinspektion som gör oanmälda inspektioner och som har resurser att kontrollera att både kommunala och privat drivna skolor gör det de ska göra. Vår utbildningsminister, Jan Björklund (FP), har dessutom på ett effektivt sätt lagstiftat om att samtliga skolor måste ha en viss uppnådd kvalité. Något motsvarande saknas inom äldreomsorgen. Det behövs nu mer än någonsin.
Till sist över till något helt annat. Jag har noterat att centerpartiet säger sig vara mer eller mindre är emot spårvagnslösningar i Stockholms innerstad. Det är anmärkningsvärt eftersom centern tidigare år varit det parti som stått i det främsta ledet för spårvagnarnas återinförande. Men vad är det egentligen man förespråkar istället? I de uttalanden som gjorts säger sig centern förespråka tunnelbana framför spårvagnar. Men i de sammanhangen verkar man bara tala om tunnelbana till Nacka och är det enbart det som det handlar om för att centern ska acceptera konverteringen till spårvagnar i innerstan, så ser inte jag det hela som något problem. Det ena utesluter ju faktiskt inte det ena det andra. Landstinget ska självfallet på lång sikt både klara av en tunnelbaneutbyggnad till Nacka och en konvertering av spårvagnar.
Jag har skrivit det förut, men jag skriver det återigen. Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Det finns en s k spårfaktorn, som kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det är betydligt mer än vad som beskrivits i tidningsartiklar den senaste tiden, t ex i Svenska Dagbladet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar