Jag läser ganska så många tidningsartiklar under en vecka. Två av dem vill jag uppmärksamma här på bloggen.
Den första är en intervju med Tomas Rudin (S), oppositionsborgarråd i Stockholm. Han intervjuas i Dagens Nyheter under rubriken "Tomas Rudin - en man med en plan". Riktigt vad rubriken syftar på förstår jag inte riktigt, eftersom Rudin för mig mest är känd för att vara emot det nu beslutade förslaget om förnyelsen av Slussen. För mig är han den socialdemokratiske populisten som bara är emot de nya planerna, utan att ha något eget alternativ.
Men det är en sak som Rudin säger på slutet i artikeln som jag tycker är värd att kommentera. Där säger han följande, (efter att ha fått frågan om hur han kommenterar att han fått intern kritik för att fokusera kring kampanjer om graffiti):
"Jag skäms över att bo i en stad som har ”nolltolerans”, jag vill ha en ”toleranspolicy” där vi säger att vissa saker är okej. Allt som inte är olagligt ska vi acceptera. Att Folkpartiet, liberalerna, inte begriper det här är konstigt. I den här frågan är jag i sanning liberal. Den största frihetssymbolen i vår tid är Berlinmuren. På den ena sidan fanns det gatukonst och på den andra k-pistar. Och Folkpartiet har valt k-pistarna!"
För det första är inte Tomas Rudin liberal och för det andra så är den jämförelse som Rudin gör fullkomligt absurd. Han jämför alltså det elände som de boende i östra Berlin utsattes för med hans kampanj för grafitti. Jag tycker Rudin borde be alla de som flydde och försökte fly över till den västtyska gränsen för frihet om ursäkt för den jämförelsen.
Den andra tidningsartikeln som jag vill kommentera är en artikel i Svenska Dagbladet. Det är en debattartikel med rubriken "Sturmark har byggt upp en huliganrörelse". Jag har tidigare kommenterat Sturmarks organisation Humanisterna här i min blogg. Men med den här artikeln skulle man kunna säga att mycket av pusselbitarna faller på plats.
När jag första gången hörde talas om Humanisterna, eller Human-Etiska förbundet, som det då hette, var någon gång på 1980-talet. Jag uppfattade då att föreningen kämpade för att Sverige skulle vara fortsatt sekulärt och att man accepterade både ateister och agnostiker i föreningen.
Men på senare år har något hänt. Jag kan själv inte verifiera att det som står i artikeln (som är skriven av Börje Peratt) stämmer fullt ut, men det jag har märkt är att Humanisterna blivit en mer militant och intollerant organisation, där man mer har tryckt på att det är ateismen som gäller.
Eftersom jag själv är troende kristen blir jag både rädd och förskräckt över den ton som organsiationen Humanisterna numera har. Jag kan acceptera att folk inte delar min tro. Jag kan givetvis också acceptera att folk väljer att inte tro på någon gud överhuvudtaget. Men däremot har jag svårt att acceptera folk som förvägrar mig min tro och jag upplever att Humanisterna och Christer Sturmark står för den linjen. Ur den synvinkeln var Börje Peratts artikel en mycket stor aha-upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar