söndag 20 januari 2013

Barnfattigdom och en ny SIFO-undersökning

Sedan Uppdrag Gransknings program om barnfattigdom sändes är det många, bloggare och andra, som haft åsikter om programmet och om begreppet barnfattigdom. När man talar om barnfattigdom eller för övrigt om all fattigdom, måste man ställa den i relation till något annat. Själv kan jag konstatera att när jag var liten så var vår familj betydligt fattigare än den jag nu tillhör. Min pappa var livsmedelsarbetare och min mamma jobbade inom hemtjänsten, vilket innebar att ingen av mina föräldrar hade några höga löner. Detta kan jämföras med mig och min fru som båda har akademisk utbildning och relativt kvalificerade jobb inom tjänstesektorn.

Låt mig därför med en gång slå fast att inga barn är fattiga i Sverige om de barnen ställs i relation till andra barn i t ex de afrikanska länderna. Nu har jag inget emot att diskutera barnfattigdom i Sverige, även om jag tycker att man hellre bör kalla dessa barn för utsatta barn eller använda något mer balanserat begrepp. Men om vi nu ska tala om barnfattigdom så vänder jag mig mot hur det begreppet används av det som jag här kallar för den förenade vänsteroppositionen. De verkar nämligen hävda att barnfattigdomen började när den första Alliansregeringen tillträdde år 2006. Alternativt säger de att barnfattigdomen har ökat under samma tidsperiod. Något som inte är helt enligt sanningen överensstämmande eftersom många barn fått det betydligt bättre än förut, men där skillnaderna i föräldrars lön blivit större. Frågan är då om de barnen har blivit fattigare. Det tycker inte jag.

Här tycker jag att min partikollega i Gävle, tillika oppositionsrådet Per-Åke Fredriksson har helt rätt när han skriver följande i sin blogg:

"För den politiska vänstern verkar dock barnfattigdom inte handla om att i första hand finna lösningar på detta problem utan att använda begreppet som ett politiskt tillhygge mot Alliansregeringens skattesänkningar för löntagare. Då är det inte så konstigt att vänstern vill att Janne Josefsson och även fältarbetarna i Gävle inte ska ifrågasätta om materiella brister hos barn alltid är en fråga om ekonomisk fördelning i samhället. Verkligheten är mer komplex än så, men det får uppenbarligen inte belysas enligt vänstern."

Läs gärna mer vad han har skrivit i detta ämne. Läs också gärna några andra av mina partikollegor, t ex Rasmus Jonlund, Tommy Rydfeldt och Ann-Katrin Åslund.

Avslutningsvis - i förra veckans blogg skrev jag om Centerpartiet. I dagens SIFO-mätning så minskar Centern, som enda borgerliga parti, ner till 3,2 %. Ibland är debatt och diskussion bra för ett parti, ibland inte. Ibland är det faktiskt t o m bra om vissa förslag inte alls ens blir förslag från början. Jag tror att Centerpartiet borde ha tänkt på det sistnämnda innan förslaget till Idéprogram sattes i tryck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar