I politikens värld så borde det väl ara så att socialdemokrater nu är ganska så irriterade på jagande journalister, som har frågor kring Omar Mustafa. Jag kan lite grann förstå hur sossarna har det. Fast kanske inte på det sätt som ni tror, utan för att jag kan dra en parallell mellan det största partiet inom politiken och den största klubben inom idrotten.
AIK, som jag har haft som favoritklubb sedan barnsben och som jag är medlem i sedan 1980, är idrottens motsvarighet till socialdemokrater. Jag menar nu inte att det finns någon som helst likhet, mer än just att AIK är Sveriges och nordens största klubb med 17 000 medlemmar.
Däremot har alla åsikter om AIK och ibland känns det ärligt talat väldigt jobbigt. Då tänker jag inte på bortdömda mål som i den senaste fotbollsmatchen mot Malmö, utan mer när journalister har åsikter som vi från AIK:s sida har svårt att bemöta. Det senaste tillfället i den grenen är Uppdrag granskning, som hävdade att medlemmar från den s k Firman infiltrerat styrelser och andra typer av maktorgan. Men ger man några namnexempel på dessa personer? Svaret är nej.
När hörde vi något positivt om AIK från journalister? Det var dessvärre våldsamt länge sedan. Istället borde dessa journalister ta till sig det arbete som görs från AIK:s sida om en positiv läktarkultur. Men det säljs det förstås inga lösnummer på och tittarsiffrorna blir ju heller inte lika höga.
Men, nu vill jag avsluta detta blogginlägg på ett positivt sätt. Jag vill tacka alla som var med och deltog vid avslutningen med AIK Innebandy nu i torsdags, den 18 april. Jag tyckte att vi hade en oerhört kul och positiv stämning. Tack än en gång, ni som var med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar