För ca två veckor sedan avgick Ilija Batljan (S) från sin post som oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting. Om någon vadhållningsfirma hade presenterat ett bra odds på att Batljan skulle avgå under innevarande mandatperiod, så hade jag nog kunnat tänka mig att sätta en rätt så rejäl slant på att så skulle bli fallet.
Ilija Batljan trivs nämligen inte i opposition. Han är tämligen van att bestämma. Som kommunalråd i Nynäshamn var det han som styrde och ställde och tog åt sig äran över positiva förslag, även om det inte alltid var han som var den som fixade till det hela. Det här fick jag själv erfara när Baltjan tog åt sig äran av att Sorunda vårdcentral öppnades under förra mandatperioden, fast det var jag som ordförande och resten av styrelsen för sjukvårdsstyrelsen söder, som såg till att den öppnades. Tvärtom var det hans socialdemokrater i landstinget som lade ner den förra vårdcentralen som fanns i Sorunda.
Nu ska (S) välja en ny gruppledare i landstinget. Om det blir det lika svårt att hitta, som det är för samma parti att hitta en ny partiledare, så lär det hela ta tid.
I veckan som gick var det också ett inslag på radion om den höga medelåldern för våra nämndemän. Trots uppmaningar från Domstolsverket om fler yngre personer, så minskar inte medelåldern. Tyvärr är det dessvärre inget konstigt med det. Domstolsverket och många andra kan skrika sig hesa över att de önskar en lägre medelålder, men det kommer inte att uppnås så länge den ekonomiska ersättningen är så katastofalt dålig som den är idag. Jag menar inte på något sätt att en nämndeman ska ha ett femsiffriga belopp för att deltaga en dag som nämndeman i t ex tingsrätten. Problemet är bara att med dagens ersättningsnivåer så känns det nästan som att man skänker bort sin tid gratis till samhället när man åtar sig uppdraget.
Jag satt i tingsrätten under några år i början av 2000-talet. Då var arvodet för en heldag 500 kr. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst kunde jag få, men då fick jag inget arvode. Med andra ord så var det så att i bästa fall så att jag kunde få ut i ersättnng för det jag förlorade på att vara ledig från jobbet, vilket innebar att man kan säga att jag gjorde ett gratisjobb för samhället då jag satt som nämndeman. Med den typen av ersättningar kommer vi aldrig nå upp till Domstolsverkets mål.
Avslutningsvis upprepar jag mitt motstånd mot en sammanslagning mellan Folkpartiet och Centern. I en blogg av Rasmus Jonlund (FP) tar Rasmus upp en av de frågor som för mig blir problematiska vid en eventuell sammanslagning. I övrigt hänvisar jag till tidigare blogginlägg på den här sidan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar