Desperation hos (S)?

I Svenska Dagbladet presenterades igår en ny SIFO-undersökning över partisympatierna. I den har alliansen en liten ledning med ungefär fyra procentenheter. Som folkpartist är naturligtvis både detta, och det faktum att FP har en liten uppgång, mycket glädjande.

Några stora skillnader uppvisar dock inte mätningen, jämfört med den som publicerades i juni. Det innebär bl a att socialdemokraterna ligger kvar på rekordlåg nivå i förhållande till deras förra valresultat, (som då beskrevs av de själva som katastrofalt). Även om (S) nu återigen är största parti, 31,3% i förhållande till moderaternas 30,5%, så är resultatet anmärkningsvärt lågt, sett ur ett historiskt perspektiv. Därför anar jag nu att desperationen börjar komma mer och mer på partihögkvarteret på Sveavägen.

Jag tycker också att det finns klara exempel på att så är fallet. I det tal som Mona Sahlin höll i Tantolunden igår, föreslogs att pensionärerna skulle betala lika stor andel i skatt som oss löntagare. En liten elak tolkning av detta skulle kunna vara att (S) vill höja skatten för vanliga löntagare, så de blir lika höga som för pensionärerna, men så tolkar jag nu inte det hela, utan (S) föreslår reella sänkningar för pensionärerna till samma nivå som för löntagarna.

Om detta kan sägas två saker. Än en gång kan man konstatera att de skattesäkningar som socialdemokraterna såg som vedervärdiga och som ett hot mot välfärden när de genomfördes av den borgerliga alliansen, nu accepteras av (S). Men eftersom partiet fortsätter att säga att skattesänkningar är skadliga, framförallt efter det att (M) presenterat ett skatttesänkningsförslag dagen innan, så får (S) svårt med trovärdigheten. Om moderaternas förslag till skattesänkningar är skadliga sett ur ett samhällsperspektiv. Är inte socialdemokraternas förslag till skattesänkningar lika skadliga?

Om man med ovanstående tycker att Mona Sahlin har problem med sin trovärdighet på riksnivå, kan man ju än mer undra vad som händer på den lokala nivån. I förra veckan så presenterade (S) ett förslag till en busslinje som ska gå längs den tilltänkta spårdragningen för spårväg Syd. Det lät ju bra, men det är bara det att en sådan busslinje redan nu, i slutet av augusti, kommer komma till stånd på initiativ av alliansen i SL.

På dagens DN-debatt lanserar nu socialdemokraterna i landstinget och i Stockholms stad ett förslag som går ut på att SL och tunnelbanan ska bli knutpunkt för en rad tidsbesparande tjänster för oss stressade storstadsbor. Det handlar om allt från matinköp, tvätta kläder och allmänna s k butlertjänster.

Nog för att jag har förstått att (S) älskar tunnelbanan. Det har inte minst framgått med all önskvärd tydlighet i debatten om spårvagnar i Stockholms innerstad, där (S) på ren reflex säger nej och mer eller mindre hyllar tunnelbanan som om det vore världshistoriens bästa uppfinning. Nu är det ju bara så att etableringar i tunnelbanan inte är något nytt. Redan idag finns t ex kemtvättar på många tunnelbanestationer. Men ändå måste man ju i sammanhanget fråga sig vad det är för fel på RUT-avdraget? Allt det som (S) föreslår går ju att ordna med RUT. Nu råkar det ju vara så att RUT oftast är en kvinna. Är det möjligtvis så illa så att (S) tror att en butler alltid kommer vara en man och skulle det i så fall vara mer acceptabelt?

Läs även andra bloggar i ämnet: Annika Beijbom, Mark Klamberg, Lars Lundqvist, Hans Åberg. och Rasmus Jonlund.

Värna våra friheter, men ha omdöme!

I Sverige har vi stor yttrande- och tryckfrihet. De ska vi vara rädda om. Men med dessa friheter följer också ett stort ansvar. Även när dessa båda grundlagar inte begränsar friheterna, så måste vi ändå tänka oss för vad vi säger, skriver eller gestaltar på annat sätt.

För att beskriva med ett kontroversiellt exempel på vad jag menar, så anser jag att det kan vara oklokt att reta muslimer med teckningar på profeten Mohammed, även om inte någon lag förbjuder detta. Det kan det vara ansvarsfullt att inte publicera sådant material.

Idag kan vi i vissa tidningar, t ex i Dagens Nyheter, läsa om att Wikilieaks avser att publicera ytterligare 15 000 sidor av de hemligstämplade dokumenten från USA:s militär om kriget i Afghanistan. Även om detta handlar om en helt annan typ publicering än teckningarna på Mohammed, så är även denna publicering en omdömesfråga, bl a därför att en sådan tydligen innebär att vissa namn på Afghaner då blir kända av, i ett för dem mycket känsligt sammanhang.

Yttrande- och tryckfriheten finns fastställda i Sveriges grundlagar. Dessa ska vi som sagt vara rädda om, men vi måste också i de sammanhangen använda vårt omdöme. Tyvärr tycker jag inte alltid att detta är fallet.

Ungdomsdomstolar är ett bra förslag!

Svenska Dagbladet skriver idag om ett förslag från Folkpartiet att skapa ungdomsdomstolar. FP vill även se fler fältarbetare och fler stödcentrum för unga brottsoffer. FP vill också införa straffet grovt sexköp och tycker att sexualbrottsdömda ska få obligatorisk eftervård. Samtidigt säger Folkpartiet nej till ett allmänt DNA-register och vill se ett starkare myndighetsskydd för integritet.

Jag anser att snabbare åtgärder när det gäller ungdomar är a och o inom kriminalvården. Samhället måste reagera snabbt när ungdomar begår brott och precis som Johan Pehrson (FP) säger till Svenska Dagbladet, så är några veckor en hel evighet för en ung människa som har begått brott. Det är därför också bra att det ställs krav på att socialtjänsten ska kalla den ungdom som begår brott inom 48 timmar.

Att ungdomar begår brott är tragiskt, men inte mindre allvarligt för det. En snabb och tydlig reaktion gör troligen att återfallen blir färre. Det får inte ta "år och dar" innan något händer.

S:t Görans och Södertälje sjukhus

Idag skriver Birgitta Rydberg (FP) på sin blogg om S:t Görans sjukhus och konstaterar mycket riktigt att ett växande Stockholm behöver fler vårdplatser och att en stor del av dem kan skapas på just S:t Görans sjukhus.

S:t Görans sjukhus, som är ett av de två akutsjukhusen som finns i Stockholms innerstad, är det minsta av våra stora akutsjukhus. På sjukhuset bedrivs idag vård hög kvalitet och det blir inte sämre av att det drivs av en privat vårdgivare, Capio. Redan idag planeras en utbyggnad av sjukhusets akutmottagning och från folkpartiets sida skulle vi med glädje gärna se en ny förlossningsklinik.

Som boende på Norrmalm har jag nära till både S:t Göran och det andra stora sjukhuset i innerstaden, Södersjukhuset. De här planerna är därför glädjande för mig och alla vi andra som bor i Stockholms stad. Tidigare bodde jag i Södertälje, där det också finns ett akutsjukhus, som jag av många olika anledningar varit engagerad i genom åren. Inte minst under förra mandatperioden då den dåvarande röd-gröna landstingsledningen var hotande nära att lägga ned akuten på sjukhuset.

Under innevarande mandatperiod har däremot Södertälje inte varit hotat, (även om oppositionen påstått annat). Istället har sjukhuset byggts ut, bl a med en avdelning för palliativ vård. Framtiden för Södertälje sjukhus skulle naturligtvis vara ännu bättre om befolkningsunderlaget kunde bli större. Då skulle vi även kunna bygga ut Södertälje till att bli en mer komplett förlossningsklinik, med en neonatalavdelning, alltså med vård av för tidigt födda barn. Någon sådan finns inte idag på Södertälje. Tyvärr är jag medveten om att för att det ska bli möjligt så måste antalet förlossningar på Södertälje öka och för att det ska bli möjligt så måste som sagt Södertäljes upptagningsområde bli större. Eller för att tala klartext; Sörmlands läns landsting måste lägga ned ett av sina BB:n och det är nog dessvärre för mycket att hoppas på . Eller vad säger ni politiker i Sörmlands läns landsting?

Lars Ohly skjuter på allt!

Folkpartiets riksdagskandidat Amanda Brihed skriver idag på sin blogg att man borde sätta Lars Ohly i skolan. Jag skulle vilja konkretisera det hela genom att säga att Ohly borde sättas på skolbänken. Han har mycket att lära. Frågan är bara om han har förmågan eller viljan att lära sig.

I hans och vänsterparties värld ska nu friskolornas vinster förbjudas. Det är ju bara det att verksamheter, oavsett om de drivs privat eller offentligt, måste gå med vinst för att kunna överleva. Annars går det inte att utveckla verksamheten, det går inte att investera. I Ohlys värld innebär friskolornas vinst något som med automatik går till aktieägare som stoppar allting i egen ficka. Så är ju inte fallet. Vi ska givetvis inte förbjuda friskolor från att gå med vinst, däremot ska vi sätta upp relevanta kvalitetskrav, om detta nu inte redan görs i tillräcklig omfattning.

Det som Ohly och vänsterpartiet heller inte förstår är ju att om elever och föräldrar blir missnöjda med sin friskola, så kommer ju inte den att leva vidare någon längre tid. De föräldrarna flyttar säkert över sina barn till någon annan skola, vilket gör att i slutänden så kan inte den friskolan leva vidare.

Men just nu verkar Ohly slå på allt som rör sig. Innan jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) ens hinner uttala sig så kräver Ohly hans avgång om Erlandsson inte gör något åt det uppkomna problemet med för små burar för våra minkar. Det vill till att vara på hugget!

Läs gärna andra bloggar på ungefär samma tema; Per Pettersson , Seved Monke Ajneståhl och Christoffer Fagerberg

Folkpartiet är bäst på skolpolitik!

Efter sommarens semester är det nu dags att åter börja skriva här i bloggen. Nu stundar en spännande valrörelse och min ambition är att försöka skriva minst ett inlägg per dag fram till valdagen!

Idag skriver Svenska Dagbladet om att Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier (FSI) gjort en studie över vilka frågor som väljarna tycker är de viktigaste. Skolan, sjukvården och vården av gamla, är de frågor som väljarna rangordnar som de viktigaste valfrågorna.

Till min stora glädje utvisar det att Folkpartiet ligger rätt i vår politiska profilering. Vår skolprofil är kristallklar, vilket bland annat partiledare Jan Björklund bevisade i sitt tal i Marstrand i helgen. Typiskt nog blev det mest publicitet på utspelet att föräldrar till s k bråkiga elelver ska, vad jag förstår, mer eller mindre med tvång vara med sina barn i klassrummet. Jag är inte säker på att det är ett bra förslag. Det som är bra med förslaget är att föräldraansvaret på detta sätt blir än tydligare, men problemet är bara att de "bråkiga eleverna" är kanske bråkiga av många olika skäl. Ett kan faktiskt vara att de av en eller flera orsaker inte har sån bra relation till en eller båda sina föräldrar och då hjälper nog inte det här förslaget.

Mer positiv är jag till förslaget om ett utökat statligt stöd till skolhälsovården. Alltför många elever mår idag väldigt dåligt i skolan och då inte bara av dåliga hemförhållanden, som jag talade om här ovan, utan också av andra skäl. Skolhälsovården har i alltför lång tid drabbats av besparingar. Det finns all anledning att återupprätta denna.

Läs också gärna vad min partikollega Anna Lundberg skriver om i samma ämne.

Nu är det bekräftat - Vårdval Stockholm är en succé

Jag har vid ett flertal tillfällen beskrivit Vårdval Stockholm som en succé, bl a i ett inlägg här på min blogg för några månader sedan. Nu är denna succé också bekräftad i en rapport från Karolinska Institutets folkhälsoakademi. Bl a sägs följande i rapporten:
”Vad som kanske är mest förvånande är inte resultaten under de två åren med Vårdvalsreformen, utan den ojämna fördelningen av besök till förmån för rika områden under perioden före Vårdval Stockholm.”

I hela länet har vi fått nästan 40 nya husläkarmottagningar och ca 120 fler läkare i primärvården. De flesta mottagningarna ligger utanför innerstaden, många i våra s k utsatta områden eller där vårdutbudet har varit litet. Jag har bl a tidigare pekat på Nynäshamn, som innan vårdvalet hade en enda vårdcentral och som nu har tre, med en fjärde, den i Sorunda, på gång.

Det här är faktiskt ett klart trendbrott. De flesta nya läkarbesöken görs i våra utsatta områden, bland vårdtunga patienter som t ex har diabetes eller har haft en stroke. Myten om snabba besök med snuvor borde därmed slutligen kunna avlivas. Inte bara jämlikheten i vård har förbättrats. För folkpartiets del har det varit minst lika viktigt att kontinuiteten förbättrats. Fler har kunna valt sin egen doktor och även enkelt och snabbt kunna få en tid hos denna doktor eller distriktssköterskan. Att kunna gå till samma läkare och distriktssköterska är viktigt inte minst för hälsan på lång sikt.

Jag ser nu fram emot en utveckling av vårdvalet med en ännu skarpare hälsoprofil och ett ersättningssystem som är mer individuellt och där resurserna fördelas utifrån var och ens vårdbehov.

Fler som bloggat i detta ämne är Birgitta Rydberg, Rasmus Jonlund och Martin Ängeby.