måndag 16 augusti 2010

Desperation hos (S)?

I Svenska Dagbladet presenterades igår en ny SIFO-undersökning över partisympatierna. I den har alliansen en liten ledning med ungefär fyra procentenheter. Som folkpartist är naturligtvis både detta, och det faktum att FP har en liten uppgång, mycket glädjande.

Några stora skillnader uppvisar dock inte mätningen, jämfört med den som publicerades i juni. Det innebär bl a att socialdemokraterna ligger kvar på rekordlåg nivå i förhållande till deras förra valresultat, (som då beskrevs av de själva som katastrofalt). Även om (S) nu återigen är största parti, 31,3% i förhållande till moderaternas 30,5%, så är resultatet anmärkningsvärt lågt, sett ur ett historiskt perspektiv. Därför anar jag nu att desperationen börjar komma mer och mer på partihögkvarteret på Sveavägen.

Jag tycker också att det finns klara exempel på att så är fallet. I det tal som Mona Sahlin höll i Tantolunden igår, föreslogs att pensionärerna skulle betala lika stor andel i skatt som oss löntagare. En liten elak tolkning av detta skulle kunna vara att (S) vill höja skatten för vanliga löntagare, så de blir lika höga som för pensionärerna, men så tolkar jag nu inte det hela, utan (S) föreslår reella sänkningar för pensionärerna till samma nivå som för löntagarna.

Om detta kan sägas två saker. Än en gång kan man konstatera att de skattesäkningar som socialdemokraterna såg som vedervärdiga och som ett hot mot välfärden när de genomfördes av den borgerliga alliansen, nu accepteras av (S). Men eftersom partiet fortsätter att säga att skattesänkningar är skadliga, framförallt efter det att (M) presenterat ett skatttesänkningsförslag dagen innan, så får (S) svårt med trovärdigheten. Om moderaternas förslag till skattesänkningar är skadliga sett ur ett samhällsperspektiv. Är inte socialdemokraternas förslag till skattesänkningar lika skadliga?

Om man med ovanstående tycker att Mona Sahlin har problem med sin trovärdighet på riksnivå, kan man ju än mer undra vad som händer på den lokala nivån. I förra veckan så presenterade (S) ett förslag till en busslinje som ska gå längs den tilltänkta spårdragningen för spårväg Syd. Det lät ju bra, men det är bara det att en sådan busslinje redan nu, i slutet av augusti, kommer komma till stånd på initiativ av alliansen i SL.

På dagens DN-debatt lanserar nu socialdemokraterna i landstinget och i Stockholms stad ett förslag som går ut på att SL och tunnelbanan ska bli knutpunkt för en rad tidsbesparande tjänster för oss stressade storstadsbor. Det handlar om allt från matinköp, tvätta kläder och allmänna s k butlertjänster.

Nog för att jag har förstått att (S) älskar tunnelbanan. Det har inte minst framgått med all önskvärd tydlighet i debatten om spårvagnar i Stockholms innerstad, där (S) på ren reflex säger nej och mer eller mindre hyllar tunnelbanan som om det vore världshistoriens bästa uppfinning. Nu är det ju bara så att etableringar i tunnelbanan inte är något nytt. Redan idag finns t ex kemtvättar på många tunnelbanestationer. Men ändå måste man ju i sammanhanget fråga sig vad det är för fel på RUT-avdraget? Allt det som (S) föreslår går ju att ordna med RUT. Nu råkar det ju vara så att RUT oftast är en kvinna. Är det möjligtvis så illa så att (S) tror att en butler alltid kommer vara en man och skulle det i så fall vara mer acceptabelt?

Läs även andra bloggar i ämnet: Annika Beijbom, Mark Klamberg, Lars Lundqvist, Hans Åberg. och Rasmus Jonlund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar