Ett personligt beslut under semestern och dagens höjdpunkter!

Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har inte gjort det under hela min semester. Jag har inte gjort det för att jag tycker det är skönt att helt koppla av från allt som har med jobb, politik och annat som jag sysslar med till vardags. Istället har jag solat, läst, tittat lite på tv och allmänt kopplat av från det mesta som jag vanligtvis gör.

Men nu när jag har börjat jobba igen så börjar allt så sakteliga återgå till den vardag jag kopplat av ifrån. Men att helt koppla bort från politiken går inte. Den finns ju på något sätt där så fort man läser en dagstidning eller ser på tv.

Därför har jag ägnat mig åt att fundera på framtiden. Ännu så länge har Folkpartiet bara bett att få in nomineringar till riksdagen, men snart är det även dags för motsvarande när det gäller valen till landsting och kommuner.

Under sommaren har jag därför bestämt mig för att kandidera för ytterligare en mandatperiod i landstinget. Det var ju inte precis igår jag satte min fot i landstingshuset för första gången, utan jag har funnits med i landstingssammanhang sedan 1985, först som ersättare, senare som ledamot och den innevarande perioden återigen som ersättare. Nu tar jag sikte på att bli ledamot på nytt!

Anledningen till min kandidatur är flera. Jag känner att det finns så mycket spännande och roligt att ta tag i inom Stockholms läns landsting och så mycket kvar att göra för min del. Inte minst är det spännande att få fortsätta med att se till att vi får fler spårvagnslinjer i Stockholms innerstad. Närmast står en konvertering av stombusslinjerna på den agendan!

Jag vill därför gärna få fortsätta med trafikpolitiken, men även inom de andra politikområdena. Jag vill helt enkelt gärna få chansen att få fortsätta att utveckla, förändra och förbättra landstinget.

Genom åren har mitt politiska fokus förflyttats. I de tidiga ungdomsåren drev jag frågor som till stor del handlade om förbättringar för den generation jag tillhör, men givetvis också, vilket varit viktigt för alla ungliberaler genom alla tider, förbättring för folk i fattiga länder.

Mina föräldrar är dessvärre inte i livet. Min mamma blev nästan 90 år gammal och ca sex år innan hon dog blev hon dement. Det är en väldigt hemsk sjukdom. I och med mammas sjukdom kom äldrefrågor att bli viktiga för mig.

Men snart är nog ändå cirkeln sluten! De viktigaste personerna för mitt politiska engagemang är två små killar på 3 och 5 år. De är mina barnbarn och är alldeles fullständigt underbara! Jag vill att de själva ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar. Men de ska också få leva i ett samhälle som är tryggt, att det finns ett skyddsnät omkring dem, ifall de behöver det, som t ex en bra sjukvård och en kollektivtrafik som fungerar!

Avslutningsvis dagens höjdpunkter! Prideparaden kl 13.00 utgår det här året från Medborgarplatsen och går till festivalområdet på Östermalms IP. Jag har för avsikt att gå med och i så fall blir det för åttonde gången, om jag räknat rätt.

Sedan spelar också AIK fotboll mot Elfsborg kl 16.05 på Friends Arena. Förutom att det här är en toppmatch så är det en alldeles speciell match för Daniel Tjernström. Daniel har spelat sedan 1999 i AIK och det här är hans sista. Så det är återigen dags för många olika sorters känslor på Friends!