Euphoria!

Igår vann Loreen och Sverige Eurovisionsschalgerfinalen! Det är stort! Jag ska villigt erkänna att jag inte hade Loreen som vinnare i den svenska uttagningen och om det har jag för övrigt skrivit om tidigare här på min blogg. Eftersom jag tycker att Loreens härliga låt är av den karaktären att det krävs flera lyssningar för att man ska tycka den var bra och att jag också trodde den var lite "för konstig", så hade jag bl a Dannys låt före Loreens. Men det är ju bara att konstatera - jag hade fel! Loreen tog alla med storm och hela 18 länder hade Loreen och Sverige på första plats. Helt fantastiskt! Ett stort grattis! Jag är säker på att alla svenskar, ja t o m alla som bor i Sverige, (även de som inte har svenskt medborgarskap) är stolta över hur Loreen framförde sitt bidrag och vi tyckte självfallet att det var oerhört kul att hon vann. Åtminstone borde alla vara glada och stolta. Men uppenbarligen inte riktigt alla. Björn Söder, partisekreterare i Svergedemokraterna, tycker inte att vårt svenska bidrag är tillräckligt svenskt. Om man läser DN-artikeln så ska osvenskheten bestå i att Loreen inte sjunger på svenska. Jag tror att skon klämmer någon helt annanstans för Björn Söder. Han säger det inte bara rent ut. Jag är säker på att ni som läser det här förstår vad jag menar. Men ärligt talat så ska vi nog alla strunta i vad en och annan Sverigedemokrat tycker idag. Sverige har vunnit Eurosvisionsschlagerfinalen på ett överlägset sätt! Det kommmer jag leva länge på!

Nytt FP-program om trafik + lite grann om framtida välfärd

Förra veckan antog Folkpartiet i Stockholm ett nytt trafikpolitiskt program. Programmet är ganska så radikalt, men inte desto mindre nödvändigt. I programmet finns många idéer för framtiden, med stora satsningar på kollektivtrafik, cykelvägar och gångstråk. I programmet finns också flera insatser för att öka framkomligheten i trafiken, främst i Stockholms innerstad. Eller – för att tala klartext – minskningar av privatbilismen! Några av de punkter i programmet som jag är mest nöjd med är: · På sikt bör alla stombusslinjer i innerstaden omvandlas till spårvägslinjer, då moderna spårvagnar har större kapacitet än dagens bussar samtidigt som de är snabbare, tystare och energieffektivare. I ett första steg bör linje 4 omvandlas till spårväg, samt Spårväg City byggas ut mellan Essingeöarna och Ropsten. På så sätt omvandlas nuvarande busslinje 1 till spårväg. Övriga stombusslinjer i innerstaden bör konverteras till BRT5-inspirerad trafik som förebereder sträckorna för framtida spårvagnstrafik. · På de sträckor där det behövs bör kollektivtrafiken ges helt egna körfält och prioritet i trafiksignaler. Detta innebär att plats kommer att tas från gatuparkeringar och biltrafik. Det är en nödvändig prioritering för ökad framkomlighet. · Staden bör tillsammans med landstingets trafiknämnd utreda om delar av stomsträckorna, där det finns alternativa resvägar för biltrafiken och där det är en nödvändighet för kollektivtrafikens framkomlighet, under högtrafiktimmarna ska stängas av för vanlig biltrafik. Programmet i sin helhet kan du läsa här: Trafikpolitiskt program för Folkpartiet i Stockholms stad. Fler som bloggat om programmet är: Madeleine Sjöstedt, Lotta Edholm, Rasmus Jonlund, Jesper Svensson Jag vill också i denna blogg uppmärksamma en helt annan fråga, nämligen den om framtidens vård och äldreomsorg. I minst två DN-artiklar, (en av Peje Emilsson och en av Hans Dahlgren från centerpartiet) så talar de mycket riktigt om att 40-talisterna måste bli den generation som får betala mer i egenavgifter för sin omsorg. Detta ska bli intresserant att se, för att just 40-talisterna har ju annars varit vana vid att skrika på att samhället i olika former alltid ska ta hand om dem. Det har alltid varit samhället i form av stat, kommuner och landsting, som har finansierat deras välfärd. Så jag vill nog se hur vi andra klarar den debatten med 40-talisterna innan jag i så fall äntligen kan säga att de i varje fall betalar för någonting på egen väg.

1:a maj

Idag är det den 1:a maj och därmed ”Arbetarnas fria dag”. Av tradition så är vi alla lediga den här dagen, oavsett om vi är arbetare eller tjänstemän. Det har jag ingenting emot. Den här bloggen kommer inte handla om att jag inte tycker att vi ska vara lediga den här dagen och den kommer heller att vara något inlägg i en eventuell debatt om att avskaffa dagen av en eller annan anledning. Däremot så kan jag ju säga att det här är den enda dagen på året då jag inte är så våldsamt road av att se och höra på nyhetssändningarna. Som allianspolitiker så vet jag att nyheterna en sån här dag kan sammanfattas med att allt som alliansregeringen gör är fel och socialdemokraterna och vänsterpartiet skulle kunna göra allt mycket bättre. Så att jag avstår helst från det! Å andra sidan är jag glad över att retoriken från den röda sidan numera handlar om att vara mot den borgerliga regeringen. När (S) själv satt i regeringsställning blev 1:a maj lätt lite patetisk, eftersom demonstranterna då demonstrerade mot sig själva. Eller vad demonstrerade man annars emot? Allt det som stod på demonstrationstavlorna kunde de ju själva genomföra. Med de här raderna så önskar jag er alla en bra avslutning på er 1:a maj, oavsett om ni tillbringat den i något demonstrationståg, eller som jag, tagit det lugnt här hemma!

Björn Eriksson föreslår det enda rätta!

En av de motioner som jag lämnade in till folkpartiets landsmöte förra året handlade om att polisen inte ska kunna ta godtyckligt betalt av våra idrottsföreningar. Via en dom i kammarrätten så har polisen fått rätt att ta betalt för sin polisbevakning om det bevakande evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag. Detta har naturligtvis varit fullkomligt absurt, eftersom det givetvis inte bör vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningväg.

Till min stora glädje så tycker även regerings utredare på området, Björn Eriksson detta. I Dagens Nyheter skriver han bl a att "Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Så mycket bättre än så kan väl inte det hela sägas. Nu hoppas jag bara att regeringen kommer fram till samma förslag.

Även kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är positiv till Björn Erikssons förslag. Läs gärna om det i hennes blogg!

Det är inte lätt att vara med i idrottsrörelsen

Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.

Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.

Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.

Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.

Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.

När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.

Rudins absurda jämförelse och en artikel som gav en aha-upplevelse

Jag läser ganska så många tidningsartiklar under en vecka. Två av dem vill jag uppmärksamma här på bloggen.

Den första är en intervju med Tomas Rudin (S), oppositionsborgarråd i Stockholm. Han intervjuas i Dagens Nyheter under rubriken "Tomas Rudin - en man med en plan". Riktigt vad rubriken syftar på förstår jag inte riktigt, eftersom Rudin för mig mest är känd för att vara emot det nu beslutade förslaget om förnyelsen av Slussen. För mig är han den socialdemokratiske populisten som bara är emot de nya planerna, utan att ha något eget alternativ.

Men det är en sak som Rudin säger på slutet i artikeln som jag tycker är värd att kommentera. Där säger han följande, (efter att ha fått frågan om hur han kommenterar att han fått intern kritik för att fokusera kring kampanjer om graffiti):

"Jag skäms över att bo i en stad som har ”nolltolerans”, jag vill ha en ”toleranspolicy” där vi säger att vissa saker är okej. Allt som inte är olagligt ska vi acceptera. Att Folkpartiet, liberalerna, inte begriper det här är konstigt. I den här frågan är jag i sanning liberal. Den största frihetssymbolen i vår tid är Berlinmuren. På den ena sidan fanns det gatukonst och på den andra k-pistar. Och Folkpartiet har valt k-pistarna!"

För det första är inte Tomas Rudin liberal och för det andra så är den jämförelse som Rudin gör fullkomligt absurd. Han jämför alltså det elände som de boende i östra Berlin utsattes för med hans kampanj för grafitti. Jag tycker Rudin borde be alla de som flydde och försökte fly över till den västtyska gränsen för frihet om ursäkt för den jämförelsen.

Den andra tidningsartikeln som jag vill kommentera är en artikel i Svenska Dagbladet. Det är en debattartikel med rubriken "Sturmark har byggt upp en huliganrörelse". Jag har tidigare kommenterat Sturmarks organisation Humanisterna här i min blogg. Men med den här artikeln skulle man kunna säga att mycket av pusselbitarna faller på plats.

När jag första gången hörde talas om Humanisterna, eller Human-Etiska förbundet, som det då hette, var någon gång på 1980-talet. Jag uppfattade då att föreningen kämpade för att Sverige skulle vara fortsatt sekulärt och att man accepterade både ateister och agnostiker i föreningen.

Men på senare år har något hänt. Jag kan själv inte verifiera att det som står i artikeln (som är skriven av Börje Peratt) stämmer fullt ut, men det jag har märkt är att Humanisterna blivit en mer militant och intollerant organisation, där man mer har tryckt på att det är ateismen som gäller.

Eftersom jag själv är troende kristen blir jag både rädd och förskräckt över den ton som organsiationen Humanisterna numera har. Jag kan acceptera att folk inte delar min tro. Jag kan givetvis också acceptera att folk väljer att inte tro på någon gud överhuvudtaget. Men däremot har jag svårt att acceptera folk som förvägrar mig min tro och jag upplever att Humanisterna och Christer Sturmark står för den linjen. Ur den synvinkeln var Börje Peratts artikel en mycket stor aha-upplevelse.

T-bana till Nacka är bra, men nu måste innerstadsproblematiken lösas!

Under den här veckan kom beskedet att det blir tunnelbana till Nacka. Beskedet är logiskt, eftersom fler och fler väljer att bosätta sig i vårt län och kommunerna Nacka och Värmdö är två av de kommuner som växer snabbast, sett i förhållande till sin folkmängd.

Med tunnelbanebygget förbereds ett trafiksystem i ett län där det i en framtid kommer bo 3 miljoner invånare. För att hitta en motsvarande tunnelbaneutbyggnad, så måste vi gå tillbaka till 1970-talet. Länet står inför ett behov av att att knyta ihop ett växande län med nya spårlösningar, bland annat tunnelbana.

Jag är för den här tunnelbaneutbyggnaden och har varit det länge. När väl det är sagt ska man veta att att den medför två nackdelar. För det första tar den lång tid att bygga. Det är nästan så att jag kommer att hinna gå i pension innan den är färdig, (den beräknas vara klar år 2020). För det andra slukar utbyggnaden en stor del av de framtida investeringsresurserna. Beroende på vilken lösning som väljs så kostar utbyggnaden någonstans mellan 11-16 miljarder kronor.

Därför blir det framöver än mer viktigare hur vi prioriterar bland de framtida trafikinvesteringarna. Tunnelbana till Nacka är en bra prioritering, men i fortsättningen kan vi, av flera skäl, inte stirra oss blinda på tunnelbanelösningar.

Kommande investeringar måste istället lösa problemet med ytträngseln i innerstaden och det kan inte göras med tunnelbana. För att stadsmiljön ska bli attraktiv ur trafiksynpunkt, så måste trafiken minska och den trafik som finns måste komma fram på ett bättre sätt. En del i detta kan göras genom en minskning av privatbilismen. Detta åstadkoms genom införade av olika former av restrktioner. Men kollektivtrafiken i sig måste också bli mer attraktiv.

Jag har sagt det förr och kommer säga det fler gånger. De blå bussarna måste konverteras till spårvagnslinjer. Det stomlinjenät som nu är ute på remiss måste innebära en spårvagnsutbyggnad och då gärna med start av den mest belastade linjen, nuvarande blåbusslinje 4. Den borde redan nu har varit konverterad. Så - ju förr desto bättre!

Läs gärna också följande bloggar i samma ämne
Lotta Edholm (FP
Birgitta Rydberg
Anna Starbrink
Christoffer Fagerberg
Ander Ekegren
Jesper Svensson