lördag 8 maj 2010

Glädje inom politik - besvikelse inom idrott

Den senaste partisympatiundersökningen från Demoskop, som bl a publicerades i Expressen, var oväntad, om än väldigt glädjande. Jo, jag vet, man ska inte dra alltför långtdragna slutsatser på en enstaka undersökning, men ändå. Min tro är att ju längre fram i valrörelsen vi kommer och ju mer (S), (V) och (MP) måste konkretisera sin politik, desto fler kommer upptäcka att deras politik minst sagt är usel för svenska folket.

Alliansen får i undersökningen 49,2% mot de rödgrönas 47,4%. En dramatisk förändring av opinionsläget med ett jätteras för de rödgröna på i stort sett 5% på bara en månad. Sedan kan man alltid fundera på inbördes relationer mellan de borgerliga partierna, men oavsett detta är jag extra glad över folkpartiets siffror på 9% i mätningen.

Om jag för min personliga del kan glädjas över en opinionsframgång inom politiken, så är det dessvärre betydligt värre inom idrotten. Jag tycker allmänt att journalister överdriver när de skriver sina krigsrubriker som "kris" och liknande, när AIK:s fotbollslag har förlorat en match. Fast nu har laget dessvärre förlorat ganska många matcher. Om inte annat så talar tabellsituationen sitt tydliga språk. Vi ligger sist och senaste matchen förlorades med 0-4. Nu tycker nog även jag att man kan tala om en "kris". Det jag nu trots allt hoppas på är att laget får en nytändning efter sommaruppehållet. Vem eller vilka som fixar detta spelar inte så stor roll. Det kan vara en ny spelare. Det kan vara en av dem som redan finns i laget. Det kan vara en ny lagledning, (vilket inte innebär att jag kräver tränare Wesströms avgång) eller det kan vara något annat som gör att laget tar sig samman och börjar vinna matcher i varje fall i sådan grad så att det allsvenska kontraktet säkras. Allt annat vore inte bara krisartat, utan en katastrof.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar