I dagens Expressen kan tidningen berätta att lönen för AIK Fotbolls nyförvärv Sebastian Eguren blir 80 000 kr per månad. I artikeln står det bl a att kontaktet mellan parterna är en relativt billig affär för AIK. Hur det än är med det, så kan jag nog tycka att en lön på 80 000 kr/månad, är en relativt bra lön för Eguren.
Det här med löner, bonusar och andra ersättningar är annars inte alltid så lätt. Men en förhandling är ju alltid en förhandling, så det går det ju inte att skälla ut någon av parterna i en sådan. Om man tycker att en spelare, en VD, eller en vanlig löntagare har för bra betalt, så är det ju inte dennes fel. Det finns ju en motpart, en arbetsgivare, som kanske har varit aningen för givmild, men det är ju inte arbetstagarpartens fel att lönen eller ersättningen blir hög.
När det gäller idrottsmän ska man komma ihåg att ersättningarna för en spelare kan vara som natt och dag beroende på vilken sport vi talar om. Jag själv, som vid vissa tillfällen haft kontraktsansvar när det gäller innebandyn, skulle aldrig kunna skriva under ett kontrakt som innebar en månadslön på 80 000 kr. Men fotbollen har ju en högre omsättning än vad t ex innebandyn har. För att inte tala om de summor som finns inom ishockeyn i NHL eller andra sporter där borta i USA.
Fast det finns situationer som komplicerar och det är när det finns en tredje part inblandad. Om det dessutom är så att det är den tredje parten som i slutänden får stå för kostnaderna, men som inte är med i huvudförhandlingen, så innebär det ett särskilt ansvar för arbetsgivarparten. Den här situationen finns när det gäller bonusar inom finansvärlden. Jag har bloggat om det förut, men vill än en gång påpeka att arbetsgivarsidan i t ex våra affärsbanker måste vara mycket restriktiva när det gäller bonusar. För i slutänden är det vi skattebetalare som annars kan få rädda våra banker. Fråga islänningarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar