Idag hade vi ett extra landstingsfullmäktige om processen angående kostförsörjningen, d v s vi hade en debatt om vad som hade gått rätt och fel när vi tidigare gjort en upphandling om en del av patientmaten vid några av våra sjukhus.
Oppositionens kritik var hård. Den handlade inte i första hand om kvaliteten på maten, utan om formalia, hur beslut hade fattats och om vilka fel som hade begåtts. Här erkänner vi i majoriteten (både jag själv och flera andra) att vi gjort flera fel. T ex var det ett olagligt beslut när landstingsfullmäktige gav produktionsutskottet i uppdrag att genomföra upphandlingen, bara för att nämna ett av dem.
Jag pekade under debatten på att fel hade begåtts av den förra majoriteten. Vi har hittat inte mindre än 48 sådana som liknar det som vi idag debatterade. Men då krävde minsann inte den dåvarande majoriteten med (S), (V) och (MP) att något "ansvar" skulle utkrävas.
Det gjorde man däremot idag. För mig innebär "ansvar" att man gör allt man kan för att rätta till det som blivit fel, vilket vi ansåg att vi gör i och med att vi nu korrigerar det som gått snett och föreslår åtgärder för att förhindra att samma fel uppkommer i framtiden. Men för oppositionen innebär uppenbarligen ansvar att någon avgår. När Birgitta Sevefjord (V) i ett replikskifte med mig förklarar vad det innebär att ta ansvar enligt hennes sätt att se på saken, kan jag konstatera att jag hade haft chansen att under förra mandatperioden kräva ansvar, d v s flera avgångar från då ansvariga landstingsråd.
Jag har aldrig krävt något landstingsråds avgång, trots att jag varit ledamot i Stockholms läns landsting sedan 1991. För att jag skulle göra det så skulle det nog vara för att denne begått något brott eller gjort några andar tvivelaktiga affärer. Men för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Stockholms läns landsting är ansvar lika med att någon avgår. Jag håller inte med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar