Domen mot Anna Odell kom idag. Odell döms för sitt fejkade självmordsförsök. Det är bra, även om jag tycker att böterna är patetiskt låga. Domen visar också på att obegripligheten att göra sig själv till ett "konstverk" är dömt att misslyckas. Jag förstår att Odell har försökt att visa att pyskiatrin har brister. Men i så fall så måste det visas på annat sätt, genom diskussion och dialog och inte genom att fejka en pyskisk sjukdom.
Naturligtvis kan man ha betänkligheter mot domen. Det har jag respekt för. Men jag ser ändå inte de farhågor som Björn Wiman, kulturchef på Expressen, ser. I sin blogg skriver Wiman bl a att
"Domen får i och med detta en vidare syftning, som i längden hotar all form av undersökande journalistik och annan granskning av samhället. De två DN-journalister som i våras fejkade förkylning på ett antal läkarmottagningar skulle alltså också kunnat dömas för oredligt förfarande; några tops och plasthandskar förbrukade de säkert."
Jag anser att det är en oerhörd skillnad mellan ett fejkat s k konstverk av en konstfackselev och en seriöst granskande journalistik som t o m kan vara undersökande eller Wallraffande, om man så vill. Men det är uppenbart att Björn Wiman känner att journalistiken är hotad. Det anser jag inte att den är med den här domen.
Blivande konsnärer och konstnärer behöver lära sig att söka stipendier, bildningspengar mm precis på samma sätt som andra forskare eller skapande människor har möjlighet till. Det är säkert brist på HUR man kan få till ekonomi i sitt eget verk, som framkallat denna typ av överrumpling som Odellskan tillåtit sig. Bättre utbildning i att söka pengar för att påtala brister och möjlighter till förbättring. Att påvisa hur svag en verksamhet är, är mycket bra det kan utvecka och förbättra. Konst ska spapas av konstnären och inte av samhällets rättssystem, som Odellskan har framtvingat. Hon har tryckt på en känslig knapp, alla måste bli bättre.
SvaraRadera