Idag har bl a Dagens Nyheter skrivit om att en beredningsgrupp inom Sveriges kommuner och landsting (SKL) räknat fram att skatten skulle behöva höjas med 13 kronor på 25 år för att rädda välfärden.
Bakgrunden är att kostnaderna inom kommuner och landsting beräknas att stiga kraftigt de närmaste 25 åren. Fram till år 2035 skulle därför kommunalskatten behöva höjas med 13 skattekronor per hundralapp, förutsatt att man inte hittar någon annan finansiering.
Dettta är natuligtvis helt absurt. Jag är inte den typen av politiker som förespåkar radikalt sänkta skatter. Jag har inte särskilt svårt att acceptera t o m höjda skatter, men det finns ju en gräns för allting. Med en höjning med 13 kronor skulle i stort sett samtliga skattesatser hamna på över 40 kronor. Tillsammans med den statliga skatten så skulle folkpartiets slogan om "hälften kvar" bli ett minne blott och de allra flesta av oss skulle tycka att vi hade alltför lite kvar i plånboken när skatten var dragen.
Går det här då att undvika? Självfallet är svaret på den frågan. Det hela handlar naturligtvis om vad vi ska använda våra gemensamma resurser till. Här finns naturligtvis stora skillnader mellan olika kommuner. Medan en del kommuner försöker att hålla nere skatteuttaget, känns det nästan som om det är tvärtom när det gäller andra kommuner och utan att nu namnge någon, så kan man naturligtvis fundera på vissa kommunala satsningar inom främst fritidsverksamhet för vuxna och andra saker som inte kan anses vara av yttersta nödvändighet. I en annan kommun som jag läste om är man på väg att satsa pengar i en nöjespark. Man kan ju fundera över den kollektiva nyttan av det.
Vad som måste göras framöver är helt enkelt en hårdare prioritering av resurserna. Ska t ex alla ingrepp inom sjukvården som idag finansieras genom skattsedeln även göra detta i framtiden? Måste vi inte acceptera större egenavgifter inom vissa områden? Finns det ingen gräns för vissa politikers kreativitet när det gäller att utöka den kommunala verksamheten?
Mitt svar på de frågorna är att vi måste börja göra prioriteringar i sjukvården och att det finns tveksamheter till betalning via skattsedeln för vissa ingrepp, att vi måste acceptera större egenavgifter och att det måste finnas en gräns för den kommunala verksamheten. Men jag är ju folkpartist, jag tror inte frågan är lika självklar för en socialdemokrat eller, än värre, för en vänsterpartist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar