Ikväll är det melodifestival. Eller rättare sagt; ikväll är det återigen dags för melodifestival. Det är ju ett antal år sedan som Sveriges Television införde det här med deltävlingar för att få fram det vinnande svenska bidraget. Den tävlingsformen gör mig nu mer och mer fundersam.
Inte för att jag ska sätta mig själv på någon orakelpidestal, men jag minns att jag ganska så snart frågade mig om vi inte nu skulle få lite för mycket av det goda med alla dessa deltävlingar och nu verkar det som om det är fler än jag som tycker så. Tittarsiffrorna har nämligen gått ned.
Vi hade tidigare en enda final, en enda sändning, utan deltävlingar. Jag tror mer på det, än att hålla på så här. Går det några år till så urvattnas det hela ytterligare och jag tror att fler och fler inte kommer att bry sig. Man kan då fråga sig; finns det någon anledning att oroa sig? Varför överhuvudtaget bry sig och varför bryr jag mig om det här?
Jo, anledningen är att svensk musik är en stor exportindustri. Sverige har gott renome utomlands när det gäller musik. Om vi då ger oss själva ett upplägg som färre svenskar bryr sig om, så kommer omvärlden snart att få reda på det och det bidrag som Sverige då skickar från den urvattnade uttagningstävlingen blir naturligtvis på detta sätt devalverat. Jag tror ändå att Sveriges nuvarande goda renome innebär att man lyssnar på vårt bidrag lite extra. Det där "lite extra" riskerar att försvinna om vi blir ett land som tappat vårt renome när det gäller musikkvalité.
Så - med risk för att nu låta som en gammal konservativ gnällig gubbe som bara säger att allt var bättre förr, så säger jag ändå; gå tillbaka till den gamla tävlingsformen med enbart en sändning, en final. Antalet låtar i den finalen går ju att diskutera. Det behöver inte vara så få som tio. Kanske 15 är lagom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar