Jag har idag skrivit mitt månatliga nyhetsbrev. Detta finns i sin helhet publicerat på min hemsida, men kan också prenumereras på om man kontaktar mig på min mail. Här nedan publicerar jag ett utdrag ur mitt nyhetsbrev och som handlar om kultur m m.
Ett av mina roligaste uppdrag har jag som ledamot i styrelsen för Stockholms läns Blåsarsymfoniker. Jag sitter där som representant för landstinget, eftersom landstinget är en stor bidragsgivare till Blåsarsymfonikerna. Deras verksamhet skulle aldrig klara sig ekonomiskt om inte vi i landstinget och andra offentliga organisationer skulle bidra med ekonomiskt stöd. Detta gäller för många liknande organisationer i samma sits. För mig är det en självklarhet att dessa måste få stöd. Om vi inte gör det så skulle en stor del av den nuvarande kulturen få läggas ned. Kvar skulle då endast bli den mycket smala kultur som klarar sig på rent kommersiell grund, vilket faktiskt inte är så många. Den här typen av bidrag ger vi också idag till fritidsgårdar och även till andra typer av föreningar, t ex idrottsföreningar. Dessa gör idag ett jättejobb med våra ungdomar, oftast helt ideellt. Detta ser jag bl a inom AIK Innebandy där jag själv är verksam.
Dessvärre har inte alla förstått att den här typen av bidrag måste finnas. De kritiseras ofta av nyliberaler, (som enligt min mening inte borde få kalla sig för liberaler, eftersom de oftast glömmer bort liberalismens sociala dimension) och ett exempel på det är f d MUF-ordföranden, numera Timbroanställde Thomas Idergard, som i DN kritiserar de bidrag jag beskrivit här ovan.
Den enda poäng som Idergard har med sin artikel är att kommuner inte ska göra allt. Exempelvis har min tidigare folkpartiförening i Södertälje med rätta kritiserat den omfattande bolagsverksamhet som Södertälje kommun har. Den är och förblir fel. Däremot måste man vara ytterst noggrann med att göra rätt besparingar i en kommun. Om alla kommuner skulle följa Idergards exempel så skulle det innebära en katastrof för förenings- och kulturlivet.
"som enligt min mening inte borde få kalla sig för liberaler, eftersom de oftast glömmer bort liberalismens sociala dimension"
SvaraRaderaDu får gärna förklara liberalismens sociala dimension närmare? Vilket uttryck tar sig den?
Jag hänvisar då till det som står på folkpartiets hemsida om liberalismen.
SvaraRaderaDär står bl a följande:
"• Solidaritet handlar om människors omsorg om andra människors välbefinnande och livschanser. Insikten om de sämst ställdas villkor är alltid en viktig utgångspunkt för vårt arbete. I ett liberalt välfärdssamhälle bidrar stat, kommuner och frivilliga gemenskaper till alla människors trygghet och förankringar. Välfärdspolitikens viktigaste uppgifter är att bidra till människors rätt till självbestämmande, till att deras grundläggande behov tillgodoses och till att nya möjligheter ges till dem som annars skulle ha få livschanser."
Den mening som jag anser är viktigast i det här sammanhanget och som gör att jag inte anser att nyliberaler är riktiga liberaler är:
"I ett liberalt välfärdssamhälle bidrar stat, kommuner och frivilliga gemenskaper till alla människors trygghet och förankringar."
Den meningen innebär att vi liberaler inte bara kan tänka oss att samhället ska finansiera det som rör den s k nattväktarstaten, utan även annat som leder till människors välbefinnande.