I tre blogginlägg, det första idag, kommer jag berätta om varför jag kandiderar till landstingsfullmäktige i nästa val. Min berättelse kommer givetvis också att kunna hittas på min hemsida.
Jag kandiderar till landstingsfullmäktige i valet 2010!!
Jag har blivit nominerad som kandidat till landstingsfullmäktigevalet nästa år och tackat ja till den nomineringen. Därför ställer jag nu upp i folkpartiets provval till landstinget. Eftersom jag redan nu är ledamot i landstingsfullmäktige, så innebär det att jag ställer upp för omval. Vilka frågor som jag främst kommer vilja driva kan ni läsa om längre fram i presentationen.
Varför ska du rösta på en vit, medelålders svensk man som mig?
Ursäkta självironin i frågan. Men svaret på den är för att jag vill fortsätta att förändra och förbättra landstinget. Jag har varit med länge i politiken. Jag började redan i slutet på 70-talet inom det som då hette Folkpartiets Ungdomsförbund, (numera Liberala Ungdomsförbundet). När jag tänker tillbaka på den tiden, så märker jag att fokus för mitt politiska engagemang har förflyttats. Då, när jag gick med i ungdomsförbundet, så handlade mycket om att förbättra för mig själv och min generation, men givetvis också, vilket varit viktigt för alla ungliberaler genom alla tider, nämligen förbättra för folk i fattiga länder.
Ordet fattig har dock en dimension även för mig. Här går det naturligtvis inte att dra några paralleller i övrigt till den fattigare delen av världen, men med svenska mått mätt så vet jag att min mamma och pappa fick vända på slantarna och det var definitivt inte självklart att jag fick allt jag pekade på. Det här var för mig personligen en drivkraft i att förbättra för de som likt mig kom från lite sämre förhållanden och som definitivt inte var född med silversked i munnen.
Men med åren gjorde jag en klassresa. Jag är en av de få i min släkt som skaffat mig en akademisk utbildning. Det var inte självklart för mig heller. Jag började att plugga på Stockholms Universitet vid 27 års ålder, men var då så supermotiverad att lära mig saker och ting, så jag klarade alla tentor utom en vid första försöket. Under de här åren var naturligtvis högskolefrågor viktiga. Det har de fortsatt att vara. Vikten av att Sverige är välutbildat och att samhället måste se till att alla får chansen till en högre utbildning sitter djupt rotad i mig.
Mina föräldrar är dessvärre inte i livet. Min mamma blev nästan 90 år gammal och ca sex år innan hon dog blev hon dement. Det är en väldigt hemsk sjukdom, eftersom den som drabbas inte märker av den, i varje fall inte till en början och vi som är anhöriga, får väldigt svaga signaler om att något inte står rätt till. I mitt fall så märkte jag det när mamma ständigt började leta ovanligt mycket efter olika saker. Jag hade alltid upplevt mamma som ordningsam, även om hon kunde glömma saker, men det här var annorlunda. Att något verkligen var fel gick sedan fullständigt upp för mig när det helt plötsligt låg dammråttor på golvet. Det hade aldrig förekommit tidigare i vårt hem. Det hade alltid varit välstädat.
I och med mammas sjukdom kom äldrefrågor att bli viktiga för mig. Det ska sägas att mamma fick en bra behandling och blev väl omhändertagen i det boende i Sigtuna kommun som hon kom till. Men att se till att alla fick det lika bra som mamma och att det avsätts tillräckligt med resurser för demensutredningar har sedan dess varit viktigt för mig.
Fast snart är nog ändå cirkeln sluten! Den viktigaste personen för mitt politiska engagemang är en liten kille! Han heter Jacob och fyller två år i februari nästa år. Han är mitt barnbarn och en alldeles fullständigt underbar! När jag tittar på Jacob så är det nog inte utan som jag funderar över vilken värld han kommer att växa upp till. Det är nog lite naturligt att vara lite orolig, men jag försöker vara optimistisk. I längden så har vi ju alla fått det bättre än tidigare generationer och när Jacob blir lika gammal som jag är nu, alltså någon gång sådär år 2070, har både Sverige och världen förändrats. På vilket sätt kan man nog bara fantisera om och jag ska avstå från sådana fantasier.
Jag vill att Jacob själv ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar. Men han ska också få leva i ett samhälle som är tryggt, att det finns ett skyddsnät omkring honom, ifall han behöver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar