Märkliga konflikter hos Pensionärspartiet i Södertälje

I min gamla hemstad Södertälje händer en del konstiga saker. Jag tänker nu inte i första hand på de bränder som inträffat och som dessvärre är vida kända över hela Sverige, utan nu har det inträffat en del märkligheter hos ett av de minsta partierna i Södertälje, Pensionärspartiet.

I Länstidningen finns en artikel med rubriken "PP petar Lagervall". Läser man vidare så finner man att styrelsen för PP, d v s Pensionärspartiet, har beslutat att sparka sin nuvarande gruppledare Berit Lagerwall från årsskiftet och istället på den posten sätta in Sten Lundin.

För den oinvigde kan det förefalla som ett sånt här förfarande är normalt, d v s har en styrelse inte förtroende för den som, så att säga, ska verkställa politiken, i det här fallet gruppledaren, så kan naturligtvis styrelsen välja att byta ut den personen.
Men det är det sätt som detta gått till på som föranleder mig att fundera över vad som egentligen händer hos Pensionärspartiet. För det första visar det sig att när Länstidningen ringer upp den nuvarande gruppledaren Berit Lagerwall, så har hon inte en aning om att styrelsen har fattat detta beslut. Att ingen i styrelsen eller någon annan i partiet har berättat detta för Lagerwall är högst anmärkningsvärt.

För det andra så väljer styrelsen Sten Lundin som ny gruppledare från årsskiftet. Jag har inget emot Lundin, men jag konstaterar samtidigt att han är ledamot i den styrelse som nu utsett honom till ny gruppledare.

För det tredje kan man ha vissa betänkligheter över den demokratiska processen. Hos PP är det uppenbarligen helt normalt att en styrelse kan avsätta den högste ansvarige politikern i organisationen. I mitt eget parti, folkpartiet, hade detta inte varit möjligt. Vi hade varit tvungna att kalla till ett extra medlemsmöte för att ett sådant beslut skulle kunna fattas. Att en krets av styrelseledamöter tar ett sånt beslut tyder på brister i demokratin.

Utöver detta kan man fundera över vart Pensionärspartiet är på väg. Jag känner Berit Lagerwall som en mycket engagerad och kunnig politiker, som för det första fått in Penisionärspartiet i Södertäljes kommunfullmäktige och som under dess existens sedan 1998 fördubblat antal mandat från ett till två. Det kanske inte låter så anmärkningsvärt, men det är ändå just en fördubbling av röstetalen som det handlar om.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Berit Lagerwall definitivt har varit en bra politiker för sitt parti. Jag undrar om någon annan som i nuläget är med i partiet klarar av den rollen bättre.