söndag 16 december 2012

Dödsskjutningar och hemmaopinion

Det har väl inte undgått någon att det har varit nya dödsskjutningar, en ny massaker, på en skola i USA. Den här gången i ett välbärgat område i staden Newtown i delstaten Connecticut. Händelsen är naturligtvis djupt tragisk, speciellt för alla som på något sätt är inblandade. Men jag kan inte låta bli att än en gång säga att en stor anledning till den här typen av dödsskjutningar är de extremt liberala vapenlagarna som finns i USA.

I den amerikanska konstitutionen står det inskrivet att det är var och ens rätt att försvara sig. På det sättet accepterar USA ett slags vilda western. Det blir konsekvensen av denna lagstiftning. Bland de som försvarar den nuvarande lagstiftningen finns det de som säger att felet med det som hände i Newtown inte är lagstiftningen, utan felet var att lärarna inte hade tillgång till handeldvapen. Med den typen av kommentarer kommer den här typen av elände bara att fortsätta.

Vilken president ska i framtiden ta tag i detta och hur länge kommer det att dröja? Hur många dödsskjutningar på skolor måste vi få uppleva innan någon president eller någon annan med makt och inflytande säger att det här är fel och gör någonting konkret åt saken?

Som jag ser det så är det här en av USA:s största utmaningar för framtiden. Någon måste i framtiden ta fighten med den mäktiga vapenlobbyn.

Här hemma i Sverige ökar Sverigedemokraterna till hela 10 % i den senaste SIFO-undersökningen. Inga jämförelser i övrigt, men liksom dödsskjutningarna i Newtown, är Sverigedemokraternas opinionssiffror djupt tragiska. Sverigedemokraterna förespråkar ett "vi och de samhälle", som uppenbarligen attraherar allt fler. Begrepp som tolerans och förståelse finns inte på deras karta, utan hela tiden ställs grupper mot varandra.

Det mest paradoxala verkar vara att de skandaler som på senare tid har uppenbarat sig för deras del, verkar ha stärkt partiet. Om någon medlem av mitt parti, Folkpartiet, hade betett sig som en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter, att ha använt järnrör mitt i centrala Stockholm på det sätt som han gjorde, har säkerligen alla förfärats och FP åkt ned på en bottennivå i opinionen.

Men Sverigedemokraterna tar istället klivet uppåt. Är det för att det är häftigt att försvara sig med järnrör och skämma ut sig? Eller vad är det som gör att den här skandalen inte visar sig i opinionen?

Det är tragiskt att Sverige nu går samma väg som våra grannländer i de här sammanhangen. Samarbete och inte splittring borde vara ledord för framtiden.    

söndag 9 december 2012

Våra traditioner och ett stort grattis!

Jag har väldigt svårt att förstå att många här i Sverige uppenbarligen vill ge avkall på traditioner för att, som de oftast säger, ”inte väcka anstöt i vissa grupper”. Jag anser att bl a Skolinspektionen hamnat helt fel i den här diskussionen.

Jag tycker att skolavslutningar i kyrkan är en fin tradition. Liksom min partiledare Jan Björklund anser jag att det är en självklarhet att man ska kunna ha avslutningarna i kyrkan och lika självklart är det att man ska kunna sjunga psalmer. Att berätta om och läsa ur julevangeliet kan ju heller inte vara något farligt. Julen är faktiskt en religiös högtid och vi omger oss av mängder av kristna symboler under julen.  

Sedan är det en annan sak att när skolan går till kyrkan så måste alla känna sig välkomna. Man får givetvis inte kräva att eleverna ska delta i en trosbekännelse eller en kollektiv bön. Men om man tror att vissa invandrargrupper som har en annan trosuppfattning än den kristna skulle ha svårigheter med att gå till kyrkan, så tror man fel. Tvärtom är många av våra invandrarae nyfikna på våra traditioner och tycker oftast att vi är dåliga på att vårda dessa. Vi behöver inte gå långt för att höra en sådan förvåning. I Norge undrar de vad vi sysslar med på vår nationaldag den 6 juni. Så visst kan vi fortsätta fira skolans avlutningar i kyrkan.  

En annan tradition vi har i Sverige är att vi firar Lucia. I en skola i Laxå har man fått för sig att ett barn inte ska få vara pepparkaksgubbe i luciatåget. Det kan uppenbarligen skada andra barn. Men tomtar och pepparkaksgubbar, tillsammans med lucia, tärnor och stjärngossar, hör ett luciatåg till. Men det har uppenbarligen inte alla, i varje fall inte alla i Laxå förstått. Barnen får inte heller sjunga ”Vi komma, vi komma från Pepparkakeland och det kommer inte bjudas på några pepparkakor i samband med luciatåget.

Argumentet för allt detta är också att det skulle vara "någon som skulle ta illa upp". Vem kan ta illa upp av ett barn som är utklätt som pepparkaksgubbe?

Avslutningsvis vill jag säga ett jättestort GRATTIS till svenska herrlandslaget i innebandy, som idag blev världsmästare efter att ha vunnit en storseger mot regerande världsmästarna Finland med 11-5!

Som ordförande i AIK Innebandy vill jag ge ett särskilt grattis till de landslagsspelare som representerar AIK, d v s Karl-Johan Nilsson, Kim Nilsson och Patrik Åman.   

 

söndag 11 november 2012

Ryanair och säkerheten + ett litet grattis!

Som liberal har jag alltid tyckt att konkurrens inom näringslivet är bra. När Ryanair kom fram som ett lågprisbolag inom flyget, tyckte jag att deras affärsidé var bra. Det är mycket inom flyget som har varit alltför stelbent och omständligt. Bara det här att det alltid har ingått någon form av måltid eller motsvarande, har jag länge velat avstå ifrån. Om inte annat med tanke på matens kvalité. Men numera kan man ju nästan alltid avstå från maten på de allra flesta flygbolagen.

Men framförallt på senare år har Ryanair börjat tumma på kvaliteten och, verkar det som, även på säkerheten. När chefen för bolaget nu säger att han vill ta bort säkerhetsbältena i flygplanen (eller i varje fall i delar av dem) beroende på att de ändå inte hjälper om planet kraschar, så är han minst sagt ute på hal is, eller ska man kanske hellre säga, i fritt fall. Säkerhetsbältena är ju inte enbart till för att användas vid en nödsituation och en tilltänkt krasch, utan även vid vanlig turbulens. Luftgropar är faktiskt inte så lätta att parera stående. Jag har vid några tillfällen befunnit mig på toaletten då sådana har förekommit och jag har då snabbt sett till att jag satt mig på toastolen om jag befunnit mig stående.

Så chefen för Ryanair får gärna fortsätta att jaga kostnader, bara det inte går ut över kvaliteten och flygsäkerheten!

Avslutningsvis vill jag gratulera Barack Obama och det amerikanska folket till den härliga vinsten och till "four more years!"

söndag 4 november 2012

Spårbilar, AIK fotboll och presidentval

Jag har vid ett tidigare tillfälle här på bloggen kommenterat det här med spårbilar. En spårbil är enligt definitionen ett förarlöst spårbundet fordon med samma storlek som en vanlig bil. Denna åker på ett nätverk av högbanor. Fordon som liksom en hiss kommer när man trycker på "hit"-knappen, och där man sedan knappar in adressen dit man vill åka.

Under den gångna veckan har jag diskuterat spårbilar på den folkpartistiska bloggen om Stockholmstrafik med min partikollega Lars Wedén. Lars är extremt positiv till spårbilar, medan jag själv intar en avsevärt mer skeptisk hållning. Jag har sammanfattningsvis svårt att tro att det går att få ekonomi i spårbilsprojekt, eftersom nätet är tänkt att vara så finmaskigt och jag har också svårt att ta till mig det estetiska. Jag tror spårbilar helst enkelt skulle förfula miljön. Men vem som har rätt och fel överlåter jag till er läsare att bedöma.  

För övrigt vill jag gratulera AIK:s fotbollslag till en hedrande fjärdeplats i årets allsvenska. Laget vann med 2-0 mot Malmö tidigare idag. En match som för övrigt kommer att gå till historien, eftersom det var den sista allsvenska matchen på Råsunda. Nu återstår endast några europacupmatcher innan Råsunda ska rivas för gott. Lite vemodigt och nostalgiskt, men jag är övertygad om att vi AIK:are får det bra på nya Friends Arena.

Avslutningsvis så hoppas jag att förnuftet segrar hos det amerikanska folket när de nu på tisdag ska ha sitt presidentval. Allt visar på ett jämt val, men jag hoppas att Obama kan knipa de viktiga rösterna i de delstater där det väger jämt och således kan säga att han fått "Four more years"!

söndag 21 oktober 2012

Polisnotor och spårväg syd ska byggas med spårväg!

Jag har tidigare här på bloggen vid ett flertal tillfällen skrivit om vad jag tycker om ersättningar till polisen i samband med fotbollsmatcher och andra arrangemang. Jag har även motionerat om detta på folkpartiets landsmöte.

För en tid sedan så skrev regeringens särskilde utredare på området, Björn Eriksson att ”Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Jag trodde därför att det mesta var frid och fröjd i och med det. Men aldrig får man vara tillräckligt glad. Polismästaren i Stockholm, Mats Löfving, har på eget bevåg fortsatt vendettan mot idrotten. Han ska minsann se till att klubbarna får betala. Att Björn Erikssons utredning säger tvärtom låtsas Löfving inte om. Jag tycker för min del att Löfving bör avgå eller alternativt avsättas och jag förutsätter att polisstyrelsen i stockholms län inte bara kommer att se på när det här bara fortgår.

Nu över till något helt annat som det heter. I veckan som gick hade vi trafiknämnd. Jag sitter som ersättare i trafiknämnden och förundrades över mina kollegor i de andra allianspartierna. Vi var alla överens om att etapp 1 av spårväg syd ska byggas mellan mellan Flemingsberg och Skärholmen, men av någon outgrundlig anledning vill moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna att denna första etapp ska kunna föregås av en s k BRT-lösning, (som enkelt uttryckt är bussar som går på en särskild banvall).

Vem tror att ett byggande som innebär en lösning för flera miljarder kommer efterföljas av en spårväg? Risken att man bygger fast sig i en busslösning är stor. Till mina allianskamrater säger jag därför; gör om och gör rätt från början!

Om detta har även flera av min FP-kollegor skrivit om, så läs därför gärna vad Birgitta Rydberg, Malin Danielsson och Madeleine Sjöstedt skriver.




 

söndag 7 oktober 2012

Även ett justitieråd borde ha omdöme!

Göran Lambertz är uppenbarligen en debattglad person. När Lambertz var justitiekansler uttalade han sig om väldigt mycket. I den rollen tycker jag att det för det mesta var helt ok. Men i Lambertz nya roll, som justitieråd, känns det ytterst tveksamt.

Ett justitieråd är en domare i Högsta domstolen. Han är således domare i landets högsta domstol för tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av hovrätter. En domare i Högsta domstolen får inte inneha eller utöva något annat ämbete. Däremot kan de åta sig uppdrag som till exempel skiljeman.
Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statsråd, justitiekansler eller andra typer av högre uppdrag. Men i övrigt är Högsta domstolen sista instans för överklaganden.

När ett mål har avgjorts av en hovrätt kan det överklagas till Högsta domstolen. Domstolen beslutar då först om prövningstillstånd, d v s om målet överhuvudtaget ska tas upp av Högsta domstolen. (Det finns dock undantag då Högsta domstolen måste ta upp ett ärende).
Högsta domstolen tar också upp ärenden om resning, d v s om ett ärende som en gång har avgjorts skall tas upp på nytt. För att resning skall beviljas krävs att nya omständigheter har framkommit som kan påverka domen.

Göran Lambertz har under sin tid som justitieråd uttalat att Tomas Quick är skyldig till flera av de mord som han nu friats från, att Polisen gjort ett dåligt jobb med Palmeutredningen och nu senast uttalade han att våldtäktsdomen mot Billy Butt borde omprövas.
Jag är ingen jurist, men att en domare i Högsta domstolen uttalar sig om än det ena och än det andra känns inte rätt. Naturligtvis har vi alla som bor i Sverige en grundlagsfäst yttrandefrihet, så även justitieråd, men jag hävdar att justitieråden, inklusive Lambertz, måste använda sin yttrandefrihet med omdöme. Jag tycker det är märkligt att en ledamot av Högsta domstolen inte förstår det!

söndag 30 september 2012

Blåsarsymfonikerna lever!

I mitt förra blogginlägg skrev jag om den svåra ekonomiska situation som Blåsarsymfonikerna hamnat i. I tisdags kom det glädjande beskedet att landstinget ger Blåsarsymfonikerna det förskott som föreningen behöver för att leva vidare.

Därmed är dock inte problemen ur världen. Men med en ny reviderad ekonomisk plan så finns det stor chans att föreningen framöver klarar sig igenom de framtida svårigheterna. Planen lever upp till de krav som landstingets kulturnämnd satt upp och utgår från att hyreskontraktet upphör tidigare än beräknat och att hyran sänks. Dessutom ska man spara in på marknadsföring och på konsulter. På så sätt räknar Blåsarsymfonikerna med att kunna fortsätta driva konsertlokalen Musikaliska med vinst under 2013.

Tisdagen den 25 september blev därför en glädjens dag för för oss alla som kämpat för att Blåsarsymfonikerna även ska kunna höras i fortsättningen. Som f d ledamot i styrelsen för Blåsarsymfonikerna kan jag inte annat än att säga grattis och lycka till framöver!

Läs också gärna vad kulturlandstingsrådet Anna Starbrink skriver om Blåsarsymfonikerna på sin blogg!

söndag 16 september 2012

Blåsarsymfonikernas ekonomiska problem

Den ekononomiska situationen i Blåsarsymfonikerna har varit ett aktuellt tema under den gångna veckan, både i Dagens Nyheter och på VD Fredrik Österlings blogg. Sedan 2009 har jag varit landstingets representant i Blåsarsymfonikernas styrelse. Tisdagen den 11 september 2012 lämnade jag in min avsägelse för detta uppdrag. 

Blåsarsymfonikerna, som är en förening och som är ägare till ett bolag, (Musikaliska Nybrokajen AB), har länge haft ekonomiska problem. När jag kom med i styrelsen hade föreningen ett balanserat underskott på ca 2,5 Mkr. Redan från början hävdade jag att föreningen måste ha som ambition att få ned detta underskott. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att landstinget inte är ägare till Blåsarsymfonikerna eller till Musikaliska. Detta är en stor skillnad, t ex i förhållande till Kungliga filharmonikerna i Stockholms konserthus, där landstinget har ett ägaransvar. Detta anser jag spelar stor roll.

Fram till 2011 hade Blåsarsymfonikerna sin verksamhet i Sickla. Detta i ganska så dyra och inte heller så väl anpassade lokaler för sitt ändamål. Under större delen av 2010 undersöktes en flytt och såsmåningom fick styrelsen information av VD om att en flytt till Nybrokajen 11-13 var möjlig.

Jag har avgått ur styrelsen på grund av den kritik som riktas i en PM författad av kuturförvaltningens chef Hans Ullström. I denna riktas kritik mot styrelsen på flera punkter, men bl a när det gäller engagemanget i bolaget Musikaliska och ägandet av lokalerna vid Nybrokajen 11-13. Det här är också en av punkterna där jag så här i efterhand kan tycka att styrelsen gjorde ett strategiskt misstag, även om engagemanget i lokalerna omgärdades av en hel del otur.

Landstinget har i många år givit förskott på det bidrag som Blåsarsymfonikerna skulle få nästkommade år. Så gjordes även under 2011. Detta har varit nödvändigt beroende på den hårt ansträngda ekonomiska situationen, framförallt den likviditetsmässiga. Om inte landstinget hade ställt upp på tidigare förskott, hade Blåsarsymfonikerna ännu tidigare hamnat i den situation som de är i nu. 

Men till skillnad från tidigare år, så hade nu landstingets kulturnämnd ett tillägg till beslutet om förskott. Kulturnämnden ville nämligen att det skulle upprättas en ekonomisk plan som gjorde att Blåsarsymfonikerna framöver skulle undvika att inkomma med begäran om förskott.

Det som sedan inträffade var att bolaget Musikaliska gick med stor förlust. Även föreningen gick med förlust och det samlade balanserade underskottet för bolag och förening uppgick i storleksordningen till ungefär 6 miljoner kronor.

Jag insåg att detta var på väg att bli en stor katastrof. Några i styrelsen, där både anställda och några som är rekryterade externt sitter, såg det som självklart eller i varje fall nästintill självklart att det var landstinget som skulle rädda situationen genom att gå in med pengar. Jag försökte då påtala att detta definitivt inte var en någon självklarhet. Jag menade istället att vi skulle arbeta i enlighet med landstingets önskan, d v s att ta fram en åtgärdsplan för att förhindra framtida förskott och dessutom reda ut vår ekonomiska situation.

I april såg jag mig tvungen till att skriva en skrivelse till styrelsen. Skrivelsen gick ut på att Blåsarsymfonikerna inte med automatik kan räkna med (som jag uttryckte det) "att någon extern organisation ordnar upp finanserna". Med detta ville jag markera att det definitivt inte fanns någon automatik i att landstinget, staten eller någon annan offentlig aktör, bara skulle gå in och täcka ett så stort underskott.

Jag ville också med skrivelsen säga att vi skulle följa landstingets beslut och upprätta en plan för hur förskott skulle undvikas framöver. Styrelsen beslutade i enlighet med min skrivelse, men jag inser nu att jag borde ha lagt den ca två månader tidigare.

Vi är många som bär ansvar för den uppkomna situationen. Landstingets kulturnämnd sammanträder den 25 september. Då tar nämnden ställning till Blåsarsymfonikernas ansökan om bidrag. Förhandsbeskedet är att ansökan kommer att avslås. Det kan naturligtvis rent teoretiskt bli någon form av politisk uppgörelse, men min bedömning är att det dessvärre är politiskt omöjligt. Jag beklagar det och jag beklagar hela den uppkomna situationen. Jag kan bara hoppas att situationen på något sätt löser sig. Hur vet jag inte.
         

fredag 7 september 2012

En AIK inspirerad blogg!

Dagens blogg är helt AIK-inspirerad. Imorgon händer nämligen minst två saker som AIK är involverade i, bland mycket annat.

Det första är det s k Gnagisloppet, som är en löptävling för barn mellan 6-12 år. Läs mer här!

Det andra som AIK är involverade i (på flera olika sätt) är Solnadagen. En höjdpunkt blir givetvis fotbollslaget som nyss gjorde en bragd i Moskva, men även andra idrotter kommer vara närvarande, t ex innebandyn, där jag själv är involverad.

Välkomna till en rolig dag! 

söndag 26 augusti 2012

(S) går bakåt i SIFO och spårvagnar är en självklarhet!

I dagens SIFO-undersökning backar socialdemokraterna med 4,5 % till 34,3%. Det är första gången med den nye partiledaren Stefan Löfven som en så här kraftig tillbakagång inträffar. Löfven har ända sedan han blev partiledare hållit en låg profil, till skillnad från sin företrädare Håkan Juholt som högg på det mesta som rörde sig i politiken.

Om den här tillbakagången får Löfven att bli mer offensiv är väl svårt att veta. Men helt klart är att taktiken känns igen från tiden då Mona Sahlin påbörjade sin partiledartid. Den gick ut på att säga så lite som möjligt och undvika svar i kontroversiella frågor. Jag vill inte dra alltför många liknelser mellan Sahlin och Löfven, men helt klart är ju närmare vi kommer valet 2014, desto mer säkert är det att Löfven och socialdemokraterna måste visa färg och ställningstaganden, även i de frågor som känns obekväma.

Spårväg city, etappen mellan Hamngatan och Djurgården, har nu funnits i dryft två år. Spårvägens resenärer tillhör SL:s allra nöjdaste, punktligheten för spårvagnen är bland det bästa i hela SL-trafiken och ökningen av antalet resenärer är påtaglig. Antalet har överträffat gamla busslinje 47 med hästlängder. Under juli hade spårvagnen i genomsnitt ca 25 300 resenärer per dag, vilket är betydligt fler än SL:s beräkningar.

Mina slutsatser av detta är givna. Ni kan läsa om dem på min hemsida, men kort sett går de ut på att införa spårvagnstrafik på SL:s stombusslinjer så fort som möjligt och även bygga spårväg till Karolinska och inget annat. När ska alla skeptiker, inklusive socialdemokraterna, förstå detta?

söndag 19 augusti 2012

Vem bör dömas till fängelse?

Efter domen i Moskva mot den ryska punk- och feministgruppen Pussy Riot för huliganism, så finns det anledning att fundera över vilka som borde och inte borde dömas till fängelsestraff och även vilka som borde få sitta av sina fängelsestraff.

En rysk kyrka kanske inte var den mest lämpligaste platsen som Pussy Riot valde för att föra ut sitt budskap. Protesten borde kanske ha framförts på en annan plats och vid ett annat tillfälle. Men oavsett detta så är det givetvis fullständigt absurt att de tre gruppmedlemmarna döms till fängelse. Som mest kan jag tycka att gruppen har visat lite dåligt omdöme när de framfört sina protester i en kyrka, men dåligt omdöme brukar man sällan få fängelse för. Utan att exemplifiera, så finns det bra många personer som genom historien visat prov på dåligt omdöme, men som värst brukar domarna i sådana fall på sin höjd bli böter.

En annan person som råkat illa ut är Julia Tymosjenko. Hon har dömts till hela 7 års fängelse för maktmissbruk. Men här handlar det mer om att den sittande presidenten i Ukraina, Viktor Janukovytj, vill få bort en politisk motståndare. Så givetvis har Pussy Riot och Julia Tymosjenko ingenting med varandra att göra, mer än att de är felaktigt dömda. Det är möjligt att man även i Tymosjenkos fall kan säga att hon hade dåligt omdöme när hon skrev på avtalen om gasleveranser med Ryssland, men i de allra flesta länder som med gott samvete kan kalla sig för rättsstater, hade inte någon åklagare ens funderat på att åtala Tymosjenko.

En person som däremot åtminstone borde prövas mot rättvisan är Julian Assange. Under ett besök i Sverige i augusti 2010 anhölls Assange i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Efter många turer så häktades Assange i sin frånvaro och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen. Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen och återigen efter många turer och överklaganden har Assange nu fått asyl i Ecuador (av alla länder på jorden).

Förutom att Assange i mina ögon med fog kan kallas för en rättshaverist, så är det rent fegt av honom att inte låta sin sak bli prövad i svensk domstol. Om detta har för övrigt även riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) skrivit om.

Jag vet inte om Assange är skyldig, men är han det, så anser jag med fullständig bestämdhet att han bör skickas i fängelse här i Sverige. Däremot borde en demonstrerande punkgrupp i Ryssland och en före detta preminärminister i Ukraina omdelbart släppas på fri fot!


   

söndag 12 augusti 2012

Sommaruppehållet är över!



Det var länge sedan jag skrev här på bloggen nu. Som så många andra har jag haft semester och sommaruppehåll från bloggandet. Men nu, efter återgång till jobb och annat, så börjar det mesta kännas lite mer normalt igen.

Det har naturligtvis hänt en hel del under min frånvaro från bloggandet. Men jag lämnar konflikten i Syrien och OS (för att ta två vitt skilda händelser) därhän och försöker istället blicka lite framåt och jag håller mig då till min egen lilla värld, trafikpolitiken här i Stockholm och i länet i övrigt.

Det blir nämligen en ganska så intressant höst. I december kommer landstingets trafiknämnd att fatta beslut om en förstudie, som bygger på den stomnätsstrategi som tidigare antagtis. Detta är viktigt ur främst två synvinklar, dels för att det avgör hur den framtida Hagastaden ska trafikeras, dels för att det anger en inriktning för om de blå bussarna i Stockholms innerstad ska konverteras till spårvagnar och i så fall i vilken takt detta ska ske.

En förstudie är dock inte ett beslut om att genomföra några projekt, men beslut om genomförande måste också komma inom kort, eftersom projektet för Hagastaden har en kritisk tidpunkt, nämligen det år, 2017, som Nya Karolinska ska vara färdigt.

Jag vågar ännu så länge inte tro på vare sig spårväg till Hagastaden eller på de nuvarande blåbusslinjerna. Men jag hoppas!

Avslutningsvis. Det är inte så ofta som jag här på blobben gör reklam för mig som person. Mest gör jag ju det indirekt genom tyckande. Men nu kan jag inte låta bli - mest på grund av stolthet!

Vid AIK Innebandys årsmöte den 19 juni valdes jag till ordförande. Det är ett stort förtroende, som givetvis också är förpliktigande, men som jag tycker är oerhört roligt. Tack alla underbara AIK:are för det förtroendet!

Eftersom jag också ibland också extraknäcker som statist så vill jag tipsa om två helt olika filmer där jag är med. Den första är en reklamfilm för Suzuki

I den andra är jag med som journalist i inledningsscenerna till filmen Cockpit . Den får ni gärna gå och se på bio. Gör det! Inte bara för att försöka se om ni hinner att se mig, utan för att det är en bra film. Jonas Karlsson har huvudrollen och spelar i mitt tycke väldigt bra!

söndag 24 juni 2012

Sommarhälsningar

Har sommaren kommit? Ja, enligt almanackan är det så, men det har ju inte precis varit någon extrem sommarvärme ännu. I dagens DN kan man dessutom läsa att vi i Sverige riskerar att få vänja oss vid det här regniga vädret. Tråkigt, usch och fy, säger jag. Men vad gör man? Mer än att åka iväg någon annanstans?

Jag funderar som bäst på om jag ska byta blogginstrument och gå över till wordpress som många andra har gjort, men jag har bestämt mig för att vänta med det beslutet till efter sommaren. Nu är det ju snart semester och därmed vila från både jobb och andra förpliktelser. Vi kommer i år att bege oss till den inte helt okända orten Trollhättan, för att se vad Trollhättan och andra näraliggande kommuner har att erbjuda.

Jag tänkte avsluta det här blogginlägget med att ge en liten kommentar till en av dagens tidningsrubriker. Förutom att Dagens Nyheter skriver om vårt framtida svenska klimat, skriver de också bl a om den ökade stressen med våra tekniska innovationer. Mer än var tredje tysk anses vara stressad av internet och mobiltelefoner. Jag skulle anta att vi här i Sverige skulle få ungefär samma utfall om det gjordes en motsvarande undersökning här. Själv känner jag ingen jättestress, men jag vet personer som blir helt tokiga om de inte har mobiltelefonen i närheten av sig eller har chansen att bli uppkopplade på nätet. De lever i den här stressvärlden och i mitt tycke så mår de inte särskilt bra.

Jag tror att i en framtid så kommer det bli en sport att inte bli nådd. Åtminstone tror jag att vi måste komma till det stadiet, eller med andra ord; ta och lugna ner oss lite. Annars kommer alltför många av oss att hamna i stressrelaterade sjukdomar. Så - med andra ord - ta det nu lugnt! Ha en skön sommar och semester! Och du - testa att stänga av mobiltelefonen och ta framförallt inte med dig datorn dit du ska. Man behöver inte vara nåbar jämt!

söndag 27 maj 2012

Euphoria!

Igår vann Loreen och Sverige Eurovisionsschalgerfinalen! Det är stort! Jag ska villigt erkänna att jag inte hade Loreen som vinnare i den svenska uttagningen och om det har jag för övrigt skrivit om tidigare här på min blogg. Eftersom jag tycker att Loreens härliga låt är av den karaktären att det krävs flera lyssningar för att man ska tycka den var bra och att jag också trodde den var lite "för konstig", så hade jag bl a Dannys låt före Loreens. Men det är ju bara att konstatera - jag hade fel! Loreen tog alla med storm och hela 18 länder hade Loreen och Sverige på första plats. Helt fantastiskt! Ett stort grattis! Jag är säker på att alla svenskar, ja t o m alla som bor i Sverige, (även de som inte har svenskt medborgarskap) är stolta över hur Loreen framförde sitt bidrag och vi tyckte självfallet att det var oerhört kul att hon vann. Åtminstone borde alla vara glada och stolta. Men uppenbarligen inte riktigt alla. Björn Söder, partisekreterare i Svergedemokraterna, tycker inte att vårt svenska bidrag är tillräckligt svenskt. Om man läser DN-artikeln så ska osvenskheten bestå i att Loreen inte sjunger på svenska. Jag tror att skon klämmer någon helt annanstans för Björn Söder. Han säger det inte bara rent ut. Jag är säker på att ni som läser det här förstår vad jag menar. Men ärligt talat så ska vi nog alla strunta i vad en och annan Sverigedemokrat tycker idag. Sverige har vunnit Eurosvisionsschlagerfinalen på ett överlägset sätt! Det kommmer jag leva länge på!

tisdag 15 maj 2012

Nytt FP-program om trafik + lite grann om framtida välfärd

Förra veckan antog Folkpartiet i Stockholm ett nytt trafikpolitiskt program. Programmet är ganska så radikalt, men inte desto mindre nödvändigt. I programmet finns många idéer för framtiden, med stora satsningar på kollektivtrafik, cykelvägar och gångstråk. I programmet finns också flera insatser för att öka framkomligheten i trafiken, främst i Stockholms innerstad. Eller – för att tala klartext – minskningar av privatbilismen! Några av de punkter i programmet som jag är mest nöjd med är: · På sikt bör alla stombusslinjer i innerstaden omvandlas till spårvägslinjer, då moderna spårvagnar har större kapacitet än dagens bussar samtidigt som de är snabbare, tystare och energieffektivare. I ett första steg bör linje 4 omvandlas till spårväg, samt Spårväg City byggas ut mellan Essingeöarna och Ropsten. På så sätt omvandlas nuvarande busslinje 1 till spårväg. Övriga stombusslinjer i innerstaden bör konverteras till BRT5-inspirerad trafik som förebereder sträckorna för framtida spårvagnstrafik. · På de sträckor där det behövs bör kollektivtrafiken ges helt egna körfält och prioritet i trafiksignaler. Detta innebär att plats kommer att tas från gatuparkeringar och biltrafik. Det är en nödvändig prioritering för ökad framkomlighet. · Staden bör tillsammans med landstingets trafiknämnd utreda om delar av stomsträckorna, där det finns alternativa resvägar för biltrafiken och där det är en nödvändighet för kollektivtrafikens framkomlighet, under högtrafiktimmarna ska stängas av för vanlig biltrafik. Programmet i sin helhet kan du läsa här: Trafikpolitiskt program för Folkpartiet i Stockholms stad. Fler som bloggat om programmet är: Madeleine Sjöstedt, Lotta Edholm, Rasmus Jonlund, Jesper Svensson Jag vill också i denna blogg uppmärksamma en helt annan fråga, nämligen den om framtidens vård och äldreomsorg. I minst två DN-artiklar, (en av Peje Emilsson och en av Hans Dahlgren från centerpartiet) så talar de mycket riktigt om att 40-talisterna måste bli den generation som får betala mer i egenavgifter för sin omsorg. Detta ska bli intresserant att se, för att just 40-talisterna har ju annars varit vana vid att skrika på att samhället i olika former alltid ska ta hand om dem. Det har alltid varit samhället i form av stat, kommuner och landsting, som har finansierat deras välfärd. Så jag vill nog se hur vi andra klarar den debatten med 40-talisterna innan jag i så fall äntligen kan säga att de i varje fall betalar för någonting på egen väg.

tisdag 1 maj 2012

1:a maj

Idag är det den 1:a maj och därmed ”Arbetarnas fria dag”. Av tradition så är vi alla lediga den här dagen, oavsett om vi är arbetare eller tjänstemän. Det har jag ingenting emot. Den här bloggen kommer inte handla om att jag inte tycker att vi ska vara lediga den här dagen och den kommer heller att vara något inlägg i en eventuell debatt om att avskaffa dagen av en eller annan anledning. Däremot så kan jag ju säga att det här är den enda dagen på året då jag inte är så våldsamt road av att se och höra på nyhetssändningarna. Som allianspolitiker så vet jag att nyheterna en sån här dag kan sammanfattas med att allt som alliansregeringen gör är fel och socialdemokraterna och vänsterpartiet skulle kunna göra allt mycket bättre. Så att jag avstår helst från det! Å andra sidan är jag glad över att retoriken från den röda sidan numera handlar om att vara mot den borgerliga regeringen. När (S) själv satt i regeringsställning blev 1:a maj lätt lite patetisk, eftersom demonstranterna då demonstrerade mot sig själva. Eller vad demonstrerade man annars emot? Allt det som stod på demonstrationstavlorna kunde de ju själva genomföra. Med de här raderna så önskar jag er alla en bra avslutning på er 1:a maj, oavsett om ni tillbringat den i något demonstrationståg, eller som jag, tagit det lugnt här hemma!

söndag 15 april 2012

Björn Eriksson föreslår det enda rätta!

En av de motioner som jag lämnade in till folkpartiets landsmöte förra året handlade om att polisen inte ska kunna ta godtyckligt betalt av våra idrottsföreningar. Via en dom i kammarrätten så har polisen fått rätt att ta betalt för sin polisbevakning om det bevakande evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag. Detta har naturligtvis varit fullkomligt absurt, eftersom det givetvis inte bör vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningväg.

Till min stora glädje så tycker även regerings utredare på området, Björn Eriksson detta. I Dagens Nyheter skriver han bl a att "Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Så mycket bättre än så kan väl inte det hela sägas. Nu hoppas jag bara att regeringen kommer fram till samma förslag.

Även kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är positiv till Björn Erikssons förslag. Läs gärna om det i hennes blogg!

söndag 1 april 2012

Det är inte lätt att vara med i idrottsrörelsen

Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.

Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.

Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.

Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.

Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.

När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.

söndag 25 mars 2012

Rudins absurda jämförelse och en artikel som gav en aha-upplevelse

Jag läser ganska så många tidningsartiklar under en vecka. Två av dem vill jag uppmärksamma här på bloggen.

Den första är en intervju med Tomas Rudin (S), oppositionsborgarråd i Stockholm. Han intervjuas i Dagens Nyheter under rubriken "Tomas Rudin - en man med en plan". Riktigt vad rubriken syftar på förstår jag inte riktigt, eftersom Rudin för mig mest är känd för att vara emot det nu beslutade förslaget om förnyelsen av Slussen. För mig är han den socialdemokratiske populisten som bara är emot de nya planerna, utan att ha något eget alternativ.

Men det är en sak som Rudin säger på slutet i artikeln som jag tycker är värd att kommentera. Där säger han följande, (efter att ha fått frågan om hur han kommenterar att han fått intern kritik för att fokusera kring kampanjer om graffiti):

"Jag skäms över att bo i en stad som har ”nolltolerans”, jag vill ha en ”toleranspolicy” där vi säger att vissa saker är okej. Allt som inte är olagligt ska vi acceptera. Att Folkpartiet, liberalerna, inte begriper det här är konstigt. I den här frågan är jag i sanning liberal. Den största frihetssymbolen i vår tid är Berlinmuren. På den ena sidan fanns det gatukonst och på den andra k-pistar. Och Folkpartiet har valt k-pistarna!"

För det första är inte Tomas Rudin liberal och för det andra så är den jämförelse som Rudin gör fullkomligt absurd. Han jämför alltså det elände som de boende i östra Berlin utsattes för med hans kampanj för grafitti. Jag tycker Rudin borde be alla de som flydde och försökte fly över till den västtyska gränsen för frihet om ursäkt för den jämförelsen.

Den andra tidningsartikeln som jag vill kommentera är en artikel i Svenska Dagbladet. Det är en debattartikel med rubriken "Sturmark har byggt upp en huliganrörelse". Jag har tidigare kommenterat Sturmarks organisation Humanisterna här i min blogg. Men med den här artikeln skulle man kunna säga att mycket av pusselbitarna faller på plats.

När jag första gången hörde talas om Humanisterna, eller Human-Etiska förbundet, som det då hette, var någon gång på 1980-talet. Jag uppfattade då att föreningen kämpade för att Sverige skulle vara fortsatt sekulärt och att man accepterade både ateister och agnostiker i föreningen.

Men på senare år har något hänt. Jag kan själv inte verifiera att det som står i artikeln (som är skriven av Börje Peratt) stämmer fullt ut, men det jag har märkt är att Humanisterna blivit en mer militant och intollerant organisation, där man mer har tryckt på att det är ateismen som gäller.

Eftersom jag själv är troende kristen blir jag både rädd och förskräckt över den ton som organsiationen Humanisterna numera har. Jag kan acceptera att folk inte delar min tro. Jag kan givetvis också acceptera att folk väljer att inte tro på någon gud överhuvudtaget. Men däremot har jag svårt att acceptera folk som förvägrar mig min tro och jag upplever att Humanisterna och Christer Sturmark står för den linjen. Ur den synvinkeln var Börje Peratts artikel en mycket stor aha-upplevelse.

söndag 18 mars 2012

T-bana till Nacka är bra, men nu måste innerstadsproblematiken lösas!

Under den här veckan kom beskedet att det blir tunnelbana till Nacka. Beskedet är logiskt, eftersom fler och fler väljer att bosätta sig i vårt län och kommunerna Nacka och Värmdö är två av de kommuner som växer snabbast, sett i förhållande till sin folkmängd.

Med tunnelbanebygget förbereds ett trafiksystem i ett län där det i en framtid kommer bo 3 miljoner invånare. För att hitta en motsvarande tunnelbaneutbyggnad, så måste vi gå tillbaka till 1970-talet. Länet står inför ett behov av att att knyta ihop ett växande län med nya spårlösningar, bland annat tunnelbana.

Jag är för den här tunnelbaneutbyggnaden och har varit det länge. När väl det är sagt ska man veta att att den medför två nackdelar. För det första tar den lång tid att bygga. Det är nästan så att jag kommer att hinna gå i pension innan den är färdig, (den beräknas vara klar år 2020). För det andra slukar utbyggnaden en stor del av de framtida investeringsresurserna. Beroende på vilken lösning som väljs så kostar utbyggnaden någonstans mellan 11-16 miljarder kronor.

Därför blir det framöver än mer viktigare hur vi prioriterar bland de framtida trafikinvesteringarna. Tunnelbana till Nacka är en bra prioritering, men i fortsättningen kan vi, av flera skäl, inte stirra oss blinda på tunnelbanelösningar.

Kommande investeringar måste istället lösa problemet med ytträngseln i innerstaden och det kan inte göras med tunnelbana. För att stadsmiljön ska bli attraktiv ur trafiksynpunkt, så måste trafiken minska och den trafik som finns måste komma fram på ett bättre sätt. En del i detta kan göras genom en minskning av privatbilismen. Detta åstadkoms genom införade av olika former av restrktioner. Men kollektivtrafiken i sig måste också bli mer attraktiv.

Jag har sagt det förr och kommer säga det fler gånger. De blå bussarna måste konverteras till spårvagnslinjer. Det stomlinjenät som nu är ute på remiss måste innebära en spårvagnsutbyggnad och då gärna med start av den mest belastade linjen, nuvarande blåbusslinje 4. Den borde redan nu har varit konverterad. Så - ju förr desto bättre!

Läs gärna också följande bloggar i samma ämne
Lotta Edholm (FP
Birgitta Rydberg
Anna Starbrink
Christoffer Fagerberg
Ander Ekegren
Jesper Svensson

söndag 11 mars 2012

Melodifestivalbetraktelser

Så har det då återigen varit melodifestivalfinal här i Sverige och jag hade inte Loreens låt som den bästa, men tycker ändå att hennes låt var helt ok. Inget att skämmas för ute i Europa, som det hade varit om Torsten Flinck eller Björn Ranelid hade vunnit. Då hade jag inte ens sett på den internationella finalen, vare sig semifinal eller final, men nu känns det att jag helt klart kan hålla på Sverige även den här gången. Det har ju funnits gånger då jag inte har kunnat det. Jag säger bara Anna Bergendahl…

Jag hade Danny som segrare och tycker lite synd om honom för att han nu har kommit tvåa i tävlingen två år i rad. Men, om inte jag minns helt fel, så fick ju Lena Philipsson tävla i slutfinalen först på fjärde försöket. Så jag hoppas det blir Dannys tur någon gång.

I ärlighetens namn så hade jag fler låtar före Loreens i mitt protokoll, men som sagt, för mig är det en ok låt att skicka iväg till Baku. Även den internationella juryn hade ju Loreen som vinnare, vilket talar för att låten i varje fall inte helt och hållet kommer göra bort sig där borta i Azerbaijan.

Lycka till Loreen! Jag håller på dig från och med nu!

söndag 4 mars 2012

De ryska makthavarna skjuter sig själva i svansen!

Flera tidningar kan ikväll på sina hemsidor rapportera om valfusk i presidentvalet i Ryssland, bl a Svenska Dagbladet. Frågan är naturligtvis inte om fusk har förekommit eller inte, utan snarare hur stor omfattning fusket är.

Det är alltid allvarligt när det fuskas i val, men det är extra allvarligt när fusket görs i s k demokratiska val. I vissa odemokratiska stater är ju ändå utgången given, men i t ex Ryssland så försöker de nuvarade makthavararna få oss att tro att allt går rätt till när det i själva verket är ett omfattande fusk.

Men de här fuskande politikerna får alltid till slut sin dom. Den brukar hård. Folket brukar tröttna och en majoritet kommer att kräva rättvisa val och de sittande makthavarna sopas från banan. Så hände i t ex Ukraina via den s k oranga revolutionen. Att sedan samma makthavare nu har kommit tillbaka är en annan sak. Vi får väl nu se hur det går för Ryssland på lång sikt. För min del tror jag att Vladmir Putins saga snart är all.

Avslutningsvis vill jag från sportens värld gratulera Zlatan Ibrahimovic till en storartad insats i Milantröjan, med ett äkta hattrick i målprotokollet, Jörgen Brink till tredje raka vinsten i Vasaloppet och inte minst en vinst för mitt kära herrlag i AIK Innebandy som gjorde bra ifrån sig högt uppe i norr, när laget slog Umeå med 5-4.

söndag 26 februari 2012

Välkommen prinsessan Estelle!

En av de stora händelserna den vecka som varit är givetvis att Sverige har fått ytterligare en tronarvinge, en prinsessa, prinsessan Estelle!

Prinsessan är ett efterlängtat barn. Givetvis främst av hennes föräldrar och den övriga familjen, men även bland oss som föredrar att Sverige även fortsättningsvis ska vara en monarki. Jag själv vill ha en monarki på det sätt som den har utvecklats genom åren. Jag är väl medveten om att vi genom monarkin inte väljer vår statschef, det är en nackdel, men fördelarna som finns överväger.

Vårt kungahus ger oss en trygghet och en stabilitet i tillvaron och det är inte heller fel att den ger oss lite flärd, även för oss som är betraktare på avstånd. Livet består av många olika dimensioner och jag anser att kungahuset är en sådan dimension, något som är svårt att förklara och uppenbarligen omöjligt att förstå för de som önskar att Sverige ska bli en republik.

Jag vill därför avslutningsvis önska prinsessan all lycka och välgång i livet! Välkommen prinsessan Estelle!

söndag 19 februari 2012

Svenska Dagbladets journalister på höga hästar + Björn Ranelid

Svenska Dagbladet har under den här veckan som varit haft flera reportage om svinfluensan och om beslutet att massvacccinera befolkningen. Av det jag har läst så har inte Svenska Dagbladet eller någon annan media direkt riktat några anklaganden mot vare sig politikerna eller professionen för det fattade beslutet. Men bakom reportagen anser jag att man i varje fall kan andas sådana tendenser. Exempelvis har man rapporterat att väldigt få har räddats av vaccinet, enbart sex skulle ha dött, o s v. (Den artikeln finns i den bifogade länken här ovan).

Till skilland från politikerna så behöver ju journalisterna aldrig fatta de svåra besluten i sådana här sammanhang. Det är lätt att sitta och rapportera och kritisera i efterhand, men jag bara undrar hur det skulle ha låtit om det inte hade blivit någon massvaccinering och tusentals personer skulle ha dött. Naturligtvis är det oerhört synd om de barn som har drabbats av narkolepsi. Jag lider tillsammans med de barnen och deras familjer. De måste få all den hjälp av samhället som de behöver. Men jag gillar inte att vare sig Svenska Dagbladet eller andra massmedia försöker sätta sig på höga hästar och säga att det var fel med att vaccinera hela befolkningen mot svininfluensa. Det är alltför lätt för journalister att utdöma ansvar i efterhand.

I övrigt undrar jag (med försök till att ställa en stillsam fråga) vilka idioter det är som röstar fram Björn Ranelid till en final i Melodifestivalen? Har en majoritet av de som röstar fått fullständig hjärnsläpp eller vad är det frågan om? Man måste väl ändå ha kravet på de bidrag man röstar på att de ska vara möjliga för övriga Europa att rösta på. Detta är ju en fullkomlig omöjlighet när det gäller Ranelids bidrag.

söndag 5 februari 2012

Ibland kan man bli trött...

Just nu finns det saker och ting som jag mer eller mindre är väldigt trött på. Därför följer här en sån lista och jag bör kanske påpeka att det inte finns någon rangordning mellan de respektive punkterna.

1. Min förkylning. Den har inte varat så länge och jag vet ju att den är av övergående natur, men ändå.

2. Syrien. Jag blir så trött på alla diktatorer som förtrycker sitt eget folk, men jag blir egentligen ännu tröttare på de som håller förtryckarregimerna under armarna, i det här fallet Ryssland och Kina. Men - större dikatatorer har ju fallit, så....

3. Kristdemokraternas nya familjepolitiska program. Det är i och för sig ok att tycka som KD gör. Som liberal så är inte jag den som säger att man inte får tycka så. Men om man gör det, så måste man också samtidigt erkänna att man är för en politik som gör att fler kvinnor kommer att vara hemma med sina barn i förhållande till männen. En del kvinnor vill säkert det, men det kommer då också att leda till en mer ojämställd arbetsmarknad, till kvinnornas nackdel.

4. Dödsskjutningarna i Malmö. De är väl egentligen mer oroväckande än något annat. Att polisen inte heller ger besked om vad för typ av skutningar det är, innebär än mer oro. Jag menar, är det kriminella gäng som håller på eller vilka är det som skjuter?

5. Kylan. Jo, jag vet, jämför man med Kvikkjokk så är ju våra ca 10-12 minusgrader rena sommarvärmen. Men jag har inte bett om att få det kallt, jag har inte ens bett om att få vinter!

6. Melodifestivalens första deltävling. Kan vi inte bara slippa artister som Sean Banan och Torsten Flinck. Vad ska övriga Europa tro, om olyckan skulle vara framme?

Om nu någon tycker att jag klagar för mycket, så kan jag ju avsluta med något jag tycker är bra! Härligt att Sverige vann VM-guld i bandy!

söndag 29 januari 2012

Socialdemokraternas nya partiledare och Nordeas skitstövel

Så har nu socialdemokraterna valt en ny partiledare, på rekordkort tid och inte på det vanliga sättet via en kongress, utan genom partistyrelsen. Partiers stadgar är ju olika och utan att lägga någon värdering i det hela, så kan jag konstatera att Folkpartiet inte hade kunnat gjort samma sak. I våra stadgar står det att partiledaren ska väljas av vårt landsmöte.

Men oavsett hur Stefan Löfven blivit vald så ska det bli intressant att se vad som händer med det socialdemokratiska partiet. En nyvald partiledare brukar alltid innebära att partiet går framåt. Frågan är hur mycket? Den andra intressanta frågan är naturligtvis vilket avtryck valet av Löfven kommer göra i sakfrågorna. Han har till exempel förespråkat en helt annan linje för kärnkraften än den avvecklingslinje som (S) för närvarande står för. Kommer den att ändras och i vilka andra frågor blir det i så fall en kursändring för partiet?

För övrigt har jag den här veckan ännu en gång retat upp mig på Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos. Jag utnämnde honom till skitstövel i min blogg för några månader sedan. Det omdömet kvarstår! Nu vill han inte ens stå för sina horribla uttalanden som han gjorde vid det tillfället och han säger att det inte var han som fixade till avtalet med Nordeas tillträdande VD. Tala om att fly undan sitt ansvar. Björn Wahlroos är härmed en skitstövel i kvadrat!

lördag 21 januari 2012

Färdtjänst, Arvikas kulturbyggnader och äldrefonder

Juholt (S)
Den mest uppmärksammaste händelsen nu i helgen är givetvis Håkan Juholts avgång, men den tänkte jag inte kommentera, mer än att säga att den var väntad. I längden blev Juholt ohållbar även för de mest inbitna sossarna.

Färdtjänstens resetilldelning
Istället tänkte jag kommentera lite andra saker. Från årsskiftet är jag inte längre ledamot i sjukvårdsstyrelsen city, utan har istället gått över till landstingets trafiknämnd. Jag har också fått ett uppdrag som ledamot i trafiknämndens färdtjänstutskott, som hanterar resor för funktionshindrade. Färdtjänstfrågor har genom åren varit en prioriterad verksamhet för Folkpartiet. Under förra mandatperioden var folkpartisten (och numera landstingsrådet) Anna Starbrink Färdtjänstnämndens ordförande och då återinfördes det som kallas för rullstolstaxi. Utan att gå in på det mer, så kan jag säga att Folkpartiet har en bra tradition när det gäller införande av reformer inom färdtjänsten, så jag har som ny ledamot mycket att leva upp till i det avseendet.

En av Folkpartiets nuvarande hjärtefrågor är att taket för antalet tilldelade resor på sikt ska försvinna. Vissa grupper har redan en friare resetilldelning och den möjligheten ska i en framtid även gälla alla färdtjänstens resenärer. Detta har vi ännu så länge inte med oss de andra allianspartierna på, men på mitt första möte med Färdtjänstutskottet så antog vi ett särskilt uttalande som gick i den riktningen.

Arvikas kulturbyggnader
Min mamma föddes i Arvika, i Värmland, nära den norska gränsen. Vi har en del släktingar kvar där och under min skoltid var jag ofta i Arvika, främst under sportloven. Arvika är en fin stad, med en modern bebyggelse, men staden har också bevarat många gamla fina hus. Av någon outgrundlig anledning har det kommit upp en diskussion i Arvika om att riva några av dessa gamla hus. De rivningshotade husen är fyra till antalet och finns beskrivnina i en artikel i Arvika Nyheter.

Till min och andras stora glädje har det blivit en massiv kritik från Arvikaborna och bl a har en Facebookgrupp bildats som jag har gått med i. Den heter Vi som vill bevara Arvikas kulturbyggnader. Jag tycker det är minst sagt synd om Arvika gör om samma misstag som många andra kommuner och inte bevarar sin äldre bebyggelse.

Fy för fonder
Avslutningsvis kan jag inte mer än att hålla med Expressen i en av sina ledare, vars rubrik är "Fy för fonder". Den statlige utredaren Bo Könberg har kommit fram med ett förslag om att bilda äldrefonder för den stora 40-talistgenerationen. Bo Könberg är folkpartist och tidigare statsråd och han har framfört liknande tankegångar vid ett av Folkpartiets landsmöten. Jag var en av dem som talade emot detta förslag och det röstades också ned på landsmötet. Dessvärre Bo; det som var fel då är lika fel nu!

söndag 15 januari 2012

Kultureliten och verkligheten

Mina partikollegor Madeleine Sjöstedt och Rasmus Jonlund skriver på sina respektive bloggar om ökat antal besökande till Stadsteatern. Som ordförande respektive ledamot i kulturnämnden gläder det naturligtvis mina FP-kollegor att det är på detta sätt, men det gläder även mig, eftersom jag och min fru Agneta varit en ganska så frekvent besökare på Stadsteatern sedan vi bosatte oss i Stockholm för drygt 2,5 år sedan. Det är kul att fler än vi uppmärksammar teaterns repertoar!

Vi försöker för övrigt även att gå på andra kulturevangemang. I torsdags var vi på Berwaldhallen och lyssnade på pianomusik av Mozart och nu till veckan ska vi gå på bio och se filmen Simon och ekarna. När jag väljer vilka filmer jag vill se på bio går jag i första hand på vilka som är skådespelare i filmen och naturligtvis vad själva storyn i filmen handlar om. Det händer att jag ibland läser recensioner om filmer, men jag försöker att undvika detta, eftersom de sällan stämmer överens med mina uppfattningar.

För att exemplifiera vad jag menar så kan ni läsa den här artikeln av Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet. Här nästintill totalsågar hon Simon och ekarna och höjer andra mer smala filmer till skyarna. Det är inte utan att man kan tycka att den s k kultureliten ibland befinner sig väldigt, väldigt långt från folket och verkligheten!

onsdag 4 januari 2012

Jag gillar och dissar!

Så här vid årsskiften är det ju populärt att göra listor av olika slag och därför vill jag inte vara sämre. Så här följer min lista över det jag gillar just nu och sådant som jag dissar!

Jag gillar:

1. Min familj
Ju äldre jag blivit desto mer inser jag min familjs betydelse! Om någon nu tror att detta innebär en hyllning till kärnfamiljen så tror dock denne fel. Mina nära och kära finns inte precis i något rakt nedstående led. Jag är gift med Agneta, men vi har inga gemensamma barn. Hon var tidigare gift med Gunnar och i deras förhållande så fick de Mikael, som alltså är min styvson. Han har i sin tur en halvsyster som heter Maria. Gunnar fick Maria när han var tillsammans med Ingrid. Ingrid är också namnet på min halvsyster. Hon bor i Canada och har två barn, Therese och Toby, som har olika pappor. Min styvson Mikael är gift med Kristina. De har två barn, Jacob och Emil, som är de gulligaste barnen i hela världen och jag är naturligtvis fullständigt objektiv i det omdömet!

2. AIK
Vissa föds in i ett lag, men eftersom jag inte hade en så särskilt sportintresserad pappa så blev det inte så för mig. Jag upptäckte det här med idrott först när jag började skolan, men sedan 12-årsåldern har jag haft ett favoritlag som jag följt sedan dess. I år kom AIK:s herrlag i fotboll tvåa i allsvenskan, efter en relativt dålig inledning och damernas dito gick upp i högsta serien. Just nu är det lite värre för innebandyn. Trots en värdsstjärna som Kim Nilsson så har våra herrar ytterst svårt att få till det. Men det blir förhoppningsvis bättre under 2012!

3. Folkpartiet
I år kan man säga att jag firar 30-årsjubileum tillsammans med Folkpartiet, eftersom jag blev medlem 1982, när jag var 24 år gammal. Då hade jag varit medlem i ungdomsförbundet sedan 1979. Precis som inom idrotten har jag fått uppleva både framgång och motgång med Folkpartiet. Utan att göra några recensioner över hur jag tycker det går just nu, så vill jag ändå säga att jag tycker det är kul att partiet sitter med i regeringsställning i riket, i landstinget och i Stockholms stad!

4. Kungahuset
Det oerhörda mediadrev som drabbade kungahuset överkuggade det kungliga bröllop som ägde rum mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel den 19 juni i år. Anledningen till drevet var till stor del en publicering av en viss bok. Vad som är sant eller falskt kommer för evigt att diskuteras, men när ett av bevisen för kungens snedsteg visar sig vara en fejkad bild och denna utan kritisk granskning av medierna ändå publiceras, så bli i alla fall jag tämligen upprörd över detta mediadrev. Nu mer än någonsin märks det att journalistkåren är vänstervriden och att sedan Republikanska föreningen hakar på och kräver införande av republik kommer ju bara som ett brev på posten. Men hur vore det med lite vett och sans? Faktum är att hovets PR-värde utomlands fortfarande är ovärderligt och att monarkin fortfarande har svenska folkets stöd.

5. SEB:s kampanj för oss 50-talister
Det är inte varje dag som vi 50-talister blir uppmärksammade, klämda som vi är av de stora 40- och 60-talistgenerationerna. Men SEB har gjort det! De har gjort en hel kampanj för oss som är födda på 50-talet. Jag vet att det är en reklamkampanj, men jag känner mig ändå hedrad. Ni får väl kalla mig patetisk om ni vill! (Om du inte vet vad jag pratar om föreslår jag att du klickar på länken här nedan).
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/11/08/seb-siktar-pa-55-plussarna/

Jag dissar (i bokstavsordning):

Alla republikanska presidentkandidater i USA
Den sittande presidenten, Barack Obama, kommer väl under den här mandatperioden dessvärre mera bli känd för att prata än att verkställa. Men faktum är att om man granskar samtliga av hans republikanska motståndare så kan man bli mer eller mindre mörkrädd. Utan att gå in på vem som exakt tycker vad, så hoppas jag att vare sig Rick Perry, Mick Romney, Michelle Bachman eller någon annan kandidat på den republikanska sidan vinner över Obama. Inte bara det att de samtliga har en förvriden världsbild, de är alla abortmotståndare och vill väl helst att kvinnorna ska förbli vid spisen. De är alla homofober och verkar se varje skattehöjning som en stöld från de rika. Detta i ett land som, till skillnad från många andra, skulle klara av högre skatter för de rika. För övrigt får gärna hela den s k Tea-partyrörelsen fortsättningsvis enbart ägna sig åt just tedrickning och inte åt politiskt engagemang.

Alla världens diktatorer
Tyvärr finns det alltför många som ryms inom den här kategorin. Det gör ju inte precis det hela bättre, även om jag kan medge att det är gradskillnader mellan de olika diktatorerna. Själva kan vi ju glädjas åt att det i varje fall i Europa enbart finns en idiot kvar, nämligen Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland. Men i övriga världen finns fortfarande alltför många. Några har vi, eller rättare sagt folket i mellanöstern blivit av med. Men dessvärre är världens folkrikaste land, Kina, fortfarande en diktatur. Nåväl, ingen trodde ju på det stora Sovjetunionens fall, så därmed kan ju ingen diktator sitta helt säkert, inte ens i Kina.

General Motors (GM)
På Facebook var det flera som skrev att ”GM har mördat Saab”. Det kanske är att ta i, men faktum är att GM definitivt är de verkliga skitstövlarna i den här affären. I praktiken har GM blockerat alla förslag till överenskommelser som skulle ha lett fram till att Saab räddats. Därför är GM badguys nummer 1. Att sedan Saab ändå kanske hade gått i konkurs är ju en annan sak. Men GM gav inte Saab en fair chans.