Trafikpaketet och provvalet snart slut

Under den gångna veckan har folkpartiets landstingsgrupp tagit ställning för ett nytt trafikpaket för framtidens Stockholm. Ett sådant trafikpaket måste givetvis innehålla förslag till nya tunnelbanor. Jag accepterar, men beklagar samtidigt den lösning med tunnelbana till Nya Karolinska som finns med i förslaget. Jag hade själv föredragit en spårvagnslösning, men eftersom ett så här stort paket innebär kompromisser, så är förslaget ok i sin helhet.

Utöver de flesta av tunnelbaneförslagen är konverteringen av busslinje 4 till spårväg det absolut viktigaste. På sikt måste alla stombusslinjer bli spårvägslinjer och det är bra om denna konvertering inleds fortast möjligt.

Det finns mycket att säga om detta trafikpaket, och här nedan länkar jag till fler som har skrivit i frågan. Men det kanske allra viktigaste nu är att även staten måste betala sin andel av trafikinvesteringarna. I det sammanhanget är det viktigt att poängtera att trängselskatten inte ska räknas som en statlig finansiering. Den betalas av invånarna i Stockholms län och dessa ska givetvis räknas som regionens bidrag till det framtida trafikpaketet.

Läs även blogginlägg från Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Anders Ekegren, Folkpartiet i Sundbyberg, Jessica Ericsson, Rasmus Jonlund.

Avslutningsvis så är idag sista dagen för Folkpartiets provval till landsting och kommuner. Jag vill därför uppmana dig som folkpartist och som ännu inte röstat att göra det. Jag har under de gångna veckorna propagerat för mig själv och gör det så gärna igen. Läs mer om vad jag vill göra på min hemsida, om jag blir vald.

Antiklimax i landstingets trafiknämnd

På dagens sammanträde med trafiknämnden var det tänkt att nämnden skulle avgöra frågan om upphandling av sjötrafiken i skärgården. Men ordföranden valde helt oväntat att lyfta bort frågan från dagordingen. Folkpartiets yrkande om att inget tilldelningsbeslut skulle fattas och att upphandlingen skulle stoppas hade annars vunnit majoritet. En försämrad sjötrafik, mindre möjligheter för små rederier och risken för en monopolliknande situation har hela tiden varit Folkpartiets huvudinvändningar mot den upphandling som nu verkar stoppas – anbudens giltighet löper ut 30 september.

Vad som nu händer är oklart. Men från Folkpartiets sida har vi från början varit tydliga med att vi måste förbättra turlistorna och att möjligheter för små rederier att lägga anbud måste säkerställas.

Men nu måste trafikförvaltningen snarast möjligt återkomma till trafiknämnden med en strategi för hur skärgårdstrafiken ska kunna fortsätta vidare med lika bra trafikutbud som tidigare. Vi måste snarast finna en lösning som innebär en verklig förbättring för de som i första hand berörs - skärgårdsborna!
 

Sjötrafikens öde avgörs imorgon, lite propaganda för mig själv, samt en glad trafiknyhet

Imorgon är det ett extra sammanträde med Stockholms läns landstings trafiknämnd. Det blir ett minst sagt spännande möte. Som ersättare i nämnden kommer jag att få uppleva något som inte är så vanligt, nämligen att ett mycket viktigt ärende inte är avgjort på förhand, nämligen den om upphandlingen av vår sjötrafik i länet.

Folkpartiet har hela tiden kämpat för att värna sjötrafiken i skärgården! Vi slår vakt om en bra sjötrafik och vi har därför sagt nej till försämringar av trafikutbudet och tidtabellerna. Vi har ställt krav på garantier innan den nya skärgårdsupphandlingen avslutas! Hur det kommer att gå är i högsta grad oklart. Jag hoppas att förnuftet segrar!

Idag har jag gjort en rejäl omarbetning av min hemsida, för att anpassa sidan till det kommande provvalet. Bland annat så har jag under sidan "Olov - Kandidat till landstingsfullmäktige 2014" talat om lite grann om min bakgrund och vad jag vill med min kandidatur. Du kan läsa mer om mig på  http://www.folkpartiet.se/olov

Avslutningsvis är det glädjande att konstatera att det blir fortsatt pendeltågstrafik till Gnesta även i fortsättningen. I den ursprungliga tågplanen som presenterades av Trafikverket under våren hade all pendeltågstrafik på sträckan Järna via Mölnbo till Gnesta dragits in med hänvisning med hänvisning till kapacitetsbrist på Västra stambanan. Nu står det klart att det finns plats för alla de 22 tågen som SL och trafiknämnden ursprungligen planerade för. En självklarhet kan man tycka, dock ej för Trafikverket, som här fick backa, till glädje för alla berörda resenärer.

Ryanair och säkerheten + ett litet grattis!

Som liberal har jag alltid tyckt att konkurrens inom näringslivet är bra. När Ryanair kom fram som ett lågprisbolag inom flyget, tyckte jag att deras affärsidé var bra. Det är mycket inom flyget som har varit alltför stelbent och omständligt. Bara det här att det alltid har ingått någon form av måltid eller motsvarande, har jag länge velat avstå ifrån. Om inte annat med tanke på matens kvalité. Men numera kan man ju nästan alltid avstå från maten på de allra flesta flygbolagen.

Men framförallt på senare år har Ryanair börjat tumma på kvaliteten och, verkar det som, även på säkerheten. När chefen för bolaget nu säger att han vill ta bort säkerhetsbältena i flygplanen (eller i varje fall i delar av dem) beroende på att de ändå inte hjälper om planet kraschar, så är han minst sagt ute på hal is, eller ska man kanske hellre säga, i fritt fall. Säkerhetsbältena är ju inte enbart till för att användas vid en nödsituation och en tilltänkt krasch, utan även vid vanlig turbulens. Luftgropar är faktiskt inte så lätta att parera stående. Jag har vid några tillfällen befunnit mig på toaletten då sådana har förekommit och jag har då snabbt sett till att jag satt mig på toastolen om jag befunnit mig stående.

Så chefen för Ryanair får gärna fortsätta att jaga kostnader, bara det inte går ut över kvaliteten och flygsäkerheten!

Avslutningsvis vill jag gratulera Barack Obama och det amerikanska folket till den härliga vinsten och till "four more years!"

Polisnotor och spårväg syd ska byggas med spårväg!

Jag har tidigare här på bloggen vid ett flertal tillfällen skrivit om vad jag tycker om ersättningar till polisen i samband med fotbollsmatcher och andra arrangemang. Jag har även motionerat om detta på folkpartiets landsmöte.

För en tid sedan så skrev regeringens särskilde utredare på området, Björn Eriksson att ”Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Jag trodde därför att det mesta var frid och fröjd i och med det. Men aldrig får man vara tillräckligt glad. Polismästaren i Stockholm, Mats Löfving, har på eget bevåg fortsatt vendettan mot idrotten. Han ska minsann se till att klubbarna får betala. Att Björn Erikssons utredning säger tvärtom låtsas Löfving inte om. Jag tycker för min del att Löfving bör avgå eller alternativt avsättas och jag förutsätter att polisstyrelsen i stockholms län inte bara kommer att se på när det här bara fortgår.

Nu över till något helt annat som det heter. I veckan som gick hade vi trafiknämnd. Jag sitter som ersättare i trafiknämnden och förundrades över mina kollegor i de andra allianspartierna. Vi var alla överens om att etapp 1 av spårväg syd ska byggas mellan mellan Flemingsberg och Skärholmen, men av någon outgrundlig anledning vill moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna att denna första etapp ska kunna föregås av en s k BRT-lösning, (som enkelt uttryckt är bussar som går på en särskild banvall).

Vem tror att ett byggande som innebär en lösning för flera miljarder kommer efterföljas av en spårväg? Risken att man bygger fast sig i en busslösning är stor. Till mina allianskamrater säger jag därför; gör om och gör rätt från början!

Om detta har även flera av min FP-kollegor skrivit om, så läs därför gärna vad Birgitta Rydberg, Malin Danielsson och Madeleine Sjöstedt skriver.

 

Sommaruppehållet är över!

Det var länge sedan jag skrev här på bloggen nu. Som så många andra har jag haft semester och sommaruppehåll från bloggandet. Men nu, efter återgång till jobb och annat, så börjar det mesta kännas lite mer normalt igen.

Det har naturligtvis hänt en hel del under min frånvaro från bloggandet. Men jag lämnar konflikten i Syrien och OS (för att ta två vitt skilda händelser) därhän och försöker istället blicka lite framåt och jag håller mig då till min egen lilla värld, trafikpolitiken här i Stockholm och i länet i övrigt.

Det blir nämligen en ganska så intressant höst. I december kommer landstingets trafiknämnd att fatta beslut om en förstudie, som bygger på den stomnätsstrategi som tidigare antagtis. Detta är viktigt ur främst två synvinklar, dels för att det avgör hur den framtida Hagastaden ska trafikeras, dels för att det anger en inriktning för om de blå bussarna i Stockholms innerstad ska konverteras till spårvagnar och i så fall i vilken takt detta ska ske.

En förstudie är dock inte ett beslut om att genomföra några projekt, men beslut om genomförande måste också komma inom kort, eftersom projektet för Hagastaden har en kritisk tidpunkt, nämligen det år, 2017, som Nya Karolinska ska vara färdigt.

Jag vågar ännu så länge inte tro på vare sig spårväg till Hagastaden eller på de nuvarande blåbusslinjerna. Men jag hoppas!

Avslutningsvis. Det är inte så ofta som jag här på blobben gör reklam för mig som person. Mest gör jag ju det indirekt genom tyckande. Men nu kan jag inte låta bli - mest på grund av stolthet!

Vid AIK Innebandys årsmöte den 19 juni valdes jag till ordförande. Det är ett stort förtroende, som givetvis också är förpliktigande, men som jag tycker är oerhört roligt. Tack alla underbara AIK:are för det förtroendet!

Eftersom jag också ibland också extraknäcker som statist så vill jag tipsa om två helt olika filmer där jag är med. Den första är en reklamfilm för Suzuki

I den andra är jag med som journalist i inledningsscenerna till filmen Cockpit . Den får ni gärna gå och se på bio. Gör det! Inte bara för att försöka se om ni hinner att se mig, utan för att det är en bra film. Jonas Karlsson har huvudrollen och spelar i mitt tycke väldigt bra!

Nytt FP-program om trafik + lite grann om framtida välfärd

Förra veckan antog Folkpartiet i Stockholm ett nytt trafikpolitiskt program. Programmet är ganska så radikalt, men inte desto mindre nödvändigt. I programmet finns många idéer för framtiden, med stora satsningar på kollektivtrafik, cykelvägar och gångstråk. I programmet finns också flera insatser för att öka framkomligheten i trafiken, främst i Stockholms innerstad. Eller – för att tala klartext – minskningar av privatbilismen! Några av de punkter i programmet som jag är mest nöjd med är: · På sikt bör alla stombusslinjer i innerstaden omvandlas till spårvägslinjer, då moderna spårvagnar har större kapacitet än dagens bussar samtidigt som de är snabbare, tystare och energieffektivare. I ett första steg bör linje 4 omvandlas till spårväg, samt Spårväg City byggas ut mellan Essingeöarna och Ropsten. På så sätt omvandlas nuvarande busslinje 1 till spårväg. Övriga stombusslinjer i innerstaden bör konverteras till BRT5-inspirerad trafik som förebereder sträckorna för framtida spårvagnstrafik. · På de sträckor där det behövs bör kollektivtrafiken ges helt egna körfält och prioritet i trafiksignaler. Detta innebär att plats kommer att tas från gatuparkeringar och biltrafik. Det är en nödvändig prioritering för ökad framkomlighet. · Staden bör tillsammans med landstingets trafiknämnd utreda om delar av stomsträckorna, där det finns alternativa resvägar för biltrafiken och där det är en nödvändighet för kollektivtrafikens framkomlighet, under högtrafiktimmarna ska stängas av för vanlig biltrafik. Programmet i sin helhet kan du läsa här: Trafikpolitiskt program för Folkpartiet i Stockholms stad. Fler som bloggat om programmet är: Madeleine Sjöstedt, Lotta Edholm, Rasmus Jonlund, Jesper Svensson Jag vill också i denna blogg uppmärksamma en helt annan fråga, nämligen den om framtidens vård och äldreomsorg. I minst två DN-artiklar, (en av Peje Emilsson och en av Hans Dahlgren från centerpartiet) så talar de mycket riktigt om att 40-talisterna måste bli den generation som får betala mer i egenavgifter för sin omsorg. Detta ska bli intresserant att se, för att just 40-talisterna har ju annars varit vana vid att skrika på att samhället i olika former alltid ska ta hand om dem. Det har alltid varit samhället i form av stat, kommuner och landsting, som har finansierat deras välfärd. Så jag vill nog se hur vi andra klarar den debatten med 40-talisterna innan jag i så fall äntligen kan säga att de i varje fall betalar för någonting på egen väg.

T-bana till Nacka är bra, men nu måste innerstadsproblematiken lösas!

Under den här veckan kom beskedet att det blir tunnelbana till Nacka. Beskedet är logiskt, eftersom fler och fler väljer att bosätta sig i vårt län och kommunerna Nacka och Värmdö är två av de kommuner som växer snabbast, sett i förhållande till sin folkmängd.

Med tunnelbanebygget förbereds ett trafiksystem i ett län där det i en framtid kommer bo 3 miljoner invånare. För att hitta en motsvarande tunnelbaneutbyggnad, så måste vi gå tillbaka till 1970-talet. Länet står inför ett behov av att att knyta ihop ett växande län med nya spårlösningar, bland annat tunnelbana.

Jag är för den här tunnelbaneutbyggnaden och har varit det länge. När väl det är sagt ska man veta att att den medför två nackdelar. För det första tar den lång tid att bygga. Det är nästan så att jag kommer att hinna gå i pension innan den är färdig, (den beräknas vara klar år 2020). För det andra slukar utbyggnaden en stor del av de framtida investeringsresurserna. Beroende på vilken lösning som väljs så kostar utbyggnaden någonstans mellan 11-16 miljarder kronor.

Därför blir det framöver än mer viktigare hur vi prioriterar bland de framtida trafikinvesteringarna. Tunnelbana till Nacka är en bra prioritering, men i fortsättningen kan vi, av flera skäl, inte stirra oss blinda på tunnelbanelösningar.

Kommande investeringar måste istället lösa problemet med ytträngseln i innerstaden och det kan inte göras med tunnelbana. För att stadsmiljön ska bli attraktiv ur trafiksynpunkt, så måste trafiken minska och den trafik som finns måste komma fram på ett bättre sätt. En del i detta kan göras genom en minskning av privatbilismen. Detta åstadkoms genom införade av olika former av restrktioner. Men kollektivtrafiken i sig måste också bli mer attraktiv.

Jag har sagt det förr och kommer säga det fler gånger. De blå bussarna måste konverteras till spårvagnslinjer. Det stomlinjenät som nu är ute på remiss måste innebära en spårvagnsutbyggnad och då gärna med start av den mest belastade linjen, nuvarande blåbusslinje 4. Den borde redan nu har varit konverterad. Så - ju förr desto bättre!

Läs gärna också följande bloggar i samma ämne
Lotta Edholm (FP
Birgitta Rydberg
Anna Starbrink
Christoffer Fagerberg
Ander Ekegren
Jesper Svensson

Färdtjänst, Arvikas kulturbyggnader och äldrefonder

Juholt (S)
Den mest uppmärksammaste händelsen nu i helgen är givetvis Håkan Juholts avgång, men den tänkte jag inte kommentera, mer än att säga att den var väntad. I längden blev Juholt ohållbar även för de mest inbitna sossarna.

Färdtjänstens resetilldelning
Istället tänkte jag kommentera lite andra saker. Från årsskiftet är jag inte längre ledamot i sjukvårdsstyrelsen city, utan har istället gått över till landstingets trafiknämnd. Jag har också fått ett uppdrag som ledamot i trafiknämndens färdtjänstutskott, som hanterar resor för funktionshindrade. Färdtjänstfrågor har genom åren varit en prioriterad verksamhet för Folkpartiet. Under förra mandatperioden var folkpartisten (och numera landstingsrådet) Anna Starbrink Färdtjänstnämndens ordförande och då återinfördes det som kallas för rullstolstaxi. Utan att gå in på det mer, så kan jag säga att Folkpartiet har en bra tradition när det gäller införande av reformer inom färdtjänsten, så jag har som ny ledamot mycket att leva upp till i det avseendet.

En av Folkpartiets nuvarande hjärtefrågor är att taket för antalet tilldelade resor på sikt ska försvinna. Vissa grupper har redan en friare resetilldelning och den möjligheten ska i en framtid även gälla alla färdtjänstens resenärer. Detta har vi ännu så länge inte med oss de andra allianspartierna på, men på mitt första möte med Färdtjänstutskottet så antog vi ett särskilt uttalande som gick i den riktningen.

Arvikas kulturbyggnader
Min mamma föddes i Arvika, i Värmland, nära den norska gränsen. Vi har en del släktingar kvar där och under min skoltid var jag ofta i Arvika, främst under sportloven. Arvika är en fin stad, med en modern bebyggelse, men staden har också bevarat många gamla fina hus. Av någon outgrundlig anledning har det kommit upp en diskussion i Arvika om att riva några av dessa gamla hus. De rivningshotade husen är fyra till antalet och finns beskrivnina i en artikel i Arvika Nyheter.

Till min och andras stora glädje har det blivit en massiv kritik från Arvikaborna och bl a har en Facebookgrupp bildats som jag har gått med i. Den heter Vi som vill bevara Arvikas kulturbyggnader. Jag tycker det är minst sagt synd om Arvika gör om samma misstag som många andra kommuner och inte bevarar sin äldre bebyggelse.

Fy för fonder
Avslutningsvis kan jag inte mer än att hålla med Expressen i en av sina ledare, vars rubrik är "Fy för fonder". Den statlige utredaren Bo Könberg har kommit fram med ett förslag om att bilda äldrefonder för den stora 40-talistgenerationen. Bo Könberg är folkpartist och tidigare statsråd och han har framfört liknande tankegångar vid ett av Folkpartiets landsmöten. Jag var en av dem som talade emot detta förslag och det röstades också ned på landsmötet. Dessvärre Bo; det som var fel då är lika fel nu!

Carema Care + lite om spårvagnar

Det är svårt att idag undgå att skriva om alla skandaler kring vårdbolaget Carema Care. Nästan varje dag under den gångna veckan har det kommit fram något nytt som gjort att man undrar vad anställda, men framförallt ledningen för bolaget egentligen håller på med. I dagens DN går det t ex att läsa om en äldre som lämnades att dö ensam i ett äldreboende i Falun.

Jag hoppas nu att politikerna i de kommuner där sånt här händer har modet att säga upp avtalen med omedelbar verkan. Visst, företaget kan stämma kommunen för otillåten uppsägning, men jag tror chanserna är goda att vinna en sådan process, framförallt just nu.

Men sedan vill jag framhålla att lösningen på det här problemet inte är en återgång till enbart kommunal äldreomsorg, utan vi politiker måste blir bättre när det gäller våra uppföljningar. Men vi måste också få rätt instrument från statsmakterna för att kunna bedriva den uppföljningen på ett så bra sätt som möjligt. I skolans värld har det införts en Skolinspektion som gör oanmälda inspektioner och som har resurser att kontrollera att både kommunala och privat drivna skolor gör det de ska göra. Vår utbildningsminister, Jan Björklund (FP), har dessutom på ett effektivt sätt lagstiftat om att samtliga skolor måste ha en viss uppnådd kvalité. Något motsvarande saknas inom äldreomsorgen. Det behövs nu mer än någonsin.

Till sist över till något helt annat. Jag har noterat att centerpartiet säger sig vara mer eller mindre är emot spårvagnslösningar i Stockholms innerstad. Det är anmärkningsvärt eftersom centern tidigare år varit det parti som stått i det främsta ledet för spårvagnarnas återinförande. Men vad är det egentligen man förespråkar istället? I de uttalanden som gjorts säger sig centern förespråka tunnelbana framför spårvagnar. Men i de sammanhangen verkar man bara tala om tunnelbana till Nacka och är det enbart det som det handlar om för att centern ska acceptera konverteringen till spårvagnar i innerstan, så ser inte jag det hela som något problem. Det ena utesluter ju faktiskt inte det ena det andra. Landstinget ska självfallet på lång sikt både klara av en tunnelbaneutbyggnad till Nacka och en konvertering av spårvagnar.

Jag har skrivit det förut, men jag skriver det återigen. Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Det finns en s k spårfaktorn, som kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det är betydligt mer än vad som beskrivits i tidningsartiklar den senaste tiden, t ex i Svenska Dagbladet.

Man ska inte alltid lyssna på forskarvärlden

Några forskare har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där de framför åsikten att det vore bättre att förbättra busstrafiken i Stockholms innerstad än att satsa på nya spårvagnslinjer. De hänvisar bl a till ekonomiska skäl.

Då och då låter det så här från transportforskarvärlden. De hänvisar till strikta undersökningar, ofast till s k samhällsekonomiska kalkyler, som nästan alltid missgynnar spårtrafik i förhållande till sånt som rullar på gummihjul. Om vi politiker alltid skulle ha lyssnat på forskare och gått efter samhällsekonomiska kalkyler så skulle t ex aldrig tvärbanan ha byggts. Den var enligt forskarvärlden inte samhällsekonomiskt lönsam.

När det gäller spårvagnar så är upplevelsen för trafikanterna mycket större med spårvagnar än med buss. Respekten från bilisterna för spårvagnar är också mycket större än för bussarna. Oavsett hur mycket man skriker om att blåbussarna ska prioriteras, så hjälper det föga när respekten för desamma är noll och intet. Bilarna kör obönhörligen i högre grad i kollektivtrafikfälten ändå, medan man passar sig noga för att åka i spårvagnsspåren på samma sätt.

Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Den s k spårfaktorn kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det här missar nästan alltid forskarna i sina kalkyler.

I övrigt vill jag hänvisa till ytterligare en artikel i Dagens Nyheter, där Christer G Wennerholm (M) och Michael Stjernström hänvisar till tidsperspektivet, som forskarna i DN-artikeln inte tar någon hänsyn till, d v s det faktum att Stockholm växer, vi blir fler och fler och det blir trängre och trängre i gatuutrymmet. Spårvagnen kommer i det perspektivet bli ett bra val i förhållande till de bussar som idag trafikerar Stockholms gator.

Man ska inte ta ut något i förskott + lite politik

Det finns ett uttryck som heter "It aint over until the fat lady sings". Enligt Wikipedia kommer det uttycket från sportvärlden och innebörden är helt enkelt det att man inte ska ta ut någonting i förskott, förrän allt är klart.

Detta uttryck blev väldigt påtagligt i eftermiddag. Enligt den, i stort sett, samstämmiga journalistkåren så kunde Usain Bolt bara jogga hem segern på 100 m vid VM i Daegu i Sydkorea. Men nu var det ju det här med att inte ta ut någonting i förskott. Vad hände? Usain Bolt tjuvstartade, blev utesluten och loppet vanns istället av Bolts landsman Yohan Blake. Antiklimax i hela stadion naturligtvis. Men - It aint over....

Den 1 september höjer SL sina biljettpriser. Ett månadskort blir 100 kr dyrare och kommer nu att kosta 790 kr. Det är naturligtvis ganska så mycket pengar. Om man tycker det är billigt eller dyrt beror helt och hållet på vad man jämför med. Prisjämförelser med andra län är till viss del svåra att göra, mest därför att det oftast inte finns ett enhetligt kort för hela länet, men mina egna beräkningar ger vid handen att i jämförelse med grannlänet Uppsala och det stora Västa Götalands län, visar båda upp högre priser än vårt SL-kort.

Sedan kan man ju bevisa det mesta med statistik och det försöker också Svenska Dagbladet att göra när de säger att taxan har höjts med 104 % på 20 år. Fast jag tycker nog den jämförelsen är lite orättvis. Taxan har inte höjts sedan 2007 och fortfarande finansieras SL med hälften skatter och hälften avgifter, vilket jag tycker är en rimlig fördelning.

Från politikens värld i övrigt gör jag två noteringar.
1. Att misshandla politiker är fel, oavsett politiskt parti. Jag tycker det är så tråkigt varje gång sådant sker. Debatter om politik ska ske med ord, inte med våld.

2. De båda mijöpartisterna Mikaela Valtersson och Maria Wetterstrands avhopp från det politiska livet. Att Valtersson dessutom säger att MP borde överväga en regeringskonstellation med moderaterna öppnar för framtida intressanta diskussioner på Helgeandsholmen, förutsatt förstås, att fler miljöpartister tycker som hon.

Södertälje sjukhus, företagssponsring och ett grattis!

Genom hela min aktiva tid som politiker i landstinget har jag jobbat för Södertälje sjukhus bästa. Inte minst vid de tillfällen sjukhuset varit hotat av nedläggning, (vilket senast var fallet under Södertäljebon Ingela Nylund Watz (S) landstingsledning), har jag argumenterat för Södertälje sjukhus bevarande.

Det är därför glädjande att landstinget nu fattat beslut om en om- och tillbyggnad av sjukhuset. Upprustningen kommer att kosta ca 1,2 miljarder och det känns bra att detta blir av.

Sjukhusets lokaler är både eftersatta och otillräckliga lokalerna. Nu satsar Folkpartiet och Alliansen i landstinget ca 1,2 miljarder på att rusta upp och bygga nya sjukvårdsavdelningar. Det här ger sjukhuset bra möjligheter att även i fortsättningen få vara ett akutsjukhus och att vi i framtiden ska slippa höra krav på nedläggningar.

Över till något annat. För några veckor sedan skrev Expressen en ledare med namnet "Christer-sponsrad spårvagnspredikant". Temat för ledaren var den problematik som kan uppstå när företagsintressen och samhällsintressen går alltför mycket hand i hand, beroende på att företagsintressena sponsrar viss typ av verksamhet. I det aktuella fallet var det organisationen "Spårvagnsstäderna", som ledarskribenten tog upp.

Förutom att skribenten raljerar i största allmänhet över vad spårvagnar är bra för, så anser jag att problematiken i sig är värd att diskutera. Om företag betalar för enbart för att politiker ska framföra en viss åsikt är det naturligtvis inte helt lyckat, framförallt inte om politikern egentligen inte tycker så. Men jag tror inte att det är så i det här aktuella fallet. Jag tror nämligen att det finns ett genuint spårvagnsintresse i grunden från trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm och de andra politikerna i "Spårvagnsstäderna" om att spårvagnar är bra och att det är därför som de är med i den här organisationen. Jag tror också att de flesta tänker som jag, nämligen att man aldrig skulle ta emot någonting från ett företag vars grundvärderingar man inte delar.

Det sistnämnda innebär att jag själv aldrig skulle kunna ta emot en enda krona från t ex tobaksindustrin. Med det här vill jag säga att de flesta politiker nog faktiskt tänker sig för innan de får betalt för att deltaga på vissa aktiviteter.

Avslutningsvis vill jag ge ett senkommet grattis till Eric Saade för tredjeplatsen i Melodifestivalen. För egen del känns det kul eftersom Eric för mig hela tiden varit nr 1, både i Sverige och i tävlingen med de andra länderna!

Socialdemokraterna vill vinna valet till vilket pris som helst!

Jag har tidigare här på min blogg skrivit att desperationen är stor hos (S). Nu finns fler och mer uppenbara exempel på det. Det mest slående är det valfusk som förekommit i Huddinge och som flera tidningar, bl a Expressen nu rapporterar om. Enligt de uppgifterna ska personalen vid tre olika bibliotek i kommunen slagit larm till kommunens valhandläggare. I en promemoria konstaterar tjäntemännen bl a följande:

Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt."Han konstaterar också att "valarbetare från socialdemokratiska partiets valstuga utanför biblioteket vid upprepade tillfällen kom in i biblioteket för att hjälpa väljare att få ut sitt röstkort och sedan hjälpa till inne i röstningslokalen och peka ut valskärmen och lämna med valsedlar från socialdemokraterna."

Ovanstående är givetvis fullständigt oacceptabelt och borde vara ovärdigt ett s k demokratiskt parti.

Ett annat tecken på socialdemokraternas desperation är något som man skulle kunna kalla för "Dinosauriernas återkomst" eller något liknande. Jag tänker då på att gamla avdankade socialdemokratiska ministrar som t ex Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm och Bengt Göransson, skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter på temat "Vi tar strid för vår partiordförande". Att en sådan artikel ens behöver skrivas är bara det ett tecken på desperation. Att sedan en av undertecknarna, Göran Persson, i och med detta framstår som en stor hycklare är en annan sak, eftersom han för inte så länge sedan kritiserade Mona Sahlin högt och ljudligt i en annan tidning.

Men desperationen finns också i form av ljug om alliansens politik. I tisdags så hade vi vårt sista landstingsfullmäktige innan valet. Alliansen blev då anklagad för att slösa med skattebetalarnas pengar. Med tanke på att vi under hela den här mandatperioden uppvisat överskott varje år på ca 1 miljard kronor, så framstår påståendet som rätt så horribelt. När sedan gruppledaren Ilija Batljan (S) säger att det går att skära ned hälften av landstingets administativa personal, så är detta inte trovärdigt. Inför den här mandatperioden gjorde alliansen avsevärda nedskärningar bland landstingets anställda. Jag utesluter givetvis inte att det går att effektivisera ytterligare, men inte så drastiskt som Batljan påstår.

Sedan var jag igår kväll på en spårvägsdebatt mellan Stella Fare (FP) och Jan Valeskog (S). Senast Valeskog uttalade sig så krävde han Christer G Wennersholms (M) avgång som trafiklandstingsråd. Stella Fare fick inget avgångskrav på sig, men väl en massa påståenden och siffror i luften som ett bevis på att spårvagn city var det värsta som allliansen kommit på. Likt hans partikamrat Lars Dahlberg (S) i en tidigare debatt, försökte Valeskog framstå som spåvagnsvänlig när han sa att alliansen borde ha startat med att konvertera busslinje 4 till spårvagn. Helt plötsligt har den konverteringen blivit högsta mode hos (S). Konstigt nog har man aldrig någonsin nämnt det förrän i slutet av den här valrörelsen. Tala om desperation och brister i trovärdighet!

Socialdemokraternas motstånd mot spårvägar blir mer och mer patetiskt!

Det socialdemokratiska motståndet mot spårvagnar blir mer och mer patetiskt. I min blogg för ca en vecka sedan berättade jag om den socialdemokraten Lars Dahlberg, som sträckte upp sin "Ja-skylt" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvägsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Att Dahlberg gjorde det har nog med att göra att det i salen satt väldigt många spårvagnsentusiaster. Han och hans parti har ju annars istället propagerat för stora tunnelbaneutbyggnader istället för utbyggnad av spårväg. Så att man kan ju undra vilket årtionde som socialdemokraterna vill bygga ut spårvägen?

Till den patetiska skaran av socialdemokrater kan vi nu också lägga Jan Valeskog. Han har tidigare uttryckt sitt spårvagnsmotstånd, (för att inte säga spårvagnsfientlighet) i tidningen "Vi i Vasastan". Något jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg.

Nu uttalar samme Valeskog att han tycker att trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M), ska avgå eftersom han, som Valeskog säger; ”lurar Stockholmarna". Bakgrunden är den risk för försening som kan uppstå när spårvägen ska förlängas mot Centralen, Kungsholmen och Hornsberg. Det är riktigt att Sergels torg kan bli ett problem, men att utifrån det säga landstingsrådet Wennerholm har lurat någon och bör avgå är inte seriöst, snarare extremt patetiskt och på gränsen till absurt.

Det finns så många fördelar att nu fortsätta med spårvägsutbyggnader, både i Stockholms innerstad, som ett komplement till trängseln i t-banan, men även ute i länet, både norr och söder om Stockholm. Folkpartiet och de övriga allianspartierna kommer att gå i bräschen för en sådan utbyggnad. Frågan är hur långt efter socialdemokraterna kommer vara? Räcker det med några decennier innan (S) erkänner att vi gjorde rätt?

Alliansen är att lita på - även när det gäller kollektivtrafik!

Igår var jag på ett möte som arrangerades av Kollektivtrafikant Stockholm, en förening som jag för övrigt är medlem i. Mötet var en valdebatt och utfrågning och handlade om allehanda trafikämnen, breda som stora. Deltagare var samtliga partier i landstingsfullmäktige. Från Folkpartiet deltog Stella Fare, som bl a sitter i SL:s styrelse.


Förutom att de ämnen som togs upp var något spretiga, vilket de alltid är i sådana här sammanhang då publiken frågar om alltifrån gigantiska ämnen till s k cykelställsfrågor, så noterar jag att samspelet och samhörigheten verkade större mellan allianspartierna än mellan oppositionen. Detta märktes inte minst när frågan om Förbifart Stockholm togs upp. Som bekant vill ju (S), (V) och (MP) gömma den frågan i en folkomröstning, men här framgick skillnaderna klart, eftersom Socialdemokraterna vill bygga leden.

Men annars var det främst tre saker som jag särskilt noterade och som jag ser som lite anmärkningsvärda.
1. Samtliga partier sträckte upp sina "Ja-skyltar" på frågan om de vill se en fortsättning av spårvagnsutbyggnaden i Stockholms innerstad. Det kan ju ses som lovvärt. Det är bara det att frågan om när denna utbyggnad ska ske, är nog tämligen oklart, i varje fall för de rödgröna. Att alliansen nog kommer se till att beslut fattas under nästa mandatperiod, kan vi nog vara säkra på, men med de rödgröna är det precis tvärtom. (S) har propagerat stort för en tunnelbaneutbyggnad, (V) för att man istället ska bygga trådbussar(!) medan (MP) nog skulle vilja bygga det mesta ganska så snabbt, (hur detta parti sedan har pengar till allt kan man ju däremot rent allmänt fundera på).

2. Samtliga borgerliga partier erkände att SL:s taxor nog måste höjas under mandatperioden. Jag tror att det är oundvikligt av flera skäl. Sedan kan man alltid diskutera hur stor höjningen ska vara. Men oppositionen påstod istället att de ville sänka taxorna. Månadskortet skulle sänkas från nuvarande 690 kr till 650 kr. Sedan erkände (S) att man ändå kanske måste höja(!) under mandatperioden. Man kan ju då fråga sig vad det är för vits med att då sänka taxan för att sedan höja? Till råga på allt så sa sig vänsterpartiets representant (som vanligt får man väl säga) vilja värna om "de svaga i samhället" och tyckte att kortpriset redan idag är på tok för högt. Ändå vill hon inte sänka mer än 40 kr. Man kan ju fråga sig om kampen för de svaga handlar om att sänka månadskortet med 40 kr i månaden?

3. Oppositionen vill sänka taxan, höja skatten och utöka kollektivtrafiken avsevärt mycket mer än de borgerliga. Det är i alla fall det de säger. Den ekvationen kommer inte att gå ihop. För om de samtidgt ska utveckla sjukvården inom landstinget med de stora investeringar som finss där, så kommer de inte få pengarna att räcka till. Detta kommer troligtvis i så fall att leda till att SL-kortet kommer att höjas, kanske mer än 690 kr, eller att landstingsskatten kommer höjas dramatiskt. Det behövs ordning och reda även i landstingets finanser. Från alliansens sida så har vi gått med ekonomiskt överskott varenda år under den här mandatperioden. Pengar som kommer behövas för framtiden. Med de rödgröna så riskeras en hel del av dessa överskott att raseras.

Stockholmarna vill inte ha någon butler i t-banan

För några dagar sedan skrev jag om det socialdemokratiska förslaget om s k butlertjänster i tunnelbanan. Det var många med mig som, av olika anledningar, var negativa till förslaget. Nu har det också visat sig att även Stockholmarna i gemen tycker att förslaget är dåligt. Expressen kan idag berätta att en undersökning som de har gjort via Demoskop visar att mer 70% tycker att det är ett dåligt förslag.

Men trot eller ej, socialdemokraterna ger sig inte för det. De menar på fullt allvar att förslaget är bra och jag har sett försvar för idén från allt ifrån lokala socialdemokrater i Södertälje till Ilija Batljan själv.

Det är inte underligt att det går dåligt i opinionen för socialdemokraterna.

Desperation hos (S)?

I Svenska Dagbladet presenterades igår en ny SIFO-undersökning över partisympatierna. I den har alliansen en liten ledning med ungefär fyra procentenheter. Som folkpartist är naturligtvis både detta, och det faktum att FP har en liten uppgång, mycket glädjande.

Några stora skillnader uppvisar dock inte mätningen, jämfört med den som publicerades i juni. Det innebär bl a att socialdemokraterna ligger kvar på rekordlåg nivå i förhållande till deras förra valresultat, (som då beskrevs av de själva som katastrofalt). Även om (S) nu återigen är största parti, 31,3% i förhållande till moderaternas 30,5%, så är resultatet anmärkningsvärt lågt, sett ur ett historiskt perspektiv. Därför anar jag nu att desperationen börjar komma mer och mer på partihögkvarteret på Sveavägen.

Jag tycker också att det finns klara exempel på att så är fallet. I det tal som Mona Sahlin höll i Tantolunden igår, föreslogs att pensionärerna skulle betala lika stor andel i skatt som oss löntagare. En liten elak tolkning av detta skulle kunna vara att (S) vill höja skatten för vanliga löntagare, så de blir lika höga som för pensionärerna, men så tolkar jag nu inte det hela, utan (S) föreslår reella sänkningar för pensionärerna till samma nivå som för löntagarna.

Om detta kan sägas två saker. Än en gång kan man konstatera att de skattesäkningar som socialdemokraterna såg som vedervärdiga och som ett hot mot välfärden när de genomfördes av den borgerliga alliansen, nu accepteras av (S). Men eftersom partiet fortsätter att säga att skattesänkningar är skadliga, framförallt efter det att (M) presenterat ett skatttesänkningsförslag dagen innan, så får (S) svårt med trovärdigheten. Om moderaternas förslag till skattesänkningar är skadliga sett ur ett samhällsperspektiv. Är inte socialdemokraternas förslag till skattesänkningar lika skadliga?

Om man med ovanstående tycker att Mona Sahlin har problem med sin trovärdighet på riksnivå, kan man ju än mer undra vad som händer på den lokala nivån. I förra veckan så presenterade (S) ett förslag till en busslinje som ska gå längs den tilltänkta spårdragningen för spårväg Syd. Det lät ju bra, men det är bara det att en sådan busslinje redan nu, i slutet av augusti, kommer komma till stånd på initiativ av alliansen i SL.

På dagens DN-debatt lanserar nu socialdemokraterna i landstinget och i Stockholms stad ett förslag som går ut på att SL och tunnelbanan ska bli knutpunkt för en rad tidsbesparande tjänster för oss stressade storstadsbor. Det handlar om allt från matinköp, tvätta kläder och allmänna s k butlertjänster.

Nog för att jag har förstått att (S) älskar tunnelbanan. Det har inte minst framgått med all önskvärd tydlighet i debatten om spårvagnar i Stockholms innerstad, där (S) på ren reflex säger nej och mer eller mindre hyllar tunnelbanan som om det vore världshistoriens bästa uppfinning. Nu är det ju bara så att etableringar i tunnelbanan inte är något nytt. Redan idag finns t ex kemtvättar på många tunnelbanestationer. Men ändå måste man ju i sammanhanget fråga sig vad det är för fel på RUT-avdraget? Allt det som (S) föreslår går ju att ordna med RUT. Nu råkar det ju vara så att RUT oftast är en kvinna. Är det möjligtvis så illa så att (S) tror att en butler alltid kommer vara en man och skulle det i så fall vara mer acceptabelt?

Läs även andra bloggar i ämnet: Annika Beijbom, Mark Klamberg, Lars Lundqvist, Hans Åberg. och Rasmus Jonlund.

Folkpartiet vill ha en renässans för spårvagnen i Stockholms innerstad!

Det är med oerhörd glädje som jag konstaterar att vi är på väg mot en renässans för spårvagnen. Jag var bara nio år när den togs bort från Stockholms gator, men nu är den på väg tillbaka på allvar. Redan när jag började arbeta politiskt för bra så många år sedan, så argumenterade jag för att spårvagnen skulle återinföras på Stockholms gator.

Jag är nu glad att mitt parti, folkpartiet, så att säga, har hunnit ifatt mig. I en rapport från folkpartiets landstingsgrupp står det att vi så snart som möjligt vill se att Spårväg City fullbordas hela vägen mellan de nya stadsdelarna Lindhagen på Kungsholmen och Värtan, med koppling till Lidingöbanan. Vi vill också på sikt konvertera samtliga blåbusslinjer i innerstaden till spårvagn, med start av linje 4, en av Europas mest belastade busslinjer.

Några andra punkter i rapporten är:
- En första fullskalig båtbusslinje inom kollektivtrafiksystemet i en ”stomlinje” från Hammarby sjöstad/Liljeholmen till Hornsberg/Lindhagen, Alvik/Minneberg, Solna och Bällsta.
- Cykeln som en naturlig del till/från kollektivtrafiken med fulla möjligheter att ta med sin cykel i all ny kollektivtrafik och ständigt ökade möjligheter i befintlig kollektivtrafik.
- Infartsparkeringar för cyklar, fritt fram för hopfällbara cyklar i all kollektivtrafik och cykelförbindelser som integrerad del i kollektivtrafikens reseplanerare på webben.
- Full tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning från start med den nya kollektivtrafiken.
- Samverkan med näringslivet och andra aktörer – fordonstillverkare, byggföretag, fastighetsägare – för att bygga och finansiera den nya kollektivtrafiken.

Helt enkelt ett underbart program för nästkommande mandatperiod! Läs gärna hela rapporten på vår hemsida.

Andra partikamrater som bloggat i samma ämne: Birgitta Rydberg, Maria Wallhager, Eric Wahlberg, Rasmus Jonlund, Amie Kronblad,

Socialdemokraternas t-baneutbyggnader är inte realistiska

I dagens DN presenterar socialdemokraterna ett förslag till utbyggnad av tunnelbanan. Partiet föreslår bl a tunnelbana till Nacka och Värmdö, tvärförbindelse mellan Rinkeby och Hallonbergen samt - givetvis - t-bana till Nya Karolinska och Norra Stationsområdet.

I en kommentar säger oppositionsrådet Carin Jämtin att "Det finns en massa alternativ till tunnelbanan men den är fortfarande överlägset mest effektivt. Ett tunnelbanetåg tar 1 200 personer och en röd buss 40. Tunnelbanan är både snabbare och effektivare och därmed också mer miljövänlig".

Hon glömde en sak, den är dyr också. De förslag som presenteras ska enligt de beräkningar som (S) själva gör kosta minst 80 miljarder. Det är naturligtvis svårt att sätta de pengarna i relation till annat, men bara som en jämförelse så kan man säga att det skulle gå att få nästan tre stycken Förbifart Stockholm för de pengarna. Nu är det ingen argumentation för att de här pengarna ska användas till vägar, utan som sagt, enbart som en jämförelse.

Jag är inte den som säger att tunnelbanan är färdigutbyggd. Jag kan mycket väl tänka mig att den på vissa håll ska byggas ut. Ett sådant bra förslag är förlängningen mellan Hjulsta och Barkarby, eftersom man då får en sammanbindning mellan tunnelbanan och pendeltåget på ett bra sätt. Men den här typen av t-baneutbyggnad som (S) nu föreslår är förvånansvärt sanslös. Jag vet inte på hur många års sikt som förslagen är tänkt att genomföras på, men en hel del av linjedragningarna är dragna kanske inte i rena ödemarken, men i varje fall längs sträckor där det i nuvarande läge inte bor särskilt många människor. Jag noterar särskilt att stationen Kymlinge ska öppnas. Där finns en färdig station redan nu, det är bara det att det inte bor något folk i Kymlinge, utan för att stationen ska öppnas så måste Kymlinge bebyggas. Byggnation längs Järvafältet alltså. Undrar vad (S) allianspartner Miljöpartiet tycker om det?

De här alla t-baneutbyggnadsförslagen som (S) nu föreslår ska ställas mot folkpartiets och den borgerliga alliansens mer realistiska förslag. Med de här förslagen distanserar sig (S) än mer från föreslagna spårvagnsdragningar, framförallt i innerstaden. Än en gång - undrar just vad Miljöpartiet tycker om det?