Räcker det med bön? och En bra debatt om feminism

Sedan valet till Svenska kyrkan förra året är jag engagerad i min hemförsamling, Adolf Fredriks församling. Ett av de uppdrag som jag fått är att vara kyrkvärd. Det är ett uppdrag jag är stolt över.

En kyrkvärd är en person som är utsedd att hjälpa till vid gudstjänsterna, vanligtvis med att hälsa välkommen, hjälpa till med textläsningar, hjälpa till vid nattvarden, dela ut psalmböcker (och gudstjänstagendor) samt att ta upp kollekt.

Jag har varit kyrkvärd tidigare och då liksom nu ser jag det som en viktig uppgift. En annan viktig uppgift utförs givetvis också av alla våra präster inom kyrkan. Jag läste i DN att den högste religiöse ledare för den katolska kyrkan, påven, har bett för freden i världen och då framförallt i Ukraina och Syrien. Jag är visserligen ganska så stark i min tro och därför hoppas jag att det räcker med att be för dessa länder, men jag är rädd för att det kommer krävas mer ”action” från de goda viljorna i världen. Genom historien så har vi dessvärre lärt oss att de riktigt stora skitstövlarna enbart kan tvingas bort med våld. Låt oss hoppas att det inte innebär att alltför många människoliv kommer att offras.

Nu över till något helt annat, som det heter. När jag väl skriver här på bloggen så brukar jag ju behandla flera ämnen samtidigt.

Jag är för jämställdhet. Jag har dock svårt att för den skull kalla mig feminist, även om jag vet att ordets betydelse innebär att det är en person som på olika sätt kämpar för mäns och kvinnors lika rättigheter.

För några månader sedan sände Sveriges Television en programserie som hette ”Fittstim – Min kamp”. Programledare var Belinda Olsson och hon ifrågasatte väldigt mycket inom dagens feminism. Mycket av det hon skriver i en debattartikel på Sveriges Televisions hemsida kan jag hålla med om. Kampen för jämställdhet måste handla om mer viktiga saker än att kvinnor måste få slippa bära bh på ett bad i Malmö, (som ett av inslagen i program nr 1 handlade om). Som liberal har jag haft företrädare inom den liberala rörelsen som genom åren kämpat och fått igenom saker som exempelvis kvinnlig rösträtt, fria aborter och en av världens bästa föräldraförsäkringar. Nog vore det eländigt om kampen fortsättningsvis skulle handla om extrema och små frågor, istället för t ex den om lika lön för lika arbete?   

Om Ukraina och om ett besök på ABBA-museet

Sedan jag senast skrev om Ukraina har läget förvärrats ytterligare. Även om Vladimir Putin helt oväntat ringde upp sin amerikanske presidentkollega Barack Obama för några dagar sedan, så har läget förvärrats. De ryska trupperna som finns i området är enligt amerikanska underrättelseuppgifter hela 50 000 man. Detta är givetvis fullt tillräckligt för att fortsätta annekteringen av Krim och att genomföra en invasion av den östra delen av Ukraina.

Detta är en skrämmande utveckling och fortfarande så liknar den alltför mycket taktiken som användes av Adolf Hitler innan 2:a världskriget bröt ut. Jag må kanske vara en olyckskorp som kraxar om detta fler gånger än en, men jag står för det.

För Sveriges del är detta extra oroväckande. Vi är inte med i NATO och har därmed inte ett automatiskt "skydd" av USA. Ny generalsekreterare för NATO blir för övrigt norrmannen Jens Stoltenberg som i en första kommentar sa bl.a. följande:

– Vi har på ett brutalt sätt påmints om att länders suveränitet, gränsers okränkbarhet och stabilitet inte är självklara, när vi ser hur militär makt på Krim används för att framtvinga gränsförflyttningar, att för första gången sedan andra världskriget annekterar ett land, Ryssland, territorium från ett annat land.

Med andra ord, NATO behövs mer än någonsin. Sverige är inte med. Det är minst sagt inte bra! Folkpartiet har sedan bra många år tillbaka ansett att Sverige bör ansluta sig till NATO.

Nu över till något annat, som det heter. Jag och min fru besökte igår ABBA-museet. Museet är inte precis något vanligt museum. Här finns givetvis ABBA:s kläder, guldskivor, prylar och mycket mer. Men man satsar också på att museet ska bli en upplevelse i sig. Här kan du, om du vill, t.ex. få sjunga i Polarstudion, uppleva häftiga hologram och kliva upp på scenen tillsammans med bandet.

Jag gillade ABBA innan de vann med Waterloo i Eurovisionsschlagerfestivalen 1974. Många fler gillade gruppen efter det, men det mest fascinerande var att den tidens kritikerkår inte erkände ABBA:s storhet. Det i sin tur berodde givetvis på den massiva vänstervåg som rådde under större delen av 70-talet. Gruppen var helt enkelt för kommersiell för att passa kritikerkåren. Tack och lov överlevde gruppen alla kommunistiska ignoreringar. Bara som ett exempel kan nämnas att det i stort sett bara finns en enda svensk tvinspelning med gruppen under hela 70-talet. Alla i Sverige borde ha varit stolta över ABBA. Så var inte fallet.  

Ukraina, FP-regeringar och Melodifestivalen

Åtskilligt har redan skrivits om den ryska invasionen på Krim i Ukraina. Jag väljer att skriva invasion, även om Ryssland inte vill kännas vid någon sådan. Ryssland har nämligen inte rätt att gå in med militär trupp i Ukraina, oavsett vilken del av Ukraina vi talar om och oavsett hur befolkningssammansättningen i den delen av Ukraina ser ut. En invasion ska också kallas för en invasion.

Jag medger att man naturligtvis inte, (i varje fall inte ännu), ska dra alltför stora paralleller till vår tids störste krigshetsare nummer 1, Adolf Hitler, men faktum är att Vladimir Putins argument för en invasion är samma argument som Adolf Hitler använde. År 1938 genomförde nämligen Hitler en motsvarande invasion i en del av det dåvarande Tjeckoslovakien (Sudetlandet), med argumentet att de som bodde där huvudsakligen var tyskar och alltså borde få tillhöra det tyska riket. (Hillary Clinton har f ö dragit liknande paralleller i en intervju i Dagens Nyheter).

Det är bara att hoppas att omvärlden inte reagerar så lamt som man gjorde då. I en konferens i München år 1938 gick Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain med på en försäkran från Hitler att denne inte skulle göra anspråk på fler landområden i Europa. Alla vet vi hur det gick. Låt oss hoppas att historien inte upprepar sig.

Flera av mina liberala vänner har skrivit om Ukraina, bl a Jesper Svensson, Sivert Aronsson, Anders Ekegren, Rasmus Jonlund och Martin Skjöldebrand

Inom Folkpartiet har det uppstått en diskussion om vilka vi som parti ska regera med efter valet. Varje gång som en sådan diskussion kommer upp är det viktigt att komma ihåg att de gånger som Folkpartiet varit otydliga med vilken regeringskoalition vi kan tänka oss att tillhöra efter ett val, så har det gått dåligt i det kommande valet.

Därför anser jag, i likhet med Jan Björklund, att vi klart och tydligt uttalar det som redan landsmötet beslutat, nämligen att det enda tänkbara regeringsalternativ som Folkpartiet kan tänka sig, är en fortsatt alliansregering. Om inte alliansen får tillräckligt antal mandat för detta, ska Folkpartiet gå i opposition. Alla tänkbara tvetydigheter i detta avseende gör att väljarna inte tycker sig veta vad de röstar på och detta leder enbart till att Folkpartiet förlorar röster.

Däremot tycker jag man kan vara öppen för vad som händer vid en valförlust, d v s hur omfattande samarbetet då ska vara mellan allianspartierna. Men det är en sekundär fråga. Det viktigaste beskedet är att Folkpartiet enbart ska finnas med i en alliansregering.

Avslutningsvis vill jag kommentera Melodifestivalen. Den som nu kommer få representera Sverige i Köpenhamn den 10 maj blir alltså Sanna Nielsen med låten Undo. Jag gillar ballader och låten är inte dålig, men jag tycker att det fanns bättre låtar. Sanna Nielsen ställde upp i tävlingen för sjunde gången och det kändes lite grann som att hon fick bli etta för lång och trogen tjänst.

Om svenska folket tänkte så vet jag inte. Men låt mig ge lite varningens tecken. För det första så är det många s k experter som tyckte det var bra att Sanna Nielsen vann. Det brukar inte vara ett gott omen. För det andra så har Sverige aldrig vunnit med en ballad och brukar inte heller få någon framskjuten placering med ballader. Men inte desto mindre så önskar jag Sanna Nielsen lycka till i finalen och självfallet så kommer även jag att hålla tummarna den 10 maj!

Kan en revolution vara liberal?

När man hör ordet revolution tänker man allt som oftast på kommunistiska revolutioner. Det beror nog främst på att det är de mest kända genom historien och de mest blodiga och omstörtande. Resultatet av en kommunistisk revolution sägs vara att folket ska få bestämma. I praktiken blir det precis tvärtom. Det som kommer efter ett kommunistiskt maktövertagande är en stark centralmakt, med en stark ledare, som oftast inför censur och andra typer av lagar som inskränker friheten för folket i landet. Bortrensning av oliktänkande genom fängslanden och andra åtgärder, är också mycket vanliga.

Är då en revolution alltid att betrakta som socialistisk eller kommunistisk, eller finns det andra typer av revolutioner? Om tanken med revolutionen är att få till en verklig demokrati, så är svaret givetvis ja på min nyss ställda fråga. Det mest kända exemplet på en liberal revolution är den franska. Genom revolutionen avskaffades den absoluta monarkin med feodala privilegier för adeln och prästerskapet och istället kom ett statsskick som ville utgå från upplysningens idéer. Revolutionens ideal var "Frihet, jämlikhet och broderskap". Ordet liberal kommer dessutom från franskans ord för frihet "liberté".

Jag hävdar att det i Ukraina just nu pågår en form av liberal revolution. Landets president Viktor Janukovytj har infört lagar som inskränker folkets frihet, bl a när det gäller demonstrationer. Det innebär att de protester som nu förs fram av det Ukrainska folket bär en liberal prägel och måste anses vara något som liknar en liberal revolution. Det är bara att hoppas att allt detta slutar lyckligt.

För övrigt så tycker jag just nu att Max är ett ovanligt vackert namn!

 

Vem bör dömas till fängelse?

Efter domen i Moskva mot den ryska punk- och feministgruppen Pussy Riot för huliganism, så finns det anledning att fundera över vilka som borde och inte borde dömas till fängelsestraff och även vilka som borde få sitta av sina fängelsestraff.

En rysk kyrka kanske inte var den mest lämpligaste platsen som Pussy Riot valde för att föra ut sitt budskap. Protesten borde kanske ha framförts på en annan plats och vid ett annat tillfälle. Men oavsett detta så är det givetvis fullständigt absurt att de tre gruppmedlemmarna döms till fängelse. Som mest kan jag tycka att gruppen har visat lite dåligt omdöme när de framfört sina protester i en kyrka, men dåligt omdöme brukar man sällan få fängelse för. Utan att exemplifiera, så finns det bra många personer som genom historien visat prov på dåligt omdöme, men som värst brukar domarna i sådana fall på sin höjd bli böter.

En annan person som råkat illa ut är Julia Tymosjenko. Hon har dömts till hela 7 års fängelse för maktmissbruk. Men här handlar det mer om att den sittande presidenten i Ukraina, Viktor Janukovytj, vill få bort en politisk motståndare. Så givetvis har Pussy Riot och Julia Tymosjenko ingenting med varandra att göra, mer än att de är felaktigt dömda. Det är möjligt att man även i Tymosjenkos fall kan säga att hon hade dåligt omdöme när hon skrev på avtalen om gasleveranser med Ryssland, men i de allra flesta länder som med gott samvete kan kalla sig för rättsstater, hade inte någon åklagare ens funderat på att åtala Tymosjenko.

En person som däremot åtminstone borde prövas mot rättvisan är Julian Assange. Under ett besök i Sverige i augusti 2010 anhölls Assange i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Efter många turer så häktades Assange i sin frånvaro och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen. Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen och återigen efter många turer och överklaganden har Assange nu fått asyl i Ecuador (av alla länder på jorden).

Förutom att Assange i mina ögon med fog kan kallas för en rättshaverist, så är det rent fegt av honom att inte låta sin sak bli prövad i svensk domstol. Om detta har för övrigt även riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) skrivit om.

Jag vet inte om Assange är skyldig, men är han det, så anser jag med fullständig bestämdhet att han bör skickas i fängelse här i Sverige. Däremot borde en demonstrerande punkgrupp i Ryssland och en före detta preminärminister i Ukraina omdelbart släppas på fri fot!


   

En olycka kommer sällan ensam!

En olycka kommer sällan ensam är ju ett gammalt ordspråk. Min personliga dag har varit helt ok, men under dagen har vi nåtts av tre "olyckor", en riktigt katastrofal olycka, de två andra är betydligt lindrigare och inte alls lika bokstavlig som den verkliga olyckan.

Den första, och det mest allvarliga, är dödsskjutningarna mot de svenska soldaterna i Afghanistan. Det är beklagansvärt ur många olika synvinklar och givetvis en tragedi för de anhöriga. Men det som får mig att i efterhand må minst lika illa, är Lars Ohlys uttalanden om att ta hem trupperna från Afghanistan. Ett hemtagande av svensk trupp skulle enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Men eftersom Ohly aldrig har varit någon stor värnare av demokratin så är det väl för mycket begärt att han ska förstå det.

Vidare har USA:s kvinnliga högerspöke nummer ett, Sarah Palin, uttalat sig på ett s k "Tea party konvent" och utesluter nu inte att hon ännu en gång ska försöka bli presidentkandidat. Hennes stockkonservativa syn i jämställdhetsfrågor och moralfrågor kan nog t o m få en och annan moderat här i Sverige att dra öronen åt sig. Det är bara att hoppas att president Barack Obama hinner att genomföra en del av de populära reformer som gör att han blir återvald. Annars finns det risk för att USA återfaller i konservativa tankegångar á la Palins.

Avslutningsvis så verkar det som om Ukrainas befolkning nu har glömt allt vad kommunism heter, när man är på väg att rösta fram Viktor Janukovytj som president. Nu lovar han bättre tider för Ukraina. Jodå, det lovade han redan under hans förra sejour som president. Här kan man väl ta till ett annat ordspråk, "Tomma tunnor skrammlar mest"!