Att stoppa onda krafter, bra med mer idrott och (S) tror sig ha hittat sin frälsare!

Jag var på Folkpartiets valupptakt idag. Det är alltid trevligt att träffa likasinnade och eftersom jag antar att många som var där också hade varit ute och affischerat, så kändes det som en god avslutning på dagen.

På valupptakten höll Jan Björklund tal. Jag har känt Jan sedan ungdomsförbundstiden och han har alltid varit en bra talare och som partiledare har han blivit ännu bättre. Det tal han höll idag var inget undantag. Jan inledde med att tala om det fruktasvärda som händer i Irak och i Syrien, där terrororganisationen IS fördriver alla kristna ut ur de områden där de härjar. IS är ökänd för sin brutalitet och hänsynslöshet, plundringar, tortyr och kidnappningar. De vill införa strikt islamisk rätt och teokratiskt styre enligt salafistiska principer.

Detta måste givetvis stoppas och då kan man inte inta en pacifistisk hållning. Som med alla andra grupper eller enskilda individer som begår terror så förstår dessa bara ett enda språk, nämligen våld. Ibland är det extra jobbigt, för till vissa av dessa illdådsmänniskor har det krävts oerhörda resurser. Det krävdes ju ett helt världskrig för att stoppa nazismen och Adolf Hitler. Men allt går igen. IS och alla andra organisationer som kämpar för odemokratiska värden måste stoppas – med våld och sedan kan man miljöpartiet, feministiskt initiativ och andra liknande organisationer tala hur mycket som helst om att Sverige ska nedrusta försvaret och att det borde skapas mer fred på jorden.

Tidigare under veckan presenterade Jan Björklund ett regeringsförslag om att utöka antalet idrottstimmar i grundskolan med 20%, från 500 till 600 timmar. Det innebär att ämnet idrott och hälsa kommer att vara större än det någonsin har varit sedan grundskolan infördes på 1960-talet. Detta är mycket viktigt för alla barn och ungdomar, men forskning visar att det är mest viktigt i socioekonomiskt svaga områden.

Mer fysisk aktivitet stimulerar även studierna i de teoretiska ämnena. En undersökning gjord vid Malmö högskola utvisar att de elever som har mycket Idrott på schemat har ett bättre kunskapsresultat än de elever som inte har det.

Här kan du läsa mer om regeringsförslaget.

Avslutningsvis noteras att Margot Wallström (S) gör comeback inom partipolitiken. Dessutom spekuleras det om andra comebacker på den socialdemokratiska sidan. Jag vet inte hur det är med uppgifterna om Göran Persson eller huruvida Håkan Julholt får någon kulturministerpost i en vänsterregering, men Margot Wallström lär nog få en ministerpost om olyckan skulle vara framme.

Men jag har respekt för Margot Wallström. Jag tycker hon var en av de bättre i den regering hon tidigare satt i, men det känns lite grann som om sossarna nu ser henne som en som ska frälsa socialdemokraterna från att göra ännu ett katastrofval. Det brukar aldrig vara bra när en organisation, av vilket slag det än är, litar för mycket på att en person ska göra jobbet. I svenska fotbollslandslaget kollar alla på vad Zlatan ska göra. Inget ont om Zlatan, han är hur bra som helst. Men för att Sverige ska vinna matcher i fotboll så måste alla i laget vara på topp. Det känns inte som så är fallet när det gäller det socialdemokratiska partiet.

Rösta på FP i EU-valet + några aktuella frågor

Idag är det bara en vecka kvar till Europaparlamentsvalet den 25 maj. Om du inte har bestämt dig för hur du ska rösta så är det snart dags att göra det. Jag hoppas att alla ni som läser det här och för övrigt många, många fler, väljer Folkpartiets valsedel den 25 maj!

Folkpartiet är det mest EU-vänliga partiet! EU behövs och det nära samarbetet i Europa, handeln och utbytet på många olika områden gör Sverige rikare, vår omvärld tryggare och ger oss möjlighet att lösa problem som vi delar med andra. Däremot måste unionen bli mer öppen, effektiv och demokratisk.

Folkpartiet kommer att fortsätta stå upp för det europeiska samarbetet, även när nu andra partier väljer den EU-skeptiska vägen. EU behöver reformeras och moderniseras för att kunna möta en ny global verklighet. EU ska syssla med demokrati och mänskliga rättigheter, ekonomi, handel, migration, brottsbekämpning. Direktstöden till jordbrukspolitiken måste avskaffas och EU:s kultur-, turism- och mediepolitik ska till största delen återföras till nationell nivå.

Vill du veta mer? Läs gärna hela folkpartiets valprogram här! Och, som sagt - Rösta på Folkpartiet den 25 maj!

I övrigt vill jag ge några kommentarer till några andra händelser. I tidigare sammahang har jag uttryckt mitt missnöje mot General Motors i samband med deras ägande av SAAB. Nu finns det skäl att lägga till ytterligare ett amerikanskt bolag till denna min "svarta bok", nämligen läkemedelsbolaget Pfizer. Det är väl inte någon som vet exakt vad Pfizer vill med sitt föreslagna uppköp av AstraZeneca, men det finns anledning att minst sagt vara skeptisk och se det hela som ett fientligt försök till uppköp. Denna anleding till oro finns hos många, bl a på regeringshåll, som ni kan läsa om här i en kommentar från Jan Björklund (FP).

Avslutningsvis så noterade jag till min stora glädje att regeringen sänker bankernas bonustak. Jag tycker egentligen att de ska avskaffas, vilket jag också tidigare har motionerat om på tidigare FP- landsmöten. Att bankerna ska dela ut generösa bonusar samtidigt som vi som skattebetalare garanterar deras existens är naturligtvis fullständigt fel. Så regeringsens besked är bra - som en början.

Liberalt Riksmöte och Melodifestival

Först av allt - tack till alla underbara folkpartister (över 700 personer) som liksom jag i två dagar deltagit i Liberala Riksmötet i Västerås! Ett extra tack till Jan Björklund och Maria Arnholm för två bra och inspirerande tal!

I min blogg från förra veckan så utlovade jag kommentarer kring den svenska finalen i Melodifestivalen. Utfallet blev tämligen överaskande för de flesta. Låten "You" med Robin Stjernberg tillhörde ju inte de favorittippade och jag trodde inte heller att han skulle vinna. Att jag inte trodde det berodde nog mest på att låten hade gått via Andra chansen och det är nu första gången en sådan låt vunnit. För min del trodde jag mer på Ulrik Munther, David Lindgren, Anton Ewald eller Yohio, med (kan jag nu avslöja) Ulrik som min favorit bland dessa fyra.

Men Robin Stjernbergs låt är bra och en fullgod representant för Sverige i den stora finalen. Att dessutom de internationella jurygrupperna hade hans låt först, borgar för att den är klart gångbar bland de andra länderna och att vi därmed borde kunna få en relativt framskjuten placering. Men det är givetvis svårt att veta, så länge som vi inte har hört de andra ländernas låtar. Hur som helst - lycka till i finalen Robin!

Europa behöver mer av samarbete!

Jag är, som många andra folkpartister, en varm EU-vän. Det innebär dock inte att jag tycker att allt inom EU är bra. Jag gillar t ex inte den enorma del av EU:s budget som går till jordbrukspolitiken och jag tycker det är ett enormt slöseri med resurser att parlamentet sammanträder både i Bryssel och Strasbourg, med resor mellan dessa båda städer.

Men jag inser att hela EU bygger på kompromisser. Man kan också beskriva EU som ett äktenskap. Det har Folkpartiets partiledare, Jan Björklund, försökt att göra i sitt senaste nyhetsbrev. Ett äktenskap bygger ju väldigt mycket på kompromisser och liksom i EU gillar man inte allt som föreslås. Ibland får man igenom det man vill, ibland inte.

Det här verkar just nu Storbritannien ha väldigt svårt att förstå. Eller i varje fall deras premiärminister, David Cameron. Det hela blir inte bättre av att Camerons utspel i stort sett enbart har inrikespolitiska skäl. Cameron har en rad EU-skeptiska partikamrater och han tror sig vinna över många väljare på att förhålla sig skeptisk till EU.

Det hela är dessvärre besvärligt för Sverige. Storbritannien och Sverige hamnar ofta på samma ståndpunkt och att då mista en allierad, ifall Storbritannien beslutar sig för ett utträde, är minst sagt olyckligt. Britterna har, liksom Sverige, en sund liberal inställning till frihandel, marknadsekonomi och den inre marknaden. Därför hoppas jag, liksom många liberaler med mig, att britterna till sist väljer att stanna i det europeiska samarbetet.

I Europa behöver vi nämligen inte mindre av samarbete, utan mer!

Carema Care + lite om spårvagnar

Det är svårt att idag undgå att skriva om alla skandaler kring vårdbolaget Carema Care. Nästan varje dag under den gångna veckan har det kommit fram något nytt som gjort att man undrar vad anställda, men framförallt ledningen för bolaget egentligen håller på med. I dagens DN går det t ex att läsa om en äldre som lämnades att dö ensam i ett äldreboende i Falun.

Jag hoppas nu att politikerna i de kommuner där sånt här händer har modet att säga upp avtalen med omedelbar verkan. Visst, företaget kan stämma kommunen för otillåten uppsägning, men jag tror chanserna är goda att vinna en sådan process, framförallt just nu.

Men sedan vill jag framhålla att lösningen på det här problemet inte är en återgång till enbart kommunal äldreomsorg, utan vi politiker måste blir bättre när det gäller våra uppföljningar. Men vi måste också få rätt instrument från statsmakterna för att kunna bedriva den uppföljningen på ett så bra sätt som möjligt. I skolans värld har det införts en Skolinspektion som gör oanmälda inspektioner och som har resurser att kontrollera att både kommunala och privat drivna skolor gör det de ska göra. Vår utbildningsminister, Jan Björklund (FP), har dessutom på ett effektivt sätt lagstiftat om att samtliga skolor måste ha en viss uppnådd kvalité. Något motsvarande saknas inom äldreomsorgen. Det behövs nu mer än någonsin.

Till sist över till något helt annat. Jag har noterat att centerpartiet säger sig vara mer eller mindre är emot spårvagnslösningar i Stockholms innerstad. Det är anmärkningsvärt eftersom centern tidigare år varit det parti som stått i det främsta ledet för spårvagnarnas återinförande. Men vad är det egentligen man förespråkar istället? I de uttalanden som gjorts säger sig centern förespråka tunnelbana framför spårvagnar. Men i de sammanhangen verkar man bara tala om tunnelbana till Nacka och är det enbart det som det handlar om för att centern ska acceptera konverteringen till spårvagnar i innerstan, så ser inte jag det hela som något problem. Det ena utesluter ju faktiskt inte det ena det andra. Landstinget ska självfallet på lång sikt både klara av en tunnelbaneutbyggnad till Nacka och en konvertering av spårvagnar.

Jag har skrivit det förut, men jag skriver det återigen. Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Det finns en s k spårfaktorn, som kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det är betydligt mer än vad som beskrivits i tidningsartiklar den senaste tiden, t ex i Svenska Dagbladet.

Ibland blir man förvånad!

Ibland är det uppenbart att rena självklarheter inte är självklarheter för alla. Nu i veckan uttalade utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund att han vill förbjuda elever att ha med sig mobilen när de skriver prov. Att elever tillåts sitta med mobilen påslagen under proven och då också kan surfa på nätet och ta fram svaren på frågorna ansåg Björklund, med all rätt, vara helt oacceptabelt.

För mig är det här en självklarhet. När jag gick i skolan fanns inga mobiltelefoner, men om vi hade en lektion i huvudräkning, så var det självfallet så att vi inte fick använda våra miniräknare. Det säger ju liksom sig självt.

Men det självklara och det uppenbara är inte det för alla. Även om det redan idag står på Skolverkets hemsida att skolor inte ska tillåta mobiltelefoner under de nationella proven, så är det många som gör det ändå.

En av skolorna som tillåter eleverna att ha med sig mobilerna är Praktiska gymnasiet i Stockholm. I en intervju säger rektor Bo-Åke Andersson följade:

– Det finns alltid risker med allt, man kan aldrig förhindra allt. Men enligt reglerna ska mobilerna varken synas eller höras och det finns en vuxen i rummet, säger han.

Och på följdfrågan om varför man inte tar bort telefonerna svarar han:

– Jag tycker det är en rättighet i dagens samhälle att man ska få ha en mobiltelefon, säger Bo-Åke Andersson.

Ibland tror man inte att man läser rätt. Sedan när blev det en rättighet med mobiltelefon? Sedan när blev det tillåtet att fuska på prov? Visst, en mobiltelefon kan användas till annat än att surfa på nätet också, men om den nu kan avändas till det och om det innebär fusk, ska då skolan se det som en rättighet att ha den med sig under proven?

Jag bara konstaterar att Jan Björklund har en hård kamp med vissa skolor även framöver.

För övrigt ser jag fram emot den spårvägsutredning som SL håller på med och som Svenska Dagbladet kunde rapportera om för någon vecka sedan.

Avslutningsvis så välkomnar jag att även Kristdemokraterna ska deltaga med ett tält på Stockholm pride. Visserligen har alla andra riksdagspartier (förutom Sverigedemokraterna) varit närvarande hur många år som helst. Men det är bra att även kristdemokraterna nu kommer att ställa upp.

Den här åsikten delas dock inte av alla kristdemokrater. En av deras mer stockkonservativa ledamöter, Annelie Enochson, tycker att det visar på dåligt omdöme att kristdemokraterna i Stockholm ställer upp på pride. Annelie Enochson ser naturligtvis inte det som de flesta andra ser, att Stockholm pride är en manifestering för jämlikhet. Det är givetvis inte kristdemokraterna i Stockholm som har dåligt omdöme. Det är Annelie Enochson som har det.

Förakta inte andra människor!

En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.

Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.

Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.

På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"

Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"

Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.

Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.

Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.

Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".

Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?

Kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen!

I både dagens och gårdagens Expressen kan man till min stora glädje läsa om att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kör över skolverket när det gäller kristendomens särställning i religionsundervisningen. Det här har på sina håll skapat upprörda känslor, även bland folkpartistiska kollegor, t ex Liberal Mångfalds ordförande Mikael Trolin. Trolin är helt fel ute, men jag återkommer strax till det.

Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.

Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.

Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.

Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.

Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.

Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.

Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Den nya regeringen och Sverigedemokraternas uttåg

Sveriges nya regering är nu presenterad. Säkerligen var det hårda förhandlingar mellan Allianspartierna om fördelningen av statsrådsposterna, men jag tycker ändå det var bra att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna fick behålla antalet statsrådsposter intakt.

Folkpartiet behåller således fyra statsråd och ansvarsområdena är ungefär desamma som tidigare, även om departementsindelningen ändras, bl a avvecklas Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jan Björklund kvarstår givetvis som utbildningsminister, men blir nu också, som en följd av valresultatet, vice statsminister.

Nyamko Sabuni kvarstår som jämställdhetsminister. Hon blir också biträdande utbildningsminister och statsråd i utbildningsdepartementet. Hon får ansvaret för komvux, yrkesvux, svenskundervisning för invandrare och yrkeshögskolan.

Birgitta Ohlsson kvarstår som EU-minister, men kommer även, om jag förstått det hela rätt att ha hand om konsumentfrågorna.

Till min stora glädje blir Erik Ullenhag integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister. Det är bra att integrationspolitiken därmed blir fokuserad än mer på arbetslinjen än vad som tidigare var fallet. Att Erik dessutom är en av mina personliga favoriter som FP-politiker, gör inte saken sämre.

Så långt folkpartiets ministrar. I övrigt består regeringen av 24 statsråd, varav sju är nya. En av de nya är Catharina Elmsäter-Svärd (M) som blir ny infrastrukturminister. När jag fick reda på detta hade jag just avslutat ett sammanträde i landstingshuset med sjukvårdsstyrelsen söder. Mottagandet bland de närvarande slog nästan ned som en bomb. De flesta av oss var tämligen övertygade om att Catharina skulle fortsätta som finanslandstingsråd, men så blir det nu inte, vilket naturligtvis med en gång startade en diskussion om vem som nu skulle få den posten.

Fördelning av landstingsrådsposter är inte klara, men det är väl ändå ingen vågad gissning att det blir någon moderat som blir finanslandstingsråd och jag med flera hade nog Catharina som skyhög favorit. Vem som nu kommer istället är upp till Moderaterna att avgöra. Det finns nog kandidater inom deras nuvarande landstingsgrupp, men Moderaterna har en viss benägenhet att lösa den här typen av poster genom att ta någon utifrån, d v s någon som inte tillhör deras landstingsgrupp. Om det blir så i det här fallet också får väl tiden utvisa.

För övrigt har Sverigedemokraterna idag skämt ut sig genom att demonstrativt lämna Storkyrkan när biskop Eva Brunne inledde sin predikan med att tala om det inte är värdigt en troende människa att göra skillnad på människor bara för att de kommer från olika länder. Det räckte tydligen för Sverigedemokraternas ledamöter. Vi som inte röstade på det partiet kan nu enbart konstatera att Sverigedemokraternas tal om att det bara är invandrarpolitiken man är emot enbart är skitsnack. Det här var det första beviset på att man är emot grundläggande värderingar om alla människors lika värde och det kommer nog Sverigedemokraternas ledamöter få höra under riksdagsdebatterna under den kommande mandatperioden. Kommer man att tåga ut då med?

Ni kan även läsa min kollega Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Journalister och neutralitet

Jag har förståelse att många av oss har ganska klara åsikter om var vi står inom politiken. Det har jag ju själv och – givetvis – alla andra aktiva inom Folkpartiet och övriga partier. Sådana klara åsikter finns givetvis också hos en del andra, t ex journalister. För det mesta är det inte något problem. Om jag blir intervjuad av en journalist från t ex Aftonbladets ledarredaktion, så kan jag redan från början anta att han har socialdemokratiska värderingar.

Men det är när journalister ska försöka att vara neutrala och inte riktigt klarar av sin neutralitet som irritation kan uppstå. Ett sådant, numera berömt exempel finns från gårdagen, när TV4-utfrågaren Jenny Östergren fick Folkpartiledaren Jan Björklund att till slut ryta till över alla Östergrens insinuationer om främlingsfientlighet. Att vi folkpartister står för ett öppet Sverige, generös flyktingpolitik, arbetskraftsinvandring, vitalt kulturliv etc, borde t o m Jenny Östergren veta. Jag betackar mig för den typen av journalistik.

Ett annat exempel är ett program som sänds ikväll och som Folkpartiets partiledning har fått möjlighet att se i förväg. I programmet beskrivs flera av de problem som finns inom friskolesektorn och inom den kommunala skolan. Jan Björklund har också på senare tid varit minst sagt bekymrad över att bolag som driver ett stort antal skolor sålts till riskkapitalbolag. Men tyvärr så redovisar programmet inte att regeringen har åtgärdat eller håller på att åtgärda de problem som räknas upp.

I ett nyhetsbrev från Jan Björklund talar han om vilka regelskärpningar som är beslutade eller på gång. Det borde journalisterna i Uppdrag granskning också ha gjort.

Två som bloggar i ungefär samma ämne är Rasmus Jonlund och Anna Lundberg.

Jan Björklund klarade sig alldeles utmärkt i tv-utfrågningen!

Det har nu gått ca en timme sedan utfrågningen av Jan Björklund (FP) avslutades i Sveriges Television. Enligt en undersökning i Expressen är det 60% som ger honom högsta betyg. Jag håller med!

Jan Björklund är snabb i tanken, ibland så snabb så att han inte fullföljer de meningar han påbörjat. Men för de som hänger med i hans resonemang (och det tror jag de allra flesta gör), så framstår Folkpartiets partiledare som rak, ärlig och en person som det går att lita på.

Jag är givetvis subjektiv i den bedömningen, men jag tror ändå att flera, som inte är medlemmar i FP kan hålla med. Utfrågningen visade också att Folkpartiet inte heller är det enfrågeparti som vi ibland utmålas som. Visst, skolfrågor är viktiga och där har ju också Folkpartiet ett stort förtroende i väljarkåren, men utfrågningen gav en bild av ett parti med en stabil politik på en rad områden förutom skolan, t ex i utrikes- och säkerhetspolitik, energipolitik, och inte minst grundläggande liberala hjärtefrågor som demokrati och mänskliga rättigheter.

Jan Björklund har genomtänkta resonemang och det känns skönt att ha honom som partiledare för FP.



Andra som bloggar i samma ämne är : Annika Beijbom och Rasmus Jonlund.

Skolans kommunalisering ska utvärderas!

I Rapport häromdagen fanns det ett inslag om att en majoritet tror att skolan skulle bli bättre om staten skulle ta över skolan istället för kommunerna, något som länge drivits av lärarnas fackliga organisationer.

Det enda parti som hittils drivit den frågan är Folkpartiet. Det innebär att det inte blir en alltför lätt uppgift att i framtiden få igenom ett sådant förslag, men vi gör vad vi kan. Eller rättare sagt, den som gör mest är nog vår utbildningsminister och partiledare Jan Björklund. I sitt senaste nyhetsbrev berättar han också om en framgång på detta område. Allianspartierna har nämligen kommit överens om att kommunaliseringen av skolan ska utvärderas. Nyheten kommer att finnas med i alliansens valmanifest. Detta är ett stort steg framåt. En utvärdering kan ju vara ett första steg mot ett beslut om en förändring!

Läs även gärna mer i ämnet på bloggar av Rasmus Jonlund och Christoffer Fagerberg.

Folkpartiet går framåt i opinionen!

I den senaste väljarbarometern från Novus är det fortsatt jämnt mellan blocken. Men stödet för alliansen ökar och den största ökningen står follkpartiet för!

På politikerbloggen.se görs en analys av opinionsläget. Bl a skriver man att Folkpartiet har fått en bra start på valrörelsen och ökar med 2,1 procentenheter till 6,9 procent. Det är den enda statistiskt säkerställda förändringen jämfört med junimätningen. Det är ett gott betyg åt Folkpartiets och framförallt Jan Björklunds engagemang när gäller skolfrågor. Undersökningar i flera tidningar visar nämligen att svenska folket gillar Folkpartiets skolpolitik.

På bloggen skrivs också att det just nu råder en ny historisk situation, nämligen att Socialdemokraterna och Moderaterna ligger så jämnt i väljarstöd några veckor före valdagen. Min egen analys av den kampen är att det är otroligt att (S) ligger så risigt till som partiet gör och att (M) därmed kan ta upp kampen om att bli största parti.

Läs gärna bloggar i samma ämne från Mathias Sundin, Rasmus Jonlund

Vi måste (också) satsa på eliten!

Utbildningsminister och folkpartiledaren Jan Björklund har idag presenterat regeringens förslag till "Spetsutbildningar för högpresterande elever". Regeringen vill införa en försöksverksamhet med spetsutbildningar på högstadiet inom de teoretiska ämnena, precis som i gymnasieskolan. Skolorna ska få använda tester och prov för att välja vilka elever som ska få gå på utbildningarna och dessa ska vara riksrekryterande.

I en kommentar säger utbildningsministerna att "Det är elevernas förmåga som ska avgöra vilka som ska antas och ingen ska lockas till en utbildning som de inte klarar av. Om antagning sker enbart på grundval av föräldraintresse så kommer det sannolikt att leda till social snedrekrytering".

Jag anser att en sån här satsning är rätt och riktig. Om vi accepterar elitklasser i idrott och musik, borde vi också acceptera det i andra ämnen. Det här reagerar naturligtvis vänstermänniskor på med ryggmärgen. Om jag skulle leta skulle jag säkert hitta flera exempel, men den jag hittat är Jonas Morian, som i Aftonbladet tycker att detta är en felsatsning och att man istället ska satsa på utsatta skolor.

Nu är det ju bara så att det ena inte utesluter det andra. Vi måste självfallet satsa resurser på de svaga eleverna och under mandatperioden har flera sådana förslag kommit från den sittande regeringen och från det FP-märkta utbildningsdepartementet. Men även de som har en särskild talang eller ett väldigt speciellt intresse behöver stimulans. Alla elever måste få rätt att nå så långt som möjligt, men det innebär också att alla måste behandlas som individer, med olika förutsättningar och inte, som i socialisternas värld, som en genomsnittsmänniska som inte finns.

I folkpartiets och i regeringens värld ska vi både ha en elit och en hjälp åt de svagaste, i den socialistiska världen ska alla vara lika bra, vilket dessvärre riskerar att innebära lika dåliga.

Folkpartiet är bäst på skolpolitik!

Efter sommarens semester är det nu dags att åter börja skriva här i bloggen. Nu stundar en spännande valrörelse och min ambition är att försöka skriva minst ett inlägg per dag fram till valdagen!

Idag skriver Svenska Dagbladet om att Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier (FSI) gjort en studie över vilka frågor som väljarna tycker är de viktigaste. Skolan, sjukvården och vården av gamla, är de frågor som väljarna rangordnar som de viktigaste valfrågorna.

Till min stora glädje utvisar det att Folkpartiet ligger rätt i vår politiska profilering. Vår skolprofil är kristallklar, vilket bland annat partiledare Jan Björklund bevisade i sitt tal i Marstrand i helgen. Typiskt nog blev det mest publicitet på utspelet att föräldrar till s k bråkiga elelver ska, vad jag förstår, mer eller mindre med tvång vara med sina barn i klassrummet. Jag är inte säker på att det är ett bra förslag. Det som är bra med förslaget är att föräldraansvaret på detta sätt blir än tydligare, men problemet är bara att de "bråkiga eleverna" är kanske bråkiga av många olika skäl. Ett kan faktiskt vara att de av en eller flera orsaker inte har sån bra relation till en eller båda sina föräldrar och då hjälper nog inte det här förslaget.

Mer positiv är jag till förslaget om ett utökat statligt stöd till skolhälsovården. Alltför många elever mår idag väldigt dåligt i skolan och då inte bara av dåliga hemförhållanden, som jag talade om här ovan, utan också av andra skäl. Skolhälsovården har i alltför lång tid drabbats av besparingar. Det finns all anledning att återupprätta denna.

Läs också gärna vad min partikollega Anna Lundberg skriver om i samma ämne.

Kristendomen har en särställning i Sverige

Skolverket har föreslagit att alla världsreligioner ska behandlas lika i skolundervisningen, d v s i praktiken, kristendomskunskapsundervisningen ska minskas. Till min stora glädje så har skolminister Jan Björklund (FP) kritiserat detta förslag. För denna kritik har Björklund i sin tur fått kritik från de s k Humanisterna, som skrivit en artikel i Svenska Dagbladet, där de försöker leda i bevis att kristendomen inte varit med och byggt vårt svenska samhälle.

Humanisterna är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag anser mer att det är en förening som mer eller mindre arbetar mot varje form av gudstro och som är för ateism. De säger sig i och för sig ha medlemmar som är agnostiker, men de verkar föra en undanskymd tillvaro.

I en artikel svarar Jan Björklund på Humanisternas kritik. Björklund anser, helt riktigt, att kristendomen intar en särställning i Sverige bland religionerna. Björklund skriver att "Kristendomens påverkan på vårt lands historia och kultur har varit omfattande. Nästan alla större högtider vi firar har sina rötter i kristendomen. Mer än 80 procent av befolkningen är medlemmar i olika kristna samfund, även om samhället är alltmer sekulärt."

Jan Björklund får också stöd för sin argumentation i två artiklar, dels en av läromedelsförfattaren Micael Petterson, dels av Birgit Sawyer, pensionerad professor i historia.

För min personliga del blir jag väldigt ledsen när jag läser den typen av artiklar som presenteras av Humanisterna i Svenska Dagbladet. Jag kan förstå agnostiker, personer som inte vet vad de ska tro. Vem har inte tvivlat någon gång? Men att inte tro, att vara ateist, är ju en annan sak. Då anser man ju sig vara helt säker på att det inte finns någon gud, vilket i sig också faktiskt är en trosuppfattning. Ingen av oss med kristen livsåskådning kan leda i bevis att gud finns, lika litet som en ateist kan leda i bevis på att gud inte finns.

Därför blir jag glad över Jan Björklunds avslutning på svarsartikeln till Humanisterna. Han skriver: "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Det går inte att uttrycka det hela mycket bättre än så!

Vad pysslar man med på Skolverket?

Frågan i rubriken har jag ställt många gånger, om inte annat till mig själv. Expemplen är många på olika typer av förslag som Skolverket genom åren kommit med och som nog jag inte är ensam över att ställa frågan om vad de egentligen pysslar med på den myndigheten.

Nu senast har Skolverket fått för sig att undervisningen om antiken och medeltiden ska utgå ur historieundervisningen. Detta har bl a kritiserats av Svenska Dagbladet. Att avskaffa de här delarna ur historieundervisningen är ungefär lika intelligent som att avskaffa undervisningen om ett av de fyra räknesätten. Så viktig anser jag att historieundervisning om antiken och medeltiden är. Våra barn skulle annars inte få lära sig något om den tiden som kan kallas för historiens vagga. Inte heller skulle våra barn få veta något om feodalsamhället och de tekniska landvinningar som då gjordes inom jordbruket och inte heller något om den koppling som fanns mellan de starka centralmakter som då utvecklades. Bara för att nämna något om det jag själv fått lära mig.

Nåväl, eftersom utbildningsminister Jan Björklund (FP) förstår vikten av historia på ett betydligt bättre sätt än vad Skolverket verkar göra, så kommer det här förslaget från Skolverket (också) kastas i papperskorgen. Tack och lov!

"Alliansen vann på knockout"

Ovanstående rubrik är tillika rubrik i en artikel i dagens Expressen. Det som Expressen hänvisar till är en tittarundersökning som genomfördes efter gårdagens partiledardebatt. Den talar sitt tydliga språk, liksom f ö Expressens egen omröstning där snittbetyget på alliansens partiledare blev; Fredrik Reinfeldt 3,9, Jan Björklund 3,3, Göran Hägglund 3,1 och Maud Olofsson 2,7. Att jämföras med Mona Sahlin 1,5, Peter Eriksson 1,4 och Lars Ohly 1,3.

Jag är givetvis glad åt att tittarna och Expressens läsare tycker som de gör, även om jag själv kanske inte riktigt skulle beskriva det hela som en knockout. Till stor del tycker jag debatten var jämn. En särskild knepig fråga för alliansen är det här med sjukförsäkringen. Där tyckte jag t o m att alliansföreträdarna vecklade in sig i svar som var ganska så svårbegripliga. Däremot var det påfallande ofta som oppositionen bara klagade på regeringsalliansen och inte förde fram sin egen politik. Särskilt Mona Sahlin gjorde sig skyldig till detta.

Fast jag är både glad och nöjd över Jan Björklunds insats. Han dominerade de delar av debatten som handlade om kärnkraft och om skola. Hur någon ens kan ha som förslag att avskaffa kärnkraften när den står för 50% av dagens energiförsörjning är för mig en gåta och när det gäller skolan, så är det enda pedagogiska problemet för FP och alliansen att de förbättrade resultat när det gäller kunskaper, d v s skolans viktigaste mål, kommer först om ca tio år. Om inte annat av den anledningen så är det en nödvändighet för alliansen att bli omvald. Annars rullar vi tillbaka hela kunskapsinlärningen till 70-tal á la "Hej Matematik", med inte mycket till betyg och kunskapskontroll. I varje fall om man lyssnar till den värste av dem alla på det här området, Lars Ohly (V). Då kan man inte bli annat än mörkrädd.

Bra Spyker och bra Swedbank!

Svenska Dagbladet (och f ö många andra tidningar) kan idag rapportera om det glädjande beskedet att det holländska företaget Spyker blir ny ägare till Saab. Jag har tidigare kritiserat de förra ägarna General Motors för att inte bry sig om Saab. Det står jag för fortfarande, även om de nu ska ha heder av att ha sålt bolaget vidare.

De uttalanden som de nya ägarna gjort bådar också gott. Bl a säger man att Saab är ett klassiskt märke och att man tycker att Saab har fantastiskt lojala kunder, anställda och fans över hela världen. Spykers VD, Victor Muller, säger t o m att han inte tror att något annat märke i världen har samma uppslutning.

Allt detta låter bra och och jag hoppas verkligen inte att företaget kommer ur askan i elden, men det är givetvis en väldigt lång process för att få företaget på rätt köl igen. För det kommer ju inte av sig självt bara genom detta ägarbyte. Istället är det en lång väg att gå innan företaget går med vinst. Den processen har nu bara börjat, som ju Dagens Nyheter idag rapporterar om i en av sina artiklar om Saab.

Avslutningsvis när det gäller Saab-affären, vill jag gärna hänvisa till min partiledare Jan Björklund (FP), som också han kommenterar affären. Läs gärna det tredje stycket i hans senaste nyhetsbrev om vad som hade hänt om Mona Sahlin hade varit statsminister. Då hade staten idag varit ägare till Saab och inte enbart - som nu - bidragit med lånen.

Jag glädjer mig också idag åt att DN rapporterar att Swedbank kommer att dra tillbaka sina bonusar för 2009. I varje fall de bonusar där banken ensidigt kan besluta om att göra detta. Efter den massiva kritik mot bonusar som varit under den senaste tiden, så borde ju alla banker och övriga finansinstitut göra likadant med alla bonusar, men jag får väl vara glad över det här. Så därför, än en gång; Bra Swedbank!