Jag har vid ett tidigare tillfälle här på bloggen kommenterat det här med spårbilar. En spårbil är enligt definitionen ett förarlöst spårbundet
fordon med samma storlek som en vanlig bil. Denna åker på ett nätverk av
högbanor. Fordon som liksom en hiss kommer när man trycker på "hit"-knappen, och
där man sedan knappar in adressen dit man vill åka.
Under den gångna veckan har jag diskuterat spårbilar på den folkpartistiska bloggen om Stockholmstrafik med min partikollega Lars Wedén. Lars är extremt positiv till spårbilar, medan jag själv intar en avsevärt mer skeptisk hållning. Jag har sammanfattningsvis svårt att tro att det går att få ekonomi i spårbilsprojekt, eftersom nätet är tänkt att vara så finmaskigt och jag har också svårt att ta till mig det estetiska. Jag tror spårbilar helst enkelt skulle förfula miljön. Men vem som har rätt och fel överlåter jag till er läsare att bedöma.
För övrigt vill jag gratulera AIK:s fotbollslag till en hedrande fjärdeplats i årets allsvenska. Laget vann med 2-0 mot Malmö tidigare idag. En match som för övrigt kommer att gå till historien, eftersom det var den sista allsvenska matchen på Råsunda. Nu återstår endast några europacupmatcher innan Råsunda ska rivas för gott. Lite vemodigt och nostalgiskt, men jag är övertygad om att vi AIK:are får det bra på nya Friends Arena.
Avslutningsvis så hoppas jag att förnuftet segrar hos det amerikanska folket när de nu på tisdag ska ha sitt presidentval. Allt visar på ett jämt val, men jag hoppas att Obama kan knipa de viktiga rösterna i de delstater där det väger jämt och således kan säga att han fått "Four more years"!
Visar inlägg med etikett Barack Obama. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barack Obama. Visa alla inlägg
söndag 4 november 2012
onsdag 4 januari 2012
Jag gillar och dissar!
Så här vid årsskiften är det ju populärt att göra listor av olika slag och därför vill jag inte vara sämre. Så här följer min lista över det jag gillar just nu och sådant som jag dissar!
Jag gillar:
1. Min familj
Ju äldre jag blivit desto mer inser jag min familjs betydelse! Om någon nu tror att detta innebär en hyllning till kärnfamiljen så tror dock denne fel. Mina nära och kära finns inte precis i något rakt nedstående led. Jag är gift med Agneta, men vi har inga gemensamma barn. Hon var tidigare gift med Gunnar och i deras förhållande så fick de Mikael, som alltså är min styvson. Han har i sin tur en halvsyster som heter Maria. Gunnar fick Maria när han var tillsammans med Ingrid. Ingrid är också namnet på min halvsyster. Hon bor i Canada och har två barn, Therese och Toby, som har olika pappor. Min styvson Mikael är gift med Kristina. De har två barn, Jacob och Emil, som är de gulligaste barnen i hela världen och jag är naturligtvis fullständigt objektiv i det omdömet!
2. AIK
Vissa föds in i ett lag, men eftersom jag inte hade en så särskilt sportintresserad pappa så blev det inte så för mig. Jag upptäckte det här med idrott först när jag började skolan, men sedan 12-årsåldern har jag haft ett favoritlag som jag följt sedan dess. I år kom AIK:s herrlag i fotboll tvåa i allsvenskan, efter en relativt dålig inledning och damernas dito gick upp i högsta serien. Just nu är det lite värre för innebandyn. Trots en värdsstjärna som Kim Nilsson så har våra herrar ytterst svårt att få till det. Men det blir förhoppningsvis bättre under 2012!
3. Folkpartiet
I år kan man säga att jag firar 30-årsjubileum tillsammans med Folkpartiet, eftersom jag blev medlem 1982, när jag var 24 år gammal. Då hade jag varit medlem i ungdomsförbundet sedan 1979. Precis som inom idrotten har jag fått uppleva både framgång och motgång med Folkpartiet. Utan att göra några recensioner över hur jag tycker det går just nu, så vill jag ändå säga att jag tycker det är kul att partiet sitter med i regeringsställning i riket, i landstinget och i Stockholms stad!
4. Kungahuset
Det oerhörda mediadrev som drabbade kungahuset överkuggade det kungliga bröllop som ägde rum mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel den 19 juni i år. Anledningen till drevet var till stor del en publicering av en viss bok. Vad som är sant eller falskt kommer för evigt att diskuteras, men när ett av bevisen för kungens snedsteg visar sig vara en fejkad bild och denna utan kritisk granskning av medierna ändå publiceras, så bli i alla fall jag tämligen upprörd över detta mediadrev. Nu mer än någonsin märks det att journalistkåren är vänstervriden och att sedan Republikanska föreningen hakar på och kräver införande av republik kommer ju bara som ett brev på posten. Men hur vore det med lite vett och sans? Faktum är att hovets PR-värde utomlands fortfarande är ovärderligt och att monarkin fortfarande har svenska folkets stöd.
5. SEB:s kampanj för oss 50-talister
Det är inte varje dag som vi 50-talister blir uppmärksammade, klämda som vi är av de stora 40- och 60-talistgenerationerna. Men SEB har gjort det! De har gjort en hel kampanj för oss som är födda på 50-talet. Jag vet att det är en reklamkampanj, men jag känner mig ändå hedrad. Ni får väl kalla mig patetisk om ni vill! (Om du inte vet vad jag pratar om föreslår jag att du klickar på länken här nedan).
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/11/08/seb-siktar-pa-55-plussarna/
Jag dissar (i bokstavsordning):
Alla republikanska presidentkandidater i USA
Den sittande presidenten, Barack Obama, kommer väl under den här mandatperioden dessvärre mera bli känd för att prata än att verkställa. Men faktum är att om man granskar samtliga av hans republikanska motståndare så kan man bli mer eller mindre mörkrädd. Utan att gå in på vem som exakt tycker vad, så hoppas jag att vare sig Rick Perry, Mick Romney, Michelle Bachman eller någon annan kandidat på den republikanska sidan vinner över Obama. Inte bara det att de samtliga har en förvriden världsbild, de är alla abortmotståndare och vill väl helst att kvinnorna ska förbli vid spisen. De är alla homofober och verkar se varje skattehöjning som en stöld från de rika. Detta i ett land som, till skillnad från många andra, skulle klara av högre skatter för de rika. För övrigt får gärna hela den s k Tea-partyrörelsen fortsättningsvis enbart ägna sig åt just tedrickning och inte åt politiskt engagemang.
Alla världens diktatorer
Tyvärr finns det alltför många som ryms inom den här kategorin. Det gör ju inte precis det hela bättre, även om jag kan medge att det är gradskillnader mellan de olika diktatorerna. Själva kan vi ju glädjas åt att det i varje fall i Europa enbart finns en idiot kvar, nämligen Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland. Men i övriga världen finns fortfarande alltför många. Några har vi, eller rättare sagt folket i mellanöstern blivit av med. Men dessvärre är världens folkrikaste land, Kina, fortfarande en diktatur. Nåväl, ingen trodde ju på det stora Sovjetunionens fall, så därmed kan ju ingen diktator sitta helt säkert, inte ens i Kina.
General Motors (GM)
På Facebook var det flera som skrev att ”GM har mördat Saab”. Det kanske är att ta i, men faktum är att GM definitivt är de verkliga skitstövlarna i den här affären. I praktiken har GM blockerat alla förslag till överenskommelser som skulle ha lett fram till att Saab räddats. Därför är GM badguys nummer 1. Att sedan Saab ändå kanske hade gått i konkurs är ju en annan sak. Men GM gav inte Saab en fair chans.
Jag gillar:
1. Min familj
Ju äldre jag blivit desto mer inser jag min familjs betydelse! Om någon nu tror att detta innebär en hyllning till kärnfamiljen så tror dock denne fel. Mina nära och kära finns inte precis i något rakt nedstående led. Jag är gift med Agneta, men vi har inga gemensamma barn. Hon var tidigare gift med Gunnar och i deras förhållande så fick de Mikael, som alltså är min styvson. Han har i sin tur en halvsyster som heter Maria. Gunnar fick Maria när han var tillsammans med Ingrid. Ingrid är också namnet på min halvsyster. Hon bor i Canada och har två barn, Therese och Toby, som har olika pappor. Min styvson Mikael är gift med Kristina. De har två barn, Jacob och Emil, som är de gulligaste barnen i hela världen och jag är naturligtvis fullständigt objektiv i det omdömet!
2. AIK
Vissa föds in i ett lag, men eftersom jag inte hade en så särskilt sportintresserad pappa så blev det inte så för mig. Jag upptäckte det här med idrott först när jag började skolan, men sedan 12-årsåldern har jag haft ett favoritlag som jag följt sedan dess. I år kom AIK:s herrlag i fotboll tvåa i allsvenskan, efter en relativt dålig inledning och damernas dito gick upp i högsta serien. Just nu är det lite värre för innebandyn. Trots en värdsstjärna som Kim Nilsson så har våra herrar ytterst svårt att få till det. Men det blir förhoppningsvis bättre under 2012!
3. Folkpartiet
I år kan man säga att jag firar 30-årsjubileum tillsammans med Folkpartiet, eftersom jag blev medlem 1982, när jag var 24 år gammal. Då hade jag varit medlem i ungdomsförbundet sedan 1979. Precis som inom idrotten har jag fått uppleva både framgång och motgång med Folkpartiet. Utan att göra några recensioner över hur jag tycker det går just nu, så vill jag ändå säga att jag tycker det är kul att partiet sitter med i regeringsställning i riket, i landstinget och i Stockholms stad!
4. Kungahuset
Det oerhörda mediadrev som drabbade kungahuset överkuggade det kungliga bröllop som ägde rum mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel den 19 juni i år. Anledningen till drevet var till stor del en publicering av en viss bok. Vad som är sant eller falskt kommer för evigt att diskuteras, men när ett av bevisen för kungens snedsteg visar sig vara en fejkad bild och denna utan kritisk granskning av medierna ändå publiceras, så bli i alla fall jag tämligen upprörd över detta mediadrev. Nu mer än någonsin märks det att journalistkåren är vänstervriden och att sedan Republikanska föreningen hakar på och kräver införande av republik kommer ju bara som ett brev på posten. Men hur vore det med lite vett och sans? Faktum är att hovets PR-värde utomlands fortfarande är ovärderligt och att monarkin fortfarande har svenska folkets stöd.
5. SEB:s kampanj för oss 50-talister
Det är inte varje dag som vi 50-talister blir uppmärksammade, klämda som vi är av de stora 40- och 60-talistgenerationerna. Men SEB har gjort det! De har gjort en hel kampanj för oss som är födda på 50-talet. Jag vet att det är en reklamkampanj, men jag känner mig ändå hedrad. Ni får väl kalla mig patetisk om ni vill! (Om du inte vet vad jag pratar om föreslår jag att du klickar på länken här nedan).
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/11/08/seb-siktar-pa-55-plussarna/
Jag dissar (i bokstavsordning):
Alla republikanska presidentkandidater i USA
Den sittande presidenten, Barack Obama, kommer väl under den här mandatperioden dessvärre mera bli känd för att prata än att verkställa. Men faktum är att om man granskar samtliga av hans republikanska motståndare så kan man bli mer eller mindre mörkrädd. Utan att gå in på vem som exakt tycker vad, så hoppas jag att vare sig Rick Perry, Mick Romney, Michelle Bachman eller någon annan kandidat på den republikanska sidan vinner över Obama. Inte bara det att de samtliga har en förvriden världsbild, de är alla abortmotståndare och vill väl helst att kvinnorna ska förbli vid spisen. De är alla homofober och verkar se varje skattehöjning som en stöld från de rika. Detta i ett land som, till skillnad från många andra, skulle klara av högre skatter för de rika. För övrigt får gärna hela den s k Tea-partyrörelsen fortsättningsvis enbart ägna sig åt just tedrickning och inte åt politiskt engagemang.
Alla världens diktatorer
Tyvärr finns det alltför många som ryms inom den här kategorin. Det gör ju inte precis det hela bättre, även om jag kan medge att det är gradskillnader mellan de olika diktatorerna. Själva kan vi ju glädjas åt att det i varje fall i Europa enbart finns en idiot kvar, nämligen Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland. Men i övriga världen finns fortfarande alltför många. Några har vi, eller rättare sagt folket i mellanöstern blivit av med. Men dessvärre är världens folkrikaste land, Kina, fortfarande en diktatur. Nåväl, ingen trodde ju på det stora Sovjetunionens fall, så därmed kan ju ingen diktator sitta helt säkert, inte ens i Kina.
General Motors (GM)
På Facebook var det flera som skrev att ”GM har mördat Saab”. Det kanske är att ta i, men faktum är att GM definitivt är de verkliga skitstövlarna i den här affären. I praktiken har GM blockerat alla förslag till överenskommelser som skulle ha lett fram till att Saab räddats. Därför är GM badguys nummer 1. Att sedan Saab ändå kanske hade gått i konkurs är ju en annan sak. Men GM gav inte Saab en fair chans.
fredag 18 december 2009
Klimatmötet mot ett haveri?
De allra flesta media bevakar väl just nu klimatmötet i Köpenhamn, bl a Svenska Dagbladet med rubriken "Klimatmöte på randen till fiasko". Dessvärre är det bara att hålla med. Det är sorgligt om inte världes ledare klarar av få fram ett avtal om utsläppsminskningar.
Som jag ser det så måste alla länder ta ett ansvar för klimatet. Men det går inte att komma runt att det finns åtminstone två länder som borde känna ett större ansvar än andra. De två jag tänker på är USA och Kina. USA sagts sig gå med på är en sänkning av utsläppen med 17 procent från 2005 till 2020. Men det innebär bara drygt 3 procents minskning om man räknar på samma sätt som de andra länderna, som har 1990 som basår. Som jämförelse har EU lagt ett bud på 20 procents utsläppsminskningar mellan 1990 och 2020.
Med tanke på att man i USA fortfarande har ett groteskt lågt bensinpris och en fordonspark som inte precis tillhör de benisinsnålaste, så borde president Barack Obama känna ett mycket stort ansvar. Jag skulle bli mycket besviken om han inte levererade ett bättre bud än det som USA för närvarande står för (och jag antar att jag i så fall delar denna besvikelse med många).
När det gäller Kina så hänvisar kommunistregimen till att man är ett u-land och att andra länder borde ta ett större ansvar. Jaså? Kina ett u-land? Visserligen är stora delar av Kina som land fortfarande att betrakta som ett u-land, men när landet totalt sett uppvisar en BNP-tillväxt i tvåsiffriga tal, så anser jag med bestämdhet att Kina har mycket att visa världen i klimatarbetet.
Avslutningsvis en möjligtvis cynisk kommentar, men ändå. Om vi skulle få drastiska klimatförändringarna på kortare tid än vad som nu utvisas, så tror jag att världens alla ledare skulle ta sig samman och få fram ett avtal, för annars kanske de själva skulle få uppleva klimatelände. Men om de nu skjuter det hela framför sig, så tvingas deras kanske ännu så länge ofödda släktingar framåt i tiden, bli den generation som måste komma överens. Med den vetskapen så borde de titta sina barn, barnbarn och i förekommande fall barnbarnsbarn en gång till i ögonen innan de säger att "vi kom inte överens i Köpenhamn".
Som jag ser det så måste alla länder ta ett ansvar för klimatet. Men det går inte att komma runt att det finns åtminstone två länder som borde känna ett större ansvar än andra. De två jag tänker på är USA och Kina. USA sagts sig gå med på är en sänkning av utsläppen med 17 procent från 2005 till 2020. Men det innebär bara drygt 3 procents minskning om man räknar på samma sätt som de andra länderna, som har 1990 som basår. Som jämförelse har EU lagt ett bud på 20 procents utsläppsminskningar mellan 1990 och 2020.
Med tanke på att man i USA fortfarande har ett groteskt lågt bensinpris och en fordonspark som inte precis tillhör de benisinsnålaste, så borde president Barack Obama känna ett mycket stort ansvar. Jag skulle bli mycket besviken om han inte levererade ett bättre bud än det som USA för närvarande står för (och jag antar att jag i så fall delar denna besvikelse med många).
När det gäller Kina så hänvisar kommunistregimen till att man är ett u-land och att andra länder borde ta ett större ansvar. Jaså? Kina ett u-land? Visserligen är stora delar av Kina som land fortfarande att betrakta som ett u-land, men när landet totalt sett uppvisar en BNP-tillväxt i tvåsiffriga tal, så anser jag med bestämdhet att Kina har mycket att visa världen i klimatarbetet.
Avslutningsvis en möjligtvis cynisk kommentar, men ändå. Om vi skulle få drastiska klimatförändringarna på kortare tid än vad som nu utvisas, så tror jag att världens alla ledare skulle ta sig samman och få fram ett avtal, för annars kanske de själva skulle få uppleva klimatelände. Men om de nu skjuter det hela framför sig, så tvingas deras kanske ännu så länge ofödda släktingar framåt i tiden, bli den generation som måste komma överens. Med den vetskapen så borde de titta sina barn, barnbarn och i förekommande fall barnbarnsbarn en gång till i ögonen innan de säger att "vi kom inte överens i Köpenhamn".
söndag 13 september 2009
Dagens Nyheter kan idag berätta om stora protester mot den amerikanske presidenten Barack Obamas politik. Det är ganska så många som protesterar, i varje fall med svenska mått mätt. Om ett demonstationståg här i Sverige skulle samla hela 75 000 personer så skulle nog vilken politiker som helst lyssna på vad demonstranterna hade att säga.
Men nu är det här USA med över 300 miljoner invånare, jämfört med våra 9 miljoner och då blir dimensionerna helt annorlunda. Inte för att jag med det menar att president Obama inte ska lyssna på demonstranterna, men det som de säger måste ställas i relation till och avvägas mot vad han lovat sina väljare, de som sett till att han utsetts till president.
Bakom den nu aktuella demonstrationen står en lös organisation som kallar sig för "Freedom Works", en rörelse med krav på lägre skatter och mindre regeringsinblandning. Med högt tonläge och plakat i klass med ”Hitler höll också fina tal”, ”Vi kom obeväpnade – den här gången. . .” och ”Försvinn från mitt Vita hus, kommunister, socialister, radikala brottslingar och illegala invandrare” så försöker man bl a tala emot den förslag till lag om en sjukförsäkring för alla som Barack Obama vill införa.
Den stora uppslutningen bakom Freedom Works har fått de konservativa att ana morgonluft och nytt folkligt stöd. Men motståndarsidan säger sig inte vara imponerad och tur är väl det. Nu har USA, för första gången på över åtta år, äntligen fått en president som inte enbart tänker på de rika. I USA finns, till skillnad från Sverige, utrymme för skattehöjningar. Sådana måste naturligtvis göras med omdöme, men argumentet som ibland kan höras i Sverige att "kapitalet flyttar utomlands" om vissa förslag genomförs kommer inte kunna användas här. För vart skall USA:s rika flytta?
Men nu är det här USA med över 300 miljoner invånare, jämfört med våra 9 miljoner och då blir dimensionerna helt annorlunda. Inte för att jag med det menar att president Obama inte ska lyssna på demonstranterna, men det som de säger måste ställas i relation till och avvägas mot vad han lovat sina väljare, de som sett till att han utsetts till president.
Bakom den nu aktuella demonstrationen står en lös organisation som kallar sig för "Freedom Works", en rörelse med krav på lägre skatter och mindre regeringsinblandning. Med högt tonläge och plakat i klass med ”Hitler höll också fina tal”, ”Vi kom obeväpnade – den här gången. . .” och ”Försvinn från mitt Vita hus, kommunister, socialister, radikala brottslingar och illegala invandrare” så försöker man bl a tala emot den förslag till lag om en sjukförsäkring för alla som Barack Obama vill införa.
Den stora uppslutningen bakom Freedom Works har fått de konservativa att ana morgonluft och nytt folkligt stöd. Men motståndarsidan säger sig inte vara imponerad och tur är väl det. Nu har USA, för första gången på över åtta år, äntligen fått en president som inte enbart tänker på de rika. I USA finns, till skillnad från Sverige, utrymme för skattehöjningar. Sådana måste naturligtvis göras med omdöme, men argumentet som ibland kan höras i Sverige att "kapitalet flyttar utomlands" om vissa förslag genomförs kommer inte kunna användas här. För vart skall USA:s rika flytta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)