Idrott - en del av mitt liv!

Eftersom det just nu är lite stiltje i mitt politiska liv, så tänkte jag berätta om mitt andra stora intresse, idrotten!

Jag betraktar mig själv som allmänt idrottsintresserad. Vissa idrotter intresserar jag mig väldigt lite för, medan jag har stort intresse för främst tre sporter; fotboll, handboll och innebandy. Fotboll har de flesta spelat någon gång, jag själv gjorde det mest under tonårstiden och eftersom jag då bodde i Rosersberg, så spelade jag följaktligen i Rosersbergs IK. Sedan dess har jag varit intresserad av fotboll och min favoritklubb blev AIK i rätt så unga år.

Handboll började jag spela i de äldre tonåren. Jag lärde känna en kille som drog med mig på några träningar med det lag han spelade i, Essinge IK. Jag kan inte säga att jag var bra i handboll, därtill var jag inte tillräckligt lång och muskulös, men det var rätt så roligt och jag har följt handbollen sedan dess, dock utan att egentligen ha ett riktigt favoritlag.

Innebandy spelade jag väldigt mycket när jag gick i gymnasiet. Då var den ingen riktig idrott, utan spelades enbart på lek. Jag har aldrig spelat innebandy i något riktigt lag, men eftersom jag haft en koppling till AIK tog jag kontakt med en av ledarna för AIK Innebandy och frågade om jag kunde hjälpa till. Sedan dess har jag varit klubben och innebandyn trogen. Jag har innehavt olika poster i klubbens styrelse; ansvarig för damverksamheten, sekreterare och ordförande för både föreningen och det bolag som bedriver herrverksamheten.

Jag sitter fortfarande i AIK Innebandys styrelse och kan just nu njuta över att vårt herrlag leder Svenska Superligan. Det är riktigt, riktigt kul!

Poliskostnaderna avskaffas - efter (FP)-initiativ!

I söndags här på bloggen berättade jag om ett initiativ av Johan Pehrson (FP), där han tillsammans med tre allianskollegor i justitieutskottet skulle träffa representanter från Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollsförbundet för att diskutera poliskostnaderna i samband med idrottsevenemang.

Resultatet lät inte vänta på sig! För två dagar sedan presenterade regeringen ett förslag om att slopa ersättningsskyldigheten. Detta trots ett oerhört motsträvigt Justitiedepartement, med minister Beatrice Ask (M) i spetsen.  

Tyvärr har vi ju inte retroaktiv lagstiftning i landet, så AIK och de andra klubbarna lär nog dessvärre få betala de fakturor som redan har sänts, men Rikspolisstyrelsen kan ju åtminstone sluta att skicka de fakturor som de rent teoretiskt skulle kunna skicka så länge som riksdagen inte har fattat beslut. Det vore, minst sagt, en välgärning!

 

Bra initiativ från Johan Pehrson (FP)

Jag har flera gånger här på min blogg (bl.a. här) skrivit om de s.k. poliskostnaderna som drabbar idrottsaktiebolag när de spelar matcher. Detta är givetvis både absurt och orättvist eftersom det naturligtvis inte ska vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningsväg.

Vad Beatrice Ask (M) och hennes Justitiedepartement sysslar med när det gäller den här frågan kan man bara undra. Hon verkar i varje fall inte alls förstå problematiken. Därför är det nu mycket glädjande med den signal som häromdagen kom från riksdagsledamoten Johan Pehrson (FP), där han och tre andra Allianskollegor skulle träffa representanter från från Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollsförbundet för att diskutera dessa poliskostnader i samband med idrottsevenemang.

I en kommentar säger Johan Pehrsson att "För närvarande stryps flera elitklubbar i fotboll ekonomiskt. Allt till en följd av polisens kreativa utdebitering av kostnader för polisinsatser i samband med fotbollsmatcher. Läget är ohållbart, orättvist och obegripligt. Regeringen måste agera omgående".

Vidare säger han att antingen tas rätten att debitera kostnader till idrottsklubbar bort helt, eller så behandlas alla lika.

För min del hoppas jag på det förstnämnda, men det är i vilket fall som helst bra att Johan Pehrsson och de andra riksdagsledamöterna försöker göra något åt denna absurda situation.

Ett personligt beslut under semestern och dagens höjdpunkter!

Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har inte gjort det under hela min semester. Jag har inte gjort det för att jag tycker det är skönt att helt koppla av från allt som har med jobb, politik och annat som jag sysslar med till vardags. Istället har jag solat, läst, tittat lite på tv och allmänt kopplat av från det mesta som jag vanligtvis gör.

Men nu när jag har börjat jobba igen så börjar allt så sakteliga återgå till den vardag jag kopplat av ifrån. Men att helt koppla bort från politiken går inte. Den finns ju på något sätt där så fort man läser en dagstidning eller ser på tv.

Därför har jag ägnat mig åt att fundera på framtiden. Ännu så länge har Folkpartiet bara bett att få in nomineringar till riksdagen, men snart är det även dags för motsvarande när det gäller valen till landsting och kommuner.

Under sommaren har jag därför bestämt mig för att kandidera för ytterligare en mandatperiod i landstinget. Det var ju inte precis igår jag satte min fot i landstingshuset för första gången, utan jag har funnits med i landstingssammanhang sedan 1985, först som ersättare, senare som ledamot och den innevarande perioden återigen som ersättare. Nu tar jag sikte på att bli ledamot på nytt!

Anledningen till min kandidatur är flera. Jag känner att det finns så mycket spännande och roligt att ta tag i inom Stockholms läns landsting och så mycket kvar att göra för min del. Inte minst är det spännande att få fortsätta med att se till att vi får fler spårvagnslinjer i Stockholms innerstad. Närmast står en konvertering av stombusslinjerna på den agendan!

Jag vill därför gärna få fortsätta med trafikpolitiken, men även inom de andra politikområdena. Jag vill helt enkelt gärna få chansen att få fortsätta att utveckla, förändra och förbättra landstinget.

Genom åren har mitt politiska fokus förflyttats. I de tidiga ungdomsåren drev jag frågor som till stor del handlade om förbättringar för den generation jag tillhör, men givetvis också, vilket varit viktigt för alla ungliberaler genom alla tider, förbättring för folk i fattiga länder.

Mina föräldrar är dessvärre inte i livet. Min mamma blev nästan 90 år gammal och ca sex år innan hon dog blev hon dement. Det är en väldigt hemsk sjukdom. I och med mammas sjukdom kom äldrefrågor att bli viktiga för mig.

Men snart är nog ändå cirkeln sluten! De viktigaste personerna för mitt politiska engagemang är två små killar på 3 och 5 år. De är mina barnbarn och är alldeles fullständigt underbara! Jag vill att de själva ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar. Men de ska också få leva i ett samhälle som är tryggt, att det finns ett skyddsnät omkring dem, ifall de behöver det, som t ex en bra sjukvård och en kollektivtrafik som fungerar!

Avslutningsvis dagens höjdpunkter! Prideparaden kl 13.00 utgår det här året från Medborgarplatsen och går till festivalområdet på Östermalms IP. Jag har för avsikt att gå med och i så fall blir det för åttonde gången, om jag räknat rätt.

Sedan spelar också AIK fotboll mot Elfsborg kl 16.05 på Friends Arena. Förutom att det här är en toppmatch så är det en alldeles speciell match för Daniel Tjernström. Daniel har spelat sedan 1999 i AIK och det här är hans sista. Så det är återigen dags för många olika sorters känslor på Friends!  

Sorg, ilska och en förening som inte borde ägna sig åt partipolitik

Den vecka som snart är till ända fick för mig en oerhört känslosam inledning. Som årskortsinnehavare vid AIK:s hemmamatcher i fotboll på Friends Arena, så var det inte bara jag som grät en tår över den makalösa tillställning och fantastiska hyllning som hölls för AIK:s avlidne målvakt Ivan Turina. Jag läste om Ivans bortgång på nätet när jag satt på jobbet och jag hade ärligt talat väldigt svårt att göra något mer nyttigt under resten av den dagen.

Vila i frid, Ivan! Tack AIK Fotboll för en fantastisk uppvisning i en extrem svår stund för oss alla i klubben och tack till alla andra klubbar, inte minst IFK Göteborg, som innan matchens start ställde upp mangrant för att det hela skulle bli extra värdigt.

Något som man också kan fälla en och annan tår över, fast på ett helt annat sätt, är regeringens utredare Bo Svenssons förslag om idrottsaktiebolagens betalningar för polisbevakningar. Svenssons utredning anser jag är ett beställningsjobb av justitieminister Beatrice Ask (M), som inte var nöjd med Björn Erikssons utredning, som bland annat behandlade samma uppgift. Svenssons utredning är ingen utredning. Det är en politisk pamflett där Svensson redan från början haft förutfattade meningar om hur klubbarna är och sedan lägger förslag därefter.

Att Svensson inte vet vad han pratar om framgår tydligt i uttalanden som att de idrottsklubbar som drivs som aktiebolag måste ha incitament för att jobba med säkerheten. Frågan man då lätt ställer sig är om de klubbar som inte drivs som aktiebolag också måste ha de incitamenten? Bara för att en klubb drivs via ett aktiebolag så måste ju alla klubbar jobba för en bättre säkerhet.

Sedan har Svensson fått för sig klubbarnas aktiebolag drivs som vanliga börsnoterade företag och tycker att ”gratis polisbevakning” är som att skänka pengar till höjda styrelsearvoden. Det är bara det att i AIK så betalas inga arvoden ut. Jag vet inte hur det är i de andra klubbarna. Men av tradition så arvodera AIK inga styrelseuppdrag. Jag har som ordförande i AIK Innebandy 0 kr i arvode. Ingen annan i styrelsen uppbär heller något arvode och det är likadant inom fotbollen.

Ilskan är stor bland de klubbar som drivs som idrottsaktiebolag och det med rätta. Jag kan bara hoppas att det finns fler vettiga politiker, likt min FP-kollega, kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, som anser att polisens faktureringsiver är ett reellt och allvarligt hot mot Stockholms kultur- och idrottsliv och något som borde avskaffas fortast möjligt.

Avslutningsvis har jag läst en intressant blogg av min partikollega Staffan Werme, FP:s kommunalråd i Örebro. Staffan har skrivit om Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och beskriver på ett intressant sätt hur föreningen undan för undan har partipolitiserats. Till skillnad från Staffan så är jag sedan bra många år en f d medlem i SNF. Jag tröttnade på föreningens ensidiga propaganda mot kärnkraft. Men i likhet med Staffan så tycker jag det är synd att SNF har gått från att vara en politiskt neutral organisation till att allt mer likna någon sorts grönvänster som skriker sig hesa så fort någon uttalar sig för kärnkraften. Min uppmaning till SNF är därför att avpolitisera sig själva och det fortast möjligt!

 

En dag som denna - positivt och negativt

Under en dag som denna, söndagen den 28 april 2013, hinner det ju hända en hel del. Dessvärre är det som händer inte alltid positivt, även om det är lätt att glömma att det mesta faktiskt är det.

Det började med något bra redan på morgonen. I Dagens Nyheter läste jag om den senaste SIFO-undersökningen. Folkpartiet går framåt en hel procentenhet, sossarna tillbaka ungefär lika mycket och - framförallt - Sverigedemokraterna tillbaka till ungefär samma procentandel som FP. Bra!

Dagen har annars gått i idrottens tecken. Klockan 11.30 var jag på plats i Eriksdalshallen. AIK:s pojklag födda 1998 hade på ett storstilat sätt gått till final i Mitt-i cupen, men tyvärr förlorades finalmatchen mot Huddinge med 3-1.

Sedan var det match på Friends Arena, fotboll AIK mot Halmstad. AIK gör äntligen ett godkänt mål på vår nya hemmaarena, vilket innebar kvittering. Positivt! Sedan löper matchen på och AIK gör såsmåningom 3-2 via ett drömmål av Kennedy Igboananike. Tyvärr så kvitterar Halmstad på slutet, vilket gör att hela matchen till slut hamnar i moll.

Men jag får ju inte glömma att hela Sveriges ishockeylag, Tre kronor, har vunnit Czech hockey games. Bra gjort!

Några timmar är kvar av söndagen den 28 april 2013. Förhoppningsvis händer det bara positiva saker till midnatt.

Björn Eriksson föreslår det enda rätta!

En av de motioner som jag lämnade in till folkpartiets landsmöte förra året handlade om att polisen inte ska kunna ta godtyckligt betalt av våra idrottsföreningar. Via en dom i kammarrätten så har polisen fått rätt att ta betalt för sin polisbevakning om det bevakande evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag. Detta har naturligtvis varit fullkomligt absurt, eftersom det givetvis inte bör vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningväg.

Till min stora glädje så tycker även regerings utredare på området, Björn Eriksson detta. I Dagens Nyheter skriver han bl a att "Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Så mycket bättre än så kan väl inte det hela sägas. Nu hoppas jag bara att regeringen kommer fram till samma förslag.

Även kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är positiv till Björn Erikssons förslag. Läs gärna om det i hennes blogg!

Det är inte lätt att vara med i idrottsrörelsen

Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.

Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.

Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.

Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.

Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.

När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.

Sverige ska inte vara "alliansfritt" och samma regler ska gälla för alla idrottsföreningar

En av mina socialdemokratiska facebookvänner skrev ett inlägg för en tid sedan som gjorde mig lite förbryllad. Hon skrev
”Vi är många som är gläds åt att främlingsfientliga Pia Kjærsgaards framgångskurva nu är bruten. Och sympatiskt nog strömmade väljarna till de två partier som tydligast tog avstånd från Dansk Folkeparti. Tur att Enhedslisten och Radikale Venstre är förnuftiga nog att samarbeta med S! Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu.”

Jag skrev ett svar på inlägget, men det är i det här läget inte det intressanta, utan det jag funderade länge och väl på var vad hennes mening: "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu” egentligen betyder?

Om man går in på en hemsida som heter just ”Alliansfritt Sverige”, så finner man en massa propaganda mot den borgerliga regeringen. Det innebär att meningen "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu", enbart ska tolkas som att Sverige är dåligt därför att socialdemokraterna inte är med och styr. Jag för min del konstaterar att detta faktum kan jag definitivt leva med.

Den här veckan har jag också till min stora glädje noterat en debattartikel i Dagens Nyheter om spårvagnar som varmt rekommenderas till läsning!

För övrigt är det ca en månad kvar till folkpartiets landsmöte i Karlstad. Jag har ju några gånger tidigare här på bloggen presenterat några av de motioner jag skrivit till landsmötet. Nu tänkte jag presentera ytterligare en. Den är faktiskt högaktuell just nu, med tanke på att AIK och Djurgården ska mötas i fotboll imorgon och på tisdag möts samma lag i ishockey.

Rikspolisstyrelsen har nämligen givits rätten att ta betalt för sin polisbevakning. Det är upp till den lokala polisen att bedöma om så ska ske. Det är bara det att man ska enbart ta betalt om evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag, inte av ideella föreningar.

Jag menar att det givetvis inte vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna beroende på klubbens driftform. Förutsättningarna för klubbarna måste vara desamma. Man kan ju också fundera på hur långt klubbarnas ansvar för sina åskådare ska gälla. Men oavsett ansvar så måste endera betalningsansvaret gälla samtliga klubbar eller inga alls. Därför har jag motionerat om att Folkpartiet ska verka för en lagstiftning som innebär en likabehandling av polisens bevakning vid idrottsarrangemang, oavsett driftsform. Till min stora glädje har folkpartiets partistyrelse yrkat att landsmötet ska bifalla motionen!

Positivt och negativt i Södertälje

Det är kul att, numera på avstånd, följa det som händer i Södertälje. Eftersom jag bodde i stan i nästan 20 år, så är jag fortfarande intresserad över det som händer där och tycker det är roligt när det kommer positiva nyheter och suckar över de negativa.

När jag idag läser Länstidningens nätupplaga, så finner jag bl a två mycket positva saker och en negativ. De positiva hämtar jag från sporten och näringslivet. Den negativa från politiken.

Fotbollslaget Syrianska har nämligen gått upp i allsvenskan. För några år sedan var ett annat södertäljelag, Assyriska, uppe i högsta serien i ett år. Vi får nu se om Syrianskas sejour i allsvenskan blir längre. Laget, som bildades för 33 år sedan, har härmed skrivit en bit historia. Man hade en tuff resa och låg ganska så länge i mitten av serien, innan man sakta men säkert kravlade sig upp och faktiskt blev vinnare av superettan i slutänden. Det är bara att säga; GRATTIS SYRIANSKA!

Det andra roliga som jag hämtar från Södertälje är att företaget Scania går bra! Vinsten för bolaget blev bättre än väntat, hela 3 352 miljoner kronor för tredje kvartalet. Enligt TT hade analytiker räknat med att Scanias vinst skulle landa på 2 898 miljoner kronor. Det är inte bara för Södertälje som det är kul att det går bra för Scania, utan för hela Sverige.

Avslutningsvis det negativa. Jag har tidigare kommenterat Pensionärspartiet i Södertäljes märkliga turer, som bl a ledde fram till att man uteslöt en av partiets grundare och frontpersoner, Berit Lagerwall. Det ledde naturligtvis till att partiet tappade sina två mandat och åkte ur Södertäljes fullmäktige, men vad värre är så har partiet uppenbarligen misskötts till den milda grad att konkursen är nära. Pensionärspartiets revisor Mihkel Nõmm rekommenderar partiets styrelse att försätta partiet i konkurs och den som har den mycket otacksamma uppgiften att försöka reda ut den ekonomiska härvan är 88 år unga Aina Abrahamsson. Jag tror hon hade önskat sig en lättare uppgift på ålderns höst. Jag känner inte Aina Abrahamsson, men jag säger ändå; Stackars Aina!

Ilija Batljan, Anton Abele och Dulee Johnson

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan går idag till angrepp mot Mona Sahlin. I Expressen kritiserar han det socialdemokratiska partiet för "avsaknad av politik". I flera avseenden ger jag Batljan rätt, bl a när han säger att socialdemokraterna förlorade på det rödgröna samarbetet. Det skvallrar ju inte minst valresultatet om, där ju miljöpartiet blev det stora rödgröna vinnarpartiet.

Däremot så vet jag inte om just Ilija Batljan är rätt person när det gäller förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade valet. Han stod nämligen själv för ett av de största självmålen i valrörelsen med sitt s k "butlerförslag", något som jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg. I en undersökning som Expressen gjorde, så var det ca 70% som tyckte att det var ett dåligt förslag.

Vidare har jag noterat att 18 år unge Anton Abele (M) nu tar plats i riksdagen. Anton blev känd när han efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2007 startade ett mycket uppmärksammat upprop mot gatuvåld. Det var ett mycket bra initiativ och satte än en gång fokus på det våld som dessvärre helt oprovocerat då och då dyker upp på Stockholms gator.

Det är naturligtvis upp till moderaterna att placera vilka kandidater man vill på sin riksdagslista och jag har inget emot att yngre personer kommer in i riksdagen. I riksdagen ska det finnas plats för både yngre och äldre, men jag blir lite betänksam när en person i stort sett kommer direkt från gymnasiet in i riksdagen och i partisammanhang enbart blivit känd för en enda sak, om än med en enormt stor uppmärksamhet.

Även om jag här ovan låter lite kritisk, så önskar jag Anton Abele (och f ö även alla andra riksdagsledamöter) lycka till med sina uppdrag!

En som jag däremot inte vill önska lycka till, utan som jag nu vill slippa för gott, är AIK:s fotbollsspelare Dulee Johnson. Johnson sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och för vilken gång i ordningen som det är "strul" med denne spelare vet jag inte. AIK har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, stängt av honom från spel. Som AIK:are känner jag sorg över att vi överhuvudtaget har tagit honom till klubben, men låt nu det här bli det som gör att vi säger tack och adjö till Dulee Johnson för alltid! Hans lagkamrater har tröttnat och det har jag också gjort - för länge sedan.

Glädje inom politik - besvikelse inom idrott

Den senaste partisympatiundersökningen från Demoskop, som bl a publicerades i Expressen, var oväntad, om än väldigt glädjande. Jo, jag vet, man ska inte dra alltför långtdragna slutsatser på en enstaka undersökning, men ändå. Min tro är att ju längre fram i valrörelsen vi kommer och ju mer (S), (V) och (MP) måste konkretisera sin politik, desto fler kommer upptäcka att deras politik minst sagt är usel för svenska folket.

Alliansen får i undersökningen 49,2% mot de rödgrönas 47,4%. En dramatisk förändring av opinionsläget med ett jätteras för de rödgröna på i stort sett 5% på bara en månad. Sedan kan man alltid fundera på inbördes relationer mellan de borgerliga partierna, men oavsett detta är jag extra glad över folkpartiets siffror på 9% i mätningen.

Om jag för min personliga del kan glädjas över en opinionsframgång inom politiken, så är det dessvärre betydligt värre inom idrotten. Jag tycker allmänt att journalister överdriver när de skriver sina krigsrubriker som "kris" och liknande, när AIK:s fotbollslag har förlorat en match. Fast nu har laget dessvärre förlorat ganska många matcher. Om inte annat så talar tabellsituationen sitt tydliga språk. Vi ligger sist och senaste matchen förlorades med 0-4. Nu tycker nog även jag att man kan tala om en "kris". Det jag nu trots allt hoppas på är att laget får en nytändning efter sommaruppehållet. Vem eller vilka som fixar detta spelar inte så stor roll. Det kan vara en ny spelare. Det kan vara en av dem som redan finns i laget. Det kan vara en ny lagledning, (vilket inte innebär att jag kräver tränare Wesströms avgång) eller det kan vara något annat som gör att laget tar sig samman och börjar vinna matcher i varje fall i sådan grad så att det allsvenska kontraktet säkras. Allt annat vore inte bara krisartat, utan en katastrof.

Höga löner, bonusar och andra ersättningar

I dagens Expressen kan tidningen berätta att lönen för AIK Fotbolls nyförvärv Sebastian Eguren blir 80 000 kr per månad. I artikeln står det bl a att kontaktet mellan parterna är en relativt billig affär för AIK. Hur det än är med det, så kan jag nog tycka att en lön på 80 000 kr/månad, är en relativt bra lön för Eguren.

Det här med löner, bonusar och andra ersättningar är annars inte alltid så lätt. Men en förhandling är ju alltid en förhandling, så det går det ju inte att skälla ut någon av parterna i en sådan. Om man tycker att en spelare, en VD, eller en vanlig löntagare har för bra betalt, så är det ju inte dennes fel. Det finns ju en motpart, en arbetsgivare, som kanske har varit aningen för givmild, men det är ju inte arbetstagarpartens fel att lönen eller ersättningen blir hög.

När det gäller idrottsmän ska man komma ihåg att ersättningarna för en spelare kan vara som natt och dag beroende på vilken sport vi talar om. Jag själv, som vid vissa tillfällen haft kontraktsansvar när det gäller innebandyn, skulle aldrig kunna skriva under ett kontrakt som innebar en månadslön på 80 000 kr. Men fotbollen har ju en högre omsättning än vad t ex innebandyn har. För att inte tala om de summor som finns inom ishockeyn i NHL eller andra sporter där borta i USA.

Fast det finns situationer som komplicerar och det är när det finns en tredje part inblandad. Om det dessutom är så att det är den tredje parten som i slutänden får stå för kostnaderna, men som inte är med i huvudförhandlingen, så innebär det ett särskilt ansvar för arbetsgivarparten. Den här situationen finns när det gäller bonusar inom finansvärlden. Jag har bloggat om det förut, men vill än en gång påpeka att arbetsgivarsidan i t ex våra affärsbanker måste vara mycket restriktiva när det gäller bonusar. För i slutänden är det vi skattebetalare som annars kan få rädda våra banker. Fråga islänningarna!

Min lista!

Det återstår ju ännu några dagar av 2009, men så här inför slutet av ett år så brukar ett populärt inslag i allehanda nyhetsmagasin vara att lista saker som varit bra och dåligt under det gångna året. Jag ska därför inte vara sämre, så här nedan kan den som vill läsa om saker jag gillat under året och saker jag definitivt är mindre glad åt!

Med denna lista ber jag att få önska en fortsatt god jul och ett gott nytt år!

JAG GILLAR! (i bokstavsordning och därför utan inbördes rangordning)

AIK - mitt favoritlag!

Det är (i varje fall för det mesta) alltid roligt att vara AIK:are och i år var det extra skoj, med både SM-guld och cup-guld för fotbollslaget. De s k "experterna" tvivlade, men vi som tillhör fansen lyssnade inte. Till detta kan läggas att jag som stolt sekreterare i AIK Innebandy kunde notera herrarnas oerhörda framfart i inledningen av elitserien med bl a tio raka matcher utan förlust och en nuvarande målskillnad på 106-47! Sanslöst bra!

Alliansen

Att vi i alliansen (folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna) inte har fler väljare bakom oss i de opinionsundersökningar som gjorts den senaste tiden är bara att beklaga. Men jag har ändå under de tre senaste åren njutit av att slippa se socialdemokraterna vid makten i de för mig tre viktigaste offentliga organisationerna; riksdagen, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Jag hoppas innerligt att det blir så även efter valet nästa år, om inte annat för att väldigt många fler då kommer upptäcka att maktfullkomlighetens parti inte är något att rösta på. När dessutom alternativt till alliansen, förutom maktfullkomlighetens parti, är en avdankad kommunist(?) och en grön röra med alltför orealistiska miljökrav, så tror jag även på fortsatt majoriet i riksdagen, landstinget och Stockholms stad.

Mitt barnbarn - Jacob

Jacob är faktiskt den viktigaste personen för mitt fortsatta politiska engagemang. Han är mitt barnbarn och naturligtvis världens sötaste! Jag hoppas att Jacob själv ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar, att han ska få leva i ett samhälle som är tryggt och att det finns ett skyddsnät omkring honom, ifall han behöver det.

Svensk film!

Många säger att svensk film inte är något bra. Jag tycker de har fel, i alla fall om man jämför med alternativen. Jag är bara så trött på alla actionrullar från det stora landet i väster och framförallt är jag glad över att få höra mitt eget modersmål när jag sätter mig ned i biosalongen och filmen rullar igång. Under det gångna året har jag sett alla filmerna som ingår i den s k Milleniumtrilogin, men också andra svenska filmer. Inte helbra alla gånger kanske, inte så man tycker att det är högtidsstunder hela tiden i biosalongen, men tillräckligt bra för mig!

Zlatan Ibrahimovic

Det enda felet med Zlatan är att han inte är AIK:are. I övrigt så är han Sveriges och i mitt tycke världens bästa fotbollsspelare! Zlatan har spelat in sig som världsspelare i alla lag han har spelat i, senast nu i Barcelona, där han t ex avgjorde matchen mot självaste Real Madrid. Med rätt omgivning kan Zlatan uträtta stordåd. Det har vi sett då och då även i svenska landslaget. Det enda jag är rädd för är att Zlatan är för "ovsvensk". Att säga att man är bäst och faktiskt också har rätt, är så långt från vår svenska jante-lag som det någonsin kan bli. Men det är också därför som jag gillar och hyllar Zlatan väldigt mycket!

JAG DISSAR! (alltså företeelser jag ogillar, även i det här fallet utan rangordning)

Anna Anka

Kan hon inte bara försvinna på samma sätt som hon kom, d v s väldigt snabbt? Vi behöver inte hennes störtkonservatism. Den och hennes åsikter är enbart pinsamma. Anna Anka lever i en fantasivärld som de allra, allra flesta av oss inte kommer att besöka och hon förstår inte heller hur flertalet av oss lever här i Sverige. Ta bort henne - nu med en gång, tack!

General Motors (GM)

Vad ville egentligen GM med SAAB från första början? Vilka förväntningar hade GM? Varför gick det som det gick? Ja, frågorna om General Motors ägande av SAAB är fler än dess svar. När världens näststörsta biltillverkare blir ägare till ett av Sveriges viktigaste företag (oavsett nu vad man än tycker om SAAB som bil) så hade åtminstone jag förväntningar och jag hade väntat mig i varje fall lite mer av offensiva satsningar från GM. Men jag konstaterar, framförallt på senare tid, att man varit en oerhört passiv ägare och för mig känns de s k förhandlingarna som förts på senare tid, enbart som ett spel för galleriet. För min del får gärna hela GM gå i konkurs!

Klimatmötet

Om Klimatmötet i Köpenhamn var det ju inte så länge sedan jag skrev om här på min blogg, så jag ska inte återupprepa det jag skrev då. Men jag kan ändå inte låta bli att lägga en stor skuld på USA och Kina, men faktum är att jag också, så här i efterhand konstaterar att sådana här möten där alla länder ska bli överens, nog har spelat ut sin roll. För hur ska de oljeproducerande länderna kunna komma överens om något som är nödvändigt, nämligen produktionsminskningar av fossila bränslen, när det är just det som de lever av och som de får som inkomster till deras respektive länder. Det är dags att tänka nytt i klimatdebatten. En överenskommelse mellan färre länder är en bra början!

Influensa, Anka och homofobi

Idag har landstingsstyrelsen haft sammanträde och i ett av ärendena framgår att planeringen för att förebygga den s k svininfluensan pågår för fullt. De som är experter på området säger att vi kan tacka vårt relativt varma väder för att influensan ännu så länge inte brytit ut på bred front. Om det är så, så är det väl bara att hoppas att vi får behålla "värmen" ett tag till.

För landstingets del så handlar nu alltså en hel del om förebyggande arbete. En del i detta är att få så många som möjligt att kunna ge den här vaccinationen. Det är därför bra om t ex även kommunernas skolor och äldreboenden kan hjälpa till. Detta kan nu ordnas via vårt ordinarie vårdvalssystem och då genom särskilda auktorisationer. Noterbart är att socialdemokraterna och vänsterpartiet vill att detta istället ska ske genom särskilda överenskommelser med kommunerna. Man kan fråga sig varför, när vi ändå kan fixa det hela via vårt ordinarie vårdvalssystem. Men det är klart, gillar man inte vårdvalet, så gillar man väl heller inte att det utnyttjas för en sån här god gärning.

I ett tidigare blogginlägg så skrev jag att den numera kända Anna Anka inte var så mycket att vare sig bli upprörd över eller bry sig om, så egentligen borde jag väl inte ge fler kommentarer om henne. Men jag kan inte låta bli att i varje fall bara i förbifarten notera att hon i Expressen talar om att hon äter mediciner varje dag efter en olycka och att hon då fick ligga på sjukhus. Inget konstigt med det, i och för sig. Då bodde hon i Sverige och var bara 12 år gammal. Men eftersom fru Anka de senaste veckorna kritiserat allt som har att göra med Sverige och oss svenskar, så gör jag ändå noteringen att Sverige trots allt varit bra även för henne eller i varje fall en gång.

Avslutningsvis noterar jag till min glädje att Svenska fotbollförbundets ordförande, Lars-Åke Lagrell, på fotbollssiten fotbolldirekt.se kritiserar den italienske fotbollstränaren Marcello Lippi för dennes uttalanden om att homosexuella inte bör få spela fotboll. Enligt Lippi så skulle det bli skandal i ett fotbollstokigt land som Italien om det skulle visa sig att någon av spelarna var bög. Lippi sa också att han aldrig under sin 40-åriga karriär mött någon (öppet) homosexuell professionell fotbollsspelare. Detta kommenteras av Lars-Åke Lagrell på följande sätt:

- Hade han bott i Sverige, hade han inte uttalat sig så. Jag kan nästan inte ta det på allvar, även om det är allvarligt och menar att det är den italienska kulturen som påverkar honom.I Italien har våld mot homosexuella den senaste tiden uppmärksammats efter flera grova överfall.

Till Lippi och andra homofober kan jag ge en liten räkeövning. Ungefär 10% av befolkningen i genomsnitt anses idag vara homo- eller bisexuella. I ett fotbollslag finns ungefär 22-25 spelare. Även om det i ett fotbollslag skulle vara färre bögar och bisexuella så skulle det ändå i ett lag finnas ungefär 1-2 personer som är öppet eller (för det allra mesta) dolt homo- eller bisexuella. Den siffran gäller nog även i Italien. Något för Lippi och andra homofober att betänka!