Att stoppa onda krafter, bra med mer idrott och (S) tror sig ha hittat sin frälsare!

Jag var på Folkpartiets valupptakt idag. Det är alltid trevligt att träffa likasinnade och eftersom jag antar att många som var där också hade varit ute och affischerat, så kändes det som en god avslutning på dagen.

På valupptakten höll Jan Björklund tal. Jag har känt Jan sedan ungdomsförbundstiden och han har alltid varit en bra talare och som partiledare har han blivit ännu bättre. Det tal han höll idag var inget undantag. Jan inledde med att tala om det fruktasvärda som händer i Irak och i Syrien, där terrororganisationen IS fördriver alla kristna ut ur de områden där de härjar. IS är ökänd för sin brutalitet och hänsynslöshet, plundringar, tortyr och kidnappningar. De vill införa strikt islamisk rätt och teokratiskt styre enligt salafistiska principer.

Detta måste givetvis stoppas och då kan man inte inta en pacifistisk hållning. Som med alla andra grupper eller enskilda individer som begår terror så förstår dessa bara ett enda språk, nämligen våld. Ibland är det extra jobbigt, för till vissa av dessa illdådsmänniskor har det krävts oerhörda resurser. Det krävdes ju ett helt världskrig för att stoppa nazismen och Adolf Hitler. Men allt går igen. IS och alla andra organisationer som kämpar för odemokratiska värden måste stoppas – med våld och sedan kan man miljöpartiet, feministiskt initiativ och andra liknande organisationer tala hur mycket som helst om att Sverige ska nedrusta försvaret och att det borde skapas mer fred på jorden.

Tidigare under veckan presenterade Jan Björklund ett regeringsförslag om att utöka antalet idrottstimmar i grundskolan med 20%, från 500 till 600 timmar. Det innebär att ämnet idrott och hälsa kommer att vara större än det någonsin har varit sedan grundskolan infördes på 1960-talet. Detta är mycket viktigt för alla barn och ungdomar, men forskning visar att det är mest viktigt i socioekonomiskt svaga områden.

Mer fysisk aktivitet stimulerar även studierna i de teoretiska ämnena. En undersökning gjord vid Malmö högskola utvisar att de elever som har mycket Idrott på schemat har ett bättre kunskapsresultat än de elever som inte har det.

Här kan du läsa mer om regeringsförslaget.

Avslutningsvis noteras att Margot Wallström (S) gör comeback inom partipolitiken. Dessutom spekuleras det om andra comebacker på den socialdemokratiska sidan. Jag vet inte hur det är med uppgifterna om Göran Persson eller huruvida Håkan Julholt får någon kulturministerpost i en vänsterregering, men Margot Wallström lär nog få en ministerpost om olyckan skulle vara framme.

Men jag har respekt för Margot Wallström. Jag tycker hon var en av de bättre i den regering hon tidigare satt i, men det känns lite grann som om sossarna nu ser henne som en som ska frälsa socialdemokraterna från att göra ännu ett katastrofval. Det brukar aldrig vara bra när en organisation, av vilket slag det än är, litar för mycket på att en person ska göra jobbet. I svenska fotbollslandslaget kollar alla på vad Zlatan ska göra. Inget ont om Zlatan, han är hur bra som helst. Men för att Sverige ska vinna matcher i fotboll så måste alla i laget vara på topp. Det känns inte som så är fallet när det gäller det socialdemokratiska partiet.

Idrott - en del av mitt liv!

Eftersom det just nu är lite stiltje i mitt politiska liv, så tänkte jag berätta om mitt andra stora intresse, idrotten!

Jag betraktar mig själv som allmänt idrottsintresserad. Vissa idrotter intresserar jag mig väldigt lite för, medan jag har stort intresse för främst tre sporter; fotboll, handboll och innebandy. Fotboll har de flesta spelat någon gång, jag själv gjorde det mest under tonårstiden och eftersom jag då bodde i Rosersberg, så spelade jag följaktligen i Rosersbergs IK. Sedan dess har jag varit intresserad av fotboll och min favoritklubb blev AIK i rätt så unga år.

Handboll började jag spela i de äldre tonåren. Jag lärde känna en kille som drog med mig på några träningar med det lag han spelade i, Essinge IK. Jag kan inte säga att jag var bra i handboll, därtill var jag inte tillräckligt lång och muskulös, men det var rätt så roligt och jag har följt handbollen sedan dess, dock utan att egentligen ha ett riktigt favoritlag.

Innebandy spelade jag väldigt mycket när jag gick i gymnasiet. Då var den ingen riktig idrott, utan spelades enbart på lek. Jag har aldrig spelat innebandy i något riktigt lag, men eftersom jag haft en koppling till AIK tog jag kontakt med en av ledarna för AIK Innebandy och frågade om jag kunde hjälpa till. Sedan dess har jag varit klubben och innebandyn trogen. Jag har innehavt olika poster i klubbens styrelse; ansvarig för damverksamheten, sekreterare och ordförande för både föreningen och det bolag som bedriver herrverksamheten.

Jag sitter fortfarande i AIK Innebandys styrelse och kan just nu njuta över att vårt herrlag leder Svenska Superligan. Det är riktigt, riktigt kul!

Poliskostnaderna avskaffas - efter (FP)-initiativ!

I söndags här på bloggen berättade jag om ett initiativ av Johan Pehrson (FP), där han tillsammans med tre allianskollegor i justitieutskottet skulle träffa representanter från Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollsförbundet för att diskutera poliskostnaderna i samband med idrottsevenemang.

Resultatet lät inte vänta på sig! För två dagar sedan presenterade regeringen ett förslag om att slopa ersättningsskyldigheten. Detta trots ett oerhört motsträvigt Justitiedepartement, med minister Beatrice Ask (M) i spetsen.  

Tyvärr har vi ju inte retroaktiv lagstiftning i landet, så AIK och de andra klubbarna lär nog dessvärre få betala de fakturor som redan har sänts, men Rikspolisstyrelsen kan ju åtminstone sluta att skicka de fakturor som de rent teoretiskt skulle kunna skicka så länge som riksdagen inte har fattat beslut. Det vore, minst sagt, en välgärning!

 

Bra initiativ från Johan Pehrson (FP)

Jag har flera gånger här på min blogg (bl.a. här) skrivit om de s.k. poliskostnaderna som drabbar idrottsaktiebolag när de spelar matcher. Detta är givetvis både absurt och orättvist eftersom det naturligtvis inte ska vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningsväg.

Vad Beatrice Ask (M) och hennes Justitiedepartement sysslar med när det gäller den här frågan kan man bara undra. Hon verkar i varje fall inte alls förstå problematiken. Därför är det nu mycket glädjande med den signal som häromdagen kom från riksdagsledamoten Johan Pehrson (FP), där han och tre andra Allianskollegor skulle träffa representanter från från Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollsförbundet för att diskutera dessa poliskostnader i samband med idrottsevenemang.

I en kommentar säger Johan Pehrsson att "För närvarande stryps flera elitklubbar i fotboll ekonomiskt. Allt till en följd av polisens kreativa utdebitering av kostnader för polisinsatser i samband med fotbollsmatcher. Läget är ohållbart, orättvist och obegripligt. Regeringen måste agera omgående".

Vidare säger han att antingen tas rätten att debitera kostnader till idrottsklubbar bort helt, eller så behandlas alla lika.

För min del hoppas jag på det förstnämnda, men det är i vilket fall som helst bra att Johan Pehrsson och de andra riksdagsledamöterna försöker göra något åt denna absurda situation.

Liberala Ungdomsförbundets kongress och Emmas målade naglar (igen)

Liberala Ungdomsförbundet (LUF) har haft kongress på Öckerö i Göteborgs skärgård mellan den 8-11 augusti. Det var visserligen bra många år sedan jag själv var aktiv i LUF (eller som det hette på den tiden, FPU, Folkpartiets Ungdomsförbund), men jag minns att alla de kongresser som jag var på, var roliga, spännande och fantastiskt lärorika. Kongresserna var en underbar skola och de är det säkerligen idag också för våra unga liberaler!

På den tiden då jag var aktiv i FPU antog vi ståndpunkter som ansågs ligga till vänster om moderpartiet. Även om jag inte gillar att placera in oss liberaler på en vänster-högerskala, så måste man nog ändå vid en närmare analys säga att många av de beslut som fattades på LUF-kongressen ligger till höger på politikerskalan.

Eller vad sägs om att LUF nu anser att alla punktskatter ska avskaffas till förmån för en enhetlig moms (med undantag för miljöskatter), att bostadsbidraget ska avskaffas, att medborgare ska ha rätt att utträda ur staten, samt att sexköpslagen bör avskaffas och ersättas med ett system med licensierade sexsäljare? 

Å andra sidan vill LUF även att föräldraförsäkringen ska vara individuell och att monarkin ska avskaffas. Så LUF är definitivt ingen ultrahöger.

LUF fattade även beslut som inte är lika kontroversiella, sett från moderpartiets synvinkel. Exempelvis vill även LUF förstatliga skolan.

Det ska bli intressant att se hur LUF tänker driva de här frågorna vidare, nu närmast på Folkpartiets landsmöte i november.

Avslutningsvis - för att följa upp min blogg från igår, så blev Emma Green Tregaro tvungen till att i höjdhoppsfinalen måla sina naglar i annan färg än regnbågens. Nu blev de röda - kärlekens färg! Tack Emma för din kamp för mänskliga rättigheter under VM i friidrott!

(Läs även Sivert Aronssons blogg om Emma Green Tregaro)

Emmas målade naglar!

Sällan har väl ett par målade naglar skapat sådan debatt som när Emma Green Tregaro målade sina i regnbågens färger. All heder även åt Moa Hjelmer som gjorde detsamma.

Hoppas nu bara att den ryska publiken uppför sig väl under finalen. För till skillnad från Moa, som tävlat klart, har Emma höjdhoppsfinalen framför sig.

Det finns en hel del att säga om Emmas ställningstagande, men det som är extra intressant är att det verkar som om vi har fått lite grann av en ny trend bland i varje fall svenska idrottsmän och kvinnor. Förut hette det alltid att idrott och politik inte hörde ihop och ingen verkade vare sig våga eller vilja uttala sig om någonting som var minsta känsligt ur politisk synvinkel.

Genom historien har det naturligtvis funnits undantag, men rent generellt har det varit tämligen neutrala uttalanden när våra idrottshjältar fått den typen av känsliga frågor. Men nu har t ex även några av våra mest namnkunniga ishockeyspelare fördömt Rysslands antigaylagar och då känns det definitivt som att något positivt har hänt i sammanhanget.

Det här med att idrott och politik inte hör ihop har ju för övrigt aldrig varit sant. Som jag skrev i ett annat blogginlägg så har idrott för diktatorer världen över alltid använts i propagandasyfte. Så varför ska inte vi i den fria världen använda kombinationen av politik och idrott på samma sätt?    

Så alla de idrottsmän och kvinnor som målar sina naglar i protest eller som på något annat sätt demonstrerar för mänskliga rättigheter, kommer jag fortsättningsvis att heja lite extra på!

 

Andra bloggar: Christina Örnebjer

Oslo, idrottsvärldens naivitet och kasta poliskostnadsutredningen i papperskorgen!

Under den gångna helgen var jag i Oslo på en weekendresa. Jag passade då på att utnyttja deras kollektivtrafik och konstaterade då att Oslo har något som inte Stockholm har, nämligen ett väl utbyggt tunnelbane- och spårvägssystem. Oslo kombinerar ett bra tunnelbanenät med ett väl utbyggt spårvägsnät på ett sätt som jag hoppas att Stockholm kan göra i framtiden. I det avseendet har vi i Stockholm lite att jobba med, men så hade ju inte Oslo dumheten att lägga ned sitt spårvägssystem som Stockholm gjorde på 60-talet.

I en sportkrönika i Dagens Nyheter skriver Johan Esk om den propagandatriumf som idrottsvärlden ger Ryssland och Vladimir Putin. Genom historien finns en rad exempel där man önskat att de som arrangerar spelen skulle ha givit uppdraget till något annat land. Det gäller alltifrån Hitlers vedervärdiga naziregim i Tyskland under OS år 1936 till motsvarigheten för Beijing år 2008. Det som idrottsvärldens pampar inte verkar förstå (eller ännu värre, inte låtsas om att förstå?), är att genom dessa arrangemang så legitimerar de dessa länders politik. Propagandan får fritt spelrum.

Avslutningsvis en annan idrottsfråga. Det är inte så ofta som jag som AIK:are håller med Djurgårdare, men nu har det hänt (och det kanske i sig inte är så konstigt, med tanke på ämnet). I en artikel med rubriken "Regeringen bör kasta bort poliskostnadsutredningen" skriver Djurgårdens fotbolls VD tillsammans med två andra idrottsrepresentanter att den nämnda utredningen är full av fel och att det måste finnas en tydlig koppling mellan åtgärder och kostnader.

Inget kan vara mera riktigt. Jag har skrivit om detta förut här på min blogg och kan bara konstatera att regeringen inte verkar riktigt förstå vad som är rätt och riktigt i den här frågan.    

 

Kommentarer kring ungdomars frustration, om skärgårdstrafiken samt om den s k 51%-regeln

Jag brukar ju vanligtvis skriva här på bloggen ca en gång i veckan. Det är naturligtvis därför väldigt svårt att undgå att kommentera de rena upplopp och kravaller som varit denna vecka, främst i Husby och på andra ställen i västra och i södra Stockholm.

Jag kan ha förståelse för att de personer som har misslyckats i skolan, de som inte har något jobb, eller de som på annat sätt ser att de inte har en plats i samhället, känner frustration. Att de här upploppen och kravallerna inte sker i t ex Danderyd eller Lidingö beror självfallet på att de ungdomar som bor där har det så mycket bättre ställt än på de ställen där oroligheterna har uppstått. Men att från denna frustration gå till attack mot polisen eller brandkåren eller utveckla kravaller på annat sätt, får aldrig försvaras. Att det från den frustration övergår till rent kriminell verksamhet är inte försvarbart.

Jag tycker i övrigt att Peter Wolodarski i Dagens Nyheter sammanfattar mycket av de åsikter som jag själv har.

Från de södra och västra förorterna till Stockholm är det ju inte så långt till skärgården. På Trafiknämndens senaste sammanträde lade vi i FP-gruppen fram en skrivelse om båttrafiken i skärgården.  

Under vinter- och vårmånaderna har det framkommit en omfattande kritik kring väntade förändringar i Waxholmsbolagets trafikutbud. Dessa förändringar har beslutats utan bred politisk förankring. För en del bryggor är det en mycket kraftig minskning av trafiken. Genom ändrad linjedragning av vissa båtlinjer och förändringar av vilka båtar som läggs ut på linjerna innebär en del av dessa att resenärerna måste åka buss ut från Stockholm i stället för att utgå från Strömkajen.

De största förändringarna sker i det mellersta trafikområdet. Detta har i upphandlingen blivit mycket större än dagens trafikområde. Samtidigt finns här en viktig besöksnäring. Stora volymer besökare kommer i förfrågningsunderlaget sakna garantier för att dagens tillgänglighet består.

Vi anser därför att det är viktigt att vi i Trafiknämnden får garantier för att trafiken i mellanskärgården bibehålls i minst nuvarande omfattning innan nämnden tar ställning i tilldelningsbeslut. Det är också viktigt att det redovisas hur och i vilken omfattning de små entreprenörerna kommer att anlitas som underleverantörer. Om man slår ut de små entreprenörerna riskerar man i i en kommande upphandling hamna i en monopolsituation. 

Kritiken från skärgårdsbefolkningen har varit stor. Vi vill nu att Trafikförvaltningen skall återkomma med en redovisning som innebär att det finns garantier för att inte trafiken i skärgården försämras på det sätt som vi befarar.

Avslutningsvis så är jag som ordförande i AIK Innebandyförening och tillika ordförande i vårt bolag, AIK Innebandy AB, glad åt att Riksidrottsförbundet på sitt möte röstade för att bibehålla den s k 51%-regeln. Vad den innebär kan ni läsa i bifogad artikel. 

 

 

Eurovisionsschlagerfestivalen, ishockey-VM och lite SIFO

Igår sändes Eurovisionsschlagerfinalen. Som så gott som alla vet så hölls den i år i Malmö här i Sverige. Det är inte utan att man som svensk blir lite stolt över produktionen. Inte för att jag på något sätt har haft det minsta med den att göra, men sändningen var helt klart extremt proffsigt genomförd. Petra Mede var helt underbar som programledare och den ende som kanske inte borde ägna sig mer åt det han gjorde, var väl Eric Saade. Hans insats i Green Room var väl kanske inte det bästa han gjort. Men så sa han också innan sändningen att han hellre borde ägna sig åt att sjunga än att prata. Jag kan bara hålla med!

Själva tävlingen då? Favorittippade Danmark vann, medan jag själv hade två ballader (Estland och Island) som mina favoriter. Men danskarna hade helt klart en bra låt. Sverige kom på 14:e plats med Robin Stjernberg och hans låt You. Jag tycker att Robin gjorde ett bra framträdande och att han var värd en bättre placering. 

I en webbintervju i Dagens Nyheter säger Robin att han gjorde sitt bästa. Jag kan bara instämma i det. Att låten sedan inte höll sig i den europeiska konkurrensen är en annan sak. Jag tror inte heller att någon av de andra svenska låtarna (t ex min egen favoritlåt med Ulrik Munther), hade kommit så där bra mycket bättre och jag tycker nog att Robins låt var värd att komma bland de tio bästa.

Om det inte gick så bra för Robin Stjernberg, så hoppas vi att vi ändå får fira senare ikväll. Då ställs vårt kära ishockeylandslag Tre kronor mot skrällnationen Schweiz i VM-final. Jag både hoppas och tror på svensk vinst!

Avslutningsvis så har det kommit en ny SIFO-undersökning. Glädjande i den är att Folkpartiet går framåt och att Sverigedemokraterna går bakåt. Alliansens sorgebarn, Kristdemokraterna, får bara 2,7% i den här mätningen. Det är inte bra, men sett ur ett statsvetarperspektiv väldigt spännande!

Sorg, ilska och en förening som inte borde ägna sig åt partipolitik

Den vecka som snart är till ända fick för mig en oerhört känslosam inledning. Som årskortsinnehavare vid AIK:s hemmamatcher i fotboll på Friends Arena, så var det inte bara jag som grät en tår över den makalösa tillställning och fantastiska hyllning som hölls för AIK:s avlidne målvakt Ivan Turina. Jag läste om Ivans bortgång på nätet när jag satt på jobbet och jag hade ärligt talat väldigt svårt att göra något mer nyttigt under resten av den dagen.

Vila i frid, Ivan! Tack AIK Fotboll för en fantastisk uppvisning i en extrem svår stund för oss alla i klubben och tack till alla andra klubbar, inte minst IFK Göteborg, som innan matchens start ställde upp mangrant för att det hela skulle bli extra värdigt.

Något som man också kan fälla en och annan tår över, fast på ett helt annat sätt, är regeringens utredare Bo Svenssons förslag om idrottsaktiebolagens betalningar för polisbevakningar. Svenssons utredning anser jag är ett beställningsjobb av justitieminister Beatrice Ask (M), som inte var nöjd med Björn Erikssons utredning, som bland annat behandlade samma uppgift. Svenssons utredning är ingen utredning. Det är en politisk pamflett där Svensson redan från början haft förutfattade meningar om hur klubbarna är och sedan lägger förslag därefter.

Att Svensson inte vet vad han pratar om framgår tydligt i uttalanden som att de idrottsklubbar som drivs som aktiebolag måste ha incitament för att jobba med säkerheten. Frågan man då lätt ställer sig är om de klubbar som inte drivs som aktiebolag också måste ha de incitamenten? Bara för att en klubb drivs via ett aktiebolag så måste ju alla klubbar jobba för en bättre säkerhet.

Sedan har Svensson fått för sig klubbarnas aktiebolag drivs som vanliga börsnoterade företag och tycker att ”gratis polisbevakning” är som att skänka pengar till höjda styrelsearvoden. Det är bara det att i AIK så betalas inga arvoden ut. Jag vet inte hur det är i de andra klubbarna. Men av tradition så arvodera AIK inga styrelseuppdrag. Jag har som ordförande i AIK Innebandy 0 kr i arvode. Ingen annan i styrelsen uppbär heller något arvode och det är likadant inom fotbollen.

Ilskan är stor bland de klubbar som drivs som idrottsaktiebolag och det med rätta. Jag kan bara hoppas att det finns fler vettiga politiker, likt min FP-kollega, kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, som anser att polisens faktureringsiver är ett reellt och allvarligt hot mot Stockholms kultur- och idrottsliv och något som borde avskaffas fortast möjligt.

Avslutningsvis har jag läst en intressant blogg av min partikollega Staffan Werme, FP:s kommunalråd i Örebro. Staffan har skrivit om Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och beskriver på ett intressant sätt hur föreningen undan för undan har partipolitiserats. Till skillnad från Staffan så är jag sedan bra många år en f d medlem i SNF. Jag tröttnade på föreningens ensidiga propaganda mot kärnkraft. Men i likhet med Staffan så tycker jag det är synd att SNF har gått från att vara en politiskt neutral organisation till att allt mer likna någon sorts grönvänster som skriker sig hesa så fort någon uttalar sig för kärnkraften. Min uppmaning till SNF är därför att avpolitisera sig själva och det fortast möjligt!

 

Idrottens "största parti"

I politikens värld så borde det väl ara så att socialdemokrater nu är ganska så irriterade på jagande journalister, som har frågor kring Omar Mustafa. Jag kan lite grann förstå hur sossarna har det. Fast kanske inte på det sätt som ni tror, utan för att jag kan dra en parallell mellan det största partiet inom politiken och den största klubben inom idrotten.

AIK, som jag har haft som favoritklubb sedan barnsben och som jag är medlem i sedan 1980, är idrottens motsvarighet till socialdemokrater. Jag menar nu inte att det finns någon som helst likhet, mer än just att AIK är Sveriges och nordens största klubb med 17 000 medlemmar.

Däremot har alla åsikter om AIK och ibland känns det ärligt talat väldigt jobbigt. Då tänker jag inte på bortdömda mål som i den senaste fotbollsmatchen mot Malmö, utan mer när journalister har åsikter som vi från AIK:s sida har svårt att bemöta. Det senaste tillfället i den grenen är Uppdrag granskning, som hävdade att medlemmar från den s k Firman infiltrerat styrelser och andra typer av maktorgan. Men ger man några namnexempel på dessa personer? Svaret är nej.

När hörde vi något positivt om AIK från journalister? Det var dessvärre våldsamt länge sedan. Istället borde dessa journalister ta till sig det arbete som görs från AIK:s sida om en positiv läktarkultur. Men det säljs det förstås inga lösnummer på och tittarsiffrorna blir ju heller inte lika höga.

Men, nu vill jag avsluta detta blogginlägg på ett positivt sätt. Jag vill tacka alla som var med och deltog vid avslutningen med AIK Innebandy nu i torsdags, den 18 april. Jag tyckte att vi hade en oerhört kul och positiv stämning. Tack än en gång, ni som var med!

Idrott och nästa helg

Det har varit svårt att nu i helgen inte ägna sig åt idrott. Ja, alltså, att titta på idrott. Visserligen simmade jag i sakta mak på Forsgrenska badet (se bild här nedan) i fredags morse, men det var nu inte riktigt det jag menade, utan de tävlingar i Fri idrott och på skidor som har hållits nu i helgen.



Det är glädjande med svenska medaljer, vilket det blev i båda dessa idrotter. Men gladast är jag faktiskt åt att AIK:s herrinnebandylag (se lagbild här nedan) slog topplaget Storveta på bortaplan i Uppsala. I nuläget kan det liknas vid att Sverige skulle slå en av toppnationerna i fotboll. Så stort är det! Bara så ni vet!



Imorgon återgår vi till vardag. Men nästa helg blir det två stora händelser för mig, för övrigt av vitt skilda slag. Dels har Folkpartiet sitt årliga liberala riksmöte, den här gången i Västerås. Dels så går den svenska finalen i Melodifestivalen. När det gäller det sistnämnda, så är det numera ganska så låga odds på att det blir en kille som kommer representera Sverige i eurovisionsschlagerfinalen i Malmö senare i vår. Jag tror och hoppas att det blir en tämligen ung kille som kommer vinna den svenska uttagningen. Ulrik Munther, David Lindgren, Anton Ewald eller "japanske" Yohio får mina tips. Vi får se nästa helg om jag får rätt. Vem min speciella favorit är av de här fyra? Nja....ni kan ju få gissa!

Polisnotor och spårväg syd ska byggas med spårväg!

Jag har tidigare här på bloggen vid ett flertal tillfällen skrivit om vad jag tycker om ersättningar till polisen i samband med fotbollsmatcher och andra arrangemang. Jag har även motionerat om detta på folkpartiets landsmöte.

För en tid sedan så skrev regeringens särskilde utredare på området, Björn Eriksson att ”Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Jag trodde därför att det mesta var frid och fröjd i och med det. Men aldrig får man vara tillräckligt glad. Polismästaren i Stockholm, Mats Löfving, har på eget bevåg fortsatt vendettan mot idrotten. Han ska minsann se till att klubbarna får betala. Att Björn Erikssons utredning säger tvärtom låtsas Löfving inte om. Jag tycker för min del att Löfving bör avgå eller alternativt avsättas och jag förutsätter att polisstyrelsen i stockholms län inte bara kommer att se på när det här bara fortgår.

Nu över till något helt annat som det heter. I veckan som gick hade vi trafiknämnd. Jag sitter som ersättare i trafiknämnden och förundrades över mina kollegor i de andra allianspartierna. Vi var alla överens om att etapp 1 av spårväg syd ska byggas mellan mellan Flemingsberg och Skärholmen, men av någon outgrundlig anledning vill moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna att denna första etapp ska kunna föregås av en s k BRT-lösning, (som enkelt uttryckt är bussar som går på en särskild banvall).

Vem tror att ett byggande som innebär en lösning för flera miljarder kommer efterföljas av en spårväg? Risken att man bygger fast sig i en busslösning är stor. Till mina allianskamrater säger jag därför; gör om och gör rätt från början!

Om detta har även flera av min FP-kollegor skrivit om, så läs därför gärna vad Birgitta Rydberg, Malin Danielsson och Madeleine Sjöstedt skriver.

 

En AIK inspirerad blogg!

Dagens blogg är helt AIK-inspirerad. Imorgon händer nämligen minst två saker som AIK är involverade i, bland mycket annat.

Det första är det s k Gnagisloppet, som är en löptävling för barn mellan 6-12 år. Läs mer här!

Det andra som AIK är involverade i (på flera olika sätt) är Solnadagen. En höjdpunkt blir givetvis fotbollslaget som nyss gjorde en bragd i Moskva, men även andra idrotter kommer vara närvarande, t ex innebandyn, där jag själv är involverad.

Välkomna till en rolig dag! 

Björn Eriksson föreslår det enda rätta!

En av de motioner som jag lämnade in till folkpartiets landsmöte förra året handlade om att polisen inte ska kunna ta godtyckligt betalt av våra idrottsföreningar. Via en dom i kammarrätten så har polisen fått rätt att ta betalt för sin polisbevakning om det bevakande evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag. Detta har naturligtvis varit fullkomligt absurt, eftersom det givetvis inte bör vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna. Förutsättningarna för klubbarna är faktiskt desamma, oavsett om klubben drivs via ett aktiebolag eller på traditionell föreningväg.

Till min stora glädje så tycker även regerings utredare på området, Björn Eriksson detta. I Dagens Nyheter skriver han bl a att "Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Så mycket bättre än så kan väl inte det hela sägas. Nu hoppas jag bara att regeringen kommer fram till samma förslag.

Även kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är positiv till Björn Erikssons förslag. Läs gärna om det i hennes blogg!

Det är inte lätt att vara med i idrottsrörelsen

Just nu är det väldigt mycket sport som rör sig i mitt huvud. Fotbollssäsongen startade idag. AIK:s ishockeylag lyckades idag att utjämna semifinalserien mot Skellefteå till 2-2 i matcher och själv sitter jag med i styrelsen för AIK Innebandy och kämpar där med många olika frågor, men oftast med frågor som har bäring på ekonomin. Något som jag är övertygad om är alltför vanligt i alla våra idrottsklubbar.

Trots att idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och trots att den folkrörelsen gör oerhört mycket för att aktivera våra barn och ungdomar, så känner jag till stor del att vi kämpar i motvind. Det handlar då om en kamp med både politiker och byråkrati.

Jag skall inte här sätta mig själv på alltför höga hästar eftersom jag är politiker själv, men som sådan så känner jag ibland inte någon större förståelse från mina politikerkollegor när jag tar upp de problem som finns ute i klubbarna.

Jag har tidigare beskrivit de problem som nu hopat sig när det gäller betalning till polisen i samband med matcher. Av någon outgrundlig anledning är det bara ifall klubbarna bedriver sin verksamhet i bolag som betalning ska ske.

Fram till nu har också alla idrottsklubbar varit momsredovisningsbefriade. Det kan det bli ändring på enligt ett direktiv från EU. Jag är kassör i två andra föreningar (ingen idrottsförening) och bävar för att det här med att hålla på att redovisa moms kommer uppta alltför mycket tid och ork för att få ordning på.

När det sedan gäller intäkter för föreningarna så bygger det mesta på ideella krafter. Men de ideella krafterna får sällan inte mycket mer än ersättning för sina resor som "betalning". Föräldraengagemang lever idrotten högt på, men oftast så ställer föräldrarna inte bara upp med tid, utan även ekonomiskt i form av medlemsavgifter och spelaravgifter för att barnen ska kunna få vara med att spela. Att idrotten dessutom, i varje fall vår elit, till stor del är beroende av sponsorintäker gör inte det hela lättare och då kan jag tala om att man inte blir särskilt glad när man får en diskussion om minskade kommunala bidrag. En diskussion som fanns så sent som under förra året här i Stockholm.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva väldigt länge. Det tänker jag inte göra. Jag vill bara att vi alla ska uppskatta idrotten. Även om du som läser inte håller på något lag, även om du inte som jag gläds över när AIK vinner och blir ledsen när AIK förlorar, så vill jag ändå att du gläds över när våra ungdomar har något vettigt att göra. Motsatsen är nämligen mycket värre.