Jag gillar och dissar!

Så här vid nyårstider så har jag under de senaste åren gjort en lista över sådant som jag gillar och sådant som jag dissar. Så även i år. Håll till godo!

Jag gillar:

1. Min familj (förra årets placering: 1)
Det är naturligtvis inte så konstigt att jag gillar min familj. De innehar på min lista en klar första plats. I min familj, (som inte precis är någon genomsnittlig kärnfamilj), så inbegrips inte bara mina allra närmaste, utan även mina gudbarn Fanny och Celinne och mitt fadderbarn Gabriel, som bor i Brasilien. Jag älskar er allihopa!

2. AIK (3) 
Jag har varit AIK:are sedan 12-årsåldern. Jag är medlem i klubben sedan 1980. Även om vissa av lagets fans inte alltid kan uppföra sig ordentligt, så känns det fantastiskt att få tillhöra denna svart-gula klubb. Inte minst var det en häftig känsla att kliva in på Friends Arena för första gången. Mäktigt!

Lika mäktigt är det som pågår i Solnahallen. AIK:s innebandyherrar är där på väg att skapa något stort. Laget leder högsta serien och kan vara på väg mot ett efterlängtat guld. Mäktigt var ordet!

3. Kungahuset (2)
Oavsett vad alla republikaner tycker så står sig PR-värdet för monarkin. I en föränderlig värld är det tryggt med något som är bestående. Att jag under det gångna året fick den stora äran att träffa Prins Daniel vid ett idrottsevent gjorde ju inte saken sämre.

4. Folkpartiet (4)
Jag ska göra vad jag kan för att hålla den liberala fanan högt. Nu går vi in i det s k supervalåret (även om det inte är något ord jag gillar), med val till Europaparlamentet, riksdagen, landstingen/regionerna och kommunerna. Jag har nu varit med i nio valrörelser, den kommande blir således den tionde. Jag tror att riksdagsvalet kommer bli jämnare än vad nuvarande opinionssiffror skvallrar om och jag tror också att de borgerliga partierna kommer behålla makten i Stockholms läns landsting och i Stockholms stad!

5. Svensk film (-)
Jag gillar att gå på bio. Jag och min fru Agneta försöker att göra det i varje fall en gång i månaden. Det är sällan som jag och filmrecensenterna tycker om samma filmer, men nu har det faktiskt inträffat två gånger på senare tid, dels för filmen Monica Z och dels för Återträffen. Faktum är att de också har hyllat Känn ingen sorg, vilket i mitt tycke var den bästa svenska filmen under förra året, så något konstigt har inträffat. Jag och recensenterna brukar inte vara överens. Hur som helst – svensk film är bra!

Jag dissar (i bokstavsordning):

Alla rasister och andra som ställer olika grupper mot varandra 
Det är givetvis omöjligt att skapa ett samhälle där alla tycker om och älskar varandra. Däremot anser jag det är fullt möjligt att vi ha ett samhälle där vi alla har respekt för varandra. Ett samhälle där vi inte talar om ”vi och dom” utan känner en gemenskap och respekt för varandra som boende i Sverige. Allt detta hotas idag av olika typer av vänster- och högergrupper. Därför dissar jag allt från grupper som AFA och Rättvisepartiet till nazistiska grupperingar på yttersta högerkanten. Det gör ju inte heller saken bättre att det finns ett parti i Sveriges riksdag som har samma grundsyn. Sverigedemokraterna (vars människosyn är långt ifrån demokratiskt) odlar framgångsrikt sitt hat mot invandrare och andra minoriteter, även om de klär in orden i något som ibland låter väldigt bra och gulligt.

Alla skenheliga kommunister

Jag anser att Vänsterpartiet fortfarande är ett kommunistiskt parti. Partiets kontakter med kommunistiska förtryckarregimer pågick ända fram till Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens kollaps 1991. Partiet har visserligen ”förnyats” genom borttagande av ordet ”kommunisterna” i partinamnet, men så sent som för några år sedan sa den dåvarande partiledaren Lars Ohly fortfarande att han var kommunist. Vänsterpartiet har aldrig rensat ut sitt kommunistiska förflutna, vilket framgår också med all tydlighet när partiet röstat emot kampanjer som handlar om ”kommunistiska synder”, medan man gärna röstar för nazistiska diton.

De svenska storbankerna
De svenska storbankerna Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank går för närvarande alldeles lysande. Det borde gynna oss kunder, men det gör det inte. Istället gynnas toppchefer och andra anställda med höga löner och bonussystem och aktieägarna får höga aktieutdelningar. Däremot när det är finanskris i Sverige så skriker storbankerna som stuckna grisar och vi då som skattebetalare ska stötta dem så de inte går omkull. Och inte blir det bättre när storbankerna representeras av skitstövlar som exempelvis Nordeas Björn Wahlroos.

 

Länge leve monarkin!

Det har nog inte undgått de mest inbitna republikaner, att prinsessan Madeleine igår gifte sig med Christopher O'Neill. Jag anser att frågan om monarki eller republik mycket väl kan debatteras, men jag blir ärligt talat minst sagt trött på de slaskargument som förs av vissa republikaner i debatten.

Den här gången ifrågasattes det varför Sveriges Television med licensmedel betalade för att sända vigseln och de övriga festligheterna. Ytterst ska naturligtvis den frågan ställas till kanalledningen och inte vara ett argument mot monarkin, men ändå är det ju faktiskt så att vi HAR en monarki och det är Sveriges Televisions uppdrag att följa det som statschefen och övriga representanter i hans familj gör. Det råkade vara ett bröllop den här gången.....

För övrigt anser jag att vårt kungahus ger oss en trygghet och en stabilitet i tillvaron och det är inte heller fel att den ger oss lite flärd, även för oss som är betraktare på avstånd. Livet består av många olika dimensioner och jag anser att kungahuset är en sådan dimension, något som är svårt att förklara och uppenbarligen omöjligt att förstå för de som önskar att Sverige ska bli en republik.

Så därför säger jag; Länge leve monarkin!
Alltid retar det någon!

Är det alltid självklart att publicera allting?

Jag är helt klart för den konstnärliga friheten och mot censur. Att få publicera vad man vill (inom de lagar vi har idag) är något jag som liberal är för och denna rättighet bör i princip inte inskränkas.

Samtidigt anser jag att denna rättighet också innebär att man bör ställa krav på ett gott omdöme hos konstnärer och publicister. Bara för att man får publicera, så kanske det inte innebär att man alltid ska göra detta. Om publicering sker så innebär det också att man måste vara beredd på att få ta emot kritik och att föra en diskussion om publiceringen. Kritiken kan då komma från två håll, dels från de som inte vill att det konstnärliga verket (oavsett vad det är) ens ska få göras, dels från de som inte tycker att det ska publiceras. Jag tillhör alltså den senare grupperingen, som tycker att det inte alltid är självklart att publicering ska ske, bara för att lagen medger det.

Nu har, till min stora förvåning, Elisabeth Ohlson Wallin känt sig kränkt över den diskussion som har varit vid publiceringen av hennes "pizza- och hakkorsbild", som bl a föreställer Drottning Silvia som försöker sopa bort ett hakkors under mattan. För mig blir detta något märkligt. Ohlson Wallin borde i mina ögon inte känna sig kränkt, utan snarare fundera över om det var rätt att se till att bilden publicerades.

Dessutom finns en obehaglig koppling mellan bilden (eller rättare sagt fotomontaget) på Kungen och Drottningen och nazismen, eftersom texten vid Ohlson Wallins bild lyder "Om detta må ni berätta". Det var samma text som användes vid en tidigare informationsskrift om nazismens illdåd. Den kopplingen gillar jag definitivt inte!

Ohlson Wallin har nu bett Drottningen om ursäkt. D v s hon har bett Drottning Silvia som privatperson om ursäkt. Som om det var någon skillnad mellan Drottningen som privatperson och Drottningen i sitt ämbete. Det är det sällan och inte den här gången heller. Privatpersonen och Drottningen är alltsom oftast en och samma person.  

Välkommen prinsessan Estelle!

En av de stora händelserna den vecka som varit är givetvis att Sverige har fått ytterligare en tronarvinge, en prinsessa, prinsessan Estelle!

Prinsessan är ett efterlängtat barn. Givetvis främst av hennes föräldrar och den övriga familjen, men även bland oss som föredrar att Sverige även fortsättningsvis ska vara en monarki. Jag själv vill ha en monarki på det sätt som den har utvecklats genom åren. Jag är väl medveten om att vi genom monarkin inte väljer vår statschef, det är en nackdel, men fördelarna som finns överväger.

Vårt kungahus ger oss en trygghet och en stabilitet i tillvaron och det är inte heller fel att den ger oss lite flärd, även för oss som är betraktare på avstånd. Livet består av många olika dimensioner och jag anser att kungahuset är en sådan dimension, något som är svårt att förklara och uppenbarligen omöjligt att förstå för de som önskar att Sverige ska bli en republik.

Jag vill därför avslutningsvis önska prinsessan all lycka och välgång i livet! Välkommen prinsessan Estelle!

Jag gillar och dissar!

Så här vid årsskiften är det ju populärt att göra listor av olika slag och därför vill jag inte vara sämre. Så här följer min lista över det jag gillar just nu och sådant som jag dissar!

Jag gillar:

1. Min familj
Ju äldre jag blivit desto mer inser jag min familjs betydelse! Om någon nu tror att detta innebär en hyllning till kärnfamiljen så tror dock denne fel. Mina nära och kära finns inte precis i något rakt nedstående led. Jag är gift med Agneta, men vi har inga gemensamma barn. Hon var tidigare gift med Gunnar och i deras förhållande så fick de Mikael, som alltså är min styvson. Han har i sin tur en halvsyster som heter Maria. Gunnar fick Maria när han var tillsammans med Ingrid. Ingrid är också namnet på min halvsyster. Hon bor i Canada och har två barn, Therese och Toby, som har olika pappor. Min styvson Mikael är gift med Kristina. De har två barn, Jacob och Emil, som är de gulligaste barnen i hela världen och jag är naturligtvis fullständigt objektiv i det omdömet!

2. AIK
Vissa föds in i ett lag, men eftersom jag inte hade en så särskilt sportintresserad pappa så blev det inte så för mig. Jag upptäckte det här med idrott först när jag började skolan, men sedan 12-årsåldern har jag haft ett favoritlag som jag följt sedan dess. I år kom AIK:s herrlag i fotboll tvåa i allsvenskan, efter en relativt dålig inledning och damernas dito gick upp i högsta serien. Just nu är det lite värre för innebandyn. Trots en värdsstjärna som Kim Nilsson så har våra herrar ytterst svårt att få till det. Men det blir förhoppningsvis bättre under 2012!

3. Folkpartiet
I år kan man säga att jag firar 30-årsjubileum tillsammans med Folkpartiet, eftersom jag blev medlem 1982, när jag var 24 år gammal. Då hade jag varit medlem i ungdomsförbundet sedan 1979. Precis som inom idrotten har jag fått uppleva både framgång och motgång med Folkpartiet. Utan att göra några recensioner över hur jag tycker det går just nu, så vill jag ändå säga att jag tycker det är kul att partiet sitter med i regeringsställning i riket, i landstinget och i Stockholms stad!

4. Kungahuset
Det oerhörda mediadrev som drabbade kungahuset överkuggade det kungliga bröllop som ägde rum mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel den 19 juni i år. Anledningen till drevet var till stor del en publicering av en viss bok. Vad som är sant eller falskt kommer för evigt att diskuteras, men när ett av bevisen för kungens snedsteg visar sig vara en fejkad bild och denna utan kritisk granskning av medierna ändå publiceras, så bli i alla fall jag tämligen upprörd över detta mediadrev. Nu mer än någonsin märks det att journalistkåren är vänstervriden och att sedan Republikanska föreningen hakar på och kräver införande av republik kommer ju bara som ett brev på posten. Men hur vore det med lite vett och sans? Faktum är att hovets PR-värde utomlands fortfarande är ovärderligt och att monarkin fortfarande har svenska folkets stöd.

5. SEB:s kampanj för oss 50-talister
Det är inte varje dag som vi 50-talister blir uppmärksammade, klämda som vi är av de stora 40- och 60-talistgenerationerna. Men SEB har gjort det! De har gjort en hel kampanj för oss som är födda på 50-talet. Jag vet att det är en reklamkampanj, men jag känner mig ändå hedrad. Ni får väl kalla mig patetisk om ni vill! (Om du inte vet vad jag pratar om föreslår jag att du klickar på länken här nedan).
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/11/08/seb-siktar-pa-55-plussarna/

Jag dissar (i bokstavsordning):

Alla republikanska presidentkandidater i USA
Den sittande presidenten, Barack Obama, kommer väl under den här mandatperioden dessvärre mera bli känd för att prata än att verkställa. Men faktum är att om man granskar samtliga av hans republikanska motståndare så kan man bli mer eller mindre mörkrädd. Utan att gå in på vem som exakt tycker vad, så hoppas jag att vare sig Rick Perry, Mick Romney, Michelle Bachman eller någon annan kandidat på den republikanska sidan vinner över Obama. Inte bara det att de samtliga har en förvriden världsbild, de är alla abortmotståndare och vill väl helst att kvinnorna ska förbli vid spisen. De är alla homofober och verkar se varje skattehöjning som en stöld från de rika. Detta i ett land som, till skillnad från många andra, skulle klara av högre skatter för de rika. För övrigt får gärna hela den s k Tea-partyrörelsen fortsättningsvis enbart ägna sig åt just tedrickning och inte åt politiskt engagemang.

Alla världens diktatorer
Tyvärr finns det alltför många som ryms inom den här kategorin. Det gör ju inte precis det hela bättre, även om jag kan medge att det är gradskillnader mellan de olika diktatorerna. Själva kan vi ju glädjas åt att det i varje fall i Europa enbart finns en idiot kvar, nämligen Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland. Men i övriga världen finns fortfarande alltför många. Några har vi, eller rättare sagt folket i mellanöstern blivit av med. Men dessvärre är världens folkrikaste land, Kina, fortfarande en diktatur. Nåväl, ingen trodde ju på det stora Sovjetunionens fall, så därmed kan ju ingen diktator sitta helt säkert, inte ens i Kina.

General Motors (GM)
På Facebook var det flera som skrev att ”GM har mördat Saab”. Det kanske är att ta i, men faktum är att GM definitivt är de verkliga skitstövlarna i den här affären. I praktiken har GM blockerat alla förslag till överenskommelser som skulle ha lett fram till att Saab räddats. Därför är GM badguys nummer 1. Att sedan Saab ändå kanske hade gått i konkurs är ju en annan sak. Men GM gav inte Saab en fair chans.

LUF, monarkin och priden

Jag tillhör en av de många folkpartister som lärt mig mycket av grunderna inom politiken genom ett engagemang i vårt ungdomsförbund. Jag deltog på min första kongress i bohuslänska Ljungskile år 1981 och åkte sedan på ett antal kongresser ytterligare, innan mitt engagemang inom ungdomsförbundet mer och mer övergick till ett engagemang inom partiet.

Det var på många sätt härligt att vara med i ungdomsförbundet och förbundet har många gånger drivit på moderpartiet i en bra riktning. Ungdomsförbundet har helt enkelt varit föregångare till partiet. Ett sådant exempel från de år jag var aktiv i FPU (som det hette på den tiden, numera Liberala Ungdomsförbundet, LUF) var förespråkandet av ett medlemskap i EU. Ungdomsförbundet drev frågan hårt inom partiet, på den tiden det begav sig.

Men ibland hamnar ungdomsförbundet fel. Det gjorde man självfallet även under min aktiva tid, men dessvärre har nu LUF trampat ganska så mycket i klaveret när man fattat beslut om en legalisering av cannabis.

Sverige har under de senaste årtiondena haft en betydligt lägre frekvens av narkotikamissbruk än andra europeiska länder tack vare den restriktiva narkotikapolitiken. Men faktum är att en legaliseringspolitik har testasts vid ett tidigare tillfälle. Från våren 1965 till våren 1967 genomfördes med Medicinalstyrelsens godkännande ett begränsat försök huvudsakligen i Stockholm, vilket innebar att läkare kunde få förskriva narkotika till etablerade missbrukare för att dessa inte skulle behöva stjäla ihop pengarna till sitt missbruk. Dåvarande FPU var pådrivare av dett försök, men eftersom det ledde till en snabb ökning av narkotikamissbruket i Stockholm, så stoppades försöksverksamheten efter några uppmärksammade dödsfall. Ni kan läsa mer om detta på Rolf Brommes blogg.
Det fanns en tidigare folkpartiledare som uppmanade ungdomsförbundets dåvarande företrädare att gå hem och läsa sin historia. Det finns all anledning att nu ge den uppmaningen på nytt!

Jag och andra som är för monarkin, kan i varje fall glädja oss åt att LUF numera tagit bort den förhatliga meningen "Monarkin är en motbjudande kvarleva från den tid Sverige var en diktatur", från handlingsprogrammet. Att den meningen skulle tas bort kämpade jag en hel del för, utan att lyckas. Det är bara att gratulera LUF till att meningen tagits bort dryga 20 år efter det att jag lämnat min aktiva period inom förbundet!

För ungefär en vecka sedan var det prideparad här i Stockholm och för sjunde året i rad gick jag i paraden tillsammans med bl a många andra folkpartister. Det är alltid lika roligt att gå med i paraden. Däremot tror jag att ledningen för Priden måste tänka till lite grann hur man vill att arrangemanget för priden ska vara kommande år. I år fanns arrangemanget mitt inne i stan, i Kungsträdgården, och utan inträde. Av flera skäl har detta varit omstritt och problemen sammanfattas väl i en artikel av folkpartisten Mats Nordström.