Ukraina, FP-regeringar och Melodifestivalen

Åtskilligt har redan skrivits om den ryska invasionen på Krim i Ukraina. Jag väljer att skriva invasion, även om Ryssland inte vill kännas vid någon sådan. Ryssland har nämligen inte rätt att gå in med militär trupp i Ukraina, oavsett vilken del av Ukraina vi talar om och oavsett hur befolkningssammansättningen i den delen av Ukraina ser ut. En invasion ska också kallas för en invasion.

Jag medger att man naturligtvis inte, (i varje fall inte ännu), ska dra alltför stora paralleller till vår tids störste krigshetsare nummer 1, Adolf Hitler, men faktum är att Vladimir Putins argument för en invasion är samma argument som Adolf Hitler använde. År 1938 genomförde nämligen Hitler en motsvarande invasion i en del av det dåvarande Tjeckoslovakien (Sudetlandet), med argumentet att de som bodde där huvudsakligen var tyskar och alltså borde få tillhöra det tyska riket. (Hillary Clinton har f ö dragit liknande paralleller i en intervju i Dagens Nyheter).

Det är bara att hoppas att omvärlden inte reagerar så lamt som man gjorde då. I en konferens i München år 1938 gick Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain med på en försäkran från Hitler att denne inte skulle göra anspråk på fler landområden i Europa. Alla vet vi hur det gick. Låt oss hoppas att historien inte upprepar sig.

Flera av mina liberala vänner har skrivit om Ukraina, bl a Jesper Svensson, Sivert Aronsson, Anders Ekegren, Rasmus Jonlund och Martin Skjöldebrand

Inom Folkpartiet har det uppstått en diskussion om vilka vi som parti ska regera med efter valet. Varje gång som en sådan diskussion kommer upp är det viktigt att komma ihåg att de gånger som Folkpartiet varit otydliga med vilken regeringskoalition vi kan tänka oss att tillhöra efter ett val, så har det gått dåligt i det kommande valet.

Därför anser jag, i likhet med Jan Björklund, att vi klart och tydligt uttalar det som redan landsmötet beslutat, nämligen att det enda tänkbara regeringsalternativ som Folkpartiet kan tänka sig, är en fortsatt alliansregering. Om inte alliansen får tillräckligt antal mandat för detta, ska Folkpartiet gå i opposition. Alla tänkbara tvetydigheter i detta avseende gör att väljarna inte tycker sig veta vad de röstar på och detta leder enbart till att Folkpartiet förlorar röster.

Däremot tycker jag man kan vara öppen för vad som händer vid en valförlust, d v s hur omfattande samarbetet då ska vara mellan allianspartierna. Men det är en sekundär fråga. Det viktigaste beskedet är att Folkpartiet enbart ska finnas med i en alliansregering.

Avslutningsvis vill jag kommentera Melodifestivalen. Den som nu kommer få representera Sverige i Köpenhamn den 10 maj blir alltså Sanna Nielsen med låten Undo. Jag gillar ballader och låten är inte dålig, men jag tycker att det fanns bättre låtar. Sanna Nielsen ställde upp i tävlingen för sjunde gången och det kändes lite grann som att hon fick bli etta för lång och trogen tjänst.

Om svenska folket tänkte så vet jag inte. Men låt mig ge lite varningens tecken. För det första så är det många s k experter som tyckte det var bra att Sanna Nielsen vann. Det brukar inte vara ett gott omen. För det andra så har Sverige aldrig vunnit med en ballad och brukar inte heller få någon framskjuten placering med ballader. Men inte desto mindre så önskar jag Sanna Nielsen lycka till i finalen och självfallet så kommer även jag att hålla tummarna den 10 maj!

Eurovisionsschlagerfestivalen, ishockey-VM och lite SIFO

Igår sändes Eurovisionsschlagerfinalen. Som så gott som alla vet så hölls den i år i Malmö här i Sverige. Det är inte utan att man som svensk blir lite stolt över produktionen. Inte för att jag på något sätt har haft det minsta med den att göra, men sändningen var helt klart extremt proffsigt genomförd. Petra Mede var helt underbar som programledare och den ende som kanske inte borde ägna sig mer åt det han gjorde, var väl Eric Saade. Hans insats i Green Room var väl kanske inte det bästa han gjort. Men så sa han också innan sändningen att han hellre borde ägna sig åt att sjunga än att prata. Jag kan bara hålla med!

Själva tävlingen då? Favorittippade Danmark vann, medan jag själv hade två ballader (Estland och Island) som mina favoriter. Men danskarna hade helt klart en bra låt. Sverige kom på 14:e plats med Robin Stjernberg och hans låt You. Jag tycker att Robin gjorde ett bra framträdande och att han var värd en bättre placering. 

I en webbintervju i Dagens Nyheter säger Robin att han gjorde sitt bästa. Jag kan bara instämma i det. Att låten sedan inte höll sig i den europeiska konkurrensen är en annan sak. Jag tror inte heller att någon av de andra svenska låtarna (t ex min egen favoritlåt med Ulrik Munther), hade kommit så där bra mycket bättre och jag tycker nog att Robins låt var värd att komma bland de tio bästa.

Om det inte gick så bra för Robin Stjernberg, så hoppas vi att vi ändå får fira senare ikväll. Då ställs vårt kära ishockeylandslag Tre kronor mot skrällnationen Schweiz i VM-final. Jag både hoppas och tror på svensk vinst!

Avslutningsvis så har det kommit en ny SIFO-undersökning. Glädjande i den är att Folkpartiet går framåt och att Sverigedemokraterna går bakåt. Alliansens sorgebarn, Kristdemokraterna, får bara 2,7% i den här mätningen. Det är inte bra, men sett ur ett statsvetarperspektiv väldigt spännande!

Liberalt Riksmöte och Melodifestival

Först av allt - tack till alla underbara folkpartister (över 700 personer) som liksom jag i två dagar deltagit i Liberala Riksmötet i Västerås! Ett extra tack till Jan Björklund och Maria Arnholm för två bra och inspirerande tal!

I min blogg från förra veckan så utlovade jag kommentarer kring den svenska finalen i Melodifestivalen. Utfallet blev tämligen överaskande för de flesta. Låten "You" med Robin Stjernberg tillhörde ju inte de favorittippade och jag trodde inte heller att han skulle vinna. Att jag inte trodde det berodde nog mest på att låten hade gått via Andra chansen och det är nu första gången en sådan låt vunnit. För min del trodde jag mer på Ulrik Munther, David Lindgren, Anton Ewald eller Yohio, med (kan jag nu avslöja) Ulrik som min favorit bland dessa fyra.

Men Robin Stjernbergs låt är bra och en fullgod representant för Sverige i den stora finalen. Att dessutom de internationella jurygrupperna hade hans låt först, borgar för att den är klart gångbar bland de andra länderna och att vi därmed borde kunna få en relativt framskjuten placering. Men det är givetvis svårt att veta, så länge som vi inte har hört de andra ländernas låtar. Hur som helst - lycka till i finalen Robin!

Idrott och nästa helg

Det har varit svårt att nu i helgen inte ägna sig åt idrott. Ja, alltså, att titta på idrott. Visserligen simmade jag i sakta mak på Forsgrenska badet (se bild här nedan) i fredags morse, men det var nu inte riktigt det jag menade, utan de tävlingar i Fri idrott och på skidor som har hållits nu i helgen.



Det är glädjande med svenska medaljer, vilket det blev i båda dessa idrotter. Men gladast är jag faktiskt åt att AIK:s herrinnebandylag (se lagbild här nedan) slog topplaget Storveta på bortaplan i Uppsala. I nuläget kan det liknas vid att Sverige skulle slå en av toppnationerna i fotboll. Så stort är det! Bara så ni vet!



Imorgon återgår vi till vardag. Men nästa helg blir det två stora händelser för mig, för övrigt av vitt skilda slag. Dels har Folkpartiet sitt årliga liberala riksmöte, den här gången i Västerås. Dels så går den svenska finalen i Melodifestivalen. När det gäller det sistnämnda, så är det numera ganska så låga odds på att det blir en kille som kommer representera Sverige i eurovisionsschlagerfinalen i Malmö senare i vår. Jag tror och hoppas att det blir en tämligen ung kille som kommer vinna den svenska uttagningen. Ulrik Munther, David Lindgren, Anton Ewald eller "japanske" Yohio får mina tips. Vi får se nästa helg om jag får rätt. Vem min speciella favorit är av de här fyra? Nja....ni kan ju få gissa!

Euphoria!

Igår vann Loreen och Sverige Eurovisionsschalgerfinalen! Det är stort! Jag ska villigt erkänna att jag inte hade Loreen som vinnare i den svenska uttagningen och om det har jag för övrigt skrivit om tidigare här på min blogg. Eftersom jag tycker att Loreens härliga låt är av den karaktären att det krävs flera lyssningar för att man ska tycka den var bra och att jag också trodde den var lite "för konstig", så hade jag bl a Dannys låt före Loreens. Men det är ju bara att konstatera - jag hade fel! Loreen tog alla med storm och hela 18 länder hade Loreen och Sverige på första plats. Helt fantastiskt! Ett stort grattis! Jag är säker på att alla svenskar, ja t o m alla som bor i Sverige, (även de som inte har svenskt medborgarskap) är stolta över hur Loreen framförde sitt bidrag och vi tyckte självfallet att det var oerhört kul att hon vann. Åtminstone borde alla vara glada och stolta. Men uppenbarligen inte riktigt alla. Björn Söder, partisekreterare i Svergedemokraterna, tycker inte att vårt svenska bidrag är tillräckligt svenskt. Om man läser DN-artikeln så ska osvenskheten bestå i att Loreen inte sjunger på svenska. Jag tror att skon klämmer någon helt annanstans för Björn Söder. Han säger det inte bara rent ut. Jag är säker på att ni som läser det här förstår vad jag menar. Men ärligt talat så ska vi nog alla strunta i vad en och annan Sverigedemokrat tycker idag. Sverige har vunnit Eurosvisionsschlagerfinalen på ett överlägset sätt! Det kommmer jag leva länge på!

Melodifestivalbetraktelser

Så har det då återigen varit melodifestivalfinal här i Sverige och jag hade inte Loreens låt som den bästa, men tycker ändå att hennes låt var helt ok. Inget att skämmas för ute i Europa, som det hade varit om Torsten Flinck eller Björn Ranelid hade vunnit. Då hade jag inte ens sett på den internationella finalen, vare sig semifinal eller final, men nu känns det att jag helt klart kan hålla på Sverige även den här gången. Det har ju funnits gånger då jag inte har kunnat det. Jag säger bara Anna Bergendahl…

Jag hade Danny som segrare och tycker lite synd om honom för att han nu har kommit tvåa i tävlingen två år i rad. Men, om inte jag minns helt fel, så fick ju Lena Philipsson tävla i slutfinalen först på fjärde försöket. Så jag hoppas det blir Dannys tur någon gång.

I ärlighetens namn så hade jag fler låtar före Loreens i mitt protokoll, men som sagt, för mig är det en ok låt att skicka iväg till Baku. Även den internationella juryn hade ju Loreen som vinnare, vilket talar för att låten i varje fall inte helt och hållet kommer göra bort sig där borta i Azerbaijan.

Lycka till Loreen! Jag håller på dig från och med nu!

Svenska Dagbladets journalister på höga hästar + Björn Ranelid

Svenska Dagbladet har under den här veckan som varit haft flera reportage om svinfluensan och om beslutet att massvacccinera befolkningen. Av det jag har läst så har inte Svenska Dagbladet eller någon annan media direkt riktat några anklaganden mot vare sig politikerna eller professionen för det fattade beslutet. Men bakom reportagen anser jag att man i varje fall kan andas sådana tendenser. Exempelvis har man rapporterat att väldigt få har räddats av vaccinet, enbart sex skulle ha dött, o s v. (Den artikeln finns i den bifogade länken här ovan).

Till skilland från politikerna så behöver ju journalisterna aldrig fatta de svåra besluten i sådana här sammanhang. Det är lätt att sitta och rapportera och kritisera i efterhand, men jag bara undrar hur det skulle ha låtit om det inte hade blivit någon massvaccinering och tusentals personer skulle ha dött. Naturligtvis är det oerhört synd om de barn som har drabbats av narkolepsi. Jag lider tillsammans med de barnen och deras familjer. De måste få all den hjälp av samhället som de behöver. Men jag gillar inte att vare sig Svenska Dagbladet eller andra massmedia försöker sätta sig på höga hästar och säga att det var fel med att vaccinera hela befolkningen mot svininfluensa. Det är alltför lätt för journalister att utdöma ansvar i efterhand.

I övrigt undrar jag (med försök till att ställa en stillsam fråga) vilka idioter det är som röstar fram Björn Ranelid till en final i Melodifestivalen? Har en majoritet av de som röstar fått fullständig hjärnsläpp eller vad är det frågan om? Man måste väl ändå ha kravet på de bidrag man röstar på att de ska vara möjliga för övriga Europa att rösta på. Detta är ju en fullkomlig omöjlighet när det gäller Ranelids bidrag.

Ibland kan man bli trött...

Just nu finns det saker och ting som jag mer eller mindre är väldigt trött på. Därför följer här en sån lista och jag bör kanske påpeka att det inte finns någon rangordning mellan de respektive punkterna.

1. Min förkylning. Den har inte varat så länge och jag vet ju att den är av övergående natur, men ändå.

2. Syrien. Jag blir så trött på alla diktatorer som förtrycker sitt eget folk, men jag blir egentligen ännu tröttare på de som håller förtryckarregimerna under armarna, i det här fallet Ryssland och Kina. Men - större dikatatorer har ju fallit, så....

3. Kristdemokraternas nya familjepolitiska program. Det är i och för sig ok att tycka som KD gör. Som liberal så är inte jag den som säger att man inte får tycka så. Men om man gör det, så måste man också samtidigt erkänna att man är för en politik som gör att fler kvinnor kommer att vara hemma med sina barn i förhållande till männen. En del kvinnor vill säkert det, men det kommer då också att leda till en mer ojämställd arbetsmarknad, till kvinnornas nackdel.

4. Dödsskjutningarna i Malmö. De är väl egentligen mer oroväckande än något annat. Att polisen inte heller ger besked om vad för typ av skutningar det är, innebär än mer oro. Jag menar, är det kriminella gäng som håller på eller vilka är det som skjuter?

5. Kylan. Jo, jag vet, jämför man med Kvikkjokk så är ju våra ca 10-12 minusgrader rena sommarvärmen. Men jag har inte bett om att få det kallt, jag har inte ens bett om att få vinter!

6. Melodifestivalens första deltävling. Kan vi inte bara slippa artister som Sean Banan och Torsten Flinck. Vad ska övriga Europa tro, om olyckan skulle vara framme?

Om nu någon tycker att jag klagar för mycket, så kan jag ju avsluta med något jag tycker är bra! Härligt att Sverige vann VM-guld i bandy!

Södertälje sjukhus, företagssponsring och ett grattis!

Genom hela min aktiva tid som politiker i landstinget har jag jobbat för Södertälje sjukhus bästa. Inte minst vid de tillfällen sjukhuset varit hotat av nedläggning, (vilket senast var fallet under Södertäljebon Ingela Nylund Watz (S) landstingsledning), har jag argumenterat för Södertälje sjukhus bevarande.

Det är därför glädjande att landstinget nu fattat beslut om en om- och tillbyggnad av sjukhuset. Upprustningen kommer att kosta ca 1,2 miljarder och det känns bra att detta blir av.

Sjukhusets lokaler är både eftersatta och otillräckliga lokalerna. Nu satsar Folkpartiet och Alliansen i landstinget ca 1,2 miljarder på att rusta upp och bygga nya sjukvårdsavdelningar. Det här ger sjukhuset bra möjligheter att även i fortsättningen få vara ett akutsjukhus och att vi i framtiden ska slippa höra krav på nedläggningar.

Över till något annat. För några veckor sedan skrev Expressen en ledare med namnet "Christer-sponsrad spårvagnspredikant". Temat för ledaren var den problematik som kan uppstå när företagsintressen och samhällsintressen går alltför mycket hand i hand, beroende på att företagsintressena sponsrar viss typ av verksamhet. I det aktuella fallet var det organisationen "Spårvagnsstäderna", som ledarskribenten tog upp.

Förutom att skribenten raljerar i största allmänhet över vad spårvagnar är bra för, så anser jag att problematiken i sig är värd att diskutera. Om företag betalar för enbart för att politiker ska framföra en viss åsikt är det naturligtvis inte helt lyckat, framförallt inte om politikern egentligen inte tycker så. Men jag tror inte att det är så i det här aktuella fallet. Jag tror nämligen att det finns ett genuint spårvagnsintresse i grunden från trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm och de andra politikerna i "Spårvagnsstäderna" om att spårvagnar är bra och att det är därför som de är med i den här organisationen. Jag tror också att de flesta tänker som jag, nämligen att man aldrig skulle ta emot någonting från ett företag vars grundvärderingar man inte delar.

Det sistnämnda innebär att jag själv aldrig skulle kunna ta emot en enda krona från t ex tobaksindustrin. Med det här vill jag säga att de flesta politiker nog faktiskt tänker sig för innan de får betalt för att deltaga på vissa aktiviteter.

Avslutningsvis vill jag ge ett senkommet grattis till Eric Saade för tredjeplatsen i Melodifestivalen. För egen del känns det kul eftersom Eric för mig hela tiden varit nr 1, både i Sverige och i tävlingen med de andra länderna!

Tre omtalade män

Idag tänkte jag skriva om tre män. Två av dem är väl närmast fortfarande att betrakta som äldre pojkar, fast eftersom de är 20 år båda två, så är de ju unga män. De unga männen har båda gjort något stort, fast på helt olika sätt.

Anton Hysen kom i veckan ut ur den berömda garderoben och talade om att han var homosexuell. För min del är det här med sexuell läggning ingenting jag direkt går och tänker på. Jag har vänner som både är homosexuella och heterosexuella, men det som är stort i det här sammanhanget är att det är en manlig fotbollsspelare som kommer ut och som dessutom tillhör en välkänd fotbollsfamilj. Det är stort och det är bara att hoppas på att det leder till fler positiva saker, som t ex att många homofobiska idrottsledare tar sig samman och kommer på att de lever på 2000-talet och inte för 200 år sedan.

Den andra unga mannen som jag vill skriva om är Eric Saade. Eric vann igår den svenska uttagningen till Eurovsionsschlagerfinalen och för en gångs skull så tycker jag att rätt låt vann. Till skillnad från förra året, då jag hade en 5-6 låter före vinnaren Anna Bergendal i mitt protokoll, så hade jag nu Eric först. Grattis Eric och lycka till!

Den tredje mannen är snart 50 år, så han är en man i alla bemärkelser. Det handlar då om Håkan Juholt, som är föreslagen som ny socialdemokratisk partiordförande. Jag var säkert inte ensam om att höja på ögonbrynen över förslaget och flera allianspolitiker kanske tycker att Juholt är en lättviktare i de här sammanhangen, om inte annat eftersom han saknar regeringserfarenhet. Jag vill då varna för sådana tankar. En socialdemokratisk partiledare får alltid uppmärksamhet och har en förmåga att växa in i sin roll. Det finns otaliga exempel på det genom åren. Nu återstår det väl att se vilken politik som kommer att föras med Juholt som ledare. Att han blir vald är jag däremot till 100% säker på. Sossar sluter alltid upp bakom sin ledare i såna här sammanhang och risken för någon form av kupp på partikongressen är så gott som helt utesluten.

Till en börja så kommer väl Juholt att, i varje fall om man ska tro Expressen, ägna sig åt något som väl kan liknas vid att "rensa ut" de han inte gillar att ha i sin närhet. Så till en början blir det väl mycket interna stridigheter. Men sedan får vi väl se. Juholt beskrivs som vänster inom sitt parti och om han även kommer att driva den typen av politik, där inslag som höjda skatter är en del av politiken, så undrar jag vad svenska folket kommer att tycka. Det var ju en sån politik som svenska folket röstat mot de senaste två valen.

För många melodifestivaler?

Ikväll är det melodifestival. Eller rättare sagt; ikväll är det återigen dags för melodifestival. Det är ju ett antal år sedan som Sveriges Television införde det här med deltävlingar för att få fram det vinnande svenska bidraget. Den tävlingsformen gör mig nu mer och mer fundersam.

Inte för att jag ska sätta mig själv på någon orakelpidestal, men jag minns att jag ganska så snart frågade mig om vi inte nu skulle få lite för mycket av det goda med alla dessa deltävlingar och nu verkar det som om det är fler än jag som tycker så. Tittarsiffrorna har nämligen gått ned.

Vi hade tidigare en enda final, en enda sändning, utan deltävlingar. Jag tror mer på det, än att hålla på så här. Går det några år till så urvattnas det hela ytterligare och jag tror att fler och fler inte kommer att bry sig. Man kan då fråga sig; finns det någon anledning att oroa sig? Varför överhuvudtaget bry sig och varför bryr jag mig om det här?

Jo, anledningen är att svensk musik är en stor exportindustri. Sverige har gott renome utomlands när det gäller musik. Om vi då ger oss själva ett upplägg som färre svenskar bryr sig om, så kommer omvärlden snart att få reda på det och det bidrag som Sverige då skickar från den urvattnade uttagningstävlingen blir naturligtvis på detta sätt devalverat. Jag tror ändå att Sveriges nuvarande goda renome innebär att man lyssnar på vårt bidrag lite extra. Det där "lite extra" riskerar att försvinna om vi blir ett land som tappat vårt renome när det gäller musikkvalité.

Så - med risk för att nu låta som en gammal konservativ gnällig gubbe som bara säger att allt var bättre förr, så säger jag ändå; gå tillbaka till den gamla tävlingsformen med enbart en sändning, en final. Antalet låtar i den finalen går ju att diskutera. Det behöver inte vara så få som tio. Kanske 15 är lagom?