Man vet vad man har och man borde också rösta så att man vet vad man kan få

Nu är det två veckor kvar till valdagen. Jag är väl medveten om att opinionsundersökningarna inte precis utvisar någon Alliansseger, snarare tvärtom. Men jag tror ändå att vi på valdagen kommer att få uppleva ett jämt val.

Diverse statsvetare har i vanlig ordning sagt att det hela är kört för Alliansen. Jag tror inte att så är fallet. Någon gång under de två veckorna som är kvar kommer väldigt många att fundera över det faktum att man vet vad man har, men inte vad man kan komma att få.

Jag anser inte att allt som Alliansregeringen gjort är bra. Det finns en del dåliga beslut också. Men bortsett från det så kvarstår det faktum att det är hundratusentals fler människor som idag har ett jobb att gå till, Sveriges ekonomi tillhör en av Europas absolut starkaste och statsskulden är rekordlåg. Vi har även fått fler vårdcentraler, kortare vårdköer, höjda lärarlöner och en skola som fokuserar på kunskap och inte på flum.

Vad Alliansen vill göra om vi vinner valet kan du läsa om här
Snart kommer också Allianspartierna Folkpartiet, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna att presentera sitt valmanifest där det står klart och tydligt vad som kommer hända under de närmaste fyra åren. Vad som däremot händer om socialdemokraterna,  miljöpartiet och vänsterpartiet hamnar i majoritet är fullständigt oklart. De har inga gemensamma planer för framtiden.

Så någon gång borde väldigt många under de två närmaste veckorna konstatera att man vet vad man har och att det därmed borde vara bäst att rösta på ett av de partierna, så att man också vet vad man kommer att få. Gör det du också, och rösta då helst på Folkpartiet.

Mindre än tre månader till valet

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Det beror på en rad omständigheter, som till stor del handlar om tidsbrist. Men nu fattar jag åter tangentbordet på datorn.

Vi har haft ett val till EU-parlamentet, ett val som väl var ok för Folkpartiet, men som kunde ha varit bättre. Det är nu mindre än tre månader fram till valdagen för riksdag, landsting/regioner och kommuner. Opinionsundersökningarna visar på ett tämligen hopplöst underläge för allianspartierna. Men jag tillhör de som inte tror (trots att vissa statsvetare hävdar motsatsen) att det är kört för den sittande regeringen.

Anledningen till min försiktiga optimism är att själva valrörelsen inte har börjat ännu. Jag är medveten om att alliansen låg bättre till under förra valrörelsen, i juni 2010, än vad man gör idag. Men jag tror ändå att många kommer tänka till lite extra innan man lägger sin röst på något annat parti än FP, M, C eller KD, särskilt om det var något av de partierna man röstade på i förra valet.

Men för att det ska vara möjligt så måste vi få veta mer konkret om vad alliansen vill göra för de kommande fyra åren. Det gemensamma valmanifestet, (för jag förutsätter att det kommer ett sådant), är därmed superviktigt. Det går ju visserligen att resonera om ”att man vet vad man har, men inte vad man får” och det är ju riktigt. Men det räcker inte. Jag är väl medveten om att det är omöjligt att veta vilken politik som kommer om de rödgröna vinner valet, men det räcker liksom inte som argument för att rösta på något av allianspartierna.

Fast man kan ju inte veta. För min del går det nästan kalla kårar längs ryggraden när jag läser en intervju med Jonas Sjöstedt (V). Under rubriken ”Sjöstedt väljer redan ministrar” berättar partiledaren för det forna kommunistpartiet att han är redo att regera. Jag tror faktiskt inte att det enbart är jag som får kalla kårarna längs ryggraden, utan de når nog ända in i sossarnas maktkvarter på Sveavägen 48 här i Stockholm. Samarbete med (V) i regeringsställning tror jag inte direkt lockar Stefan Löfven.

Fast det gäller att ha proportioner. Visst är valen i september viktiga, men världen har större problem. Här är tre exempel:
- Flyktingströmmar från Irak- Rysslands agerande i Ukraina
- Läget i Syrien

Så allt är ju relativt, men inte desto mindre vill jag behålla den sittande alliansregeringen, gärna med ett starkare Folkpartistiskt inslag!     

Loosers, KD:s riksting, skärgårdstrafiken och landstinget 150 år

På min blogg idag vill jag skriva om en organisation och ett företag som man kalla för loosers! De ska väl egentligen inte jämföras med varandra, men båda har det gemensamt att de har gjort bort sig.  

De första är ledarna och det högerextrema partiet Gyllene Gryning i Grekland. Efter mordet på musikern Killah P, eller som han egentligen heter, Pavlos Fyssas, så har mördaren erkänt sin koppling till det extrempolitiska partiet i Grekland. Mordet var bara det senaste i en rad våldsdåd som partiet kopplats samman med. Det blev också startskott för de polistillslag som ledde till att 17 ledargestalter greps under lördagen.

Man skulle därmed kunna säga att brallorna är neddragna på ledargarnityret i Gyllene Gryning!

De andra som kan kallas loosers är pastatillverkarna Barilla. I en radiointervju i onsdags talade en av företagets ägare om att han ansåg att företaget aldrig skulle låta göra reklam för produkterna med en "regnbågsfamilj" och han tillade att homosexuella som inte gillar det kan äta pasta från andra tillverkare.

Nu har olika typer av aktivister tagit Barilla på orden och uppmanar nu så många som möjligt till bojkott. På nätet finns protestskrivelser på flera språk och med olika avsändare, bland dem Nobelpristagaren Dario Fo som uppmanar Barilla att göra avbön. 

Vad Barilla kanske inte tänkte på är att homosexuella inte bara känner homosexuella, utan även heterosexuella och med alla de kontakter som detta innebär, kan en bojkott av Barillas varor bli mycket kännbar.

Hur löd det där gamla ordspråket? Som man bäddar får man ligga!

Några som man inte direkt kan kalla för loosers (och som därmed inte på något sätt är jämförbara med vare sig Gyllene Gryning eller Barilla) är Kristdemokraterna (KD). De har under några dagar nu haft sitt riksting, vilket är deras hösta politiska organ. På detta riksting har de enligt min mening fattat en del beslut som gör att de nu tagit ytterligare steg till höger på den politiska skalan. (KD) söker annars med ljus och lykta efter en profilfråga som kan lyfta partiet. Att då som Göran Hägglund hitta frågan om att avskaffa landstingen leder i det fallet helt fel. Förutom att det är fel i sak, så är det sällan som organisatoriska frågor engagerar medborgarna (förstatligandet av skolan är dock ett lysande undantag). Medborgarna vill att sjukvården ska fungera. Vem som ansvarar för densamma är sällan något som bekymrar dem.

Sedan har också (KD) på sitt riksting beslutat att utreda ett NATO-medlemskap. Jag tycker utreda är lite väl mesigt. Jag tycker (KD), i likhet med Folkpartiet, ska ta klar ställning – Säg ja till medlemskap i NATO!

Om jag nu istället går in på veckans vinnare, så anser jag att Folkpartiets landstingsgrupp och vår skärgårdstrafikpolitik är en sådan given vinnare. Nu har nämligen det moderata trafiklandstingsrådet meddelat att hela skärgårdsupphandlingen ska göras om. Det har vi i Folkpartiet tyckt i ca 1,5 år. Gör om och gör rätt, har vi sagt sedan dess. Det är bara att beklaga att det har tagit så lång tid och att det har kostat väldigt mycket pengar under den här tiden.

En som berättar mer ingående om detta är min partikollega Stella Fare.

Allra sist. Stockholms läns landsting firade sitt 150-års jubileum nu i helgen med en fest på landstingstomten vid Hantverkargatan 45. Jag var där och stod några timmar i Folkpartiets tält. Här nedan ser ni en bild på några av oss Folkpartister som var närvararande.

Karamelodiktstipendiet och den senaste SIFO-undersökningen

Idag har det årliga Karamelodiktstipendiet delats ut. Karamelodiktstipendiet är ett stipendium som årligen utdelas till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musik. Priset instiftades av Povel Ramel år 1982 i samband med att han fyllde 60 år. Stipendiaten utses av en jury och fonden förvaltas av Kungliga Musikaliska Akademien.

I år gick priset till en person som jag gillar väldigt mycket, men som är ganska så kontroversiell, nämligen komikern och artisten Carl-Einar Häckner. Carl-Einar säger sig vara en stor beundrare av Povel Ramel och kommer för övrigt själv att uppträda på Lisebergs stora scen i Göteborg, något som han har gjort tämligen ofta genom åren. Själv såg jag honom på Södra teaterns scen vid Mosebacke för ett antal år sedan. Jag tycker Carl-Einar Häckner är väldigt speciell, ibland t o m egendomlig. Men jag gillar hans originalitet!

Den senaste SIFO-undersökningen presenteras idag i bland annat Svenska Dagbladet. Den visar på en ökning för både centern och kristdemokraterna som gör att båda partierna klarar fyraprocentspärren. Skillnaden mellan blocken är nu bara sex procentenheter, vilket gör att de som tror att de rödgröna får en promenadseger i valet nog kan glömma det.

Om de mindre partierna i Alliansen ökar än mer, kommer vi, förutom en chans till en ny alliansseger även få en annan inbördes relation mellan Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna i förhållande till Moderaterna. Det skulle minst sagt vara en välgärning!

 

Eurovisionsschlagerfestivalen, ishockey-VM och lite SIFO

Igår sändes Eurovisionsschlagerfinalen. Som så gott som alla vet så hölls den i år i Malmö här i Sverige. Det är inte utan att man som svensk blir lite stolt över produktionen. Inte för att jag på något sätt har haft det minsta med den att göra, men sändningen var helt klart extremt proffsigt genomförd. Petra Mede var helt underbar som programledare och den ende som kanske inte borde ägna sig mer åt det han gjorde, var väl Eric Saade. Hans insats i Green Room var väl kanske inte det bästa han gjort. Men så sa han också innan sändningen att han hellre borde ägna sig åt att sjunga än att prata. Jag kan bara hålla med!

Själva tävlingen då? Favorittippade Danmark vann, medan jag själv hade två ballader (Estland och Island) som mina favoriter. Men danskarna hade helt klart en bra låt. Sverige kom på 14:e plats med Robin Stjernberg och hans låt You. Jag tycker att Robin gjorde ett bra framträdande och att han var värd en bättre placering. 

I en webbintervju i Dagens Nyheter säger Robin att han gjorde sitt bästa. Jag kan bara instämma i det. Att låten sedan inte höll sig i den europeiska konkurrensen är en annan sak. Jag tror inte heller att någon av de andra svenska låtarna (t ex min egen favoritlåt med Ulrik Munther), hade kommit så där bra mycket bättre och jag tycker nog att Robins låt var värd att komma bland de tio bästa.

Om det inte gick så bra för Robin Stjernberg, så hoppas vi att vi ändå får fira senare ikväll. Då ställs vårt kära ishockeylandslag Tre kronor mot skrällnationen Schweiz i VM-final. Jag både hoppas och tror på svensk vinst!

Avslutningsvis så har det kommit en ny SIFO-undersökning. Glädjande i den är att Folkpartiet går framåt och att Sverigedemokraterna går bakåt. Alliansens sorgebarn, Kristdemokraterna, får bara 2,7% i den här mätningen. Det är inte bra, men sett ur ett statsvetarperspektiv väldigt spännande!

Ibland kan man bli trött...

Just nu finns det saker och ting som jag mer eller mindre är väldigt trött på. Därför följer här en sån lista och jag bör kanske påpeka att det inte finns någon rangordning mellan de respektive punkterna.

1. Min förkylning. Den har inte varat så länge och jag vet ju att den är av övergående natur, men ändå.

2. Syrien. Jag blir så trött på alla diktatorer som förtrycker sitt eget folk, men jag blir egentligen ännu tröttare på de som håller förtryckarregimerna under armarna, i det här fallet Ryssland och Kina. Men - större dikatatorer har ju fallit, så....

3. Kristdemokraternas nya familjepolitiska program. Det är i och för sig ok att tycka som KD gör. Som liberal så är inte jag den som säger att man inte får tycka så. Men om man gör det, så måste man också samtidigt erkänna att man är för en politik som gör att fler kvinnor kommer att vara hemma med sina barn i förhållande till männen. En del kvinnor vill säkert det, men det kommer då också att leda till en mer ojämställd arbetsmarknad, till kvinnornas nackdel.

4. Dödsskjutningarna i Malmö. De är väl egentligen mer oroväckande än något annat. Att polisen inte heller ger besked om vad för typ av skutningar det är, innebär än mer oro. Jag menar, är det kriminella gäng som håller på eller vilka är det som skjuter?

5. Kylan. Jo, jag vet, jämför man med Kvikkjokk så är ju våra ca 10-12 minusgrader rena sommarvärmen. Men jag har inte bett om att få det kallt, jag har inte ens bett om att få vinter!

6. Melodifestivalens första deltävling. Kan vi inte bara slippa artister som Sean Banan och Torsten Flinck. Vad ska övriga Europa tro, om olyckan skulle vara framme?

Om nu någon tycker att jag klagar för mycket, så kan jag ju avsluta med något jag tycker är bra! Härligt att Sverige vann VM-guld i bandy!

Man ska inte alltid lyssna på forskarvärlden

Några forskare har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där de framför åsikten att det vore bättre att förbättra busstrafiken i Stockholms innerstad än att satsa på nya spårvagnslinjer. De hänvisar bl a till ekonomiska skäl.

Då och då låter det så här från transportforskarvärlden. De hänvisar till strikta undersökningar, ofast till s k samhällsekonomiska kalkyler, som nästan alltid missgynnar spårtrafik i förhållande till sånt som rullar på gummihjul. Om vi politiker alltid skulle ha lyssnat på forskare och gått efter samhällsekonomiska kalkyler så skulle t ex aldrig tvärbanan ha byggts. Den var enligt forskarvärlden inte samhällsekonomiskt lönsam.

När det gäller spårvagnar så är upplevelsen för trafikanterna mycket större med spårvagnar än med buss. Respekten från bilisterna för spårvagnar är också mycket större än för bussarna. Oavsett hur mycket man skriker om att blåbussarna ska prioriteras, så hjälper det föga när respekten för desamma är noll och intet. Bilarna kör obönhörligen i högre grad i kollektivtrafikfälten ändå, medan man passar sig noga för att åka i spårvagnsspåren på samma sätt.

Erfarenheten visar att ny spårtrafik attraherar tidigare bilister. Den s k spårfaktorn kan vara svår att bevisa på grund av att många andra förutsättningar också ändras i samband med omställning till spårvägstrafik. Men ett genomsnittligt erfarenhetsbaserat värde för spårfaktorn är 25 procent passagerarökning, som inte kan förklaras med annat än en ökad attraktivitet vid byte från väg- till spårbaserat färdmedel. Det här missar nästan alltid forskarna i sina kalkyler.

I övrigt vill jag hänvisa till ytterligare en artikel i Dagens Nyheter, där Christer G Wennerholm (M) och Michael Stjernström hänvisar till tidsperspektivet, som forskarna i DN-artikeln inte tar någon hänsyn till, d v s det faktum att Stockholm växer, vi blir fler och fler och det blir trängre och trängre i gatuutrymmet. Spårvagnen kommer i det perspektivet bli ett bra val i förhållande till de bussar som idag trafikerar Stockholms gator.

Ibland blir man förvånad!

Ibland är det uppenbart att rena självklarheter inte är självklarheter för alla. Nu i veckan uttalade utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund att han vill förbjuda elever att ha med sig mobilen när de skriver prov. Att elever tillåts sitta med mobilen påslagen under proven och då också kan surfa på nätet och ta fram svaren på frågorna ansåg Björklund, med all rätt, vara helt oacceptabelt.

För mig är det här en självklarhet. När jag gick i skolan fanns inga mobiltelefoner, men om vi hade en lektion i huvudräkning, så var det självfallet så att vi inte fick använda våra miniräknare. Det säger ju liksom sig självt.

Men det självklara och det uppenbara är inte det för alla. Även om det redan idag står på Skolverkets hemsida att skolor inte ska tillåta mobiltelefoner under de nationella proven, så är det många som gör det ändå.

En av skolorna som tillåter eleverna att ha med sig mobilerna är Praktiska gymnasiet i Stockholm. I en intervju säger rektor Bo-Åke Andersson följade:

– Det finns alltid risker med allt, man kan aldrig förhindra allt. Men enligt reglerna ska mobilerna varken synas eller höras och det finns en vuxen i rummet, säger han.

Och på följdfrågan om varför man inte tar bort telefonerna svarar han:

– Jag tycker det är en rättighet i dagens samhälle att man ska få ha en mobiltelefon, säger Bo-Åke Andersson.

Ibland tror man inte att man läser rätt. Sedan när blev det en rättighet med mobiltelefon? Sedan när blev det tillåtet att fuska på prov? Visst, en mobiltelefon kan användas till annat än att surfa på nätet också, men om den nu kan avändas till det och om det innebär fusk, ska då skolan se det som en rättighet att ha den med sig under proven?

Jag bara konstaterar att Jan Björklund har en hård kamp med vissa skolor även framöver.

För övrigt ser jag fram emot den spårvägsutredning som SL håller på med och som Svenska Dagbladet kunde rapportera om för någon vecka sedan.

Avslutningsvis så välkomnar jag att även Kristdemokraterna ska deltaga med ett tält på Stockholm pride. Visserligen har alla andra riksdagspartier (förutom Sverigedemokraterna) varit närvarande hur många år som helst. Men det är bra att även kristdemokraterna nu kommer att ställa upp.

Den här åsikten delas dock inte av alla kristdemokrater. En av deras mer stockkonservativa ledamöter, Annelie Enochson, tycker att det visar på dåligt omdöme att kristdemokraterna i Stockholm ställer upp på pride. Annelie Enochson ser naturligtvis inte det som de flesta andra ser, att Stockholm pride är en manifestering för jämlikhet. Det är givetvis inte kristdemokraterna i Stockholm som har dåligt omdöme. Det är Annelie Enochson som har det.

Integritet och spårvagnshat

Socialstyrelsen är en myndighet som jag ibland kan bli irriterad på. Jag var ju ganska liten när de körde sin berömda kampanj om att svenskarna skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen, men sedan dess har Socialstyrelsen fått en stämpel på sig att vara en typisk "pekpinne-myndighet".

Nu har samma myndighet fått för sig att SMS-påminnelser från vården om t ex en tandläkartid är integritetskränkande och som sådan så ska dessa förbjudas. En stilla undran är bara, vem är det som kränks? Det kan ju knappast vara den som säger att det är ok att vården får skicka den typen av påminnelser?

Jag själv får sådana påminnelser och tycker de är jättebra. Jag och troligtvis också så gott som alla andra som har en liknande tjänst, har naturligtvis varit mycket noggrann när vi givit vårt mobiltelefonnummer så att vårt sms kommer till oss och inte hamnar hos någon annan. Återigen, vem är det som blir kränkt?

Mina fp-kollegor Birgitta Rydberg och Rasmus Jonlund skriver om samma ämne.

Jag har tidigare utnämnt socialdemokraterna och vissa av deras representanter till spårvagnshatare. Även Stockholms handelskammare tillhör den kategorin. Nu kan nog en och annan journalist på Svenska Dabladet få det epitetet också.

Svenska Dagbladet skriver att slutnotan för den första etappen av Spårväg City blir betydligt dyrare än budget. Jovisst, men det är ju bara det att vissa av dessa kostnader inte kan hänföras till själva etappen, utan måste ses som investeringar för hela spårvägen som sådan, t ex en ny depåhall. Märkligt nog skriver journalisten på Svenska Dagbladet betydligt mer om de "skenande kostnaderna" för spårväg city, än det faktum att tunnelbygget i den stora Tranebergstunneln på Tvärbanans Solnagren blivt billigare än planerat.

Jag tror att vi även i framtiden måste bygga både tunnerlbana och spårvagn. Men det vore en välgärning för den fortsatta debatten om ännu fler insåg att även spårvagnen behövs, t ex som en kapacitetshöjning på stomlinjerna i innerstan.

Läs även mina allianskollegor Karl Henriksson (KD) och Christer G Wennerholm (M) i samma ämne.

Bra valmanifest från alliansen

Idag har alliansen presenterat sitt valmanifest. Flera medier har i sina kommentarer sagt att det är Moderaterna som är vinnare när det gäller frågor i manifestet, något som jag inte tycker är helt sant. Snarare är det väl så att alla partier har fått med sig något som de kan peka på som värdefullt för deras del.

För Folkpartiets del så har några av våra viktigaste prioriteringar även blivit Alliansens. Vi satsar stort på skola och utbildning. Det blir fler platser inom vuxenutbildningen och ett gediget lärlingssystem med lärlingsanställningar. Det är fortsatt svårt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Detta måste ordnas på ett bättre sätt och lärlingsjobben kan vara en väg ut ur arbetslösheten.

Folkpartiet vill också prioritera de äldre och i manifestet finns en hel del när det t ex gäller skattesänkningar för pensionärer och resurser till äldreomsorgen. Avslutningsvis är det kul att peka på jämställdhetsbonusen, som nu ska förbättras och bli den morot som det var tänkt från början, så att vi därmed också kan få ett verkligt förbättrat jämställt föräldraskap.





Läs gärna bloggar i samma ämne från Per Altenberg, Runo Johansson och Rasmus Jonlund.

Bra att Sverige erkänner folkmord!

Igår tog riksdagen ett historiskt beslut, då man erkände folkmordet på assyrier/syrianer/kaldéer, armenier och pontiska greker 1915. Hundratals personer av dessa grupper var närvarade på riksdagens kammarläktare när 131 riksdagsledamöter röstade för ett erkännande och 130 mot förslaget.

Jag har bott i Södertälje och sedan länge förstått att det här är något som betytt väldigt mycket för många assyrier/syrianer (som är en stor grupp) i Södertälje, framförallt för de som är äldre. Jag är därför stolt över folkpartisterna Gulan Avci och Agneta Berliner, som tillsammans med kristdemokraten Annelie Enochson och den avhoppade moderaten Göran Thingwall, röstade med oppositionen så att förslaget kunde gå igenom.

I en intervju i Dagens Nyheter säger Agneta Berliner:
- Folkmord är ett brott mot mänskligheten och därför är det oerhört viktigt att markera att det inte är ok. Så länge man förnekar folkmordet så fortgår det trauma som det har inneburit för de drabbade och deras ättlingar. Ett erkännande är en del i läkandeprocessen och ett steg i försoningsprocessen.

Jag kan inte annat än att hålla med henne och kan avslutningsvis säga att jag har svårt att förstå utrikesminister Carl Bildt (M) när han säger att det här beslutet inte skulle ha tagits i Sveriges riksdag. Jag bara undrar, vilka skulle då ha fattat beslutet? Med en turkisk regim som vägrar att erkänna sitt lands skuld. En skuld som de flesta historiker erkänner. Vilken person eller vilket organ skulle ha fattat detta beslut?

Införandet av en sorgepeng är bra!

Tidigare har vi i flera tidningar kunnat läsa och även på tv kunnat se om det absurda som hände en kvinna, som dagen efter det att hennes son avlidit, skulle ha skrivit in sig hos Arbetsförmedlingen. Det gjorde hon inte och sjukpenningen drogs in. Kammarrätten har också i en dom givit Försäkringskassan rätt och ändrade på detta sätt en tidigare dom i länsrätten.

Så här får det givetvis inte vara och därför är jag glad att alliansen försöker förhindra liknande situationer i framtiden. I Dagens Nyheter kan vi idag läsa om att alliansen kommer att införa en "sorgepeng", vilket konkret innebär en rätt till föräldrapenning under två veckor i sådana här situtioner.

Tack för det snabba agerandet!

"Alliansen vann på knockout"

Ovanstående rubrik är tillika rubrik i en artikel i dagens Expressen. Det som Expressen hänvisar till är en tittarundersökning som genomfördes efter gårdagens partiledardebatt. Den talar sitt tydliga språk, liksom f ö Expressens egen omröstning där snittbetyget på alliansens partiledare blev; Fredrik Reinfeldt 3,9, Jan Björklund 3,3, Göran Hägglund 3,1 och Maud Olofsson 2,7. Att jämföras med Mona Sahlin 1,5, Peter Eriksson 1,4 och Lars Ohly 1,3.

Jag är givetvis glad åt att tittarna och Expressens läsare tycker som de gör, även om jag själv kanske inte riktigt skulle beskriva det hela som en knockout. Till stor del tycker jag debatten var jämn. En särskild knepig fråga för alliansen är det här med sjukförsäkringen. Där tyckte jag t o m att alliansföreträdarna vecklade in sig i svar som var ganska så svårbegripliga. Däremot var det påfallande ofta som oppositionen bara klagade på regeringsalliansen och inte förde fram sin egen politik. Särskilt Mona Sahlin gjorde sig skyldig till detta.

Fast jag är både glad och nöjd över Jan Björklunds insats. Han dominerade de delar av debatten som handlade om kärnkraft och om skola. Hur någon ens kan ha som förslag att avskaffa kärnkraften när den står för 50% av dagens energiförsörjning är för mig en gåta och när det gäller skolan, så är det enda pedagogiska problemet för FP och alliansen att de förbättrade resultat när det gäller kunskaper, d v s skolans viktigaste mål, kommer först om ca tio år. Om inte annat av den anledningen så är det en nödvändighet för alliansen att bli omvald. Annars rullar vi tillbaka hela kunskapsinlärningen till 70-tal á la "Hej Matematik", med inte mycket till betyg och kunskapskontroll. I varje fall om man lyssnar till den värste av dem alla på det här området, Lars Ohly (V). Då kan man inte bli annat än mörkrädd.

Min lista!

Det återstår ju ännu några dagar av 2009, men så här inför slutet av ett år så brukar ett populärt inslag i allehanda nyhetsmagasin vara att lista saker som varit bra och dåligt under det gångna året. Jag ska därför inte vara sämre, så här nedan kan den som vill läsa om saker jag gillat under året och saker jag definitivt är mindre glad åt!

Med denna lista ber jag att få önska en fortsatt god jul och ett gott nytt år!

JAG GILLAR! (i bokstavsordning och därför utan inbördes rangordning)

AIK - mitt favoritlag!

Det är (i varje fall för det mesta) alltid roligt att vara AIK:are och i år var det extra skoj, med både SM-guld och cup-guld för fotbollslaget. De s k "experterna" tvivlade, men vi som tillhör fansen lyssnade inte. Till detta kan läggas att jag som stolt sekreterare i AIK Innebandy kunde notera herrarnas oerhörda framfart i inledningen av elitserien med bl a tio raka matcher utan förlust och en nuvarande målskillnad på 106-47! Sanslöst bra!

Alliansen

Att vi i alliansen (folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna) inte har fler väljare bakom oss i de opinionsundersökningar som gjorts den senaste tiden är bara att beklaga. Men jag har ändå under de tre senaste åren njutit av att slippa se socialdemokraterna vid makten i de för mig tre viktigaste offentliga organisationerna; riksdagen, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Jag hoppas innerligt att det blir så även efter valet nästa år, om inte annat för att väldigt många fler då kommer upptäcka att maktfullkomlighetens parti inte är något att rösta på. När dessutom alternativt till alliansen, förutom maktfullkomlighetens parti, är en avdankad kommunist(?) och en grön röra med alltför orealistiska miljökrav, så tror jag även på fortsatt majoriet i riksdagen, landstinget och Stockholms stad.

Mitt barnbarn - Jacob

Jacob är faktiskt den viktigaste personen för mitt fortsatta politiska engagemang. Han är mitt barnbarn och naturligtvis världens sötaste! Jag hoppas att Jacob själv ska få chansen att forma och ta ansvar för sitt liv och få chansen att förverkliga sina drömmar, att han ska få leva i ett samhälle som är tryggt och att det finns ett skyddsnät omkring honom, ifall han behöver det.

Svensk film!

Många säger att svensk film inte är något bra. Jag tycker de har fel, i alla fall om man jämför med alternativen. Jag är bara så trött på alla actionrullar från det stora landet i väster och framförallt är jag glad över att få höra mitt eget modersmål när jag sätter mig ned i biosalongen och filmen rullar igång. Under det gångna året har jag sett alla filmerna som ingår i den s k Milleniumtrilogin, men också andra svenska filmer. Inte helbra alla gånger kanske, inte så man tycker att det är högtidsstunder hela tiden i biosalongen, men tillräckligt bra för mig!

Zlatan Ibrahimovic

Det enda felet med Zlatan är att han inte är AIK:are. I övrigt så är han Sveriges och i mitt tycke världens bästa fotbollsspelare! Zlatan har spelat in sig som världsspelare i alla lag han har spelat i, senast nu i Barcelona, där han t ex avgjorde matchen mot självaste Real Madrid. Med rätt omgivning kan Zlatan uträtta stordåd. Det har vi sett då och då även i svenska landslaget. Det enda jag är rädd för är att Zlatan är för "ovsvensk". Att säga att man är bäst och faktiskt också har rätt, är så långt från vår svenska jante-lag som det någonsin kan bli. Men det är också därför som jag gillar och hyllar Zlatan väldigt mycket!

JAG DISSAR! (alltså företeelser jag ogillar, även i det här fallet utan rangordning)

Anna Anka

Kan hon inte bara försvinna på samma sätt som hon kom, d v s väldigt snabbt? Vi behöver inte hennes störtkonservatism. Den och hennes åsikter är enbart pinsamma. Anna Anka lever i en fantasivärld som de allra, allra flesta av oss inte kommer att besöka och hon förstår inte heller hur flertalet av oss lever här i Sverige. Ta bort henne - nu med en gång, tack!

General Motors (GM)

Vad ville egentligen GM med SAAB från första början? Vilka förväntningar hade GM? Varför gick det som det gick? Ja, frågorna om General Motors ägande av SAAB är fler än dess svar. När världens näststörsta biltillverkare blir ägare till ett av Sveriges viktigaste företag (oavsett nu vad man än tycker om SAAB som bil) så hade åtminstone jag förväntningar och jag hade väntat mig i varje fall lite mer av offensiva satsningar från GM. Men jag konstaterar, framförallt på senare tid, att man varit en oerhört passiv ägare och för mig känns de s k förhandlingarna som förts på senare tid, enbart som ett spel för galleriet. För min del får gärna hela GM gå i konkurs!

Klimatmötet

Om Klimatmötet i Köpenhamn var det ju inte så länge sedan jag skrev om här på min blogg, så jag ska inte återupprepa det jag skrev då. Men jag kan ändå inte låta bli att lägga en stor skuld på USA och Kina, men faktum är att jag också, så här i efterhand konstaterar att sådana här möten där alla länder ska bli överens, nog har spelat ut sin roll. För hur ska de oljeproducerande länderna kunna komma överens om något som är nödvändigt, nämligen produktionsminskningar av fossila bränslen, när det är just det som de lever av och som de får som inkomster till deras respektive länder. Det är dags att tänka nytt i klimatdebatten. En överenskommelse mellan färre länder är en bra början!

Många av Alliansens arbetsgrupper är intressanta

Expressen skriver idag om de tio arbetsgrupper som de fyra allianspartierna, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemorkaterna, tillsatt. Flera av de är mycket intressanta. Direktiven till arbetsgrupperna går att läsa på alliansens hemsida och som landstingspolitiker så är det väl arbetsgruppen för Hälso- och sjukvård som väl är den mest intressanta.

Arbetsgruppen ska utveckla och lämna förslag till en väl sammanhållen och trovärdig sjukvårdspolitik som stärker bemötande, kvalitet, tillgänglighet och i svensk hälso- och sjukvård. Politiken ska bygga vidare på det som inletts under innevarande mandatperiod, d v s enligt min tolkning, den politik som förts främst där alliansen har majoriteten i landstinget, t ex i Stockholm. Mest spännande är uppdraget om att ge förslag till en presentation av en övertygande om hur vi uppnår den välfärd som väljarna förväntar sig. Det är ingen lättt uppgift, men om arbetsgruppen lyckas så är mycket vunnet.

En annan grupps resultat som jag med spänning ser fram emot, är arbetsgruppen för jämställdhet. Detta eftersom det i direktiven till gruppen bl a finns med att de ska komma med förslag om insatser som gäller mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, samt våld i samkönade relationer. Mycket av detta våld sker ju i skymundan där inte så många andra ser vad som pågår, d v s vanligtvis i hemmet. Det här är ju också svåra frågor, där det inte är helt ovanligt att ord står mot ord om vad som hänt.

Avslutningsvis vill jag gärna lyfta fram arbetsgruppen för kultur- och idrottspolitik. Gruppen ska bl a avhandla områden såsom möjligheten för fler att ta del av kultur, bättre villkor för professionella kulturskapare, kulturskapares ersättning för sitt arbete, en kulturpolitik som främjar bildning, vården av det gemensamma kulturarvet och kulturfastigheterna, ny filmpolitik samt idrott och motion för alla. Inte minst de två sistnämnda ämnena om ny filmpolitik och idrott och motion för alla, är spännande. Det sistnämnda är faktiskt också lite grann av en ödesfråga i så måtto att vi som befolkning blir fetare och fetare och dessvärre så ökar fetman väldigt mycket hos våra barn. Med fler som rör på sig istället för stillansittande vid tv:n eller datorn är definitivt att rekommenera.

Eftersom även de rödgröna nu startat arbetsgrupper så är det ju framöver lätt för väljarna att jämföra vad som kommer ut från respektive håll. Jag både tror och hoppas att alliansens arbetsgrupper är de som kommer hitta de mest intressanta förslagen, medan de rödgröna kommer ha mycket svårt att enas på många områden.